Search Results

”Vi drar ihop ett gäng unga, kåta, nyfikna tjejer å sen släpper vi bomben med dem å sen skapar vi babylonisk synd under ett antal timmar”.  Psykiatern har ett socialt agerande utåt men bakom masken finns en drogmissbrukare (AI-bild) En av Sveriges mesta ”Kändispsykiater” är nu under utredning av IVO för frikostig användning och distribuering av droger. Psykiatern har förkommit flitigt i media som debattör. Han har jobbat som läkare/överläkare på flera stora kliniker, samt även som klinikchef, med mera, och jobbar fortfarande trots utredning. Han har skrivit ut mängder av amfetamin och annan narkotika till sig själv och en kollega, allmänläkare och vän som åtalats för våldtäkt och droginnehav.   I ett SMS mellan psykiatern och allmänläkaren (se nedan) föreslås det att de ”drar ihop ett gäng unga, kåta, nyfikna tjejer å sen släpper vi bomben med dem å sen skapar vi babylonisk synd under ett antal timmar”. Det är inte klart vilka droger de tänker ”bomba” tjejerna med.   Allmänläkaren åtalades för våldtäkt två gånger av en 18-årig drogberoende psykpatient samt för narkotikainnehav. Han drogade troligtvis ner kvinnan med ketamin. I polisutredningen utreddes även psykiatern för narkotikabrott. Han slapp åtal men anmäldes senare av åklagare till IVO, Inspektionen för Vård och Omsorg, som fortfarande håller på att utreda psykiatern.   Allmänläkaren slapp undan med 70 dagsböter á 50 kronor. Han kom alltså undan med 3500 kronor i böter för våldtäkt (som han dock frikändes från, trots att kvinnan uppenbart vägrade. Dock har åklagaren överklagat domen till Hovrätten) och narkotikainnehav. Han har tidigare varit i media och han och psykiatern hade en podd tillsammans.   Allt har behandlats mycket hemligt av polis, åklagare (hemligstämplats) och IVO. Polisen har tagit ut SMS-konversation mellan de båda männen och det står helt klart att bägge är flitiga användare av narkotika i olika former. Psykiatern har skrivet ut droger på recept till mannen som klart överstiger normal konsumtion. De har tillsammans även importerat illegal narkotika, såsom psykedelika, DMT, 2CB och förmodligen annat.   De har haft företag ihop och planerade en verksamhet med psykedelika. De ville skapa en beroendeklinik (!) med psykedelika och psykiatern har även verksamhet i Grekland tillsammans med grekiska psykiatriker. När IVO släpper utredningen kommer psykiatern med största sannolikhet att förlora legitimationen och satsar på utlandsverksamhet. Det märkliga är att han får lov att jobba under en IVO-utredning. Mer kommer när IVO släpper utredningen.   Nedan: Blandad SMS-konversation mellan psykiatern och allmänläkaren, uttagen av polisen.       För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

I USA har nu 15,5 miljoner vuxna (1) och 6,4 miljoner barn och ungdomar en ADHD-diagnos. 70 procent använder amfetamin. Kostnaderna är ofantliga. KMR har spårat kostnaderna globalt, vilka överstiger nationalbudgeten för vissa länder. En finanstidning räknade ut att globalt sett var kostnaderna för ADHD-medicinering 30 miljarder dollar (300 miljarder kronor) år 2022 men beräknas öka till ca 46 miljarder dollar år 2027, och detta enbart för medicinering. Men tittar vi på de totala sociala kostnaderna hamnar vi på en helt annan nivå. Även i Sverige skenar kostnaderna. Och resultatet, enligt en stor studie, medicinering hjälper inte alls på lång sikt.   Här är vad apoteken i Sverige sålt narkotiska preparat för sedan 2020. Märk en kraftig ökning sista åren. Trots att marknaden borde vara ”mättad” för länge sedan enligt deras egna beräkningar i början av 1990-talet då man sade att max 5 procent hade ADHD.   År     Försäljn. pris                  Förpackningar   DDD (Dygnsdoser) 2020   1,14 miljarder             1,81 miljoner   63,2 miljoner 2021   1,15 miljarder             2,00 miljoner                            69,5 miljoner 2022   1,22 miljarder             2,21 miljoner                            77,6 miljoner 2023   1,38 miljarder             2,51 miljoner                            88,2 miljoner 2024   1,57 miljarder             2,86 miljoner                            100 miljoner Totalt  6,46 miljarder             11,39 miljoner  398 miljoner   Att spåra kostnaderna globalt och i USA är annars rena berg- och dalbanan i denna ADHD-cirkus. Det finns en mängd studier och artiklar som säger sig ha räknat ut kostnaderna. Och det finns nästan lika många kostnader, förutom när de citerar varandras siffror i de olika studierna och artiklarna. Det finns få färska studier. Variablerna är många, slutsatserna dock samfälliga: kostnaderna för ADHD är gigantiska.   Intressena är flera, de som försvarar kostnaderna, de som förfasar sig och de som jublar. De sistnämnda är de finansiella intressena som tillsammans med psykiatrin ligger bakom hela ADHD-industrin – som har blivit en mångmiljardindustri. Och större ska den bli.   Man får hålla sig till de stora, mest tillförlitliga studierna, men även titta på de mindre som kan ha en annan uppdelning av siffrorna och en annan syn på kostnaderna. De flesta studier har gjorts i USA, av naturliga orsaker. Där ”uppfanns” ADHD och där finns utan jämförelse flest personer med ADHD-diagnos (ca 22 miljoner enligt CDC, Centers for Disease Control and Prevention) och flest som får medicinering (70%). Vi ska börja med att titta på marknaden i USA. Den ger en aning om vart vi är på väg. Men vi ska även se på kostnaderna i Sverige och i andra länder i EU. En lösning Innan vi går in på de chockerande kostnaderna för ADHD-medicinering så ska vi se på en möjlig lösning istället för att droga ner barn med amfetamin. En studie räknade ut att medicinkostnader för ADHD år 2013, bara i USA, uppskattades till totalt 20,6 miljarder dollar (x10 kr) vilket skulle motsvara lönerna för 230 000 terapeuter, 365 000 lärare eller 827 000 lärarassistenter. (1) Det är i skolan de flesta barn har besvär. När de kommer hem kan de sitta koncentrerade framför datorn i timmar.   Antal barn och ungdomar med ADHD i USA Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC), motsvarande vårt Folkhälsoinstitut, så var alltså 15,5 miljoner vuxna och 6,1 miljoner barn (9,4% av alla barn i USA) diagnosticerade med ADHD år 2022 i USA, vilka är de senaste officiella siffrorna. Detta inkluderade: • 388 000 barn 2-5 år, (som även fick amfetamin) • 2,4 miljoner barn 6-11 år.  • 3,3 miljoner tonåringar 12-17 år. Och sedan tillkommer långt fler vuxna.   Enligt en finanstidning: ”Marknaden för ADHD-medicinering drivs främst av den negativa inverkan en instabil livsstil har och av livsmedelstillsatser i barns kost, vilket har resulterat i en ökning av förekomsten av ADHD hos barn i åldrarna 4 till 17 .   Brist på rutinmässiga, fungerande diagnostiska tester förväntas driva fram tillväxt av intäkter på den globala ADHD-marknaden under de kommande åren.” (2) Starkt beroendeframkallande – likt metamfetamin Här skiljer sig åsikterna. Frågar man psykiatriker eller en anhörigförening finns det ingen risk för beroende. Frågar man ett rehabiliteringscenter så är beroenderisken stor. Beroendecentret Addiction Center menar att det ADHD-amfetamin personerna får på recept (främst Adderall) har liknande effekter som det fruktade metamfetaminet (det finns en ADHD-drog som är ren metamfetamin – Desoxyn, som dock är avregistrerat i Sverige), och att risken för beroende är stor. (3) Man utvecklar tolerans, behöver mer och mer, och blir till slut oförmögen att fungera normalt utan det. Tyvärr har anhörigföreningar och psykiatriker hela tiden hävdat att ADHD-drogerna inte skapar beroende, vilket i sin tur skapat ett enormt missbruksproblem som vi ska se i kommande nyhetsbrev. • År 2012 lades över 116 000 personer in på rehabilitering för ett beroende av Adderall. (Därefter hittar vi inga senare uppgifter – de är mörklagda.) • 16 miljoner recept på Adderall skrevs ut 2012 • 41,4 miljoner recept på Adderall skrevs ut 2021 • 5,1 miljoner vuxna missbrukar ADHD-stimulantia regelbundet. • Dubbelt så många collegestuderande använder Adderall än de som inte går i college. (3) Utbildningskostnader För att förstå hur förvirrat detta område är så skriver Education Commission of the States i en rapport: ”Hur svårt det än kan vara att tro så finns det lite information om hur mycket finansiering skoldistrikt i USA lägger på utbildning av elever med funktionshinder. De flesta stater kräver inte att distrikt rapporterar sina utgifter för specialundervisning, och de stater som kräver rapportering från sina distrikt tenderar att inte kräva detaljerad finansiell information.”   Rapporten fortsätter med att notera att det senaste försöket att räkna ihop den totala summan ända tillbaka till läsåret 1999, fann att utgifterna per elev i allmän utbildning var 6556 USD, medan siffran för specialundervisning var 12 474 USD per läsår – nästan dubbelt så mycket. Medicinkostnader Barn och ungdomar med ADHD har individuellt mycket höga årliga medicinkostnader. Användningen av ett av de mest populära amfetaminerna  Adderall XR, uppskattades till 2567 dollar per år och person 2022. Försäkrade får en viss ersättning, men oftast inte mer än 30%. (4)   Kostnaderna för ADHD-droger (kan variera): Dexedrin, dyrast, 1690 dollar / 15 mg / 30 tabletter / en tablett 28 dollar. Ritalin, billigast, 390 dollar / 20 mg / 30 mg / en tablett 13 dollar. Concerta, populär, 556 dollar 54 mg / 30 tabletter  / en tablett 18:50 dollar. Vyvanse (Elvanse Sv.) 487 dollar / 70 mg / 30 tabletter / en tablett 16 dollar. Adderall, populärast, 337 dollar 20 mg / 30 tabletter / en tablett 11 dollar. (Produktionskostnaderna uppgår förmodligen till 10 cent per tablett.) (5)   Förlust av inkomst och produktion Det finns även andra sätt att räkna på kostnaderna. En artikel som publicerades i National Library of Medicine uppskattade kostnaderna för förlorad arbetsproduktion till mellan 67 och 116 miljarder dollar.   Men de siffrorna räknades ut år 2002 genom telefonundersökningar. (6) I mars 2022 gjordes ett nytt försök att räkna ut kostnaderna för förlorad arbetsproduktion och inkomstförluster. De uppskattades till från 87 miljarder dollar till 138 miljarder dollar. (7)   De totala kostnaderna i USA De siffrorna slogs lätt av en artikel i Journal of American Academy Child Adolescent Psychiatry som redan 2012 räknade ut de totala kostnaderna för ADHD i USA till mellan 143 och 266 miljarder dollar. Man hade räknat in allt. Forskarna drog slutsatsen att ” Trots ett brett spann i storleken på uppskattningarna av kostnaderna indikerar denna studie att ADHD har en betydande ekonomisk inverkan i USA.” (8)   Ja, det är nog det minsta man kan säga – och inte bara ekonomisk, socialt är det en katastrof. Dessa siffror, mellan 143 och 266 miljarder dollar, är de mest citerade vad gäller de totala kostnaderna ända upp i nutid. Men då får vi ju även inse att kostnaderna är mycket högre 10 år senare.   Kostnad för enskilda och familjer Det finns andra uträkningar som visar att den totala sociala kostnaden för varje enskild person med ADHD på grund av lägre utbildning, högre involverande i kriminalitet (47%), bilolyckor och mer missbruk, med mera uppgår till 289 969 dollar och för behandling 41 667 dollar. Till det får man räkna med 50% misslyckade behandlingar. (9)   En annan studie visade att det kostade fem gånger mer att uppfostra ett barn med ADHD-diagnos än utan ADHD. Det kostar amerikanska familjer totalt 5,8 miljarder dollar (58 miljarder kronor) varje år att uppfostra sina barn med ADHD. (10)   En studie visade att rena hälsovårdskostnader ökade från 3,4 miljarder dollar år 1996 till 12,6 miljarder år 2008. (11) Man kan nog fördubbla det idag. Årliga kostnaden för ADHD-mediciner med den högsta kostnaden för Adderall (mest populära) är 2567 dollar. (11)   Hälsovårdskostnaderna för barn och ungdomar med ADHD i USA (20,6 miljarder dollar) överskred kostnaderna för astma, depression, och ångest – tillsammans. (1)   Antal recept Finanstidningar rapporterar entusiastiskt om den starkt ökande marknaden. ”Antalet [ADHD] recept har stigit till 80 miljoner från 2010 till 2013 … med 42 procents ökning över de sista åtta åren … 16 miljoner recept med enbart Adderall 2012 och 41,4 miljoner recept 2021.   Individuella kostnader ADHD är den mest förekommande mentala störningen hos barn med omkring 11% av alla barn som någonsin fått en diagnos skriver en anhörigförening, som citerar CDC. En studie har räknat ut att när man tar in alla faktorer, så som behandling, hälsovård, utbildning, produktionsförlust bland föräldrarna och rättssystemet (47 % av personer med ADHD-diagnos har minst en kriminell dom), så blir kostnaden 14 567 dollar upp till 17 500 dollar per person. Om man tar ett genomsnitt på 16 000 dollar, så blir totala kostnaderna 98 miljarder. ”Men eftersom denna uppskattning är baserad på en siffra på enbart 5% som har ADHD-diagnos så är möjligheten stor att den faktiska siffran med 9-11% ”drabbade” i själva verket är dubbelt så hög.”  Och då har vi inte räknat med 15,5 miljoner vuxna enligt de senaste siffrorna från CDC.   Kostnaden för en studerande med ADHD är 5007 dollar per år jämfört med 318 dollar för andra studenter.   De genomsnittliga hälsovårdskostnaderna för en vuxen gick från 4929 dollar till 5651 dollar. Kostnaden för kontrollgruppen i undersökningen var bara 1473 dollar. (12)   Amfetamin till flickor, vuxna och pensionärer Runt 2012 insåg man att man hade mättat marknaden med amfetamin till pojkar med ADHD-diagnos. Man började därför satsa på vuxna ”med ADHD”. Med en kampanj via lydig media överöstes allmänheten med artiklar om att även vuxna har ADHD. Omkring 2015 var det fler vuxna än barn som använder ADHD-droger. I själva verket så växte marknaden för vuxna som använde ADHD-droger nästan dubbelt så mycket som för barnen, sade CEO för läkemedelsbolaget Shire, Flemming Ornskov, vilka tillverkar Vyvanse (Elvanse i Sverige) till finansanalytiker. Elvanse blev mycket snabbt den ledande behandlingen för ADHD i Sverige. Idag är det Tadeka som marknadsför Elvanse.   Shire skulle nu börja satsa på förskolebarn, sade Ornskov. Shire som är baserad på Irland (skattelättnader) menade att i Europa så använde barn primärt mediciner för ADHD med 74% av recepten skrivna till barn. Men att vissa marknader nu börjar skifta till vuxna så som i Skandinavien. ”Sverige är en av våra snabbaste uppstickare, som även slår USA,” sade Ornskov till finansanalytikerna. Med syftande på försäljning till vuxna. (13) Vi har välbetalda psykiatriker i Sverige som ser till detta.   Finansanalysföretaget Bloomberg bekräftar 2015: ”ADHD, är inte bara för barn längre. Antal vuxna som tar mediciner har överstigit barnen genom att de tar mediciner för att kunna fokusera och står för 53 procent av 63 miljoner recept [Vyvanse] årligen.” Enligt det amerikanska Folkhälsoinstitutet CDC hade uppskattningsvis 15,5 miljoner vuxna i USA år 2023 en ADHD-diagnos, varav ungefär hälften fick diagnosen i vuxen ålder. Ungefär 70 procent av vuxna med ADHD tar stimulerande medicin. Alltså ännu en gigantisk marknad förutom de 6 miljoner barn och ungdomar som sägs ha det. Sättet de påstod att vuxna har det är, att först trodde de att barn ”växer ur ADHD” men plötsligt visade det sig att de inte gör det. Den ”nya” målgruppen påstås ”inte märka det” förrän de är 30-40 år. Man säger uttryckligen att vuxna ”kanske inte längre har symtomen, men…” Fast det är ju symtomen som avgör om man har ADHD. Nå, vetenskapen har svar på allt. Välkommen ner i kaninhålet Därefter var det flickornas tur att få uppmärksamhet. Det var på tok för lite flickor med ADHD jämfört med pojkar, ansågs det. 12,9 procent av alla pojkar respektive 5,5 procent för flickor. (Dr Keith Connor som upptäckte Ritalina-effekten, hävdade dock att det var ”fullständigt omöjligt att så många har det”). När ADHD-cirkusen började var det 2-3 procent totalt som var ”drabbade” Problemet psykiatrin och deras allierade läkemedelsbolag ställdes inför var att flickor inte uppvisade symtomen för ADHD. Men återigen, det är ju symtomen som avgör om barnen har ADHD. Man hittade då på ordet asymptomatisk  ADHD, vilket innebär att de hade symptomlös ADHD. Ungefär som en symptomlös förkylning.   På sista tiden har man även funnit ut att pensionärerna lider av ADHD och behöver ”medicin”, alltså amfetamin. Och vi åker allt längre ner i kaninhålet.   Pandemi ? Och här nere finner vi att man nu uppskattar att 5,3 procent av hela jordens befolkning lider av ADHD, summa 388 miljoner människor – en gigantisk marknad (3,2 procent för ett par år sedan). En verkligt smittsam pandemi. I början av ADHD-cirkusen lovade man dock heligt (Gillberg) att bara 2-3 procent av alla barn led av ADHD, idag 9-11 procent. Då får vi väl räkna med snart en miljard människor som drabbats av denna pandemi. ”Vaccinet” för denna pandemi är amfetamin, vilket man kallar medicin.   SVERIGE Det finns få undersökningar om totala kostnader för ADHD i Sverige. Lunds universitet presenterade en utförlig men rörig undersökning 2016. Det är lite märkligt, att vad som nu är den mest förekommande diagnosen hos barn med höga kostnader inte utreds bättre, vilket även kommenteras i undersökningen från Lund. Deras utredningstid är dessutom gammal från 2006 till 2013 med flera sidor av uträkningar hit och dit, men år 2011 fanns det ca 45 000 barn och vuxna med ADHD-diagnos. Man kom fram till att den genomsnittliga kostnaden per individ är 11 344 kr och den totala kostnaden för samhället över en miljard kr – år 2013. (14)   En rapport från IHE (Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi) från 2024 tittade på livslånga samhällskostnader för personer med ADHD i Sverige. Där uppskattades att kostnaden över en livstid per person med ADHD är ungefär 7,7 miljoner SEK. (14) Efter 2011 har antalet barn och vuxna med ADHD och medicinering 5,5-dubblats. Idag är det 245 000 personer som får ADHD-droger. Kostnaderna för utredning och diagnosticering har höjts avsevärt.   En privat utredning kan kosta 30-50 000 kr. Försäkringskassan fick betala 43 miljoner till en enda svensk ADHD-klinik. Den låg i Köpenhamn och skrev ut mängder av ADHD-amfetamin. Hundratals miljoner har betalats ut till privata diagnosföretag. Kostnader för speciallärare tillkommer med mera. Man får därmed anta att kostnaderna har tre- till fyrdubblats. Det finns ingen exakt kostnad för ADHD idag. Jämför man med andra länder i EU, så framkommer dock en mycket högre siffra som vi ska se.   Socialstyrelsen aviserade 2022 en markant ökning av läkemedelskostnader fram till 2024. ADHD-droger står för den största kostnaden. ”På grund av att så många fler diagnostiseras med ADHD kommer läkemedelskostnaderna  fortsätta öka upp till 1,4 miljarder kronor.” Nå, det blev 1,57 miljarder.   Detta enbart för medicinkostnader. Och då förstår man snabbt att de totala kostnaderna i Sverige idag är mångfaldigt högre än Lunds undersökning.   EUROPA En anhörigförening räknar med att det finns 3,3 miljoner barn (1-20 år) i EU med ADHD-diagnos. Det finns undersökningar som (år 2013) undersökt länder som Belgien och Nederländerna och som menar att kostnaderna är 1 miljard Euro (x10 kr) för ett land med 16 miljoner invånare – vid denna tid. Ett kort överslag visar att kostnaderna för hela EU skulle vara 28 miljarder Euro (x10) – på den tiden. Nå, de är mångfaldigt högre idag. Samma år uppskattade man totala kostnaderna i USA till 143-266 miljarder dollar (x10 kr) och de har färre invånare än EU.   En senare undersökning av kostnaderna i EU år 2020 visar: För vuxna är produktions- och inkomstförlust 87-138 miljarder dollar. För barn så är den största kostnaden hälsovård 21-44 miljarder dollar och utbildning 15-25 miljarder dollar.   En undersökning i Tyskland visade att genomsnittlig kostnad för en person med ADHD-diagnos är 1508 Euro (x10 kr) mer per år jämfört med någon som inte har ADHD-diagnos. Kostnaderna är främst för hälsovård och besök hos psykiater. (15) I Israel beräknas de individuella totala kostnaderna för samhället (inklusive kriminell aktivitet) till 289 969 US dollar och totala kostnaderna till 38-72 miljarder US dollar.   Resultaten Tyvärr motsvarar de gigantiska kostnaderna inte resultaten på något sätt – snarar tvärtom. Det finns ett flertal undersökningar som visar att amfetamin till barn inte hjälper, möjligen  att de sitter still i skolan men amfetaminet förbättrar inte inlärningen. Och då undrar man vem som borde medicineras. Vi ska gå igenom de undersökningarna i ett kommande nyhetsbrev, men nämner kort slutsatsen av den största långtidsundersökningen som gjorts, MTA-undersökningen, som i 16 år följde amfetaminbehandlingen. Slutsatsen var:   ”Vi hade trott att barn som medicinerade under en längre tid skulle ha bättre resultat. Det visade sig inte vara fallet. Det fanns inga gynnsamma effekter [av medicinering], inga alls. På kort sikt hjälper [medicinering] barnet att uppföra sig bättre, men inte på lång sikt. Och den upplysningen borde mycket tydligt framföras till föräldrarna.”     Referenser: (1A) https://www.cdc.gov/adhd/php/adults/ (1B) PLOS ONE | https://doi.org/10.1371/journal.pone.0206100 (2) https://www.medgadget.com/2022/03/global-adhd-therapeutics-market-size-worth-usd-45-68-bn-by-2027.html# (3) https://www.addictioncenter.com/stimulants/adderall/ (4) https://www.therecoveryvillage.com/mental-health/adhd/adhd-statistics/ (5)   https://www.singlecare.com/blog/adhd-medication-cost/ (6) https://ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1781280/ (7) https://www.donefirst.com/blog/adhd-statistics (8) https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0890856712005382 (9) https://go.gale.com/ps/i.do?id=GALE%7CA592821449&sid=googleScholar&v=2.1&it=r&linkaccess=abs&issn=21911991&p=AONE&sw=w&userGroupNam%E2%80%A6&userGroupNam&userGroupName=anon%7E6e49125 (10) https://ccf.fiu.edu (11) https://ajp.psychiatryonline.org/doi/full/10.1176/appi.ajp.2011.11030387 (12) https://www.donefirst.com/blog/adhd-statistics (13) https://www.fiercepharma.com/pharma/adults-are-now-prime-market-for-adhd-drugs-u- (14) https://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=8878737&fileOId=8878743 https://ihe.se/en/rapport/samhallskostnader-for-adhd-vardet-av-tidiga-och-samordnade-insatser-2/?utm_source=chatgpt.com (15) https://mind-the-gap.live/2019/03/05/medical-costs-adhd/ (16) https://www.cambridge.org/core/journals/european-psychiatry/article/economic-burden-of-adult-attention-deficit-hyperactivity-disorder-a-sibling-comparison-cost-analysis/9634FF06625B4A2699CBE8193E7E20D0   För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Ett höglager med 400 pallar ADHD-amfetamin, årsförbrukning 160 ton   I detta och kommande nyhetsbrev skall vi redovisa mängder och kostnader för ADHD-droger Vi börjar med mängderna, globalt och för Sverige. I mitten på 90-talet så varnade vi för att läkarna kommer att bli de nya droglangarna. Och nu ser det ut att ha blivit verklighet. Big Pharma har sett till det. Man kallar drogerna för medicin, trots att det inte finns något att läka. Produktionen av ADHD-droger har exploderat under de senaste 30 åren – från några få ton i början på 1990-talet till över 160 ton 2024. FN:s narkotikaorgan INCB rapporterade att det 2009 producerades 51 ton metylfenidat (Ritalina, Concerta, Medikinet, Equasym). Det motsvarade 1,5 miljarder dygnsdoser (DDD), och tillsammans med rent amfetamin (metylfenidat har ungefär samma effekt) uppgick det till närmare 2,8 miljarder DDD. Produktionen ökade lavinartat under de följande åren. År 2013 producerades 72 ton metylfenidat och dessutom 47 ton rent amfetamin. Totalt uppgick den globala mängden ADHD-droger detta år till omkring 120 ton (120 000 kilo). Det räckte till 5,5 miljarder dygnsdoser motsvarande 350 pallar fyllda med narkotikaklassade preparat. Sverige låg redan då på tredje plats i världen per capita i konsumtion, efter Island och Belgien, med USA först på fjärde plats. USA konsumerar dock mest ADHD-droger i världen, ca 70% av all produktion. De har 340 miljoner invånare. Den globala ökningen av centralstimulerande metylfenidat (Ritalina) har varit explosionsartad: • 1992 producerades 4,2 ton. • 2000 14,9 ton. • 2009 51 ton. • 2013 72 ton.• 2016 74 ton. • 2019 gick den ner till 57,3 ton. • 2020 ökade den igen till 62,9 ton, men samtidigt tillverkades 54,6 ton amfetamin (inklusive den värsta, metamfetamin). Den sammanlagda produktionen 2020 var 118 ton, motsvarande omkring 6 miljarder dygnsdoser (DDD).   • År 2024 producerades 160 ton (160 000 kg) ADHD-centralstimulerande droger globalt, i narkotikaklass ll, samma klass som kokain. Motsvarande ca 8 miljarder doser.   För att förstå hur mycket detta är så kan vi jämföra med ett höglager. Om en pall full med amfetamin väger ca 400 kilo så motsvarar 160 ton ett höglager med 400 pallar – högkvalitet och outspätt, oerhört eftertraktat på gatan.  På gatan skulle det vara utspätt till minst 50 procent. Och då skulle det plötsligt bli 600 pallar. Om man dessutom betänker att dosen i genomsnitt är 20 mg, en knivsudd, så räcker 160 ton till 8 miljarder doser. Se på bilden ovan – en knivsudd per dos. Då förstår man den enorma mängd som distribueras. Sverige – en av världens största konsumenter • År 2011 såldes cirka 1 ton ADHD-droger via apoteken. • Tio år senare hade mängden fördubblats till uppskattningsvis 2,0–2,5 ton, vilket motsvarade över 74 miljoner dygnsdoser. Kostnaden uppgick 2021 till 1,26 miljarder kronor. Enligt Socialstyrelsen hade 66 400 nya patienter tillkommit på bara två år, vilket då förväntades driva upp kostnaderna för ADHD-preparat till omkring 1,4 miljarder kronor år 2024. Den verkliga försäljningssiffran för 2024 enligt apotekens siffror blev dock 1,57 miljarder kronor. 2024 sålde apoteken ca 3 ton centralstimulerande ADHD-droger – 3000 kilo. Diagnoserna styr försäljningen • År 2015 hade 2,9 procent av flickorna respektive 7,1 procent av pojkarna en ADHD-diagnos.• År 2020 var motsvarande siffror 4,5 procent av flickorna och 9 procent av pojkarna i åldern 10–17 år som hade en ADHD-diagnos. • År 2024 hade 6 procent av flickorna och 10,5 procent av pojkarna en diagnos. • Socialstyrelsens prognos är en ökning till 15 procent för pojkar och 11 procent för flickor innan det planar ut. Anledningen till att det är sådan push på diagnoser är naturligtvis för att öka försäljningen. Pushen kommer från psykiatriker som har finansiella band till läkemedelsbolagen, professor Gillberg till exempel som introducerade ADHD-droger i Sverige hade starka kopplingar till Ciba-Geigy som sålde Ritalina i Sverige. När Läkemedelsverket ansåg att ADHD-barn istället skulle få rent amfetamin i låga doser (10 mg) blev Gillberg mäkta upprörd. Utvecklingen är dramatisk och pekar på en kraftig medicinering av en hel generation barn och ungdomar. Ritalina skadligare än kokain En av världens mest framstående hjärnforskare, Nora Volkov, chef för USA:s National Institute on Drug Abuse, upptäckte att Ritalina (metylfenidat) hade större effekt på hjärnan än kokain.”Det skrämde skiten ur mig”, sa hon till New York Times när hon insåg att miljontals barn med växande hjärna får det utskrivet. Svensk undersökning från KI En svensk undersökning bekräftar den amerikanska rapporten. Undersökningen som till och med presenterades i Dagens Medicin visar att även låga doser av amfetamin kan ge skador och förändringar i hjärnan. Bland annat påverkas minne, inlärning och uppmärksamhet – ironiskt nog de funktioner drogen påstås hjälpa. Neurobiologen och medicine doktor Rochellys Diaz-Heijts vid Karolinska Institutet som stod bakom forskningen sade: ” – Vi hade inte väntat oss detta. Studien visar att påståendet att Ritalina skulle vara en svag stimulantia är helt fel. Centralstimulerande medel kan ge långvariga förändringar i hjärnan hos barn.” Forskning visar att barn på ADHD-droger stannar i växten med omkring 10 procent – det borde väl även gälla hjärnans utveckling. I verkligheten ligger både metylfenidat och amfetamin i samma narkotikaklass som kokain. Trots detta fortsätter utskrivningen. Psykiatrin har till och med jämfört Ritalina med kaffe, ett PR-trick som sedan länge genomskådats. När det inte fungerade jämförde man det med insulin för diabetes. Det föll på sin egen orimlighet, då ADHD inte är en fysisk sjukdom – faktiskt ingen sjukdom alls och behöver således ingen ”medicin”. Man kan inte scanna en hjärna och säga att den eller den personen har ADHD. Därför hittade man på det flummiga namnet funktionsstörning. Var sitter det? ADHD-drogernas konsekvenser Det är FN:s narkotikaorgan INCB som publicerar dessa siffror (1), så trovärdigheten är det inga diskussioner om. De har varnat för ”ADHD-epidemin” och den explosionsartade utförskrivningen av centralstimulantia till barn i så gott som varje år. Man kan inte säga att det blivit bättre av denna narkotikadistribution. Tvärtom har våldet i skolorna ökat, analfabetismen eskalerat och skolresultaten åkt ner i botten. Trots psykiatrikernas alla löften om förbättrad skolgång. Främst i USA där den absolut största mängden Ritalina, Adderall, Concerta och amfetamin skrivs ut. Skolan i USA har kollapsat ner till 20:e plats på internationella skollistan efter att miljontals skolelever knaprar amfetamin – så det finns all anledning att se upp. Ett flertal undersökningar visar att skolgången inte förbättras av ADHD-droger – tvärtom. Apoteken distributionscentral I Sverige har det rapporterats om ett ”rekordbeslag” av totalt 485 kilo amfetamin första halvåret 2025 – en obetydlig mängd jämfört med de 3000 kilo som distribueras av apoteken per år. Det här handlar inte längre om medicinering utan om en global distribution av narkotika i förklädnad av medicin. Läkemedelsbolagen tjänar miljarder på den här droghanteringen (amfetamin är ingen medicin, och läker inget), som vi skall se i kommande nyhetsbrev. Fortsättning – paralleller till historien Ren amfetamin har länge använts i form av Adderall och Dexedrine i USA, medan även metamfetamin (Desoxyn) skrivs ut. Under andra världskriget gavs metamfetamin till tyska soldater för att hålla dem vakna och stridsdugliga. 250 000 soldater fick sammanlagt 200 miljoner tabletter. Resultatet blev inte bättre krigsinsatser, utan massivt drogberoende, kollaps och i förlängningen en militär försvagning. Hitler tog själv både amfetamin och kokain.   Kan vi dra paralleller till dagens skoltrötta elever som får samma droger för att ”piggas upp” och följa med i undervisningen?   Amfetamin har använts för olika syften. Men dess egenskaper gör soldater orädda och samvetslösa. I Mellanöstern har det blivit en enorm marknad och krigsdrog. Hundratals miljoner tabletter av ADHD-amfetaminet Captagon cirkulerar över hela Mellanöstern. Captagon är en gammal ADHD-drog. Den har nu blivit världens främsta marknad för syntetiska droger, med produktion i Syrien. Främst i krigsdrabbade områden. IS-krigare använder Captagon för att orka mer och våga mer. En Syrisk krigare berättar i BBC TV att han utan vidare kunde tillfångata och döda tio män på en gång. Så gott som alla syriska krigare och IS-krigare använder Captagon, vilket förklarar deras grymheter. Någon skolpolitiker som läser detta? Våldet i skolorna behöver ingen närmare presentation och det är förmodligen ingen längre som tror att det beror på TV-tittande eller vad de åt till frukost. De flesta skolskjutare gick på ADHD-droger och/eller i kombination med antidepressiva. Amfetamin är den mest våldsframkallande drogen enligt en unik undersökning i Lund samt även tidningen Time. Är det rimligt att tala om behandling – eller är det i själva verket en historisk upprepning av samma missbruk, men i medicinsk förklädnad? Slutsats Produktionen av ADHD-droger har exploderat under de senaste 30 åren – från några få ton på 1990-talet till över 160 ton 2024. Sverige hör till de största konsumenterna i världen per capita, och utvecklingen går mot allt högre utskrivning och allt större samhällskostnader som vi skall se i kommande nyhetsbrev. Med tanke på de allvarliga riskerna för hjärnan, beroendeproblematik och de bristande resultaten i skolorna är det hög tid för politiker och beslutsfattare att ifrågasätta denna utveckling.   INTE satsa mer resurser på något som inte fungerar, som vår socialminister tycks göra.   (1) http://www.incb.org/documents/Psychotropics/technical-publications/2014/Tech_2014.pdf     För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Det finns vetenskapliga forskningsfält som ger frukt, och så finns det de som mest producerar powerpoint-presentationer, karriärer och nya bokstavsdiagnoser. Till den senare kategorin hör utan tvekan jakten på schizofrenins gener – ett forskningsspår som pågått i över ett sekel år och fortfarande väntar på sitt första genombrott. Trots många miljarder i anslag, högtidliga konferenser och ständiga pressmeddelanden om ”framsteg” är den genetiska teorin om schizofreni fortfarande lika substantiell som Snömannen Yeti i Himalaya. Nå, det hela spektaklet håller spänningen uppe. Från Rüdin till ruin Historien börjar dock inte särskilt vackert. Psykiatriker Ernst Rüdin, genetikens grundare, kombinerade psykiatri med rashygien och bidrog till Nazitysklands steriliseringspolitik. Han trodde att en enda recessiv gen* orsakade schizofreni. När hans egna data inte stödde teorin stoppade han dem i byrålådan. Den blev full. Det skulle bli en tradition inom området: ignorera resultaten som stör berättelsen. Istället blev han mannen bakom utrotandet av så gott som alla mentalpatienter och förståndshandikappade i Tyskland. Över en kvarts miljon försvann genom gaskamrarna via skorstenarna på ”eutanasisjukhusen”. Hitler tyckte detta var en bra idé och 7 miljoner judar följde efter. Men det var psykiatrin som initierade utrotningen av ”värdelösa brödätare”, typ schizofrena i första hand. Sedan kom tvillingstudierna. Där drog man slutsatsen att om enäggstvillingar drabbas oftare än tvåäggstvillingar så måste orsaken vara genetisk. Det man ”glömde” var att enäggstvillingar också växer upp i långt mer lika miljöer, med större risk för förväxling, identitetsförvirring och till och med delade psykotiska upplevelser ( folie à deux ). Men varför låta metodologiska problem förstöra en bra hypotes? Kandidatgenernas kyrkogård På 1980- och 90-talen exploderade entusiasmen. När man hittat genen för Huntingtons sjukdom utropades att schizofrenins gen var nästa på tur. Forskarna planerade redan sina resor till Stockholm för Nobelceremonin. Resultatet? Ingenting. Istället fick vi ”kandidatgener” – hundratals påstådda upptäckter, tusentals artiklar, en halv miljard dollar i kostnader. Alla visade sig senare vara fel. Robert Plomin, en av världens mest inflytelserika beteendegenetiker, kallade i efterhand perioden för ett ”fiasko”. Men då hade karriärer redan byggts och böcker redan sålt. GWAS och andra förkortningar Sedan kom genome-wide association studies (GWAS), polygena riskscorer (PRS) och sällsynta varianter (CNV). Dessa skulle äntligen ge svaren. Men även här blev det mest luftslott. En stor GWAS från 2022 lyckades pressa fram en ”förklaringsgrad” på 7,3 %, som i själva verket bara var 2,4 % när man tog bort dess statistiska brus. Att man i sammanfattningen inte nämnde dessa nedslående siffror är knappast en slump. E. Fuller Torrey, en annars trogen försvarare av biologiska teorier, konstaterade nyligen att 30 års DNA-studier inte hittat en enda kausal gen. Han jämförde jakten med att leta efter en ”psykiatrisk yeti”: det talas mycket om varelsen, men ingen har sett den. Adoptionstudierna – en studie i p-hacking* Som om inte tvillingstudierna var illa nog tillkom de danska adoptionstudierna, ofta citerade som guldstandard. I själva verket är de närmast en lärobok i forskningsfusk: förändrade gruppdefinitioner i sista stund, överdrivet breda diagnoser (”perverterad schizofreni” någon?), och rentav diagnoser baserade på fem minuters samtal vid ytterdörren. Resultaten blev förstås ”signifikanta” – tills man såg närmare på dem. Ändå citeras dessa studier än idag i läroböcker, som om 30 års p-hacking vore en akademisk dygd snarare än ett haveri. Den stora gåtan som kanske inte finns Efter 110 år av misslyckanden återstår en obekväm slutsats: gener som orsakar schizofreni existerar inte. DSM-5 erkänner att de flesta som får diagnosen inte har någon familjehistoria av psykos. Och psykiatrins eget flaggskepp – påståendet att schizofreni är 80% ärftligt – bygger på tvillingdata med mycket bristfällig logik, om ens någon. Schizofreniforskningen illustrerar snarare något annat: vetenskapens oförmåga att erkänna när ett spår är dött. Som Jay Joseph konstaterar är fältet ett null field  – ett område där fynden inte överträffar slumpen, men där forskarnas bias driver vidare karusellen. När vi ändå är igång… Framtiden: ett paradigmskifte eller ännu en runda? Det rimliga vore att lägga ner den genetiska jakten och i stället studera de sociala och miljömässiga faktorer som faktiskt går att belägga: trauma, fattigdom, diskriminering, mobbning, fysiska olyckor och mentala trauman. Men sannolikheten är stor att psykiatrin fortsätter uppfinna nya bokstavsdiagnoser, nya datametoder och nya pressmeddelanden (som media ogranskat älskar att publicera) men som skjuter det oundvikliga sammanbrottet framför sig. Som en forskare redan 1992 frågade: ”Kommer schizofreni att bli en kyrkogård för molekylärgenetiker?” Trettio år och miljarder dollar senare är svaret tydligare än någonsin: kyrkogården står redo.   * P-hacking  är en problematisk vetenskaplig praxis där forskare manipulerar sina data eller analyser på ett sätt som gör ett statistiskt icke-signifikant resultat till ett statistiskt signifikant. Detta leder till att falskt positiva resultat publiceras, vilket underminerar forskningens trovärdighet och kan leda till felaktiga slutsats. Metoder för p-hacking inkluderar att testa flera hypoteser, filtrera bort datapunkter eller experimentera med olika analysmetoder tills ett önskat p-värde uppnås.    * Recessiv gen  betyder inom genetik ett anlag eller en genvariant som inte visar sig om inte individen ärver anlaget från båda föräldrarna.   För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Under tre decennier har vi fått höra den lugnande, vetenskapligt klingande förklaringen att depression beror på en "kemisk obalans" i hjärnan. En serotoninbrist, sades det, som mirakulöst kunde åtgärdas genom en liten, färgglad tablett. Praktiskt, eller hur? Men för vem? Psykiatrin hittade en behändig förklaring som kunde delas ut i 15-minuters konsultationer + piller, och patienter fick en biologisk förklaring som befriade dem från både ansvar, skuld och eftertanke.   Men så kom psykiatriprofessor Joanna Moncrieff och förstörde festen. Alltså inte nog med att hon var professor, hon var även psykiater – dubbelt så tungt.   År 2022 publicerade Moncrieff och hennes kollegor en genomgripande översiktsstudie som tog en närmare titt på den vetenskapliga grunden för serotonin-hypotesen. Vad de fann var chockerande – eller snarare, det borde ha varit chockerande om någon faktiskt brytt sig om att kolla fakta tidigare. Det fanns nämligen ingen vetenskap, ingen övertygande evidens för att depression orsakas av en serotoninbrist. Noll. Ingenting. Den kemiska obalansen visade sig vara lika balanserad som ett löv i en stormvind. Nåja, reklamfirman som kom på detta skall ha credit för en lyckad kampanj.   Så hur reagerade den psykiatriska världen på denna avslöjande nyhet? Blev det panik? Förlorade vi all tilltro till de kemiska mirakelkurerna? Nja, inte riktigt! Istället såg vi ett snabbt och effektivt paradigmskifte: "Ja, men vi sa ju aldrig att det var så enkelt!" sa plötsligt de som spenderat decennier på att upprepa mantrat om kemisk obalans. "Depression är komplext," insisterade de, som om de aldrig hävdat något annat.   I sin senaste bok, The Chemically Imbalanced , gräver Moncrieff djupare i denna kollektiva villfarelse och dess effekter. Psykiatrin har, enligt henne, inte bara lurat sig själv utan också hela världen. Myten om kemisk obalans har förvandlat psykisk ohälsa till ett rent biologiskt problem som skall lösas med kemikalier, snarare än att ses som en reaktion på livets svårigheter, trauma eller samhälleliga och sociala faktorer. Kort sagt: istället för att fråga sig varför folk mår dåligt har vi lärt oss att fråga vilken medicin  de borde ta.   Och så står vi här, i en värld där hundratals miljoner människor i flera decennier, faktiskt snart ett halvt sekel, tagit SSRI-preparat baserat på en hypotes som aldrig riktigt höll. Få har för övrigt lust att fråga vad som händer när de slutar. Abstinensbesvär? Javisst, men vi kallar det bara "ursprungssymptom som återkommer" så att patienten snällt fortsätter sin medicinering. Mycket står på spel - bland annat en mångmiljardindustri.   Kemisk kastrering Och nu har även ett av abstinensbesvären fått en egen diagnos, PSSD. Det står för Post-SSRI Sexual Dysfunction. Det är ett tillstånd där en person får kvarstående sexuella biverkningar efter att ha slutat med SSRI-antidepressiva (t.ex. sertralin, fluoxetin) … alltså impotens, eller mer direkt: ”Kemisk kastrering”.   Så vad är nästa steg? Kommer psykiatrin att erkänna sitt misstag och omdefiniera sitt sätt att förstå och behandla psykisk ohälsa? Eller kommer vi att se ytterligare en omformulering av narrativet, där de som en gång predikade kemisk obalans nu försiktigt suddar ut spåren och låtsas som att det aldrig riktigt hände?   Tills vidare kan vi åtminstone konstatera en sak: om du känner dig nere, är det förmodligen inte för att din hjärna glömde att göra serotonin. Och om du blir erbjuden en enkel, farmakologisk lösning på alla dina problem, kanske det är värt att fråga dig vem som egentligen gynnas av den idén. Tips: follow the money!   Under tiden väntar vi på nästa mirakelkur! För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägerste

I början av 1950-talet snubblade den franske militärkirurgen Henri Laborit över något som skulle revolutionera psykiatrin – helt av misstag. Han testade ämnet klorpromazin i hopp om att få fram ett bättre bedövningsmedel. Det slog honom att patienterna inte blev medvetslösa, men de blev lugna, närmast apatiska. Inte mycket till anestesi, men psykiatrikerna gnuggade händerna: här hade de hittat en kemisk tvångströja på burk. Inom några år spreds substansen som en löpeld. Medicinska tidskrifter fylldes av jubel över den så kallade “kemiska lobotomin”. Patienter som tidigare ansågs hopplösa – de som annars väntade på isolering eller en ispick i hjärnan – förvandlades plötsligt till “idealpatienter” – de blev helt tysta. Att man slapp slita med insulinkoma eller elchocker var förstås en bonus. Snart hyllades klorpromazin, i Sverige kallad Hibernal, som ett mirakelmedel med obegränsade möjligheter. Det var den första neuroleptikan, som bokstavligen betyder gripa tag i nerven .  Psykiatriker skrev lyriska rapporter om hur medicinen kunde dämpa ångest, tysta paranoida röster, eller förvandla upprörda åldringar till fogliga vårdobjekt. En patient beskrev känslan som “en ordförande som äntligen tar kontroll över mötet” – äntligen ordning i huvudet. Anställda berättar om ”revolutionen”: ”Det blev helt tyst på avdelningarna!” Inga blev dock botade. Redan på 1960-talet hade nästan 50 miljoner människor världen över provat Hibernal, Largactil eller Thorazine som det hette i USA. Asyler tömdes och man talade om ett nytt psykiatriskt landskap. Det landskapet hamnade på gatan i form av bagladies. Psykiatrins konst, som förr handlade om att faktiskt tala med patienter, ersattes med receptblock och snabba besök. Vem orkar höra livshistorier när man kan ge en tablett? Kritiker varnade för biverkningar – darrningar, dimsyn, ofrivilliga grimaser, viktuppgångar på 20 kilo – men vem hade tid att bekymra sig om så små detaljer i en saga om framstegstro? Ironiskt nog visste ingen riktigt hur medicinen fungerade, men det hindrade inte forskarvärlden från att kasta sig in i ett frenetiskt letande efter fler substanser. Resultatet blev psykofarmakans guldålder, med Prozac, Ritalin och ett helt apotek av nya löften om bot genom biokemi. När teorin om den “kemiska obalansen” lanserades jublade man: äntligen en enkel förklaring till människans själsliga plågor! Att teorin saknade stabil grund, eller mera korrekt, ingen grund alls, och reducerade hela den mänskliga erfarenheten till lite för mycket eller lite för lite serotonin, det var detaljer man kunde sopa under mattan. Sex decennier senare är världen fortfarande kvar i samma kemiska dans. Klorpromazin lever vidare, tillsammans med sina många efterföljare, alla med sina mycket allvarliga biverkningar, sina kostnader och sina tveksamma effekter. Och även om kritiker fortfarande påpekar att psykiskt lidande knappast kan kokas ner till några signalsubstanser på villovägar, har psykiatrin för länge sedan bestämt sig: det är enklare att dela ut piller än att ta reda på varför människor egentligen mår dåligt. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Polisens bild av amfetaminpreparaten. Den gemensamma nämnaren vid vansinnesdåd  är bruk av illegala och psykiatriska droger som framkallar aggression, hämningslöshet och avtrubbning. Det kan först nu avslöjas att också skolskytten i Örebro hade våldsframkallande narkotika i blodet vid dådet: Xanor (bensodiazepin), amfetamin och ett smärtstillande kodeinopiat. Dådet i Örebro är den värsta masskjutningen i Sveriges historia. Det borde med självklarhet innebära en utredning med full transparens vad gäller möjliga orsaksfaktorer. Det borde medföra krav på åtgärder för att minimera risken för att något liknande ska ske igen. Tyvärr har utredningen bara i mycket generella termer offentliggjort att narkotikaklassade ämnen fanns med i bilden. Man har inte  berättat att skytten tog bensodiazepiner (Xanor) – ett av de mest kända våldsframkallande narkotiska preparaten [ 1 , 2 ]. Man har inte angett några detaljer om det, på samma sätt, våldsframkallande amfetamin, som skytten tog, eller om det samtidiga intaget av kodeinopiaten. Det har krävts omfattande granskning för att nu kunna avslöja dessa detaljer, som polisen än inte offentliggjort. Transparensen runt de inblandade narkotiska preparaten har lyst med sin frånvaro. Vi hittar inte heller någon bedömning i polisens offentliggjorda utredning av hur denna blandning av narkotiska preparat kan ha orsakat eller utlöst vansinnesdådet. Det är fortfarande inte klargjort hur gärningsmannen fått de narkotiska preparaten. Polisen vet det rimligen, men har på samma sätt som man inte velat offentliggöra vilka preparat gärningsmannen tog, velat berätta om hans psykiatriska behandlingshistoria. Även om skytten skulle ha kommit över det amfetamin han tog, 400 mg, på illegal väg är det känt att psykiatriker i Sverige idag skriver ut dessa mycket höga doser, som ”behandling”. Vi ska veta att det amfetamin och de bensodiazepiner som psykiatriker skriver ut medför en kraftigt ökad risk för aggression, mani och andra psykotiska tillstånd. Det är klart bevisat, trots psykiatrins och läkemedelsindustrins försök att ”skademinimera”, att dessa preparat finns med i ett stort antal allvarliga våldsdåd i Sverige – och speciellt då i rena vansinnesdåd, där motivet är ”oförklarligt” [ 3 ]. Det är dags att ta dessa bevis på allvar. [1] Michel L, Lang JP., “Benzodiazepines and forensic aspects,” Encephale. 2003 Nov-Dec;29(6):479-85, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15029082 [2] Nadege Rouve, Haleh Bagheri,  et al. , “Prescribed drugs and violence: a case/noncase study in the French PharmacoVigilance Database,”  European Journal of Clinical Pharmacology , 7 June, 2011, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21655992   [3] https://www.kmr.nu/single-post/psykiatriska-droger-skapar-aggression-och-sansl%C3%B6st-v%C3%A5ld För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Media är fylld med artiklar om sanslöst våld, orsakat av psykiatriska droger.   Bevisen för att psykiatriska droger är den gemensamma nämnaren vid sanslöst våld är överväldigande. Det är dags att ta bevisen på allvar. Det sanslösa våldet har inget uppenbart motiv. Men den första frågan som måste ställas vid sådant våld är: Tog gärningsmannen psykiatriska droger som fick alla normala spärrar att försvinna?   Vi har rapporterat om det många gånger förut, men det är än mer aktuellt idag när så många får narkotikaklassade psykiatriska droger i form av amfetamin, lugnande medel, smärtstillande opiater, och antidepressiva.   Media rapporterar om den exploderande diagnosticeringen av unga, med den lika exploderande utskrivningen av psykofarmaka. Oftast i form av hyllningar till ”medicinen”, berättade av enskilda utvalda fall. Bevisen om de kraftigt ökade riskerna för våld, aggressioner, psykotiska och maniska tillstånd, får inte något utrymme. De granskande reportagen och de kritiska frågorna till våra myndigheter lyser med sin frånvaro.   De tusentals svenska patienter som drabbats av aggressioner, fientlighet och psykotiska tillstånd har sällan eller aldrig fått veta att ”medicinen” faktiskt bevisats ORSAKA dessa skador. De får i stället veta att dessa effekter är sjukdomssymtom, ett resultats av deras ADHD, bipolära störning, ångestsyndrom, sociala fobi, depression.   Det kan vara på sin plats att igen berätta om några av de fall där de psykiatriska drogerna skapat allvarliga aggressioner, psykotiska tillstånd och sanslöst våld. Kanske kan det få granskande journalister att ställa frågor nästa gång liknande händelser inträffar: Jeanett, fembarnsmamma skyller på sin ADHD-medicin Concerta för att hon mördade sin pojkvän. Concerta har tagits av flera förövare i flera kända brott, skriver Aftonbladet.   En 34-årig man attackerade (2024) fyra personer med kniv och hänglås i Västerås. Mannen var drogpåverkad av ADHD-amfetaminet Elvanse. Han kände sig förföljd och körde planlöst omkring i city på en elsparkcykel. Vid en busshållplats attackerade mannen plötsligt en 17-årig pojke och slog honom i huvudet med ett hänglås så kraftigt att skallbenet krossades. Därefter attackerade han tre kvinnor med kniv. En kvinna blev slagen i huvudet fem gånger med hänglåset innan hon knivhöggs. Polispatruller som skickades ut påträffade kvinnorna som fördes till sjukhus. Polisen fick skjuta mannen som även attackerade dem. Mannen kom inte ihåg något från händelsen. Advokaten menade att mannen fick en psykos av Elvanse som han fick i mycket höga doser, 130 mg trots att rekommenderad dos var 70 mg, vilket i sig är en mycket hög dos. Toleranshöjningen av amfetamin gör att de flesta ökar dosen. Mannen hade aldrig dömts för våldsdåd tidigare. ”Han blev som förbytt när han började med medicinen,” sade mannens ex-fru.       En kvinna satte (2024) eld på en ICA-butik i Västerås med en sprayflaska med torrschampo som eldkastare. När hon gick ut attackerade hon även förbipasserande med eldkastaren. Hon hade varit intagen på psyk och skrevs ut 30 minuter innan hon satte eld på ICA-butiken som brann ner. Hon medicinerades med samma preparat som mannen som attackerade kvinnorna, med ADHD-amfetaminet Elvanse. Hon kom inte ihåg någonting.        En 20-åring tog i ett vansinnesdåd (2017) livet av två för honom okända äldre personer med ett stort antal knivhugg i Råbo i Hälsingland. Den unge mannen hade inte någon tidigare historia av våldsdåd då han under hösten 2016 började få det antidepressiva medlet Cipralex. En vecka före de tragiska morden fördubblades 20-åringens dos. I ett annat vansinnesdåd (2016)   dödade en 28-åring sin far i Karlsborg på ett brutalt sätt. I en intervju förklarade mannens advokat att dådet inte gick att förklara: ”Han brydde sig mycket om sin pappa och de hade mycket trevligt, reste tillsammans; det finns inget motiv, det är helt oförklarligt.” Lika oförklarligt blir det dock inte när en undersökning visar att sonen en vecka före det brutala dådet fick den aggressionsframkallande och psykosskapande ADHD-drogen Concerta (metylfenidat).   Den bevisligen våldsframkallande ADHD-drogen Ritalin skrevs ut i hög dos av känd psykiatriker till förövaren av de värsta våldtäkterna någonsin i Norge. Det är känt sedan 60-talet att amfetamin och amfetaminpreparat är aggressionsframkallande i högre dos, ökar risken för psykotiska, maniska tillstånd, och ofta finns med i sexuellt våld. För de politiker och mediarepresentanter som inte känner till det kan vi berätta att liknande hästdoser på ett halvt gram amfetaminpreparat i nuet också skrivs ut av psykiatriker i Sverige – något som drevs fram av psykiatriprofessor Lars von Knorring, tidigare vetenskapligt råd på Läkemedelsverket.   En 28-årig man dömdes till 4 års fängelse för en grym "batongvåldtäkt" på sin före detta flickvän. Hovrätten betecknade handlingen som "rå och hänsynslös". En psykiatriker hade skrivit ut våldsframkallande amfetamin för hans ADHD.   Vi har fallet med vad som räknas som en av de ruskigaste våldtäkter som begåtts i Sverige. En 33-årig man hade våldtagit två 17-åriga flickor under en bilfärd som pågick i 16 timmar. Enligt åklagaren var det det värsta våldtäktsfall hon sett. Mannen använde ADHD-drogen Concerta.    Fallet med mormorsmördaren i Borås (2012), som under ett år behandlades med nio olika psykiatriska droger. Mannen slog ihjäl sin mormor när han inte fick låna bilen. "Behandlingen" var en enda lång förgiftningsprocess med psykiatriska droger. Till slut hade man en drogförstörd, hallucinerande, mordgalen person.   Det bisarra mordet i Bollnäs (2011) som begicks av tre tonåringar förgiftade av vansinniga mängder psykiatriska droger. Den erfarne spaningsledaren sade: ”Grymheten i det här slår allt jag varit med om.” Där sammanfattningen blir: Utskrivning av våldsframkallande droger, spridning till den illegala marknaden – och vi har psykiatrins recept för bestialiskt våld. Kannibalmordet i Skara (2010) begicks av en person som under lång tid fått ADHD-behandling med amfetamin och andra tunga psykiatriska droger. Där en psykiatriker på en beroendeklinik (2002) skrev: ”efter några samtal med honom konstaterar jag att han nog är en kandidat för centralstimulantia”; ”har missbrukat en hel del, setat på kåken”; där senare psykiatriker konstaterade att den kommande mördaren ”blir lugn på amfetamin”, och satte honom på Concerta. Fortsatt förskrivning med ett ständigt ökat antal psykiatriska droger i ständigt ökade doser, tillsammans med ett illegalt missbruk av cannabis, bensodiazepiner, amfetamin och subutex. Det hela slutade med ett bestialiskt mord på flickvännen.   En 25-årig missbrukare dömdes (2009) för olaga hot. Han hade attackerat en ung kvinna med kniv, "Jag var säker på att han skulle skära halsen av mig" berättade kvinnan i rätten. Trots pågående missbruk hade psykiatriker gett mannen amfetamin "mot ADHD".   En 28-åring dömdes (2009) till fängelse. Han hade hotat att skjuta tre vakter som nekat honom att komma in på en krog, "De tre vakterna skulle stå på knä och be om nåd när de sköts i bröstet" enligt media. Mannen hade druckit alkohol, han rökte cannabis och han fick ADHD-medicin (amfetaminpreparat), men sade att "den fungerar inte", vilket man inte kan argumentera emot.    En 25-årig kvinnlig missbrukare dömdes (2009) för misshandel av en annan kvinna i hemmet. Vittne blev den misshandlades fem månader gamla son. Kvinnan hade tidigare dömts för misshandel; en psykiatriker tyckte med denna bakgrund av våld och missbruk att det var lämpligt med en ADHD-diagnos och legalt amfetamin.   Det är dags att vid alla vansinnesdåd ställa frågan: Tog gärningsmannen psykiatriska droger som fick alla normala spärrar att försvinna?   Se vidare: Enormt missbruk av ADHD-droger Gigantiska doser (2023) https://www.kmr.nu/single-post/enormt-missbruk-av-adhd-droger-gigantiska-doser   Miljontals ungdomar på våldsframkallande psykiatriska droger – en generation försökskaniner (2022) https://www.kmr.nu/single-post/miljontals-ungdomar-p%C3%A5-v%C3%A5ldsframkallande-psykiatriska-droger-en-generation-f%C3%B6rs%C3%B6kskaniner   Sverige daltar med läkare som skriver ut narkotika (2022) https://www.kmr.nu/single-post/sverige-daltar-med-l%C3%A4kare-som-skriver-ut-narkotika   För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Columbine-massakern med 12 dödade och 21 skadade 1999. Bägge skyttarna använde psykiatriska mediciner.   Varför diskuteras inte psykiatriska mediciner när en masskjutning sker och gärningsmannen är i fokus? Idag tar cirka 65 miljoner vuxna och ett av tre barn receptbelagda mediciner som påverkar hur människor uppfattar sig själva och andra. De används ofta som förstahandslösning vid psykiska och beteendemässiga problem – även vid normala känslotillstånd som sorg, oro, stress eller nedstämdhet. I USA har de flesta skolskjutningar involverat psykiatriska droger, men även där har de blivit restriktiva. Läkemedelsbolagen har stort inflytande. Delstaten Tennessee har därför nyligen instiftat en lag som säger att man måste publicera vilka mediciner skolskyttarna använt. av Jeffrey A. Tucker* The Epoch Times, 30 juli 2025 En studie publicerad i Pediatrics (februari 2024) visade att månatliga recept på antidepressiva till ungdomar och unga vuxna ökade med över 66 procent mellan 2016 och 2022. Efter pandeminedstängningarna 2020 ökade förskrivningen ännu snabbare, drivet av stigande nivåer av depression, ångest, trauma och självmordstankar. Samtidigt liberaliserades tillgången till telehälsa, vilket innebar att det blev möjligt att få psykiatriska läkemedel på bara 15 minuter – ofta utan fysisk kontakt med en läkare, bara genom att fylla i ett frågeformulär. Detta gjorde läkemedlen mer tillgängliga, men också mindre kontrollerade. Psykofarmaka är nu en miljardindustri – en hörnsten i det moderna medicinska systemets intäkter. Men de är ofta otillräckligt studerade, överförskrivna och ignorerade som möjlig orsak till livsstörningar. Att ifrågasätta detta väcker snabbt anklagelser om att man stigmatiserar psykisk ohälsa eller skyler över andra problem, som sociala faktorer eller vapenvåld. I fallet med Shane Tamura – som sköt ihjäl personer i en kontorsbyggnad i New York 2025 – spekuleras det i att han tog medicin för hjärnskador från sin tid som fotbollsspelare. Det kan ha påverkat hans omdöme. Vi vet inte – men varför får vi inte ens ställa frågan? Detta är kärnan i problemet: vi vet inte hur omfattande det är, eftersom forskningen på området är tabubelagd. Om det visar sig att många gärningsmän använder dessa mediciner, borde det inte vara en samhällsfråga? Samtidigt visas reklam för psykofarmaka ständigt i TV, där biverkningar – som ibland inkluderar död – nämns snabbt i slutet. Läkemedlen marknadsförs som lösningar på sorg och ångest, men fungerar i praktiken genom att bedöva hjärnan – en kemisk motsvarighet till lobotomi. Chockterapi finns kvar, om än i ny form. Institutionalisering ersätts av medicinering i hemmet – lägenheter fungerar idag i praktiken som obevakade psykiatriska avdelningar. När du söker vård för psykiska besvär blir du snabbt erbjuden läkemedel, ofta utan att läkaren förstår dem fullt ut. De skrivs ut lättvindigt, som godis. Många av dem är starkt beroendeframkallande. En större studie i JAMA Psychiatry påstod nyligen att abstinenssymtom från antidepressiva var milda och kortvariga. Men studien baserades på korttidsanvändning, medan de flesta använder läkemedlen i åratal. Granskningar som bygger på bristfälliga data ger missvisande resultat. Sunt förnuft säger att hjärnpåverkande ämnen är beroendeframkallande. Det finns få resurser för den som vill trappa ner – Inner Compass Initiative är en av de få hjälporganisationerna. Så varför bagatelliseras detta i forskning och debatt? Svaret är enkelt: ekonomiska intressen. Vi talar ofta om en epidemi av psykisk ohälsa – men detta är en annan sorts epidemi, där behandlingen kan vara värre än sjukdomen. Det finns något tragiskt i att psykiatrin förvandlats till en kemikalieutdelande institution. Idén om ”kemisk obalans” i hjärnan är sedan länge motbevisad, men lever kvar i populärkulturen. Många tror fortfarande att ett piller kan återställa hjärnans balans. Detta är pseudovetenskap. Freud, psykiatrins grundare, förespråkade samtalsterapi – inte kirurgi eller läkemedel. Hans idéer ersattes snabbt efter hans död av medicinering och institutionalisering, i motsats till hans humanistiska grundsyn. Idag behöver en hel generation varnas: börja inte med psykofarmaka om du inte är beredd på ett livslångt beroende. De kan dämpa symtom men botar inget. Utsättning är farlig och kan försämra måendet. Boken ;Unshrun; av Laura Delano är en av få varningar. Den som vill ta dessa läkemedel bör ha rätt till korrekt information – något den medicinska vetenskapen idag inte tillhandahåller. I samband med våldsdåd är det därför helt legitimt att fråga vilken roll psykofarmaka spelat. Om de bidrar till mental och moralisk desorientering, står vi inför ett kulturellt och socialt problem av stora proportioner. Författare Jeffrey A. Tucker är grundare och ordförande för Brownstone Institute och författare till många tusen artiklar i vetenskaplig och populärpress, samt 10 böcker på fem språk, senast ;Liberty or Lockdown;. Han är också redaktör för; The Best of Ludwig von Mises;. Han skriver en daglig kolumn om ekonomi för The Epoch Times och talar brett om ämnen som ekonomi, teknologi, social filosofi och kultur.       För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Polischefer i Storbritannien kräver nu att cannabis omklassificeras till en klass A-drog (samma nivå som heroin, fentanyl och LSD) på grund av dess allvarliga konsekvenser för folkhälsan och samhället. Den nya turboladdade cannabisen är så stark att den ger fosterskador.   "Heroin kan döda snabbt, men den samlade effekten av cannabis i vårt samhälle kan vara långt värre." – Brev från brittiska polischefer till regeringen. ­­ Dagens cannabis är inte längre en ”rekreationell drog” som det eufemistiskt kallas. Det dis som en gång drev genom Woodstock och som lade grund till Flower Power var redan det en anledning till oro – men dagens turboladdade cannabis är ett helt annat monster. Under hippietiden var THC i Marijuana omkring 3-5 procent, i dag ända upp till 30 procent, i synnerhet skunk och i syntetisk cannabis, som även kan blandas med andra droger. Absolut inte avsedda för Peace and Love – nu handlar det om beroende och vinst – och i slutändan våld och psykos.   Även i Sverige I Sverige har tullen gjort rekordbeslag på syntetisk cannabis, nästan tio gånger så mycket som förra året vi denna tiden. Det handlar om preparat som ofta är starkare än vanlig cannabis och kan leda till allvarliga förgiftningar, säger generaltulldirektör Johan Norrman till SvD. Viktiga punkter:  Dagens cannabis kopplas till beroende, psykoser och våld . Ökad risk för fosterskador Graviditetsanvändning av cannabis är kopplad till ökad risk för att barnet föds med olika kroppsliga fel , särskilt på hjärta, tarmar, hjärna och könsorgan. En ny studie från Karolinska Institutet i samarbete med ett internationellt forskarlag visar att cannabisbruk under graviditeten kan störa utvecklingen av fostrets hjärna med risk för långvariga kvarvarande effekter efter födseln. ( 1 )   Hjärtsjukdomar:  Cannabisbrukare har: • 29 % högre risk för hjärtinfarkt • 20 % högre risk för stroke • Dubbelt så hög risk att dö i hjärtsjukdom   Psykisk ohälsa och våld: Dagens cannabis kan lätt orsaka psykos och schizofreni – och gör det! • En man med samurajsvärd dödade ett barn i London – misstänkt cannabispsykos. • En professor vid King's College varnar för ett växande fenomen av "cannabisutlöst psykos".   Missbruk hos unga i Storbritannien: • 87 % av barn/unga under drogbehandling är beroende  av cannabis – mer än dubbelt så många som för alkohol .   Internationella exempel: • I Portugal har psykoser ökat 30-faldigt  efter legalisering. • I Colorado, f örsta staten som legaliserade cannabis i USA, har cannabisrelaterade självmord, trafikolyckor och överdoser ökat  kraftigt. • Svart marknad blomstrar i legaliserade delstater.   Cannabis som inkörsport: • Över 90 % av hårda narkotikamissbrukare  började med cannabis, enligt australiensisk expert.   Polischefernas upprop: • Cannabis bör klassas som klass A för att stoppa "normaliseringen". • Många unga går fria trots innehav – endast 1 av 4 cannabisfall leder till åtal. • Även poliser känner sig otrygga i områden där cannabisrök ofta förekommer.   (1) https://nyheter.ki.se/cannabis-under-graviditeten-kan-skada-hjarnans-utveckling-hos-fostret      För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Panik! Spottet anfaller! Studien, som baseras på 268 nygifta par, (romantiskt, eller hur?) kopplar bakterieöverföring vid kyssar till ökade nivåer av ångest och depression hos den annars friska partnern. Bevis? Mängden kortisol i saliven  – alltså, stresshormoner i spottet. Ja, du läste rätt: depression förklaras nu med hjälp av saliv. Vad blir det då för diagnos – ”Obalans i Saliven”? Det går alltså inte längre att köra med ”kemisk obalans i hjärnan”, så enligt psykiatrin är det i brist på annat nu spottets fel. Inte sömnbrist, inte ekonomiska problem, inte krig, fattigdom, trauman, ensamhet eller livets allmänna absurditet – utan saliv . Tack vetenskapen! Ni slutar aldrig att förvåna! Den här banbrytande upptäckten kommer förstås helt slumpartat  lagom till Internationella Kyssdagen . En perfekt tidpunkt att börja frukta din partners läppar. Lidande = smittsamt? Dr. Noel Hunter har, som tur är, fortfarande kontakt med verkligheten. I en svidande sågning konstaterar hon att det inte är bakterierna som smittar – det är livet. När någon du älskar lider, lider du också. Chockerande, eller hur? Vem kunde ha anat att empati inte orsakas av mikrobiologi? Psykiatrin slår nya bottenrekord Hunter påpekar det som borde vara självklart: att använda sömnklinikpatienter istället för deprimerade personer för att undersöka depression är lika logiskt som att studera hörsel genom att mäta fothygien. Hon kallar det hela vad det är – ”klickbetesdriven skräckpropaganda”, med andra ord, att locka människor att klicka in på länkar på grund av rädsla.  Studien har spridit sig på internet. Media älskar den – naturligtvis. Det är inte vetenskap, det är ett PR-stunt med en labbrock. Det har sjunkit så lågt att ord inte lyckas fånga dess galenskap, men… "De är ju gifta, för helvete!" Ungefär så uttrycker sig Hunter frustrerat. Självklart påverkas man av sin partners psykiska tillstånd – det kallas mänsklighet . Men i psykiatrins värld verkar det vara en främmande tanke. Vad har psykiatrin emot kyssar egentligen? Kanske är nästa DSM-diagnos: "Affektivt salivsyndrom". Behandlas med SSRI och elchocker. Och eftersom vi ändå spekulerar fritt, kanske någon borde forska på vad som händer med intelligensnivån hos en vanlig människa efter 12 års psykiatriutbildning? Vi gissar: kraftig sänkning – jämfört med en som jobbar hederligt i tolv år. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Har du hört talas om sjukdomar som ”matematikstörning”, ”behandlingsvägran” eller ”sexuella övergrepp mot barn” som psykisk störning? Jodå, allt finns listat i psykiatrins bibel – DSM – där 374 störningar samsas, från koffeinöverdos till shoppingsjuka (som dock inte är så vanlig i Afrika, enligt en psykiatritidning).   DSM - En 886-sidig manual som klassificerar livet självt som störning   Visste du att rastlöshet är samma som ADHD, att blyghet är samma som social fobi och att skriva slarvigt kan vara en psykisk störning? Om en elev inte vill prata med läraren men med klasskompisarna får han diagnosen Selektiv Mutism. Enligt psykiatrins bibel, DSM, är snart varje mänsklig känsla – eller personlighetsdrag – en sjukdom. Och ju fler diagnoser, desto fler piller och fakturor. Livet har blivit en sjukdom. Praktiskt, eller hur? Men för vem?   Välkommen till ett diagnosbingo där du med största sannolikhet vinner en etikett! Du tror det kanske inte, men om du äter Oreo-kex en gång i veckan i tre månader, eller 5-10 under en tvåtimmarsperiod, är du psykiskt sjuk enligt den nya DSM-5 TR Trots att DSM och WHO:s ICD presenteras som medicinska verktyg, används de lite som schweiziska arméknivar: i domstolar, vårdnadstvister, skolan och försäkringsärenden. Vad som från början var tänkt att vara en manual har blivit en modern variant av prästens syndakatalog – fast med faktureringsunderlag.   Psykologen Tana Dineen uttryckte det rakt på sak: ”DSM-diagnoser röstas fram. Ja, bokstavligen. Inga blodprov, inga röntgenbilder – bara handuppräckning i kommittéer. En av deltagarna beskrev det som att bestämma diagnoser som man väljer lunchrestaurang. Vetenskapligt? Kanske, om man definierar vetenskap som grupptryck i kostym.”   En gång röstades ”självdestruktiv personlighetsstörning” in – en etikett för kvinnor som väljer otacksamma jobb eller relationer. Det blev så mycket ramaskri att den röstades ut igen. Vips, inte en sjukdom längre! Magin i psykiatrisk demokrati. Försök det med cancer!   Om en medicin inte fungerar, vilket den oftast inte gör, får patienter diagnosen ”Behandlingsresistent”.   Och varför allt detta? Dr Margaret Hagen summerar det elegant: ”Utan diagnos, ingen faktura.”  Punkt. Bakom det medicinska språkbruket döljer sig något annat: pengar, status och ett behov av att förklara livet med receptblock. Och varje gång någon frågar ”mår jag dåligt eller har jag bara ett dåligt liv?”  så svarar DSM: Ta en tablett.   Författarna till Making Us Crazy  menar att DSM gör mänskliga problem till medicinska angelägenheter. Är du blyg: Social fobi! Är du ordentlig:Tvångssyndrom! Rastlös: ADHD! Det finns en diagnos för varje karaktärsdrag – och gärna ett piller på köpet.   Som professor McHugh sa: psykiatrin har inte bara gått vilse intellektuellt, utan också moraliskt.   Professor John Read påpekar att vi numera tolkar varje känsla – sorg, oro, hunger, rastlöshet – som symptom på en genetisk kemikaliecirkus. Resultatet? En 886-sidig manual som klassificerar livet självt som störning.   DSM har blivit så etablerad att få ens ifrågasätter dess vetenskaplighet. Men om grunden är rök och speglar, är det kanske dags att blåsa bort dimman – innan vi alla får en diagnos för att vi gör just det.   Psykiatri har blivit den nya religionen, DSM bibeln och Prozac oblaten. Inga blir frälsta!    För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten