Från MTV:s snabba musikvideor till dagens supersnabba sekundklipp gör något med uppmärksamheten. Det har mest pratats om innehållet på sociala medier, men det finns något annan som är lika illa. Det har smugit sig på under flera decennier. Många människor märker idag att det blivit allt svårare att läsa en längre text, en bok, se en långsam film eller bara sitta still utan att plocka upp mobilen. Vi har vant oss vid att något nytt ska hända hela tiden. Och med TikTok, Instagram, Snapshot och YouTube Shorts har utvecklingen nått en nivå som knappast gick att föreställa sig när den började. Går man tillbaka till äldre filmer och TV-program är skillnaden slående. En scen kunde få ta tid. Två människor kunde sitta vid ett bord och föra ett långt samtal medan kameran stannade kvar. Tystnader, ansiktsuttryck och eftertanke var en del av berättandet. Studier av filmklippning bekräftar förändringen: filmer har successivt fått allt kortare bildsekvenser och mer rörelse, sannolikt delvis därför att filmskapare försökt fånga och styra publikens uppmärksamhet allt effektivare. De klarar inte längre att hålla kvar uppmärksamheten. Vanliga TV-program, särskilt musikprogram, gör likadant. Även kameran i Allsång verkar ha fått ADHD. Barnprogram på TV är om möjligt ännu värre – de är närmast epilepsiframkallande. Barnen blir alldeles stirriga efter att ha sett på dem ett tag. Och om man är det minsta konspiratorisk skulle man tro att detta var meningen. Vi ser nämligen effekterna i de eskalerande ADHD-diagnoserna. Psyko Pharma har slagit mynt av detta. Men hur kunde det bli så här? En viktig vändpunkt kom med musikvideon. När MTV startade i USA den 1 augusti 1981 skapades en Tv-kanal byggd kring musikvideor och en helt annan visuell rytm. Snabba klipp, dramatiska bildväxlingar, närbilder, färger och ständigt nya visuella intryck blev en del av uttrycket. Den så kallade ”MTV-stilen” spred sig snart till reklam, TV och film. Det som tidigare kunde vara en tio sekunder lång bildsekvens kunde nu bestå av flera olika bilder. Men MTV var fortfarande långsamt jämfört med vad som skulle komma. Internet, smartphones och sociala medier gjorde att den snabba stimulansen inte längre begränsades till TV hemma. Mobiltelefonen följde med överallt. Och när TikTok slog igenom internationellt i slutet av 2010-talet förändrades själva principen för mediekonsumtion. Man behövde inte längre välja ett program eller ens en video. Det räckte att dra med fingret. Nästa klipp kom omedelbart. TikTok – den perfekta uppmärksamhetsmaskinen TikTok och liknande kortvideoformat kombinerar flera saker som var för sig är effektiva på att fånga uppmärksamheten: mycket korta filmer, snabba bildväxlingar, starka ljud och visuella signaler, personligt anpassade algoritmer, automatisk uppspelning och ett till synes oändligt flöde. Det finns inget naturligt slut. Och, gratulerar om du kommit så här långt i texten utan att tröttna. Studie bekräftar Det är just formatet, och inte enbart innehållet, som forskarna nu börjat intressera sig för. En omfattande systematisk översikt och analys publicerad i Psychological Bulletin sammanställde 71 studier med sammanlagt 98 299 deltagare. (1) Forskarna undersökte sambandet mellan användning av kortvideo och bland annat uppmärksamhet, kognitiv förmåga och självkontroll. Resultatet var skrämmande. Högre konsumtion av kortvideo var kopplad till sämre kognitiv funktion, och uppmärksamheten var ett av de områden som påverkades starkast. Även den hämmande kontrollen – förmågan att hejda en impuls (kolla dagens klassrum), låta bli att kontrollera telefonen och fortsätta med en uppgift – visade ett tydligt negativt samband. Hög användning var dessutom förknippad med mer stress och ångest. Det intressanta är mekanismen. Varje gång användaren sveper vidare måste hen snabbt rikta om uppmärksamheten. Ett ansikte ersätts av en hund, som ersätts av ett skämt, som ersätts av en olycka, ett dansklipp, ett politiskt budskap eller en reklamfilm. Allt inom loppet av någon minut. Man hinner knappast reflektera. Man får alltså öva sig på att byta uppmärksamhet, snarare än att behålla den. Man blir matad med snabba klipp, ofta utan sammanhang. En annan forskningsöversikt av studier från 2019–2025 fann samma mönster, framför allt bland ungdomar och unga vuxna. Personer som använde kortvideo mycket hade större problem med: • ihållande uppmärksamhet • studieresultat • att slutföra uppgifter • beteendekontroll • att lyssna på föreläsningar Detta är symtombilden på ADHD. I flera studier framträdde dessutom en dos–responsmönster: ju mer kortvideo, desto tydligare uppmärksamhetsproblem. Användare som låg på mer än två timmar om dagen uppvisade tydligare koncentrationsproblem än personer med lägre konsumtion. (3) Vi ser allt det i köerna till BUP. När det vanliga livet blir för långsamt Problemet är alltså inte bara de timmar som försvinner framför TikTok. Det intressanta är vad som händer när TikTok stängs av. Om man under timmar varje dag vänjer sig vid att belönas med något nytt efter några sekunder kan en bok, en lektion, ett arbetsmöte eller ett vanligt samtal, ja, livet i sig börja upplevas som märkligt långsamt. Där finns ingen möjlighet att svepa bort den tråkiga människan, läraren, efter fem sekunder. En bok byter inte ämne när man tappar intresset. Och det här gäller vuxna i lika hög grad som barn och ungdomar numera. Flera generationer har nu växt upp med detta växeltempo. Snabbt algoritmdrivet* innehåll förstärker preferensen för snabba belöningar framför en fördröjd ansträngning. Korta klipp tränar personen att förvänta sig snabb utdelning, vilket gör att långsammare uppgifter känns oproportionerligt krävande. (4) Det viktiga är vad denna förändring stör. Har man självkontroll och fokus med förlängd uppmärksamhet kan man läsa utan att glida bort, man kan avsluta arbete och uppgifter utan att hoppa och förblir känslomässigt stabil under stressituationer. Snabba klipp, oändliga flöden och automatisk uppspelning utan självkontroll gör att man förväntar sig samma sak i livet. Man tappar självkontroll, tappar fokus och blir snabbt trött. Varje försök att sluta, gör detta klart klart. För det är beroendeframkallande. Forskningsöversikten beskriver just hur den snabba, algoritmstyrda* stimulansen förstärker preferensen för omedelbar belöning framför belöningar som kräver längre ansträngning. Det kan bidra till att förklara varför längre texter, komplicerade arbetsuppgifter och obruten läsning kan kännas betydligt mer krävande efter mycket scrollande. Varje korta klipp belönas med ett nytt klipp. Brain Rot Det är här uttrycket ”Brain Rot” har uppstått – ”Hjärnröta”. En term för att mental skärpa eroderar under konstant stimulans. Det har faktiskt blivit en slags diagnos. Men det ska naturligtvis inte tolkas bokstavligt som att hjärnan ruttnar. Överkonsumtion av information, i synnerhet korta klipp utan eftertanke bidrar starkt till Brain Rot. Men upplevelsen bakom uttrycket är högst begriplig: ständig stimulans kan träna upp en förväntan på ständig stimulans. Hur skall ett barn som växt upp med TikTok klara av en hel skoldag. Från minuter till sekunder Sett historiskt är utvecklingen fascinerande. MTV startade 1981 och hjälpte till att popularisera ett bildspråk med snabbare och mer aggressiv klippning. Redan i slutet av 1980-talet beskrevs MTV inflytande som ett nytt visuellt språk med snabbare klipp och mer komprimerat berättande. Forskning om filmens utveckling visar också att bildsekvenserna blivit kortare över tid och att moderna filmer innehåller mer rörelse än äldre filmer. Ett experiment som jämförde olika redigeringsstilar använde exempelvis en traditionell Hollywoodversion med en genomsnittlig bildlängd på 5,9 sekunder, medan en MTV-liknande version låg på endast 2,4 sekunder. Men även MTV krävde att tittaren såg en musikvideo under tre eller fyra minuter. TikTok tog nästa steg: nu är hela berättelsen kort, och om den inte lyckas fånga tittaren nästan omedelbart finns alltid nästa klipp ett svep bort. Det har skapat en slags evolutionär kapprustning om vår uppmärksamhet. Filmen konkurrerade med andra filmer. Tv-kanalen konkurrerade med andra Tv-kanaler. TikTok-klippet konkurrerar däremot med nästa TikTok-klipp – och det finns miljontals av dem. Algoritmen* lär sig dessutom vad just du stannar vid och serverar mer av samma sak. Resultatet blir ett nästan oavbrutet flimmer av nyheter, känslor, ljud, ansikten och belöningar. Barn och ungdomar kan vara särskilt känsliga. I den forskningsöversikt som sammanfattas i underlaget var uppmärksamhetsproblemen störst hos yngre användare, vars exekutiva kontrollsystem fortfarande utvecklas. Antal klipp om ADHD på TikTok har eskalerat till närmast frenesi och barn som inte kan hålla uppmärksamheten längre tror att de drabbats av ADHD. Det har blivit en innediagnos. Det kanske därför är fel att bara fråga vad barn och vuxna tittar på. En lika viktig fråga är vad själva sättet att titta gör med oss. På några årtionden har vi gått från att följa långa scener och dialoger till ett digitalt flöde där något nytt kan dyka upp varannan sekund. Vi har byggt världens kanske effektivaste maskiner för att fånga mänsklig uppmärksamhet – och sedan lagt dem i fickan på nästan varje människa. Den stora frågan är inte längre om vi kan koncentrera oss på TikTok. Den är om TikTok-generationen fortfarande kan koncentrera sig när ingenting blinkar, låter, klipps eller går att svepa bort. Lösningen? Vad är då lösningen på detta. Naturligtvis att sluta titta på alla dessa snabbklipp och växlingar, men det blir nog svårt för den unga generationen. Men ett sätt är att ta bort alla ”snabba appar” på mobilen och ha dem på webbläsaren på datorn. Ha inte telefonen i sovrummet. Då slipper du även exponering från elektromagnetiska fält. Dra ner på ”scrolltiden” och börja läsa böcker en halvtimme om dagen. Precis som du vänjer dig vid snabba klipp, vänjer du dig vid lite långsammare stunder vilket ökar fokuseringen – och välbefinnandet. Ha inte på Tv:n hela tiden utan bara på begränsade tider och längd. När Tv:n kom försvann kommunikationenFormulärets överkant En faktisk historia från Gotland. Fiskaren hade fått TV, den första i byn. Grannarna kom in för att titta och hälsades kärvt med orden: ”Kom in, sitt ner och håll käften!” *En algoritm är en uppsättning regler som bestämmer vad som ska göras och i vilken ordning; en bestämd uppsättning regler eller instruktioner för att lösa en uppgift. Ordet algoritm kommer faktiskt från en känd matematiker i Bagdad med namnet Muhammad ibn Musa al-Khwarizmi (ca 780–850). På TikTok och liknande media innebär algoritmen att systemet lär sig vad du tittar på, gillar och stannar vid – och använder detta för att automatiskt välja vilka klipp du får se härnäst. Referenser: (1) Psykologisk 1125–1146 2025; 151(9):1125-1146 (2) NBC News 3 december 2025 (3) Internationell tidskrift för samhällsstärkande och samhällsadministration (4) gränser inom psykologin 17 september 2025 Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Florida Surgeon General Dr. Joseph A. Ladapo meddelar beslutet att avråda från att ge minderåriga psykiatriska droger. Floridas hälsodepartement har nyligen tagit ett historiskt steg. Delstatens högsta hälsomyndighet rekommenderar nu som första delstat att psykiatriska sinnesförändrande läkemedel inte skall användas för att behandla psykiska tillstånd hos barn och ungdomar upp till 17 år. Beslutet markerar ett tydligt brott med den tidigare utvecklingen och är kulmen på en kamp som Citizens Commission on Human Rights (CCHR) i USA såväl som dess svenska avdelning KMR har drivit i över fyra decennier för att skydda barns och föräldrars rättigheter mot skadliga psykiatriska läkemedel. Den 24 juli i år publicerade Floridas hälsodepartement ett vägledande uttalande där vårdgivare avråds från att skriva ut psykiatriska läkemedel till barn med tillstånd som depression, ångest och ADHD. (1) I stället rekommenderas en grundlig medicinsk utredning för att utesluta bakomliggande fysiska orsaker, psykoterapi och andra icke-farmakologiska insatser såsom näringsterapi. För barn som redan använder psykiatriska läkemedel betonas vikten av en säker och gradvis nedtrappning när det är medicinskt lämpligt. ”Detta är ingen vag rekommendation, utan ett tydligt avståndstagande från rutinmässig användning av dessa läkemedel. Dr Ladapo och Floridas hälsodepartement har modigt tagit ställning mot det psykofarmaceutiska komplex som medicinerat amerikanska barn i årtionden. Jag ger dem mitt fulla stöd.” – Psykiater Peter Breggin Det här är ett av de mest långtgående officiella ställningstagandena mot rutinmässig psykiatrisk medicinering av barn som hittills gjorts av en amerikansk hälsomyndighet. Samtidigt bekräftar detta flera av de reformer som CCHR under många år har arbetat för: verkligt informerat samtycke, noggrann medicinsk utredning innan psykiatrisk behandling inleds. (1,2,3) Ett arbete som började för flera decennier sedan Floridas beslut kom inte ur tomma intet. Under mer än 40 år har CCHR dokumenterat biverkningar av psykiatriska läkemedel, uppmärksammat fall där barn skadats och arbetat för att stärka föräldrars rätt att säga nej till medicinering. Ett av de viktigaste resultaten kom 2004, då en federal amerikansk lag infördes som förbjuder skolor att kräva att barn medicineras med psykiatriska läkemedel som villkor för att få gå kvar i skolan. Lagen tillkom efter flera års arbete där CCHR dokumenterade fall där föräldrar utsatts för påtryckningar och hot om att deras barn annars skulle stängas av från undervisningen eller anmälas till sociala myndigheter. (1b) Genom samarbete med andra organisationer bidrog CCHR också till att liknande skydd infördes i ett flertal delstater innan frågan nådde den federala nivån. När lagen slutligen antogs fick den ett närmast enhälligt stöd i den amerikanska kongressen. Inga psykiatriska droger i skolorna Sverige I Sverige blev det också ett domslut att skolor inte får rekommendera att eleverna måste få ADHD-droger för att gå kvar i skolan eller klassen. Men här pågår fortfarande en galopperande nerdrogning av barn och ungdomar – som tappar allt ansvar för sina liv. Man skyller på sin ADHD och låter drogerna bestämma sinnesstämningen. Sverige har bara börjat diskutera denna möjlighet. Kritiska artiklar dyker dock upp alltmer. Även FN har kritiserat Sveriges höga användning av ADHD-droger. KMR blev anklagad av DN i slutet av 90-talet för att ”ha fördröjt medicineringen av ADHD-barn med tio år” genom sina kampanjer som började redan i slutet av 80-talet. Det tackar vi för. Till och med Läkemedelsverket var negativ i början. Men det ekonomiska trycket blev för stort. När Christopher Gillberg, som introducerade amfetaminbehandlingen i Sverige, skrev han till politikerna att ”amfetaminbehandling är mycket billig.” då rasade alla murar. Anhörigföreningen Attention fick miljonbelopp av läkemedelstillverkaren för att föra fram behandling med amfetamin. Hundratals förespråkare åkte land och rike runt för att berätta hur amfetamin skulle hjälpa lärarna i skolor. Resten är historia. Kampen för varningar om antidepressiva läkemedel KMR:s och CCHR:s arbete har inte enbart handlat om att skydda barn från tvångsmedicinering. Organisationen har under flera decennier också drivit frågan om att allmänheten ska få korrekt information om riskerna med antidepressiva och andra psykiatriska läkemedel – informerat samtycke. Redan under 1980-talet började CCHR samla in patientrapporter och interna dokument som pekade på en möjlig koppling mellan vissa antidepressiva läkemedel, självmordstankar och våldsamt beteende. Genom upprepade begäranden om utlämnande av myndighetshandlingar, rättsprocesser och omfattande opinionsbildning arbetade organisationen för att dessa uppgifter skulle bli offentliga. År 1991 höll den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA en offentlig utfrågning om antidepressiva läkemedel. Patienter och anhöriga, som fått stöd av CCHR, vittnade om självmord, självmordsförsök och våldshandlingar som de ansåg hade utlösts av medicineringen. Trots vittnesmålen beslutade myndigheten då att inte ändra läkemedlens varningstexter. I Sverige skickade KMR upp ett hundratal sidor om vansinnesbrott, självmord och andra biverkningar till Läkemedelsverket när Prozac skulle registreras. ”Det är inte vetenskap” blev svaret. Det är inte sanslöst våld heller, svarade vi. Både KMR och CCHR fortsatte emellertid sitt arbete. Först tretton år senare, efter fortsatt påtryckningsarbete från patienter, anhöriga, advokater och organisationer som CCHR, införde FDA de så kallade "Black Box Warnings" – de starkaste säkerhetsvarningar som kan finnas på receptbelagda läkemedel – om ökad risk för självmordstankar hos barn och ungdomar som behandlas med SSRI-antidepressiva. Flera av Floridas rekommendationer har CCHR drivit sedan starten Det kanske mest anmärkningssvärda med Floridas nya riktlinjer är att flera av rekommendationerna överensstämmer med sådant som CCHR har förespråkat sedan organisationen bildades 1969, i Sverige1972. Floridas hälsodepartement rekommenderar att barn först ska genomgå en omfattande medicinsk undersökning innan någon psykiatrisk behandling övervägs. Bland annat nämns näringsbrister, hormonella rubbningar, tungmetaller, mögel, allergier och andra kroppsliga sjukdomar som möjliga orsaker till symtom som annars riskerar att tolkas som psykiska diagnoser. Dessutom betonas psykoterapi, livsstilsförändringar och stöd till familjen innan läkemedel kommer i fråga. För barn som redan medicineras lyfts vikten av en planerad och säker nedtrappning fram. Även detta har en lång historia. Redan på 1980-talet drev CCHR på för att patienter inom psykiatrin skulle få en fullständig medicinsk undersökning innan psykiatriska diagnoser ställdes eller läkemedel ordinerades. Ett pilotprojekt i Kalifornien visade senare att många psykiatriska patienter i själva verket led av oupptäckta kroppsliga sjukdomar som aldrig hade identifierats inom den psykiatriska vården. Faktum är att detta är fortfarande den första rekommendationen från KMR/CCHR som skall göras innan någon psykiatrisk behandling eller ens kontakt görs. Psykiatrin gör så gott som aldrig detta, och görs det är det bristfälliga sådana av inkompetenta medicinskt utbildade psykiatriker. Det var därför många läkare valde psykiatriska linjen, där finns nämligen ingen vetenskap. Den andra anledningen är att de själva är psykiskt störa och projicerar det på sina patienter – enligt flera undersökningar. Floridas vägledning innebär därför inte bara en ny rekommendation. Den speglar en förändring i synsättet på barns psykiska hälsa och bekräftar flera av de principer som CCHR konsekvent har arbetat för under mer än ett halvt sekel. En utveckling som nu får politiskt genomslag Floridas beslut är inte den enda signalen om att synen på psykiatriska läkemedel håller på att förändras. Under senare år har flera myndigheter och regeringar börjat ifrågasätta den omfattande förskrivningen av psykofarmaka, särskilt till barn och ungdomar. I maj 2026 presenterade det amerikanska hälsodepartementet (HHS) en nationell satsning för att minska överförskrivningen av psykiatriska läkemedel och förbättra stödet till patienter som vill trappa ned eller avsluta sin behandling på ett säkert sätt. Även i Storbritannien har myndigheter uppmärksammat behovet av ökad försiktighet och bättre stöd vid utsättning av antidepressiva läkemedel. Mot denna bakgrund framstår Floridas riktlinjer inte som ett enskilt initiativ, utan som en del av en bredare utveckling där patientsäkerhet, informerat samtycke och alternativa behandlingsmetoder får större utrymme. Ett genombrott efter mer än fyra decenniers arbete För CCHR och KMR är Floridas beslut ett tydligt bevis på att långsiktigt opinionsarbete kan leda till verkliga förändringar. När organisationen började uppmärksamma riskerna med psykiatriska läkemedel för barn möttes den ofta av hårt motstånd från den psykiatriska professionen, läkemedelsindustrin och organisationer med nära kopplingar till denna, såsom anhörigföreningar. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten Drug Enforcement Administration (DEA) hade kritiserat anhörigförening CHADD (motsvarigheten till Attention i Sverige) för att tona ner riskerna med Ritalin och andra stimulantia samtidigt som det fick betydande finansiering från tillverkare. [6] År 2002 kritiserade ordföranden för regeringens reformkommitté, Dan Burton, offentligt CHADD:s kopplingar till läkemedelsföretag och noterade att de hade mottagit 848 000 dollar från en enda metylfenidattillverkare (typ Ritalina). [7] År 2003 uttalade E. Clarke Ross, dåvarande VD för CHADD, i Psychiatric News : ”Kom bara ihåg att Citizens Commission for Human Rights [CCHR] står bakom lagförslaget och motsätter sig att barn tar psykiatriska läkemedel.” [8] Mike Stokke, dåvarande biträdande stabschef för talmannen, bekräftade dock för tidningen Insight att skolornas krav på att droga barn var utbredda. ”Fall efter fall… såg vi att läraren hävdar att eleven måste ta dessa läkemedel. Och om man inte gör det är det vanvård och barnet tas ifrån föräldrarna.” [9] En artikel i Roll Call förstärkte CCHR:s roll i att föra frågan till kongressen och noterade att den psykiatriska lobbyn blev överraskad av förslagets stöd. En branschlobbyist medgav att lagförslaget "överraskade den psykiatriska gemenskapen". [10] Den 21 maj 2003 antogs lagförslaget med en jordskredsseger i representanthuset med 425 röster mot 1. [11] Trots motstånd från industrin blev det lag 2004 med starkt stöd från båda partierna. I samarbete med AbleChild.org och National Foundation of Women Legislators hjälpte CCHR till att anta liknande förbud i 12 stater, vilket skapade momentum för den federala insatsen. [12] Kongressledamoten Burton berömde CCHR:s ansträngningar: ”Genom enade åtgärder, effektiv utbildning och opinionsbildning har CCHR bidragit till att åstadkomma en kritiskt nödvändig sjukvårdsreform.” Vidare tillade en högre tjänsteman i kommittén för regeringsreform: ”Den viktigaste inverkan CCHR har haft var den ökade medvetenheten på Capitol Hill om denna fråga; att vi tvingar fram medicinering genom skolorna.” [13] CCHR fortsatte att dokumentera patientfall, samla vetenskapligt underlag, driva rättsprocesser, informera lagstiftare och ge röst åt föräldrar och patienter som ansåg sig ha blivit överkörda av systemet. KMR i Sverige har kritiserat ADHD-behandlingen i sin tidning ”mänskliga rättigheter” och pressreleaser, samt informerat riksdagsledamöter som skrivit motioner ända sedan 1988 då amfetaminbehandlingen introducerades i Sverige. Ett beslut som kan få internationell betydelse Florida är den tredje folkrikaste delstaten i USA. När dess hälsodepartement nu officiellt avråder från psykiatriska läkemedel till barn vid tillstånd som depression, ångest och ADHD skickar det en signal långt utanför delstatens gränser. Riktlinjer från stora amerikanska hälsomyndigheter påverkar ofta både den medicinska debatten och framtida policybeslut i andra delstater och länder. Förhoppningsfullt även internationellt. Om utvecklingen fortsätter kan Floridas beslut komma att betraktas som en vändpunkt i synen på behandling av barns psykiska problem – från en modell där läkemedel ofta varit förstahandsval till en där medicinska utredningar, psykologiskt stöd, livsstilsåtgärder och familjens delaktighet sätts i första rummet. För CCHR och KMR innebär beslutet också ett erkännande av ett arbete som pågått i över 40 år. Det som länge avfärdades som kontroversiell kritik har nu fått genomslag i en officiell vägledning från en amerikansk hälsomyndighet. För organisationen är det inte slutpunkten, utan ännu ett steg i arbetet för att stärka barns rättigheter, föräldrars inflytande och patienters rätt till fullständig information innan psykiatriska läkemedel sätts in. Och inte minst, möjlighet att säga nej. Floridas beslut visar att det som en gång avfärdades som kontroversiell kritik nu har blivit officiell hälsopolitik. För CCHR och KMR är det resultatet av ett arbete som pågått i över fyra decennier – och som fortsätter. Referenser: [1) https://www.cchrint.org/issues/childmentaldisorders/prohibition-on-mandatory-medication/ ; § 300.174 Förbud mot obligatorisk medicinering, eCFR, 24 juli https://www.floridahealth.gov/wp-content/uploads/2026/07/GUIDANCE-Avoidance_of_Psychotropic_Pharmacotherapy_in_Children.pdf?utm_source=substack&utm_medium=email 2026, [1b]https://www.ecfr.gov/current/title-34/subtitle-B/chapter-III/part-300/subpart-B/subject-group-ECFRad6c4bc24acb01c/section-300.174 [2] https://www.cchrint.org/2022/04/18/parents-rights-form-provides-opt-out-for-school-mental-health-screening/ ; ”Skydda barn: Användningen av läkemedel i vår nations skolor och H/R/ 170, lagen om säkerhet vid läkemedelsförsörjning för barn från 2003”, representanthuset, underkommittén för utbildningsreform, utskottet för utbildning och arbetskraft, 6 maj 2003, https://www.congress.gov/108/chrg/CHRG-108hhrg87723/CHRG-108hhrg87723.pdf [3] https://www.cchrint.org/2026/05/11/hhs-announces-major-push-to-address-psychiatric-drug-risks/ ; “HHS lanserar MAHA-handlingsplan för att begränsa psykiatrisk överförskrivning”, USA:s hälso- och sjukvårdsdepartement, 4 maj 2026, https://www.hhs.gov/press-room/hhs-launches-maha-action-plan-curb-psychiatric-overprescribing.html [4] “ Undvikande av psykotropisk farmakoterapi hos barn i åldern 5–17: Riktlinjer ”, Floridas hälsodepartement, Office of the State Surgeon General. 24 juli 2026 [5] Karin Smith, ”Antidepressiva medel, fråga till hälso- och sjukvårdsdepartementet”, Storbritanniens parlament, 12 september 2024, https://questions-statements.parliament.uk/written-questions/detail/2024-09-12/5544 [6] https://www.cchrint.org/issues/psycho-pharmaceutical-front-groups/chadd/ ; ”Metylfenidat (en bakgrundsrapport)”, USA:s justitieministerium, Drug Enforcement Administration, oktober 1995, https://www.ablechild.org/2014/03/23/drug-enforcement-administration-report-on-methylphenidate-ritalin/ ; Rapport från International Narcotics Control Board, 1995, https://digitallibrary.un.org/record/213683?v=pdf , s. 28. [7] https://www.cchrint.org/issues/psycho-pharmaceutical-front-groups/chadd/ ; Utfrågning inför utskottet för regeringsreform, representanthusets hundrasjunde kongress, andra sessionen, 26 september 2002, https://www.congress.gov/107/chrg/CHRG-107hhrg83516/CHRG-107hhrg83516.pdf [8] ”Lagförslag skulle reglera ADHD-diskussioner i skolan”, Psychiatric News , 16 maj 2003 (Volym 38, nummer 1, https://psychiatryonline.org/doi/10.1176/pn.38.10.0010?__cf_chl_tk=90wlh09VrFcb2FOJwioWag9arPBzWEx_DoE3VgmDa1k-1784762906-1.0.1.1-MZNeE4b8pdj0Tkw9csFWyM6Z5AoGEir.SMSjStOPk4A ; Kelly Patricia O'Meara, ”Att lägga makten tillbaka i föräldrarnas händer”, Insight on the News , 13 maj 2003, [9] https://www.cchrint.org/2010/11/18/ablechild-unsung-hero-in-battle-against-psychopharmaceutical-industry/ [10] Emily Pierce, ”Kennedy siktar mot Ritalin-försörjningen”, Roll Call, 6 maj 2003, https://rollcall.com/2003/05/06/kennedy-takes-aim-at-ritalin-provision/ [11] https://www.cchrint.org/2010/11/18/ablechild-unsung-hero-in-battle-against-psychopharmaceutical-industry/ ; Representanthusets kongressprotokoll, H4387, 21 maj 2003, https://www.govinfo.gov/content/pkg/CREC-2003-05-21/pdf/CREC-2003-05-21-pt1-PgH4387.pdf [12] https://www.cchrint.org/2026/05/29/vindicated-cchrs-tireless-battle-for-psychiatric-drug-victims/ ; Minnesotas representanthuslag 478, 1 mars 2001; Connecticuts representanthuslag 5701, 28 juni 2001; Virginias representanthuslag 90, 1 april 2002; Illinois representanthuslag 3744, 16 juli 2002; Oregons senatslag 456, 2003; Texas representanthuslag 320, 20 juni 2003; Texas representanthuslag 1406, 30 maj 2003; Colorados representanthuslag 03-1172, 5 juni 2003; Floridas representanthuslag 209, 2 maj 2005; Floridas senatslag 1766, 4 maj 2005; Tennessees senatsförslag 850, 1 juli 2009; New Mexicos representanthusförslag 53, 8 april 2015 [13] https://www.cchrint.org/2026/05/29/vindicated-cchrs-tireless-battle-for-psychiatric-drug-victims/ ; Brev från Dan Burton till CCHR International den 20 februari 2009; Transkription efter intervju, 2003 Övriga referenser: [14] SSRI-dokument, Wisner Baum, https://www.wisnerbaum.com/advocacy_campaigns/ssri-documents/ [15] https://www.cchrint.org/2026/05/29/vindicated-cchrs-tireless-battle-for-psychiatric-drug-victims/ ; Miller v. Pfizer Inc. (Roerig-avdelningen), 196 F. Supp. 2d 1095 (D. Kan. 2002), https://law.justia.com/cases/federal/district-courts/FSupp2/196/1095/2517956/ ; Institute of Medicine (USA) kommitté för att studera användningen av rådgivande kommittéer; Rettig RA, Earley LE, Merrill RA, Food and Drug Administration Advisory Committees, Washington (DC): National Academies Press (USA); 1992. 6, Att säkerställa kommitténs integritet, https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK236091/ [16] Jeanne Lenzer, ”Dokument saknas från ett 10 år gammalt mordfall skickat till BMJ”, The BMJ, 11 december 2004, https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC535489/ ; Jeanne Lenzer, ”FDA ska granska 'saknade' dokument från läkemedelsföretag”, 1 januari 2005, https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC539828/ [17] CITIZENS COMMISSION ON HUMAN RIGHTS, Kärande-Klagande, mot LIVSMEDELS- OCH LÄKEMEDELSADMINISTRATIONEN, Svarande-Klagande, och Eli Lilly and Company, Svarande-Intervenient-Klagande. Nr 93-55818. Förenta staternas appellationsdomstol, nionde kretsen, 18 januari 1995, https://openjurist.org/45/f3d/1325/citizens-commission-on-human-rights-v-food-and-drug-administration [18] ”NSH Studys Patient Diagnoses”, Odaterad/namnlös tidning, cirka juli 1982; Lorrin M. Koran, MD, et al., ”Medicinsk utvärdering av psykiatriska patienter”, Archives of General Psychiatry, vol. 46, augusti 1989, s. 733 Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Psykiatrispecialisterna stängdes efter hård kritik mot sin ADHD-diagnostik. Men innan dammet hunnit lägga sig tycks jakten på de övergivna patienterna redan vara i full gång. Plötsligt stod tusentals klienter utan leverantör. Och plötsligt dök nya leverantörer av amfetamin upp från alla håll. Det har varit en omtumlande tid för den svenska ADHD-marknaden. Ja, marknaden. Förr kallade man det sjukvård, men tiderna förändras. När Psykiatrispecialisterna tvingades stänga sin verksamhet blev det inte särskilt tyst. Tvärtom. Det lät snarare som när en glassbil kör in på beachen en varm sommardag. "Vi hjälper dig!" "Vi tar emot dig." ”Vi är billigast!” "Snabb bedömning!" ”Vi har övertagit hemsidan!” (Söker man på Psykiatrispecialisterna så kom deras gamla hemsida upp, med i princip samma text, men med ett nytt namn: Nova psykiatri. ”Vi bjuder på ADHD-bedömning för 2000 kronor!” lovar Karla psykiatri. Det hela började påminna om en auktion. Snart väntar man bara på en auktionsförrättare med klubba: "Tvåtusen kronor … någon som kan erbjuda en snabbare diagnos till bättre pris? Första, andra, tredje… Sedär! Såld!" Ett företag lovar snabba utredningar. Ett annat erbjuder särskilt pris för de klienter som blivit hemlösa efter nedläggningen. Ett tredje annonserar att man gärna tar emot dem med öppna armar. Det är nästan rörande. Om det inte vore för att det samtidigt råkar vara en av Sveriges mest lönsamma vårdmarknader. Det verkar som diagnosen är produkten och patienterna råvarorna. Eller kanske byte. För man får lätt känslan av att stå på savannen. Lejonen har precis jagats bort från platsen för ett nedlagt byte och innan dammet ens hunnit lägga sig kommer gamar, schakaler och hyenor springande från alla håll. "Den där patienten ser ledig ut!" "Den där också!" "Skynda er innan någon annan tar honom!" Ingen annan vårdspecialist håller på att tävla om ”kunderna” på samma sätt som de privata psykiatriföretagen. Den moderna privata psykiatrin har ibland en märklig förmåga att få vård att likna kundrekrytering. Det märks inte minst på språket. Ingen talar längre om patienter. De heter "nya möjligheter". "En växande patientbas." Det låter nästan som annonsering för mobilabonnemang. Den verkliga frågan är förstås vad som egentligen säljs. Är det noggranna medicinska bedömningar? Eller är det snabb tillgång till en diagnos som öppnar dörren till fritt amfetamin? Det finns något märkligt i att en verksamhet stängs efter allvarlig kritik mot kvaliteten – och att marknadens första reaktion inte verkar vara självrannsakan utan en sprinttävling om vem som snabbast kan ta över kundstocken. I IVO:s rapport om diagnosföretagen är IVO:s utredare mycket kritisk mot hur de privata vårdgivarna arbetar med misstänkt ADHD eller andra neuropsykiatriska problem hos barn. – Vår granskning visar att följsamheten till lagstiftning, riktlinjer och rekommendationer behöver öka för att säkerställa att vården håller god kvalitet. Vi noterar också att flera av de privata vårdgivare som granskats har vårdupplägg och prissättningsmodeller som riskerar att påverka vilka delar av vården som familjer väljer att ta del av, säger Peder Carlsson, avdelningschef på IVO i en pressrelease. IVO granskade tio privata vårdgivare inom neuropsykiatrisk vård. ”Ingen av vårdgivarna uppfyller kraven på en god och säker vård helt”, skriver IVO som skall fortsätta att granska dessa men det verkar inte som företagen fattat allvaret. Kanske säger det något om hur marknaden fungerar. Eller kanske säger det något om hur vi börjat se på psykiatrin. När människor med svåra livsproblem allt oftare betraktas som marknadsandelar finns risken att diagnosen blir produkten och patienten råvaran. Drive-in Den privata diagnosmarknaden har blivit som en drive-in för neurpsykiatriska diagnoser. Kön är lång. Propagandan för ADHD har verkligen varit effektiv – i synnerhet eftersom ADHD egentligen inte finns. Man har samlat ihop en hög, med för andra oönskade beteenden, och gjort det till en sjukdomsbild som behöver ”vård”. Men eftersom det inte finns något sjukt att behandla, inget medicinsk fel, har vi hamnat i ett gungfly. Och där är det många som gungar. Huggsexa Nu har det blivit en huggsexa, en hård konkurrens om något där flera försöker roffa åt sig så mycket som möjligt, för när kampen om klienterna blir intensivare än kampen om kvaliteten har man lämnat vården och hamnat någon helt annanstans. Men man får ändå imponeras över snabbheten. Psykiatrispecialisterna hann knappt ta ner skylten innan någon annan stod utanför med en blinkande neonskylt: "Välkommen in – vi har plats! Bra priser." Man ska förstås inte överdriva. Det här är naturligtvis bara satir. För svensk sjukvård skulle väl aldrig kunna utvecklas till en marknad där företag tävlar om patienter på samma sätt som teleoperatörer tävlar om mobilabonnemang. ...eller? KMR gjorde den första anmälan av diagnosföretagen till IVO, psykiatrispecialisten i första hand. Därefter small det till, kritiska artiklar i media haglade och Socialministern krävde en utredning. Nu är risken stor att vi snart är tillbaka på ruta ett igen. Men KMR kommer att fortsätta granska psykiatrin, som vi gjort i 55 år. Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Thomas Szasz betraktas av många som en av 1900-talets främsta försvarare av individens frihet och mänskliga rättigheter inom psykiatrin. Hans konsekventa försvar av självbestämmande och motstånd mot statligt sanktionerad tvångsvård har gjort honom till en av de mest inflytelserika människorättsrösterna på detta område. Hans kamp handlade ytterst inte om diagnoser, utan om människans rätt att äga sitt eget liv, sina egna tankar och sin egen kropp. Därför var han med om att starta KMR – Kommittén för Mänskliga Rättigheter (CCHR i USA) för 56 år sedan. ”Psykiatrin är den individuellt mest destruktiva kraft som har påverkat samhället under de senaste 50 åren.” – Psykiatriprofessor Thomas Szasz När den ungersk-amerikanske psykiatriprofessorn Thomas Szasz 1961 gav ut klassikern The Myth of Mental Illness (Psykisk sjukdom en myt) kastade han en handgranat rätt in i den moderna psykiatrins vardagsrum. Den har fortfarande inte slutat explodera. Han ställde en fråga som ingen egentligen lyckats besvara: ”Hur kan man behandla en sjukdom som ingen kan visa finns?” En hjärntumör kan ses. En lunginflammation kan bestämmas. Diabetes kan mätas. Men "schizofreni", "ADHD", "bipolär sjukdom" eller "personlighetsstörning" definieras fortfarande genom diffusa beteenden, känslor och tolkningar – inte genom objektiva laboratorietester eller patologiska fynd. Dessutom har de röstats fram – genom handuppräckning. Som Szasz säger: "I medicinen söker man efter sjukdomen. I psykiatrin söker man efter avvikelsen." Han menade att psykiatrin hade blivit ett modernt system för social kontroll där människor kunde berövas sin frihet utan att ha begått något brott. Ingen annan medicinsk specialitet har denna makt. En hjärtläkare kan inte spärra in en patient som vägrar behandling. En kirurg kan inte tvinga någon att opereras. Men psykiatrin kan fortfarande, med statens hjälp, låsa in människor, ge dem läkemedel mot deras vilja och även elchocker. Om en kirurg gjorde samma sak skulle det kallas misshandel. När psykiatrin gör det kallas det vård. Men de flesta psykiatriska diagnoser ställs fortfarande genom tolkningar och beteenden – inga medicinska tester. Två psykiatriker kan bedöma samma person olika – men båda anses ha rätt. Som patienterna brukar uttrycka det: ”En ny diagnos för varje ny psykiater!” För Szasz var detta inte bara dålig vetenskap. Det var en fråga om frihet. Han brukade säga att den moderna staten hade ersatt prästen med psykiatern. Förr syndade man. Nu har man en diagnos. Förr gick man till bikt. Nu går man till behandling. Psykiatrin har ersatt religionen och Prozac oblaten – men inga blir frälsta. Språket har förändrats. Makten består. "När varje mänskligt problem får en medicinsk etikett blir läkaren samhällets nya domare." "Vetenskap söker sanningen. Ideologi söker lydnad. Problemet uppstår när den ena börjar uppträda som den andra." "Ju fler diagnoser ett samhälle behöver, desto mindre tolerans har det för olikheter." "Den farligaste diagnosen är den som staten tror mer på än människan själv." Det var därför Thomas Szasz 1969 var med och grundade Citizens Commission on Human Rights (CCHR) 1969 i New York. I Sverige känd som KMR – Kommittén för Mänskliga Rättigheter år 1972. Syftet var att granska den makt som psykiatrin fått över mentalpatienter. Han själv var verksam psykiatriprofessor i New York. KMR/CCHR började med att Szazs tillkallades för att hjälpa en familj vars familjefader blivit inspärrad på psyket. Psykiatrikerna menade att patienten pratade ”gibberich” (svamlade). När den ungerskfödde Szasz pratade med patienten fann han ut att patienten pratade ungerska. Han frisläpptes omedelbart. Szasz har varit aktiv i CCHR sedan dess fram till sin död 2012. Syftet med CCHR/KMR var att utsätta psykiatrin för samma granskning som all annan makt. Med Thomas Szasz ord: Demokratiska samhällen granskar polis, domstolar och regeringar. Varför skulle just psykiatrin stå över kritik? ”Det är inte farligt att ifrågasätta psykiatrin. Det farliga är ett samhälle där psykiatrin inte längre får ifrågasättas. ”Psychiatric Times instämde med Szasz den 6 januari 2022: "Kritik av psykiatrin är nödvändig och viktig, och kommer att fortsätta att vara det, och psykiatrin kan bara avfärda den på egen risk. ”Thomas Szasz var kraftig motståndare till barnpsykiatrin. Under ett middagstal vid KMR/CCHR:s årskongress i Los Angeles sa han: "När jag började på läkarutbildningen för sextio år sedan fanns det bara en handfull psykiska sjukdomar. Jag tror att det inte fanns fler än sex eller sju. Nu finns det över trehundra. Och nya 'upptäcks', enligt uppgift, varje dag. Att ge ett barn en etikett som psykiskt sjuk är stigmatisering, inte diagnostik. Att ge ett barn ett psykiatriskt läkemedel är förgiftning, inte behandling. Jag har länge hävdat att barnpsykiatern är en av de farligaste fienderna – inte bara till barn, utan också till vuxna, till oss alla som värnar det mest värdefulla och sårbara i livet. Och de två sakerna är barnen och friheten. Därför ställer jag återigen frågan: Hur kan föräldrar skydda sig mot den terapeutiska staten?” Szasz såg en obehaglig historisk parallell. Förr förklarade präster människor besatta av demoner. Länge ansågs kroppsvätskorna styra det mentala. Idag förklarar psykiatrin mentala problem med kemisk obalans. Orden har förändrats. Makten är densamma. Han brukade påpeka den absurda logiken: "Om du talar med Gud ber du. Om Gud talar med dig är du schizofren." Den formuleringen är naturligtvis satirisk, men den illustrerar ett allvarligt problem. Vem avgör när en ovanlig upplevelse är religion, kreativitet, sorg, trauma eller psykos? Gränsen är långt ifrån så objektiv som många vill ge sken av. Psykiatrin beskriver gärna sig själv som en vetenskap. Ändå förändras diagnoser genom omröstningar. Det som ena året klassas som sjukdom kan nästa år betraktas som normal variation. Han skrev aldrig att människor inte lider. Han skrev att lidande är inte automatiskt en sjukdom. Det är en avgörande skillnad. "När ett samhälle inte längre bränner kättare börjar det diagnostisera dem." Psykiatrin beskriver gärna sig själv som en exakt medicinsk vetenskap. Ändå förändras diagnoser – genom omröstningar med handuppräckning. Det väcker en besvärande fråga. Vilka av dagens diagnoser kommer våra barnbarn att betrakta som vår tids medicinska vidskepelse? Szasz menade att psykiatrin i praktiken ofta förväxlar livets problem med medicinska sjukdomar. Allt får en diagnoskod. Och nästan allt får ett läkemedel. Thomas Szasz brukade säga: "Den som har en hammare ser spikar överallt." Psykiatrins hammare är diagnoser. "Ju fler diagnoser ett samhälle behöver, desto mindre tolerans har det för olikheter." • Sorg blir depression. • Busighet blir ADHD. • Blyghet blir social ångest. • Oro blir ångestsyndrom. • Trots blir trotssyndrom. • Ilska blir affektregleringsproblem. • Olydnad blir trotssyndrom. • Barn som inte kan sitta still blir patienter. • Vuxna som inte trivs på jobbet får antidepressiva. • Tonåringar som grubblar över livet får en neuropsykiatrisk utredning. När varje mänsklig egenskap blir ett symptom har medicinen slutat studera människan och börjat uppfinna patienter. "När varje mänskligt problem får en medicinsk etikett blir läkaren samhällets nya domare." Det märkliga är att psykiatrin fortfarande säger sig behandla "kemiska obalanser i hjärnan", trots att någon sådan kemisk obalans aldrig har kunnat användas som diagnostiskt test för psykiatriska diagnoser. Ändå har miljontals människor fått höra detta som om det vore ett vetenskapligt faktum. Szasz skulle sannolikt ha kallat det för vad det är: En vandringssägen. Inte ett bevis. Ingen patient får sin depression diagnostiserad med ett blodprov. Ingen ADHD fastställs genom magnetkamera. Ingen schizofreni kan påvisas i mikroskop. Ändå har miljontals människor fått höra att deras hjärna lider av en kemisk obalans. Szasz skulle sannolikt ha sagt: En teori blir inte ett faktum bara för att den upprepas tillräckligt många gånger. Den kanske största paradoxen är ändå denna: All medicin bygger på samtycke. Psykiatrin bygger på motsatsen. Ingen tandläkare får borra mot patientens vilja. Ingen kirurg får operera någon under polisbevakning därför att läkaren anser det vara bäst. Ingen hudläkare får låsa in patienter som vägrar salva. Men psykiatrin har fått just denna makt. Och vi har vant oss vid den. Det som i andra sammanhang skulle kallas frihetsberövande blir plötsligt vård. Orden förändrar inte verkligheten. De förändrar bara hur bekväma vi känner oss inför den. "Det moderna samhället har inte avskaffat häxjakten. Det har bara bytt vokabulär." "Det finns två sätt att tysta en människa. Det ena är censur. Det andra är att kalla henne sjuk." I ett rättssamhälle döms människor för vad de gjort. Inte för vad någon tror att de kanske kommer att göra. Ändå bygger stora delar av tvångspsykiatrin på prognoser. Inte fakta. Inte bevis. Utan sannolikheter. Det är ett märkligt rättssystem där spåkulan ibland väger tyngre än bevisbördan. Szasz förnekade aldrig att människor kunde uppleva hallucinationer, djup ångest eller svår depression. Han ifrågasatte något helt annat: Om staten verkligen ska ha rätt att kalla människor sjuka därför att deras beteende avviker från majoritetens förväntningar. Det är en fråga som fortfarande gör många obekväma. Inte därför att den är enkel. Utan därför att den träffar mitt i psykiatrins svagaste punkt. Vetenskap behöver inte tvång. Sanning behöver inte lagstiftning. Och en medicin som är säker på sin sak behöver inte poliser. Om psykiatrin verkligen är en medicinsk vetenskap – varför behöver den lagar som ger den rättigheter inga andra läkare har? Thomas Szasz lämnade efter sig en mening som kanske sammanfattar hela hans livsverk: "Om du äger definitionen av normalitet äger du också makten att förklara avvikelse som sjukdom." Det är därför hans kritik fortfarande lever. Inte därför att han gav alla svar. Utan därför att han ställde de frågor som psykiatrin fortfarande helst slipper besvara. Psykiatrin säger sig försvara människan. Men en människa som förlorat rätten att säga nej har redan förlorat sin viktigaste mänskliga rättighet. Kanske är det därför Thomas Szasz fortfarande läses sextio år senare. Inte därför att han utmanade psykiatrin – utan därför att han försvarade individen. I slutet av sin bana sa Szasz: ”Psykiatrin är den individuellt mest destruktiva kraft som har påverkat samhället under de senaste 50 åren.” Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Socialstyrelsen rapporterade i januari 2026 att antalet unga kvinnor som vårdas på sjukhus för avsiktlig självskada fortsätter att öka. Bland flickor i åldern 12–15 år har antalet som sjukhusvårdats för självskada fördubblats sedan 2015. Även bland unga kvinnor 16–19 år har utvecklingen gått åt fel håll. Men de har lämnat den viktigaste frågan obesvarad. Rapporten fokuserar främst på hur vården följer upp dessa patienter efter självskadan. Men en fråga lämnas nästan helt obesvarad: vilken roll spelar de psykiatriska läkemedel som många av dessa unga kvinnor redan behandlas med? Denna kompletterande rapport av researchern Janne Larsson granskar just den frågan. Genom uppgifter från Socialstyrelsens patient- och läkemedelsregister, Giftinformationscentralen och Folkhälsomyndigheten framträder en bild som författaren menar förtjänar betydligt större uppmärksamhet. (En utvidgad rapport med referenser kan läsas på nedanstående pdf.) Endast två (2) biverkningsrapporter om alla dessa fall finns registrerade hos Läkemedelsverket. Under 2023 vårdades 2470 unga kvinnor mellan 12 och 19 år på sjukhus för avsiktlig självskada. När deras läkemedelsanvändning granskades visade det sig att en stor majoritet hade fått psykiatriska läkemedel före självskadan. • Nästan sju av tio hade behandlats med antidepressiva och/eller ADHD-läkemedel innan de hamnade på sjukhus. • Över sex av tio hade fått antidepressiva. • Drygt en fjärdedel hade fått ADHD-läkemedel. • Nästan en fjärdedel hade även behandlats med antipsykotika, de läkemedel som ofta används vid svårare psykiatriska tillstånd. Man ser alltså att hela 69 procent (1711 av 2470) av alla unga kvinnor (12–19 år) som vårdats för avsiktlig självskada/suicidalt beteende under året 2023 hämtat ut/behandlats med antidepressiva och/eller ADHD-preparat innan intaget på sjukhus. Men vi vet även att 593 av de 2470 (24%) vårdade kvinnorna (12–19 år) hade fått det tyngsta av psykiatrins arsenal, antipsykotika (neuroleptika) innan självskadan. Totalt 5238 kvinnor (10–19 år) hade fått antipsykotika år 2023 (ej med i ovanstående graf.) Man ser också att ett psykiatriskt preparats skadeverkningar leder till ett ytterligare preparat, som i sin tur leder till ännu ett, vad Wall Street Journal kallar en ”Drug Cascade”. De skadeverkningar som antidepressiva ger bemöts med förskrivning av ADHD-preparat, eller tvärtom. Som sista steg bemöts skadeverkningarna med antipsykotika. Denna cocktail kan vara förödande. Janne Larssons rapport pekar på att denna ytterst viktiga information saknas helt i Socialstyrelsens egna analyser. Trots att myndigheten redovisar ökningen av självskador diskuteras inte den kraftigt ökade användningen av psykofarmaka bland unga kvinnor under samma period. Vi vet ju att psykofarmaka och i synnerhet antidepressiva är självmordsframkallade och har därför i USA fått en så kallad ”Black Box Warning” – den allvarligaste varningen. Giftinformationscentralens statistik väcker även frågor. Under 2023 registrerades hundratals fall där unga kvinnor tagits till sjukhus efter avsiktliga överdoser av antidepressiva eller ADHD-läkemedel. Antalet sådana fall har ökat kraftigt under senare år, i takt med att förskrivningen av dessa preparat stigit. Folkhälsomyndighetens rapport om avsiktliga förgiftningar bland unga visar en liknande bild. Bland de unga kvinnor som slutenvårdades för självskada hade majoriteten hämtat ut psykofarmaka kort tid före händelsen. Många hade dessutom haft kontakt med psykiatrin året innan. Rapportens författare menar att detta borde ha utlöst omfattande utredningar av möjliga samband mellan läkemedelsbehandling och självdestruktivt beteende. I stället pekar han på att så gott som inga biverkningsrapporter har skickats in till Läkemedelsverket. Endast 2 fall av biverkningar rapporterade När politiker och journalister frågar Läkemedelsverket om hur många rapporter om självdestruktiva/suicidala handlingar som inkommit till myndigheten från läkare, för 2023, om unga kvinnor 10–19 år - så blir svaret två. Två (2) fall av 2470 självdestruktiva handlingar, självskada efter behandling med antidepressiva/ADHD-preparat. Trots att tusentals unga kvinnor behandlats med antidepressiva före självskadehändelser och trots hundratals registrerade överdoser i självdestruktivt syfte, rapporterades endast två fall som misstänkta läkemedelsbiverkningar. Författaren menar att detta skapar en situation där myndigheterna i praktiken saknar data om eventuella läkemedelsrelaterade skador och därför heller inte kan utvärdera riskerna på ett tillförlitligt sätt. Rapporten riktar också kritik mot det som beskrivs som en kultur inom myndigheter och psykiatri, närmast en institutionell korruption, där fokus ligger på att behandla symtom, medan frågor om läkemedlens egna skadeverkningar hamnar i bakgrunden. Författaren menar att patienter ofta får flera olika psykiatriska läkemedel samtidigt när nya problem uppstår, vilket kan leda till en växande läkemedelskedja där allt fler preparat läggs till. Som exempel nämns internationella rapporter om unga patienter som först fått ADHD-läkemedel, därefter antidepressiva och senare ytterligare psykiatriska läkemedel för att hantera nya symtom och biverkningar. Slutsatsen i Janne Larssons rapport är att Sverige redan har de register och tekniska system som krävs för att undersöka dessa frågor mer noggrant. Genom att koppla samman uppgifter från patientregistret, läkemedelsregistret och biverkningsrapporteringen skulle det vara möjligt att systematiskt följa upp allvarliga självskador och självmord under pågående behandling med psykofarmaka. Författaren efterlyser därför ett nationellt system där varje allvarlig självskada under pågående behandling med antidepressiva, ADHD-läkemedel eller andra psykofarmaka automatiskt utreds och rapporteras. Enligt rapporten är den avgörande frågan inte om Sverige har möjlighet att göra sådana analyser – utan om myndigheterna är villiga att göra det. Rapportens centrala budskap är att den snabba ökningen av självskador bland unga kvinnor inte kan förstås fullt ut utan att också granska den omfattande användningen av psykofarmaka. Författaren menar att detta är en faktor som hittills fått alltför lite uppmärksamhet i de offentliga utredningarna och att en öppen och oberoende granskning därför är nödvändig. Ref: https://jannel.se/RapportUngaKvinnorSjalvskadaPsykofarmaka.pdf Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Under flera decennier har antidepressiva läkemedel framställts som en av psykiatrins största framgångssagor. Miljontals människor har fått höra att depression beror på kemiska obalanser i hjärnan och att läkemedel är den självklara lösningen. Men 4 maj 2026 skedde något som få trodde var möjligt. USA:s hälsominister Robert F. Kennedy Jr. och det amerikanska hälsodepartementet HHS presenterade en nationell handlingsplan för att minska överförskrivningen av psykiatriska läkemedel och hjälpa patienter som vill trappa ned eller avsluta sin medicinering. "Idag vidtar vi tydliga och beslutsamma åtgärder för att möta vår nations psykiska hälsokris genom att ta itu med överanvändningen av psykiatriska läkemedel – särskilt bland barn", sade hälsominister Kennedy. "Vi kommer att stödja patienternas självbestämmande, kräva informerat samtycke och gemensamt beslutsfattande, samt flytta vårdstandarden mot förebyggande arbete, öppenhet och ett mer holistiskt synsätt på psykisk hälsa." Det är ett historiskt skifte. För första gången på nationell nivå erkänner amerikanska myndigheter att alltför många människor satts på psykiatriska läkemedel utan ordentlig information om riskerna, utan regelbundna omprövningar och ofta utan att alternativa behandlingsformer fått en chans. HHS betonar nu informerat samtycke, patientens rätt att fatta egna beslut, nedtrappning när läkemedel inte längre hjälper samt ökad användning av psykoterapi, familjestöd, fysisk aktivitet och näringsinsatser. Kennedy betonade att antidepressiva skapade beroende, våldstendenser och att den psykiska ohälsan bara ökade, och dessutom i takt med utförskrivningen av psykiatriska mediciner, i synnerhet antidepressiva. Samtidigt har självmorden ökat med 35 procent under denna tid i USA, vilket antidepressiva skulle avhjälpa. • Samtidigt har vi fått reda på att teorin om den ”kemiska obalansen i hjärnan” som skulle korrigeras med antidepressiva var falsk. Men den sålde! • Nyligen har det erkänts att antidepressiva är kraftigt beroendeframkallande, vilket förnekats i alla år. Men det var också meningen. • Att antidepressiva gör män impotenta och kvinnor frigida har effektivt undanhållits. För då skulle de inte sålt! • Att antidepressiva orsakade sanslöst våld var känt redan innan Prozac ens registrerats. Den skulle dragits in innan den ens kom ut. • Antidepressiva är dessutom inte bättre än placebo och då finns det ingen anledning att ha dem kvar. Det enda den gör är att kväva alla emotioner och livslust, vilket är förklaringen till alla självmord i dess spår. Över 40 miljoner amerikaner använder antidepressiva läkemedel, ofta under många år, utan någon strukturerad plan för att avsluta behandlingen. Kennedy lyfter fram att många patienter blivit beroende av läkemedlen, inte därför att de söker ett rus, utan därför att utsättningssymtomen kan vara så kraftiga att de misstolkas som att den ursprungliga depressionen återvänt. Yrsel, ångest, sömnsvårigheter, elektriska stötliknande känslor i huvudet och emotionell instabilitet kan göra det mycket svårt att sluta även när patienten vill. Kennedys initiativ handlar därför inte bara om att minska nyförskrivningen. Det handlar också om att hjälpa människor som fastnat i långtidsanvändning att få professionellt stöd att trappa ned på ett säkert sätt. HHS har redan aviserat utbildningsinsatser för läkare, nya riktlinjer för nedtrappning och ett ökat fokus på icke-farmakologiska behandlingsalternativ. Men varför sker detta just nu? En viktig del av svaret finns i den växande kritiken mot den forskning som under många år användes för att övertyga läkare, myndigheter och allmänhet om antidepressivas höga effektivitet. Ingen studie symboliserar detta tydligare än den berömda, eller rättare sagt, nu ökända, STAR*D-studien. STAR*D – en av de törsta skandalerna i medicinsk historia* STAR*D presenterades som den största och mest betydelsefulla effektivitetsstudien av antidepressiva läkemedel som någonsin genomförts. Studien finansierades av amerikanska National Institute of Mental Health (NIMH) och kostade omkring 35 miljoner dollar (300 miljoner kr). Resultaten publicerades 2006 och fick enormt genomslag världen över. Budskapet var enkelt och kraftfullt: om patienter inte blir bättre av ett antidepressivt läkemedel kan man öka dosen, byta preparat eller lägga till ytterligare läkemedel, och till slut kommer ungefär 70 procent att bli symptomfria. Detta budskap spreds över hela världen och användes för att legitimera en kraftig ökning av förskrivningen av antidepressiva. Enligt den kritik som senare framförts av forskare, journalister och även KMR vilade denna framgångssaga på mycket skakig grund. Robert Whitaker, en av de mest välkända medicinjournalisterna inom området, har beskrivit STAR*D som en av de mest skadliga vetenskapliga skandalerna i modern medicinsk historia. Han menar att studiens framgångssiffror byggde på metodologiska förändringar, selektiv rapportering och statistiska manipulationer som gav en betydligt mer positiv bild än vad de faktiska resultaten motiverade. En central invändning gäller hur forskarna räknade sina resultat. I den offentliga rapporteringen betonades att cirka 67–70 procent av patienterna uppnådde remission, det vill säga att deras depressiva symtom försvann eller minskade kraftigt. Men när senare granskare analyserade samma data fann de att mycket stora grupper patienter hade hoppat av studien eller inte svarat på behandlingen. Dessa personer hanterades på ett sätt som gjorde att de slutliga siffrorna framstod som betydligt bättre än de egentligen var. Kritikerna pekade också på att studien under resans gång ändrade sina egna utvärderingsmetoder. En mer rigorös klinisk bedömning ersattes delvis av enklare självskattningsformulär som gav mer gynnsamma resultat. Man hade även tagit med dem med ”mild depression” trots att de inte skulle ingå. När data senare analyserades enligt de ursprungliga kriterierna sjönk remissionstalen dramatiskt. Vissa granskningar kom fram till att den verkliga andelen patienter som både förbättrades och förblev bra under den långsiktiga uppföljningen var mycket låg. 70% blev plötsligt 3% De verkliga siffrorna är som följer. Man sa att 4000 personer deltog i studien och att 70% blev bra. Men de egentliga siffrorna var 3671 personer och 67% - nåja, det kan man stå ut med även om man börja undra, men det skulle bli värre. För egentligen var det bara 3110 som påbörjade studien och 1192 som hade uppnått någon form av förbättring. Man hade alltså plockat bort en mycket stor andel som inte gav respons. Med andra ord skulle det ha stått 38% som förbättrats och 52% som hoppat av eller inte upplevt någon förbättring. Det var inga uppmuntrande siffror, men det skulle bli värre. Två forskare gick igenom STAR*D ordentligt och lyckades nu äntligen tyda alla de närmast obegripliga statistikerna och siffrorna, och fann ut att bara 108 patienter, av totalt 3671, hade gått igenom studien med sustained remission, alltså fullt botade. (1) Med andra ord så hade bara 3% av de som stannade kvar i studien blivit bra i den årslånga uppföljningen, medan man rapporterade omkring 70%. Ett klart vetenskapligt bedrägeri. Vid en senare tidpunkt frågade en journalist på Medscape Medical News (2) en av forskarna i STAR*D, en framstående psykiater, om dessa uppgifter från de granskande forskarna var korrekta. Han svarade ”Jag tycker att deras analys är rimlig och inte inkompatibel med vad vi har rapporterat.” Om denna kritik är korrekt får det långtgående konsekvenser. Då var det absolut inte en studie som visade att sju av tio patienter blev friska. Det var en studie som skapade intrycket av att antidepressiva var långt effektivare än vad de faktiskt var. Samtidigt användes resultaten för att påverka behandlingsriktlinjer, utbilda läkare och övertyga allmänheten via en entusiastisk media om att ökade doser, fler läkemedel eller upprepade läkemedelsbyten var vägen till återhämtning. Finansiella kopplingar KMR tog dessutom fram data som visade att flera av forskarna bakom STAR*D hade omfattande ekonomiska kopplingar till läkemedelsindustrin. De tolv huvudforskarna hade sammanlagt 151 kopplingar till olika läkemedelsföretag. Detta har ytterligare förstärkt misstankarna, om än inte bevisen, att studien inte utfördes eller ens granskades med den oberoende vetenskapliga noggrannhet som allmänheten hade rätt att förvänta sig. Resultatet blev att miljontals människor världen över sattes på antidepressiva läkemedel. I USA handlar det om idag om över 40 miljoner användare. I Sverige 1,2 miljoner. Miljoner i övriga världen. Många blev och blir kvar på läkemedlen i åratal. En del upplevde förbättringar, men många rapporterade att de hade svårt att avsluta behandlingen på grund av beroendesymtom. Det skapades en situation där patienter ofta fick höra att de behövde läkemedlen livet ut, samtidigt som den vetenskapliga grunden för långtidsanvändningen blev alltmer omstridd. Man räknar med att 20 procent blir bra oavsett vad man gör eller inte gör med dem. Då skulle 3 procent innebära att de blev värre av antidepressiva. Det är mot denna bakgrund som Kennedys initiativ får sin betydelse. För första gången på mycket länge riktas strålkastarljuset inte mot hur fler människor ska få psykiatriska läkemedel, utan mot hur man kan minska onödig användning och hjälpa människor att återfå kontrollen över sin eventuella behandling. HHS talar om transparens, informerat samtycke och förebyggande insatser i stället för att ensidigt fokusera på läkemedel. Myndigheten betonar också att fysisk aktivitet, kost, familjestöd och terapi bör få en betydligt större roll i vården. Efter årtionden av ökande förskrivning, växande beroendeproblematik och tilltagande kritik mot den forskning som låg bakom antidepressivas framgångssaga kan 2026 därför komma att bli året då pendeln började svänga. För många patienter som länge känt sig fastlåsta i en behandling de inte längre vill ha är budskapet från Washington tydligt: hjälp att trappa ned och återta kontrollen över sitt liv ska inte längre vara undantaget, utan en självklar del av vården. När skall myndigheterna i Sverige vakna? * https://www.kmr.nu/single-post/st%C3%B6rsta-skandalen-i-medicinsk-historia-70-effektivitet-var-i-sj%C3%A4lva-verket-3 (1) https://www.ingentaconnect.com/content/springer/ehpp/2009/00000011/00000003/art00006 (2) https://www.medscape.com/viewarticle/727323?src övriga referenser: https://pgtzsche1.substack.com/p/antidepressants-can-cause-homicide?has_completed_unsubscribed_unlock=true https://lackofresultswamh.com/military-market-for-psychs/results-misrepresenated/ http://content.karger.com/ProdukteDB/produkte.asp? http://www.medscape.com/viewarticle/727323?src http://www.nimh.nih.gov/sciencenews/ https://www.nimh.nih.gov/funding/clinical-research/practical/stard/index.shtml https://www.nimh.nih.gov/funding/clinical-research/practical/stard/allmedicationlevels.shtml https://ajp.psychiatryonline.org/cgi/reprint/163/11/190%205%20( http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18221624 Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Infällda bilden visar en veterans tre veckors ranson av psykiatriska droger, hopsamlade efter han begick självmord. Över 156 000 amerikanska krigsveteraner har dött av självmord de senaste tjugo åren. Den 29 april i år samlades därför representanter för 35 veteranorganisationer på Capitol Hill för en presskonferens för att tillkännage ett gemensamt brev till kongressen där man kräver att lagen om skriftligt informerat samtycke skulle antas till en rad psykiatriska läkemedel, inklusive antipsykotika, stimulantia, antidepressiva medel, ångestdämpande medel och narkotika. Veteraner och soldater måste få informeras om de allvarliga biverkningarna. Se även video: https://www.kmr.nu/den-dolda-fienden-film Utförskrivningen av potentiellt självmordsframkallande psykiatriska droger till krigsveteraner är enorm. Redan för ett år sedan pågick en liknande demonstration utanför Capitol Hill i Washington. För de krigsveteraner och familjer som samlades där handlade det om ett nödrop. På tröjor och banderoller stod budskapet tydligt: “No More Dead Friends”. De som talade hade begravt söner, makar, bröder och stridskamrater. Många av dem hade överlevt krigen i Irak, Afghanistan och även Vietnam – men inte den psykiatriska behandling som väntade när de kom hem. Först nu börjar katastrofen uppmärksammas. Bakgrunden är brutal Över 156 000 amerikanska veteraner har dött av självmord de senaste tjugo åren. Det är närmare tre gånger så många som antalet amerikanska soldater som dog under krigen i Vietnam, Irak och Afghanistan. Antalet självmord närmast exploderade efter år 2006 då VA-administrationen tillsammans med psykiatrin implementerade screening, diagnostisering och behandling med antidepressiva. Don Davis på bilden visar kurvan av antalet självmord, som sticker vertikalt upp därefter, år efter år ökade antalet exponentiellt. Inga åtgärder trots massiva protester. Visst, även soldater utan behandling begick självmord. Men av de med behandling med psykiatrins droger, nu med hela arsenalen med antidepressiva, antipsykotiska, ångestdämpande och lugnande, begick mer än dubbelt, närmare tre gånger så många självmord som de utan behandling, vilkas antal självmord i själva verket minskade. Och dessa droger var avsedda att förhindra just självmord – år efter år ökade de i stället. Inga åtgärder, år efter år. Man tror inte det är sant men American Foundation för Suicide Prevention vände kurvan upp och ned, slog alarm och menade att soldaterna inte fick tillräckligt med antidepressiva för att förhindra självmord. Tidigare försök från påverkansgrupper att implementera säkrare förskrivningspraxis vid VA har blockerats av American Psychiatric Association (APA), fram tills nu när flera kongressmedlemmar äntligen engagerat sig. 30 olika mediciner Under demonstrationen berättades om flera exempel på detta. Soldaten Eric som mådde mentalt dåligt fick 30 olika mediciner. Dewrek Blumbke som anordnade demonstrationen överlevde tack vare sin hund ”Hope” som avstyrde Dewreks självmordsförsök med sin pistol. Hundratusentalet andra gjorde inte det. ”Trots att nästan 200 miljarder dollar har investerats fungerar inte det vår nation har gjort”, sa Blumke. ”Och det är därför vi är här idag ... Budskapet är att om vi förskriver läkemedel som har sådana risker, bör vi vara smartare och säkrare i det sätt vi gör det på.” Soldater som är i krig utrustas med alla tänkbara skyddsåtgärder. När de kommer hem, sänkta av krigets fasor, så anfaller psykiatrin med sina droger, och pang… inget skydd. Flera veteranorganisationer menar nu att självmordsvågen sammanfaller med en dramatisk ökning av förskrivningen av antidepressiva läkemedel och andra psykiatriska droger inom den amerikanska veteranvården. Det som gör protesterna så explosiva är inte bara siffrorna, utan anklagelsen bakom dem: att systemet som skulle rädda veteranerna i själva verket har gjort många sjukare. Combat-Cocktail Efter 11 september-krigen byggdes ett enormt maskineri för psykisk vård upp inom Veterans Health Administration (VA). Soldater som kom hem med sömnproblem, ångest, aggressioner, trauma eller depression möttes ofta av samma lösning – psykiatriska droger. Antidepressiva, lugnande medel, sömnmediciner, antipsykotika och opioider kombinerades i långa läkemedelslistor. Inom veteranvården fick detta ett eget namn: “Combat Cocktail”. Nästan 70 procent av veteranerna under VA-vård ordineras psykiatriska droger, mer än tre och en halv gånger andelen i civilbefolkningen. Wall Street Journal beskrev 2025 hur hundratusentals veteraner med PTSD behandlades med flera starka psykiatriska läkemedel samtidigt, trots att myndighetens egna riktlinjer slog fast att det saknades vetenskapligt stöd för många av kombinationerna. Tidningen rapporterade också om hur patienter blev avtrubbade, känslomässigt avstängda och suicidala. • Över 520 000 veteraner med PTSD uppskattades vara behandlade med flera psykiatriska läkemedel samtidigt. • Cirka 60 procent av veteraner med PTSD stod på två eller fler psykiatriska preparat samtidigt. Användningen av sådana kombinationer hade ökat med omkring 62 procent under det senaste decenniet, trots FDA-varningar om att vissa kombinationer kan orsaka allvarliga biverkningar, psykos och dödsfall • Endast omkring 15 procent av veteranerna erbjöds evidensbaserad terapi som alternativ till läkemedelsbehandling. • Flera veteraner beskrev att de blev “zombieliknande”, impulsiva eller självmordsbenägna under medicineringen. En av berättelserna som lyftes under protesterna handlade om Woody Witczak. Han hade inga tidigare psykiska problem men fick antidepressiva läkemedel mot sömnsvårigheter. Kort därefter utvecklade han svår akatisi och tog sitt liv genom att hänga sig i familjens garage. Hans änka Kim Witczak har sedan dess blivit en av USA:s mest profilerade kritiker av läkemedelsindustrins inflytande över psykiatrin. Liknande historier återkommer gång på gång bland veteranfamiljer. Soldater som klarade kriget men inte månaderna eller åren efteråt. Män som började med antidepressiva för oro eller sömnbesvär och därefter snabbt försämrades psykiskt. Föräldrar och anhöriga beskriver hur deras familjemedlemmar blev personlighetsförändrade, impulsiva och emotionellt avtrubbade innan självmordet kom plötsligt och chockartat. Samtidigt fortsatte psykiatrin att tala om antidepressiva läkemedel som en central del av suicidpreventionen. Kritiker menar att detta blivit möjligt genom ett nära samarbete mellan läkemedelsindustrin, psykiatriska organisationer och delar av forskarsamhället. Flera organisationer som drivit kampanjer för ökad screening och medicinering har också tagit emot stora summor från läkemedelsbolag. Kostnader Den amerikanska regeringen spenderade 32 miljarder kronor för behandling av soldaters psykiska hälsa mellan 2007–2012. Enbart år 2025 uppgick siffran till 17 miljarder dollar (175 miljarder kr) som gick till VA för behandling av mental hälsa samt flera hundra miljoner dollar för suicidprevention. Den största delen gick till psykiatriska droger – även kallade läkemedel. Veteranorganisationen är läkemedelsbolagens största kund. Problemet är att forskningen kring antidepressiva och självmord är långt ifrån entydig. Ett flertal studier och om analyser av läkemedelsdata har pekat på en kraftigt ökad risk för självmordstankar, aggressivitet och våld, särskilt i början av behandlingen eller vid utsättande och dosändringar. Kritikerna menar att dessa risker tonats ned i decennier. Veteranerna själva beskriver ofta ett vårdsystem som blivit överbelastat och standardiserat. Terapitider är få, väntetiderna långa och personalomsättningen hög. Tabletter går snabbare. Wall Street Journal rapporterade att många läkare inom veteranvården känt sig pressade att skriva ut fler preparat eftersom det saknats resurser för långsiktig traumabehandling och terapi. Självmorden flerdubblade efter medicinsk behandling Det finns också en djup frustration över hur självmordsstatistiken används. Veteranorganisationerna bakom protesterna menar att myndigheterna talar om “mental sjukdom” i allmänna ordalag men undviker att undersöka sambandet mellan ökande medicinering och stigande självmordstal. När självmorden fördubblats i vissa grupper ses det fortfarande som ett argument för mer medicinering, inte mindre. Kritikerna säger att hela logiken blivit bakvänd. Om behandlingen fungerade borde självmorden minska. I stället har USA sett fler döda veteraner genom självmord än genom de krig som skapade trauman från början. Redan år 2013 meddelade amerikanska försvarsdepartementet att antalet militära självmord under 2012 hade överskridit dödade i strid med i genomsnitt ett självmord om dagen. Från 2009 till 2012 dog fler amerikanska soldater genom självmord än i trafikolyckor, hjärtsjukdomar, cancer och mord – tillsammans. En månad senare rapporterade amerikanska Department of Veterans Affairs (VA) att det begicks 22 självmord om dagen bland veteraner. Genom att räkna med överdoser, bilolyckor och andra “oavsiktliga” dödsfall relaterade till psykofarmaka, uppskattas att upp till 44 veteraner om dagen kan ha tagit sitt liv – mer än två i timmen. För varje aktiv soldat i tjänst som dött i krig så dog 25 veteraner genom självmord. Självmordsfrekvensen är inte mindre fruktansvärd i andra länder. Under 2012 begick fler brittiska soldater och veteraner fler självmord än vad som dödades i strid. Nyligen rapporterade Reuter att hundratals israeliska soldater försökt begå självmord. Inga rapporter om hur många som lyckats. Uppgifter finns om kraftig behandling med antidepressiva medel. Veteraner och aktiva soldater är inte ensamma om detta. Även i samhället i stort har självmorden ökat med 35 procent i USA i takt med den ökande förskrivningen av antidepressiva och andra psykdroger. Polyfarmaci En annan fråga som väcker ilska är polyfarmaci – kombinationen av flera psykiatriska läkemedel samtidigt. Veteraner med PTSD kan samtidigt få antidepressiva, sömnmedel, antipsykotika, ångestdämpande och smärtstillande opioider. Många beskriver hur de till slut knappt kunnat tänka klart, arbeta eller känna igen sig själva. Forskare och tidigare läkare inom veteransystemet har varnat för att läkemedelskombinationerna kan skapa oförutsägbara neurologiska och psykologiska effekter. Detta är inte på något sätt ett försvar för krig. För bakom protesterna finns en större fråga: hur ett samhälle behandlar människor som skickats i krig. Många veteraner upplever att de först användes som soldater, många tvångsrekryterades, och därefter reducerades till patienter som skulle hållas funktionella genom kemiska lösningar. När problemen blev för komplexa möttes de av fler recept i stället för mänskligt stöd. Flera av demonstranterna i Washington argumenterade därför för ett helt annat synsätt på trauma och psykisk ohälsa. De efterfrågade fler terapeuter, mindre läkemedelsberoende vård, bättre socialt stöd och större öppenhet kring läkemedelsrisker. En del veteraner arbetar idag aktivt med att hjälpa andra att trappa ner psykiatriska mediciner efter år av beroende och biverkningar och har startat stödorganisationer. Det som gör frågan så politiskt känslig är att den slår direkt mot några av de mest mäktiga institutionerna i USA: läkemedelsindustrin, psykiatrin och veteranmyndigheterna. Att hävda att behandlingar som ska förebygga självmord i vissa fall kan öka risken är nästan ett tabu. Därför fick protesterna också begränsad mediebevakning trots att hundratals människor deltog och flera familjer berättade om sina förlorade anhöriga. Media är besvärande tyst. Kan det bero på annonsintäkterna? Många mediekanaler i USA lever på läkemedelsannonser – ”Talk to your doctor!”. Men veteranernas ilska går inte längre att ignorera. Allt fler tidigare soldater vittnar om samma mönster. Kriget tog inte död på deras kamrater. Det gjorde tiden efteråt. Och den frågan ekar nu genom Washington: hur många fler måste dö innan någon vågar undersöka om själva behandlingen blivit en del av katastrofen? Sanslöst våld Men det finns ytterligare en aspekt på detta som det inte alls talas om. Flera veteraner vittnade om hur medicinerna förändrade deras personligheter. Män som överlevt strider i Fallujah eller Kandahar beskrev hur de efter månader på antidepressiva och lugnande preparat förlorade impulskontrollen, blev aggressiva, isolerade sig eller utvecklade ett tillstånd av intensiv inre rastlöshet – akatisi. Det är en neurologisk biverkning som länge varit känd inom psykiatrin men som sällan diskuteras offentligt. Personer som drabbas beskriver det som att “vilja fly från sin egen kropp”. Många upplever panik, desperation och självmordstankar. Akatasi är definitivt våldsframkallande. Det har även noterats i krigszoner. Medan tanken på att skicka medicinerade soldater i strid var otänkbart bara för ett par decennier sedan, så är det idag status quo. Vilket har orsakat en mängd bisarra våldshandlingar, Och det har pågått under flera år. Här är några exempel: • En 35-årig veteran från Irakkriget mördade sex medlemmar av sin närmaste familj år 2012. Det är det tredje massmordet som begåtts av militärer på lite mer än ett år. • En annan militär sköt ihjäl tre och skadade 16 på Ft. Hood i USA. • I slutet av 2013 sköt en annan militär ihjäl tolv personer och skadade åtta på Washington Navy Yard. Alla tre hade fått psykiatriska droger i form av antidepressiva och antipsykotika innan morden, en hade fått en experimentdrog mycket snarlik ecstacy. • Tolv soldater arresterades för att ha format ett ”mördarteam” som slumpmässigt sköt och bombarderade civila i Irak. De använde en ”cocktail” av psykiatriska droger. • En sergeant hade plötsligt öppnat eld mot civila bönder utan anledning december. 16 dog. Han fick psykiatrisk ”behandling” innan. • Jose Barco hyllades som hjälte efter att ha räddat sina kamrater under en självmordsbombning. Idag sitter han fängslad nästkommande 52 åren för mordförsök. Han fick sammanlagt nio olika psykdroger. • Bara från Fort Carson, Colorado, så har 18 soldater blivit åtalade för mord, massaker eller mordförsök sedan kriget startade, och 36 har begått självmord. Navy Times rapporterar att psykiatriska droger har ökat skyhögt bland militärpersonal och att våldsamt beteende ökar lika mycket. Det våldsframkallande medlet Xanar ökade med 72 procent på bara ett par år. – Jag är ingen läkare, men något inom mig säger att ju mindre vi skriver ut av dessa saker, desto bättre kommer det att bli, sade general Peter W Chiarelli, vice personalchef för armén, till New York Times. ”Föreställ er att framkalla detta bland män och kvinnor som är kraftigt beväpnade och under stress”, sade psykiatriker Peter Breggins som anlitats av armén som expert. Han har vittnat i flera rättegångar och är starkt kritisk mot den massiva nerdrogningen inom armén. Navy Times rapporterade även att psykiatriska droger har ökat skyhögt bland militärpersonal och att våldsamt beteende ökat lika mycket. Se videon: The Enemy Within (svensk text): https://www.kmr.nu/den-dolda-fienden-film https://www.svd.se/a/8q3KLx/hundratals-sjalvmordsforsok-bland-israels-soldater • http://www.army.mil/-news/2010/07/28/42934-army-health-promotion-risk-reduction-and-suicide-prevention-report/index.html
 • http://www.nytimes.com/2011/02/13/us/13drugs.html?_r=2&nl=todaysheadlines&emc=tha3
 • http://www.earthtimes.org/articles/show/fred-a-baughman-jr-md,1312839.shtml • http://www.opednews.com/articles/1/Are-Soldiers-Suicides-Caus-by-Martha-Rosenberg-101015-973.html
 • http://wvgazette.com/News/201008120975 • http://healthland.time.com/2011/01/07/top-ten-legal-drugs-linked-to-violence/ • https://www.cchrint.org/2012/10/30/military-mental-health-treatment-becomes-frankenpharmacy/ • https://www.cchrint.org/2024/11/08/veterans-day-cchr-calls-for-safeguards • https://www.cchrint.org/2021/09/13/cchrs-foia-request-to-veteran-health-administration-reveals-4-2-million-vets-prescribed-dangerous-drugs-costing-2-4-billion/ • https://www.pressreader.com/usa/san-antonio-express-news/20250412/281526526890060 Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Flera tidningar såsom LA Times, Reuters, Times och andra medier har i flera år rapporterat och bekräftat det som KMR sagt i över 35 år: antidepressiva och andra psykiatriska skapar våldsbenägna människor. Det är faktiskt en svensk studie på 856 493 personer som ligger till grund för detta, publicerad i PLos Medicine. (1) Enligt uppgift så ökade våldsbenägenheten bland unga män i åldrarna 15-24 med 43 procent. De var mer benägna att bli dömda för mord, angrepp, rån, mordbrand, kidnappning, sexuella övergrepp och annat våld när de tagit antidepressiva. Bland kvinnor var ökningen 75 procent. I Sverige blev det en (nedtonad) liten artikel om detta i en facktidskrift! Fast de lyckades närmast vända på sakfrågan. Oftast är våldet sanslöst och våldsamt. I USA med 40 miljoner som använder antidepressiva är det mer uppenbart: • En respekterad polischef i en liten stad sköt ihjäl hela sin familj och sig själv kort tid efter att ha tagit antidepressiva. • En dotter bet nästan ihjäl sin mor. • En mamma dränkte sina fem barn i badkaret, ett efter ett. • En annan mamma låste in sina barn i bilen och lät den rulla ner i sjön medan hon tittade på. Alla hade använt antidepressiva. Inget våld innan. Alla som använder antidepressiva blir naturligtvis inte våldsbenägna men tillräckligt många för att ha skapat rubriker i media i över 35 år. Om det så bara är ett fåtal procent som blir tillräckligt våldsbenägna för att skjuta ihjäl människor så får man tänka på hur många potentiella massmördare det finns, när det bara i USA finns 40 miljoner som använder antidepressiva, 1,2 miljoner i Sverige och miljontals i övriga världen. Och våldet är långt mer än vad som syns bland medias rubriker, bara de värsta tas upp. Spärrarna släpper Det är naturligtvis inte bara antidepressiva medel som kan skapa sanslöst våld, så gott som alla psykiatriska droger kan göra det, ADHD-droger, antipsykotika, bensodiazepiner etc., men antidepressiva gör det möjligen mer än andra. Och kombinerar man fler av dessa så smäller det. Alla normala spärrar släpper, det är karakteristiskt för dessa droger. De flesta fall som har granskats har inte haft någon historia med våld innan de började med psykdroger. De 10 mest våldsframkallande medicinerna Tidningen TIME publicerade en Tio-i-topp-lista av de mest våldsframkallande medicinerna. 8 av tio är psykiatriska droger. Den inledande siffran anger rangordning bland de som orsakar mest våld. Det efterföljande namnet är det generiska (verksamma) ämnet. Inom parentes anges varumärket engelskt/svenskt. Därefter vilken typ av medicin det är och till sist hur många gånger det ökar våldsbenägenheten (t.ex. 7,9 x – gånger) 10. Desvenlafaxine (Pristiq) Antidepressiv. 7.9 x. 9. Venlafaxine (Effexor) ångestdämpande. 8.3 x 8. Fluvoxamine (Luvox) Antidepressiv. 8.4 x 7. Triazolam (Halcion) Benzodiazepine. 8.7 x 6) Atomoxetine (Strattera) ADHD-medicin. 9 x 5) Mefoquine (Lariam) Malariamedicin. 9.5 x 4) Amfetaminer: (olika) ADHD-medicin. 9,6 x 3) Paroxetine (Paxil/Seroxat) Antidepressiv. 10.3 x 2) Fluoxetine (Prozac/Fontex) Antidepressiv. 10.9 x 1) Varenicline (Chantix/Champix) antirökmedel. 18 x Batman-killer Det finns många ruskiga exempel på det sanslösa våldet där psykiatriska droger spelat stor roll, faktiskt varit avgörande. Men ett mycket belysande fall där psykiatriska droger varit avgörande är domen mot ”Batman-killer” James Holm som dömdes till tolv livstidsstraff samt ytterligare 3318 års fängelse för att år 2012 ha skjutit ihjäl tolv biobesökare och skadat 70 utanför Denver vid biopremiären av en Batmanfilm. Hur antidepressiva skapar våld Vi har fått läsa om morden och straffet och allt det spektakulära, men inte det mest intressanta. James Holm, ”Batman-killer”, gick på antidepressiva Zoloft och bensodiazepinen Klonopin (som Stevie Nicks sa vara värre än heroin*). Bägge är kända för att framkalla kemisk psykos, för att inte tala om när man tar dem ihop. När man får för mycket serotonin finns risk för att kroppen inte kan metabolisera det. Det är då mordtankar, självmordstankar och psykoser uppstår. När James Holm arresterade svettades han så mycket, att polisen sa att de aldrig sett någon som svettats så mycket. Det tyder på ett serotoninergt syndrom, en giftigt hög halt av serotonin i hjärnan. Det kan döda en person på 24 timmar, för att inte tala om att utlösa psykoser. Man kan se galenskapen på bilder före på psykdroger (på FB med pistol) och efter utan psykdroger (i rättssalen). Vad vi inte fick veta i media var att en månad innan morden så klagade Holm på att han hade tvångsmässiga mordtankar. Då FÖRDUBBLADE hans psykiater dosen Zoloft. När han fortsatte att klaga över mordtankar TREDUBBLADES dosen. Detta en månad innan skotten på bion. Det som också är intressant är en senare intervju med Holm i filmen American Addict 2 – The Big Lie, alldeles innan rättegången, där uppträder han helt normalt och artigt under intervjun, långt ifrån det freak som målats upp i media –när nu de psykiatriska drogerna gått ur kroppen. Nikolas Cruz, som 2018 genomförde en skolskjutning där 17 människor dödades och 17 skadades, hade sedan sex års ålder varit föremål för omfattande psykiatrisk behandling med diagnoser, medicinering och terapi. Under uppväxten fick han bland annat ADHD-diagnos och behandlades med stimulantia, antidepressiva och antipsykotiska läkemedel samtidigt som hans aggressiva beteende eskalerade. Trots återkommande varningssignaler, hot och berättelser om våldsamma fantasier fortsatte behandlingen under många år utan att stoppa utvecklingen. Fallet har lyfts fram som ett exempel på hur unga människor kan bli föremål för omfattande psykiatrisering och läkemedelsbehandling utan att de bakomliggande problemen hanteras på ett sätt som förhindrar allvarliga våldshandlingar. Cruz dömdes till 34 livstidsstraff. En av de värsta skolskjutningarna skedde 2012 och utfördes av 20-årige Adam Lanz som sköt ihjäl 26 personer, sin mor och sig själv. Han hade en ”komplex bakgrund” med psykiatriska diagnoser och fick antidepressiva samt ADHD-behanding. En 114 sidor lång inlaga beskrev hans psykiatriska bakgrund. USA: En återkommande koppling I USA har kopplingen mellan ADHD-läkemedel och skolskjutningar debatterats i decennier. Enligt granskningar har majoriteten skolskyttar stått på centralstimulerande eller antidepressiv medicin: • Columbine (1999) – Eric Harris var enligt vissa källor på fluvoxamin (antidepressiv SSRI). Detta var den första riktigt stora skolskjutningen. • Red Lake (2005) – Jeff Weise, 16, sköt nio personer och hade använt Prozac. Skolskjutningar i Finland Finland har drabbats av två allvarliga skolskjutningar: • I Jokela (2007) – 18-årige Pekka-Eric Auvinen sköt åtta personer till döds. • I Kauhajoki (2008) – 22-årige Matti Juhani Saari dödade tio personer. I en skola i Finland Båda gärningsmännen hade dokumenterade psykiska problem och de hade fått antidepressiva och centralstimulerande läkemedel. Fallen har lett till en bredare diskussion i Finland om både psykiatrisk vård och övermedicinering. Sverige I Sverige har vi en enda skolskjutning vilken skedde i Örebro. Den var desto värre. Rickard Andersson sköt ihjäl 10 elever och lärare och sig själv i det värsta massmordet i Sverige. Polis och myndigheter försökte desperat hindra uppgifter om att han hade använt psykiatriska droger innan, men KMR lyckades få fram det. Han hade våldsframkallande psykiatriska droger i blodet vid dådet: Xanor (bensodiazepin), amfetamin och ett smärtstillande kodeinopiat. Han hade besökt psykiatriker innan dådet. Flera andra våldsdåd i svenska skolor har dock inträffat, ett i Trollhättan 2008 med svärd, fyra dödsoffer. Elva andra finns registrerade, med kniv och andra tillhyggen, flera med psykiatriska droger inblandade. Vi har tur i Sverige med begränsad tillgång till skjutvapen. Historia Redan 1991 hjälpte Internationella KMR (CCHR) i USA till att organisera en hearing inför amerikanska läkemedelsverket (FDA) där vittnen och experter samlades för att vittna om att de nya antidepressiva medlen inte bara skapade självmördare utan även sanslöst våld och mord. Trots en överväldigande samling vittnesmål som berättade om hur, tidigare ej våldsbenägna människor, blev monster kort tag efter att ha tagit antidepressiva medel, så vägrade FDA Advisory Committee, varav fler medlemmar var finansiellt knutna till de läkemedelsbolag som tillverkade medlen, att varna för antidepressiva genom att beordra varningstext på burkarna. Vittnesmålen spelades in. Tusentals fall – ”ej vetenskap”! Samma år skickade svenska KMR ett hundratal sidor till Läkemedelsverket i samband med registrerandet av Prozac/Fontex, det första antidepressiva medlet, i Sverige, som klart visade sambandet mellan våld och antidepressiva, med tusentals exempel från USA där våldet redan startat efter att det registrerades redan 1989. ”Detta är ej vetenskap” blev svaret. ”Det är inte våld och mord heller” svarade vi. Sedan grävde vi fram att Läkemedelsverkets utgifter och löner betalades av läkemedelsbolagen. Dessförinnan hade KMR gått till överåklagare Eric Österberg med klara bevis för att VD:n för det svenska kontoret för Eli Lilly som tillverkar Prozac mutat den psykiatriker (Anders Forsman) som skulle göra en utvärdering av Prozac innan det registrerades. Det skedde på rekordkorta tiden sex månader. Han fick 50 000 kronor utbetalda skattefritt via Schweiz för denna tjänst. I en fax (som vi har) beskrev han hur han skulle vara ett ”smörjmedel” i processen att registrera Prozac. Han fick även tillsänt sig ”kvinnliga sekreterare för att hjälpa honom med processen”, berättade VD:n för oss med ett snett leende. ”Han blev en blöt fläck när jag konfronterade honom”, sade Österberg. Idag är psykiatrikern välkänd professor i rättspsykiatri. Det sanslösa våldet startar Våldsvågen med de nya antidepressiva startade med det klassiska exemplet Joseph Wesbecker som gick in på sin forna arbetsplats år 1989 med automatgevär och sköt 20 arbetskamrater och dödade nio. En månad innan hade han börjat med Prozac som precis kommit ut på marknaden. Offrens anhöriga stämde läkemedelsbolaget. Wesbecker hade inte varit våldsam förut. Domaren blev närmast galen när han fick höra att läkemedelsbolaget gjort upp med de kärande bakom ryggen på honom så att det skulle se ut som de förlorade målet. Han tvingade dem dock att erkänna att de ”gjort upp i godo” vilket innebär att det inte blev någon dom i ärendet. Den lades bara ner. Därefter utsattes domaren för en smutskampanj som gjorde att han fick sluta som domare. CCHR:s (KMR i USA) kampanjer gjorde att Eli Lillys aktier störtdök på en natt när Washington Post publicerade CCHR:s pressreleaser med alla våldsfall. Då blev CCHR utsatt för årslånga attacker i media. Eli Lilly publicerade och skickade ut en mycket lång hetsartikel ur tidningen TIMES till alla läkare i USA (200 000). Det var första gången TIMES tillåtit detta. Kan det bero på att en av styrelseledamöterna i Eli Lilly var gift med en av ägarna i TIMES. Antalet självmord och sanslöst våld eskalerade efter detta och 2004 blev FDA tvungna att återigen ta upp frågan. Denna gång var bevisen överväldigande och nu beordrade man alla tillverkare att sätta en ”black box” varning (den allvarligaste) på alla etiketter för så gott som alla antidepressiva medel och som varnade för självmordsbenägenhet”. Dock ej för ökad vålds- och mordbenägenhet. Det sanslösa våldet eskalerar. Det fanns redan då minst 22 officiella varningar från olika läkemedelsverk och andra regulatoriska instanser om ökat våld och andra biverkningar. Det fanns även 35 skolskjutningar och/eller skolrelaterat våld konstaterat i samband med antidepressiva medel. Och det fanns 14 773 rapporter till FDA:s MedWatch system om att psykiatriska droger framkallar ökat våld (se diagrammen ovan). Och detta är bara en bråkdel. Idag är det mångfaldigt fler, men myndigheter lägger locket på och lämnar inte ut data som de anser kan skada läkemedelsbolagen – trots att allmänheten skadas. Och ingen varning för ökat våld. Det förnekas fortfarande trots överväldigande bevis – och våld. Det intressanta är att sanslöst våld knappast förekom före 1960. Elever gick med skjutvapen i fickan till skolorna för att imponera. Det fanns miljontals skjutvapen i omlopp. Men det förekom inga skolskjutningar eller sanslöst våld. I mitten på 1950-talet kom de första psykdrogerna ut på marknaden. Då först började det sanslösa våldet. * Sångerskan Stevie Nicks i Fleetwood Mac beskriver det helvete hon utsattes för när hon på Betty Ford kliniken fick Klonopin för att ”vänja sig vid sin nyvunna drogfrihet” som hon uttrycker det. Det resulterade i åtta års helvete. ”Det var värre än heroin.” http://www.benzo.org.uk/nicks.htm (1) http://journals.plos.org/plosmedicine/article?id=10.1371/journal.pmed.1001875 http://www.reuters.com/article/2015/09/15/us-health-antidepressants-crime-idUSKCN0RF2BB20150915 http://www.latimes.com/science/sciencenow/la-sci-sn-antidepressant-ssri-violent-crime-risk-20150915-story.html The Spiral Notebook: The Aurora Theater Shooter and the Epidemic of Mass Violence Committed by American Youth, (amazon.com) http://www.cchrint.org/2015/09/22/new-study-confirms-cchr-antidepressants-cause-violence/ http://www.cchrint.org/psychiatric-drugs/drug_warnings_on_violence/ http://www.cchrint.org/school-shooters/ www.SSRIstories.NET http://www.medicaldaily.com/painkillers-and-anti-anxiety-meds-linked-increased-risk-homicide-antidepressants-not-335876 http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0015337 Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Bevisen för att ADHD-preparat orsakar aggression och depression finns i läkemedelsbolagens egna studier. Högre doser ger högre risk för maniska, psykotiska tillstånd – och sanslöst våld. Det är dags för media att våga rapportera om skadorna; dags att vid sanslöst våld och våldtäkter ställa frågan: Vilka psykiatriska droger fick alla normala spärrar att försvinna? Läs exemplen på svenskt sanslöst våld nedan. Alla gick på psykdroger. Idag mörkar man gärningsmännens intag av mediciner. Dådet i Örebro är den värsta masskjutningen i Sveriges historia. Det borde med självklarhet innebära en utredning med full transparens vad gäller möjliga orsaksfaktorer. Det borde medföra krav på åtgärder för att minimera risken för att något liknande ska ske igen. En enorm utredning drog igång. KMR försökte i flera veckor, inklusive överklagan, att få reda på vilka mediciner skolskytten använt. Polisen vägrade konsekvent att meddela detta. Men till slut lyckades vi få reda på att han varit i kontakt med psykiatrin och fått amfetamin och Xanor, två av de bevisligen mest våldsframkallande psykdrogerna. Varför tystar man detta? De tusentals svenska patienter som drabbats av aggressioner, fientlighet, depressiva och psykotiska tillstånd, har sällan eller aldrig fått veta att ”medicinen” faktiskt bevisats orsaka dessa skador. De får i stället veta att dessa effekter är sjukdomssymtom, ett resultats av deras ADHD, bipolära störning, ångestsyndrom, sociala fobi, depression. Vi har rapporterat om det många gånger förut, men det är än mer aktuellt idag när psykiatriker och läkemedelsbolag öser ut amfetaminpreparat – till den grad att Sverige nu ligger i världstoppen vad gäller förskrivning. Media rapporterar om den exploderande diagnosticeringen av unga, med den lika exploderande utskrivningen av amfetaminpreparat. Oftast i form av hyllningar till ”medicinen”, berättade av enskilda utvalda fall. Bevisen om skadorna lyser i stort sett med sin frånvaro. De kraftigt ökade riskerna för aggressioner, psykotiska och maniska tillstånd, får inte något utrymme. En liten skara namnkunniga psykiatriker får, utan kritiska frågor, chansen att berätta om medicinens ”skyddande effekt” – mot i stort sett allt. Här är tabeller över biverkningar för de placebokontrollerade studierna för ADHD-drogen Concerta. Från läkemedelsbolagets egna studier. Det gulmarkerade visar förhållandet i procent mellan placebo och Concerta. Detta är alltså läkemedelsbolags egna placebokontrollerade studier – bekräftat av utredande läkemedelsmyndighet – som visar att ADHD-preparatet Concerta (metylfenidat): · ökar risken för aggression; · ökar risken för depressiva tillstånd; · ökar risken för psykotiska/maniska tillstånd; · har en avsevärd missbruks- och spridningsrisk. Det här är vad den engelska läkemedelsmyndigheten MHRA kom fram till när man granskade läkemedelsbolaget Janssens samlade ”dubbelblinda, randomiserade placebokontrollerade studier”. Man skrev: ”Det har fastställts ett orsakssamband för Concerta när det gäller aggression, tics och depression.” ”Det bedöms att det finns en avsevärd missbruks- och spridningsrisk med Concerta.” · Mer än dubbelt så många av dem som i studierna fick amfetaminpreparatet uppvisade aggressiva/fientliga beteenden än av de som fick placebo. · Det var en 56 procents högre risk att uppvisa depressiva tillstånd för dem som fick amfetaminpreparatet än för dem som fick placebo. · Nästan tre gånger så många av dem som i studierna fick Concerta uppvisade psykotiska/maniska tillstånd jämfört med dem som fick placebo. Det ska tilläggas att dubbelblinda, randomiserade placebokontrollerade studier, i vetenskapliga sammanhang, anses vara ”Gold Standard” – studier i vilka man kan fastställa orsakssamband. Detta till skillnad mot andra typer av studier, som registerstudier, där man kan plocka eller utesluta uppgifter som man vill, och där forskare sponsrade av läkemedelsbolag, gärna hävdar orsakssamband som inte finns – som att ADHD-preparaten skulle ha en skyddande effekt – mot det mesta. Och där media sedan okritiskt berättar det resultatet. Läkemedelsbolag har kört ut att ADHD-preparat ”förhindrar dåliga skolresultat, arbetslöshet, kriminellt beteende, trafikolyckor och sexuellt överförda sjukdomar” [1] och har fått mångmiljonböterböter för denna falska marknadsföring. Det kan alltså vara mer lämpligt för de medier som skriver om ADHD-preparatens effekter att berätta om vad de placebokontrollerade studierna visat (orsakar aggression, depression, psykos) än att okritiskt föra fram vad vinklade okontrollerade studier sägs visa (”har en skyddande effekt”). Tyvärr vilseleds vi av budskap, som det från den av journalister ofta intervjuade KI-experten Sven Bölte, som nyligen i en skenbart objektiv artikel (Forskning & Framsteg) utan kritiska frågor får berätta: ”Inom psykiatrin hör metylfenidat [som Concerta och Ritalin] till de säkraste och effektivaste läkemedel vi har.” (Eller ska vi tolka det som ett uttalande om hur övriga preparat ur arsenalen är ännu mer skadliga och ineffektiva?) Det kan då vara på sin plats att igen berätta om endast några av de fall där ADHD-preparat och andra psykiatriska droger skapat allvarliga aggressioner, psykotiska tillstånd och sanslöst våld, inklusive brutala våldtäkter. Kanske kan det få granskande journalister att ställa frågor nästa gång liknande händelser inträffar: • En 34-årig man attackerade (2024) fyra personer i Västerås med kniv och hänglås. Han var påverkad av ADHD-amfetaminet Elvanse och kände sig förföljd. Vid en busshållplats slog han en 17-årig pojke så svårt i huvudet att skallbenet krossades, och attackerade därefter tre kvinnor. En kvinna slogs flera gånger med hänglåset innan hon knivhöggs. Polisen sköt mannen efter att han även angripit dem. Han mindes inget. Advokaten menade att höga doser Elvanse (130 mg, över rekommenderade 70 mg) orsakat psykos. Mannen hade ingen tidigare våldshistorik. ”Han blev som förbytt”, sade ex-frun. • En kvinna satte (2024) eld på en ICA-butik i Västerås med en sprayflaska som eldkastare och attackerade förbipasserande. Hon hade skrivits ut från psykiatrin 30 minuter tidigare. Hon medicinerades med Elvanse och mindes inget av händelsen. • I ett vansinnesdåd (2016) dödade en 28-åring sin far i Karlsborg. Advokaten kallade dådet oförklarligt. Han brydde sig om sin pappa, de reste ihop etc. Han hade inga motiv. En vecka före hade mannen fått ADHD-drogen Concerta, känt för att kunna orsaka aggression och psykos. • ADHD-medlet Ritalina skrevs i hög dos ut till förövaren av de värsta våldtäkterna någonsin i Norge. Amfetaminpreparat är sedan länge kända för att öka aggression och risk för psykos i höga doser. Liknande höga doser skrivs även ut i Sverige. • En 28-årig man dömdes till 4 års fängelse för en grov ”batongvåldtäkt” på sin f.d. flickvän. Hovrätten beskrev handlingen som rå och hänsynslös. Han hade fått amfetamin utskrivet för ADHD. • En 33-årig man begick en av de värsta våldtäkterna i Sverige mot två 17-åriga flickor under en 16 timmar lång bilfärd. Enligt åklagaren var det det värsta våldtäktsfall hon sett. Han använde ADHD-drogen Concerta. • Kannibalmordet i Skara (2010) begicks av en person som länge behandlats med amfetamin och andra psykiatriska droger. Förskrivningen ökade över tid i kombination med omfattande missbruk. Det hela slutade med ett bestialiskt mord på flickvännen. • En 25-årig man dömdes (2009) för olaga hot efter att ha attackerat en kvinna med kniv. ”Han skulle skära halsen av mig,” sade kvinnan i rätten. Trots missbruk hade han fått amfetamin utskrivet för ADHD. • En 28-åring dömdes (2009) för hot mot vakter på en krog. Han hade hotat att skjuta tre vakter som nekat honom att komma in på en krog, "De tre vakterna skulle stå på knä och be om nåd när de sköts i bröstet" enligt media. Han använde alkohol, cannabis och ADHD-medicin, som han ansåg inte fungerade. • En 25-årig kvinna dömdes (2009) för misshandel av annan kvinna i hemmet, bevittnat av ett spädbarn. Trots tidigare våld och missbruk hade hon fått ADHD-diagnos och amfetamin utskrivet. • Och om inte detta skulle räcka så har vi alla skolskjutningar i USA där majoriteten använt ADHD-droger ofta i kombination med antidepressiva. Det är dags för media att berätta om att ADHD-preparat orsakar aggression och fientlighet, depression, och psykotiska/maniska tillstånd. Och att vid vansinnesdåd ställa frågan: Tog gärningsmannen amfetaminpreparat eller andra psykiatriska droger som fick alla normala spärrar att försvinna? Se vidare: · Enormt missbruk av ADHD-droger Gigantiska doser (2023) https://www.kmr.nu/single-post/enormt-missbruk-av-adhd-droger-gigantiska-doser · Miljontals ungdomar på våldsframkallande psykiatriska droger – en generation försökskaniner (2022) https://www.kmr.nu/single-post/miljontals-ungdomar-p%C3%A5-v%C3%A5ldsframkallande-psykiatriska-droger-en-generation-f%C3%B6rs%C3%B6kskaniner · Sverige daltar med läkare som skriver ut narkotika (2022) https://www.kmr.nu/single-post/sverige-daltar-med-l%C3%A4kare-som-skriver-ut-narkotika [1] Shire Pharmaceuticals LLC to Pay $56.5 Million to Resolve False Claims Act Allegations Relating to Drug Marketing and Promotion Practices, 24 september 2014, http://www.justice.gov/opa/pr/shire-pharmaceuticals-llc-pay-565-million-resolve-false-claims-act-allegations-relating-drug [2] $77 billion in lost income is attributed to ADHD annually in the United States, 22 maj 2005. https://www.eurekalert.org/news-releases/481559 Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Det finns något nästan rörande i hur vetenskapen rör sig. Först en snygg, intuitiv berättelse som alla kan förstå och upprepa – som till exempel “kemisk obalans”, “för lite dopamin”, “en trasig koncentrationsknapp” – och sedan, ett par decennier senare, en torr men obeveklig genomgång av data som i praktiken säger: det där var… inte riktigt sant. Och lika förutsägbart som själva upptäckten kommer reaktionen: ”Ingen hade egentligen sagt så. Det var en förenkling,” och till sist ”Det visste vi hela tiden”. Den här gången gäller det ADHD-medicinerna. Amfetaminpreparat och metylfenidat (i princip samma sak) – Ritalina, Elvanse – som i årtionden har beskrivits som något som “ökar koncentrationen” genom att påverka hjärnans uppmärksamhetssystem. En berättelse som passat perfekt i både klinik och populärvetenskap: barnet kan inte fokusera, medicinen aktiverar fokus, problemet löst. Problemet är bara att det inte stämmer – alls. Det är samma myt som den ”kemiska obalansen” som antidepressiva skulle korrigera – helt fel i över 40–50 år. Och som nu inte visar sig fungera bättre än placebo, har aldrig gjort. Men biverkningarna fungerar lika bra som de alltid gjort. Den nya forskningen, bland annat från Washington University och publicerad i vetenskapliga tidskriften Cell på 36 sidor(!), bygger på flera hundra hjärnavbildningar av nästan 6000 barn. (1) Det är inte små, anekdotiska studier utan data från den massiva ABCD-kohorten (en stor amerikansk långtidsstudie som följer barns hjärnutveckling över tid). (2) Och när forskarna faktiskt tittar på vad som händer i hjärnan med medicinerna/drogerna, är resultatet besvärande tydligt: de nätverk i hjärnan som styr uppmärksamhet förändras inte. Däremot aktiveras system kopplade till vakenhet. Detta syns tydligt på hjärnavbildningarna. Enligt huvudforskare och barnneurolog Benjamin Kay: ”ADHD-amfetamin maskerar enbart sömnbrist genom att härma effekten av god sömn.” Det är en ganska fundamental skillnad. Om man ska vara mindre diplomatisk: medicinen gör dig inte bättre på att koncentrera dig. Den gör dig mer vaken och möjligen mer motiverad att göra det du annars inte orkar eller vill göra. ”Jag städade hela huset på en timma”, som en speedad kvinna sa i en annons för Ritalina på 1960-talet. Och plötsligt faller en rad observationer på plats som tidigare krävde långt mer kreativa förklaringar. Barn sitter stilla inte för att de plötsligt fått bättre kognitiv kontroll, utan för att uppgiften känns mindre outhärdlig. Det som tidigare beskrevs som “förbättrad uppmärksamhet” framstår i efterhand mer som en bieffekt av ökad vakenhet och belöningssystem. Det blir ännu mer intressant – eller obekvämt – när man kopplar in sömnen. För samma forskargrupp visar att effekten av stimulantia i hjärnan i praktiken liknar effekten av att ha sovit ordentligt. De mönster av hjärnaktivitet som ses vid medicinering efterliknar dem som uppstår efter god sömn, och kan till och med “sudda ut” de negativa effekterna av sömnbrist. Med andra ord: vi kanske inte har behandlat en koncentrationsstörning så mycket som vi har farmakologiskt kompenserat för trötthet. Alla föräldrar vet hur uttröttade barn kan uppföra sig. Detta är inte en liten detalj. Sömnbrist i sig är starkt kopplad till precis de problem som brukar tolkas som ADHD-symtom: impulsivitet, sämre beslutsförmåga, nedsatt arbetsminne, emotionella svårigheter – kort sagt beteendeproblem. Barn som sover mindre än rekommenderade nio timmar visar både strukturella hjärnförändringar och tydliga kognitiva försämringar, och dessa effekter kvarstår över tid. Det är alltså inte bara en tillfällig trötthet – det är en systematisk påverkan på hjärnans utveckling. Alla föräldrar vet hur det kan vara att få i väg barnen till skolan. Ge dem lite amfetamin så vaknar de och sparkar loss… Ökad aggressivitet En ny studie från Örebro universitet undersökte hur sömnbrist påverkar aggressivitet hos tonårsflickor. Deltagarna fick sova olika länge i ett sömnlaboratorium och genomförde sedan ett test där de kunde ge en annan person wasabi (mycket stark pepparrot) som mått på aggressivitet. Resultaten visade att kortare sömn ökade aggressivt beteende (mer wasabi). Studien tyder alltså på att sömnbrist kan förstärka beteendeproblem. Sätter man ihop de här bitarna blir bilden svår att ignorera. En stor andel barn med ADHD har samtidigt sömnproblem och en underliggande ständig trötthet som ibland slår över till överaktivitet. Stimulantia maskerar effekterna av sömnbrist genom att öka vakenhet och motivation. Resultatet ser ut som förbättrad koncentration, men den underliggande mekanismen är något helt annat. I vissa fall väcks till och med frågan om feldiagnostik: övertrötta barn uppvisar klassiska ADHD-symtom, får en diagnos och svarar “bra” på medicin – eftersom medicinen i praktiken fungerar som en kemisk väckarklocka. Det förklarar också en annan detalj som annars är svår att få ihop. Stimulantia förbättrar inte prestation hos barn utan ADHD som redan sover tillräckligt. Om medicinen verkligen ökade koncentrationsförmågan i sig borde effekten vara mer generell. Men om den i stället kompenserar för trötthet och bristande motivation blir resultatet logiskt: den hjälper främst där det finns något att kompensera. Det här betyder inte att medicinerna “inte fungerar”. Men det betyder att de fungerar av helt andra skäl än de vi vant oss vid att upprepa. Och det är en avgörande skillnad, eftersom den styr hur vi förstår både problemet och lösningen. Om problemet är en defekt koncentrationsmekanism blir lösningen farmakologisk justering av uppmärksamheten. Om problemet i stor utsträckning handlar om vakenhet, motivation och – i många fall – sömn, då ser landskapet plötsligt annorlunda ut. Då hamnar frågor om livsstil, sömnkvalitet och belastning i centrum, snarare än enbart neurotransmittorer. Det är här man börjar ana varför reaktionen redan nu är så förutsägbar. Ingen kommer säga att man haft fel. I stället kommer formuleringarna: “vi har alltid vetat att det är mer komplext”, “detta nyanserar bilden”, “det handlar inte bara om uppmärksamhet”. Samma retoriska glidning som när teorin om den kemiska obalansen i depression började falla sönder. Den var aldrig bokstavlig, får vi veta. Den var pedagogisk, och så till slut ”det visste vi hela tiden”. Och visst, vetenskap fungerar så. Modeller förenklas, populariseras och korrigeras. Men det finns också ett mönster där förenklingar får leva väldigt länge, särskilt när de passar praktiska behov – diagnostik, behandling, förskrivning – och där korrigeringarna kommer långt senare, ofta utan samma genomslag. Det kanske mest ironiska i hela historien är att den nya bilden inte gör verkligheten enklare, utan mer besvärlig. För det är betydligt svårare att optimera barns sömn, livsmiljö och belastning än att skriva ut ett läkemedel. Och det är betydligt mindre tillfredsställande att säga “det här kan handla om att du är kroniskt trött” än att säga “vi har en medicin som förbättrar din koncentration”. Men data bryr sig inte om vad som är bekvämt. Och just nu pekar de ganska tydligt åt ett håll: amfetamin gör inte människor mer fokuserade i någon direkt mening. Det gör dem mer vakna, mer motiverade – och ibland, helt enkelt, mindre sömniga. Men å andra sidan gör amfetamin att de sedan har mycket svårt att sova. Det är därför försäljningen av sömnmedel rasat i höjden ofantligt sista åren. Och sömnmedel ger inte samma vila som normal sömn. Tröttheten sitter i närmast hela dagen. Försök få ihop det här. Resten är en historia som berättas lite för länge. (1) https://www.cell.com/cell/fulltext/S0092-8674(25)01373-X 2) ABCD-study: https://nda.nih.gov/study.html?id=634 Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

USA:s hälsominister Robert F. Kennedy Jr. har inlett ett nytt initiativ med målet att minska användningen av antidepressiva läkemedel i landet. Under en konferens om psykisk hälsa och övermedicinering presenterade han flera åtgärder som syftar till att förändra hur dessa läkemedel används och förskrivs. Han vill se över psykiatrin i sin helhet för att säkerställa resultat som fungerar och hjälper människor istället för att söva ner dem med mediciner som inte fungerar. “Vi börjar nu vakna upp från de falska löften som denna industri som kallas mental hälsa har gett.” – Laura Delano, författare och grundare av Inner Compass WASHINGTON – 4 maj 2026 – Det amerikanska hälsodepartementet (HHS) tillkännagav idag insatser för att minska överförskrivningen av psykiatrisk medicin vid ett toppmöte om psykisk hälsa och övermedikalisering. HHS-minister Robert F. Kennedy Jr. lade fram en ny handlingsplan för att främja lämplig psykiatrisk förskrivning och driva på nedtrappning av förskrivning. (1) ”Idag vidtar vi tydliga och avgörande åtgärder för att konfrontera vår nations psykiska hälsokris genom att ta itu med överanvändningen av psykiatriska läkemedel – särskilt bland barn”, sade HHS-minister Kennedy. ”Vi kommer att stödja patienters autonomi, kräva informerat samtycke och gemensamt beslutsfattande, och ändra vårdstandarden mot förebyggande, transparens och ett mer holistiskt synsätt på psykisk hälsa.” Fokus ligger särskilt på en grupp antidepressiva läkemedel som kallas selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), vilka är de mest använda preparaten vid behandling av depression och ångest. Exempel på sådana läkemedel är Sertralin, Cipralex, Seroxat, och Prozac/Fontex. År 2026 uppgav cirka 17 procent (35 miljoner) av den vuxna befolkningen i USA att de använde någon form av SSRI, vilket motsvarar ungefär var sjätte person. I Sverige hämtade 1,2 miljoner ut recept på antidepressiva förra året. 13,4 % av alla unga kvinnor i Sverige (15–34 år) – alltså nästan var 7:e kvinna i den åldersgruppen behandlas med antidepressiva. Dessa läkemedel introducerades för nästan 40 år sedan och blev snabbt populära, delvis eftersom de ansågs ha färre biverkningar än äldre antidepressiva. De kunde dessutom skrivas ut av allmänläkare, vilket bidrog till deras spridning. Under lång tid har patienter fått höra att det är relativt enkelt att sluta med dessa mediciner, men många vittnar om motsatsen. Vanliga utsättningssymtom inkluderar så kallade “hjärnstötar”, rastlöshet, sömnproblem och influensaliknande besvär. Flera patienter upplever också att de får otillräckligt stöd från vården när de försöker avsluta behandlingen. Förslaget har naturligtvis mött kritik från psykiatrin som hävdar att SSRI-medel är nödvändiga och säkra. Vilket motsäges av det faktum att självmorden i USA ökat med 35% från 2000 till 2008. De flesta preparat har även en varning självmordsbenägenhet. En stor grupp användare har på sista tiden även fått uppmärksamhet när de berättar om sexuella problem, olust och impotens, vilket kan skapa stora problem inom äktenskapet. Detta verkar vara en av de största biverkningarna som nu kommer till ytan. Den har även fått en egen diagnos för de som upplever detta även efter man slutat med SSRI: PSSD (Post-SSRI-Sexual Dysfunction). Kennedys nya initiativ innebär bland annat att vårdpersonal ska få bättre utbildning i hur man hjälper patienter att trappa ner eller avsluta medicinering på ett säkert sätt. Dessutom föreslås förändringar i ersättningssystemet, så att läkare får betalt för den tid det tar att stödja patienter i denna process. Samtidigt vill man uppmuntra alternativa behandlingsformer, såsom psykoterapi, fysisk aktivitet, bättre kost och socialt stöd. Kennedy betonade att psykiatriska läkemedel fortfarande har en roll i vården, men att de inte längre ska ses som förstahandsval i alla situationer. Istället ska de betraktas som ett av flera möjliga alternativ, som används när det är lämpligt och med tydlig information till patienten. Han framhöll också vikten av att det redan från början finns en plan för hur behandlingen ska avslutas när den inte längre behövs. Samtidigt underströk han att personer som redan använder psykiatriska läkemedel inte uppmanas att sluta tvärt. Syftet är snarare att ge patienter och läkare bättre kunskap och stöd för att kunna fatta välgrundade beslut tillsammans. Många experter tycker det är bra att frågan om psykisk hälsa lyfts fram. De betonar vikten av att vården är individanpassad och att patienter får rätt behandling utifrån sina behov. I en tidigare hearing förra året hävdade Kennedy att antidepressiva delvis var ansvariga för ökningen av skolskjutningar och att de dessutom var svårare att sluta med än heroin. Något han vidhöll under denna konferens. 2019 publicerade två forskare en studie som fann att 56 procent av patienterna led av abstinenssymtom när de slutade med antidepressiva medel och att 46 procent av dessa beskrev symtomen som allvarliga. Kennedy berättade om en familjemedlem som han sa ”var självmordsbenägen bokstavligen varje dag” när hon slutade med SSRI-medel efter att ha tagit det under flera år. ”Och jag har hört det från hundratals människor, samma berättelse igen och igen.” För att påverka förskrivningen planerar myndigheterna att använda olika verktyg, bland annat ekonomiska incitament och nya riktlinjer. Ett expertteam ska ta fram nationella rekommendationer för hur nedtrappning av läkemedel ska gå till, och nya utbildningsprogram ska utvecklas med fokus på risker och säker utsättning. Kennedy har även uppmanat vårdgivare att i större utsträckning använda icke-medicinska behandlingsmetoder och att stärka patienternas delaktighet i beslutsprocessen. HHS belyser icke-medicinska metoder, såsom familjestöd, psykoterapi, näring och fysisk aktivitet när det är kliniskt lämpligt. Vårdgivare kan också hitta information i brevet om faktureringskoder som kan användas för att stödja tillhandahållandet av evidensbaserade icke-medicinska behandlingar. Dessutom kommer National Institutes of Health (NIH) och FDA påskynda forskningen om nya, innovativa behandlingar för psykiska hälsotillstånd. Målet är att minska onödigt beroende av läkemedel, förbättra behandlingsresultaten och ge patienterna större kontroll över sin egen vård. Det är dock svårt att förutse vilken effekt dessa förändringar kommer att få, eftersom beslut om medicinering fattas i samråd mellan patient och läkare. USA skulle i framtiden kunna inspireras av Storbritannien, där man redan genomfört omfattande reformer för att minska överförskrivning, bland annat genom uppdaterade riktlinjer och nationella uppföljningssystem. Under konferensen lyfte flera talare behovet av ytterligare åtgärder, såsom tydligare varningar på läkemedelsförpackningar och krav på informerat samtycke innan behandling påbörjas. Man ville också fasa ut skolbaserarad screening för mental ohälsa. Andra vill ha samma varningar på förpackningen som på cigarettpaket. Personer med egen erfarenhet av psykiatrisk vård vittnade också om hur de under lång tid behandlats med flera olika läkemedel utan att må bättre. Laura Delano, en författare och tidigare psykiatrisk patient som grundade Inner Compass – en ideell organisation som stöttar personer som vill sluta med mediciner – beskrev hur hon under sina tonår “tog två läkemedel, sedan tre, sedan fyra, sedan fem”, vilket lämnade henne i förtvivlan och med avtrubbade känslor. Under Kennedys ledarskap, berättade hon, har hon sett hur den gräsrotsrörelse som drivs av personer med egna erfarenheter av att sluta med mediciner har vuxit till en kraftfull rörelse, med stöd även inom regeringen. Delano sade under konferensen: “Vi börjar nu vakna upp från de falska löften som denna industri som kallas mental hälsa har gett. Tiden är ute för denna vilseledande myt. Vår kultur genomskådar den nu. För bara några år sedan hade jag aldrig i mina vildaste drömmar kunnat föreställa mig att vi skulle nå denna vändpunkt.” Sammanfattningsvis markerar Kennedys initiativ ett skifte i synen på psykiatrisk behandling i USA. Fokus flyttas från en stark tilltro till läkemedel som standardlösning, till en mer nyanserad och individanpassad vård där flera behandlingsalternativ vägs in för att säkerställa att barn och vuxna som kämpar med psykiska hälsoproblem har rätt information för att fatta välgrundade behandlingsbeslut och få det stöd de behöver. (1) https://www.hhs.gov/press-room/hhs-launches-maha-action-plan-curb-psychiatric-overprescribing.html Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Utvecklingen kring ADHD-diagnostik och förskrivning av centralstimulerande läkemedel visar en kraftig och accelererande ökning i flera västländer. Nya granskningar från Sverige, Norge, England och USA pekar på återkommande mönster: snabbt växande privata aktörer, digitala diagnosmodeller, kraftig överförskrivning och betydande ekonomiska incitament. Samtidigt växer oron för patientsäkerheten och de långsiktiga samhällskostnaderna. SVERIGE I Sverige har utvecklingen nått nivåer som beskrivs som exceptionella internationellt sett. Enligt uppskattningar kommer upp till 15 procent av alla pojkar och 11 procent av flickorna att ha en ADHD-diagnos inom några år, efter en ökning på 50 procent under de senaste tre åren. Redan idag behandlas 263 000 personer – varav 103 000 barn och ungdomar – med centralstimulerande droger. Försäljningen av ADHD-droger uppgick 2022 till över 1,3 miljarder kronor, motsvarande drygt 74 miljoner dygnsdoser. Förra året steg kostnaderna till 1,8 miljarder. Samtidigt växer en privat marknad där en diagnos kostar mellan 30 000 och 40 000 kronor. I början av december 2024 anmälde Kommittén för Mänskliga Rättigheter (KMR) företaget Psykiatrispecialisterna till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) för allvarliga brister i diagnostik och läkemedelsförskrivning. (1) Det tog ett tag innan media kopplade på. Bland annat pekade vi på att barn satts direkt på amfetaminpreparat utan att först ha prövat andra behandlingsformer, i strid med gällande riktlinjer. I flera fall ska hela utredningar ha genomförts digitalt utan fysisk kontakt med barnet. Att undersökningar gjordes digitalt ”inga har överhuvudtaget varit i samma rum med barnet”. Alltså ingen undersökning av kardiovaskulär status, en allvarlig biverkning av ADHD-droger. Kritiken omfattar även att diagnoser ställts utan tillräcklig differentialdiagnostik, där andra möjliga orsaker till barnens problem inte utretts. Parallellt riktar diagnosföretag sin marknadsföring direkt till skolor, där läkemedelsbehandling framställs som ett sätt att minska behovet av extra resurser i undervisningen. Man anförde bland annat på hemsidan att den av företaget förskrivna medicinen ska ses som en utgiftsbesparande åtgärd för skolor – till vilka man direkt marknadsför sina tjänster – och kan göra att ”behovet av lärarassistent minskar eller försvinner”. Till media sade ägaren Grönte att i ”femtio procent av fallen försvinner problemen som ett trolleri om barnet får medicin”. Och att detta trolleri innebär följande: ”Om skolan i stället köper en utredning och en medicininsättning, kan de vinna en miljon på att inte anställa en resurs”. (Psykologtidningen 24 oktober 2024) Psykiatrispecialisterna sattes i konkurs i mars i år. De medicinska riskerna är inte obetydliga. Över 2500 fall av överdoser i självdestruktivt syfte bland barn och ungdomar rapporterades i Sverige mellan 2011 och 2021, och enskilda fall beskriver allvarliga biverkningar såsom hallucinationer, hjärtproblem och kramper. NORGE Även i Norge syns en kraftig ökning. Antalet kvinnor mellan 10 och 40 år som fått ADHD-diagnos har ökat med nästan 80 procent sedan 2018, och mellan 2011 och 2021 ökade behandlade kvinnor i åldern 18–40 år med över 180 procent. Samtidigt har användningen av ADHD-läkemedel fördubblats på fem år. I gruppen kvinnor 30–39 år är ökningen så hög som 135 procent. (2) Nu ökar kritiken av privatägda kliniker. En tillsyn av den privata kliniken Fokusert Helse visade att över 330 patienter utreddes under ett år – och att 90 procent fick diagnosen ADHD. Utredningarna skedde ofta helt digitalt och kunde resultera i diagnos inom en vecka. Myndigheterna konstaterade att verksamheten bröt mot kraven på medicinsk försvarlighet. Diagnoserna baserades på för tunt underlag, viktig bakgrundsinformation saknades och patienter bedömdes inte för lämplighet för digital utredning. Ett konkret exempel är “Karoline”, som efter tre videomöten fick diagnosen ADHD – till en kostnad på över 20 000 kronor – utan att någon extern information om hennes bakgrund inhämtades. ENGLAND I England har ökningen av ADHD-diagnoser och efterfrågan på utredningar lett till ett hårt belastat offentligt system och en snabbt växande privat marknad. Inom den statliga sjukvården (NHS) rapporteras väntetider på flera år, upp till tio år, för en ADHD-utredning, vilket i sin tur har drivit toitusentals patienter till privata kliniker där diagnos kan erhållas betydligt snabbare – ofta inom veckor, med tillhörande amfetamin. I England, med 56 miljoner i befolkning, får 325 000 ADHD-droger. Det är 0,6 % av befolkningen. I Sverige, med 11 miljoner, fick förra året 263 000 ADHD-droger. Det är 2,5 % av befolkningen. Vi har alltså i Sverige en förskrivning per person som är mer än 4 ggr högre än den i England. Utvecklingen i England följer annars samma mönster som i övriga Europa och USA, med kraftigt ökande efterfrågan på ADHD-diagnoser – och naturligvis amfetamin, samt växande privata vårdaktörer. Även här rapporteras långa väntetider i offentlig vård, vilket driver patienter till privata alternativ där diagnoser kan ställas betydligt snabbare. Hälsovårdsministern säger att de inte kan hanterad en epidemi som snabbt blivit en kris. Kostnaderna främst relaterade till ADHD har tredubblats mellan 2021 och 2024, från 194 miljoner pund (2,5 miljarder kr) till 577 miljoner pund (7,2 miljarder kr). (3) Över 20 000 personer i månaden refereras till denna snabbt expanderande verksamhet. Denna utveckling har kritiserats för att skapa ett parallellt vårdsystem där betalningsförmåga avgör hur snabbt en patient får hjälp. Experter har varnat för att snabba utredningar riskerar att missa andra bakomliggande orsaker till symtom, vilket kan leda till felaktiga diagnoser och behandlingar. Socialministern i England gör klart att man inte ekonomiskt klarar det här; det går ut över mycket annat. Medan diagnosföretagen, också precis som i Sverige och andra länder, parasiterar på sjukvårdssystemet och håvar in pengar på att ösa ut diagnoser och piller. De privata aktörerna tjäna enorma pengar. En av dem är ADHD360 med dr Phil Anderton som ägare. Liknande vår Psykiatrispecialisterna i Sverige. Fast ADHD360 är störst i Europa. Anderton med fru sålde kliniken nyligen för 22,5 miljoner pund (280 miljoner kr). En annan aktör, Psicon såldes för 33,2 miljoner pund (418 miljoner kr). Staten har betalt 128 miljoner pund (1,6 miljarder kr) av skattebetalarnas pengar till privata aktörer år 2005 – en ökning på 36 miljoner pund sedan 2003. I år räknar man med en budget på 314 miljoner pund. USA I USA har utvecklingen nått en helt annan skala och lett till rättsliga åtgärder. Telepsykiatriska bolag som Done Global och Cerebral har anklagats för systematisk överförskrivning av ADHD-läkemedel. (4) Enligt åklagare har Done Global distribuerat över 40 miljoner tabletter och genererat mer än 100 miljoner dollar i intäkter. Företagets VD har avgått, står nu inför federala åtal och riskerar upp till 20 års fängelse. Cerebral, som värderades till miljardbelopp, har ingått en förlikning på 3,65 miljoner dollar efter att ha uppmuntrat överförskrivning och delat patientdata från över tre miljoner användare. Förskrivningen av centralstimulantia ökade med 10 procent på ett år till 41,4 miljoner recept. Samtidigt behandlar dessa bolag hundratusentals patienter, ofta genom korta videomöten eller digitala formulär. Den mänskliga konsekvensen framträder i vittnesmål från vårdpersonal. En sjuksköterska beskrev hur patienter diagnostiserades under 30-minuterssamtal och att “hälften av alla” fick en ADHD-diagnos samt amfetamin, ”vilket de var ute efter och skrek efter”, sade hon. Samtidigt visar data att 3,15 miljoner barn i USA behandlas med psykostimulerande läkemedel, varav ca 60 000 är under 5 år – och att antalet samtal till giftinformationscentraler relaterade till ADHD-läkemedel har ökat med omkring 300 procent mellan 2001 och 2021. Totalt 6 155 852 barn och ungdomar fick någon form av psykiatriska droger 2024. SAMMANFATTNING Genomgående i samtliga länder framträder ett mönster av snabbt växande diagnosfrekvenser, ökande läkemedelsförskrivning och starka ekonomiska drivkrafter. Digitalisering och privata aktörer har ökat tillgängligheten, genom ett parallellt sjukvårdssystem, men samtidigt skapat nya risker kopplade till bristande utredningar och övermedicinering. De samlade uppgifterna pekar på en utveckling där både patientsäkerhet och samhällsekonomi påverkas, samtidigt som myndigheter i flera länder nu inleder granskningar och rättsliga processer. Bakom statistiken finns individer – barn, ungdomar och vuxna – vars diagnoser och behandlingar i många fall ifrågasätts i efterhand. Frågan som nu ställs i flera länder är om systemet har vuxit snabbare än kontrollmekanismerna, och vilka konsekvenser det får på lång sikt. (1) https://www.kmr.nu/single-post/snabba-cash-kmr-anm%C3%A4ler-diagnosf%C3%B6retag (2) https://www.nrk.no/spesial/nesten-80-prosent-okning-i-antall-adhd-diagnoser-blant-kvinner-1.16216137 (3) https://www.dailymail.com/news/article-15765483/The-healthcare-fat-cats-making-fortune-ballooning-ADHD-crisis-diagnosis-industry-tripled-benefits-spending-577-million-just-four-years.html (4) https://www.kmr.nu/single-post/n%C3%A4tpsykiatriska-f%C3%B6retag-inf%C3%B6r-r%C3%A4tta-f%C3%B6r-distribution-av-%C3%B6ver-40-miljoner-adhd-tabletter https://www.kmr.nu/single-post/vd-f%C3%B6r-telepsykiatri-d%C3%B6md-f%C3%B6r-adderall-distribution-och-bedr%C3%A4geri-v%C3%A4rt-100-miljoner-dollar Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten