Search Results

Det finns vetenskapliga forskningsfält som ger frukt, och så finns det de som mest producerar powerpoint-presentationer, karriärer och nya bokstavsdiagnoser. Till den senare kategorin hör utan tvekan jakten på schizofrenins gener – ett forskningsspår som pågått i över ett sekel år och fortfarande väntar på sitt första genombrott. Trots många miljarder i anslag, högtidliga konferenser och ständiga pressmeddelanden om ”framsteg” är den genetiska teorin om schizofreni fortfarande lika substantiell som Snömannen Yeti i Himalaya. Nå, det hela spektaklet håller spänningen uppe. Från Rüdin till ruin Historien börjar dock inte särskilt vackert. Psykiatriker Ernst Rüdin, genetikens grundare, kombinerade psykiatri med rashygien och bidrog till Nazitysklands steriliseringspolitik. Han trodde att en enda recessiv gen* orsakade schizofreni. När hans egna data inte stödde teorin stoppade han dem i byrålådan. Den blev full. Det skulle bli en tradition inom området: ignorera resultaten som stör berättelsen. Istället blev han mannen bakom utrotandet av så gott som alla mentalpatienter och förståndshandikappade i Tyskland. Över en kvarts miljon försvann genom gaskamrarna via skorstenarna på ”eutanasisjukhusen”. Hitler tyckte detta var en bra idé och 7 miljoner judar följde efter. Men det var psykiatrin som initierade utrotningen av ”värdelösa brödätare”, typ schizofrena i första hand. Sedan kom tvillingstudierna. Där drog man slutsatsen att om enäggstvillingar drabbas oftare än tvåäggstvillingar så måste orsaken vara genetisk. Det man ”glömde” var att enäggstvillingar också växer upp i långt mer lika miljöer, med större risk för förväxling, identitetsförvirring och till och med delade psykotiska upplevelser ( folie à deux ). Men varför låta metodologiska problem förstöra en bra hypotes? Kandidatgenernas kyrkogård På 1980- och 90-talen exploderade entusiasmen. När man hittat genen för Huntingtons sjukdom utropades att schizofrenins gen var nästa på tur. Forskarna planerade redan sina resor till Stockholm för Nobelceremonin. Resultatet? Ingenting. Istället fick vi ”kandidatgener” – hundratals påstådda upptäckter, tusentals artiklar, en halv miljard dollar i kostnader. Alla visade sig senare vara fel. Robert Plomin, en av världens mest inflytelserika beteendegenetiker, kallade i efterhand perioden för ett ”fiasko”. Men då hade karriärer redan byggts och böcker redan sålt. GWAS och andra förkortningar Sedan kom genome-wide association studies (GWAS), polygena riskscorer (PRS) och sällsynta varianter (CNV). Dessa skulle äntligen ge svaren. Men även här blev det mest luftslott. En stor GWAS från 2022 lyckades pressa fram en ”förklaringsgrad” på 7,3 %, som i själva verket bara var 2,4 % när man tog bort dess statistiska brus. Att man i sammanfattningen inte nämnde dessa nedslående siffror är knappast en slump. E. Fuller Torrey, en annars trogen försvarare av biologiska teorier, konstaterade nyligen att 30 års DNA-studier inte hittat en enda kausal gen. Han jämförde jakten med att leta efter en ”psykiatrisk yeti”: det talas mycket om varelsen, men ingen har sett den. Adoptionstudierna – en studie i p-hacking* Som om inte tvillingstudierna var illa nog tillkom de danska adoptionstudierna, ofta citerade som guldstandard. I själva verket är de närmast en lärobok i forskningsfusk: förändrade gruppdefinitioner i sista stund, överdrivet breda diagnoser (”perverterad schizofreni” någon?), och rentav diagnoser baserade på fem minuters samtal vid ytterdörren. Resultaten blev förstås ”signifikanta” – tills man såg närmare på dem. Ändå citeras dessa studier än idag i läroböcker, som om 30 års p-hacking vore en akademisk dygd snarare än ett haveri. Den stora gåtan som kanske inte finns Efter 110 år av misslyckanden återstår en obekväm slutsats: gener som orsakar schizofreni existerar inte. DSM-5 erkänner att de flesta som får diagnosen inte har någon familjehistoria av psykos. Och psykiatrins eget flaggskepp – påståendet att schizofreni är 80% ärftligt – bygger på tvillingdata med mycket bristfällig logik, om ens någon. Schizofreniforskningen illustrerar snarare något annat: vetenskapens oförmåga att erkänna när ett spår är dött. Som Jay Joseph konstaterar är fältet ett null field  – ett område där fynden inte överträffar slumpen, men där forskarnas bias driver vidare karusellen. När vi ändå är igång… Framtiden: ett paradigmskifte eller ännu en runda? Det rimliga vore att lägga ner den genetiska jakten och i stället studera de sociala och miljömässiga faktorer som faktiskt går att belägga: trauma, fattigdom, diskriminering, mobbning, fysiska olyckor och mentala trauman. Men sannolikheten är stor att psykiatrin fortsätter uppfinna nya bokstavsdiagnoser, nya datametoder och nya pressmeddelanden (som media ogranskat älskar att publicera) men som skjuter det oundvikliga sammanbrottet framför sig. Som en forskare redan 1992 frågade: ”Kommer schizofreni att bli en kyrkogård för molekylärgenetiker?” Trettio år och miljarder dollar senare är svaret tydligare än någonsin: kyrkogården står redo.   * P-hacking  är en problematisk vetenskaplig praxis där forskare manipulerar sina data eller analyser på ett sätt som gör ett statistiskt icke-signifikant resultat till ett statistiskt signifikant. Detta leder till att falskt positiva resultat publiceras, vilket underminerar forskningens trovärdighet och kan leda till felaktiga slutsats. Metoder för p-hacking inkluderar att testa flera hypoteser, filtrera bort datapunkter eller experimentera med olika analysmetoder tills ett önskat p-värde uppnås.    * Recessiv gen  betyder inom genetik ett anlag eller en genvariant som inte visar sig om inte individen ärver anlaget från båda föräldrarna.   För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Under tre decennier har vi fått höra den lugnande, vetenskapligt klingande förklaringen att depression beror på en "kemisk obalans" i hjärnan. En serotoninbrist, sades det, som mirakulöst kunde åtgärdas genom en liten, färgglad tablett. Praktiskt, eller hur? Men för vem? Psykiatrin hittade en behändig förklaring som kunde delas ut i 15-minuters konsultationer + piller, och patienter fick en biologisk förklaring som befriade dem från både ansvar, skuld och eftertanke.   Men så kom psykiatriprofessor Joanna Moncrieff och förstörde festen. Alltså inte nog med att hon var professor, hon var även psykiater – dubbelt så tungt.   År 2022 publicerade Moncrieff och hennes kollegor en genomgripande översiktsstudie som tog en närmare titt på den vetenskapliga grunden för serotonin-hypotesen. Vad de fann var chockerande – eller snarare, det borde ha varit chockerande om någon faktiskt brytt sig om att kolla fakta tidigare. Det fanns nämligen ingen vetenskap, ingen övertygande evidens för att depression orsakas av en serotoninbrist. Noll. Ingenting. Den kemiska obalansen visade sig vara lika balanserad som ett löv i en stormvind. Nåja, reklamfirman som kom på detta skall ha credit för en lyckad kampanj.   Så hur reagerade den psykiatriska världen på denna avslöjande nyhet? Blev det panik? Förlorade vi all tilltro till de kemiska mirakelkurerna? Nja, inte riktigt! Istället såg vi ett snabbt och effektivt paradigmskifte: "Ja, men vi sa ju aldrig att det var så enkelt!" sa plötsligt de som spenderat decennier på att upprepa mantrat om kemisk obalans. "Depression är komplext," insisterade de, som om de aldrig hävdat något annat.   I sin senaste bok, The Chemically Imbalanced , gräver Moncrieff djupare i denna kollektiva villfarelse och dess effekter. Psykiatrin har, enligt henne, inte bara lurat sig själv utan också hela världen. Myten om kemisk obalans har förvandlat psykisk ohälsa till ett rent biologiskt problem som skall lösas med kemikalier, snarare än att ses som en reaktion på livets svårigheter, trauma eller samhälleliga och sociala faktorer. Kort sagt: istället för att fråga sig varför folk mår dåligt har vi lärt oss att fråga vilken medicin  de borde ta.   Och så står vi här, i en värld där hundratals miljoner människor i flera decennier, faktiskt snart ett halvt sekel, tagit SSRI-preparat baserat på en hypotes som aldrig riktigt höll. Få har för övrigt lust att fråga vad som händer när de slutar. Abstinensbesvär? Javisst, men vi kallar det bara "ursprungssymptom som återkommer" så att patienten snällt fortsätter sin medicinering. Mycket står på spel - bland annat en mångmiljardindustri.   Kemisk kastrering Och nu har även ett av abstinensbesvären fått en egen diagnos, PSSD. Det står för Post-SSRI Sexual Dysfunction. Det är ett tillstånd där en person får kvarstående sexuella biverkningar efter att ha slutat med SSRI-antidepressiva (t.ex. sertralin, fluoxetin) … alltså impotens, eller mer direkt: ”Kemisk kastrering”.   Så vad är nästa steg? Kommer psykiatrin att erkänna sitt misstag och omdefiniera sitt sätt att förstå och behandla psykisk ohälsa? Eller kommer vi att se ytterligare en omformulering av narrativet, där de som en gång predikade kemisk obalans nu försiktigt suddar ut spåren och låtsas som att det aldrig riktigt hände?   Tills vidare kan vi åtminstone konstatera en sak: om du känner dig nere, är det förmodligen inte för att din hjärna glömde att göra serotonin. Och om du blir erbjuden en enkel, farmakologisk lösning på alla dina problem, kanske det är värt att fråga dig vem som egentligen gynnas av den idén. Tips: follow the money!   Under tiden väntar vi på nästa mirakelkur! För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägerste

I början av 1950-talet snubblade den franske militärkirurgen Henri Laborit över något som skulle revolutionera psykiatrin – helt av misstag. Han testade ämnet klorpromazin i hopp om att få fram ett bättre bedövningsmedel. Det slog honom att patienterna inte blev medvetslösa, men de blev lugna, närmast apatiska. Inte mycket till anestesi, men psykiatrikerna gnuggade händerna: här hade de hittat en kemisk tvångströja på burk. Inom några år spreds substansen som en löpeld. Medicinska tidskrifter fylldes av jubel över den så kallade “kemiska lobotomin”. Patienter som tidigare ansågs hopplösa – de som annars väntade på isolering eller en ispick i hjärnan – förvandlades plötsligt till “idealpatienter” – de blev helt tysta. Att man slapp slita med insulinkoma eller elchocker var förstås en bonus. Snart hyllades klorpromazin, i Sverige kallad Hibernal, som ett mirakelmedel med obegränsade möjligheter. Det var den första neuroleptikan, som bokstavligen betyder gripa tag i nerven .  Psykiatriker skrev lyriska rapporter om hur medicinen kunde dämpa ångest, tysta paranoida röster, eller förvandla upprörda åldringar till fogliga vårdobjekt. En patient beskrev känslan som “en ordförande som äntligen tar kontroll över mötet” – äntligen ordning i huvudet. Anställda berättar om ”revolutionen”: ”Det blev helt tyst på avdelningarna!” Inga blev dock botade. Redan på 1960-talet hade nästan 50 miljoner människor världen över provat Hibernal, Largactil eller Thorazine som det hette i USA. Asyler tömdes och man talade om ett nytt psykiatriskt landskap. Det landskapet hamnade på gatan i form av bagladies. Psykiatrins konst, som förr handlade om att faktiskt tala med patienter, ersattes med receptblock och snabba besök. Vem orkar höra livshistorier när man kan ge en tablett? Kritiker varnade för biverkningar – darrningar, dimsyn, ofrivilliga grimaser, viktuppgångar på 20 kilo – men vem hade tid att bekymra sig om så små detaljer i en saga om framstegstro? Ironiskt nog visste ingen riktigt hur medicinen fungerade, men det hindrade inte forskarvärlden från att kasta sig in i ett frenetiskt letande efter fler substanser. Resultatet blev psykofarmakans guldålder, med Prozac, Ritalin och ett helt apotek av nya löften om bot genom biokemi. När teorin om den “kemiska obalansen” lanserades jublade man: äntligen en enkel förklaring till människans själsliga plågor! Att teorin saknade stabil grund, eller mera korrekt, ingen grund alls, och reducerade hela den mänskliga erfarenheten till lite för mycket eller lite för lite serotonin, det var detaljer man kunde sopa under mattan. Sex decennier senare är världen fortfarande kvar i samma kemiska dans. Klorpromazin lever vidare, tillsammans med sina många efterföljare, alla med sina mycket allvarliga biverkningar, sina kostnader och sina tveksamma effekter. Och även om kritiker fortfarande påpekar att psykiskt lidande knappast kan kokas ner till några signalsubstanser på villovägar, har psykiatrin för länge sedan bestämt sig: det är enklare att dela ut piller än att ta reda på varför människor egentligen mår dåligt. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Polisens bild av amfetaminpreparaten. Den gemensamma nämnaren vid vansinnesdåd  är bruk av illegala och psykiatriska droger som framkallar aggression, hämningslöshet och avtrubbning. Det kan först nu avslöjas att också skolskytten i Örebro hade våldsframkallande narkotika i blodet vid dådet: Xanor (bensodiazepin), amfetamin och ett smärtstillande kodeinopiat. Dådet i Örebro är den värsta masskjutningen i Sveriges historia. Det borde med självklarhet innebära en utredning med full transparens vad gäller möjliga orsaksfaktorer. Det borde medföra krav på åtgärder för att minimera risken för att något liknande ska ske igen. Tyvärr har utredningen bara i mycket generella termer offentliggjort att narkotikaklassade ämnen fanns med i bilden. Man har inte  berättat att skytten tog bensodiazepiner (Xanor) – ett av de mest kända våldsframkallande narkotiska preparaten [ 1 , 2 ]. Man har inte angett några detaljer om det, på samma sätt, våldsframkallande amfetamin, som skytten tog, eller om det samtidiga intaget av kodeinopiaten. Det har krävts omfattande granskning för att nu kunna avslöja dessa detaljer, som polisen än inte offentliggjort. Transparensen runt de inblandade narkotiska preparaten har lyst med sin frånvaro. Vi hittar inte heller någon bedömning i polisens offentliggjorda utredning av hur denna blandning av narkotiska preparat kan ha orsakat eller utlöst vansinnesdådet. Det är fortfarande inte klargjort hur gärningsmannen fått de narkotiska preparaten. Polisen vet det rimligen, men har på samma sätt som man inte velat offentliggöra vilka preparat gärningsmannen tog, velat berätta om hans psykiatriska behandlingshistoria. Även om skytten skulle ha kommit över det amfetamin han tog, 400 mg, på illegal väg är det känt att psykiatriker i Sverige idag skriver ut dessa mycket höga doser, som ”behandling”. Vi ska veta att det amfetamin och de bensodiazepiner som psykiatriker skriver ut medför en kraftigt ökad risk för aggression, mani och andra psykotiska tillstånd. Det är klart bevisat, trots psykiatrins och läkemedelsindustrins försök att ”skademinimera”, att dessa preparat finns med i ett stort antal allvarliga våldsdåd i Sverige – och speciellt då i rena vansinnesdåd, där motivet är ”oförklarligt” [ 3 ]. Det är dags att ta dessa bevis på allvar. [1] Michel L, Lang JP., “Benzodiazepines and forensic aspects,” Encephale. 2003 Nov-Dec;29(6):479-85, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15029082 [2] Nadege Rouve, Haleh Bagheri,  et al. , “Prescribed drugs and violence: a case/noncase study in the French PharmacoVigilance Database,”  European Journal of Clinical Pharmacology , 7 June, 2011, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21655992   [3] https://www.kmr.nu/single-post/psykiatriska-droger-skapar-aggression-och-sansl%C3%B6st-v%C3%A5ld För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Media är fylld med artiklar om sanslöst våld, orsakat av psykiatriska droger.   Bevisen för att psykiatriska droger är den gemensamma nämnaren vid sanslöst våld är överväldigande. Det är dags att ta bevisen på allvar. Det sanslösa våldet har inget uppenbart motiv. Men den första frågan som måste ställas vid sådant våld är: Tog gärningsmannen psykiatriska droger som fick alla normala spärrar att försvinna?   Vi har rapporterat om det många gånger förut, men det är än mer aktuellt idag när så många får narkotikaklassade psykiatriska droger i form av amfetamin, lugnande medel, smärtstillande opiater, och antidepressiva.   Media rapporterar om den exploderande diagnosticeringen av unga, med den lika exploderande utskrivningen av psykofarmaka. Oftast i form av hyllningar till ”medicinen”, berättade av enskilda utvalda fall. Bevisen om de kraftigt ökade riskerna för våld, aggressioner, psykotiska och maniska tillstånd, får inte något utrymme. De granskande reportagen och de kritiska frågorna till våra myndigheter lyser med sin frånvaro.   De tusentals svenska patienter som drabbats av aggressioner, fientlighet och psykotiska tillstånd har sällan eller aldrig fått veta att ”medicinen” faktiskt bevisats ORSAKA dessa skador. De får i stället veta att dessa effekter är sjukdomssymtom, ett resultats av deras ADHD, bipolära störning, ångestsyndrom, sociala fobi, depression.   Det kan vara på sin plats att igen berätta om några av de fall där de psykiatriska drogerna skapat allvarliga aggressioner, psykotiska tillstånd och sanslöst våld. Kanske kan det få granskande journalister att ställa frågor nästa gång liknande händelser inträffar: Jeanett, fembarnsmamma skyller på sin ADHD-medicin Concerta för att hon mördade sin pojkvän. Concerta har tagits av flera förövare i flera kända brott, skriver Aftonbladet.   En 34-årig man attackerade (2024) fyra personer med kniv och hänglås i Västerås. Mannen var drogpåverkad av ADHD-amfetaminet Elvanse. Han kände sig förföljd och körde planlöst omkring i city på en elsparkcykel. Vid en busshållplats attackerade mannen plötsligt en 17-årig pojke och slog honom i huvudet med ett hänglås så kraftigt att skallbenet krossades. Därefter attackerade han tre kvinnor med kniv. En kvinna blev slagen i huvudet fem gånger med hänglåset innan hon knivhöggs. Polispatruller som skickades ut påträffade kvinnorna som fördes till sjukhus. Polisen fick skjuta mannen som även attackerade dem. Mannen kom inte ihåg något från händelsen. Advokaten menade att mannen fick en psykos av Elvanse som han fick i mycket höga doser, 130 mg trots att rekommenderad dos var 70 mg, vilket i sig är en mycket hög dos. Toleranshöjningen av amfetamin gör att de flesta ökar dosen. Mannen hade aldrig dömts för våldsdåd tidigare. ”Han blev som förbytt när han började med medicinen,” sade mannens ex-fru.       En kvinna satte (2024) eld på en ICA-butik i Västerås med en sprayflaska med torrschampo som eldkastare. När hon gick ut attackerade hon även förbipasserande med eldkastaren. Hon hade varit intagen på psyk och skrevs ut 30 minuter innan hon satte eld på ICA-butiken som brann ner. Hon medicinerades med samma preparat som mannen som attackerade kvinnorna, med ADHD-amfetaminet Elvanse. Hon kom inte ihåg någonting.        En 20-åring tog i ett vansinnesdåd (2017) livet av två för honom okända äldre personer med ett stort antal knivhugg i Råbo i Hälsingland. Den unge mannen hade inte någon tidigare historia av våldsdåd då han under hösten 2016 började få det antidepressiva medlet Cipralex. En vecka före de tragiska morden fördubblades 20-åringens dos. I ett annat vansinnesdåd (2016)   dödade en 28-åring sin far i Karlsborg på ett brutalt sätt. I en intervju förklarade mannens advokat att dådet inte gick att förklara: ”Han brydde sig mycket om sin pappa och de hade mycket trevligt, reste tillsammans; det finns inget motiv, det är helt oförklarligt.” Lika oförklarligt blir det dock inte när en undersökning visar att sonen en vecka före det brutala dådet fick den aggressionsframkallande och psykosskapande ADHD-drogen Concerta (metylfenidat).   Den bevisligen våldsframkallande ADHD-drogen Ritalin skrevs ut i hög dos av känd psykiatriker till förövaren av de värsta våldtäkterna någonsin i Norge. Det är känt sedan 60-talet att amfetamin och amfetaminpreparat är aggressionsframkallande i högre dos, ökar risken för psykotiska, maniska tillstånd, och ofta finns med i sexuellt våld. För de politiker och mediarepresentanter som inte känner till det kan vi berätta att liknande hästdoser på ett halvt gram amfetaminpreparat i nuet också skrivs ut av psykiatriker i Sverige – något som drevs fram av psykiatriprofessor Lars von Knorring, tidigare vetenskapligt råd på Läkemedelsverket.   En 28-årig man dömdes till 4 års fängelse för en grym "batongvåldtäkt" på sin före detta flickvän. Hovrätten betecknade handlingen som "rå och hänsynslös". En psykiatriker hade skrivit ut våldsframkallande amfetamin för hans ADHD.   Vi har fallet med vad som räknas som en av de ruskigaste våldtäkter som begåtts i Sverige. En 33-årig man hade våldtagit två 17-åriga flickor under en bilfärd som pågick i 16 timmar. Enligt åklagaren var det det värsta våldtäktsfall hon sett. Mannen använde ADHD-drogen Concerta.    Fallet med mormorsmördaren i Borås (2012), som under ett år behandlades med nio olika psykiatriska droger. Mannen slog ihjäl sin mormor när han inte fick låna bilen. "Behandlingen" var en enda lång förgiftningsprocess med psykiatriska droger. Till slut hade man en drogförstörd, hallucinerande, mordgalen person.   Det bisarra mordet i Bollnäs (2011) som begicks av tre tonåringar förgiftade av vansinniga mängder psykiatriska droger. Den erfarne spaningsledaren sade: ”Grymheten i det här slår allt jag varit med om.” Där sammanfattningen blir: Utskrivning av våldsframkallande droger, spridning till den illegala marknaden – och vi har psykiatrins recept för bestialiskt våld. Kannibalmordet i Skara (2010) begicks av en person som under lång tid fått ADHD-behandling med amfetamin och andra tunga psykiatriska droger. Där en psykiatriker på en beroendeklinik (2002) skrev: ”efter några samtal med honom konstaterar jag att han nog är en kandidat för centralstimulantia”; ”har missbrukat en hel del, setat på kåken”; där senare psykiatriker konstaterade att den kommande mördaren ”blir lugn på amfetamin”, och satte honom på Concerta. Fortsatt förskrivning med ett ständigt ökat antal psykiatriska droger i ständigt ökade doser, tillsammans med ett illegalt missbruk av cannabis, bensodiazepiner, amfetamin och subutex. Det hela slutade med ett bestialiskt mord på flickvännen.   En 25-årig missbrukare dömdes (2009) för olaga hot. Han hade attackerat en ung kvinna med kniv, "Jag var säker på att han skulle skära halsen av mig" berättade kvinnan i rätten. Trots pågående missbruk hade psykiatriker gett mannen amfetamin "mot ADHD".   En 28-åring dömdes (2009) till fängelse. Han hade hotat att skjuta tre vakter som nekat honom att komma in på en krog, "De tre vakterna skulle stå på knä och be om nåd när de sköts i bröstet" enligt media. Mannen hade druckit alkohol, han rökte cannabis och han fick ADHD-medicin (amfetaminpreparat), men sade att "den fungerar inte", vilket man inte kan argumentera emot.    En 25-årig kvinnlig missbrukare dömdes (2009) för misshandel av en annan kvinna i hemmet. Vittne blev den misshandlades fem månader gamla son. Kvinnan hade tidigare dömts för misshandel; en psykiatriker tyckte med denna bakgrund av våld och missbruk att det var lämpligt med en ADHD-diagnos och legalt amfetamin.   Det är dags att vid alla vansinnesdåd ställa frågan: Tog gärningsmannen psykiatriska droger som fick alla normala spärrar att försvinna?   Se vidare: Enormt missbruk av ADHD-droger Gigantiska doser (2023) https://www.kmr.nu/single-post/enormt-missbruk-av-adhd-droger-gigantiska-doser   Miljontals ungdomar på våldsframkallande psykiatriska droger – en generation försökskaniner (2022) https://www.kmr.nu/single-post/miljontals-ungdomar-p%C3%A5-v%C3%A5ldsframkallande-psykiatriska-droger-en-generation-f%C3%B6rs%C3%B6kskaniner   Sverige daltar med läkare som skriver ut narkotika (2022) https://www.kmr.nu/single-post/sverige-daltar-med-l%C3%A4kare-som-skriver-ut-narkotika   För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Columbine-massakern med 12 dödade och 21 skadade 1999. Bägge skyttarna använde psykiatriska mediciner.   Varför diskuteras inte psykiatriska mediciner när en masskjutning sker och gärningsmannen är i fokus? Idag tar cirka 65 miljoner vuxna och ett av tre barn receptbelagda mediciner som påverkar hur människor uppfattar sig själva och andra. De används ofta som förstahandslösning vid psykiska och beteendemässiga problem – även vid normala känslotillstånd som sorg, oro, stress eller nedstämdhet. I USA har de flesta skolskjutningar involverat psykiatriska droger, men även där har de blivit restriktiva. Läkemedelsbolagen har stort inflytande. Delstaten Tennessee har därför nyligen instiftat en lag som säger att man måste publicera vilka mediciner skolskyttarna använt. av Jeffrey A. Tucker* The Epoch Times, 30 juli 2025 En studie publicerad i Pediatrics (februari 2024) visade att månatliga recept på antidepressiva till ungdomar och unga vuxna ökade med över 66 procent mellan 2016 och 2022. Efter pandeminedstängningarna 2020 ökade förskrivningen ännu snabbare, drivet av stigande nivåer av depression, ångest, trauma och självmordstankar. Samtidigt liberaliserades tillgången till telehälsa, vilket innebar att det blev möjligt att få psykiatriska läkemedel på bara 15 minuter – ofta utan fysisk kontakt med en läkare, bara genom att fylla i ett frågeformulär. Detta gjorde läkemedlen mer tillgängliga, men också mindre kontrollerade. Psykofarmaka är nu en miljardindustri – en hörnsten i det moderna medicinska systemets intäkter. Men de är ofta otillräckligt studerade, överförskrivna och ignorerade som möjlig orsak till livsstörningar. Att ifrågasätta detta väcker snabbt anklagelser om att man stigmatiserar psykisk ohälsa eller skyler över andra problem, som sociala faktorer eller vapenvåld. I fallet med Shane Tamura – som sköt ihjäl personer i en kontorsbyggnad i New York 2025 – spekuleras det i att han tog medicin för hjärnskador från sin tid som fotbollsspelare. Det kan ha påverkat hans omdöme. Vi vet inte – men varför får vi inte ens ställa frågan? Detta är kärnan i problemet: vi vet inte hur omfattande det är, eftersom forskningen på området är tabubelagd. Om det visar sig att många gärningsmän använder dessa mediciner, borde det inte vara en samhällsfråga? Samtidigt visas reklam för psykofarmaka ständigt i TV, där biverkningar – som ibland inkluderar död – nämns snabbt i slutet. Läkemedlen marknadsförs som lösningar på sorg och ångest, men fungerar i praktiken genom att bedöva hjärnan – en kemisk motsvarighet till lobotomi. Chockterapi finns kvar, om än i ny form. Institutionalisering ersätts av medicinering i hemmet – lägenheter fungerar idag i praktiken som obevakade psykiatriska avdelningar. När du söker vård för psykiska besvär blir du snabbt erbjuden läkemedel, ofta utan att läkaren förstår dem fullt ut. De skrivs ut lättvindigt, som godis. Många av dem är starkt beroendeframkallande. En större studie i JAMA Psychiatry påstod nyligen att abstinenssymtom från antidepressiva var milda och kortvariga. Men studien baserades på korttidsanvändning, medan de flesta använder läkemedlen i åratal. Granskningar som bygger på bristfälliga data ger missvisande resultat. Sunt förnuft säger att hjärnpåverkande ämnen är beroendeframkallande. Det finns få resurser för den som vill trappa ner – Inner Compass Initiative är en av de få hjälporganisationerna. Så varför bagatelliseras detta i forskning och debatt? Svaret är enkelt: ekonomiska intressen. Vi talar ofta om en epidemi av psykisk ohälsa – men detta är en annan sorts epidemi, där behandlingen kan vara värre än sjukdomen. Det finns något tragiskt i att psykiatrin förvandlats till en kemikalieutdelande institution. Idén om ”kemisk obalans” i hjärnan är sedan länge motbevisad, men lever kvar i populärkulturen. Många tror fortfarande att ett piller kan återställa hjärnans balans. Detta är pseudovetenskap. Freud, psykiatrins grundare, förespråkade samtalsterapi – inte kirurgi eller läkemedel. Hans idéer ersattes snabbt efter hans död av medicinering och institutionalisering, i motsats till hans humanistiska grundsyn. Idag behöver en hel generation varnas: börja inte med psykofarmaka om du inte är beredd på ett livslångt beroende. De kan dämpa symtom men botar inget. Utsättning är farlig och kan försämra måendet. Boken ;Unshrun; av Laura Delano är en av få varningar. Den som vill ta dessa läkemedel bör ha rätt till korrekt information – något den medicinska vetenskapen idag inte tillhandahåller. I samband med våldsdåd är det därför helt legitimt att fråga vilken roll psykofarmaka spelat. Om de bidrar till mental och moralisk desorientering, står vi inför ett kulturellt och socialt problem av stora proportioner. Författare Jeffrey A. Tucker är grundare och ordförande för Brownstone Institute och författare till många tusen artiklar i vetenskaplig och populärpress, samt 10 böcker på fem språk, senast ;Liberty or Lockdown;. Han är också redaktör för; The Best of Ludwig von Mises;. Han skriver en daglig kolumn om ekonomi för The Epoch Times och talar brett om ämnen som ekonomi, teknologi, social filosofi och kultur.       För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Polischefer i Storbritannien kräver nu att cannabis omklassificeras till en klass A-drog (samma nivå som heroin, fentanyl och LSD) på grund av dess allvarliga konsekvenser för folkhälsan och samhället. Den nya turboladdade cannabisen är så stark att den ger fosterskador.   "Heroin kan döda snabbt, men den samlade effekten av cannabis i vårt samhälle kan vara långt värre." – Brev från brittiska polischefer till regeringen. ­­ Dagens cannabis är inte längre en ”rekreationell drog” som det eufemistiskt kallas. Det dis som en gång drev genom Woodstock och som lade grund till Flower Power var redan det en anledning till oro – men dagens turboladdade cannabis är ett helt annat monster. Under hippietiden var THC i Marijuana omkring 3-5 procent, i dag ända upp till 30 procent, i synnerhet skunk och i syntetisk cannabis, som även kan blandas med andra droger. Absolut inte avsedda för Peace and Love – nu handlar det om beroende och vinst – och i slutändan våld och psykos.   Även i Sverige I Sverige har tullen gjort rekordbeslag på syntetisk cannabis, nästan tio gånger så mycket som förra året vi denna tiden. Det handlar om preparat som ofta är starkare än vanlig cannabis och kan leda till allvarliga förgiftningar, säger generaltulldirektör Johan Norrman till SvD. Viktiga punkter:  Dagens cannabis kopplas till beroende, psykoser och våld . Ökad risk för fosterskador Graviditetsanvändning av cannabis är kopplad till ökad risk för att barnet föds med olika kroppsliga fel , särskilt på hjärta, tarmar, hjärna och könsorgan. En ny studie från Karolinska Institutet i samarbete med ett internationellt forskarlag visar att cannabisbruk under graviditeten kan störa utvecklingen av fostrets hjärna med risk för långvariga kvarvarande effekter efter födseln. ( 1 )   Hjärtsjukdomar:  Cannabisbrukare har: • 29 % högre risk för hjärtinfarkt • 20 % högre risk för stroke • Dubbelt så hög risk att dö i hjärtsjukdom   Psykisk ohälsa och våld: Dagens cannabis kan lätt orsaka psykos och schizofreni – och gör det! • En man med samurajsvärd dödade ett barn i London – misstänkt cannabispsykos. • En professor vid King's College varnar för ett växande fenomen av "cannabisutlöst psykos".   Missbruk hos unga i Storbritannien: • 87 % av barn/unga under drogbehandling är beroende  av cannabis – mer än dubbelt så många som för alkohol .   Internationella exempel: • I Portugal har psykoser ökat 30-faldigt  efter legalisering. • I Colorado, f örsta staten som legaliserade cannabis i USA, har cannabisrelaterade självmord, trafikolyckor och överdoser ökat  kraftigt. • Svart marknad blomstrar i legaliserade delstater.   Cannabis som inkörsport: • Över 90 % av hårda narkotikamissbrukare  började med cannabis, enligt australiensisk expert.   Polischefernas upprop: • Cannabis bör klassas som klass A för att stoppa "normaliseringen". • Många unga går fria trots innehav – endast 1 av 4 cannabisfall leder till åtal. • Även poliser känner sig otrygga i områden där cannabisrök ofta förekommer.   (1) https://nyheter.ki.se/cannabis-under-graviditeten-kan-skada-hjarnans-utveckling-hos-fostret      För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Panik! Spottet anfaller! Studien, som baseras på 268 nygifta par, (romantiskt, eller hur?) kopplar bakterieöverföring vid kyssar till ökade nivåer av ångest och depression hos den annars friska partnern. Bevis? Mängden kortisol i saliven  – alltså, stresshormoner i spottet. Ja, du läste rätt: depression förklaras nu med hjälp av saliv. Vad blir det då för diagnos – ”Obalans i Saliven”? Det går alltså inte längre att köra med ”kemisk obalans i hjärnan”, så enligt psykiatrin är det i brist på annat nu spottets fel. Inte sömnbrist, inte ekonomiska problem, inte krig, fattigdom, trauman, ensamhet eller livets allmänna absurditet – utan saliv . Tack vetenskapen! Ni slutar aldrig att förvåna! Den här banbrytande upptäckten kommer förstås helt slumpartat  lagom till Internationella Kyssdagen . En perfekt tidpunkt att börja frukta din partners läppar. Lidande = smittsamt? Dr. Noel Hunter har, som tur är, fortfarande kontakt med verkligheten. I en svidande sågning konstaterar hon att det inte är bakterierna som smittar – det är livet. När någon du älskar lider, lider du också. Chockerande, eller hur? Vem kunde ha anat att empati inte orsakas av mikrobiologi? Psykiatrin slår nya bottenrekord Hunter påpekar det som borde vara självklart: att använda sömnklinikpatienter istället för deprimerade personer för att undersöka depression är lika logiskt som att studera hörsel genom att mäta fothygien. Hon kallar det hela vad det är – ”klickbetesdriven skräckpropaganda”, med andra ord, att locka människor att klicka in på länkar på grund av rädsla.  Studien har spridit sig på internet. Media älskar den – naturligtvis. Det är inte vetenskap, det är ett PR-stunt med en labbrock. Det har sjunkit så lågt att ord inte lyckas fånga dess galenskap, men… "De är ju gifta, för helvete!" Ungefär så uttrycker sig Hunter frustrerat. Självklart påverkas man av sin partners psykiska tillstånd – det kallas mänsklighet . Men i psykiatrins värld verkar det vara en främmande tanke. Vad har psykiatrin emot kyssar egentligen? Kanske är nästa DSM-diagnos: "Affektivt salivsyndrom". Behandlas med SSRI och elchocker. Och eftersom vi ändå spekulerar fritt, kanske någon borde forska på vad som händer med intelligensnivån hos en vanlig människa efter 12 års psykiatriutbildning? Vi gissar: kraftig sänkning – jämfört med en som jobbar hederligt i tolv år. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Har du hört talas om sjukdomar som ”matematikstörning”, ”behandlingsvägran” eller ”sexuella övergrepp mot barn” som psykisk störning? Jodå, allt finns listat i psykiatrins bibel – DSM – där 374 störningar samsas, från koffeinöverdos till shoppingsjuka (som dock inte är så vanlig i Afrika, enligt en psykiatritidning).   DSM - En 886-sidig manual som klassificerar livet självt som störning   Visste du att rastlöshet är samma som ADHD, att blyghet är samma som social fobi och att skriva slarvigt kan vara en psykisk störning? Om en elev inte vill prata med läraren men med klasskompisarna får han diagnosen Selektiv Mutism. Enligt psykiatrins bibel, DSM, är snart varje mänsklig känsla – eller personlighetsdrag – en sjukdom. Och ju fler diagnoser, desto fler piller och fakturor. Livet har blivit en sjukdom. Praktiskt, eller hur? Men för vem?   Välkommen till ett diagnosbingo där du med största sannolikhet vinner en etikett! Du tror det kanske inte, men om du äter Oreo-kex en gång i veckan i tre månader, eller 5-10 under en tvåtimmarsperiod, är du psykiskt sjuk enligt den nya DSM-5 TR Trots att DSM och WHO:s ICD presenteras som medicinska verktyg, används de lite som schweiziska arméknivar: i domstolar, vårdnadstvister, skolan och försäkringsärenden. Vad som från början var tänkt att vara en manual har blivit en modern variant av prästens syndakatalog – fast med faktureringsunderlag.   Psykologen Tana Dineen uttryckte det rakt på sak: ”DSM-diagnoser röstas fram. Ja, bokstavligen. Inga blodprov, inga röntgenbilder – bara handuppräckning i kommittéer. En av deltagarna beskrev det som att bestämma diagnoser som man väljer lunchrestaurang. Vetenskapligt? Kanske, om man definierar vetenskap som grupptryck i kostym.”   En gång röstades ”självdestruktiv personlighetsstörning” in – en etikett för kvinnor som väljer otacksamma jobb eller relationer. Det blev så mycket ramaskri att den röstades ut igen. Vips, inte en sjukdom längre! Magin i psykiatrisk demokrati. Försök det med cancer!   Om en medicin inte fungerar, vilket den oftast inte gör, får patienter diagnosen ”Behandlingsresistent”.   Och varför allt detta? Dr Margaret Hagen summerar det elegant: ”Utan diagnos, ingen faktura.”  Punkt. Bakom det medicinska språkbruket döljer sig något annat: pengar, status och ett behov av att förklara livet med receptblock. Och varje gång någon frågar ”mår jag dåligt eller har jag bara ett dåligt liv?”  så svarar DSM: Ta en tablett.   Författarna till Making Us Crazy  menar att DSM gör mänskliga problem till medicinska angelägenheter. Är du blyg: Social fobi! Är du ordentlig:Tvångssyndrom! Rastlös: ADHD! Det finns en diagnos för varje karaktärsdrag – och gärna ett piller på köpet.   Som professor McHugh sa: psykiatrin har inte bara gått vilse intellektuellt, utan också moraliskt.   Professor John Read påpekar att vi numera tolkar varje känsla – sorg, oro, hunger, rastlöshet – som symptom på en genetisk kemikaliecirkus. Resultatet? En 886-sidig manual som klassificerar livet självt som störning.   DSM har blivit så etablerad att få ens ifrågasätter dess vetenskaplighet. Men om grunden är rök och speglar, är det kanske dags att blåsa bort dimman – innan vi alla får en diagnos för att vi gör just det.   Psykiatri har blivit den nya religionen, DSM bibeln och Prozac oblaten. Inga blir frälsta!    För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Juni 2025 Ingen kan ha undgått den intensiva marknadsföringen av amfetamin och amfetaminliknande droger. De sista åren har media fyllts av historier om främst tjejer som inte fått en ADHD-diagnos och ”medicin” – i tid. I marknadsföringen har tjejerna framställts som diskriminerade. Kampanjen har lett till önskat resultat: en exploderande förskrivning av ”ADHD-preparat” till just tjejer. Den här granskningen handlar om baksidan , om de skador som psykiatriker, media och myndigheter inte vill berätta om: de tjejer (10-19) som fått köras till sjukhus, ofta med ambulans, efter att ha tagit överdoser av ”ADHD-preparat” i självskadligt/suicidalt syfte. Och då får man verkligen ifrågasätta effekten av dessa preparat. ------- Vi har sett mängder av inslag, artiklar och ”forskningsrapporter” de sista åren om tjejer och ADHD med udskapet: de är diskriminerade. Killarna med sitt bullriga beteende uppmärksammas, får ”rätt” diagnos (ADHD) och ”rätt” medicin (amfetaminpreparat). Tjejerna, vars ”symtom inte ses”, får inte denna rätta diagnos och behandling. Och har på grund av det fått mängder av förödande problem. De är enligt marknadsföringen osynliggjorda. Och det trots att ”problemet” med de odiagnosticerade tjejerna uppmärksammats i massor av mediaberättelser. Ja, det rör sig om marknadsföring . De odiagnosticerade tjejerna har för tillverkarna av amfetaminpreparat varit, vad man i dessa sammanhang brukar kalla en ”untapped market” – en outnyttjad marknad. Så inte längre. Figur 1. Förskrivning av ”ADHD-preparat” till tjejer och killar 15-19 år i Sverige, 2015-2024. Patienter/invånare. Källa: Socialstyrelsens läkemedelsregister Vi har kommit till en punkt där förskrivningen till tjejer (15-19) för första gången är högre än den för killar i samma ålder. Vi ser här att 8,3  procent av alla tjejer (15-19) förra året fick ”ADHD-preparat” – var tolfte tjej i åldersgruppen.   Än mer tydligt blir genomslaget av kampanjen om vi tittar på förskrivningen av det nyare och dyrare, och för tillverkande läkemedelsbolag än mer lönsamma, amfetaminet Elvanse.  Figur 2. Förskrivning av amfetaminet Elvanse till tjejer och killar 15-19 år i Sverige, 2015-2024. Antal patienter. Källa: Socialstyrelsens läkemedelsregister   En tiondel av det amfetamin (Elvanse) som såldes 2024 gick till tjejer 15-19 år. En ökning med 21 procent på bara ett år, där försäljningen enbart till dessa unga kvinnor kan beräknas uppgå till ett värde av 100 miljoner – den totala försäljningen av Elvanse blev runt 1 miljard för 2024. Marknadsföringen i media har med andra ord varit väldigt lönsam för det tillverkande läkemedelsbolaget, Takeda. Framsidan – Baksidan Den som lyssnat på SR, tittat på nyheter eller soffprogram i TV4, läst Femina, läst ”ny forskning” från Karolinska Institutet, eller lyssnat på kändispsykiatriker och influencers i andra medier, har fått historier om det livsavgörande med att få en ADHD-diagnos, ofta hyllningar och lyckan av att få ”medicin”, parat med berättelser om det förödande i att inte få denna diagnos och ”medicin” – i tid. Läkemedelsbolag är förbjudna att marknadsföra läkemedelsklassade ämnen direkt till allmänheten – men vad gör väl det när okritiska medier tar hand om saken så bra som i Sverige. Ofta tar dessa historier sin utgångspunkt i en enskild tjej, för vilken det mesta var svart i tillvaron, tills hon fick den ”rätta diagnosen” ADHD, då allt vände. Ingenstans i denna hyllningskör har det funnits plats för informationen att 1 100 tjejer 10-19 körts till sjukhus de sista fem åren efter att ha tagit överdoser av ”ADHD-preparat” i självdestruktivt/suicidalt syfte. Dessa medier kunde ha lyft fram ett  av dessa tragiska fall varje dag – det skulle ha tagit tre  år att låta var och en av dessa tjejer berätta sin historia. Istället lät man ingen – säger ingen  – av dessa tjejer få något utrymme. År 2016 togs 65  tjejer in på sjukhus efter överdoser av ”ADHD-preparat” i självdestruktivt syfte rapporterat av läkare/sjukvårdspersonal. År 2024 har antalet stigit till 278  – en ökning med 328  procent.   Figur 3. Antal tjejer (10-19) som körts till sjukhus efter överdoser i självdestruktivt/suicidalt syfte 2016 och 2020-2024. Källa: Giftinformationscentralens utlämnade uppgifter.   Det dyra amfetaminet Elvanse utgör en allt större del av de ”ADHD-preparat” som skrivs ut. De sista fem åren har totalt 645  unga (10-19) tagits in på sjukhus efter överdoser av Elvanse i självdestruktivt syfte – 525 , eller 81 procent, av dem var tjejer.   Åldersfördelningen för de tjejer som tagits in på sjukhus efter överdoser av Elvanse 2024: Figur 4. Åldersfördelningen för tjejer (10-19) som körts till sjukhus efter överdoser  i självdestruktivt/suicidalt syfte 2024. Källa: Läkemedelsverkets biverkningsrapporter.   Kalla siffror – stora tragedier Det är märkligt att ansvariga myndigheter, politiker och media helt lyckats osynliggöra  att 1 100 tjejer fått köras till sjukhus under de sista fem åren, kopplat till den exploderande förskrivningen av ”ADHD-preparat”. Det är kalla siffror – 1 100 fall . Men förstår inte inblandade vad det handlar om? Förstår de inte att varje  enskilt fall är en tragedi?  Förstår de inte att man varje dag skulle kunna skriva om ett  enskilt fall, och berättelserna skulle räcka i över tre år? Förstår de inte att det är barn och unga som fått köras till akuten oftast med ambulans. Att det handlar om det här: • Okontaktbar tagit tabl blandat i suicidförsök • 30 mg Elvanse 25 st, illamående, hjärtklappning, skakningar • Elvanse 40 mg 10 stycken igår kväll nu hallucination + hjärtklappning. • Concerta depot, många burkar, 9 burkar utskrivet + ambulansen hittat 16 tomma burkar. • Elvanse, hjärtstopp, medvetslös började krampa slutade andas.  • Adhd-medicin hittat henne på toaletten • Elvanse 30mg 15-20st, nedkyld, funnen utomhus. skakar av köld • 3 förpackningar med Concerta 36 mg, såg spindlar, skakig   Vilken är källan – finns det ännu fler fall? Vi kan börja med att fastslå att uppgiften om de 1 100 fallen, som beskrivs ovan, inte på något sätt är överdriven – tvärtom. Fallen har hämtats från Giftinformationscentralens uppgifter över inkomna rådfrågningar/rapporter från läkare/sjukvårdspersonal på sjukhus. Dessa fall kan leda till fler konsultationer, men uppgifterna ovan gäller antalet unika  fall. Uppgifterna här gäller inte  rådfrågningar från någon annan källa – inte från allmänhet, skola, ambulans, HVB-hem. Vi förstår också att alla  unga som hamnar på sjukhus efter överdoser inte leder till frågor till Giftinformationscentralen (GIC) – behandlande läkare anser sig då inte behöva råd. De 1 100 fallen är, som om det inte var nog, en delmängd  av det obekanta antalet fall som intagit sina ”ADHD-preparat” i självdestruktivt syfte. Intressant nog är källan för en del av uppgifterna Läkemedelsverkets biverkningsregister. Läkemedelsverket har genom seriösa tjänstemän  upprättat formella biverkningsrapporter om överdoser av amfetaminet Elvanse  i självdestruktivt syfte, för de senaste åren, 2023 och 2024. Man har genom ett gott samarbete med den underordnade myndigheten GIC, kunnat upprätta dessa rapporter – man har med andra ord bevisat att det går.   Det måste påpekas att det inte finns några giltiga skäl för Läkemedelsverket till att inte använda de data som inkommit till GIC för att upprätta formella biverkningsrapporter även för andra ”ADHD-preparat” (eller för den delen andra psykofarmaka). Uppföljningen – ett svart hål Vi har alltså 1 100 tjejer som körts till sjukhus efter överdoser av ”ADHD-preparat” i självdestruktivt/suicidalt syfte under de sista fem åren. De stora och självklara frågorna är förstås: Vad hände med dem sedan? Vad visade uppföljningen? Vilka åtgärder vidtogs? De har fått sina ”ADHD-preparat” utskrivna av psykiatriker (i de allra flesta fall). De har rimligtvis efter att ha skrivits ut från sjukhuset kommit tillbaka till samma mottagning. Vad hände där? Fick de mer av samma typ av psykofarmaka som de tagit överdoser av? Fick de i tillägg till det andra typer av psykofarmaka (antidepressiva, ångestdämpande, neuroleptika)? Där vi då kan vara tämligen säkra på att man med det skapat grunden för ett långvarigt bruk av psykofarmaka. Eller bestämde man att det efter överdoserna nu får vara ett slut på den misslyckade ”medicineringen”? Skrev behandlande psykiatriker en full rapport om saken till Läkemedelsverket? Vi ramlar ner i ett djupt svart hål.  Det finns ingen samlad uppföljning, och det i ett land som har de troligen bästa registren i världen över olika ämnen. Det är till och med så illa att man ingenstans kan hitta en sammanställning av unika  fall av tjejer som hamnat på sjukhus efter överdoser av ”ADHD-preparat”, antidepressiva eller annan psykofarmaka (den här sammanställningen är således den enda i sitt slag). Vi får fråga oss varför man inte hittar ett system för att ta reda på vad som hände med alla dessa tjejer. Och svaret på den frågan är – lite utmanande – att det är för många som helt enkelt inte vill veta , och som tjänar på att inte veta. Det vore enkelt att göra det följande: ·        Gör det obligatoriskt för läkare, som ringer från sjukhus till GIC om något av dessa fall, att uppge också personnummer på patienten. ·        Upprätta biverkningsrapporter om dessa fall – och länka uppgifterna till Socialstyrelsens läkemedelsregister (som är baserat på personnummer och där alla uttag av läkemedel registreras). ·        Länka uppgifterna en gång till ett halvår senare. Och plötsligt får man något som kan kallas uppföljning  av dessa fall. Läkemedelsverket/Socialstyrelsen skulle få svar på: ·        Vilken psykofarmaka hade skrivits ut till patienten innan överdosen, i vilken dos, och hur länge? ·        Vilken psykofarmaka, och i vilken dos, skrevs ut till patienten efter  det självdestruktiva beteendet? ·        Skrevs sedan ingen ny psykofarmaka ut till patienten? Och vi skulle ha tagit mycket stora steg mot en verklig uppföljning av dessa tragiska fall. Socialstyrelsen – en myndighet där ansvariga utredare inte vill veta Man kan inte annat än beklaga att vår socialminister Jakob Forssmed tar uppgifter från Socialstyrelsen – den myndighet som helt missvisande betecknar sig själv som ”Sveriges kunskapsmyndighet för vård och omsorg”. Socialministern har tvingats citera spekulationer från utredare på Socialstyrelsen om att 15 procent av pojkarna och 11 procent av tjejerna i landet förväntas  få en ADHD-diagnos. Och från det föreslagit att än fler unga måste få narkotika snabbare, genom utökad förskrivningsrätt. Det positiva i sammanhanget är att Läkemedelsverket precis gjort klart att det inte är aktuellt med någon utökad förskrivningsrätt, och slagit fast: ”Läkemedel ska vara `last resort’ en sista utväg. Alla andra, icke-farmakologiska åtgärder, ska vara uttömda.” (Läkemedelsvärlden 22 april 2025) Det är Socialstyrelsen, och i mindre grad Läkemedelsverket, som är de myndigheter som är direkt ansvariga för att Sverige nu ligger i världstopp  när det gäller förskrivningen av narkotika, amfetaminpreparat, till barn och vuxna Det är Socialstyrelsens behandlingsrekommendationer som direkt skapat den exploderande diagnosticeringen av ADHD och förskrivningen av ”ADHD-preparat”. ”Institutionell korruption” är vad som präglar myndigheten, och psykiatriker med intima kopplingar till tillverkande läkemedelsbolag har drivit fram vad vi nu ser – det här är inte något som är ödesbestämt, opåverkat av mänskliga krafter. Eftersom den katastrofala utvecklingen som beskrivs i den här granskningen – med 1 100 tjejer på sjukhus – hänger helt och hållet ihop med den av Socialstyrelsen framdrivna exploderande förskrivningen, borde myndigheten vara allvarligt bekymrad av vad vi ser. Men icke. För att göra en lång historia kort:  År 2014-2015 pågick Socialstyrelsens arbete med att ta fram nya behandlingsrekommendationer för ADHD. Del av uppdraget var att ”ge en så komplett bild av risker och biverkningar som möjligt”. Myndighetens utredare fick av undertecknad vetskap om vad Giftinformationscentralens data då visade om unga som tagit överdoser av ”ADHD-preparat” i självdestruktivt syfte. Intresset var svagt, för att inte säga obefintligt. En av de ansvariga utredarna ringde i alla fall GIC, och berättade sedan via email, att “statistiken över antalet frågor [till GIC] inte går att jämställa med antalet fall. Ett förgiftningsfall kan exempelvis generera många frågor till Giftinformationscentralen”. Och med det var Socialstyrelsens ”utredning” färdig, och inget mer kom sedan att skrivas om dessa unga i myndighetens dokument. Jag har mycket tydligt bevisat, gång efter annan, att en noggrann person som vill veta, från Giftinformationscentralens data kan ta fram antalet unika  fall. Om inte annat har Läkemedelsverket, som för år 2023 och 2024, från GIC-data upprättat 145 respektive 147 biverkningsrapporter, om barn och unga (10-19) som tagit överdoser av amfetaminet Elvanse i självdestruktivt syfte, bevisat att utredarens påstående – ”inte går att jämställa med antalet fall” – bara var ett sätt att inte vilja veta . Dessa skador var för Socialstyrelsen 2014-2015 väldigt obekväma uppgifter, som gick emot inblandade psykiatrikers ambition att driva upp förskrivningen av amfetaminpreparat. Det ska tilläggas att Socialstyrelsens talesperson vad gäller ADHD, Peter Salmi vid denna tid var fullt informerad om situationen, liksom myndighetens generaldirektör Olivia Wigzell (GD 2015-2024). Och uppgifterna är nu, med tanke hur utvecklingen sedan sett ut, än mer obekväma. När Socialstyrelsens utredare fick de uppdaterade uppgifterna om överdoser av ”ADHD-preparat” i självdestruktivt syfte i oktober 2024 (tio år senare), med frågor om vad Socialstyrelsen vet om den allvarliga situationen och vad man nu planerar att göra åt den – ges det kortfattade och arroganta svaret, ”det här handlar om godkända läkemedel där man har utvärderat effekt och säkerhet för den användning de är avsedda för” och att det här ”är Läkemedelsverkets uppdrag”. Så lite betyder dessa till sjukhus körda barn. Inget ansvar, ingen koppling till den exploderande förskrivning man drivit fram, inga utfästelser om att i samarbete med Läkemedelsverket verkligen utreda och ta fram åtgärder. Inget alls. Bara, ”hör av dig till Läkemedelsverket”. ---- Vore det inte passande om några journalister lämnade rollen som megafoner åt läkemedelsbolag och myndigheter, och gav sig på att granska de krafter som skapat de katastrofala förhållanden vi nu ser i det här området. Janne Larsson skribent/researcher janne.olov.larsson@telia.com     Till det här kan läggas ett ”historiskt dokument” – tänkt att läsas i framtiden. Och den framtiden är nu här. Det handlar om vad Socialstyrelsen och Läkemedelsverket gjorde för 10 år sedan, och hur det ledde till den extrema, explosiva förskrivningen av amfetaminpreparat i Sverige. Läs När mörkret föll – Läkemedelsverkets expertmöte om ADHD-behandling 22-23 september 2015,   https://jannel.se/LV.ADHDSeptember2015.pdf     För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Jo, det är inget skämt, det finns faktiskt solid forskning om detta. Det har visat sig att vissa ämnen motverkar depression. Det kanske inte direkt hjälper mot allvarlig depression, men om man känner sig nere på gränsen till deprimerad kan det vara idé att pröva detta. Näring utan biverkningar. Lägg gärna till regelbunden motion som en helgardering. Apelsiner mot depression I november 2024 publicerades en forskningsartikel som beskrev ett samband mellan intag av citrusfrukter (som apelsiner och grapefrukt) och depression. Forskningen visade att de personer som hade det högsta intaget av citrusfrukter hade en 22 % lägre förekomst av depression jämfört med de med det lägsta intaget av citrusfrukter. Ett mer optimalt tarm-mikrobiom observerades hos de personer som åt citrusfrukter, vilket tros vara orsaken till minskningen av depression. Specifikt hade personer med ett högt intag av citrusfrukter ett högre antal av en tarmbakterie vid namn F. prausnitzii, som motverkar inflammation. Förslag: Grapefrukt och apelsinjuice varje morgon till frukost, helst ekologisk. Ref.: F. prausnitzii potentially modulates the association between citrus intake and depression Tomater mot depression Forskning har visat att karotenoider minskar depression. Karotenoider är en grupp naturliga gula och röda pigment som finns i många typer av livsmedel, såsom gröna bladgrönsaker, frukt, majs, tomater, morötter och paprika, och då särskilt karotenoiden lykopen i tomat. En stor studie publicerad i oktober 2024 omfattade 7264 vuxna med en medelålder på 46 år. 7,5 % av dem led av depression. Studien fann att en högre koncentration av karotenoider i blodet var kopplad till en lägre förekomst av depression. Lykopen var en av karotenoiderna i studien och är särskilt intressant eftersom man fann ett linjärt samband mellan minskningen av depression och koncentrationen av lykopen, vilket innebär att ju mer lykopen i blodet, desto mindre förekomst av depression. För de andra typerna av karotenoider hittades inget linjärt samband, vilket innebär att de bara var effektiva mot depression upp till en viss gräns. Lykopen är en fettlöslig antioxidant som lätt tar sig igenom hjärn-blodbarriären och skyddar mot miljögifters och hög fettdiets påverkan på hjärnan. Lykopen hanterar inflammationer som skadar cellerna i hjärnan och kroppen. Tomater är en av de rikaste källorna till lykopen. Medan uppvärmning kan skada vissa näringsämnen, är det tvärtom med lykopen. Uppvärmning förbättrar upptaget av lykopen avsevärt. Tomater kan till exempel ätas som tomatsoppa. Lykopen och andra karotenoider är fettlösliga. Därför förbättrar det också upptaget av hälsosamt fett som jungfruolja tillsammans med karotenoiderna. Förslag : tomatsoppa, gärna ekologisk, flera gånger i veckan som förrätt. Kan förvaras kallt till flera måltider. Ref: https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0165032724010796 https://www.mdpi.com/2076-3921/11/11/2205 Skippa skräpmaten Dessutom rekommenderas det att minska intaget av ultraprocessade livsmedel. En studie från 2023 med 31 172 kvinnor visade att ett högt intag av ultraprocessade livsmedel ökar förekomsten av depression med 49 %. Särskilt artificiella sötningsmedel, såsom aspartam och succralos främjar depression. Ref.:  Consumption of Ultraprocessed Food and Risk of Depression Depression är kopplad till ett konstant tillstånd av inflammation i kroppen enligt en studie på 10 000 personer. Men forskningen visade även att förbättrad diet spelar en stor roll vid depression. Om man inte vet var depressionen kommer från kan förändring av dieten spela stor roll, säger forskarna. Naturligtvis, har man yttre faktorer som orsakar depressionen, förtryck av alla slag, ekonomi, jobbsituation etc. så måste de hanteras, men under tiden kan detta hjälpa. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

En ny dansk studie, presenterad vid European Heart Rhythm Associations årsmöte 2025, visar att långvarig användning av antidepressiva läkemedel kraftigt ökar risken för plötslig hjärtdöd – särskilt för yngre vuxna. Forskarna hade granskat alla dödsfall av varje vuxen mellan 18 till 90 år i Danmark. (1) Många använder antidepressiva år efter år, vissa livet ut, kan inte sluta helt enkelt. Personer som använt antidepressiva i 1–5 år hade 56 % högre risk, medan de som använt dem i 6 år eller längre hade 120 % högre dödsrisk jämfört med icke-användare. Riskökningen var särskilt tydlig hos yngre vuxna (30–39 år), där dödsrisken femfaldigades efter långvarig användning. Mekanismen tros vara att antidepressiva stör hjärtats jonkanaler* och därmed utlöser livshotande arytmier. Dessutom visar forskning att endast cirka 15 % av användarna upplever effekt utöver placebo, främst vid svår depression. Och då har man inte räknat med de många biverkningarna, diabetes, demens och självmord – förutom plötslig hjärtdöd. För de flesta finns effektivare och säkrare alternativ som motion, dagsljus, kostförändringar, kosttillskott, ljusterapi (effektivare än Prozac) (3) och medveten djupandning, m.m. * Jonkanaler i hjärtat är små "portar" i hjärtmuskelns cellmembran som styr flödet av elektriskt laddade partiklar – så kallade joner (t.ex. natrium, kalium, kalcium) – in och ut ur cellerna. Jonernas rörelser skapar elektriska signaler som får hjärtat att slå i rätt rytm. Utan fungerande jonkanaler – ingen fungerande hjärtrytm. Om ett läkemedel (som antidepressiva) stör hur dessa kanaler ska fungera, kan det: • Störa hjärtats elektriska signaler • Orsaka arytmier – alltså farligt oregelbundna hjärtslag • I värsta fall leda till plötslig hjärtdöd (1) https://www.escardio.org/The-ESC/Press-Office/Press-releases/Use-of-antidepressant- medication-linked-to-substantial-increase-in-risk-of-sudden-cardiac-death https://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2025/05/31/antidepressant-use-risk-of- sudden-cardiac-death.aspx?ui=12d124e1fb2b7e03580e2f8b88e297b1c%E2%80%A6 (2) https://jamanetwork.com/journals/jamapsychiatry/fullarticle/2470681 För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten