Vi ser det alltmer, nyligen i Fagersta. Tidigare i Örebro, Trollhättan, Malmö med flera. Det sanslösa våldet har ökat i våra skolor. I USA har skolskjutningar blivit vardag. Man letar förtvivlat efter orsaker. Men det räcker med att läsa etiketten eller bipacksedeln. Den gemensamma faktorn i majoriteten av dessa våldsdåd är nämligen psykiatrisk behandling och psykiatriska läkemedel. Detta negligeras totalt. Masskjutningar, kniv- och svärdsdåd, familjemord och självmord som tycks komma från ingenstans har blivit ett återkommande fenomen. Särskilt i USA där ett hundratal skolskjutningar har förekommit med hundratals dödsfall och tusentals skadade. Men vansinnesdåden förekommer inte bara i skolorna, de förekommer överallt. Enligt det material som sammanställts av flera kända forskare och KMR:s huvudkontor, CCHR International, finns en faktor som alltför sällan undersöks, faktiskt mörkläggs: psykiatriska läkemedel. Kliniska studier, myndighetsvarningar, rättsfall och dokumenterade våldsdåd visar enligt dessa källor att antidepressiva, ADHD-droger och andra psykofarmaka kan framkalla agitation, akatisi, aggression, mani och psykotiska tillstånd – och i vissa fall våld mot både den egna personen och andra. CCHR har nu fullständigt dokumenterat 145 våldsincidenter med koppling till användning eller utsättning av psykiatriska läkemedel. 720 människor dödades och 1 602 skadades. 145 våldsdåd – 720 döda och 1602 skadade CCHR Internationals senaste sammanställning omfattar 145 extrema våldshändelser där gärningspersonerna använde eller höll på att sätta ut receptbelagda psykiatriska läkemedel. Det handlar om masskjutningar, skolskjutningar, knivdåd, fordonsattacker, strypningar och andra grova våldshandlingar. Sammanlagt dödades 720 människor och 1602 skadades. Fallen har enligt CCHR kontrollerats mot bland annat medierapporter, domstolshandlingar och, där sådana funnits, toxikologiska analyser. Nästan två tredjedelar, 63,5 procent, av fallen var skjutningar och 34 var skolskjutningar. Minst 40 procent av gärningspersonerna dog själva under eller i anslutning till våldsdådet, många genom självmord. Våldet omfattar alla åldersgrupper. I sammanställningen finns till och med ett fall där en sexårig pojke, som behandlades för ADHD, sköt och skadade sin lärare. Det anmärkningsvärda är samtidigt hur sällan läkemedelsfrågan undersöks ordentligt. Av de 145 fallen innehöll endast nio toxikologiska analyser. CCHR kräver därför att rättsmedicinska undersökningar efter masskjutningar och andra extrema våldsdåd rutinmässigt ska kartlägga psykiatrisk behandlingshistorik, receptuppgifter och förekomsten av psykofarmaka i kroppen. Tennessee har under 2026 infört lagstiftning som CCHR vill se som förebild för resten av USA. I Sverige har man börjat mörklägga vilka psykiatriska droger förövarna har använt innan dådet. Varningarna finns redan Att antidepressiva läkemedel kan framkalla allvarliga beteendeförändringar är inte någon okänd eller ny teori. Varningarna finns i myndigheternas och läkemedelstillverkarnas egna dokument. I informationen för antidepressiva läkemedel varnas bland annat för ångest, agitation, sömnlöshet, irritabilitet, fientlighet, aggressivitet, impulsivitet, akatisi, hypomani och mani. Patienter ska övervakas särskilt när behandlingen inleds och när dosen höjs eller sänks, eftersom förändringarna kan komma abrupt. I den FDA-godkända informationen för Lexapro, escitalopram, anges enligt Peter Gøtzsches genomgång att man omedelbart ska reagera om patienten börjar handla efter farliga impulser, blir aggressiv eller våldsam, kraftigt agiterad, rastlös, arg eller irritabel eller börjar uppvisa hänsynslöst beteende. Health Canada gick redan 2004 längre och varnade för att människor i alla åldrar som använder dessa preparat kan utveckla beteendemässiga eller känslomässiga förändringar som innebär ökad risk att skada sig själva eller andra. Det är alltså själva läkemedelsinformationen som varnar för just de tillstånd som återkommer före många extrema våldshandlingar. Fick 13 psykdroger – dödade sina tre barn Ett fall som fått mycket stor uppmärksamhet i USA handlar om Lindsay Clancy. Den 24 januari 2023 dödade Lindsay Clancy sina tre små barn i familjens hem i Massachusetts och försökte därefter ta sitt eget liv. Hon överlevde men blev förlamad från midjan och ner. När rättegången inleddes i juli 2026 riktades stor uppmärksamhet mot den psykiatriska behandling hon fått före tragedin. Sju läkare hade enligt uppgifter förskrivit sammanlagt 13 olika psykiatriska läkemedel. Rättegången har därför aktualiserat frågan om läkemedlens möjliga betydelse för hennes psykiska tillstånd och om vården varit försumlig. Rättegången pågår i skrivande stund. Podcastprofilen Matt Walsh kommenterade att om läkarna varit kriminellt försumliga borde även de kunna ställas till ansvar. Flera fall har förekommit där även psykiatrikerna dömts. Det finns fler liknande fall, ett där modern dränkt sina barn, ett och ett i badkaret. En mor låste in sina tre barn i bilen och körde ner den i sjön medan hon tittade på. Bägge var på avancerad psykiatrisk behandling med psykiatriska medel. Kliniska studier visar ökad aggression Peter Gøtzsche och hans forskargrupp gick igenom 64 381 sidor kliniska studierapporter från 70 studier som erhållits från europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA. Resultatet var att antidepressiva läkemedel ökade aggression hos barn och ungdomar med en oddskvot på 2,79 jämfört med placebo. Detta är särskilt betydelsefullt eftersom det inte handlar om efterhandsuppgifter från uppmärksammade mordfall utan om kontrollerade läkemedelsstudier. Än mer talande är studierna på friska vuxna försökspersoner. I en systematisk granskning av placebokontrollerade försök nästan fördubblade antidepressiva förekomsten av händelser som FDA definierat som möjliga förstadier till självmord och våld. Oddskvoten var 1,85 och antalet som behövde behandlas för att en frisk person skulle skadas (= NNH), var endast 16. Detta är viktigt eftersom personerna inte behandlades därför att de redan var våldsamma. I studier med Duloxetin (antidepressiva – SNRI) var biverkningar som ökade risken för självmord och våld fyra till fem gånger vanligare (NNH) än med placebo. Potentiellt psykotiska händelser var också vanligare, och antalet som behövde behandlas för att en person skulle skadas var bara sju. Liknande signaler återkommer i studier av fluoxetin (Prozac/Fontex). När Gøtzsche och David Healy granskade studier som använts för godkännande av fluoxetin mot depression hos barn fann de fler förstadier till suicidalitet och våld med läkemedlet än med placebo. I den största studien var NNH sex för neurologiska biverkningar och tio för allvarlig skada. I barnstudier av Sertralin avbröt åtta av 189 patienter behandlingen på grund av aggression, agitation eller hyperkinesi, jämfört med ingen av 184 som fick placebo. Akatisi – när människan inte längre står ut med sig själv En central mekanism i materialet är akatisi – ett läkemedelsutlöst tillstånd av extrem inre rastlöshet, agitation och psykisk plåga. Den drabbade kan känna ett närmast outhärdligt behov av att röra sig och beskriva upplevelsen som att vilja ”hoppa ur sitt eget skinn”. Tillståndet kan enligt den forskning som Gøtzsche redovisar kombineras med raseri, vanföreställningar och dissociation. Det är inte vanlig oro. Akatisi kan innebära en extrem förändring av människans mentala tillstånd och har i litteraturen kopplats till våld både mot de n egna personen och andra. Det återkommande mönstret i de fall som granskas är slående: personer som tidigare inte varit våldsamma börjar uppvisa akatisi efter insättning eller dosförändring av ett antidepressivt läkemedel, utför en handling som är fullständigt främmande för deras tidigare personlighet och återgår därefter till sitt tidigare beteende när läkemedlet försvinner ur bilden. Det är också väl dokumenterat att de farligaste perioderna kan vara när behandlingen inleds, dosen ändras eller läkemedlet sätts ut. Efter ett BBC-program om Paxil analyserades 1374 meddelanden från tittare, huvudsakligen patienter. Rapporter om våldsamma tankar, självskadebeteende och kraftiga känslomässiga förändringar visade ett återkommande tidsmässigt samband med insättning, dosökning, dosminskning eller utsättning av läkemedlet. Samma mönster återfanns i rapporter som läkare hade skickat till den brittiska läkemedelsmyndigheten. Från vanliga människor till extrema våldshandlingar Det är detta som gör frågan så allvarlig. De personer som reagerar behöver inte tidigare ha varit våldsamma. CCHR gjorde en undersökning redan 1989 där man fann att 78% av våldsverkare som hade använt psykiatriska droger inte hade någon våldshistoria innan dåden. Prozac hade då introducerats. Gøtzsche redovisar bland annat en rättsmedicinsk undersökning av tio mordfall, där alla utom ett involverade SSRI- eller SNRI-preparat (påverkar både serotonin och noradrenalin). I ett fall utvecklade en 35-årig man som tog Paxil akatisi och knivhögg senare sin tidigare partner mer än 30 gånger. En annan man utvecklade akatisi och delirium under Paxil och dödade sin son. Ett av de mest uppmärksammade rättsfallen gällde Donald Schell. År 2001 fann en jury ett läkemedelsföretag ansvarigt efter att Schell, 60 år, hade tagit Paxil i endast 48 timmar och därefter skjutit ihjäl sin hustru, sin dotter, sitt barnbarn och sig själv. I processen presenterades interna företagsdokument som enligt materialet visade att tillverkaren kände till att en mindre grupp människor kunde bli kraftigt agiterade eller våldsamma av läkemedlet. Ett annat fall var Joseph Wesbecker, som 1989 sköt ihjäl åtta människor, skadade ytterligare tolv och sedan tog sitt eget liv en månad efter att han börjat med fluoxetin. Detta var det första sanslösa våldet i samband med att Prozac introducerades. Materialet innehåller dessutom en lång rad skolskjutningar där gärningspersonerna uppges ha använt psykofarmaka: TJ Solomon, Elizabeth Bush, Jason Hoffman, Hammad Memon, Matti Saari, Steven Kazmierczak, Pekka-Eric Auvinen, Asa Coon och andra. Preparaten omfattade bland annat Ritalin, Paxil, Effexor, Celexa, Zoloft, Prozac och trazodon. Det betyder naturligtvis inte att varje person som tar ett antidepressivt eller annat psykiatriskt läkemedel blir våldsam. Det är heller inte vad materialet hävdar. Problemet är att en liten andel kan drabbas av extrema reaktioner – och när många miljoner människor behandlas kan även en mindre procent (3–5%) få katastrofala konsekvenser. Självmord och mord – två sidor av samma reaktion Gränsen mellan våld mot andra och våld mot sig själv är dessutom inte tydlig i dessa fall. Många masskjutningar slutar med att gärningspersonen begår självmord. I CCHR material dog minst 40 procent av gärningspersonerna själva under händelserna, många genom självmord. FDA införde 2004 en så kallad ”Black Box”-varning (den allvarligaste) om ökad risk för självmordstankar och självmordsbeteende hos barn och ungdomar som behandlas med antidepressiva; varningen utvidgades senare till unga vuxna. FDA hade tidigare rapporterat en risk för självmordshändelser hos barn på omkring fyra procent med antidepressiva. I det äldre BMJ-inlägget drar Gøtzsche slutsatsen ännu längre: antidepressiva kan enligt honom orsaka både självmord och mord och riskerna gäller människor i alla åldrar. Han grundar detta bland annat på kliniska studier, studier på friska frivilliga och läkemedelsmyndigheternas egna uppgifter. Ett mönster som måste undersökas När ett extremt våldsdåd inträffar diskuteras gärningsmannens bakgrund, vapen, familj, skola, politiska åsikter och möjliga motiv i detalj. Däremot saknas ofta den mest elementära medicinska informationen: Vilka psykiatriska läkemedel hade personen ordinerats? Hade behandlingen nyligen påbörjats? Hade dosen höjts eller sänkts? Hade personen slutat med läkemedlet? Fanns läkemedlet eller dess metaboliter i kroppen? Det gör det samtidigt omöjligt att veta den verkliga omfattningen. Den centrala frågan är därför inte om alla våldsdåd orsakas av psykofarmaka. Det gör de uppenbarligen inte. Frågan är hur många av de till synes obegripliga våldsdåden som aldrig skulle ha inträffat om gärningspersonen inte hade behandlats med, fått ändrad dos av eller satts ut från ett psykiatriskt läkemedel. Det finns redan kliniska data som visar ökad aggression. Det finns studier på friska människor som visar en ökning av tillstånd förknippade med självmord och våld. Det finns myndighetsvarningar för aggressivitet, fientlighet, impulsivitet, mani och akatisi. Det finns rättsfall, patientberättelser och dokumenterade fall där dramatiska personlighetsförändringar uppträtt efter läkemedelsbehandling. Och det finns nu en sammanställning av 145 extrema våldsdåd med 720 döda och 1 602 skadade där psykiatriska läkemedel förekommit. Ändå kontrolleras detta inte rutinmässigt efter masskjutningar och andra extrema våldsdåd. Det borde vara självklart. Vid varje masskjutning, skolskjutning, familjemord eller annat oförklarligt extremt våld bör fullständig läkemedelshistorik och toxikologi tas fram. Inte bara illegala droger och alkohol, utan även antidepressiva, antipsykotiska, centralstimulerande och andra psykiatriska läkemedel – liksom uppgifter om nyligen genomförda dosförändringar och utsättning. Först när detta görs systematiskt går det att fastställa hur stor del av det moderna sanslösa våldet som faktiskt är läkemedelsutlöst – och började när psykiatriska läkemedel sattes in, och i synnerhet antidepressiva och ADHD-droger. Före det förekom knappast sanslöst våld. Om ett läkemedel kan framkalla aggressivitet, akatisi, mani, psykos, suicidalitet och våldsamma impulser är läkemedlet inte en perifer detalj efter ett oförklarligt våldsdåd. Det är en av de första saker som måste utredas. Detta görs inte alls – det mörkläggs. Frågan är varför. Referenser: https://www.cchrint.org/2026/04/28/cchrs-latest-report-links-145-violent-incidents-to-psychiatric-drugs/ https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC3002271/ https://www.bmj.com/content/358/bmj.j3697/rr-4 https://www.madinamerica.com/2026/08/antidepressants-can-change-peaceful-citizens-into-killers/?mc_cid=8c2da86a4c&mc_eid=093d554eb5 https://www.midwesterndoctor.com/p/the-evidence-ssri-antidepressants?utm_source=substack&utm_medium=email&utm_content=share https://www.cchrint.org/issues/psychiatric-drugs-create-violence-suicide/ Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Från MTV:s snabba musikvideor till dagens supersnabba sekundklipp gör något med uppmärksamheten. Det har mest pratats om innehållet på sociala medier, men det finns något annan som är lika illa. Det har smugit sig på under flera decennier. Många människor märker idag att det blivit allt svårare att läsa en längre text, en bok, se en långsam film eller bara sitta still utan att plocka upp mobilen. Vi har vant oss vid att något nytt ska hända hela tiden. Och med TikTok, Instagram, Snapshot och YouTube Shorts har utvecklingen nått en nivå som knappast gick att föreställa sig när den började. Går man tillbaka till äldre filmer och TV-program är skillnaden slående. En scen kunde få ta tid. Två människor kunde sitta vid ett bord och föra ett långt samtal medan kameran stannade kvar. Tystnader, ansiktsuttryck och eftertanke var en del av berättandet. Studier av filmklippning bekräftar förändringen: filmer har successivt fått allt kortare bildsekvenser och mer rörelse, sannolikt delvis därför att filmskapare försökt fånga och styra publikens uppmärksamhet allt effektivare. De klarar inte längre att hålla kvar uppmärksamheten. Vanliga TV-program, särskilt musikprogram, gör likadant. Även kameran i Allsång verkar ha fått ADHD. Barnprogram på TV är om möjligt ännu värre – de är närmast epilepsiframkallande. Barnen blir alldeles stirriga efter att ha sett på dem ett tag. Och om man är det minsta konspiratorisk skulle man tro att detta var meningen. Vi ser nämligen effekterna i de eskalerande ADHD-diagnoserna. Psyko Pharma har slagit mynt av detta. Men hur kunde det bli så här? En viktig vändpunkt kom med musikvideon. När MTV startade i USA den 1 augusti 1981 skapades en Tv-kanal byggd kring musikvideor och en helt annan visuell rytm. Snabba klipp, dramatiska bildväxlingar, närbilder, färger och ständigt nya visuella intryck blev en del av uttrycket. Den så kallade ”MTV-stilen” spred sig snart till reklam, TV och film. Det som tidigare kunde vara en tio sekunder lång bildsekvens kunde nu bestå av flera olika bilder. Men MTV var fortfarande långsamt jämfört med vad som skulle komma. Internet, smartphones och sociala medier gjorde att den snabba stimulansen inte längre begränsades till TV hemma. Mobiltelefonen följde med överallt. Och när TikTok slog igenom internationellt i slutet av 2010-talet förändrades själva principen för mediekonsumtion. Man behövde inte längre välja ett program eller ens en video. Det räckte att dra med fingret. Nästa klipp kom omedelbart. TikTok – den perfekta uppmärksamhetsmaskinen TikTok och liknande kortvideoformat kombinerar flera saker som var för sig är effektiva på att fånga uppmärksamheten: mycket korta filmer, snabba bildväxlingar, starka ljud och visuella signaler, personligt anpassade algoritmer, automatisk uppspelning och ett till synes oändligt flöde. Det finns inget naturligt slut. Och, gratulerar om du kommit så här långt i texten utan att tröttna. Studie bekräftar Det är just formatet, och inte enbart innehållet, som forskarna nu börjat intressera sig för. En omfattande systematisk översikt och analys publicerad i Psychological Bulletin sammanställde 71 studier med sammanlagt 98 299 deltagare. (1) Forskarna undersökte sambandet mellan användning av kortvideo och bland annat uppmärksamhet, kognitiv förmåga och självkontroll. Resultatet var skrämmande. Högre konsumtion av kortvideo var kopplad till sämre kognitiv funktion, och uppmärksamheten var ett av de områden som påverkades starkast. Även den hämmande kontrollen – förmågan att hejda en impuls (kolla dagens klassrum), låta bli att kontrollera telefonen och fortsätta med en uppgift – visade ett tydligt negativt samband. Hög användning var dessutom förknippad med mer stress och ångest. Det intressanta är mekanismen. Varje gång användaren sveper vidare måste hen snabbt rikta om uppmärksamheten. Ett ansikte ersätts av en hund, som ersätts av ett skämt, som ersätts av en olycka, ett dansklipp, ett politiskt budskap eller en reklamfilm. Allt inom loppet av någon minut. Man hinner knappast reflektera. Man får alltså öva sig på att byta uppmärksamhet, snarare än att behålla den. Man blir matad med snabba klipp, ofta utan sammanhang. En annan forskningsöversikt av studier från 2019–2025 fann samma mönster, framför allt bland ungdomar och unga vuxna. Personer som använde kortvideo mycket hade större problem med: • ihållande uppmärksamhet • studieresultat • att slutföra uppgifter • beteendekontroll • att lyssna på föreläsningar Detta är symtombilden på ADHD. I flera studier framträdde dessutom en dos–responsmönster: ju mer kortvideo, desto tydligare uppmärksamhetsproblem. Användare som låg på mer än två timmar om dagen uppvisade tydligare koncentrationsproblem än personer med lägre konsumtion. (3) Vi ser allt det i köerna till BUP. När det vanliga livet blir för långsamt Problemet är alltså inte bara de timmar som försvinner framför TikTok. Det intressanta är vad som händer när TikTok stängs av. Om man under timmar varje dag vänjer sig vid att belönas med något nytt efter några sekunder kan en bok, en lektion, ett arbetsmöte eller ett vanligt samtal, ja, livet i sig börja upplevas som märkligt långsamt. Där finns ingen möjlighet att svepa bort den tråkiga människan, läraren, efter fem sekunder. En bok byter inte ämne när man tappar intresset. Och det här gäller vuxna i lika hög grad som barn och ungdomar numera. Flera generationer har nu växt upp med detta växeltempo. Snabbt algoritmdrivet* innehåll förstärker preferensen för snabba belöningar framför en fördröjd ansträngning. Korta klipp tränar personen att förvänta sig snabb utdelning, vilket gör att långsammare uppgifter känns oproportionerligt krävande. (4) Det viktiga är vad denna förändring stör. Har man självkontroll och fokus med förlängd uppmärksamhet kan man läsa utan att glida bort, man kan avsluta arbete och uppgifter utan att hoppa och förblir känslomässigt stabil under stressituationer. Snabba klipp, oändliga flöden och automatisk uppspelning utan självkontroll gör att man förväntar sig samma sak i livet. Man tappar självkontroll, tappar fokus och blir snabbt trött. Varje försök att sluta, gör detta klart klart. För det är beroendeframkallande. Forskningsöversikten beskriver just hur den snabba, algoritmstyrda* stimulansen förstärker preferensen för omedelbar belöning framför belöningar som kräver längre ansträngning. Det kan bidra till att förklara varför längre texter, komplicerade arbetsuppgifter och obruten läsning kan kännas betydligt mer krävande efter mycket scrollande. Varje korta klipp belönas med ett nytt klipp. Brain Rot Det är här uttrycket ”Brain Rot” har uppstått – ”Hjärnröta”. En term för att mental skärpa eroderar under konstant stimulans. Det har faktiskt blivit en slags diagnos. Men det ska naturligtvis inte tolkas bokstavligt som att hjärnan ruttnar. Överkonsumtion av information, i synnerhet korta klipp utan eftertanke bidrar starkt till Brain Rot. Men upplevelsen bakom uttrycket är högst begriplig: ständig stimulans kan träna upp en förväntan på ständig stimulans. Hur skall ett barn som växt upp med TikTok klara av en hel skoldag. Från minuter till sekunder Sett historiskt är utvecklingen fascinerande. MTV startade 1981 och hjälpte till att popularisera ett bildspråk med snabbare och mer aggressiv klippning. Redan i slutet av 1980-talet beskrevs MTV inflytande som ett nytt visuellt språk med snabbare klipp och mer komprimerat berättande. Forskning om filmens utveckling visar också att bildsekvenserna blivit kortare över tid och att moderna filmer innehåller mer rörelse än äldre filmer. Ett experiment som jämförde olika redigeringsstilar använde exempelvis en traditionell Hollywoodversion med en genomsnittlig bildlängd på 5,9 sekunder, medan en MTV-liknande version låg på endast 2,4 sekunder. Men även MTV krävde att tittaren såg en musikvideo under tre eller fyra minuter. TikTok tog nästa steg: nu är hela berättelsen kort, och om den inte lyckas fånga tittaren nästan omedelbart finns alltid nästa klipp ett svep bort. Det har skapat en slags evolutionär kapprustning om vår uppmärksamhet. Filmen konkurrerade med andra filmer. Tv-kanalen konkurrerade med andra Tv-kanaler. TikTok-klippet konkurrerar däremot med nästa TikTok-klipp – och det finns miljontals av dem. Algoritmen* lär sig dessutom vad just du stannar vid och serverar mer av samma sak. Resultatet blir ett nästan oavbrutet flimmer av nyheter, känslor, ljud, ansikten och belöningar. Barn och ungdomar kan vara särskilt känsliga. I den forskningsöversikt som sammanfattas i underlaget var uppmärksamhetsproblemen störst hos yngre användare, vars exekutiva kontrollsystem fortfarande utvecklas. Antal klipp om ADHD på TikTok har eskalerat till närmast frenesi och barn som inte kan hålla uppmärksamheten längre tror att de drabbats av ADHD. Det har blivit en innediagnos. Det kanske därför är fel att bara fråga vad barn och vuxna tittar på. En lika viktig fråga är vad själva sättet att titta gör med oss. På några årtionden har vi gått från att följa långa scener och dialoger till ett digitalt flöde där något nytt kan dyka upp varannan sekund. Vi har byggt världens kanske effektivaste maskiner för att fånga mänsklig uppmärksamhet – och sedan lagt dem i fickan på nästan varje människa. Den stora frågan är inte längre om vi kan koncentrera oss på TikTok. Den är om TikTok-generationen fortfarande kan koncentrera sig när ingenting blinkar, låter, klipps eller går att svepa bort. Lösningen? Vad är då lösningen på detta. Naturligtvis att sluta titta på alla dessa snabbklipp och växlingar, men det blir nog svårt för den unga generationen. Men ett sätt är att ta bort alla ”snabba appar” på mobilen och ha dem på webbläsaren på datorn. Ha inte telefonen i sovrummet. Då slipper du även exponering från elektromagnetiska fält. Dra ner på ”scrolltiden” och börja läsa böcker en halvtimme om dagen. Precis som du vänjer dig vid snabba klipp, vänjer du dig vid lite långsammare stunder vilket ökar fokuseringen – och välbefinnandet. Ha inte på Tv:n hela tiden utan bara på begränsade tider och längd. När Tv:n kom försvann kommunikationenFormulärets överkant En faktisk historia från Gotland. Fiskaren hade fått TV, den första i byn. Grannarna kom in för att titta och hälsades kärvt med orden: ”Kom in, sitt ner och håll käften!” *En algoritm är en uppsättning regler som bestämmer vad som ska göras och i vilken ordning; en bestämd uppsättning regler eller instruktioner för att lösa en uppgift. Ordet algoritm kommer faktiskt från en känd matematiker i Bagdad med namnet Muhammad ibn Musa al-Khwarizmi (ca 780–850). På TikTok och liknande media innebär algoritmen att systemet lär sig vad du tittar på, gillar och stannar vid – och använder detta för att automatiskt välja vilka klipp du får se härnäst. Referenser: (1) Psykologisk 1125–1146 2025; 151(9):1125-1146 (2) NBC News 3 december 2025 (3) Internationell tidskrift för samhällsstärkande och samhällsadministration (4) gränser inom psykologin 17 september 2025 Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Florida Surgeon General Dr. Joseph A. Ladapo meddelar beslutet att avråda från att ge minderåriga psykiatriska droger. Floridas hälsodepartement har nyligen tagit ett historiskt steg. Delstatens högsta hälsomyndighet rekommenderar nu som första delstat att psykiatriska sinnesförändrande läkemedel inte skall användas för att behandla psykiska tillstånd hos barn och ungdomar upp till 17 år. Beslutet markerar ett tydligt brott med den tidigare utvecklingen och är kulmen på en kamp som Citizens Commission on Human Rights (CCHR) i USA såväl som dess svenska avdelning KMR har drivit i över fyra decennier för att skydda barns och föräldrars rättigheter mot skadliga psykiatriska läkemedel. Den 24 juli i år publicerade Floridas hälsodepartement ett vägledande uttalande där vårdgivare avråds från att skriva ut psykiatriska läkemedel till barn med tillstånd som depression, ångest och ADHD. (1) I stället rekommenderas en grundlig medicinsk utredning för att utesluta bakomliggande fysiska orsaker, psykoterapi och andra icke-farmakologiska insatser såsom näringsterapi. För barn som redan använder psykiatriska läkemedel betonas vikten av en säker och gradvis nedtrappning när det är medicinskt lämpligt. ”Detta är ingen vag rekommendation, utan ett tydligt avståndstagande från rutinmässig användning av dessa läkemedel. Dr Ladapo och Floridas hälsodepartement har modigt tagit ställning mot det psykofarmaceutiska komplex som medicinerat amerikanska barn i årtionden. Jag ger dem mitt fulla stöd.” – Psykiater Peter Breggin Det här är ett av de mest långtgående officiella ställningstagandena mot rutinmässig psykiatrisk medicinering av barn som hittills gjorts av en amerikansk hälsomyndighet. Samtidigt bekräftar detta flera av de reformer som CCHR under många år har arbetat för: verkligt informerat samtycke, noggrann medicinsk utredning innan psykiatrisk behandling inleds. (1,2,3) Ett arbete som började för flera decennier sedan Floridas beslut kom inte ur tomma intet. Under mer än 40 år har CCHR dokumenterat biverkningar av psykiatriska läkemedel, uppmärksammat fall där barn skadats och arbetat för att stärka föräldrars rätt att säga nej till medicinering. Ett av de viktigaste resultaten kom 2004, då en federal amerikansk lag infördes som förbjuder skolor att kräva att barn medicineras med psykiatriska läkemedel som villkor för att få gå kvar i skolan. Lagen tillkom efter flera års arbete där CCHR dokumenterade fall där föräldrar utsatts för påtryckningar och hot om att deras barn annars skulle stängas av från undervisningen eller anmälas till sociala myndigheter. (1b) Genom samarbete med andra organisationer bidrog CCHR också till att liknande skydd infördes i ett flertal delstater innan frågan nådde den federala nivån. När lagen slutligen antogs fick den ett närmast enhälligt stöd i den amerikanska kongressen. Inga psykiatriska droger i skolorna Sverige I Sverige blev det också ett domslut att skolor inte får rekommendera att eleverna måste få ADHD-droger för att gå kvar i skolan eller klassen. Men här pågår fortfarande en galopperande nerdrogning av barn och ungdomar – som tappar allt ansvar för sina liv. Man skyller på sin ADHD och låter drogerna bestämma sinnesstämningen. Sverige har bara börjat diskutera denna möjlighet. Kritiska artiklar dyker dock upp alltmer. Även FN har kritiserat Sveriges höga användning av ADHD-droger. KMR blev anklagad av DN i slutet av 90-talet för att ”ha fördröjt medicineringen av ADHD-barn med tio år” genom sina kampanjer som började redan i slutet av 80-talet. Det tackar vi för. Till och med Läkemedelsverket var negativ i början. Men det ekonomiska trycket blev för stort. När Christopher Gillberg, som introducerade amfetaminbehandlingen i Sverige, skrev han till politikerna att ”amfetaminbehandling är mycket billig.” då rasade alla murar. Anhörigföreningen Attention fick miljonbelopp av läkemedelstillverkaren för att föra fram behandling med amfetamin. Hundratals förespråkare åkte land och rike runt för att berätta hur amfetamin skulle hjälpa lärarna i skolor. Resten är historia. Kampen för varningar om antidepressiva läkemedel KMR:s och CCHR:s arbete har inte enbart handlat om att skydda barn från tvångsmedicinering. Organisationen har under flera decennier också drivit frågan om att allmänheten ska få korrekt information om riskerna med antidepressiva och andra psykiatriska läkemedel – informerat samtycke. Redan under 1980-talet började CCHR samla in patientrapporter och interna dokument som pekade på en möjlig koppling mellan vissa antidepressiva läkemedel, självmordstankar och våldsamt beteende. Genom upprepade begäranden om utlämnande av myndighetshandlingar, rättsprocesser och omfattande opinionsbildning arbetade organisationen för att dessa uppgifter skulle bli offentliga. År 1991 höll den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA en offentlig utfrågning om antidepressiva läkemedel. Patienter och anhöriga, som fått stöd av CCHR, vittnade om självmord, självmordsförsök och våldshandlingar som de ansåg hade utlösts av medicineringen. Trots vittnesmålen beslutade myndigheten då att inte ändra läkemedlens varningstexter. I Sverige skickade KMR upp ett hundratal sidor om vansinnesbrott, självmord och andra biverkningar till Läkemedelsverket när Prozac skulle registreras. ”Det är inte vetenskap” blev svaret. Det är inte sanslöst våld heller, svarade vi. Både KMR och CCHR fortsatte emellertid sitt arbete. Först tretton år senare, efter fortsatt påtryckningsarbete från patienter, anhöriga, advokater och organisationer som CCHR, införde FDA de så kallade "Black Box Warnings" – de starkaste säkerhetsvarningar som kan finnas på receptbelagda läkemedel – om ökad risk för självmordstankar hos barn och ungdomar som behandlas med SSRI-antidepressiva. Flera av Floridas rekommendationer har CCHR drivit sedan starten Det kanske mest anmärkningssvärda med Floridas nya riktlinjer är att flera av rekommendationerna överensstämmer med sådant som CCHR har förespråkat sedan organisationen bildades 1969, i Sverige1972. Floridas hälsodepartement rekommenderar att barn först ska genomgå en omfattande medicinsk undersökning innan någon psykiatrisk behandling övervägs. Bland annat nämns näringsbrister, hormonella rubbningar, tungmetaller, mögel, allergier och andra kroppsliga sjukdomar som möjliga orsaker till symtom som annars riskerar att tolkas som psykiska diagnoser. Dessutom betonas psykoterapi, livsstilsförändringar och stöd till familjen innan läkemedel kommer i fråga. För barn som redan medicineras lyfts vikten av en planerad och säker nedtrappning fram. Även detta har en lång historia. Redan på 1980-talet drev CCHR på för att patienter inom psykiatrin skulle få en fullständig medicinsk undersökning innan psykiatriska diagnoser ställdes eller läkemedel ordinerades. Ett pilotprojekt i Kalifornien visade senare att många psykiatriska patienter i själva verket led av oupptäckta kroppsliga sjukdomar som aldrig hade identifierats inom den psykiatriska vården. Faktum är att detta är fortfarande den första rekommendationen från KMR/CCHR som skall göras innan någon psykiatrisk behandling eller ens kontakt görs. Psykiatrin gör så gott som aldrig detta, och görs det är det bristfälliga sådana av inkompetenta medicinskt utbildade psykiatriker. Det var därför många läkare valde psykiatriska linjen, där finns nämligen ingen vetenskap. Den andra anledningen är att de själva är psykiskt störa och projicerar det på sina patienter – enligt flera undersökningar. Floridas vägledning innebär därför inte bara en ny rekommendation. Den speglar en förändring i synsättet på barns psykiska hälsa och bekräftar flera av de principer som CCHR konsekvent har arbetat för under mer än ett halvt sekel. En utveckling som nu får politiskt genomslag Floridas beslut är inte den enda signalen om att synen på psykiatriska läkemedel håller på att förändras. Under senare år har flera myndigheter och regeringar börjat ifrågasätta den omfattande förskrivningen av psykofarmaka, särskilt till barn och ungdomar. I maj 2026 presenterade det amerikanska hälsodepartementet (HHS) en nationell satsning för att minska överförskrivningen av psykiatriska läkemedel och förbättra stödet till patienter som vill trappa ned eller avsluta sin behandling på ett säkert sätt. Även i Storbritannien har myndigheter uppmärksammat behovet av ökad försiktighet och bättre stöd vid utsättning av antidepressiva läkemedel. Mot denna bakgrund framstår Floridas riktlinjer inte som ett enskilt initiativ, utan som en del av en bredare utveckling där patientsäkerhet, informerat samtycke och alternativa behandlingsmetoder får större utrymme. Ett genombrott efter mer än fyra decenniers arbete För CCHR och KMR är Floridas beslut ett tydligt bevis på att långsiktigt opinionsarbete kan leda till verkliga förändringar. När organisationen började uppmärksamma riskerna med psykiatriska läkemedel för barn möttes den ofta av hårt motstånd från den psykiatriska professionen, läkemedelsindustrin och organisationer med nära kopplingar till denna, såsom anhörigföreningar. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten Drug Enforcement Administration (DEA) hade kritiserat anhörigförening CHADD (motsvarigheten till Attention i Sverige) för att tona ner riskerna med Ritalin och andra stimulantia samtidigt som det fick betydande finansiering från tillverkare. [6] År 2002 kritiserade ordföranden för regeringens reformkommitté, Dan Burton, offentligt CHADD:s kopplingar till läkemedelsföretag och noterade att de hade mottagit 848 000 dollar från en enda metylfenidattillverkare (typ Ritalina). [7] År 2003 uttalade E. Clarke Ross, dåvarande VD för CHADD, i Psychiatric News : ”Kom bara ihåg att Citizens Commission for Human Rights [CCHR] står bakom lagförslaget och motsätter sig att barn tar psykiatriska läkemedel.” [8] Mike Stokke, dåvarande biträdande stabschef för talmannen, bekräftade dock för tidningen Insight att skolornas krav på att droga barn var utbredda. ”Fall efter fall… såg vi att läraren hävdar att eleven måste ta dessa läkemedel. Och om man inte gör det är det vanvård och barnet tas ifrån föräldrarna.” [9] En artikel i Roll Call förstärkte CCHR:s roll i att föra frågan till kongressen och noterade att den psykiatriska lobbyn blev överraskad av förslagets stöd. En branschlobbyist medgav att lagförslaget "överraskade den psykiatriska gemenskapen". [10] Den 21 maj 2003 antogs lagförslaget med en jordskredsseger i representanthuset med 425 röster mot 1. [11] Trots motstånd från industrin blev det lag 2004 med starkt stöd från båda partierna. I samarbete med AbleChild.org och National Foundation of Women Legislators hjälpte CCHR till att anta liknande förbud i 12 stater, vilket skapade momentum för den federala insatsen. [12] Kongressledamoten Burton berömde CCHR:s ansträngningar: ”Genom enade åtgärder, effektiv utbildning och opinionsbildning har CCHR bidragit till att åstadkomma en kritiskt nödvändig sjukvårdsreform.” Vidare tillade en högre tjänsteman i kommittén för regeringsreform: ”Den viktigaste inverkan CCHR har haft var den ökade medvetenheten på Capitol Hill om denna fråga; att vi tvingar fram medicinering genom skolorna.” [13] CCHR fortsatte att dokumentera patientfall, samla vetenskapligt underlag, driva rättsprocesser, informera lagstiftare och ge röst åt föräldrar och patienter som ansåg sig ha blivit överkörda av systemet. KMR i Sverige har kritiserat ADHD-behandlingen i sin tidning ”mänskliga rättigheter” och pressreleaser, samt informerat riksdagsledamöter som skrivit motioner ända sedan 1988 då amfetaminbehandlingen introducerades i Sverige. Ett beslut som kan få internationell betydelse Florida är den tredje folkrikaste delstaten i USA. När dess hälsodepartement nu officiellt avråder från psykiatriska läkemedel till barn vid tillstånd som depression, ångest och ADHD skickar det en signal långt utanför delstatens gränser. Riktlinjer från stora amerikanska hälsomyndigheter påverkar ofta både den medicinska debatten och framtida policybeslut i andra delstater och länder. Förhoppningsfullt även internationellt. Om utvecklingen fortsätter kan Floridas beslut komma att betraktas som en vändpunkt i synen på behandling av barns psykiska problem – från en modell där läkemedel ofta varit förstahandsval till en där medicinska utredningar, psykologiskt stöd, livsstilsåtgärder och familjens delaktighet sätts i första rummet. För CCHR och KMR innebär beslutet också ett erkännande av ett arbete som pågått i över 40 år. Det som länge avfärdades som kontroversiell kritik har nu fått genomslag i en officiell vägledning från en amerikansk hälsomyndighet. För organisationen är det inte slutpunkten, utan ännu ett steg i arbetet för att stärka barns rättigheter, föräldrars inflytande och patienters rätt till fullständig information innan psykiatriska läkemedel sätts in. Och inte minst, möjlighet att säga nej. Floridas beslut visar att det som en gång avfärdades som kontroversiell kritik nu har blivit officiell hälsopolitik. För CCHR och KMR är det resultatet av ett arbete som pågått i över fyra decennier – och som fortsätter. Referenser: [1) https://www.cchrint.org/issues/childmentaldisorders/prohibition-on-mandatory-medication/ ; § 300.174 Förbud mot obligatorisk medicinering, eCFR, 24 juli https://www.floridahealth.gov/wp-content/uploads/2026/07/GUIDANCE-Avoidance_of_Psychotropic_Pharmacotherapy_in_Children.pdf?utm_source=substack&utm_medium=email 2026, [1b]https://www.ecfr.gov/current/title-34/subtitle-B/chapter-III/part-300/subpart-B/subject-group-ECFRad6c4bc24acb01c/section-300.174 [2] https://www.cchrint.org/2022/04/18/parents-rights-form-provides-opt-out-for-school-mental-health-screening/ ; ”Skydda barn: Användningen av läkemedel i vår nations skolor och H/R/ 170, lagen om säkerhet vid läkemedelsförsörjning för barn från 2003”, representanthuset, underkommittén för utbildningsreform, utskottet för utbildning och arbetskraft, 6 maj 2003, https://www.congress.gov/108/chrg/CHRG-108hhrg87723/CHRG-108hhrg87723.pdf [3] https://www.cchrint.org/2026/05/11/hhs-announces-major-push-to-address-psychiatric-drug-risks/ ; “HHS lanserar MAHA-handlingsplan för att begränsa psykiatrisk överförskrivning”, USA:s hälso- och sjukvårdsdepartement, 4 maj 2026, https://www.hhs.gov/press-room/hhs-launches-maha-action-plan-curb-psychiatric-overprescribing.html [4] “ Undvikande av psykotropisk farmakoterapi hos barn i åldern 5–17: Riktlinjer ”, Floridas hälsodepartement, Office of the State Surgeon General. 24 juli 2026 [5] Karin Smith, ”Antidepressiva medel, fråga till hälso- och sjukvårdsdepartementet”, Storbritanniens parlament, 12 september 2024, https://questions-statements.parliament.uk/written-questions/detail/2024-09-12/5544 [6] https://www.cchrint.org/issues/psycho-pharmaceutical-front-groups/chadd/ ; ”Metylfenidat (en bakgrundsrapport)”, USA:s justitieministerium, Drug Enforcement Administration, oktober 1995, https://www.ablechild.org/2014/03/23/drug-enforcement-administration-report-on-methylphenidate-ritalin/ ; Rapport från International Narcotics Control Board, 1995, https://digitallibrary.un.org/record/213683?v=pdf , s. 28. [7] https://www.cchrint.org/issues/psycho-pharmaceutical-front-groups/chadd/ ; Utfrågning inför utskottet för regeringsreform, representanthusets hundrasjunde kongress, andra sessionen, 26 september 2002, https://www.congress.gov/107/chrg/CHRG-107hhrg83516/CHRG-107hhrg83516.pdf [8] ”Lagförslag skulle reglera ADHD-diskussioner i skolan”, Psychiatric News , 16 maj 2003 (Volym 38, nummer 1, https://psychiatryonline.org/doi/10.1176/pn.38.10.0010?__cf_chl_tk=90wlh09VrFcb2FOJwioWag9arPBzWEx_DoE3VgmDa1k-1784762906-1.0.1.1-MZNeE4b8pdj0Tkw9csFWyM6Z5AoGEir.SMSjStOPk4A ; Kelly Patricia O'Meara, ”Att lägga makten tillbaka i föräldrarnas händer”, Insight on the News , 13 maj 2003, [9] https://www.cchrint.org/2010/11/18/ablechild-unsung-hero-in-battle-against-psychopharmaceutical-industry/ [10] Emily Pierce, ”Kennedy siktar mot Ritalin-försörjningen”, Roll Call, 6 maj 2003, https://rollcall.com/2003/05/06/kennedy-takes-aim-at-ritalin-provision/ [11] https://www.cchrint.org/2010/11/18/ablechild-unsung-hero-in-battle-against-psychopharmaceutical-industry/ ; Representanthusets kongressprotokoll, H4387, 21 maj 2003, https://www.govinfo.gov/content/pkg/CREC-2003-05-21/pdf/CREC-2003-05-21-pt1-PgH4387.pdf [12] https://www.cchrint.org/2026/05/29/vindicated-cchrs-tireless-battle-for-psychiatric-drug-victims/ ; Minnesotas representanthuslag 478, 1 mars 2001; Connecticuts representanthuslag 5701, 28 juni 2001; Virginias representanthuslag 90, 1 april 2002; Illinois representanthuslag 3744, 16 juli 2002; Oregons senatslag 456, 2003; Texas representanthuslag 320, 20 juni 2003; Texas representanthuslag 1406, 30 maj 2003; Colorados representanthuslag 03-1172, 5 juni 2003; Floridas representanthuslag 209, 2 maj 2005; Floridas senatslag 1766, 4 maj 2005; Tennessees senatsförslag 850, 1 juli 2009; New Mexicos representanthusförslag 53, 8 april 2015 [13] https://www.cchrint.org/2026/05/29/vindicated-cchrs-tireless-battle-for-psychiatric-drug-victims/ ; Brev från Dan Burton till CCHR International den 20 februari 2009; Transkription efter intervju, 2003 Övriga referenser: [14] SSRI-dokument, Wisner Baum, https://www.wisnerbaum.com/advocacy_campaigns/ssri-documents/ [15] https://www.cchrint.org/2026/05/29/vindicated-cchrs-tireless-battle-for-psychiatric-drug-victims/ ; Miller v. Pfizer Inc. (Roerig-avdelningen), 196 F. Supp. 2d 1095 (D. Kan. 2002), https://law.justia.com/cases/federal/district-courts/FSupp2/196/1095/2517956/ ; Institute of Medicine (USA) kommitté för att studera användningen av rådgivande kommittéer; Rettig RA, Earley LE, Merrill RA, Food and Drug Administration Advisory Committees, Washington (DC): National Academies Press (USA); 1992. 6, Att säkerställa kommitténs integritet, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK236091/ [16] Jeanne Lenzer, ”Dokument saknas från ett 10 år gammalt mordfall skickat till BMJ”, The BMJ, 11 december 2004, https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC535489/ ; Jeanne Lenzer, ”FDA ska granska 'saknade' dokument från läkemedelsföretag”, 1 januari 2005, https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC539828/ [17] CITIZENS COMMISSION ON HUMAN RIGHTS, Kärande-Klagande, mot LIVSMEDELS- OCH LÄKEMEDELSADMINISTRATIONEN, Svarande-Klagande, och Eli Lilly and Company, Svarande-Intervenient-Klagande. Nr 93-55818. Förenta staternas appellationsdomstol, nionde kretsen, 18 januari 1995, https://openjurist.org/45/f3d/1325/citizens-commission-on-human-rights-v-food-and-drug-administration [18] ”NSH Studys Patient Diagnoses”, Odaterad/namnlös tidning, cirka juli 1982; Lorrin M. Koran, MD, et al., ”Medicinsk utvärdering av psykiatriska patienter”, Archives of General Psychiatry, vol. 46, augusti 1989, s. 733 Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

KMR Sverige har åstadkommit hundratals reformer genom vittnesmål i samband med utfrågningar inför lagstiftande församlingar, genom offentliga förhör om psykiatriska övergrepp, och genom att samarbeta med media, lagstiftare och statlig över hela världen, avslöjar vi psykiatrins övegrepp. Pressmeddelande Kommittén för mänskliga rättigheter Psykiatriska droger och det sanslösa våldet Det har mest pratats om innehållet på sociala medier, men det finns något annan som är lika illa. Det har smugit sig på under flera decennier. Många människor märker idag att det blivit allt svårare att läsa en längre text, en bok, se en långsam film eller bara sitta still utan att plocka upp mobilen. Vi har vant oss vid att något nytt ska hända hela tiden. Och med TikTok, Instagram, Snapshot och YouTube Shorts har utvecklingen nått en nivå som knappast gick att föreställa si Pressmeddelande KMR 7 hours ago Utgivningsansvarig Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu "Kritik av psykiatrin är nödvändig och viktig, och kommer att fortsätta att vara det, och psykiatrin kan bara avfärda den på egen risk.” –Psychiatric Times, 6 januari 2022 Vi avslöjar psykiatrin … Du gör det möjligt RAPPORTERA TILL OSS OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Våldtäkter inom psykiatrin Elchocker FILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss BLI KMR STÖDMEDLEM Ta del av KMR Sveriges nyhetsbrev Garanterat spam- och kostnadsfritt! Se Alla Broschyrer

KMR:s syfte är att reformera mentalvården och verka för patienternas mänskliga rättigheter. Vi vill att psykiatrin skall föras in under lagen. Just nu gör de .. OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Våldtäkter inom psykiatrin Elchocker FILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Informerat samtycke Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss Bli Medlem MEDLEMSKAP! Betala medlemsavgiften 250 kr direkt via swish eller postgiro. Ange namn, adress och att det gäller medlemskap. Meddela gärna även e-postadress och telefonnummer. Plusgironumret för medlemskap är pg 10001-6. Swish 1233646312 Om du är ny medlem, läs gärna Frågor & Svar ! STÖD KMR! Sätt in 200, 500 eller 1000 kronor via swish eller på KMRs postgironummer 10001-6. Ange namn, adress och att det gäller ett stöd till KMR. Meddela gärna även e-postadress och telefonnummer. Swish 1233646312 För större donationer, v.v. kontakta KMR direkt. Läs gärna i Frågor & Svar om hur sponsrade medel används! Frågor & Svar Varför bli medlem av KMR? KMR:s syfte är att reformera mentalvården och verka för patienternas mänskliga rättigheter. Vi vill att psykiatrin skall föras in under lagen. Just nu gör de stora övergrepp världen över. KMR har anmält tusentals psykiatriker under åren för mycket grova brott, allt från mord, stympning, våldtäkter och sexuella övergrepp (i synnerhet) till droglangning och förskingring. En av KMR:s huvudfrågor är bristen på vetenskaplig grund i psykiatrins diagnossystem. Till skillnad från medicinsk diagnostik som alltid bygger på påvisandet av en orsak, bygger inga psykiatriska diagnoser på ett orsakssamband, utan enbart på en klassificering av beteende. Det innebär att om en psykiater anser att någon beter sig osunt, blir han eller hon stämplad som "sjuk". Denna praktik kan inte kallas vetenskaplig. Godtyckligheten i diagnossystemet har öppnat för en stor vidlyftighet i diagnosticerandet, vilket har medfört att en stor del av befolkningen idag anses vara psykiskt sjuk och "i behov" av ”mediciner”. Psykiatriska ”mediciner” kan aldrig bota eftersom tillståndets orsak aldrig är en avgörande fråga för psykiatrin. Samtliga psykiatriska "mediciner" är därför inriktade på att dämpa, bedöva, ändra personlighet och perceptioner eller minska de emotionella uttrycken. Beteendemedicinering helt enkelt. En annan behandlingslinje har varit att chocka patienter till "normalitet" eller medgörlighet med allt från kalla överraskningsbad, insulinchocker till elchocker. Dessa metoder är självfallet helt oförmögna att angripa orsakerna till patienters problem. Den mest radikala, för att inte säga desperata, behandlingsmetoden är kirurgiska ingrepp i hjärnan för att ändra ett beteende. Ursprungligen kallades det lobotomi, men har idag flottare namn. Få vet om att psykokirurgi ännu praktiseras. Faktum är att dessa tre strategier, att dämpa, chocka och skära bort fortfarande är det enda psykiatrin har att erbjuda, men kanske förpackade på ett annat sätt än tidigare. Det ovetenskapliga innehållet och de verkningslösa och skadliga behandlingsmetoderna i kombination med de exempellösa tvångsbefogenheter psykiatrin har gentemot medborgarna, i form av tvångsintagning och tvångsbehandling, har utvecklats till en "dödlig cocktail" för samhället som fått verkningar långt utanför psykiatrins egentliga verksamhetsområde. Det har influerat rättsväsendet, skolan, medicinsk sjukvård, kyrkor och många andra områden på ett negativt sätt. Uppenbara exempel är att grova brottslingar varken rehabiliteras eller straffas inom psykiatrin, utan bara släpps ut, och att ungdomar idag rapporteras må sämre trots massiv psykiatrisk medicinering och intervention. Om psykiatrin bara var verkningslös, skulle vi inte reagera så kraftigt, men det har visat sig att psykiatrin på lång sikt alltid har en negativ effekt. Allra mest i kläm hamnar de psykiatriska patienterna. Psykiatrin har nästan oinskränkt makt över dem, och har dessutom förklarat dem otillräkneliga. Det gör patienterna extra utsatta. KMR finns till för att se till att patienter inte utsätts för sexuella övergrepp, stölder, förnedring eller fysiska skador i samband med psykiatriska behandlingar. Men KMR har också syftet att på sikt reformera psykiatrin, ge patienter mänskliga rättigheter och människor värdiga lösningar på sina problem genom alternativa lösningar. Vem kan bli medlem? Medlemskap är öppet för alla oavsett religiös, politisk eller filosofisk inställning om man stöder KMR:s syfte att verka för ökade mänskliga rättigheter åt människor med psykiska problem och en reformering av mentalvården. Vad är KMR och CCHR? KMR betyder "Kommittén för mänskliga rättigheter" och är en registrerad ideell organisation i Sverige. Verksamheten består av opinionsbildning i frågor som rör mentalvårdens reformering och lekmannahjälp till enskilda som drabbats av övergrepp i samband med psykiatrisk eller psykologisk behandling. CCHR betyder "Citizens Commisson on Human Rights" och är en "non-profit, public benefit organization" i USA som fungerar som en paraplyorganisation för 133 KMR:s avdelningar (2006) runt om i världen. CCHR:s uppgift är att driva KMR:s frågor på ett internationellt plan, samordna informationskampanjer och fungera som en kunskapsresurs för lokala organisationer. KMR och CCHR är oberoende och är inte medlem av några andra organisationer. Vem startade KMR? KMR/CCHR startades av Scientologi-kyrkan och dr Thomas Szasz 1969. L. Ron Hubbard, som grundade scientologi, var en av de första att påtala och konfrontera allvarliga övergrepp mot mänskliga rättigheter inom mentalvården vid slutet av 1940-talet. Han såg att patienter var helt rättslösa och utsattes för tortyrartade "behandlingar" och agerade i frågan långt innan KMR/CCHR bildades. Scientologi-kyrkan var därför en pionjär på området mänskliga rättigheter för mentalpatienter och har även startat reformgrupper inom flera andra områden, bl.a. rehabilitering av narkomaner och kriminella. Dr Thomas Szasz, professor i psykiatri, har skrivit ett tiotal böcker om mänskliga rättigheter, mental "sjukdom", frihet och hur psykiatrin bör reformeras. Trots sitt yrke som psykiater har han sedan 1960-talet varit uttalad motståndare mot psykiatriska tvångsåtgärder, etikettering av patienter med mentala "sjukdommar" och fysiska behandlingar som elchocker och lobotomi. KMR/CCHR är inte medlem av eller en del av Scientologi-kyrkan men stöds fortfarande av kyrkan bl.a. i form av donationer från International Association of Scientologists, som är kyrkans medlemsorganisation. Vad har KMR och CCHR åstadkommit? CCHR, KMR och övriga lokala organisationer tar emot och dokumenterar rapporter från tusentals offer för psykiatrikers och psykologers övergrepp varje år. I vissa fall gäller övergreppen brottsliga handlingar som kan föras vidare till en domstol. KMR och CCHR har medverkat till fällande domar för över tusen psykiatriker och psykologer och därmed räddat otaliga från fortsatta övergrepp. KMR och CCHR dokumenterar även bedräglig verksamhet inom mentalvården, t.ex. att patienter tvångsvårdas så länge försäkringar gäller eller att barn etiketteras som "mentalt sjuka" i stor skala för att kunna sälja en "medicin". I många fall har detta lett till att försäkringsbolag upphört med utbetalningar till sjukhus som utnyttjar patienter och att lagar stiftats som skyddar patienter, bl.a. förbud mot elchocker på barn. Hundratals överlevande patienter har fått skadestånd. KMR och CCHR sprider också information om mentalpatienters situation och hur psykiatrin påverkar andra samhällssektorer. KMR i Sverige medverkar till att stödja patienter som utsätts för övergrepp eller oönskade tvångsbehandlingar, och har aktivt bistått politiker och tjänstemän med remisssvar och en patient- och rättighetsfokuserad bild av psykiatrin, bl.a. via sin medlemstidning Mänskliga rättigheter. Vi har även samlat in 5000 namn mot amfetaminbehandling av barn som överlämnats till Socialdepartementet. Sist men inte minst driver CCHR ett musem över psykiatrin. Vi tar även ansvar för att historien bevaras när psykiatrin reformerats och upphört i sin nuvarande form... Hur används donationer? På samma sätt som medlemsavgifter. Allt går till hyror, telefoner, tryckkostnader, etc., dvs. det som gör det möjligt för oss att hjälpa och informera andra. En donation gör att vi kan expandera vår verksamhet. Allt arbete inom KMR i Sverige är ideelt, så inget går till löner. Vi ger heller inget ekonomiskt bistånd till enskilda personer eller utomstående organisationer. Alla donerade medel går direkt till att assistera drabbade av kriminella övergrepp och till informationsverksamhet. Hur blir man medlem? Betala 250 kr direkt på vår hemsida eller till KMR´s plusgiro 10001-6. Betalningsmottagare är Kommittén för mänskliga rättigheter. Glöm inte att ange ditt namn och din adress. Meddela gärna även e-postadress och telefonnummer. Frågor & Svar

"Psykiatrin ödelägger ungas liv; 'psykiatrisk propaganda' när det gäller barn och utbildning har duperat både välmenande föräldrar, lärare och politiker ... OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Våldtäkter inom psykiatrin Elchocker DOKUMENTÄRFILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Informerat samtycke Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss "Psykiatrin ödelägger ungas liv; 'psykiatrisk propaganda' när det gäller barn och utbildning har duperat både välmenande föräldrar, lärare och politiker, så att det som faktiskt är fullt normalt bland småbarn inte längre betraktas som normalt, utan som en psykisk 'sjukdom' eller 'störning'." Jan Eastgate, internationell ordförande, Kommittén för Mänskliga Rättigheter SVEKET MOT VÅRA MEST SÅRBARA - Tidningsartiklar basunerar ofta ut den nutida psykofarmakologiska forskningens nya "underverk" vid behandling av småbarns inlärning och emotionella "problem" och "oförmågor". De verkar förnuftiga. De låter övertygande. Än en gång besegrar vetenskapen den materiella världen till gagn för mänskligheten. Vem skulle kunna ha något emot att ge dem som har det svårt möjligheten att leva ett normalt liv? Jo, det skulle Daniels föräldrar ha! Liksom Corys föräldrar! De skulle argumentera mot detta häftigt och våldsamt. Och med uppskattningsvis 17 miljoner skolbarn världen över som sägs lida av psykiska störningar som gör det nödvändigt att hålla dem i en kemisk tvångströja av tunga personlighetsförändrande psykiatriska droger, är de långt ifrån ensamma. Vilka är Daniel och Cory? Och varför protesterar deras föräldrar? Jo, de är barn som, på grund av s.k. "mirakeldroger", inte bara har berövats möjligheten att leva ett normalt liv. På grund av drogerna så lever de tragiskt nog inte längre. Ta och granska det ovanstående lite noggrannare. Fundera lite på flera av orden och hur de används. Ta till exempel ordet "normalt". Du har förmodligen en egen idé om vad det innebär att leva ett normalt liv. Innefattar det konsumtion av beroendeframkallande, personlighetsförändrande och potentiellt farliga droger? Innefattar det ett totalt beroende av dessa droger för att förbli normal? Vad sägs om ordet "läkemedel"? Känner du dig bättre till mods genom att trolla fram bilden av någon välgörande hostmedicin ordinerad av en snäll husläkare? Inget kan vara längre från sanningen. Psykiatriska läkemedel är mycket starka, vanebildande droger. Termen "vetenskaplig" används ofta inom psykiatrin för att ge legitimitet åt deras uttalanden. Enligt World Book Dictionary betyder det "systematisk, noggrann, exakt". Vetenskaplighet har inget med psykiatri att göra, och faktiskt inte heller något med dess kusin, psykologi, att göra. Problemet är att deras internationella propaganda när det gäller barn och utbildning har duperat både välmenande föräldrar, lärare och politiker, så att det som faktiskt är fullt normalt bland småbarn inte längre betraktas som normalt, utan som en psykisk "sjukdom" eller "störning". Och vidare påstår man att det "drabbade" barnet kanske endast kan klara sig igenom svårigheterna med hjälp av fortsatt tung medicinering från mycket tidig ålder. ATT GE DROGER TILL BARN Varning: Innan du slutar att ta psykiatriska droger, sök alltid hjälp och råd av en kompetent, icke-psykiatrisk läkare. I motsats till den psykiatriska åsikten är barn inte "försöksdjur", de är mänskliga varelser som i kraft av sin ungdom har rätt att förvänta sig skydd, omvårdnad och möjlighet att uppnå sin fulla potential. Detta kan förvägras dem genom de begreppsmässiga och kemiska tvångströjor som psykiatrins diagnoser och droger utgör. KMR erbjuder information som annars inte är lättillgänglig för föräldrar och andra berörda. Barnen är vår framtid. Det är inget mindre än hela vår framtid som står på spel här. "Barnpsykiatriker är en av de farligaste fiender som inte bara barn kan ha, utan även vuxna... De måste avskaffas." - Dr. Thomas Szasz, Professor emeritus i psykiatri 1997 KMR:s REKOMMENDATIONER Du har rätt att vägra att låta ditt barn utsättas för psykologiska eller psykiatriska frågeformulär, tester eller bedömningar i skolan. Om ditt barn har varit föremål för psykologisk/psykiatrisk undersökning utan din vetskap eller har blivit drogat och skadat under tvång, konsultera då en jurist för att undersöka möjligheten att väcka åtal eller inlämna en stämningsansökan. Stäm upphovsmännen till frågeformuläret, och om de är psykologer och psykiatriker, deras utbildningsinstitutioner och förbund. Alla psykiatriker och psykologer måste avskiljas från alla undervisningssystem, och deras tvingande och icke fungerande metoder skall inte finansieras av allmänna medel. Varning: Innan du slutar att ta psykiatriska droger, sök alltid hjälp och råd av en kompetent, icke-psykiatrisk läkare.