Under flera decennier har antidepressiva läkemedel framställts som en av psykiatrins största framgångssagor. Miljontals människor har fått höra att depression beror på kemiska obalanser i hjärnan och att läkemedel är den självklara lösningen. Men 4 maj 2026 skedde något som få trodde var möjligt. USA:s hälsominister Robert F. Kennedy Jr. och det amerikanska hälsodepartementet HHS presenterade en nationell handlingsplan för att minska överförskrivningen av psykiatriska läkemedel och hjälpa patienter som vill trappa ned eller avsluta sin medicinering. "Idag vidtar vi tydliga och beslutsamma åtgärder för att möta vår nations psykiska hälsokris genom att ta itu med överanvändningen av psykiatriska läkemedel – särskilt bland barn", sade hälsominister Kennedy. "Vi kommer att stödja patienternas självbestämmande, kräva informerat samtycke och gemensamt beslutsfattande, samt flytta vårdstandarden mot förebyggande arbete, öppenhet och ett mer holistiskt synsätt på psykisk hälsa." Det är ett historiskt skifte. För första gången på nationell nivå erkänner amerikanska myndigheter att alltför många människor satts på psykiatriska läkemedel utan ordentlig information om riskerna, utan regelbundna omprövningar och ofta utan att alternativa behandlingsformer fått en chans. HHS betonar nu informerat samtycke, patientens rätt att fatta egna beslut, nedtrappning när läkemedel inte längre hjälper samt ökad användning av psykoterapi, familjestöd, fysisk aktivitet och näringsinsatser. Kennedy betonade att antidepressiva skapade beroende, våldstendenser och att den psykiska ohälsan bara ökade, och dessutom i takt med utförskrivningen av psykiatriska mediciner, i synnerhet antidepressiva. Samtidigt har självmorden ökat med 35 procent under denna tid i USA, vilket antidepressiva skulle avhjälpa. • Samtidigt har vi fått reda på att teorin om den ”kemiska obalansen i hjärnan” som skulle korrigeras med antidepressiva var falsk. Men den sålde! • Nyligen har det erkänts att antidepressiva är kraftigt beroendeframkallande, vilket förnekats i alla år. Men det var också meningen. • Att antidepressiva gör män impotenta och kvinnor frigida har effektivt undanhållits. För då skulle de inte sålt! • Att antidepressiva orsakade sanslöst våld var känt redan innan Prozac ens registrerats. Den skulle dragits in innan den ens kom ut. • Antidepressiva är dessutom inte bättre än placebo och då finns det ingen anledning att ha dem kvar. Det enda den gör är att kväva alla emotioner och livslust, vilket är förklaringen till alla självmord i dess spår. Över 40 miljoner amerikaner använder antidepressiva läkemedel, ofta under många år, utan någon strukturerad plan för att avsluta behandlingen. Kennedy lyfter fram att många patienter blivit beroende av läkemedlen, inte därför att de söker ett rus, utan därför att utsättningssymtomen kan vara så kraftiga att de misstolkas som att den ursprungliga depressionen återvänt. Yrsel, ångest, sömnsvårigheter, elektriska stötliknande känslor i huvudet och emotionell instabilitet kan göra det mycket svårt att sluta även när patienten vill. Kennedys initiativ handlar därför inte bara om att minska nyförskrivningen. Det handlar också om att hjälpa människor som fastnat i långtidsanvändning att få professionellt stöd att trappa ned på ett säkert sätt. HHS har redan aviserat utbildningsinsatser för läkare, nya riktlinjer för nedtrappning och ett ökat fokus på icke-farmakologiska behandlingsalternativ. Men varför sker detta just nu? En viktig del av svaret finns i den växande kritiken mot den forskning som under många år användes för att övertyga läkare, myndigheter och allmänhet om antidepressivas höga effektivitet. Ingen studie symboliserar detta tydligare än den berömda, eller rättare sagt, nu ökända, STAR*D-studien. STAR*D – en av de törsta skandalerna i medicinsk historia* STAR*D presenterades som den största och mest betydelsefulla effektivitetsstudien av antidepressiva läkemedel som någonsin genomförts. Studien finansierades av amerikanska National Institute of Mental Health (NIMH) och kostade omkring 35 miljoner dollar (300 miljoner kr). Resultaten publicerades 2006 och fick enormt genomslag världen över. Budskapet var enkelt och kraftfullt: om patienter inte blir bättre av ett antidepressivt läkemedel kan man öka dosen, byta preparat eller lägga till ytterligare läkemedel, och till slut kommer ungefär 70 procent att bli symptomfria. Detta budskap spreds över hela världen och användes för att legitimera en kraftig ökning av förskrivningen av antidepressiva. Enligt den kritik som senare framförts av forskare, journalister och även KMR vilade denna framgångssaga på mycket skakig grund. Robert Whitaker, en av de mest välkända medicinjournalisterna inom området, har beskrivit STAR*D som en av de mest skadliga vetenskapliga skandalerna i modern medicinsk historia. Han menar att studiens framgångssiffror byggde på metodologiska förändringar, selektiv rapportering och statistiska manipulationer som gav en betydligt mer positiv bild än vad de faktiska resultaten motiverade. En central invändning gäller hur forskarna räknade sina resultat. I den offentliga rapporteringen betonades att cirka 67–70 procent av patienterna uppnådde remission, det vill säga att deras depressiva symtom försvann eller minskade kraftigt. Men när senare granskare analyserade samma data fann de att mycket stora grupper patienter hade hoppat av studien eller inte svarat på behandlingen. Dessa personer hanterades på ett sätt som gjorde att de slutliga siffrorna framstod som betydligt bättre än de egentligen var. Kritikerna pekade också på att studien under resans gång ändrade sina egna utvärderingsmetoder. En mer rigorös klinisk bedömning ersattes delvis av enklare självskattningsformulär som gav mer gynnsamma resultat. Man hade även tagit med dem med ”mild depression” trots att de inte skulle ingå. När data senare analyserades enligt de ursprungliga kriterierna sjönk remissionstalen dramatiskt. Vissa granskningar kom fram till att den verkliga andelen patienter som både förbättrades och förblev bra under den långsiktiga uppföljningen var mycket låg. 70% blev plötsligt 3% De verkliga siffrorna är som följer. Man sa att 4000 personer deltog i studien och att 70% blev bra. Men de egentliga siffrorna var 3671 personer och 67% - nåja, det kan man stå ut med även om man börja undra, men det skulle bli värre. För egentligen var det bara 3110 som påbörjade studien och 1192 som hade uppnått någon form av förbättring. Man hade alltså plockat bort en mycket stor andel som inte gav respons. Med andra ord skulle det ha stått 38% som förbättrats och 52% som hoppat av eller inte upplevt någon förbättring. Det var inga uppmuntrande siffror, men det skulle bli värre. Två forskare gick igenom STAR*D ordentligt och lyckades nu äntligen tyda alla de närmast obegripliga statistikerna och siffrorna, och fann ut att bara 108 patienter, av totalt 3671, hade gått igenom studien med sustained remission, alltså fullt botade. (1) Med andra ord så hade bara 3% av de som stannade kvar i studien blivit bra i den årslånga uppföljningen, medan man rapporterade omkring 70%. Ett klart vetenskapligt bedrägeri. Vid en senare tidpunkt frågade en journalist på Medscape Medical News (2) en av forskarna i STAR*D, en framstående psykiater, om dessa uppgifter från de granskande forskarna var korrekta. Han svarade ”Jag tycker att deras analys är rimlig och inte inkompatibel med vad vi har rapporterat.” Om denna kritik är korrekt får det långtgående konsekvenser. Då var det absolut inte en studie som visade att sju av tio patienter blev friska. Det var en studie som skapade intrycket av att antidepressiva var långt effektivare än vad de faktiskt var. Samtidigt användes resultaten för att påverka behandlingsriktlinjer, utbilda läkare och övertyga allmänheten via en entusiastisk media om att ökade doser, fler läkemedel eller upprepade läkemedelsbyten var vägen till återhämtning. Finansiella kopplingar KMR tog dessutom fram data som visade att flera av forskarna bakom STAR*D hade omfattande ekonomiska kopplingar till läkemedelsindustrin. De tolv huvudforskarna hade sammanlagt 151 kopplingar till olika läkemedelsföretag. Detta har ytterligare förstärkt misstankarna, om än inte bevisen, att studien inte utfördes eller ens granskades med den oberoende vetenskapliga noggrannhet som allmänheten hade rätt att förvänta sig. Resultatet blev att miljontals människor världen över sattes på antidepressiva läkemedel. I USA handlar det om idag om över 40 miljoner användare. I Sverige 1,2 miljoner. Miljoner i övriga världen. Många blev och blir kvar på läkemedlen i åratal. En del upplevde förbättringar, men många rapporterade att de hade svårt att avsluta behandlingen på grund av beroendesymtom. Det skapades en situation där patienter ofta fick höra att de behövde läkemedlen livet ut, samtidigt som den vetenskapliga grunden för långtidsanvändningen blev alltmer omstridd. Man räknar med att 20 procent blir bra oavsett vad man gör eller inte gör med dem. Då skulle 3 procent innebära att de blev värre av antidepressiva. Det är mot denna bakgrund som Kennedys initiativ får sin betydelse. För första gången på mycket länge riktas strålkastarljuset inte mot hur fler människor ska få psykiatriska läkemedel, utan mot hur man kan minska onödig användning och hjälpa människor att återfå kontrollen över sin eventuella behandling. HHS talar om transparens, informerat samtycke och förebyggande insatser i stället för att ensidigt fokusera på läkemedel. Myndigheten betonar också att fysisk aktivitet, kost, familjestöd och terapi bör få en betydligt större roll i vården. Efter årtionden av ökande förskrivning, växande beroendeproblematik och tilltagande kritik mot den forskning som låg bakom antidepressivas framgångssaga kan 2026 därför komma att bli året då pendeln började svänga. För många patienter som länge känt sig fastlåsta i en behandling de inte längre vill ha är budskapet från Washington tydligt: hjälp att trappa ned och återta kontrollen över sitt liv ska inte längre vara undantaget, utan en självklar del av vården. När skall myndigheterna i Sverige vakna? * https://www.kmr.nu/single-post/st%C3%B6rsta-skandalen-i-medicinsk-historia-70-effektivitet-var-i-sj%C3%A4lva-verket-3 (1) https://www.ingentaconnect.com/content/springer/ehpp/2009/00000011/00000003/art00006 (2) https://www.medscape.com/viewarticle/727323?src övriga referenser: https://pgtzsche1.substack.com/p/antidepressants-can-cause-homicide?has_completed_unsubscribed_unlock=true https://lackofresultswamh.com/military-market-for-psychs/results-misrepresenated/ http://content.karger.com/ProdukteDB/produkte.asp? http://www.medscape.com/viewarticle/727323?src http://www.nimh.nih.gov/sciencenews/ https://www.nimh.nih.gov/funding/clinical-research/practical/stard/index.shtml https://www.nimh.nih.gov/funding/clinical-research/practical/stard/allmedicationlevels.shtml https://ajp.psychiatryonline.org/cgi/reprint/163/11/190%205%20( http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18221624 Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Infällda bilden visar en veterans tre veckors ranson av psykiatriska droger, hopsamlade efter han begick självmord. Över 156 000 amerikanska krigsveteraner har dött av självmord de senaste tjugo åren. Den 29 april i år samlades därför representanter för 35 veteranorganisationer på Capitol Hill för en presskonferens för att tillkännage ett gemensamt brev till kongressen där man kräver att lagen om skriftligt informerat samtycke skulle antas till en rad psykiatriska läkemedel, inklusive antipsykotika, stimulantia, antidepressiva medel, ångestdämpande medel och narkotika. Veteraner och soldater måste få informeras om de allvarliga biverkningarna. Se även video: https://www.kmr.nu/den-dolda-fienden-film Utförskrivningen av potentiellt självmordsframkallande psykiatriska droger till krigsveteraner är enorm. Redan för ett år sedan pågick en liknande demonstration utanför Capitol Hill i Washington. För de krigsveteraner och familjer som samlades där handlade det om ett nödrop. På tröjor och banderoller stod budskapet tydligt: “No More Dead Friends”. De som talade hade begravt söner, makar, bröder och stridskamrater. Många av dem hade överlevt krigen i Irak, Afghanistan och även Vietnam – men inte den psykiatriska behandling som väntade när de kom hem. Först nu börjar katastrofen uppmärksammas. Bakgrunden är brutal Över 156 000 amerikanska veteraner har dött av självmord de senaste tjugo åren. Det är närmare tre gånger så många som antalet amerikanska soldater som dog under krigen i Vietnam, Irak och Afghanistan. Antalet självmord närmast exploderade efter år 2006 då VA-administrationen tillsammans med psykiatrin implementerade screening, diagnostisering och behandling med antidepressiva. Don Davis på bilden visar kurvan av antalet självmord, som sticker vertikalt upp därefter, år efter år ökade antalet exponentiellt. Inga åtgärder trots massiva protester. Visst, även soldater utan behandling begick självmord. Men av de med behandling med psykiatrins droger, nu med hela arsenalen med antidepressiva, antipsykotiska, ångestdämpande och lugnande, begick mer än dubbelt, närmare tre gånger så många självmord som de utan behandling, vilkas antal självmord i själva verket minskade. Och dessa droger var avsedda att förhindra just självmord – år efter år ökade de i stället. Inga åtgärder, år efter år. Man tror inte det är sant men American Foundation för Suicide Prevention vände kurvan upp och ned, slog alarm och menade att soldaterna inte fick tillräckligt med antidepressiva för att förhindra självmord. Tidigare försök från påverkansgrupper att implementera säkrare förskrivningspraxis vid VA har blockerats av American Psychiatric Association (APA), fram tills nu när flera kongressmedlemmar äntligen engagerat sig. 30 olika mediciner Under demonstrationen berättades om flera exempel på detta. Soldaten Eric som mådde mentalt dåligt fick 30 olika mediciner. Dewrek Blumbke som anordnade demonstrationen överlevde tack vare sin hund ”Hope” som avstyrde Dewreks självmordsförsök med sin pistol. Hundratusentalet andra gjorde inte det. ”Trots att nästan 200 miljarder dollar har investerats fungerar inte det vår nation har gjort”, sa Blumke. ”Och det är därför vi är här idag ... Budskapet är att om vi förskriver läkemedel som har sådana risker, bör vi vara smartare och säkrare i det sätt vi gör det på.” Soldater som är i krig utrustas med alla tänkbara skyddsåtgärder. När de kommer hem, sänkta av krigets fasor, så anfaller psykiatrin med sina droger, och pang… inget skydd. Flera veteranorganisationer menar nu att självmordsvågen sammanfaller med en dramatisk ökning av förskrivningen av antidepressiva läkemedel och andra psykiatriska droger inom den amerikanska veteranvården. Det som gör protesterna så explosiva är inte bara siffrorna, utan anklagelsen bakom dem: att systemet som skulle rädda veteranerna i själva verket har gjort många sjukare. Combat-Cocktail Efter 11 september-krigen byggdes ett enormt maskineri för psykisk vård upp inom Veterans Health Administration (VA). Soldater som kom hem med sömnproblem, ångest, aggressioner, trauma eller depression möttes ofta av samma lösning – psykiatriska droger. Antidepressiva, lugnande medel, sömnmediciner, antipsykotika och opioider kombinerades i långa läkemedelslistor. Inom veteranvården fick detta ett eget namn: “Combat Cocktail”. Nästan 70 procent av veteranerna under VA-vård ordineras psykiatriska droger, mer än tre och en halv gånger andelen i civilbefolkningen. Wall Street Journal beskrev 2025 hur hundratusentals veteraner med PTSD behandlades med flera starka psykiatriska läkemedel samtidigt, trots att myndighetens egna riktlinjer slog fast att det saknades vetenskapligt stöd för många av kombinationerna. Tidningen rapporterade också om hur patienter blev avtrubbade, känslomässigt avstängda och suicidala. • Över 520 000 veteraner med PTSD uppskattades vara behandlade med flera psykiatriska läkemedel samtidigt. • Cirka 60 procent av veteraner med PTSD stod på två eller fler psykiatriska preparat samtidigt. Användningen av sådana kombinationer hade ökat med omkring 62 procent under det senaste decenniet, trots FDA-varningar om att vissa kombinationer kan orsaka allvarliga biverkningar, psykos och dödsfall • Endast omkring 15 procent av veteranerna erbjöds evidensbaserad terapi som alternativ till läkemedelsbehandling. • Flera veteraner beskrev att de blev “zombieliknande”, impulsiva eller självmordsbenägna under medicineringen. En av berättelserna som lyftes under protesterna handlade om Woody Witczak. Han hade inga tidigare psykiska problem men fick antidepressiva läkemedel mot sömnsvårigheter. Kort därefter utvecklade han svår akatisi och tog sitt liv genom att hänga sig i familjens garage. Hans änka Kim Witczak har sedan dess blivit en av USA:s mest profilerade kritiker av läkemedelsindustrins inflytande över psykiatrin. Liknande historier återkommer gång på gång bland veteranfamiljer. Soldater som klarade kriget men inte månaderna eller åren efteråt. Män som började med antidepressiva för oro eller sömnbesvär och därefter snabbt försämrades psykiskt. Föräldrar och anhöriga beskriver hur deras familjemedlemmar blev personlighetsförändrade, impulsiva och emotionellt avtrubbade innan självmordet kom plötsligt och chockartat. Samtidigt fortsatte psykiatrin att tala om antidepressiva läkemedel som en central del av suicidpreventionen. Kritiker menar att detta blivit möjligt genom ett nära samarbete mellan läkemedelsindustrin, psykiatriska organisationer och delar av forskarsamhället. Flera organisationer som drivit kampanjer för ökad screening och medicinering har också tagit emot stora summor från läkemedelsbolag. Kostnader Den amerikanska regeringen spenderade 32 miljarder kronor för behandling av soldaters psykiska hälsa mellan 2007–2012. Enbart år 2025 uppgick siffran till 17 miljarder dollar (175 miljarder kr) som gick till VA för behandling av mental hälsa samt flera hundra miljoner dollar för suicidprevention. Den största delen gick till psykiatriska droger – även kallade läkemedel. Veteranorganisationen är läkemedelsbolagens största kund. Problemet är att forskningen kring antidepressiva och självmord är långt ifrån entydig. Ett flertal studier och om analyser av läkemedelsdata har pekat på en kraftigt ökad risk för självmordstankar, aggressivitet och våld, särskilt i början av behandlingen eller vid utsättande och dosändringar. Kritikerna menar att dessa risker tonats ned i decennier. Veteranerna själva beskriver ofta ett vårdsystem som blivit överbelastat och standardiserat. Terapitider är få, väntetiderna långa och personalomsättningen hög. Tabletter går snabbare. Wall Street Journal rapporterade att många läkare inom veteranvården känt sig pressade att skriva ut fler preparat eftersom det saknats resurser för långsiktig traumabehandling och terapi. Självmorden flerdubblade efter medicinsk behandling Det finns också en djup frustration över hur självmordsstatistiken används. Veteranorganisationerna bakom protesterna menar att myndigheterna talar om “mental sjukdom” i allmänna ordalag men undviker att undersöka sambandet mellan ökande medicinering och stigande självmordstal. När självmorden fördubblats i vissa grupper ses det fortfarande som ett argument för mer medicinering, inte mindre. Kritikerna säger att hela logiken blivit bakvänd. Om behandlingen fungerade borde självmorden minska. I stället har USA sett fler döda veteraner genom självmord än genom de krig som skapade trauman från början. Redan år 2013 meddelade amerikanska försvarsdepartementet att antalet militära självmord under 2012 hade överskridit dödade i strid med i genomsnitt ett självmord om dagen. Från 2009 till 2012 dog fler amerikanska soldater genom självmord än i trafikolyckor, hjärtsjukdomar, cancer och mord – tillsammans. En månad senare rapporterade amerikanska Department of Veterans Affairs (VA) att det begicks 22 självmord om dagen bland veteraner. Genom att räkna med överdoser, bilolyckor och andra “oavsiktliga” dödsfall relaterade till psykofarmaka, uppskattas att upp till 44 veteraner om dagen kan ha tagit sitt liv – mer än två i timmen. För varje aktiv soldat i tjänst som dött i krig så dog 25 veteraner genom självmord. Självmordsfrekvensen är inte mindre fruktansvärd i andra länder. Under 2012 begick fler brittiska soldater och veteraner fler självmord än vad som dödades i strid. Nyligen rapporterade Reuter att hundratals israeliska soldater försökt begå självmord. Inga rapporter om hur många som lyckats. Uppgifter finns om kraftig behandling med antidepressiva medel. Veteraner och aktiva soldater är inte ensamma om detta. Även i samhället i stort har självmorden ökat med 35 procent i USA i takt med den ökande förskrivningen av antidepressiva och andra psykdroger. Polyfarmaci En annan fråga som väcker ilska är polyfarmaci – kombinationen av flera psykiatriska läkemedel samtidigt. Veteraner med PTSD kan samtidigt få antidepressiva, sömnmedel, antipsykotika, ångestdämpande och smärtstillande opioider. Många beskriver hur de till slut knappt kunnat tänka klart, arbeta eller känna igen sig själva. Forskare och tidigare läkare inom veteransystemet har varnat för att läkemedelskombinationerna kan skapa oförutsägbara neurologiska och psykologiska effekter. Detta är inte på något sätt ett försvar för krig. För bakom protesterna finns en större fråga: hur ett samhälle behandlar människor som skickats i krig. Många veteraner upplever att de först användes som soldater, många tvångsrekryterades, och därefter reducerades till patienter som skulle hållas funktionella genom kemiska lösningar. När problemen blev för komplexa möttes de av fler recept i stället för mänskligt stöd. Flera av demonstranterna i Washington argumenterade därför för ett helt annat synsätt på trauma och psykisk ohälsa. De efterfrågade fler terapeuter, mindre läkemedelsberoende vård, bättre socialt stöd och större öppenhet kring läkemedelsrisker. En del veteraner arbetar idag aktivt med att hjälpa andra att trappa ner psykiatriska mediciner efter år av beroende och biverkningar och har startat stödorganisationer. Det som gör frågan så politiskt känslig är att den slår direkt mot några av de mest mäktiga institutionerna i USA: läkemedelsindustrin, psykiatrin och veteranmyndigheterna. Att hävda att behandlingar som ska förebygga självmord i vissa fall kan öka risken är nästan ett tabu. Därför fick protesterna också begränsad mediebevakning trots att hundratals människor deltog och flera familjer berättade om sina förlorade anhöriga. Media är besvärande tyst. Kan det bero på annonsintäkterna? Många mediekanaler i USA lever på läkemedelsannonser – ”Talk to your doctor!”. Men veteranernas ilska går inte längre att ignorera. Allt fler tidigare soldater vittnar om samma mönster. Kriget tog inte död på deras kamrater. Det gjorde tiden efteråt. Och den frågan ekar nu genom Washington: hur många fler måste dö innan någon vågar undersöka om själva behandlingen blivit en del av katastrofen? Sanslöst våld Men det finns ytterligare en aspekt på detta som det inte alls talas om. Flera veteraner vittnade om hur medicinerna förändrade deras personligheter. Män som överlevt strider i Fallujah eller Kandahar beskrev hur de efter månader på antidepressiva och lugnande preparat förlorade impulskontrollen, blev aggressiva, isolerade sig eller utvecklade ett tillstånd av intensiv inre rastlöshet – akatisi. Det är en neurologisk biverkning som länge varit känd inom psykiatrin men som sällan diskuteras offentligt. Personer som drabbas beskriver det som att “vilja fly från sin egen kropp”. Många upplever panik, desperation och självmordstankar. Akatasi är definitivt våldsframkallande. Det har även noterats i krigszoner. Medan tanken på att skicka medicinerade soldater i strid var otänkbart bara för ett par decennier sedan, så är det idag status quo. Vilket har orsakat en mängd bisarra våldshandlingar, Och det har pågått under flera år. Här är några exempel: • En 35-årig veteran från Irakkriget mördade sex medlemmar av sin närmaste familj år 2012. Det är det tredje massmordet som begåtts av militärer på lite mer än ett år. • En annan militär sköt ihjäl tre och skadade 16 på Ft. Hood i USA. • I slutet av 2013 sköt en annan militär ihjäl tolv personer och skadade åtta på Washington Navy Yard. Alla tre hade fått psykiatriska droger i form av antidepressiva och antipsykotika innan morden, en hade fått en experimentdrog mycket snarlik ecstacy. • Tolv soldater arresterades för att ha format ett ”mördarteam” som slumpmässigt sköt och bombarderade civila i Irak. De använde en ”cocktail” av psykiatriska droger. • En sergeant hade plötsligt öppnat eld mot civila bönder utan anledning december. 16 dog. Han fick psykiatrisk ”behandling” innan. • Jose Barco hyllades som hjälte efter att ha räddat sina kamrater under en självmordsbombning. Idag sitter han fängslad nästkommande 52 åren för mordförsök. Han fick sammanlagt nio olika psykdroger. • Bara från Fort Carson, Colorado, så har 18 soldater blivit åtalade för mord, massaker eller mordförsök sedan kriget startade, och 36 har begått självmord. Navy Times rapporterar att psykiatriska droger har ökat skyhögt bland militärpersonal och att våldsamt beteende ökar lika mycket. Det våldsframkallande medlet Xanar ökade med 72 procent på bara ett par år. – Jag är ingen läkare, men något inom mig säger att ju mindre vi skriver ut av dessa saker, desto bättre kommer det att bli, sade general Peter W Chiarelli, vice personalchef för armén, till New York Times. ”Föreställ er att framkalla detta bland män och kvinnor som är kraftigt beväpnade och under stress”, sade psykiatriker Peter Breggins som anlitats av armén som expert. Han har vittnat i flera rättegångar och är starkt kritisk mot den massiva nerdrogningen inom armén. Navy Times rapporterade även att psykiatriska droger har ökat skyhögt bland militärpersonal och att våldsamt beteende ökat lika mycket. Se videon: The Enemy Within (svensk text): https://www.kmr.nu/den-dolda-fienden-film https://www.svd.se/a/8q3KLx/hundratals-sjalvmordsforsok-bland-israels-soldater • http://www.army.mil/-news/2010/07/28/42934-army-health-promotion-risk-reduction-and-suicide-prevention-report/index.html
 • http://www.nytimes.com/2011/02/13/us/13drugs.html?_r=2&nl=todaysheadlines&emc=tha3
 • http://www.earthtimes.org/articles/show/fred-a-baughman-jr-md,1312839.shtml • http://www.opednews.com/articles/1/Are-Soldiers-Suicides-Caus-by-Martha-Rosenberg-101015-973.html
 • http://wvgazette.com/News/201008120975 • http://healthland.time.com/2011/01/07/top-ten-legal-drugs-linked-to-violence/ • https://www.cchrint.org/2012/10/30/military-mental-health-treatment-becomes-frankenpharmacy/ • https://www.cchrint.org/2024/11/08/veterans-day-cchr-calls-for-safeguards • https://www.cchrint.org/2021/09/13/cchrs-foia-request-to-veteran-health-administration-reveals-4-2-million-vets-prescribed-dangerous-drugs-costing-2-4-billion/ • https://www.pressreader.com/usa/san-antonio-express-news/20250412/281526526890060 Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Flera tidningar såsom LA Times, Reuters, Times och andra medier har i flera år rapporterat och bekräftat det som KMR sagt i över 35 år: antidepressiva och andra psykiatriska skapar våldsbenägna människor. Det är faktiskt en svensk studie på 856 493 personer som ligger till grund för detta, publicerad i PLos Medicine. (1) Enligt uppgift så ökade våldsbenägenheten bland unga män i åldrarna 15-24 med 43 procent. De var mer benägna att bli dömda för mord, angrepp, rån, mordbrand, kidnappning, sexuella övergrepp och annat våld när de tagit antidepressiva. Bland kvinnor var ökningen 75 procent. I Sverige blev det en (nedtonad) liten artikel om detta i en facktidskrift! Fast de lyckades närmast vända på sakfrågan. Oftast är våldet sanslöst och våldsamt. I USA med 40 miljoner som använder antidepressiva är det mer uppenbart: • En respekterad polischef i en liten stad sköt ihjäl hela sin familj och sig själv kort tid efter att ha tagit antidepressiva. • En dotter bet nästan ihjäl sin mor. • En mamma dränkte sina fem barn i badkaret, ett efter ett. • En annan mamma låste in sina barn i bilen och lät den rulla ner i sjön medan hon tittade på. Alla hade använt antidepressiva. Inget våld innan. Alla som använder antidepressiva blir naturligtvis inte våldsbenägna men tillräckligt många för att ha skapat rubriker i media i över 35 år. Om det så bara är ett fåtal procent som blir tillräckligt våldsbenägna för att skjuta ihjäl människor så får man tänka på hur många potentiella massmördare det finns, när det bara i USA finns 40 miljoner som använder antidepressiva, 1,2 miljoner i Sverige och miljontals i övriga världen. Och våldet är långt mer än vad som syns bland medias rubriker, bara de värsta tas upp. Spärrarna släpper Det är naturligtvis inte bara antidepressiva medel som kan skapa sanslöst våld, så gott som alla psykiatriska droger kan göra det, ADHD-droger, antipsykotika, bensodiazepiner etc., men antidepressiva gör det möjligen mer än andra. Och kombinerar man fler av dessa så smäller det. Alla normala spärrar släpper, det är karakteristiskt för dessa droger. De flesta fall som har granskats har inte haft någon historia med våld innan de började med psykdroger. De 10 mest våldsframkallande medicinerna Tidningen TIME publicerade en Tio-i-topp-lista av de mest våldsframkallande medicinerna. 8 av tio är psykiatriska droger. Den inledande siffran anger rangordning bland de som orsakar mest våld. Det efterföljande namnet är det generiska (verksamma) ämnet. Inom parentes anges varumärket engelskt/svenskt. Därefter vilken typ av medicin det är och till sist hur många gånger det ökar våldsbenägenheten (t.ex. 7,9 x – gånger) 10. Desvenlafaxine (Pristiq) Antidepressiv. 7.9 x. 9. Venlafaxine (Effexor) ångestdämpande. 8.3 x 8. Fluvoxamine (Luvox) Antidepressiv. 8.4 x 7. Triazolam (Halcion) Benzodiazepine. 8.7 x 6) Atomoxetine (Strattera) ADHD-medicin. 9 x 5) Mefoquine (Lariam) Malariamedicin. 9.5 x 4) Amfetaminer: (olika) ADHD-medicin. 9,6 x 3) Paroxetine (Paxil/Seroxat) Antidepressiv. 10.3 x 2) Fluoxetine (Prozac/Fontex) Antidepressiv. 10.9 x 1) Varenicline (Chantix/Champix) antirökmedel. 18 x Batman-killer Det finns många ruskiga exempel på det sanslösa våldet där psykiatriska droger spelat stor roll, faktiskt varit avgörande. Men ett mycket belysande fall där psykiatriska droger varit avgörande är domen mot ”Batman-killer” James Holm som dömdes till tolv livstidsstraff samt ytterligare 3318 års fängelse för att år 2012 ha skjutit ihjäl tolv biobesökare och skadat 70 utanför Denver vid biopremiären av en Batmanfilm. Hur antidepressiva skapar våld Vi har fått läsa om morden och straffet och allt det spektakulära, men inte det mest intressanta. James Holm, ”Batman-killer”, gick på antidepressiva Zoloft och bensodiazepinen Klonopin (som Stevie Nicks sa vara värre än heroin*). Bägge är kända för att framkalla kemisk psykos, för att inte tala om när man tar dem ihop. När man får för mycket serotonin finns risk för att kroppen inte kan metabolisera det. Det är då mordtankar, självmordstankar och psykoser uppstår. När James Holm arresterade svettades han så mycket, att polisen sa att de aldrig sett någon som svettats så mycket. Det tyder på ett serotoninergt syndrom, en giftigt hög halt av serotonin i hjärnan. Det kan döda en person på 24 timmar, för att inte tala om att utlösa psykoser. Man kan se galenskapen på bilder före på psykdroger (på FB med pistol) och efter utan psykdroger (i rättssalen). Vad vi inte fick veta i media var att en månad innan morden så klagade Holm på att han hade tvångsmässiga mordtankar. Då FÖRDUBBLADE hans psykiater dosen Zoloft. När han fortsatte att klaga över mordtankar TREDUBBLADES dosen. Detta en månad innan skotten på bion. Det som också är intressant är en senare intervju med Holm i filmen American Addict 2 – The Big Lie, alldeles innan rättegången, där uppträder han helt normalt och artigt under intervjun, långt ifrån det freak som målats upp i media –när nu de psykiatriska drogerna gått ur kroppen. Nikolas Cruz, som 2018 genomförde en skolskjutning där 17 människor dödades och 17 skadades, hade sedan sex års ålder varit föremål för omfattande psykiatrisk behandling med diagnoser, medicinering och terapi. Under uppväxten fick han bland annat ADHD-diagnos och behandlades med stimulantia, antidepressiva och antipsykotiska läkemedel samtidigt som hans aggressiva beteende eskalerade. Trots återkommande varningssignaler, hot och berättelser om våldsamma fantasier fortsatte behandlingen under många år utan att stoppa utvecklingen. Fallet har lyfts fram som ett exempel på hur unga människor kan bli föremål för omfattande psykiatrisering och läkemedelsbehandling utan att de bakomliggande problemen hanteras på ett sätt som förhindrar allvarliga våldshandlingar. Cruz dömdes till 34 livstidsstraff. En av de värsta skolskjutningarna skedde 2012 och utfördes av 20-årige Adam Lanz som sköt ihjäl 26 personer, sin mor och sig själv. Han hade en ”komplex bakgrund” med psykiatriska diagnoser och fick antidepressiva samt ADHD-behanding. En 114 sidor lång inlaga beskrev hans psykiatriska bakgrund. USA: En återkommande koppling I USA har kopplingen mellan ADHD-läkemedel och skolskjutningar debatterats i decennier. Enligt granskningar har majoriteten skolskyttar stått på centralstimulerande eller antidepressiv medicin: • Columbine (1999) – Eric Harris var enligt vissa källor på fluvoxamin (antidepressiv SSRI). Detta var den första riktigt stora skolskjutningen. • Red Lake (2005) – Jeff Weise, 16, sköt nio personer och hade använt Prozac. Skolskjutningar i Finland Finland har drabbats av två allvarliga skolskjutningar: • I Jokela (2007) – 18-årige Pekka-Eric Auvinen sköt åtta personer till döds. • I Kauhajoki (2008) – 22-årige Matti Juhani Saari dödade tio personer. I en skola i Finland Båda gärningsmännen hade dokumenterade psykiska problem och de hade fått antidepressiva och centralstimulerande läkemedel. Fallen har lett till en bredare diskussion i Finland om både psykiatrisk vård och övermedicinering. Sverige I Sverige har vi en enda skolskjutning vilken skedde i Örebro. Den var desto värre. Rickard Andersson sköt ihjäl 10 elever och lärare och sig själv i det värsta massmordet i Sverige. Polis och myndigheter försökte desperat hindra uppgifter om att han hade använt psykiatriska droger innan, men KMR lyckades få fram det. Han hade våldsframkallande psykiatriska droger i blodet vid dådet: Xanor (bensodiazepin), amfetamin och ett smärtstillande kodeinopiat. Han hade besökt psykiatriker innan dådet. Flera andra våldsdåd i svenska skolor har dock inträffat, ett i Trollhättan 2008 med svärd, fyra dödsoffer. Elva andra finns registrerade, med kniv och andra tillhyggen, flera med psykiatriska droger inblandade. Vi har tur i Sverige med begränsad tillgång till skjutvapen. Historia Redan 1991 hjälpte Internationella KMR (CCHR) i USA till att organisera en hearing inför amerikanska läkemedelsverket (FDA) där vittnen och experter samlades för att vittna om att de nya antidepressiva medlen inte bara skapade självmördare utan även sanslöst våld och mord. Trots en överväldigande samling vittnesmål som berättade om hur, tidigare ej våldsbenägna människor, blev monster kort tag efter att ha tagit antidepressiva medel, så vägrade FDA Advisory Committee, varav fler medlemmar var finansiellt knutna till de läkemedelsbolag som tillverkade medlen, att varna för antidepressiva genom att beordra varningstext på burkarna. Vittnesmålen spelades in. Tusentals fall – ”ej vetenskap”! Samma år skickade svenska KMR ett hundratal sidor till Läkemedelsverket i samband med registrerandet av Prozac/Fontex, det första antidepressiva medlet, i Sverige, som klart visade sambandet mellan våld och antidepressiva, med tusentals exempel från USA där våldet redan startat efter att det registrerades redan 1989. ”Detta är ej vetenskap” blev svaret. ”Det är inte våld och mord heller” svarade vi. Sedan grävde vi fram att Läkemedelsverkets utgifter och löner betalades av läkemedelsbolagen. Dessförinnan hade KMR gått till överåklagare Eric Österberg med klara bevis för att VD:n för det svenska kontoret för Eli Lilly som tillverkar Prozac mutat den psykiatriker (Anders Forsman) som skulle göra en utvärdering av Prozac innan det registrerades. Det skedde på rekordkorta tiden sex månader. Han fick 50 000 kronor utbetalda skattefritt via Schweiz för denna tjänst. I en fax (som vi har) beskrev han hur han skulle vara ett ”smörjmedel” i processen att registrera Prozac. Han fick även tillsänt sig ”kvinnliga sekreterare för att hjälpa honom med processen”, berättade VD:n för oss med ett snett leende. ”Han blev en blöt fläck när jag konfronterade honom”, sade Österberg. Idag är psykiatrikern välkänd professor i rättspsykiatri. Det sanslösa våldet startar Våldsvågen med de nya antidepressiva startade med det klassiska exemplet Joseph Wesbecker som gick in på sin forna arbetsplats år 1989 med automatgevär och sköt 20 arbetskamrater och dödade nio. En månad innan hade han börjat med Prozac som precis kommit ut på marknaden. Offrens anhöriga stämde läkemedelsbolaget. Wesbecker hade inte varit våldsam förut. Domaren blev närmast galen när han fick höra att läkemedelsbolaget gjort upp med de kärande bakom ryggen på honom så att det skulle se ut som de förlorade målet. Han tvingade dem dock att erkänna att de ”gjort upp i godo” vilket innebär att det inte blev någon dom i ärendet. Den lades bara ner. Därefter utsattes domaren för en smutskampanj som gjorde att han fick sluta som domare. CCHR:s (KMR i USA) kampanjer gjorde att Eli Lillys aktier störtdök på en natt när Washington Post publicerade CCHR:s pressreleaser med alla våldsfall. Då blev CCHR utsatt för årslånga attacker i media. Eli Lilly publicerade och skickade ut en mycket lång hetsartikel ur tidningen TIMES till alla läkare i USA (200 000). Det var första gången TIMES tillåtit detta. Kan det bero på att en av styrelseledamöterna i Eli Lilly var gift med en av ägarna i TIMES. Antalet självmord och sanslöst våld eskalerade efter detta och 2004 blev FDA tvungna att återigen ta upp frågan. Denna gång var bevisen överväldigande och nu beordrade man alla tillverkare att sätta en ”black box” varning (den allvarligaste) på alla etiketter för så gott som alla antidepressiva medel och som varnade för självmordsbenägenhet”. Dock ej för ökad vålds- och mordbenägenhet. Det sanslösa våldet eskalerar. Det fanns redan då minst 22 officiella varningar från olika läkemedelsverk och andra regulatoriska instanser om ökat våld och andra biverkningar. Det fanns även 35 skolskjutningar och/eller skolrelaterat våld konstaterat i samband med antidepressiva medel. Och det fanns 14 773 rapporter till FDA:s MedWatch system om att psykiatriska droger framkallar ökat våld (se diagrammen ovan). Och detta är bara en bråkdel. Idag är det mångfaldigt fler, men myndigheter lägger locket på och lämnar inte ut data som de anser kan skada läkemedelsbolagen – trots att allmänheten skadas. Och ingen varning för ökat våld. Det förnekas fortfarande trots överväldigande bevis – och våld. Det intressanta är att sanslöst våld knappast förekom före 1960. Elever gick med skjutvapen i fickan till skolorna för att imponera. Det fanns miljontals skjutvapen i omlopp. Men det förekom inga skolskjutningar eller sanslöst våld. I mitten på 1950-talet kom de första psykdrogerna ut på marknaden. Då först började det sanslösa våldet. * Sångerskan Stevie Nicks i Fleetwood Mac beskriver det helvete hon utsattes för när hon på Betty Ford kliniken fick Klonopin för att ”vänja sig vid sin nyvunna drogfrihet” som hon uttrycker det. Det resulterade i åtta års helvete. ”Det var värre än heroin.” http://www.benzo.org.uk/nicks.htm (1) http://journals.plos.org/plosmedicine/article?id=10.1371/journal.pmed.1001875 http://www.reuters.com/article/2015/09/15/us-health-antidepressants-crime-idUSKCN0RF2BB20150915 http://www.latimes.com/science/sciencenow/la-sci-sn-antidepressant-ssri-violent-crime-risk-20150915-story.html The Spiral Notebook: The Aurora Theater Shooter and the Epidemic of Mass Violence Committed by American Youth, (amazon.com) http://www.cchrint.org/2015/09/22/new-study-confirms-cchr-antidepressants-cause-violence/ http://www.cchrint.org/psychiatric-drugs/drug_warnings_on_violence/ http://www.cchrint.org/school-shooters/ www.SSRIstories.NET http://www.medicaldaily.com/painkillers-and-anti-anxiety-meds-linked-increased-risk-homicide-antidepressants-not-335876 http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0015337 Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Bevisen för att ADHD-preparat orsakar aggression och depression finns i läkemedelsbolagens egna studier. Högre doser ger högre risk för maniska, psykotiska tillstånd – och sanslöst våld. Det är dags för media att våga rapportera om skadorna; dags att vid sanslöst våld och våldtäkter ställa frågan: Vilka psykiatriska droger fick alla normala spärrar att försvinna? Läs exemplen på svenskt sanslöst våld nedan. Alla gick på psykdroger. Idag mörkar man gärningsmännens intag av mediciner. Dådet i Örebro är den värsta masskjutningen i Sveriges historia. Det borde med självklarhet innebära en utredning med full transparens vad gäller möjliga orsaksfaktorer. Det borde medföra krav på åtgärder för att minimera risken för att något liknande ska ske igen. En enorm utredning drog igång. KMR försökte i flera veckor, inklusive överklagan, att få reda på vilka mediciner skolskytten använt. Polisen vägrade konsekvent att meddela detta. Men till slut lyckades vi få reda på att han varit i kontakt med psykiatrin och fått amfetamin och Xanor, två av de bevisligen mest våldsframkallande psykdrogerna. Varför tystar man detta? De tusentals svenska patienter som drabbats av aggressioner, fientlighet, depressiva och psykotiska tillstånd, har sällan eller aldrig fått veta att ”medicinen” faktiskt bevisats orsaka dessa skador. De får i stället veta att dessa effekter är sjukdomssymtom, ett resultats av deras ADHD, bipolära störning, ångestsyndrom, sociala fobi, depression. Vi har rapporterat om det många gånger förut, men det är än mer aktuellt idag när psykiatriker och läkemedelsbolag öser ut amfetaminpreparat – till den grad att Sverige nu ligger i världstoppen vad gäller förskrivning. Media rapporterar om den exploderande diagnosticeringen av unga, med den lika exploderande utskrivningen av amfetaminpreparat. Oftast i form av hyllningar till ”medicinen”, berättade av enskilda utvalda fall. Bevisen om skadorna lyser i stort sett med sin frånvaro. De kraftigt ökade riskerna för aggressioner, psykotiska och maniska tillstånd, får inte något utrymme. En liten skara namnkunniga psykiatriker får, utan kritiska frågor, chansen att berätta om medicinens ”skyddande effekt” – mot i stort sett allt. Här är tabeller över biverkningar för de placebokontrollerade studierna för ADHD-drogen Concerta. Från läkemedelsbolagets egna studier. Det gulmarkerade visar förhållandet i procent mellan placebo och Concerta. Detta är alltså läkemedelsbolags egna placebokontrollerade studier – bekräftat av utredande läkemedelsmyndighet – som visar att ADHD-preparatet Concerta (metylfenidat): · ökar risken för aggression; · ökar risken för depressiva tillstånd; · ökar risken för psykotiska/maniska tillstånd; · har en avsevärd missbruks- och spridningsrisk. Det här är vad den engelska läkemedelsmyndigheten MHRA kom fram till när man granskade läkemedelsbolaget Janssens samlade ”dubbelblinda, randomiserade placebokontrollerade studier”. Man skrev: ”Det har fastställts ett orsakssamband för Concerta när det gäller aggression, tics och depression.” ”Det bedöms att det finns en avsevärd missbruks- och spridningsrisk med Concerta.” · Mer än dubbelt så många av dem som i studierna fick amfetaminpreparatet uppvisade aggressiva/fientliga beteenden än av de som fick placebo. · Det var en 56 procents högre risk att uppvisa depressiva tillstånd för dem som fick amfetaminpreparatet än för dem som fick placebo. · Nästan tre gånger så många av dem som i studierna fick Concerta uppvisade psykotiska/maniska tillstånd jämfört med dem som fick placebo. Det ska tilläggas att dubbelblinda, randomiserade placebokontrollerade studier, i vetenskapliga sammanhang, anses vara ”Gold Standard” – studier i vilka man kan fastställa orsakssamband. Detta till skillnad mot andra typer av studier, som registerstudier, där man kan plocka eller utesluta uppgifter som man vill, och där forskare sponsrade av läkemedelsbolag, gärna hävdar orsakssamband som inte finns – som att ADHD-preparaten skulle ha en skyddande effekt – mot det mesta. Och där media sedan okritiskt berättar det resultatet. Läkemedelsbolag har kört ut att ADHD-preparat ”förhindrar dåliga skolresultat, arbetslöshet, kriminellt beteende, trafikolyckor och sexuellt överförda sjukdomar” [1] och har fått mångmiljonböterböter för denna falska marknadsföring. Det kan alltså vara mer lämpligt för de medier som skriver om ADHD-preparatens effekter att berätta om vad de placebokontrollerade studierna visat (orsakar aggression, depression, psykos) än att okritiskt föra fram vad vinklade okontrollerade studier sägs visa (”har en skyddande effekt”). Tyvärr vilseleds vi av budskap, som det från den av journalister ofta intervjuade KI-experten Sven Bölte, som nyligen i en skenbart objektiv artikel (Forskning & Framsteg) utan kritiska frågor får berätta: ”Inom psykiatrin hör metylfenidat [som Concerta och Ritalin] till de säkraste och effektivaste läkemedel vi har.” (Eller ska vi tolka det som ett uttalande om hur övriga preparat ur arsenalen är ännu mer skadliga och ineffektiva?) Det kan då vara på sin plats att igen berätta om endast några av de fall där ADHD-preparat och andra psykiatriska droger skapat allvarliga aggressioner, psykotiska tillstånd och sanslöst våld, inklusive brutala våldtäkter. Kanske kan det få granskande journalister att ställa frågor nästa gång liknande händelser inträffar: • En 34-årig man attackerade (2024) fyra personer i Västerås med kniv och hänglås. Han var påverkad av ADHD-amfetaminet Elvanse och kände sig förföljd. Vid en busshållplats slog han en 17-årig pojke så svårt i huvudet att skallbenet krossades, och attackerade därefter tre kvinnor. En kvinna slogs flera gånger med hänglåset innan hon knivhöggs. Polisen sköt mannen efter att han även angripit dem. Han mindes inget. Advokaten menade att höga doser Elvanse (130 mg, över rekommenderade 70 mg) orsakat psykos. Mannen hade ingen tidigare våldshistorik. ”Han blev som förbytt”, sade ex-frun. • En kvinna satte (2024) eld på en ICA-butik i Västerås med en sprayflaska som eldkastare och attackerade förbipasserande. Hon hade skrivits ut från psykiatrin 30 minuter tidigare. Hon medicinerades med Elvanse och mindes inget av händelsen. • I ett vansinnesdåd (2016) dödade en 28-åring sin far i Karlsborg. Advokaten kallade dådet oförklarligt. Han brydde sig om sin pappa, de reste ihop etc. Han hade inga motiv. En vecka före hade mannen fått ADHD-drogen Concerta, känt för att kunna orsaka aggression och psykos. • ADHD-medlet Ritalina skrevs i hög dos ut till förövaren av de värsta våldtäkterna någonsin i Norge. Amfetaminpreparat är sedan länge kända för att öka aggression och risk för psykos i höga doser. Liknande höga doser skrivs även ut i Sverige. • En 28-årig man dömdes till 4 års fängelse för en grov ”batongvåldtäkt” på sin f.d. flickvän. Hovrätten beskrev handlingen som rå och hänsynslös. Han hade fått amfetamin utskrivet för ADHD. • En 33-årig man begick en av de värsta våldtäkterna i Sverige mot två 17-åriga flickor under en 16 timmar lång bilfärd. Enligt åklagaren var det det värsta våldtäktsfall hon sett. Han använde ADHD-drogen Concerta. • Kannibalmordet i Skara (2010) begicks av en person som länge behandlats med amfetamin och andra psykiatriska droger. Förskrivningen ökade över tid i kombination med omfattande missbruk. Det hela slutade med ett bestialiskt mord på flickvännen. • En 25-årig man dömdes (2009) för olaga hot efter att ha attackerat en kvinna med kniv. ”Han skulle skära halsen av mig,” sade kvinnan i rätten. Trots missbruk hade han fått amfetamin utskrivet för ADHD. • En 28-åring dömdes (2009) för hot mot vakter på en krog. Han hade hotat att skjuta tre vakter som nekat honom att komma in på en krog, "De tre vakterna skulle stå på knä och be om nåd när de sköts i bröstet" enligt media. Han använde alkohol, cannabis och ADHD-medicin, som han ansåg inte fungerade. • En 25-årig kvinna dömdes (2009) för misshandel av annan kvinna i hemmet, bevittnat av ett spädbarn. Trots tidigare våld och missbruk hade hon fått ADHD-diagnos och amfetamin utskrivet. • Och om inte detta skulle räcka så har vi alla skolskjutningar i USA där majoriteten använt ADHD-droger ofta i kombination med antidepressiva. Det är dags för media att berätta om att ADHD-preparat orsakar aggression och fientlighet, depression, och psykotiska/maniska tillstånd. Och att vid vansinnesdåd ställa frågan: Tog gärningsmannen amfetaminpreparat eller andra psykiatriska droger som fick alla normala spärrar att försvinna? Se vidare: · Enormt missbruk av ADHD-droger Gigantiska doser (2023) https://www.kmr.nu/single-post/enormt-missbruk-av-adhd-droger-gigantiska-doser · Miljontals ungdomar på våldsframkallande psykiatriska droger – en generation försökskaniner (2022) https://www.kmr.nu/single-post/miljontals-ungdomar-p%C3%A5-v%C3%A5ldsframkallande-psykiatriska-droger-en-generation-f%C3%B6rs%C3%B6kskaniner · Sverige daltar med läkare som skriver ut narkotika (2022) https://www.kmr.nu/single-post/sverige-daltar-med-l%C3%A4kare-som-skriver-ut-narkotika [1] Shire Pharmaceuticals LLC to Pay $56.5 Million to Resolve False Claims Act Allegations Relating to Drug Marketing and Promotion Practices, 24 september 2014, http://www.justice.gov/opa/pr/shire-pharmaceuticals-llc-pay-565-million-resolve-false-claims-act-allegations-relating-drug [2] $77 billion in lost income is attributed to ADHD annually in the United States, 22 maj 2005. https://www.eurekalert.org/news-releases/481559 Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Det finns något nästan rörande i hur vetenskapen rör sig. Först en snygg, intuitiv berättelse som alla kan förstå och upprepa – som till exempel “kemisk obalans”, “för lite dopamin”, “en trasig koncentrationsknapp” – och sedan, ett par decennier senare, en torr men obeveklig genomgång av data som i praktiken säger: det där var… inte riktigt sant. Och lika förutsägbart som själva upptäckten kommer reaktionen: ”Ingen hade egentligen sagt så. Det var en förenkling,” och till sist ”Det visste vi hela tiden”. Den här gången gäller det ADHD-medicinerna. Amfetaminpreparat och metylfenidat (i princip samma sak) – Ritalina, Elvanse – som i årtionden har beskrivits som något som “ökar koncentrationen” genom att påverka hjärnans uppmärksamhetssystem. En berättelse som passat perfekt i både klinik och populärvetenskap: barnet kan inte fokusera, medicinen aktiverar fokus, problemet löst. Problemet är bara att det inte stämmer – alls. Det är samma myt som den ”kemiska obalansen” som antidepressiva skulle korrigera – helt fel i över 40–50 år. Och som nu inte visar sig fungera bättre än placebo, har aldrig gjort. Men biverkningarna fungerar lika bra som de alltid gjort. Den nya forskningen, bland annat från Washington University och publicerad i vetenskapliga tidskriften Cell på 36 sidor(!), bygger på flera hundra hjärnavbildningar av nästan 6000 barn. (1) Det är inte små, anekdotiska studier utan data från den massiva ABCD-kohorten (en stor amerikansk långtidsstudie som följer barns hjärnutveckling över tid). (2) Och när forskarna faktiskt tittar på vad som händer i hjärnan med medicinerna/drogerna, är resultatet besvärande tydligt: de nätverk i hjärnan som styr uppmärksamhet förändras inte. Däremot aktiveras system kopplade till vakenhet. Detta syns tydligt på hjärnavbildningarna. Enligt huvudforskare och barnneurolog Benjamin Kay: ”ADHD-amfetamin maskerar enbart sömnbrist genom att härma effekten av god sömn.” Det är en ganska fundamental skillnad. Om man ska vara mindre diplomatisk: medicinen gör dig inte bättre på att koncentrera dig. Den gör dig mer vaken och möjligen mer motiverad att göra det du annars inte orkar eller vill göra. ”Jag städade hela huset på en timma”, som en speedad kvinna sa i en annons för Ritalina på 1960-talet. Och plötsligt faller en rad observationer på plats som tidigare krävde långt mer kreativa förklaringar. Barn sitter stilla inte för att de plötsligt fått bättre kognitiv kontroll, utan för att uppgiften känns mindre outhärdlig. Det som tidigare beskrevs som “förbättrad uppmärksamhet” framstår i efterhand mer som en bieffekt av ökad vakenhet och belöningssystem. Det blir ännu mer intressant – eller obekvämt – när man kopplar in sömnen. För samma forskargrupp visar att effekten av stimulantia i hjärnan i praktiken liknar effekten av att ha sovit ordentligt. De mönster av hjärnaktivitet som ses vid medicinering efterliknar dem som uppstår efter god sömn, och kan till och med “sudda ut” de negativa effekterna av sömnbrist. Med andra ord: vi kanske inte har behandlat en koncentrationsstörning så mycket som vi har farmakologiskt kompenserat för trötthet. Alla föräldrar vet hur uttröttade barn kan uppföra sig. Detta är inte en liten detalj. Sömnbrist i sig är starkt kopplad till precis de problem som brukar tolkas som ADHD-symtom: impulsivitet, sämre beslutsförmåga, nedsatt arbetsminne, emotionella svårigheter – kort sagt beteendeproblem. Barn som sover mindre än rekommenderade nio timmar visar både strukturella hjärnförändringar och tydliga kognitiva försämringar, och dessa effekter kvarstår över tid. Det är alltså inte bara en tillfällig trötthet – det är en systematisk påverkan på hjärnans utveckling. Alla föräldrar vet hur det kan vara att få i väg barnen till skolan. Ge dem lite amfetamin så vaknar de och sparkar loss… Ökad aggressivitet En ny studie från Örebro universitet undersökte hur sömnbrist påverkar aggressivitet hos tonårsflickor. Deltagarna fick sova olika länge i ett sömnlaboratorium och genomförde sedan ett test där de kunde ge en annan person wasabi (mycket stark pepparrot) som mått på aggressivitet. Resultaten visade att kortare sömn ökade aggressivt beteende (mer wasabi). Studien tyder alltså på att sömnbrist kan förstärka beteendeproblem. Sätter man ihop de här bitarna blir bilden svår att ignorera. En stor andel barn med ADHD har samtidigt sömnproblem och en underliggande ständig trötthet som ibland slår över till överaktivitet. Stimulantia maskerar effekterna av sömnbrist genom att öka vakenhet och motivation. Resultatet ser ut som förbättrad koncentration, men den underliggande mekanismen är något helt annat. I vissa fall väcks till och med frågan om feldiagnostik: övertrötta barn uppvisar klassiska ADHD-symtom, får en diagnos och svarar “bra” på medicin – eftersom medicinen i praktiken fungerar som en kemisk väckarklocka. Det förklarar också en annan detalj som annars är svår att få ihop. Stimulantia förbättrar inte prestation hos barn utan ADHD som redan sover tillräckligt. Om medicinen verkligen ökade koncentrationsförmågan i sig borde effekten vara mer generell. Men om den i stället kompenserar för trötthet och bristande motivation blir resultatet logiskt: den hjälper främst där det finns något att kompensera. Det här betyder inte att medicinerna “inte fungerar”. Men det betyder att de fungerar av helt andra skäl än de vi vant oss vid att upprepa. Och det är en avgörande skillnad, eftersom den styr hur vi förstår både problemet och lösningen. Om problemet är en defekt koncentrationsmekanism blir lösningen farmakologisk justering av uppmärksamheten. Om problemet i stor utsträckning handlar om vakenhet, motivation och – i många fall – sömn, då ser landskapet plötsligt annorlunda ut. Då hamnar frågor om livsstil, sömnkvalitet och belastning i centrum, snarare än enbart neurotransmittorer. Det är här man börjar ana varför reaktionen redan nu är så förutsägbar. Ingen kommer säga att man haft fel. I stället kommer formuleringarna: “vi har alltid vetat att det är mer komplext”, “detta nyanserar bilden”, “det handlar inte bara om uppmärksamhet”. Samma retoriska glidning som när teorin om den kemiska obalansen i depression började falla sönder. Den var aldrig bokstavlig, får vi veta. Den var pedagogisk, och så till slut ”det visste vi hela tiden”. Och visst, vetenskap fungerar så. Modeller förenklas, populariseras och korrigeras. Men det finns också ett mönster där förenklingar får leva väldigt länge, särskilt när de passar praktiska behov – diagnostik, behandling, förskrivning – och där korrigeringarna kommer långt senare, ofta utan samma genomslag. Det kanske mest ironiska i hela historien är att den nya bilden inte gör verkligheten enklare, utan mer besvärlig. För det är betydligt svårare att optimera barns sömn, livsmiljö och belastning än att skriva ut ett läkemedel. Och det är betydligt mindre tillfredsställande att säga “det här kan handla om att du är kroniskt trött” än att säga “vi har en medicin som förbättrar din koncentration”. Men data bryr sig inte om vad som är bekvämt. Och just nu pekar de ganska tydligt åt ett håll: amfetamin gör inte människor mer fokuserade i någon direkt mening. Det gör dem mer vakna, mer motiverade – och ibland, helt enkelt, mindre sömniga. Men å andra sidan gör amfetamin att de sedan har mycket svårt att sova. Det är därför försäljningen av sömnmedel rasat i höjden ofantligt sista åren. Och sömnmedel ger inte samma vila som normal sömn. Tröttheten sitter i närmast hela dagen. Försök få ihop det här. Resten är en historia som berättas lite för länge. (1) https://www.cell.com/cell/fulltext/S0092-8674(25)01373-X 2) ABCD-study: https://nda.nih.gov/study.html?id=634 Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

USA:s hälsominister Robert F. Kennedy Jr. har inlett ett nytt initiativ med målet att minska användningen av antidepressiva läkemedel i landet. Under en konferens om psykisk hälsa och övermedicinering presenterade han flera åtgärder som syftar till att förändra hur dessa läkemedel används och förskrivs. Han vill se över psykiatrin i sin helhet för att säkerställa resultat som fungerar och hjälper människor istället för att söva ner dem med mediciner som inte fungerar. “Vi börjar nu vakna upp från de falska löften som denna industri som kallas mental hälsa har gett.” – Laura Delano, författare och grundare av Inner Compass WASHINGTON – 4 maj 2026 – Det amerikanska hälsodepartementet (HHS) tillkännagav idag insatser för att minska överförskrivningen av psykiatrisk medicin vid ett toppmöte om psykisk hälsa och övermedikalisering. HHS-minister Robert F. Kennedy Jr. lade fram en ny handlingsplan för att främja lämplig psykiatrisk förskrivning och driva på nedtrappning av förskrivning. (1) ”Idag vidtar vi tydliga och avgörande åtgärder för att konfrontera vår nations psykiska hälsokris genom att ta itu med överanvändningen av psykiatriska läkemedel – särskilt bland barn”, sade HHS-minister Kennedy. ”Vi kommer att stödja patienters autonomi, kräva informerat samtycke och gemensamt beslutsfattande, och ändra vårdstandarden mot förebyggande, transparens och ett mer holistiskt synsätt på psykisk hälsa.” Fokus ligger särskilt på en grupp antidepressiva läkemedel som kallas selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), vilka är de mest använda preparaten vid behandling av depression och ångest. Exempel på sådana läkemedel är Sertralin, Cipralex, Seroxat, och Prozac/Fontex. År 2026 uppgav cirka 17 procent (35 miljoner) av den vuxna befolkningen i USA att de använde någon form av SSRI, vilket motsvarar ungefär var sjätte person. I Sverige hämtade 1,2 miljoner ut recept på antidepressiva förra året. 13,4 % av alla unga kvinnor i Sverige (15–34 år) – alltså nästan var 7:e kvinna i den åldersgruppen behandlas med antidepressiva. Dessa läkemedel introducerades för nästan 40 år sedan och blev snabbt populära, delvis eftersom de ansågs ha färre biverkningar än äldre antidepressiva. De kunde dessutom skrivas ut av allmänläkare, vilket bidrog till deras spridning. Under lång tid har patienter fått höra att det är relativt enkelt att sluta med dessa mediciner, men många vittnar om motsatsen. Vanliga utsättningssymtom inkluderar så kallade “hjärnstötar”, rastlöshet, sömnproblem och influensaliknande besvär. Flera patienter upplever också att de får otillräckligt stöd från vården när de försöker avsluta behandlingen. Förslaget har naturligtvis mött kritik från psykiatrin som hävdar att SSRI-medel är nödvändiga och säkra. Vilket motsäges av det faktum att självmorden i USA ökat med 35% från 2000 till 2008. De flesta preparat har även en varning självmordsbenägenhet. En stor grupp användare har på sista tiden även fått uppmärksamhet när de berättar om sexuella problem, olust och impotens, vilket kan skapa stora problem inom äktenskapet. Detta verkar vara en av de största biverkningarna som nu kommer till ytan. Den har även fått en egen diagnos för de som upplever detta även efter man slutat med SSRI: PSSD (Post-SSRI-Sexual Dysfunction). Kennedys nya initiativ innebär bland annat att vårdpersonal ska få bättre utbildning i hur man hjälper patienter att trappa ner eller avsluta medicinering på ett säkert sätt. Dessutom föreslås förändringar i ersättningssystemet, så att läkare får betalt för den tid det tar att stödja patienter i denna process. Samtidigt vill man uppmuntra alternativa behandlingsformer, såsom psykoterapi, fysisk aktivitet, bättre kost och socialt stöd. Kennedy betonade att psykiatriska läkemedel fortfarande har en roll i vården, men att de inte längre ska ses som förstahandsval i alla situationer. Istället ska de betraktas som ett av flera möjliga alternativ, som används när det är lämpligt och med tydlig information till patienten. Han framhöll också vikten av att det redan från början finns en plan för hur behandlingen ska avslutas när den inte längre behövs. Samtidigt underströk han att personer som redan använder psykiatriska läkemedel inte uppmanas att sluta tvärt. Syftet är snarare att ge patienter och läkare bättre kunskap och stöd för att kunna fatta välgrundade beslut tillsammans. Många experter tycker det är bra att frågan om psykisk hälsa lyfts fram. De betonar vikten av att vården är individanpassad och att patienter får rätt behandling utifrån sina behov. I en tidigare hearing förra året hävdade Kennedy att antidepressiva delvis var ansvariga för ökningen av skolskjutningar och att de dessutom var svårare att sluta med än heroin. Något han vidhöll under denna konferens. 2019 publicerade två forskare en studie som fann att 56 procent av patienterna led av abstinenssymtom när de slutade med antidepressiva medel och att 46 procent av dessa beskrev symtomen som allvarliga. Kennedy berättade om en familjemedlem som han sa ”var självmordsbenägen bokstavligen varje dag” när hon slutade med SSRI-medel efter att ha tagit det under flera år. ”Och jag har hört det från hundratals människor, samma berättelse igen och igen.” För att påverka förskrivningen planerar myndigheterna att använda olika verktyg, bland annat ekonomiska incitament och nya riktlinjer. Ett expertteam ska ta fram nationella rekommendationer för hur nedtrappning av läkemedel ska gå till, och nya utbildningsprogram ska utvecklas med fokus på risker och säker utsättning. Kennedy har även uppmanat vårdgivare att i större utsträckning använda icke-medicinska behandlingsmetoder och att stärka patienternas delaktighet i beslutsprocessen. HHS belyser icke-medicinska metoder, såsom familjestöd, psykoterapi, näring och fysisk aktivitet när det är kliniskt lämpligt. Vårdgivare kan också hitta information i brevet om faktureringskoder som kan användas för att stödja tillhandahållandet av evidensbaserade icke-medicinska behandlingar. Dessutom kommer National Institutes of Health (NIH) och FDA påskynda forskningen om nya, innovativa behandlingar för psykiska hälsotillstånd. Målet är att minska onödigt beroende av läkemedel, förbättra behandlingsresultaten och ge patienterna större kontroll över sin egen vård. Det är dock svårt att förutse vilken effekt dessa förändringar kommer att få, eftersom beslut om medicinering fattas i samråd mellan patient och läkare. USA skulle i framtiden kunna inspireras av Storbritannien, där man redan genomfört omfattande reformer för att minska överförskrivning, bland annat genom uppdaterade riktlinjer och nationella uppföljningssystem. Under konferensen lyfte flera talare behovet av ytterligare åtgärder, såsom tydligare varningar på läkemedelsförpackningar och krav på informerat samtycke innan behandling påbörjas. Man ville också fasa ut skolbaserarad screening för mental ohälsa. Andra vill ha samma varningar på förpackningen som på cigarettpaket. Personer med egen erfarenhet av psykiatrisk vård vittnade också om hur de under lång tid behandlats med flera olika läkemedel utan att må bättre. Laura Delano, en författare och tidigare psykiatrisk patient som grundade Inner Compass – en ideell organisation som stöttar personer som vill sluta med mediciner – beskrev hur hon under sina tonår “tog två läkemedel, sedan tre, sedan fyra, sedan fem”, vilket lämnade henne i förtvivlan och med avtrubbade känslor. Under Kennedys ledarskap, berättade hon, har hon sett hur den gräsrotsrörelse som drivs av personer med egna erfarenheter av att sluta med mediciner har vuxit till en kraftfull rörelse, med stöd även inom regeringen. Delano sade under konferensen: “Vi börjar nu vakna upp från de falska löften som denna industri som kallas mental hälsa har gett. Tiden är ute för denna vilseledande myt. Vår kultur genomskådar den nu. För bara några år sedan hade jag aldrig i mina vildaste drömmar kunnat föreställa mig att vi skulle nå denna vändpunkt.” Sammanfattningsvis markerar Kennedys initiativ ett skifte i synen på psykiatrisk behandling i USA. Fokus flyttas från en stark tilltro till läkemedel som standardlösning, till en mer nyanserad och individanpassad vård där flera behandlingsalternativ vägs in för att säkerställa att barn och vuxna som kämpar med psykiska hälsoproblem har rätt information för att fatta välgrundade behandlingsbeslut och få det stöd de behöver. (1) https://www.hhs.gov/press-room/hhs-launches-maha-action-plan-curb-psychiatric-overprescribing.html Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Utvecklingen kring ADHD-diagnostik och förskrivning av centralstimulerande läkemedel visar en kraftig och accelererande ökning i flera västländer. Nya granskningar från Sverige, Norge, England och USA pekar på återkommande mönster: snabbt växande privata aktörer, digitala diagnosmodeller, kraftig överförskrivning och betydande ekonomiska incitament. Samtidigt växer oron för patientsäkerheten och de långsiktiga samhällskostnaderna. SVERIGE I Sverige har utvecklingen nått nivåer som beskrivs som exceptionella internationellt sett. Enligt uppskattningar kommer upp till 15 procent av alla pojkar och 11 procent av flickorna att ha en ADHD-diagnos inom några år, efter en ökning på 50 procent under de senaste tre åren. Redan idag behandlas 263 000 personer – varav 103 000 barn och ungdomar – med centralstimulerande droger. Försäljningen av ADHD-droger uppgick 2022 till över 1,3 miljarder kronor, motsvarande drygt 74 miljoner dygnsdoser. Förra året steg kostnaderna till 1,8 miljarder. Samtidigt växer en privat marknad där en diagnos kostar mellan 30 000 och 40 000 kronor. I början av december 2024 anmälde Kommittén för Mänskliga Rättigheter (KMR) företaget Psykiatrispecialisterna till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) för allvarliga brister i diagnostik och läkemedelsförskrivning. (1) Det tog ett tag innan media kopplade på. Bland annat pekade vi på att barn satts direkt på amfetaminpreparat utan att först ha prövat andra behandlingsformer, i strid med gällande riktlinjer. I flera fall ska hela utredningar ha genomförts digitalt utan fysisk kontakt med barnet. Att undersökningar gjordes digitalt ”inga har överhuvudtaget varit i samma rum med barnet”. Alltså ingen undersökning av kardiovaskulär status, en allvarlig biverkning av ADHD-droger. Kritiken omfattar även att diagnoser ställts utan tillräcklig differentialdiagnostik, där andra möjliga orsaker till barnens problem inte utretts. Parallellt riktar diagnosföretag sin marknadsföring direkt till skolor, där läkemedelsbehandling framställs som ett sätt att minska behovet av extra resurser i undervisningen. Man anförde bland annat på hemsidan att den av företaget förskrivna medicinen ska ses som en utgiftsbesparande åtgärd för skolor – till vilka man direkt marknadsför sina tjänster – och kan göra att ”behovet av lärarassistent minskar eller försvinner”. Till media sade ägaren Grönte att i ”femtio procent av fallen försvinner problemen som ett trolleri om barnet får medicin”. Och att detta trolleri innebär följande: ”Om skolan i stället köper en utredning och en medicininsättning, kan de vinna en miljon på att inte anställa en resurs”. (Psykologtidningen 24 oktober 2024) Psykiatrispecialisterna sattes i konkurs i mars i år. De medicinska riskerna är inte obetydliga. Över 2500 fall av överdoser i självdestruktivt syfte bland barn och ungdomar rapporterades i Sverige mellan 2011 och 2021, och enskilda fall beskriver allvarliga biverkningar såsom hallucinationer, hjärtproblem och kramper. NORGE Även i Norge syns en kraftig ökning. Antalet kvinnor mellan 10 och 40 år som fått ADHD-diagnos har ökat med nästan 80 procent sedan 2018, och mellan 2011 och 2021 ökade behandlade kvinnor i åldern 18–40 år med över 180 procent. Samtidigt har användningen av ADHD-läkemedel fördubblats på fem år. I gruppen kvinnor 30–39 år är ökningen så hög som 135 procent. (2) Nu ökar kritiken av privatägda kliniker. En tillsyn av den privata kliniken Fokusert Helse visade att över 330 patienter utreddes under ett år – och att 90 procent fick diagnosen ADHD. Utredningarna skedde ofta helt digitalt och kunde resultera i diagnos inom en vecka. Myndigheterna konstaterade att verksamheten bröt mot kraven på medicinsk försvarlighet. Diagnoserna baserades på för tunt underlag, viktig bakgrundsinformation saknades och patienter bedömdes inte för lämplighet för digital utredning. Ett konkret exempel är “Karoline”, som efter tre videomöten fick diagnosen ADHD – till en kostnad på över 20 000 kronor – utan att någon extern information om hennes bakgrund inhämtades. ENGLAND I England har ökningen av ADHD-diagnoser och efterfrågan på utredningar lett till ett hårt belastat offentligt system och en snabbt växande privat marknad. Inom den statliga sjukvården (NHS) rapporteras väntetider på flera år, upp till tio år, för en ADHD-utredning, vilket i sin tur har drivit toitusentals patienter till privata kliniker där diagnos kan erhållas betydligt snabbare – ofta inom veckor, med tillhörande amfetamin. I England, med 56 miljoner i befolkning, får 325 000 ADHD-droger. Det är 0,6 % av befolkningen. I Sverige, med 11 miljoner, fick förra året 263 000 ADHD-droger. Det är 2,5 % av befolkningen. Vi har alltså i Sverige en förskrivning per person som är mer än 4 ggr högre än den i England. Utvecklingen i England följer annars samma mönster som i övriga Europa och USA, med kraftigt ökande efterfrågan på ADHD-diagnoser – och naturligvis amfetamin, samt växande privata vårdaktörer. Även här rapporteras långa väntetider i offentlig vård, vilket driver patienter till privata alternativ där diagnoser kan ställas betydligt snabbare. Hälsovårdsministern säger att de inte kan hanterad en epidemi som snabbt blivit en kris. Kostnaderna främst relaterade till ADHD har tredubblats mellan 2021 och 2024, från 194 miljoner pund (2,5 miljarder kr) till 577 miljoner pund (7,2 miljarder kr). (3) Över 20 000 personer i månaden refereras till denna snabbt expanderande verksamhet. Denna utveckling har kritiserats för att skapa ett parallellt vårdsystem där betalningsförmåga avgör hur snabbt en patient får hjälp. Experter har varnat för att snabba utredningar riskerar att missa andra bakomliggande orsaker till symtom, vilket kan leda till felaktiga diagnoser och behandlingar. Socialministern i England gör klart att man inte ekonomiskt klarar det här; det går ut över mycket annat. Medan diagnosföretagen, också precis som i Sverige och andra länder, parasiterar på sjukvårdssystemet och håvar in pengar på att ösa ut diagnoser och piller. De privata aktörerna tjäna enorma pengar. En av dem är ADHD360 med dr Phil Anderton som ägare. Liknande vår Psykiatrispecialisterna i Sverige. Fast ADHD360 är störst i Europa. Anderton med fru sålde kliniken nyligen för 22,5 miljoner pund (280 miljoner kr). En annan aktör, Psicon såldes för 33,2 miljoner pund (418 miljoner kr). Staten har betalt 128 miljoner pund (1,6 miljarder kr) av skattebetalarnas pengar till privata aktörer år 2005 – en ökning på 36 miljoner pund sedan 2003. I år räknar man med en budget på 314 miljoner pund. USA I USA har utvecklingen nått en helt annan skala och lett till rättsliga åtgärder. Telepsykiatriska bolag som Done Global och Cerebral har anklagats för systematisk överförskrivning av ADHD-läkemedel. (4) Enligt åklagare har Done Global distribuerat över 40 miljoner tabletter och genererat mer än 100 miljoner dollar i intäkter. Företagets VD har avgått, står nu inför federala åtal och riskerar upp till 20 års fängelse. Cerebral, som värderades till miljardbelopp, har ingått en förlikning på 3,65 miljoner dollar efter att ha uppmuntrat överförskrivning och delat patientdata från över tre miljoner användare. Förskrivningen av centralstimulantia ökade med 10 procent på ett år till 41,4 miljoner recept. Samtidigt behandlar dessa bolag hundratusentals patienter, ofta genom korta videomöten eller digitala formulär. Den mänskliga konsekvensen framträder i vittnesmål från vårdpersonal. En sjuksköterska beskrev hur patienter diagnostiserades under 30-minuterssamtal och att “hälften av alla” fick en ADHD-diagnos samt amfetamin, ”vilket de var ute efter och skrek efter”, sade hon. Samtidigt visar data att 3,15 miljoner barn i USA behandlas med psykostimulerande läkemedel, varav ca 60 000 är under 5 år – och att antalet samtal till giftinformationscentraler relaterade till ADHD-läkemedel har ökat med omkring 300 procent mellan 2001 och 2021. Totalt 6 155 852 barn och ungdomar fick någon form av psykiatriska droger 2024. SAMMANFATTNING Genomgående i samtliga länder framträder ett mönster av snabbt växande diagnosfrekvenser, ökande läkemedelsförskrivning och starka ekonomiska drivkrafter. Digitalisering och privata aktörer har ökat tillgängligheten, genom ett parallellt sjukvårdssystem, men samtidigt skapat nya risker kopplade till bristande utredningar och övermedicinering. De samlade uppgifterna pekar på en utveckling där både patientsäkerhet och samhällsekonomi påverkas, samtidigt som myndigheter i flera länder nu inleder granskningar och rättsliga processer. Bakom statistiken finns individer – barn, ungdomar och vuxna – vars diagnoser och behandlingar i många fall ifrågasätts i efterhand. Frågan som nu ställs i flera länder är om systemet har vuxit snabbare än kontrollmekanismerna, och vilka konsekvenser det får på lång sikt. (1) https://www.kmr.nu/single-post/snabba-cash-kmr-anm%C3%A4ler-diagnosf%C3%B6retag (2) https://www.nrk.no/spesial/nesten-80-prosent-okning-i-antall-adhd-diagnoser-blant-kvinner-1.16216137 (3) https://www.dailymail.com/news/article-15765483/The-healthcare-fat-cats-making-fortune-ballooning-ADHD-crisis-diagnosis-industry-tripled-benefits-spending-577-million-just-four-years.html (4) https://www.kmr.nu/single-post/n%C3%A4tpsykiatriska-f%C3%B6retag-inf%C3%B6r-r%C3%A4tta-f%C3%B6r-distribution-av-%C3%B6ver-40-miljoner-adhd-tabletter https://www.kmr.nu/single-post/vd-f%C3%B6r-telepsykiatri-d%C3%B6md-f%C3%B6r-adderall-distribution-och-bedr%C3%A4geri-v%C3%A4rt-100-miljoner-dollar Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Kan det vara så att mycket av vad vi kallar psykisk ohälsa inte är annat än aktiv inaktivitet. Depression kännetecknas av nedstämdhet, förlorat intresse för vardagliga aktiviteter, störd sömn, låg energi och svårigheter att koncentrera sig. När tillståndet inte behandlas ökar risken för kronisk sjukdom, funktionsnedsättning och för tidig död. Trots detta börjar modern behandling ofta med mediciner. Men omfattande forskning visar att träning är en bättre behandlingsmetod. Till och med placebo är bättre. Det finns med andra ord ingen mening med att använda psykmediciner. Dessutom slipper man beroende och skadliga biverkningar. En stor genomgång (Cochrane 2025) analyserade 73 randomiserade studier med totalt 4985 vuxna med depression. [1) Resultatet visade att personer som tränade fick en tydlig minskning av sina symtom jämfört med dem som inte gjorde det. När träning jämfördes direkt med antidepressiva läkemedel eller samtalsterapi var effekten ungefär lika stor. Det betyder att träning fungerade lika bra som de vanligaste behandlingarna. Skillnaden låg i biverkningarna. Träning gav främst mild muskelvärk, medan läkemedel oftare gav problem som trötthet, beroende, magbesvär, sömnbesvär, sexuella störningar och en mängd andra obehag. Dessutom förbättrades inte bara humöret, utan även sömn, energi och koncentration – alltså det som påverkar vardagen mest. En ännu större analys (BMJ 2024) omfattade 218 studier med 14 170 deltagare och jämförde olika träningsformer. [2] Resultaten visade att flera typer av rörelse gav tydlig lindring av depression. Promenader och jogging gav stabil förbättring. Styrketräning och yoga visade stark effekt och hade dessutom lägre avhopp, vilket betyder att fler fortsatte träna. Dans och blandad konditionsträning gav också goda resultat. En viktig slutsats var att något högre intensitet – till exempel rask promenad i stället för långsam – gav bättre effekt, så länge träningen ökades gradvis och inte blev överdriven.   En ännu större studie som gjorts omfattade 63 studier (81 metaanalyser, 1 079 enskilda studier med sammanlagt 79 551 deltagare). Resultaten visar att träning gav en tydlig minskning av både depressions- och ångestsymtom. Aerob träning, som till exempel rask promenad, löpning eller cykling, hade störst effekt på båda tillstånden. Depression minskade mer när träningen skedde i grupp eller under ledning. När det gällde ångest gav kortare pass och lägre intensitet bäst resultat. [3]   Att placebo och nu fysisk träning är effektivare än mediciner visar på hur fel den biologiska psykiatrin haft i alla år. Vi behöver inte psykiatriker längre, vi behöver tränare. Dessa studier bekräftar tidigare studier. Ut i spåret och på gym!   Fysisk aktivitet är bättre än mediciner när det gäller att behandla depression, ångest och oro, enligt en annan stor studie från forskare vid University of South Australia i Adelaide och som publicerats i anrika British Medical Journal, BMJ 2023 (4) och som fått stor uppmärksamhet. Det är den största studie som gjorts och som granskade 97 tillgängliga studier med sammanlagt 128 119 deltagare.  Det är den största meta-studie som gjorts om fysisk aktivitet för att behandla depression ångest och oro och, enligt forskarna. Där kom man fram till att: • Fysisk aktivitet visade sig vara extremt effektivt för att hantera depression, ångest och oro och det fungerar bättre och snabbare än mediciner. • All fysisk aktivitet var bra men högintensiv träning med korta och mellanlånga spurter visade sig vara mer effektiv än långvarig träning. • Alla typer av fysisk aktivitet och träning var välgörande, inklusive aerobisk träning, såsom promenader, resistensträning, Pilates och yoga. • Fysisk aktivitet var 1,5 gånger mer effektiv än personlig rådgivning eller mediciner för att hantera depression och rekommenderas som grundläggande behandling.   Daglig promenad lyfts fram som den enklaste startpunkten. Rekommendationen är att börja med en relativt rask promenad på 10-15 minuter på morgonen om man inte gjort det förut och sedan öka successivt tills man når 30–60 minuter per dag. Denna rutin förbättrar humör, energi och stressnivå utan att överbelasta kroppen. När promenaderna blivit en vana kan enkel styrketräning läggas till två till tre gånger per vecka. Det kan i början handla om några knäböj, armhävningar mot vägg och en kort period ”planka” – enkla övningar som tar bara några minuter men ger mätbara framsteg och stärker självförtroendet. Prins Daniels Generation Pep och aktiv inaktivitet 3 av 10 tonåringar (30%) spenderar fem timmar eller mer dagligen utanför skolan stillasittande framför en skärm Den senaste rapporten från Generation Pep i Sverige som prins Daniel startat visar dock på att endast 20 procent av Sveriges barn och ungdomar når rekommendationerna för aktivitet. Kan detta vara orsaken till vad som kallas ”psykisk ohälsa” men som förmodligen bara är aktiv inaktivitet. Den stora fördelen med träning jämfört med medicin är att den samtidigt stärker kroppen, ökar energin och bygger känslan av egen kontroll. Träning är gratis, tillgänglig för de flesta och förbättrar både psykisk och fysisk hälsa. Sammantaget visar de tre stora forskningsgenomgångarna – med nästan 226 825 deltagare – att regelbunden rörelse är en kraftfull och säker behandling mot depression, utan de problem som läkemedel oftast medför. Ref. (1) https://www.cochranelibrary.com/cdsr/doi/10.1002/14651858.CD004366.pub7/full (2) https://www.bmj.com/content/384/bmj-2023-075847 (3) https://bjsm.bmj.com/content/early/2026/02/02/bjsports-2025-110301 (4)https://bjsm.bmj.com/content/bjsports/early/2023/03/02/bjsports-2022-106195.full.pdf (5) https://generationpep.se/sv/hur-vi-arbetar/egna-satsningar/pep-rapporten/   Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Vad hade hänt om Einstein fått Ritalina? Jeffrey Zaslow, reporter för The Wall Street Journal frågade sig om Ritalina-revolutionen kommer att beröva morgondagens samhälle på några av dess potentiella ledare och genier. Vad blir konsekvenserna då för samhället i helhet? Har vi sett några nya förnuftiga ledare på senaste tiden? Psykiatrin jämnar ut samhället till en jämn smet utan ledare eller genier – en modern slags rashygien.   Några av världens största genier och ledare genom tiderna, inklusive vetenskapsmän, konstnärer, innovatörer och humanister hade i dagens skola blivit diagnostiserade med ADHD och med största säkerhet fått ADHD-droger.   Vi har Albert Einstein, Thomas Alva Edison, Isaac Newton, Benjamin Franklin, Florence Nightingale, tredje presidenten Thomas Jeffersson, Paul McCartney, Picasso, van Gogh, såväl som George Lucas (Star War, Indiana Jones) och Henry Ford att tacka för en mängd uppfinningar, vetenskapliga genombrott, underhållning och estetiska upplevelser.   Hundratals kända personer ur historien skulle drabbats; viktiga ledare som Churchill, konstnärer som Picasso, skådespelare som Jim Carrey, Robin Williams, med flera. De som förr kallades excentriska personer får idag en stämpel som psykiskt funktionsstörd och recept på amfetamin. Nikola Tesla skulle utan tvekan ha fått en diagnos och droger; så även Elon Musk, tillverkaren av bilen Tesla.   Nikola Tesla var vild som barn. Han var nära att drunkna ett flertal gånger, han blev nästan kokad levande i het mjölk, näst intill kremerad och instängd i en kista över natten. Han flydde från en flock vilda hundar och även en flock uppretade kråkor! Förutom att han höll på att bli uppäten av grisar.   Ernest Hemingway kom inrusande som ung en gång och berättade andfått att han stoppat en skenande häst med en hand. Hans morfar sa roat till sin dotter: ”Märk mina ord, kära Chumpy, den här grabben kommer att låta sig höras av. Om han använder sin fantasi med goda syften, kommer han bli berömd, men om han börjar på fel väg, med all den energin, kommer han att hamna i fängelse”.   ”Kreativa individer är så kända för sitt impulsiva uppförande att karaktären närmast blivit stereotyp. De har svårt att anpassa sig till konventionella beteendemönster, vilket anses vara relaterad till sociala förmågor”. – Dr Bonnie Cramond, 1995   Vi hade inte haft några Apple-datorer eller smartphones och inte Kalle Anka på Julafton, inga telefoner och inga glödlampor; inga bandspelare och ingen Mozart, ingen Beethovens femma och kanske inga flygplan. T-Forden hade inte sett dagens ljus och inte heller dagens elbil Tesla.   Detta kunde vara en konsekvens om dagens nerdrogande och icke-tolerans av ”avvikande” barn hade börjat långt tidigare. Men vilka kommande genier, konstnärer, uppfinnare och ledare drogar vi ner idag och går miste om, och vilka nya upptäckter har vi gått miste om? Alla som får en ADHD-diagnos är naturligtvis inte genier och potentiella Nobelpristagare, definitivt inte, men vi vet aldrig vilka. Att ha fått en ADHD-diagnos är inte samma sak som att vara ett geni, men många kreativa människor uppvisar ett annorlunda beteende om de inte få utlopp för sin kreativitet. Skall vi droga ner detta?   Om Albert Einstein hade fötts de senaste 10 åren skulle han direkt motsvara den profil som hör samman med autism och ADD och troligen fått någon psykdrog. Han sade inte ord förrän han var fyra år och kunde inte läsa förrän han var sju, hans lärare beskrev honom som ”mentalt trög, socialt inkompetent och som upptagen av barnsliga drömmar”. I möte efter möte klagade lärarna inför föräldrarna över att han ”inte kunde koncentrera sig på sina uppgifter”. Han blev till sist relegerad från universitetet i Zürich. Vi kan vara helt övertygade om att man idag skulle ha gjort stora ansträngningar för att få honom att ta psykmediciner. Och han skulle verkligen inte vara den ende.   Thomas Edison dagdrömde mycket som skolpojke och han satt sällan stilla i skolbänken. Utanför skolan var han kreativ. Han undersökte humlors näste på en äng och fick fly från en svärm ilskna humlor. Han högg av sig en bit av fingret. Då han fick för sig att fåglar kunde flyga eftersom de åt maskar, mixade han mosade maskar med vatten och övertygade en grannflicka att dricka. Hon blev sjuk och han fick stryk. Hans lärare sade att han var för oregerlig och dum för att lära sig något överhuvudtaget. Han fick gå i skolan hemma med sin mor som lärare. Det är idag svårt att föreställa sig att de syftade på den man vars forskning senare resulterade i hundratals uppfinningar, bl.a. glödlampan och bandspelaren. Man får berömma Thomas Edisons mor som, när Thomas kom hem gråtande efter att läraren sagt till honom att han var värdelös och inte skulle få gå kvar i skolan längre, gick tillbaka till skolan med Thomas och sa indignerat till läraren: ”Du vet inte vad du talar om, han har mer hjärna än du har!” Sedan tog hon ut honom ur skolan.   Walt Disney hade flera särdrag som skulle ge honom diagnosen ADHD. Hans kreativitet var unik. Likaså Alexander Graham Bell, Leonardo da Vinci, Mozart, Henry Ford, Benjamin Franklin, Abraham Lincoln, bröderna Wright, m.fl. För att inte tala om Isac Newton och Winston Churchill. Virginia Woolf var känd för att prata extremt mycket och Beethovens lärare anklagade honom för att vara klumpig i hanteringen av sin violin och komponerande av musik. Vad de uppnått talar för sig självt.   Varenda en av dessa stora själar och tusentals andra hade emellertid diagnostiserats som psykiskt störda, dysfunktionella eller autistiska när inget annat passade, fått diagnos och ordinerats Ritalina eller annan psykdrog om de gått i dagens skola.   Som tur var för dem och för oss fick de inte droger men vad händer med våra barn idag? Ska vi hämma deras initiativförmåga och kreativitet genom att droga ner dem med amfetamin – i samma narkotikaklass som kokain? Och enligt världens mest kända forskare på hjärnscanning, större påverkan på hjärnan än kokain. Och enligt en ny stor svensk studie så ökar ADHD-droger risken för hjärt- och kärlsjukdomar ganska rejält. Skall vi ge våra uppväxande barn detta?   Kreativa, intelligenta och fritänkande individer sitter sällan still i en skolbänk 6-8 timmar om dagen under tvång. De kräver stimulans och utsläpp för sin energi – det gör alla barn. Men inte på droger. Det är ungefär som att sätta skygglappar på hästar – de ser och går rakt fram men tar inga egna initiativ, har ingen inspiration. Stäng in 20-30 vuxna i en skolsal med tvång dag efter dag, år efter år, utan att de får gå ut som de vill – och vi skall få se på beteende!    Myten om ökad koncentration Psykiatrikerna påstår att amfetamin ökar koncentrationen och fokuseringen. Men det vet alla amfetaminmissbrukare som ”pundat” att det är en myt. Koncentration är ett dynamiskt tillstånd, medan amfetamin orsakar ett ”fixerat, statiskt, närmast hypnotiskt tillstånd” – förväxlingsbar med ökad koncentration. Missbrukare kan sitta och pilla isär en apparat i timmar – men får aldrig ihop den igen. Där blir det inga nya vetenskapliga upptäckter. Många som fått amfetamin under sin skoltid upplever den tiden som ett svart hål. Inget har riktigt registrerats. Och enligt senaste stora studie i tidskriften CELL med 200 hjärnbilder så är ADHD inget annat än en underliggande utmattning/kronisk sömnbrist som slagit över. Det är därför amfetamin ”fungerar” men det har inget med koncentrationsförmågan att göra. Dessutom måste man ge barn sömnmedel för att de överhuvudtaget skall sova på grund av amfetaminet, och sömnmedel botar inte utmattning i längden.   ADHD-symptom och kreativitet har många beröringspunkter. Så mycket så, att det nu är vanligt för en komiker, skådespelare, musiker eller artist att tro att de har ADHD. Den totala förvirringen är förståelig, eftersom den typiska listan över ADHD-symptom och kreativa personlighetsdrag är så gott som identiska. Den har utformats så av psykiatriker för att dämpa kreativiteten. Dessutom får de närmast gratis legitimt amfetamin utan påföljder.   Kreativiteten slocknar Psykiatrikerna hävdar att kreativiteten inte påverkas av ADHD-droger – naturligtvis. Frågar man en person på droger så säger han samma sak. Chick Corea, en av världens främsta jazzpianister, prövade droger i sin ungdom. Han berättade att han tyckte att han spelade fantastiskt, dagarna efter när han nyktrat till lyssnade han på inspelningen och tyckte att det var bland det värsta han gjort. En känd konstnär målade under inverkan på ADHD-amfetamin. ”Jag blev enormt produktiv, men när jag tittade på målningarna ett tag efteråt så var de helt platta, inget djup.”   Docent Walter Pollack vid Harvard Medical School har forskat i unga elevers skoltid.  Han har en mängd anekdotiska bevis för att barn på Ritalina är mindre intresserade av att söka och följa kreativa möjligheter.  En pojke han studerade hade varit medlem i skolans vetenskapsklubb. Efter att han blev satt på Ritalina kände han att gnistan han känt inom sig var släckt. Han tappade intresset för vetenskapsklubben och hoppade av. När han senare sluta ta Ritalina återvände han till klubben och utvecklade ett alarmsystem som vann en större vetenskapstävling.   Pollack berättar om en man i 40-årsåldern som var ett mattesnille som hade varit hyperaktiv som barn. Som vuxen tjänade han hundratals miljoner dollar genom att utveckla datorteknologi. ”Hans idéer kom till honom som en blixt”, berättar dr Pollack. ”Men han kände att om han fått Ritalina som barn skulle han slutat som lärarassistent i någon vetenskapskurs.”   På så sätt har psykiatrin lagt beslag på ett område, kreativ förmåga, som exploderar när de stängs in i en sal med 20-30 andra barn som undervisas med undermålig pedagogik, dålig ordförståelse och numera total brist på disciplin och etik. Psykiatrins lösning är då att mer eller mindre sjukförklara och dämpa den kreativa förmågan med amfetamin istället för att kanalisera den på något konstruktivt. Man jämnar ut samhället till en jämn smet utan ledare eller genier, en social ingenjörskonst. Rashygien? Skall vi driva upp barn likt växthusodlade tomater, totalt identiska men utan smak och näring – innehållslösa, initiativlösa. Är vi tillbaka till rashygienens fåra där ”inga utskott tillåts på vår raka nordiska stam” som det sades i riksdagen i början på 1900-talet. Har vi fått en ny modern rashygien?   Jämlikhet? Vi har något som kallas jämlikhet, en företeelse som ursprungligen menade att alla är lika inför lagen, men konverterades till att alla har lika värde och som sakta övergått till att alla är lika (Equalitarianism). En riktig smet.   De flesta kan hålla med om att en kriminell person inte har lika värde som en läkare eller lärare, om än lika värde inför lagen. Det som är värre är att jämlikheten suddar ut individualiteten. Alla skall vara lika. Än värre är att ”likheten” går neråt. Nu skall alla plötsligt lida av ”Psykisk ohälsa”   Kampanjen (ja) Psykisk ohälsa som idag har närmare tio miljoner träffar på webben (tre miljoner för fem år sedan) är ett slående exempel på detta. Fler och fler säger sig må psykiskt dåligt. Samhället anpassar sig till de med psykiska störningar, inte tvärtom. Psykisk ohälsa är helt enkelt smygande smittsamt. Men det är enormt lönsamt för de som startade kampanjen: läkemedelsbolagen tillsammans med Psykiatri: Psyko Pharma. Anhörigföreningarna stod villigt till tjänst efter sponsring med några miljoner.   Och på så sätt är psykiatrin en verklig fara för samhället. Som psykiatriprofessor Thomas Szasz, en av KMR:s grundare, sade: ”Psykiatrin är den enskilt sett mest destruktiva kraft som har påverkat samhället under de senaste 50 åren.” Vi ser det bara inte.   http://www.wsj.com/articles/SB110738397416 Redaktör Peter Anstrin Ansvarig utgivare Eva Andersson utgivningsansvarig@kmr.nu För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

”Vi ingriper mer, medicinerar mer och spenderar mer. Ändå blir många av de människor vi försöker hjälpa inte bättre.”  – Glenn Grothman, ordförande för USA:s representant för underkommittén för hälso- och sjukvård och finansiella tjänster   Det amerikanska representanthusets underkommitté för hälsovård och finansiella tjänster höll nyligen ett rundabordssamtal där man granskade tillståndet för psykisk hälsa i Amerika. Det avslöjade en oroande paradox: fler amerikaner söker och får behandling än någonsin tidigare, men resultaten försämras i lika hög grad, vilket resulterar i astronomiska utgifter. Situationen är liknande i Sverige och andra länder. Psykiatrin kan helt enkelt inte, har aldrig kunnat, presentera positiva resultat.   Av Jan Eastgate, ordförande för Internationella KMR (Citizens Commission on Mental Health – CCHR Int.), 3 april 2026   De direkta utgifterna för behandling av psykisk hälsa och substansbruk i USA ökade med mer än 241% från 40,9 miljarder dollar år 2000 till 139,6 miljarder dollar år 2021, enligt en ny studie från Health Affairs .   Underkommitténs ordförande Glenn Grothman noterade att denna massiva ökning skadar ekonomin samtidigt som man finansierar program som inte ger resultat. Mellan 2002 och 2024 ökade antalet vuxna som fick psykisk behandling med 122% från 27 miljoner till nästan 60 miljoner personer – vilket vida överträffade den amerikanska befolkningstillväxten på endast 18%. Depressionsnivåerna har nått historiskt höga nivåer och självmordsnivåerna har stigit tillbaka till nivåer som inte setts på årtionden.  [1] Underkommitténs ordförande visar på skillnaden mellan den uppåtgående statistiken av hur många som söker hjälp, och den fallande av hur många som blir hjälpta – en katastrof. CCHR applåderar underkommitténs initiativ men betonar att de verkliga kostnaderna – både i ekonomiska termer och förlorade liv – sträcker sig långt utöver de siffror som kommittén har tillgång till. • År 2020 översteg de amerikanska utgifterna för psykisk hälsovård – inklusive psykisk hälsovård och substansmissbruk – 280 miljarder dollar. [2]   • Under räkenskapsåret 2022 anslogs 36,5 miljarder dollar i federal och statlig finansiering till psykiatriska system i samhället. Medicaid var den största enskilda finansieringskällan för psykisk hälsovård i samhället med 24,7 miljarder dollar, följt av statliga medel med 8,1 miljarder dollar.  [3]   • År 2026 fördelade den federala regeringen 319 miljoner dollar specifikt för psykisk hälsovård i samhället genom sitt allmänna primära bidragsprogram, på 800 miljoner dollar i total finansiering. [4]   • Sådana tjänster förlitar sig i allmänhet på den biomedicinska modellen, inklusive sinnesförändrande (psykotropa) läkemedel, som har misslyckats.  [5] • Kongressens rundabordssamtal belyste särskilt hur antalet antidepressiva läkemedel för personer i åldrarna 12 till 25 ökade med mer än 63 % mellan 2016 och 2022, med över 221 miljoner recept som utfärdades till 18 miljoner ungdomar under den perioden. Ändå fortsätter resultaten att minska: år 2021 rapporterade 57 % av tonårsflickorna ihållande känslor av sorg eller hopplöshet – en kraftig ökning från 36 % ett decennium tidigare.  [6] Ordförande Grothman kommenterade: ”Vi ingriper mer, medicinerar mer och spenderar mer. Ändå blir många av de människor vi försöker hjälpa inte bättre.”   CCHR erhöll receptdata från IQVias Total Patient Tracker , vilket visar att enbart under 2020 ordinerades psykotropa (sinnesförändrande) mediciner till över  76 miljoner amerikaner , inklusive 6,1 miljoner barn och tonåringar – hundratusentals under fem år.   [7]   Mellan 1999 och 2019 rapporterades dessa läkemedel bidra till 51 446 dödsfall och nästan 650 000 överdoser, med en årlig dödlighet som mer än tredubblades.  [8]   Dessutom blir ungefär 1,2 miljoner människor ofrivilligt inlagda på sjukhus varje år för psykiatrisk behandling de inte vill ha. Tvånget kan visa sig dödligt: ​​en studie från Federal Reserve Bank of New York i juli 2025 visade att individer som ofrivilligt inlagdes på sjukhus löpte nästan dubbelt så stor risk att dö av självmord eller överdos inom tre månader efter frigivning.  [9]  Studier från Karolinska Institutet och Socialstyrelsen i år visade på samma sak, faktiskt värre.   Samma studie rapporterade att behandlingskostnaderna kunde nå så höga som 14 000 dollar per person och år i Medicaids utgifter för psykisk hälsa. Medicaid är den primära betalaren för behandling av psykisk hälsa och drogmissbruk. År 2019 spenderade myndigheten mer än 75 miljarder dollar på vård för psykisk hälsa och drogmissbruk, varav nästan 43% riktades till individer yngre än 20 år. Av de 43,2 miljarder dollar som spenderades nationellt på slutenvård för psykisk hälsa och drogmissbruk kom nästan hälften (19,3 miljarder dollar) från Medicaid, jämfört med 6,8 ​​miljarder dollar från Medicare, 16,2 miljarder dollar från kommersiella försäkringar och 880 miljoner dollar från utgifter ur egen ficka från individer.   [10]   Mer än 6 miljarder dollar spenderades på antipsykotika, vilket motsvarar närmare 10% av Medicaids totala receptkostnader.  [11]   Hundratals miljarder av skattebetalarnas pengar läggs på psykiatrisk behandling, inklusive läkemedel och hjärnskadlig elchockbehandling, men vi ser bara dåliga eller försämrade resultat.   I över tre decennier har CCHR avslöjat miljarder av skattebetalarnas pengar som kanaliserats genom NIMH (National Institute of Mental Health) för beteendeforskning, inklusive studier av whiptailödlor, insekter, elektriska fiskar och fåglars "vokalinlärning".  [12]     Under en 13-årsperiod spenderade NIMH (National Institute for Mental Health) 20 miljarder dollar på forskning om psykisk hälsa. Den tidigare NIMH-chefen Dr. Thomas Insel erkände myndighetens brister och misslyckanden och uppgav att trots att USA är världsledande inom medicinsk forskning, har de "dystra resultat" och misslyckats med att "röra nålen" när det gäller att minska självmord, sjukhusinläggningar eller främja återhämtning. Insel noterade att trenderna inom psykisk hälsa rör sig i fel riktning – till skillnad från framsteg som setts inom canceröverlevnad, hjärtsjukdomar eller diabetes.  [13]   Systematiskt bedrägeri Dr. David Hyman, adjungerad forskare vid Cato Institute och professor i hälsorätt och -politik vid Georgetown Law, talade vid kongressens rundabordssamtal om det systematiska bedrägeriet. Han påpekade att utgifterna för psykisk hälsa och substansbruk har ökat snabbare än de totala hälso- och sjukvårdsutgifterna: ”När vi betalar för tjänster får vi tjänster; vi får inte nödvändigtvis bättre psykisk hälsa”, sa Hyman och hänvisade till ”felaktigt anpassade incitament” och bristen på tillförlitliga effektivitetsmått. Han beskrev psykisk hälsa som en ” bedrägeribransch ” där fakturering för tjänster som inte utförs och förfalskade journaler fortfarande är utbredd.  [14]   Dr. Hyman citerade också Richard Kusserow, generalinspektör för hälso- och sjukvårdsdepartementet, från 2014, som isolerade psykisk hälsa som ett särskilt problem som sträckte sig tillbaka i årtionden. Kusserow uppgav att ”psykiatriker och psykologer har den värsta bedrägerihistoriken av alla medicinska discipliner" .  [15]   Om man tittar på de vårdgivare som har uteslutits från Medicare- och Medicaid-programmen, fortsatte Dr. Hyman, "presterar psykiatriker långt över sin viktklass när det gäller sannolikheten att uteslutas från programmet" för att de ägnar sig åt "en mängd olika bedrägerier".   CCHR har länge spårat hälsobedrägerier inom psykiatrin, vilka har rankats bland de vanligaste brotten inom mentalhälsoindustrin. En studie från 2020 i Journal of Medical Economics beskrev en typisk bedragare som en 53-årig manlig psykiater som överfakturerade federala försäkringsprogram för outförda tjänster eller uppblåsta sessionstider. Tusentals patienter, inklusive barn, läggs in på sjukhus i onödan och hålls kvar tills deras försäkringsförmåner löper ut för att fylla sängplatser.  [16]   Uppkomsten av telepsykiatri har också förvärrat problemet, med fler än 20 stater som flaggat för bedrägerier, slöseri och missbruk inom beteendebaserade telehälsotjänster.   [17]   Om inte psykiatrisk industris resultat noggrant mäts och hålls ansvariga, kommer de kränkande och ogenomförbara metoder som driver dagens försämrade tillstånd att bestå. Verkliga reformer måste börja med att stoppa tvångspsykiatriska metoder som tvingar skattebetalarna att finansiera oönskade behandlingar utan garanterad nytta – och med rapporterad försämring av psykiska tillstånd. Det måste krävas omfattande fysiska undersökningar innan någon psykiatrisk diagnos eller recept. Och det måste riktas uteslutande mot beprövade, fungerande lösningar som ger verkliga botemedel snarare än oändliga ingrepp. Framför allt måste det finnas full ansvarsskyldighet för varje dollar som spenderas.    [1]  Glen n Grothman, ”Grothman öppnar rundabordssamtal om undersökning av mental hälsa i MAHA-åldern”, US Committee on Oversight, Subcommittee on Health Care and Financial Services Chairman, 26 mars 2026,  https://oversight.house.gov/release/grothman-opens-roundtable-on-examining-mental-health-in-the-maha-age/  , med hänvisning till Tami L. Mark, Lasanthi Fernando, Peter Shieh och Abe Dunn, ”US National Spending On Mental Health And Substance Use Disorder Treatment Driven By Case Growth, 2000–21”, Health Affairs, 18 mars 2026,  https://www.healthaffairs.org/doi/10.1377/hlthaff.2025.01351 [2]   New Jersey Association of Mental Health and Addiction Agencies (NJAMHAA), ”USA:s utgifter för beteendehälsa översteg 280 miljarder dollar år 2020”, 8 augusti 2024,  https://www.njamhaa.org/2024-08-08-us-spending-on-behavioral-health-topped-280-billion-in-2020 [3]  ”Organisering och finansiering av psykisk hälsa i samhället”, 2023–2024, NRI, november 2024 [4]   SAMHSA, ”SAMHSA distribuerar nästan 800 miljoner dollar i blockbidrag över hela landet”, USA:s hälso- och socialministerium, 4 februari 2026,  https://www.samhsa.gov/newsroom/press-announcements/20260204/samhsa-distributes-nearly-800-million-block-grants-nationwide-community-based-mental-health-substance-abuse-programs [5]  Jeff Goldsmith, ”En misslyckad revolution inom mental hälsa”, Health Affairs , januari 2020,  https://www.healthaffairs.org/doi/10.1377/hlthaff.2019.01609 [6]  Glenn Grothman, ”Grothman öppnar rundabordssamtal om undersökning av mental hälsa i MAHA-åldern”, US Committee on Oversight, ordförande för underkommittén för hälso- och sjukvård och finansiella tjänster, 26 mars 2026,  https://oversight.house.gov/release/grothman-opens-roundtable-on-examining-mental-health-in-the-maha-age/ [7]  https://www.cchrint.org/psychiatric-drugs/people-taking-psychiatric-drugs/  ;  https://www.cchrint.org/psychiatric-drugs/children-on-psychiatric-drugs/     [8]  Mike Vuolo, ”Trender inom dödlighet relaterad till psykotropa läkemedel: Psykotropa läkemedel som en bidragande men icke-underliggande dödsorsak”, Drug Alcohol Depend , 24 juni 2021,  https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC8355085/ [9]  Natalia Emanuel m.fl. ”En fara för sig själv och andra: Hälsa och straffrättsliga konsekvenser av ofrivillig sjukhusvistelse”, Federal Reserve Bank of New York Staff Reports , nr 1158, juli 2025,  https://www.newyorkfed.org/medialibrary/media/research/staff_reports/sr1158.pdf?sc_lang=en [10]  ”Medicaids roll inom psykisk hälsa och substansbruksvård”, The Commonwealth Fund, 7 maj 2025,  https://www.commonwealthfund.org/publications/explainer/2025/may/medicaids-role-mental-health-and-substance-use-care [11]  ”Beskrivande trender i Medicaids anspråk på och utgifter för antipsykotiska receptbelagda läkemedel, 2016–2021”, The Jour. of Behavioral Health Services and Research , 10 juli 2024,  https://link.springer.com/article/10.1007/s11414-024-09889-0 [12]  CCHR International, ”280 miljarder dollar investerade, psykisk hälsa försämras – CCHR kräver revision och ansvarsskyldighet”, cchrint.org , 22 november 2024,  https://www.cchrint.org/2024/11/22/280b-invested-mental-health-worsens-cchr-demands-audit-and-accountability/ [13]   Dr. Stanton Peele, ”Hur amerikansk psykiatri vilseledde världen och förstörde mental hälsa världen över”, Life Progress Plan , 2 oktober 2023,  https://lifeprocessprogram.com/american-psychiatry-misled-the-world/  ; Gregg Henriques Ph.D., ”Tjugo miljarder misslyckas med att 'flytta nålen' när det gäller psykisk sjukdom”, Psychology Today , 23 maj 2017,  https://www.psychologytoday.com/us/blog/theory-of-knowledge/201705/twenty-billion-fails-to-move-the-needle-on-mental-illness [14]  ”Dold kris inom den amerikanska psykiska hälsan: Varför depression och självmordsfrekvens ökar”, Mathrubhumi.com , 30 mars 2026,  https://english.mathrubhumi.com/lifestyle/health/us-mental-health-crisis-treatment-outcomes-e3leacfz [15]  Richard P. Kusserow, ”Psykisk hälsa rankas högt på bedrägeriskalan”, Walters Kluwer , 23 september 2014,  https://groups.google.com/g/alt.health/c/lwN0yWnF5uE [16]  Yuriiv Timofeyev, Mihajilo Jakovljevic, ”Bedragares och offers profiler och förlustprediktorernas hierarki inom den psykiatriska vården i USA”, Journal of Medical Economics , vol. 23, nummer 10, 12 augusti 2020,  https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/13696998.2020.1801454 [17]   https://www.cchrint.org/2023/02/17/20-billion-in-psychiatric-fraud/   ; Anuja Vaidya, ”Bedrägerier efter ökning inom telemental vård”, Informa TechTarget , 24 november 2021,  https://mhealthintelligence.com/news/fraud-enforcement-followed-spike-in-telemental-care   För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Denna film ingår inte i utgivningsbevis www.kmr.nu Lyssna på psykiatriprofessor Thomas Szasz, känd som världens mest kända antipsykiater. Han är också medgrundare till KMR. Han är författare till ett trettiotal böcker och hundratals artiklar. Här följer äldre video som på nytt fått stor spridning i sociala medier. (2.41 min)   Szasz inleder med att tala om psykiatrins diagnosbibel DSM och den nästan komiska ökningen av diagnoser. När han själv gick i läkarutbildningen fanns det sex–sju diagnoser – idag finns över trehundra .”Det är ett skämt!”  Därefter förklarar han att psykiatrin saknar vetenskaplig grund, att den enligt honom är en form av kvacksalveri och att den i första hand fungerar som en politisk och ekonomisk rörelse snarare än en medicinsk disciplin. ”Lurendrejeriet är så stort att man inte kan ta in det”, avslutar han med.   Thomas Szasz  var under flera decennier den mest inflytelserika kritikern av psykiatrin. Med sin klassiska bok Psykisk sjukdom – en myt från  1960-talet skakade han om hela det psykiatriska etablissemanget. Han menade att det inte existerade någon psykisk sjukdom i medicinsk mening, utan att begreppet snarare var en metafor för mänskliga livsproblem – problem som varken kunde lösas med mediciner, lobotomier, insulinkomabehandlingar eller elchocker. Hans idéer bidrog till en omfattande omprövning av psykiatrin. I slutet av 1980-talet fick dock den biologiska psykiatrin åter vind i seglen, framför allt när Prozac lanserades tillsammans med påståendet att depression berodde på en ”kemisk obalans i hjärnan”. Thomas Szasz invände redan då att någon sådan obalans aldrig visats, och att det i så fall snarare var kemikalierna själva som skapade obalanserna. På senare år har denna kritik bekräftats på bred front. 1969 i New York var Thomas Szasz med att starta KMR  (Citizens Commission on Human Rights – CCHR) i USA.   Idag har kulturen blivit alltmer psykiatriserad. När Szasz höll ett föredrag för KMR/CCHR i USA i slutet av 1990-talet uttryckte han det så här:   ”Psykiatrin är den individuellt mest destruktiva kraft som har påverkat samhället under de senaste 50 åren.” https://www.youtube.com/watch?v=_HkKyJxLi2w https://x.com/newstart_2024/status/1996983942767837607 https://www.tiktok.com/@knowledgeequalspower_/video/7213170539668557062?q=thomas%20szasz&t=1765184836668 https://www.kmr.nu/single-post/2018/11/30/professor-thomas-szasz-v%C3%A4rldens-mest-k%C3%A4nda-antipsykiater-psykiatrin-kan-inte-reformeras   För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Denna film ingår inte i utgivningsbevis www.kmr.nu 60 MINUTES har gjort ett fullständigt otroligt program om opioidkrisen i USA och intervjuat en ex-DEA agent som påstår att distributörer pumpade in opioder i samhället, och att Big Pharma och Kongressen avstyrde DEAs alla försök att stoppa det. 100 ungdomar hamnar på sjukhus varje dag, beroende av opioder. 60 MINUTES har intervjuat whistleblower Joe Rannazzi som jobbade som hög chef på USAs narkotikapolis, DEA, och hade 600 personer som han övervakade. Det han säger är fullständigt otroligt, men han menar att miljarder tabletter pumpades in i samhället av distributörer som skyddades av stora läkemedelsbolag och ledamöter i Kongressen. Ett samhälle på 392 personer fick nio miljoner opiodtabletter på två år. – Det här är en industri som tillåter miljoner och åter miljoner av opiodtabletter att hamna på dåliga apotek och läkares mottagning, som distribuerade dem till människor som inte hade legitimt behov av dem, säger Joe Rannazzi i 60 MINUTES. Senaste rapporten från American Academy of Pediatrics (AAP) visar att mer än 100 barn och tonåringar i USA hamnar på sjukhus – varje dag – som är beroende av opioider, rapporterar DailyMail. Joe Rannazzi och hans män som i åratal försökt stoppa det här opiodmissbruket, gick efter de här människorna, men såg sig snart attackerad tillbaka. Han fortsatte dock att försöka stoppa opioidkrisen men blev till slut avtagen alla uppdrag och såg ingen annan utväg än att sluta på DEA. De tre största distributörerna kontrollerade 85-90 procent av alla droger som kom ut i samhället. Joe Rannazzi namnger alla som är inblandade, läkemedelsbolag, distributörer och kongressledamöter. Washington Post rapporterar att minst 56 tjänstemän från DEA och Justitiedepartementet har lämnat sina befattningar och jobbar nu för läkemedelsindustrin. En av de kongressledamöter som attackerade Joe Rannazzi värst nominerades nyligen till Trumps nya drogczar. Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter (KMR) grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige för att undersöka och avslöja övergrepp inom psykiatrin och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. Syftet är att verka för mänskliga rättigheter inom mentalhälsovården Moderorganisationen heter Citizens Commission on Human Rights – CCHR och är belägen i Los Angeles.Idag finns det omkring 250 avdelningar över hela världen. KMR är en registrerad ideell förening i Sverige utan politisk eller religiös inriktning. CCHR startades 1969 i New York av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, som skrev 24 böcker om psykiatrins övergrepp, bl.a. den klassiska ”Psykisk sjukdom en myt” som startade reformeringen av psykiatrin på 1960-talet. Thomas Szasz var en drivande kraft för ytterligare reformering av psykiatrin sedan 1960 och var verksam i CCHR fram till sin död 2012.