kommunicera diagnosens natur, syftet med en föreslagen behandling eller ett förfarande, riskerna och fördelarna med den föreslagna behandlingen och att informera patienten om alternativa behandlingar så att han kan göra ett informerat, välunderbyggt val. Psykiatriker informerar inte rutinmässigt patienterna om behandling utan medicin, och utför inte heller grundliga medicinska undersökningar för att försäkra sig om att en persons problem inte härrör från en obehandlad medicinsk sjukdom som manifesterar sig som ett ”psykiatriskt” symptom. De brister i sin information till patienter om vilken sorts diagnos som används, vilket skulle kräva att man informerade patienten om att psykiatriska diagnoser är helt subjektiva (baserade enbart på beteende) och inte har någon vetenskaplig/medicinsk giltighet (ingen röntgen, skanning av hjärnan, tester av kemisk obalans för att bevisa att någon har en psykisk störning).

 

Alla patienter bör få vad som kallas en ”differentialdiagnos”. Läkaren ser till att han får en grundlig sjukdomshistoria och utför en fullständig kroppslig undersökning, utesluter alla tänkbara problem som kan ge upphov till en rad symptom och förklarar varenda möjlig biverkning av den rekommenderade behandlingen.

 

Det finns många alternativ till psykiatriska diagnoser och behandlingar, inbegripet medicinsk vård som inte kräver en stigmatiserande och subjektiv psykiatrisk etikett eller ett personlighetsförändrande preparat. Myndigheter bör stödja och finansiera drogfria behandlingar som alternativ till farliga psykofarmaka som har visat sig inte vara effektivare än placebo, och vara farligare än de flesta gatudroger.

 

Även om internationella KMR inte rekommenderar eller förespråkar särskilda läkare, någon medicinsk organisation, verksamhet eller grupp har vi funnit resurserna nedan vara till hjälp för personer som söker mer information om följande ämnen: