Norge satsade tidigare 25 miljarder på psykiatrin – fick en 20-procentig ökning av tvångsbehandlingar. En historisk dom från lagmansrätten i Norge slår fast att staten har begått människorättsbrott genom tvångsbehandling inom psykiatrin. Domen gäller tvångsmedicinering och isolering och har nu vunnit laga kraft efter att överklagandetiden löpt ut. Fallet gäller Inger-Mari Eidsvik, som med stöd av advokater och internationella jurister drivit frågan genom flera rättsinstanser. Domstolen konstaterar att tvångsmedicinering och isolering inneburit brott mot förbudet mot tortyr enligt både Europakonventionen och FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Hon utsattes för tvångsmedicinering (antipsykotika), isolering och avskärmning med upprepade tvångsåtgärder vid flera inläggningar och år. Konsekvenser enligt vittnesmål och material blev: a llvarliga biverkningar (bl.a. neurologiska symptom), traumatisering och återaktivering av tidigare trauman. Domstolen slår även fast att hennes rätt till privatliv har kränkts samt att hon utsatts för diskriminering. – Det här är en stor och viktig seger, säger advokat Stine Moen. Domen tydliggör att psykiatrin inte står över lagen – tvångsåtgärder måste följa strikta rättsliga ramar. Fallet markerar en principiell vändpunkt. För första gången slås det tydligt fast att psykiatriska tvångsåtgärder inte är skyddade av ett fritt medicinskt omdöme, utan omfattas av samma rättsliga krav som andra statliga ingrepp. Psykiatrin står därmed inte över lagen. Det har varit KMR:s syfte sedan starten 1972. KMR i Norge jublar över domen.   Förbudet mot tortyr har brutits Domstolen konstaterar att staten brutit mot grundläggande rättigheter: Förbudet mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling Rätten till privatliv Förbudet mot diskriminering   Det innebär att åtgärder som tvångsmedicinering och isolering, när de inte uppfyller lagens krav, kan utgöra allvarliga människorättsbrott.   Sprängstoff: staten kan stämmas Domen får långtgående konsekvenser. Den visar att staten kan hållas juridiskt ansvarig för övergrepp inom psykiatrin och att rättssäkerhetsbrister i behandlingen kan utgöra brott mot mänskliga rättigheter. Staten kan stämmas för olagliga tvångsåtgärder Medicinska beslut prövas rättsligt, inte bara professionellt Rättssäkerhetsbrister kan i sig vara människorättsbrott   Samtidigt blottlägger domen de höga trösklar som finns för att få rätt: långdragna processer, ekonomiska risker och ett system där få har möjlighet att driva sina fall. Men med denna prejudicerande dom kommer det att bli lättare. Och kanske det kan resultera i att staten bryter med psykiatrin, precis som med kyrkan. Och då faller psykiatrin och alternativen kan komma fram.   Domen markerar en tydlig gräns. Att även inom psykiatrin gäller nu lagen – och när den bryts kan staten hållas ansvarig.   För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Skyhöga doser ”ADHD-droger” till missbrukare, långtidsförskrivning av bensodiazepiner, kombinationer av psykofarmaka som kan ge livshotande tillstånd – ja, den psykiatriker i Göteborg som under lång tid gjort sig skyldig till det, har nu till sist blivit av med sin läkarlegitimation. Men han har medskyldiga.   Läkaren, Anders Elverfors, backades upp i sin verksamhet av en landets mest kända vuxenpsykiatrier, Lars von Knorring, tidigare vetenskapligt råd på Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen. von Knorring har i den rollen drivit fram en förödande utskrivning av amfetaminpreparat (Ritalin, Concerta, Elvanse) i skyhöga doser till missbrukare och kriminella ”med ADHD”. Den nu aktuella domen borde vara slutet för denna patient- och samhällsfarliga verksamhet. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) beslutade att återkalla psykiatriker Elverfors legitimation som läkare, vilket nu bekräftats i domstol. Han ansågs genom sin förskrivning av narkotiska preparat i höga doser och bristande uppföljning ha varit grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke.   Elverfors hade bland annat skrivit ut: ·       Centralstimulantian Ritalin i en dos på 360 mg/dag (där maxdosen är 80 mg); ·       Ritalin i en dos på 260 mg/dag;  ·       Amfetaminet Attentin och Ritalin på ett sätt som möjliggjort överförbrukning; ·       Centralstimulantia (Ritalin), sömnmedel (Zopiklon), bensodiazepin (Alprazolam), opioid (kodein) samtliga narkotikaklassade, och det till en patient med svårt opioidberoende; ·       Amfetaminet Elvanse utan angiven maxdos, ihop med annan centralstimulantia, och narkotikaklassat sömnmedel (Zolpidem); ·       Amfetaminet Elvanse i dubbel maxdos, amfetaminet Attentin utan angiven maxdos; bensodiazepin (Stesolid), sömnmedel (Zopiklon);   Elverfors har ”anfört att tidigare amfetaminmissbrukare med ADHD-problematik behöver högre doser vid medicinering med centralstimulantia, och att han därför inte förskrivit läkemedel på ett oförsiktigt sätt”. Men nämnden konstaterar: ”Dagsdoser upp till 180 mg finns beskrivna [i litteraturen], men det saknas vetenskapligt stöd för dessa och högre doser.”  Och med denna avsaknad av vetenskapligt stöd anses alltså förskrivningen, som ovan, vara i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet.   Psykiatriker Lars von Knorring – de höga dosernas försvarare   Efter HSANs beslut ryckte en av landets mest kända vuxenpsykiatriker ut – till de höga dosernas försvar. HSAN skriver ”att det saknas vetenskapligt stöd för dessa [180 mg metylfenidat] och högre doser”. Lars von Knorring försvarar dock den dömda psykiatrikerns utskrivning av en dos på 360 mg (!) – mer är fyra gånger angiven maxdos. Och skriver om IVO:s bedömning, som var att psykiatrikern agerat oskickligt och inte i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet: ”Det är svårt att se att det finns stöd för en sådan slutsats.”   När IVO och HSAN lyfter fram att psykiatrikern skrivit ut 260 mg metylfenidat, mer än tre gånger maxdos, ser von Knorring inget fel i det, och hänvisar i stället till psykiatrikerns ”långvariga beprövade erfarenhet”. När IVO och HSAN lyfter fram Elverfors utskrivning av amfetaminet Elvanse i dubbel maxdos, amfetaminet Attentin utan angiven maxdos; bensodiazepin (Stesolid), och det narkotikaklassade sömnmedel (Zopiklon), hänvisar von Knorring igen till psykiatrikerns ”beprövade erfarenhet” och till ”den fria förskrivningsrätten”.   Och så löper det på. von Knorring ger i alla  patientfallen ovan sitt fulla stöd till psykiatrikerns behandling. De skyhöga doserna centralstimulantia, den långa och samtidiga förskrivningen av flera andra narkotikaklassade psykofarmaka i hög dos, nej inget är ett problem för von Knorring, som vi ska se nedan drivit fram verksamheten i Sverige.   ”Man kan tolka den till 180 mg höjda maxdosen som en åtgärd att få behålla ett klientel som inte nöjer sig med lägre doser”. – Professor Lars Gunne, Uppsala Universitet Vad sade Lars Gunne, nestorn inom medicinsk missbruksbehandling, om de höga doserna centralstimulantia till missbrukare ”med ADHD”? Lars Gunne är inte vem som helst i området medicinsk behandling av missbruk. Han är mannen bakom det så kallade LARO-programmet, läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende.   I rollen som Läkemedelsverkets konsult dömde han tidigt ut försöken att behandla amfetaminmissbrukare ”med ADHD” med centralstimulantia (2005). Han avslog psykiatriprofessor Johan Francks tilltänkta studier i ämnet.   Gunne skrev om de höga doserna metylfenidat till missbrukare ”med ADHD”: ·       ”… [man kan] tolka den till 180 mg höjda maxdosen som en åtgärd att få behålla ett klientel som inte nöjer sig med lägre doser”. ·       ”Studien har övergått från att gälla behandling av ADHD till att istället fokusera på behandling av amfetaminmissbruket.” ·       ”Det kan ifrågasättas om det är en klok investering att försöka hitta en underhållsdos av centralstimulantia för amfetaminister” … ”amfetaminberoende [har] inte någon märkbar rusnivå där de fungerar väl … Innan euforin avklingat sätter ökande dysforieffekter in och nödvändiggör ny CS-dos [centralstimulantiados] eller sömnmedel för att slippa ifrån alltsammans.” ·       Han skrev i koppling till den tänkta höga dosen, 180 mg metylfenidat, att psykoser började uppträda vid bruk av 100 mg metylfenidat och 50 mg amfetamin. Det här om något borde – redan då – varit dödsstöten för utskrivning av höga doser amfetaminpreparat till amfetaminmissbrukare. Här finns inget av att ”dessa behöver högre doser”, som den nu dömde psykiatrikern, med stöd av Lars von Knorring velat hävda.   Psykiatriker Lars von Knorring drev fram förskrivningen av skyhöga doser centralstimulantia   Vi ska inte bli förvånade av att von Knorring griper in det här fallet med ett glödande försvar för de höga doserna centralstimulantia (Ritalin, Attentin, Elvanse). Fakta är att det är von Knorring själv som drivit fram bruket av dessa skyhöga doser narkotika till missbrukare ”med ADHD” i Sverige. Och alltså gett ”legitimitet” till den verksamhet vi sett ovan.   I april 2010 hölls ett möte om ”de höga doserna” på Läkemedelsverket. Mötet hade tillkommit på initiativ av myndighetens vetenskapliga råd – Lars von Knorring – som också var konsult för myndighetens licensgodkännanden av amfetamin till vuxna. von Knorring hade då kallat till sig tre av landets ”missbruksläkare”, däribland den ovan nämnde Johan Franck (vars studier Lars Gunne så kärnfullt gett avslag till, fem år tidigare). von Knorring hade då i sin roll som konsult godkänt licensförskrivning av den skyhöga dosen 225 mg kortverkande amfetamin  (Metamina) till en missbrukare ”med ADHD” ett år tidigare, och ville få stöd från dessa missbruksläkare. Han skrev att det ”råder också en överväldigande enighet bland de specialsakkunniga på vuxna med ADHD och missbruk om att dessa kräver höga doser”   På mötet ställdes dock frågan: ”Finns vetenskapliga belägg för effekt?” Där svaret från missbruksläkarna blev: ”Nej”.   Det hindrade dock inte den fortsatta entusiasmen bland dessa psykiatriker att rekommendera och skriva ut skyhöga doser amfetaminpreparat till missbrukare.   Våldet och de höga doserna KMR har i mängder av sammanställningar under åren redogjort för det sanslösa våld som ”ADHD-droger” och annan psykofarmaka fört med sig – speciellt i höga doser. För den som missat det, ger nedanstående artiklar en bra bild av förhållandena, och varför domstolsbeslutet mot denne psykiatrikers förskrivning är så viktigt för alla. [ 1 ] I sammanhanget måste vi lyfta fram fallet med Sveriges mest kända rättspsykiatriker, Sten Levander, som redan 2019 blev av med sin läkarlegitimation, efter att också ha skrivit ut hundratusen doser centralstimulantia till ett hundratal missbrukare, kriminella och gängledare i Malmö, för att som han sa, stävja våldet och kriminaliteten. Vi vet ju hur det gick med våldet i Malmö vid denna tid.  Läs den makabra historien nedan, och ställ sedan frågan om det nu inte är dags att helt sätta stopp för den legala langning som fått pågå ända tills nu.  [ 2 ]   Den katastrofala KI-studien om centralstimulantia till missbrukare ”med ADHD” Att behandla amfetaminmissbrukare med höga doser centralstimulantia (Concerta) sågades alltså av nestorn inom missbruksbehandling Lars Gunne, redan 2005. I motsats till Gunne, och till stöd för den nu dömde psykiatrikern, inkom i yttranden också psykofarmakologen Elias Eriksson. Han hänvisar till en KI-avhandling från 2024 (Brynte), där pressmeddelandet, 8/11-24, om denna säger: ” 180 mg metylfenidat, en förhållandevis hög dos av adhd-läkemedel, var kopplat till förbättrad neurokognition, så som arbetsminne, impulskontroll och koncentration, samt minskade självrapporterade adhd-symptom och drogsug hos patienter med samsjuklighet av amfetaminberoende och adhd.”   Den studie som här refereras till är den av Gunne (2005), redan från början underkända, som på något sätt ändå drogs igenom. Den senare genomförda studiens resultat, var en katastrof  – men presenterades ändå (2014) som en succé . Karolinska Institutet lyckades lägga ut ett pressmeddelande (29/10-14), med rubriken ADHD-läkemedel effektivt för personer med beroende,  ett resultat som alltså Elias Eriksson elva år senare (2025) refererar till.   Vad som dolde sig under ytan, de verkliga resultaten av denna katastrofala studie,  har avslöjats av skribenten Janne Larsson efter en mångårig granskning, med stöd av den utmärkta svenska offentlighetsprincipen. Läs den 14-sidiga granskningen Concerta till kriminella amfetaminmissbrukare ”med ADHD” från den 15/1 2014, uppdaterad den 9/1 2025, https://jannel.se/MetylfenidatTillMissbrukareEnGranskning.pdf   ----- Vi kan konstatera att domen i målet mot denne psykiatriker borde vara slutet på experimentet att skriva ut höga doser amfetaminpreparat till missbrukare ”med ADHD”. Vetenskapen har kommit ikapp myterna och de psykiatriska manipulationerna.    [1] Psykiatriska droger förvandlade välfungerande familjefar till monster, https://www.kmr.nu/single-post/psykiatriska-droger-f%C3%B6rvandlade-v%C3%A4lfungerande-familjefar-till-monster   Psykiatriska droger skapar aggression och sanslöst våld, Psykiatriska droger skapar aggression och sanslöst våld   Enormt missbruk av ADHD-droger Gigantiska doser https://www.kmr.nu/single-post/enormt-missbruk-av-adhd-droger-gigantiska-doser [2]  Sten Levander mister sin läkarlegitimation – överklagan nekas, 27 augusti 2020, https://www.kmr.nu/single-post/2020/08/27/sten-levander-mister-sin-l%C3%A4karlegitimation-%C3%B6verklagan-nekas För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Allan Memorial Institute var ett veritabelt skräckhus där psykiater Donald Ewen Cameron (bild) hjärntvättade och torterade patienterna. I samband med att Trump öppnade upp dokumenten om CIA:s experiment med mindcontrol så öppnade ett historiskt rättsbeslut i Kanada även upp dörren för en omfattande grupptalan mot McGill University, Royal Victoria Hospital och den kanadensiska staten, långt över ett halvt sekel senare. Målet gäller de brutala, hemliga och icke samtyckta psykiatriska experiment som utfördes på Allan Memorial Institute i Montreal mellan 1948 och 1964 under CIA:s ökända MK-Ultra-program. Bakgrund: patienterna lurades in i experimenten De som kom till Allan Memorial Institute (nu stängt, men administrerades då av McGill University) trodde att de skulle få behandling för psykiska besvär. I stället för vård utsattes hundratals patienter för extremt farliga experiment: • Massiva LSD-doser i mängd • Stark elektrisk chockbehandling • Sensorisk isolering och “sömnbehandling” i veckor • “Psykisk omformatering”  genom upprepning av fraser tusentals gånger, även under droginducerad koma – ren hjärntvätt! Skulle brytas ner Experimenten syftade till att bryta ner personligheter, radera minnen och skapa total mental kontroll – tekniker som CIA hoppades kunna använda i det kalla kriget. I domstolshandlingarna visas hur dessa behandlingar beskrivs som försök att "sudda ut minnen och personligheter". Resultaten var katastrofala: livslång psykisk skada, personlighetsförlust, minnesluckor, mardrömmar och i vissa fall total invalidisering. LSD och ECT Patienterna utsattes högspännings-ECT, 75 gånger starkare än normalt, flera gånger om dagen. Injicerades med megadoser LSD, upp till 14 gånger, och sövdes sedan ner drogade i månader – samtidigt som de bombaderades med inspelade meddelanden dygnet runt. I vissa fall upprepade en halv miljon gånger. Patienterna reducerades till barnstadiet, de kunde inte ens knyta skorna eller klä sig. Därefter bombaderades den med inspelade meddelanden, först med negativa meddelanden om deras brister sedan ”positiva”. När, och om, de kom hem för alla överlevde inte, agerade de som robotar, upprepande fraserna de hört, inga känslor. Domslutet som förändrar allt Domaren Dominique Poulin vid Quebecs överdomstol beslutade redan 31 juli 2025 att grupptalan får fortsätta till bevisupptagning och rättegång . Beslutet bekräftades vid överklagan den 13 november. Talan kan omfatta hundratals offer och deras familjer. Stämningen, inlämnad 2019, riktas mot: • McGill University  – där experimenten utfördes • Royal Victoria Hospital  – som administrerade verksamheten • Kanadas regering  – som ska ha finansierat experimenten Domaren konstaterar att experimenten hade som mål att “sudda ut patientens tankar, immobilisera dem och göra dem intellektuellt hjälplösa” . Dr. Ewen Cameron – psykiatrins mäktigaste man och dess värsta förövare Dr. Donald Ewen Cameron var inte en marginalperson — han var psykiatrins superstjärna. Han hyllades av det psykiatriska etablissemanget – världen över. Under perioden då han ledde experimenten var han samtidigt: • ordförande för World Psychiatric Association • ordförande för American Psychiatric Association • ordförande för Canadian Psychiatric Association Samtidigt utsatte han patienter för extrem tortyr. Han finansierades av den kanadensiska regeringen och CIA.  Vittnesmål från överlevande Två av huvudkärandena träder fram som centrala röster. Lana Ponting Ponting, idag 84 år, skickades som tonåring till Allan Memorial för att hon brukade rymma hemifrån. Där utsattes hon för: • fastspänning • injektioner av LSD och metamfetamin • elchocker • drogkoma Hon berättar att hon fortfarande lider av livslånga mardrömmar, minnesförlust och psykiska efterverkningar. “De gjorde vad de ville med oss. Vi var försökskaniner.” Julie Tanny Tanny representerar sin far Charles, som 1957 sökte vård för ansiktssmärta men kom ut som en helt förändrad person. Cameron placerade honom i två 30-dagarsperioder av kemisk sömn medan bandspelare upprepade meddelanden dygnet runt. Efter detta: • kände han inte igen sina barn • kom inte ihåg sitt företag • förlorade sin personlighet permanent Tanny säger: “Han blev aldrig den han var förut.”   En av medarrangörerna till stämningen berättar: ”Någon sa till min pappa att gå till Allan Memorial för att bota sin astma. Han gick dit och fick 54 elchocker, inklusive 54 Grand mal-anfall. Sedan sattes han i insulinkoma med en inspelning som cirkulerade: ’Din mamma hatar dig’”. Experimentens karaktär: medicinsk tortyr Handlingarna till historiska studier av Camerons metodik beskriver bl.a. extrem värmeexponering. Forskare beskriver denna verksamhet som medicinsk tortyr jämförbar med det som avslöjades i Nürnbergprocesserna. CIA kände till experimentens natur, och finansieringen maskerades genom en täckorganisation: Society for the Investigation of Human Ecology . Motivet bakom stämningen – ansvar och upprättelse Kärandena förklarar att processen inte handlar om att få ersättning som kan “ge tillbaka” deras liv, utan om att: • erkänna övergreppen • skapa ansvar för institutionerna • hindra framtida övergrepp Advokat Jeffrey Orenstein kallar domslutet “ett steg i rätt riktning”  och uttrycker fast beslut om att få gå till rättegång. Slutord – en förövare som undkom rättvisan Dr. Cameron dog 1967, långt före att några rättsliga konsekvenser hann ikapp honom. Precis som Mengele undslapp han ansvar, men offren är fortfarande här — och nu kan de äntligen få sin dag i domstol. https://globalnews.ca/news/7346181/montreal-experiments-allen-memorial-institute/ Överlevande och anhöriga till icke överlevande demonstrerar utanför Alan Memorial i Montreal. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Marknadsföring och Manipulation Under det senaste decenniet har begreppet ”ADHD-medvetenhet” blivit allestädes närvarande. Skolor pratar om det, sociala medier sprutar hashtags, favorittema hos media, patientorganisationer lanserar kampanjer, och läkemedelsföretag – som bensindrivna PR-maskiner – anammar retoriken som skyltfönster för vad som i praktiken är medicinsk marknadsföring för deras produkter. Diagnosen är naturligtvis till för att sälja mediciner.   (Källförteckning i slutet)   Det är dags att ställa en rak fråga: handlar dessa kampanjer verkligen om att sprida kunskap och minska stigma — eller om att driva upp användningen av psykostimulerande amfetaminpreparat  under humanitärt klingande flagg? För när blev amfetamin medicin? Någon som funderat över det? Det finns ju inget att medicinera, ADHD är ju bara ett begrepp, amfetamin är ren narkotika.   Den senaste mycket stora studien publicerad i den ansedda tidskriften CELL  på 36 sidor med 200 bilder på hjärnan, visar att ADHD inte är något annat än underliggande utmattning, sömnbrist, (fråga föräldrarna som skall väcka sina barn till skolan) och naturligtvis vaknar man till av amfetamin – alla gör det – i början. (1) Och detta är inte något nytt faktiskt, man visste om detta redan i slutet på 80-talet, fråga Christopher Gillberg, men man valde att hålla tyst om det. Det begreppet sålde inga ”mediciner” – som skulle användas livet ut.   Marknadsföring som pedagogik — var går gränsen?   Läkemedelsföretag som Takeda,  med det bästsäljande ADHD-amfetaminet Elvanse, gör inga hemligheter av sina ambitioner att “öka kunskap och förståelse för ADHD”.  På sin webbplats presenteras detta som ett ”patientcentrerat arbete för bättre diagnostik och behandling”. Men när ett globalt läkemedelsbolag aktivt profilerar sin vision i allmänna kanaler, blir tystnadsplikten mellan utbildning och marknadsföring tunn — och vid vissa tillfällen obefintlig.   Medias roll Medierna spelar en avgörande men sällan granskad roll i denna utveckling. Ofta vidarebefordras läkemedelsbolagens pressmeddelanden ordagrant, förpackade som nyheter om ”framsteg” och ”effektiva behandlingar”. Journalister vänder sig gärna till patientorganisationer för att få fram positiva vittnesmål från personer som nyligen börjat medicinera, men sällan följer upp hur det gått efter månader eller år. Den kritiska distansen saknas, långtidseffekter uteblir ur berättelsen och industrins perspektiv blir norm snarare än föremål för granskning.   Vägrar rapportera biverkningar KMR har till exempel i flera år informerat om hur långt över tusen barn och ungdomar under sista fem åren fått forslats till sjukhus, ofta med ambulans, efter överdosering av ADHD-preparat. Många i syfte av självskador och självmordsförsök. Media och myndigheter har fått den informationen, men inte med ett ord har det nämnts. Läkemedelsverket vägrar  till och med att uppge detta som ”biverkningar” i sina officiella internationella rapporter. Man får nog fråga sig vilka de tjänar. Läkemedelsbolagen, kan vara ett tips då de betalar deras löner och utgifter.   Disease Awareness-kampanjer I USA har kritiska granskningar visat hur så kallade “disease awareness”-kampanjer och professionella riktlinjer i själva verket fungerade som förklädd marknadsföring . De suddar ut gränsen mellan neutral information  och produktpromotion , och pressade både vårdgivare och föräldrar i riktning mot läkemedelsbehandling. Därtill pekar flera internationella artiklar och analyser på att ökningen i ADHD-diagnoser globalt har mer att göra med marknadsföring än medicin , där läkemedelsföretag tjänar på att expandera diagnoskriterier och uppmuntra allmänheten till ett identifikationssökande – ”Jag har också ADHD!”   I Sverige: Elvanse – amfetamin i massiv tillväxt   I Sverige har denna “medvetenhet” fått en konkret – och dyr – form: preparatet Elvanse  (lisdexamfetamin), ett centralstimulerande läkemedel i klass med amfetamin. Elvanse är godkänt för ADHD när första linjens behandling med metylfenidat (typ Ritalina) inte räcker. Men – Takeda var väl medvetna om att psykiatrikerna skrev ut Elvanse som första val och Takeda tjänade närmare en miljard på det, skattebetalarna fick betala. Helt emot alla regleringar, närmast kriminellt. I USA hade de fått betala tillbaka vartenda öre.   Och användningen har exploderat : En färsk rapport från E-hälsomyndigheten visar att förskrivningen av Elvanse har fördubblats mellan 2020 och 2024 , i både antal förpackningar och förskrivningsvärde. År 2024 omsatte Elvanse i Sverige över 1 042 miljoner kronor , vilket är näst högst av alla subventionerade läkemedel i högkostnadsskyddet  — bara slaget av det blodförtunnande Eliquis. Sverige har dessutom blivit Europas största marknad för Elvanse , trots att riktlinjerna säger att det ska vara ett andrahandsval. Detta är inte en liten trend – det är en medicinsk och ekonomisk megatrend .   Diagnoser och medicinering i praktiken – ökning med 500%   Samtidigt fortsätter ADHD-diagnoser och medicinering att öka: Under 2024 hämtade ungefär 96 000 barn och unga upp till 17 år ut ADHD-medicin i Sverige , vilket var 10 000 fler än året innan . Sammantaget tar 190 000 personer mellan 5 och 64 år ut ADHD-mediciner år 2025. ·        Socialstyrelsen rapporterar att ADHD-diagnoserna bland barn ökade med uppemot 50 % mellan 2019 och 2022 , samtidigt som medicineringstrenden accelererar. ·        På global nivå har användningen av ADHD-mediciner i de nordiska länderna ökat kraftigt över tiden — från 8,9 per 1000 barn 2008 till 14,4 per 1000 år 2012  — och trenden fortsätter. ·        I Sverige ökade ADHD-medicineringen nästan 500 % mellan 2006 och 2020 , vilket placerar landet bland de högsta i världen mätt i förskrivningsnivåer. ·       Andelen unga kvinnor i Sverige som hämtar ut ADHD-medicin nästan fördubblades mellan 2020 och 2024. Kampanjer och sociala medier — katalysatorer för konsumtion   Det är ingen slump att detta sammanträffar med en explosion av ADHD-innehåll i sociala medier: TikTok-influencers, bloggar och i synnerhet main media har gjort ADHD-diagnoser till ett samtalsämne, samtidigt som de ofta lyfter fram medicinering som lösningen . Forskare i England har konstaterat att denna typ av ”digital awareness” bidragit till att fler söker utredning och läkemedel. ADHD-recept har ökat med i genomsnitt 18 % per år sista fem åren och   att ökningen är särskilt kraftig för Elvanse. Detta är förståeligt — ingen vill lida i tystnad. Och barn kan absolut ha problem, men när informationen är utformad för att generera diagnoser och marknadsandelar , riskerar vi att undergräva kritisk medicinsk diskussion  och individanpassad vård .   Biverkningar och risker som förtjänar att höras   Det finns också växande vetenskaplig oro runt långvarig användning av centralstimulerande medicin och dess effekter. Studier från bland annat Karolinska Institutet och internationella psykiatriforskare visar att personer som använder ADHD-mediciner i högre doser och längre perioder kan ha ökad risk för hjärt-kärlproblem, psykos samt andra allvarliga biverkningar . Och även i USA har psykiatrisk forskning kopplat höga doser av amfetaminliknande mediciner till ökad risk för psykos  hos unga vuxna.   Detta är inte bara farmakologiska bieffekter — det är samhällseffekter.   Vad bör göras — ett krav på ansvar   Vi behöver ställa krav på: 1.     Transparens i informationen  — tydlig källkritik så att kampanjer som finansieras eller influeras av läkemedelsindustrin märks som sådan . 2.     Strikt efterlevnad av behandlingsriktlinjer  — inte undantag för marknadsdrivna influenser. 3.     Mer fokus på icke-farmakologiska alternativ  i utbildning och psykosociala insatser, särskilt för barn. 4.     Oberoende utvärdering  av hur “ADHD-medvetenhetskampanjer” påverkar diagnosfrekvens och medicinering. 5.     Media som måste ta sitt ansvar och sluta fungera som en megafon för kapitalintressen.   Kampen om ADHD handlar inte bara om diagnostik och behandling  — den handlar om hur vi definierar normal variation i beteenden och vem som tjänar på dessa definitioner . När humanitär retorik används som maskopi för att driva läkemedelsförsäljning, är det hög tid att fråga sig vem som tjänar på den ökade medvetenheten — och vem som betalar priset.   (1)    https://www.kmr.nu/single-post/forskningen-som-s%C3%A4nkte-adhd-diagnosen-det-fungerar-inte-som-vi-tror-vi-m%C3%A5ste-t%C3%A4nka-om   Källförteckning   https://www.lakemedelsvarlden.se/lisdexamfetamin/   https://www.svd.se/a/QMGzlx/elvanse-kostar-nastan-en-miljard-dyraste-adhd-medicinen   https://lakartidningen.se/nyheter/tlv-beslutar-omprova-subventionen-av-adhd-lakemedlet-elvanse/   https://www.adhdivardagen.se/om-adhd/takeda-och-adhd   https://www.svd.se/a/W0zj4K/ida-olmedal-det-ar-billigare-att-ge-barn-adhd-medicin-an-att-hjalpa-dem   https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ost/granskning-adhd-diagnosen-som-ar-till-salu   https://www.omni.se/adhd-lakemedel-okar-kraftigt-bland-barn-och-unga/a/Jb5RlJ   https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/press/fortsatt-okning-av-adhd-lakemedel--sarskilt-bland-unga-kvinnor/   https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC12565614/   https://www.theguardian.com/society/2025/mar/11/adhd-prescriptions-in-england-have-risen-by-18-each-year-since-pandemic   https://nyheter.ki.se/nya-ron-om-langtidsbehandling-vid-adhd-och-kopplingen-till-hjart-karlsjukdom   https://people.com/adhd-meds-adderall-vyvanse-higher-dosage-psychosis-link-study-8711261       För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Efter årtionden av ökande förskrivning av psykiatriska mediciner med allvarliga biverkningar – parallellt med växande psykisk ohälsa – framträder ett system som inte korrigerar sig självt. Trots återkommande säkerhetsvarningar, ökande skaderapporter och ifrågasatt klinisk nytta har få högriskläkemedel dragits tillbaka, vilket skärper granskningen av tillsynsmyndigheternas ansvar och de offentliga skyddens brister. Orsaken till dessa brister: 300 miljarder kronor hägrande i global försäljning.   Av Jan Eastgate, ordförande för CCHR (KMR) International, 16 februari 2026   ”Han låg i fosterställning på köksgolvet … och sa: ’Hjälp mig. Hjälp mig. Jag vet inte vad som händer med mig. Jag håller på att bli galen. Det är som om mitt huvud är utanför min kropp och tittar in.’” —⁠Vittnesskildring före en antidepressivanvändares självmord   Över tre decennier efter att tidiga varningar avfärdades om att antidepressiva kunde kopplas till självmordstankar och våldsamt beteende, väcker nu en ny vetenskapligt granskad studie återigen frågor om hur psykiatriska läkemedel övervakas. Forskning som nyligen publicerats i en ledande psykiatrisk tidskrift ifrågasätter både fördelarna med nyare psykiatriska läkemedel och säkerheten vid nuvarande förskrivningar, särskilt för unga människor. Resultaten pekar på ett mönster av upprepade säkerhetssignaler men med begränsad regulatorisk respons, vilket utsätter många för allvarliga risker.   Högriskläkemedel tas sällan bort från marknaden och starkare skyddsåtgärder behövs för att skydda den allmänna säkerheten. Experter varnar för att den ökande polyfarmacien ökar sjukvårdskostnaderna samtidigt som befolkningens psykiska hälsa försämras.  [1]   En studie publicerad i  Journal of Clinical Psychiatry  rapporterade att alla tjugotvå psykiatriska läkemedel som godkänts av USA:s livsmedels- och läkemedelsmyndighet (FDA) mellan 2012 och 2024 inte visade någon meningsfull klinisk nytta. Läkemedel som även används i Sverige.   Forskarna drog slutsatsen att inget av dem uppfyllde oberoende kriterier för att vara genuint användbara för konsumenter. [2]  Resultaten understryker behovet av att se över godkännandestandarderna för psykiatriska läkemedel och undersöka hur många som kan ha utsatts för onödiga risker.   Forskarna noterade att de flesta godkännandena gällde återanvända eller "me-too"-läkemedel som är mycket lika befintliga läkemedel med endast mindre kemiska modifieringar. Exempel inkluderade antipsykotika som aripiprazol (Abilify) och lurasidon (Latuda), där godkännandena ofta representerade utökad användning snarare än innovationer. Studien pekade på ett regelverk som tillåter marknadsinträde utan starka bevis för verkliga fördelar.  [3]   Resultaten väcker en central fråga: Om dessa ”läkemedel” inte ger några mätbara fördelar, varför godkänns de och säljs fortfarande?   En studie i  Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry  väckte oro över ogynnsam användning av psykotropa läkemedel och uppmanade till ökad användning av försäkringsdata för att flagga förskrivningar med hög risk. Användningen av psykotropa (sinnesförändrande) läkemedel i åldrarna sex till tjugofyra ökade från 5,3 procent till 8,3 procent, med de största ökningarna bland barn i åldrarna sex till elva och unga vuxna i åldrarna tjugo till tjugofyra. Användningen av stimulantia nästan fördubblades.   Forskare vid Perelman School of Medicine vid University of Pennsylvania, som analyserade data från National Health and Nutrition Examination Survey från 2001 till 2020, fann att cirka 26 % av de unga som tog dessa läkemedel exponerades för kombinationer som klassificerades som att ha stora interaktionsrisker, oftast med antidepressiva medel och antipsykotika. Eftersom psykotropa läkemedel passerar blod-hjärnbarriären kan samtidig användning öka risken för komplikationer i centrala nervsystemet. Nästan hälften av användarna av antipsykotika och strax under hälften av användarna av antidepressiva hade minst en större interaktionsrisk, inklusive onormal hjärtrytm, överdrivet lugnande [sedering] eller serotonintoxicitet. [4]   En decennielång kontrovers Från kontroversen om dolda risker för självmord och våld med SSRI i början av 1990-talet till senare tiders misslyckanden med att adekvat varna för allvarliga abstinenssymtom och ihållande sexuell dysfunktion, har regleringen av psykiatriska läkemedel mött upprepade utmaningar inom trovärdigheten. Oro kring antidepressiva medel lyftes ytterligare fram i en artikel av  A Midwestern Doctor , som hävdade att SSRI-antidepressiva medel är bland de skadligaste läkemedlen på marknaden och, på grund av hur brett de förskrivs, "har haft en djupgående effekt på hela vårt samhälles medvetande". Läkaren hävdar att de kan utlösa psykotiskt våld, inklusive självmord och ibland masskjutningar. Artikeln säger att denna biverkning identifierades i kliniska prövningar men mörklades av FDA, även efter att myndigheten mottagit en flod av klagomål (39 000 under de första nio åren) efter att den första SSRI, Prozac, kom ut på marknaden.  [5]   Artikeln innehåller en video med bevis från en rådgivande utfrågning i FDA 1991 om SSRI-antidepressiva läkemedels koppling till självmord och våld, som KMR/CCHR – Citizens Commission on Human Rights International hjälpte till att avslöja. Enligt  A Midwestern Doctor  är ”psykos bara toppen av isberget för de sinnesförändrande effekter SSRI-preparat har.” Till exempel, i en undersökning av 1829 patienter som tar antidepressiva medel i Nya Zeeland, kopplat med en annan undersökning av användare av antpsykotika: 62 % rapporterade sexuella svårigheter 60 % kände sig känslomässigt avdomnade 56% upplevde abstinensbesvär 52 % kände sig inte som sig själva 50% onormal hjärtrytm 47 % hade upplevt oro, agitation 39 % brydde sig mindre om andra.   209 000 dödsfall bara i USA är kopplade till äldre som använde psykiatriska läkemedel. Och är nu den tredje vanligaste dödsorsaken bland äldre amerikaner.   Viktigast av allt var att personerna i den undersökningen rapporterade att deras läkare inte varnade dem för många av dessa biverkningar. Artikeln anger att tillverkare ofta förespråkar idén att normala känslor kräver livslång SSRI-behandling och att depression orsakas av en "kemisk obalans i hjärnan", trots debatt om bevisen som stöder detta. Att ta psykotropa läkemedel har gjort samhället "sjukare".  [6]   Orsak till ökningen av ”psykisk ohälsa” En litteraturgenomgång i  Ethical Human Psychology and Psychiatry  hävdade faktiskt att den rapporterade ökningen av "psykisk ohälsa" under de senaste 50 åren troligtvis är kopplad till utbredd förskrivning av psykiatriska läkemedel. Författarna föreslog att vissa läkemedel ökar sannolikheten för att en person blir kroniskt sjuk och kan framkalla nya eller allvarligare psykiatriska symtom hos en betydande andel individer.  [7]   I december 2025 observerade Betsy McKay, senior journalist inom hälsa och medicin  på The Wall Street Journal,  att psykofarmaka har funnits i omlopp så länge att flera generationer inom samma familj nu tar dem. Samtidigt har telehealth-plattformar gjort tillgången enklare än någonsin, även om långtidsanvändare rapporterar allvarliga konsekvenser. Artikeln rapporterade att bensodiazepiner och antidepressiva medel aldrig var avsedda för långvarig användning, men att många ändå fortsätter att ta dem i åratal.  [8]   Mer drogskada, fler dödsfall Läkaren och forskaren inom läkemedelssäkerhet, professor Peter Gøtzsche, har uppskattat att bland amerikaner i åldern 65 år och äldre kan psykofarmaka – inklusive neuroleptika, bensodiazepiner och antidepressiva medel – bidra till cirka 209 000 dödsfall årligen. Han har varnat för att polyfarmaci kraftigt ökar risken för dödliga läkemedelsinteraktioner. [9]   Om man inte tror detta, så kan man själv läsa på bipacksedlarna på vissa antidepressiva och antipsykotika: ”Plötslig medvetslöshet”, ”Ökad risk för självmordstankar och självmordsbeteende” och inte minst ”Ökad risk för dödsfall”. De ges för depression!!   Årtionden av bevis visar ett system som inte har lyckats korrigera sig självt. Efter år av ökande förskrivningar och försämrad statistik för psykisk hälsa har upprepade säkerhetsvarningar ackumulerats utan en effektiv regulatorisk åtgärd. Detta pekar på ett systemiskt problem i hur psykofarmaka utvärderas och övervakas. Många medför allvarliga risker men förskrivs fortfarande i stor utsträckning.   Hallucinogena den ny vågen När varje våg av nya psykofarmaka presenteras som ett genombrott, men befolkningens psykiska hälsa fortsätter att försämras, måste tillsynsmyndigheter undersöka varför godkännandesystemet skyddar psykiatriska och farmaceutiska intressen framför konsumentsäkerhet. När nu hallucinogena ämnen, såsom LSD, ketamin etc. förespråkas och används i stor skala så inser man att det inte finns någon kontroll. Tillsynsmyndigheterna skyddar tillverkarna, inte konsumenterna.   Den globala marknaden för psykotropa läkemedel genererar hundratals miljarder kronor årligen, vilket skapar starka kommersiella incitament för att behålla produkter på marknaden. Den förväntas nå ca 300 miljarder kronor år 2035.  [10]  Kritiker menar att denna ekonomiska verklighet gör oberoende övervakning efter marknadsföring och effektivare utsättningsmekanismer absolut nödvändiga.   Antidepressiva medel En studie i  International Journal of Risk and Safety in Medicine  fann att många medicinska webbplatser avsevärt tonade ner riskerna med antidepressiva läkemedel. Genom att tillämpa fjorton utvärderingskriterier på webbplatser i tio länder identifierade forskare ett konsekvent globalt mönster där information om abstinens, självmordstankar och sexuella biverkningar stred mot vetenskapliga bevis.  [11]   Forskarna Martin Plöderl, Ph.D. och Michael P. Hengartner, Ph.D., har varnat för att ökande användning av antidepressiva medel har kopplats till ökade självmordsfrekvenser och att bevis starkt tyder på att dessa läkemedel kan framkalla självmordsbeteende och aggressivt beteende hos vissa individer.  [12] Antidepressiva läkemedelsinducerad sexuell dysfunktion har också dokumenterats som en allvarlig och ibland ihållande risk med strukturella och neurologiska effekter  [13] . En spansk studie av fem av de vanligast förskrivna SSRI-preparaten fann att läkemedlen i genomsnitt orsakade sexuella störningar hos 59 % av 1022 (tidigare normala) patienter, varav två tredjedelar ansåg att dysfunktionen var oacceptabel.  [14]   Pharmaceutical Journal  har rapporterat att cirka 56 % av användarna upplever abstinenssymtom, vilket kan misstolkas som återfall, vilket leder till förlängd förskrivningstid.  [15]   De försvagande abstinenssymptomen kan inkludera: Känslan av en elektrisk stöt i armar, ben eller huvud (vanligtvis kallad "hjärnstötar"). Yrsel (mild till svår) Synproblem Ett stort antal känsligheter (t.ex. för ljus, värme, kosttillskott eller mat). Ångest som kommer och går, ibland i intensiva "utbrott" Svårigheter att somna och livliga eller skrämmande drömmar Dåligt humör, oförmåga att vara intresserad av eller njuta av saker En känsla av att vara fysiskt dålig Snabbt skiftande humör (t.ex. spontana gråtattacker, attacker av ren skräck eller plötsliga störtdyk ner i exempellösa innehållslösa svarta hål av ren fruktan). Ilska, sömnlöshet, trötthet, förlust av koordination och huvudvärk En känsla av att saker inte är verkliga (”derealisering”), eller en känsla av att man har ”bomull i huvudet” Svårigheter att koncentrera sig Självmordstankar Illamående eller matsmältningsbesvär En känsla av inre rastlöshet och oförmåga att vara still (detta kallas akatisi och föregår ofta psykotiskt SSRI-våld). Förlamande muskelsmärta eller spasmer.  [16]   Antipsykotiska   läkemedel Läkemedelsreklam erkänner att antipsykotika kan orsaka tardiv dyskinesi (TD,  tardiv,  som betyder "sen" och  dyskinesi , som betyder "onormal rörelse"), en potentiellt permanent rörelsestörning. Uppskattningar tyder på att det drabbar 20 till 50 % av användarna.  [17]   Risperidon (Risperdal) har kopplats till brösttillväxt (gynekomasti) hos pojkar, vilket ibland kräver operativ mastektomi.  [18]  Johnson and Johnson, tillverkaren av antipsykotikan, rapporterade betydande rättsliga förlikningar (drygt 7 miljarder kronor) relaterade till dessa påståenden.  [19]  Nyligen inledda stämningar påstår förhöjda risker för bröstcancer i samband med vissa antipsykotika hos både kvinnor och män.  [20]   Forskning har kopplat användning av antipsykotiska läkemedel till förändringar i hjärnvolym, ökad risk för demens och för tidig dödlighet. Vissa studier rapporterar kognitiv förbättring när individer som diagnostiserats med schizofreni  minskar eller avbryter dessa läkemedel  under medicinsk övervakning.  [21]   Användning av antipsykotiska läkemedel på vårdhem är fortfarande en oro. För personer med demens kan risken för dödsfall fördubblas vid användning av dessa läkemedel.  [22]  Tidigare säkerhetsvarningar från FDA-tjänstemannen dr David Graham uppskattade att minst 15 000 årliga dödsfall bland vårdhemsboende orsakades av antipsykotiska läkemedel.  [23]   Centralstimulantia Stimulantia som förskrivs för ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) medför långsiktiga risker. Trots höga diagnosfrekvenser finns det inget biologiskt test som bekräftar tillståndet. Långtidsstudier har visat begränsad varaktig akademisk eller social nytta, medan det finns mätbar tillväxthämning.  [24] År 2023 krävde FDA att varningar om beroende skulle finnas på etiketter för stimulantia, med tanke på att beroende kan uppstå även vid användning enligt ordination.  [25]  Andra risker inkluderar kardiovaskulära komplikationer, psykos, aggression och självmordstankar.  [26]  Självmord är en allvarlig komplikation vid abstinens från amfetaminliknande stimulantia.  [27]   Australiens läkemedelsverk Therapeutic Goods Administration  har varnat för att dexamfetamin bör sättas ut om självmordstankar, psykos eller förvärrad aggression uppstår, och att abrupt utsättning efter långvarig hög dosering kan orsaka extrem trötthet och depression. Den allvarligaste manifestationen av kronisk berusning från läkemedlen är psykos, som kan feldiagnostiseras som schizofreni.  [28]   Bensodiazepiner - lugnande hypnotika Dessa är fortfarande bland de mest förskrivna läkemedlen.  Neurology International  har varnat för att de kan orsaka allvarligt beroende och livshotande abstinenser.  American Family Physician  noterade att abstinenser kan inträffa efter bara en månads daglig användning.  [29]   År 2020 lade FDA till inramade varningar för missbruk, felaktig användning, beroende och överdosrisk.  [30]  The Primary Care Companion for CNS Disorders  rapporterade att kopplade bensodiazepiner är förknippade med ökad självmordsrisk och beteendemässig desinficering, möjligen på grund av att de kan öka impulsivitet, aggression eller abstinenssymtom.  [31] Andra biverkningar inkluderar ökad ångest, agitation, fientlighet, aggression, förvirring, desorientering, hämningslöshet, hallucinationer och sluddrigt tal.  [32]   Den senaste forskningen visar på att abstinensbesvär egentligen inte varar längre än två-tre veckor. Sedan sätter något annat in. Psykiatrin har hävdat att det är den underliggande ångesten som kommer till ytan. Men det är något helt annat som händer. En allvarlig och långvarig neurologisk störning sätter in när hjärnan försöker anpassa sig efter användning av bensodiazepiner. Störningen har till och med fått en diagnos: BIND (Benzodiazepine-Induced Neurologic Dysfunction). [33]   Slutsats Efter årtionden av ökande förskrivningar tillsammans med försämrade indikatorer för psykisk hälsa visar bevisen ett system som inte är självkorrigerande. Upprepade säkerhetsvarningar, ökande skaderapporter och frågor om klinisk nytta har ackumulerats i åratal med begränsad korrigering av regulatoriska kurser.   Samtidigt framställs vardagliga beteendemässiga och emotionella problem i allt högre grad som "psykiatriska" tillstånd som kräver läkemedel. När ett läkemedel inte ger önskad effekt ersätts det ofta, ökas dosen eller kombineras med andra. En uppgift gör gällande att inte ens en dator kan räkna ut de komplikationer som kan följa av tre läkemedel som tas samtidigt. Denna cykel av utökade diagnoser och utökade receptbelagda läkemedel är en central del av problemet och har aldrig konfronterats ärligt.   Om resultatet av den ökande användningen av psykiatriska läkemedel resulterar i en sjukare befolkning och ökande funktionsnedsättning, måste tillsynsmyndigheterna ställas inför en svår fråga: hur många fler skador och dödsfall kommer att tolereras innan ansvarsskyldighet ersätter industrins inflytande?   Allmän säkerhet kräver en omställning av hela det psykiatriska diagnostiksystemet och systemet för läkemedelsgodkännande och övervakning. Att tillåta högriskläkemedel att finnas kvar på marknaden allt eftersom bevisen på skadliga effekter växer är inte en försiktighetsåtgärd inom hälsovård – det återspeglar ett regelbrott som äventyrar miljontals människors liv.   [1]  En läkare från Mellanvästern, ”Sanningen om SSRI-antidepressiva medel: Vad alla behöver veta om antidepressiva medel”,  The Forgotten Side of Medicine  , 5 februari 2026,  https://www.midwesterndoctor.com/p/the-truth-about-ssri-antidepressants?utm_source=post-email-title&publication_id=748806&post_id=184750716&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=18l5a7&triedRedirect=true&utm_medium=email [2]  John Havik, MD. et al., ”Innovation inom utveckling av psykiatriska läkemedel: En kvantitativ analys av FDA-godkända psykiatriska läkemedel, 2012–2024”,  J Clin Psychiatry  . 2026 12 januari;87(1):25m16063,  https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/41532845/ [3]  Peter Simons, ”Inget av de 22 FDA-godkännandena för psykiatriska läkemedel under det senaste decenniet var 'kliniskt användbara'”,  MAD  , 2 februari 2026  ,  https://www.madinamerica.com/2026/02/none-of-the-22-fda-approvals-for-psychiatric-drugs-in-the-last-decade-were-clinically-useful [4]  ”1 av 4 unga som använder psykotropa läkemedel tar farliga kombinationer”,  Newswise  , 4 februari 2026,  https://www.newswise.com/articles/1-in-4-young-people-using-psychotropic-drugs-are-taking-dangerous-combinations  ; Lin-Chieh Meng m.fl., ”Trender inom användning av psykotropa läkemedel, polyfarmaci och potentiella större läkemedelsinteraktioner bland amerikanska ungdomar”,  Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry,  december 2025,  https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S089085672502235X?ref=pdf_download&fr=RR-2&rr=9c8c12455976f552 [5]  En läkare från Mellanvästern, ”Sanningen om SSRI-antidepressiva medel: Vad alla behöver veta om antidepressiva medel”,  The Forgotten Side of Medicine  , 5 februari 2026,  https://www.midwesterndoctor.com/p/the-truth-about-ssri-antidepressants?utm_source=post-email-title&publication_id=748806&post_id=184750716&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=18l5a7&triedRedirect=true&utm_medium=email [6]  En läkare från Mellanvästern, ”Sanningen om SSRI-antidepressiva medel: Vad alla behöver veta om antidepressiva medel”,  The Forgotten Side of Medicine  , 5 februari 2026,  https://www.midwesterndoctor.com/p/the-truth-about-ssri-antidepressants?utm_source=post-email-title&publication_id=748806&post_id=184750716&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=18l5a7&triedRedirect=true&utm_medium=email [7]  https://psycnet.apa.org/record/2005-07739-003 [8]  ”Är Amerika på för många psykiatriska läkemedel?”, The Journal, 3 december 2025, baserat på rapport av WSJ:s Shalini Ramachandran och Betsy McKay,  https://www.wsj.com/podcasts/the-journal/is-america-on-too-many-psychiatric-drugs/53eae650-b297-4ec8-a2e2-c50168f597c8?gaa_at=eafs&gaa_n=AWEtsqcROQC0rB74NakM1NSqNOVuHzL2XoNPMOl_G2xYVhzb7zf0F74XQLgb&gaa_ts=6984f988&gaa_sig=GEFZ8nPqgZWEuJnsbDGLjnpoc62NDkYGYOpxZ8uJCBT7ggFWw3z_IPRk93pwfapT9c_PzqG7SrYniWY086rucw%3D%3D [9]  https://www.cchrint.org/2025/06/20/profiting-from-elder-harm-end-psychiatric-drugging-nursing-homes/  ; Peter C. Gøtzsche, ”Receptbelagda läkemedel är den vanligaste dödsorsaken”, Brownstone Institute, 16 april 2024,  https://brownstone.org/articles/prescription-drugs-are-the-leading-cause-of-death/ [10]  https://www.futuremarketinsights.com/reports/psychotropic-drugs-market [11]  https://www.cchrint.org/2020/04/21/watchdogs-research-on-psychotropic-drug-risks-expands-as-usage-soars/  ; ”Antidepressiva medel och felaktig information online: En studie av medicinska webbplatser finner utbredd felaktig rapportering”,  Psychology Today  , 13 april 2020,  https://www.psychologytoday.com/ca/blog/side-effects/202004/antidepressants-and-online-misinformation [12]  https://www.cchrint.org/2020/04/21/watchdogs-research-on-psychotropic-drug-risks-expands-as-usage-soars/  ; Martin Plöderl, PhD & Michael P. Hengartner, Ph.D., ”Självmord ökar – och detsamma gäller recept på antidepressiva läkemedel”, MAD, 23 augusti 2018,  https://www.madinamerica.com/2018/08/suicides-are-increasing-and-so-are-antidepressant-prescriptions/ [13]  https://www.cchrint.org/2026/01/09/mounting-evidence-of-persistent-sexual-dysfunction-from-antidepressants-demands-fda-action/  ; A Goldstein, N Kim, et al., ”Sexuella symtom och biologiska patofysiologier vid sexuell dysfunktion (PSSD) efter SSRI: En 15-årig översikt”,  Journal of Sexual Medicine  , 9 december 2025,  https://academic.oup.com/jsm/article/22/Supplement_4/qdaf320.309/8375231 [14]  En läkare från mellanvästern, ”Sanningen om SSRI-antidepressiva medel: Vad alla behöver veta om antidepressiva medel”,  The Forgotten Side of Medicine  , 5 februari 2026,  https://www.midwesterndoctor.com/p/the-truth-about-ssri-antidepressants?utm_source=post-email-title&publication_id=748806&post_id=184750716&utm_campaign=email-post-title&isFreemail=true&r=18l5a7&triedRedirect=true&utm_medium=email [15]  https://www.cchrint.org/2020/04/21/watchdogs-research-on-psychotropic-drug-risks-expands-as-usage-soars/  ; ”Abstinens från antidepressiva läkemedel kan vara en hemsk upplevelse – är nedtrappningsremsor en potentiell lösning?”,  The Pharmaceutical Journal  , 8 april 2020,   https://pharmaceutical-journal.com/article/opinion/antidepressant-withdrawal-can-be-a-horrible-experience-are-tapering-strips-a-potential-solution [16]  En läkare från mellanvästern, ”Sanningen om SSRI-antidepressiva medel: Vad alla behöver veta om antidepressiva medel”,  The Forgotten Side of Medicine  , 5 februari 2026,  Sanningen om SSRI-antidepressiva medel [17]  https://www.cchrint.org/2021/10/11/consumers-beware-of-antipsychotics-long-term-debilitating-effects/  ; Elyse M. Cornett, PhD, ”Läkemedelsinducerad tardiv dyskinesi: En granskning och uppdatering  ”, The Ochsner Journal  , sommaren 2017,  https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5472076/ [18]  Paul Tassin, ”Risperdal-gynekomastistudie ger käranden ersättning på 500 000 dollar”,  Top Class Actions  , 8 januari 2016,  https://topclassactions.com/lawsuit-settlements/lawsuit-news/risperdal-trial-yields-500k-award-for-plaintiff/  ;  https://www.cchrint.org/2014/01/03/johnson-johnson-risperdal-linked-to-male-breast-development/ [19]  https://www.drugwatch.com/risperdal/lawsuits/ [20]  https://www.wisnerbaum.com/prescription-drugs/antipsychotics-and-breast-cancer-lawsuits/ [21]  Richard Sears  , ”Överanvändning av psykofarmaka försämrar den allmänna psykiska hälsan, menar läkare”, MAD, 17 december 2017,  https://www.madinamerica.com/2021/12/overuse-psychiatric-drugs-worsening-public-mental-health-doctor-argues [22]   https://www.cchrint.org/2025/06/20/profiting-from-elder-harm-end-psychiatric-drugging-nursing-homes/ Bridget Sleap, ”'Kemiska begränsningar' berövar äldre människor friheten”, Human Rights Watch, 19 september 2022,  https://www.hrw.org/news/2022/09/19/chemical-restraints-deprive-older-people-liberty [23]  https://www.cchrint.org/2025/06/20/profiting-from-elder-harm-end-psychiatric-drugging-nursing-homes/  ; Vittnesmål av Dr. David Graham, utfrågning i representanthuset, 110:e kongressen – FDA:s tillräcklighet för att säkerställa säkerheten hos landets läkemedelsförsörjning, General, 13 februari 2007,  https://www.govinfo.gov/content/pkg/CHRG-110hhrg35502/pdf/CHRG-110hhrg35502.pdf  , s. 66 [24]  https://www.cchrint.org/2025/05/30/federal-report-confirms-psychotropic-drugging-children-national-crisis/  ; ”Diagnosis and Treatment of Attention Deficit Hyperactivity Disorder” (Diagnosis och behandling av uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet), uttalande från National Institutes of Health Consensus Development Conference, 16–18 november 1998;  https://www.accessdata.fda.gov/drugsatfda_docs/label/2023/021303s038lbl.pdf  ;  https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC11829807/ [25]  https://www.cchrint.org/2023/05/16/fda-finally-adds-addiction-to-black-box-warning-on-adhd-drugs/  ; ”Metylfenidat [Ett bakgrundsdokument]”, US Drug Enforcement Administration, oktober 1995, s. 16 [26]  https://www.cchrint.org/2022/03/21/adhd-marketing-brands-children-to-hook-them-on-psychostimulants/  ; Ryan D'Agostino, ”Druggningen av den amerikanske pojken”,  Esquire  , 27 mars 2014,  https://www.esquire.com/news-politics/a32858/drugging-of-the-american-boy-0414/ [27]  https://www.cchrint.org/2022/03/21/adhd-marketing-brands-children-to-hook-them-on-psychostimulants/  ; Diagnostisk och statistisk manual för psykiska störningar (DSM-III-R), (American Psychiatric Association, Washington, DC, 1987), s. 136 [28]  https://www.cchrint.org/2022/12/09/common-stimulant-prescribed-to-children-and-teens-has-homicidal-warning/  ; AUSTRALIENSK PRODUKTINFORMATION ASPEN DEXAMFETAMINE (dexamfetaminsulfat) tabletter, 15 oktober 2021 [29]  https://www.cchrint.org/2023/08/30/mental-health-watchdog-highlights-global-benzodiazepine-risks/  ; Amber N. Edinoff, Catherine A. Nix, et al., ”Bensodiazepiner: Användning, faror och kliniska överväganden”, Neurology International, 2021, 13(4), 594-607,  https://www.mdpi.com/2035-8377/13/4/59  ; Brian Johnson, MD och Jon Streltzer, MD, ”Risker förknippade med långvarig bensodiazepinanvändning”,  American Family Physician,  2013;88(4):224-225,  https://www.aafp.org/pubs/afp/issues/2013/0815/p224.html [30]  https://www.cchrint.org/2025/05/30/federal-report-confirms-psychotropic-drugging-children-national-crisis/  ; ”FDA kräver uppdatering av den inramade varningen för att förbättra säker användning av läkemedelsklassen bensodiazepiner. Inkluderar potential för missbruk, beroende och andra allvarliga risker”, Food and Drug Administration, 23 september 2020 [31]   https://www.cchrint.org/2023/08/30/mental-health-watchdog-highlights-global-benzodiazepine-risks/ ; Tyler J. Dodds, MD, ”Förskrivna bensodiazepiner och självmordsrisk: En litteraturöversikt”,   The Primary Care Companion for CNS Disorders  , 2017,  http://www.psychiatrist.com/PCC/article/Pages/2017/v19n02/16r02037.aspx [32]  https://www.cchrint.org/2023/08/30/mental-health-watchdog-highlights-global-benzodiazepine-risks/  ;  https://www.accessdata.fda.gov/drugsatfda_docs/label/2016/017794s044lbl.pdf [33] https://www.psychiatrist.com/pcc/benzodiazepine-neurologic-dysfunction-chronic-use/       För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Det är väl känt att antidepressiva ökar risken för självmordsbeteende hos barn och unga. De samlade studierna om dessa antidepressiva visade just det, och fick FDA att redan 2004 ge ut denna ”Black Box Warning”. Text: Janne Larsson, researcher Och vi kommer till 2024. Där det visar sig att 492 unga (10-19) i Sverige körts till akuten efter överdoser av antidepressiva – i just självdestruktivt/suicidalt syfte .  Och det, året efter att FN:s barnrättskommitté i sin granskning av Sverige skarpt kritiserat den höga förskrivningen av antidepressiva till barn. ( 1 ) En förskrivning som låg långt över den i våra grannländer Norge och Danmark. Så här såg det exempelvis ut 2023 för åldersgruppen 15-19 år (antal per tusen invånare i åldersgruppen): Vi kunde den 21 maj 2023 ta del av SR:s inslag FN-kommitté oroad över psykiatriska läkemedel till barn i Sverige ( 2 ). Där socialminister Jakob Forssmed vid den framsträckta mikrofonen utlovade: ”Det finns ju skäl att analysera de här rekommendationerna som nu kommer och sedan får vi återkomma i frågan.” När det nu tre år senare är dags att ”återkomma i frågan”  finns ingen handling på socialdepartementet om vad som specifikt gjorts åt FN-kritiken mot den höga förskrivningen. Följaktligen har den bara fortsatt att stiga under 2024, och månadsuppgifter från Socialstyrelsen visar en fortsatt ökning under 2025. Konsekvenserna En följd   av förskrivningen kan ses i det höga antal unga som fått köras till akuten efter överdoser av antidepressiva i självdestruktivt/suicidalt syfte. Fall som i ”konsultativa rapporter” inkommit till, den Läkemedelsverket underställda, myndigheten Giftinformationscentralen (GIC). För 2024 var det 492  fall (!). Till höger finns exempel på dessa fall, för att ge mer verklighet om saken, och få berörda myndigheter, politiker – och media – att förhoppningsvis börja öppna ögonen för denna medicinska skandal. Och kanske till och med göra något åt den. Ingen uppföljning av fallen När större meder vid sällsynta tillfällen ställer frågor om skadorna av antidepressiva och annan psykofarmaka, får de alltid lika fina svar, om vikten av att följa utvecklingen och av en noggrann uppföljning. I det här fallet skulle dessa medier snabbt kunna konstatera att den uppföljningen inte finns. Läkemedelsverket har i december lämnat besked om att man inte kommer att upprätta några formella biverkningsrapporter för dessa 492  listade fall. I sitt svar ges beskedet att myndigheten ”ser med stor oro på självskadebeteende hos unga”, och att ”försöka gömma undan eller att låtsas som att ’fallen inte finns’ är med andra ord motsatsen till det vi vill göra”. Men likväl , inget planeras att göra runt dessa fall. Det är som det så passande uttryckts: ”The easiest way for the medical system (or indeed any system) to deny the harm it causes is simply to not collect the data. It’s the oldest trick in the book.”  (Representant för nätverket som undersöker post-SSRI sexual dysfunction, PSSD)   De 492  fallen, alla beskrivna av läkare/sjukvårdspersonal på akuten, ska jämföras med de av psykiatriker till Läkemedelsverket inlämnade biverkningsrapporterna om barn och unga som tagit överdoser av antidepressiva i självdestruktivt syfte. Och för 2024 hittar vi 2 (!) biverkningsrapporter om detta inlämnade till Läkemedelsverket.   För att upprepa: 492 kända fall av unga till sjukhus efter att ha tagit antidepressiva i självskadligt/suicidalt syfte, 2 (!) biverkningsrapporter från läkare .   Vilket innebär, att när andra myndigheter och politiker – och för den skull media – hör av sig till Läkemedelsverket och frågar om det finns några rapporterade signaler  om suicidalt beteende hos barn och unga som tagit antidepressiva, så får man veta att det inkommit 2 rapporter från läkare om saken under 2024. De 492 fallen finns inte med i statistiken. Aktuella förfrågare blir lugna, inget att bekymra sig över!   Och även om Läkemedelsverket säger att man inte försöker gömma dessa fall eller låtsas som om ’fallen inte finns’, så är det i praktiken  vad som händer.   Dessa fall ges ingen plats i någon databas. De går inte vidare till den europeiska läkemedelsmyndigheten eller till det läkemedelsbolag som tillverkar det inblandade antidepressiva medlet, och har skyldighet att följa upp rapporterade skador.   Systemet är upplagt på så sätt att man, som i citatet ovan ” simply [do] not collect the data” . Läkemedelsverket säger att informationen om fallen ”är ofta fragmentarisk”, ”en ögonblicksbild”; att ”informationen kan således vara mer eller mindre korrekt”; att ”GIC kan inte undersöka patienten, läsa i journal, ordinera/läsa provsvar eller följa symptom på egen hand”.   Och så avskrivs dessa fall. Ingen mer information inhämtas om dem. De ges ingen uppföljning!   Vad vi ser är det utslitna argumentet att rapporterna inte innehåller tillräckligt med data. Det är ett argument för dem som inte vill  veta, inte för en seriös läkemedelsmyndighet. Det är sant att beskrivningarna av dessa 492  fall inte ger tillräckliga data för att kunna göra en orsaksbedömning. För detta skulle det krävas ytterligare data om de enskilda fallen. Men Läkemedelsverket ska vara en myndighet som vill veta, och borde göra allt  för att få fram ytterligare data, och alltså inte falla i den fälla som tillverkande läkemedelsbolag brukar gillra, om ”otillräckliga data". Vad de 492 fallen visar Vi kan bland de 492 fallen se att många av tonåringarna är utsatta för, vad som kan kallas, ”a Drug Cascade”. I en skrämmande artikel i USA:s största tryckta tidning, Wall Street Journal, från november 2025, beskrivs hur barn förskrivs antidepressiva, ”ADHD-preparat”, neuroleptika och andra psykofarmaka i en enda stor ”Drug Cascade”. ( 3 ) Den ena psykiatriska drogen leder till den andra, i ett försök att hantera skadeverkningarna av den föregående, även om det inte är vad förskrivande psykiatriker säger; istället har dessa ”upptäckt” ett nytt psykiatriskt tillstånd, som i sig behöver nya psykiatriska droger. En av personerna som berättade sin historia i WSJ (Gansky 29 år), sade: ”årtionden av medicinering … ’ändrade min hjärna’. Jag känner mig som om jag är den verkliga långtidsstudien som läkemedelsbolagen har försummat att göra … Jag är det verkliga försöksdjuret.” Och vi ser att många av de 492  beskrivna fallen, med sannolikhet kommer att gå liknande öden till mötes – de är redan på god väg. Vi vet inte sekvensen för dessa fall, men det är väl känt att antidepressiva leder till sömnproblem, en skadeverkning som hanteras med sömnmedel, lugnande medel. Och så fortsätter det, nya diagnoser, nya psykiatriska preparat. Psykostimulantia som ”ADHD-preparat” kan skapa depressiva tillstånd; lösningen antidepressiva medel. Både ”ADHD-preparat” och antidepressiva kan förorsaka psykotiska tillstånd, som då av psykiatriker hanteras med det tyngsta ur ”arsenalen”, neuroleptika. Och som vi sett i avsaknaden av biverkningsrapporter, betraktas dessa skadeverkningar inte som sådana, utan som ”en underliggande sjukdom” – som i sig behöver behandling. Vi ser bland annat följande för dessa unga: ·       161  av de 492  fallen – en tredjedel  – fick också minst ett annat psykiatriskt preparat eller ett ytterligare antidepressivt medel (borträknat smärtstillande); ·       33  fick ”ADHD-preparat”; ·       36  fick neuroleptika; ·       40 fick två eller flera antidepressiva medel ·        Flicka 14 år: antidepressiva (Voxra, Sertralin, Citalopram), lugnande, ångestdämpande (Lergigan, Atarax). ·        Flicka 16 år: antidepressiva (Voxra, Venlafaxin), lugnande, ångestdämpande (Lergigan, Propiomazin), ADHD-preparat (Equasym). ·        Ung kvinna 18 år: antidepressiva (Voxra, Sertralin), lugnande, ångestdämpande (Alimemazin), ADHD-preparat (Elvanse, Intuniv), neuroleptika (Risperidon). ·        Flicka 17 år: antidepressiva (Bupropion, Sertralin), neuroleptika (Olanzapin, Quetiapin, Aripripazol). ·        Flicka 17 år: antidepressiva (Amitriptylin), lugnande, ångestdämpande (Atarax), ADHD-preparat (Elvanse), neuroleptika (Quetiapin). ·        Flicka 15 år: antidepressiva (Sertralin), lugnande, ångestdämpande (Atarax, Alimemazin), ADHD-preparat (Medikinet). ·        Flicka 13 år: antidepressiva (Sertralin), lugnande, ångestdämpande (Lergigan), ADHD-preparat (Elvanse). ·        Flicka 13 år: antidepressiva (Fluoxetin), lugnande, ångestdämpande (Lergigan), ADHD-preparat (Ritalin). ·        Flicka 14 år: antidepressiva (Bupropion, Sertralin), ADHD-preparat (metylfenidat), neuroleptika (Abilify). ·        Flicka 15 år: antidepressiva (Ecitalopram, Sertralin), ADHD-preparat (Elvanse), neuroleptika (Quetiapin). ·        Ung kvinna 19 år: antidepressiva (Anafranil), lugnande, ångestdämpande (Propavan), neuroleptika (Olanzapin). ·        Pojke 15 år: antidepressiva (Venlafaxin, Fluoxetin), ADHD-preparat (Concerta, Atomoxetin). ·        Flicka 17 år: antidepressiva (Citalopram), lugnande, ångestdämpande (Propavan), neuroleptika (Risperdal). ·        Ung man 18 år: antidepressiva (Voxra), lugnande, ångestdämpande (Propavan), neuroleptika (Quetiapin).  Vi ser här barn och unga som är på god väg att gå samma öde till mötes som de som beskrivits i artikeln ovan och som redan nu, som intervjupersonen Gansky ovan, med en liten omskrivning, skulle kunna säga: ”I am living in a body hijacked by the medication.”  Och nu vet vi, alla stolta ord om noggrann uppföljning och utredning till trots, att ödet för dessa barn är så obekvämt för inblandade myndigheter att det är bäst att de inte får finnas till.  De har inte heller fått möjlighet att bli en ”case story”  i de medier som oftast lyfter fram tragiken i att inte  få en snabb psykiatrisk diagnos och med den tillhörande psykofarmaka. Dessa skador passar helt enkelt inte in i den marknadsföringen.   Sveriges tunga ansvar Sverige har ett tungt ansvar vad gäller uppföljning av förskrivningen av antidepressiva till barn och unga , ett ansvar som inte Läkemedelsverket har tagit. Vi vet att Sverige ihop med England drev igenom godkännandet av Prozac/Fontex för barn 2006,   trots andra läkemedelsmyndigheters invändningar. Den holländska myndigheten skrev då följande om godkännandet av det antidepressiva medlet ( 4 ): ”Det rekommenderas inte  att fluoxetin [Prozac/Fontex] ges en indikation för behandling av depression hos barn och ungdomar på grund av att risk-nytta-balansen för den begärda indikationen bedöms som negativ.” Och vidare: ”I närvaron av bristande effektivitetsresultat är säkerhetsfrågor än mer avgörande. Ökad risk för självmordsrelaterat beteende framkom som det mest bekymmersamma säkerhetsresultatet i de kliniska prövningarna. Andra säkerhetsbekymmer inkluderar inverkan på tillväxt och sexuell utveckling inklusive effekter på fertilitet, och effekter på kognitiv och emotionell utveckling.”  För att upprepa: ”Ökad risk för självmordsrelaterat beteende framkom som det mest bekymmersamma säkerhetsresultatet i de kliniska prövningarna.” Där vi nu, 20 år senare, får se alltfler beskrivningar av de allvarliga skador i form av ”inverkan på tillväxt och sexuell utveckling inklusive effekter på fertilitet, och effekter på kognitiv och emotionell utveckling”,  som antidepressiva ger. Men det här var alltså känt för svenska Läkemedelsverket, redan 2005, men då psykiatriker ”måste ha något att skriva ut” , drev man igenom ett godkännande i alla fall. Sverige skrev då (Hans Melander, Ulla Liminga): ”Det är ett faktum att SSRIs, inklusive fluoxetin [Prozac], används ’off label’ [utan att vara godkänt] för barn och ungdomar, och att godkänna fluoxetin innebär att behandlingsrekommendationer kan tillhandahållas, bättre post marketing-övervakning i dessa grupper och möjligheterna att begära ytterligare studier.” ( 5 )  Ja, Prozac skulle godkännas då det redan användes (!), och framförallt för att man skulle kunna begära ytterligare studier.  Det blev dock inget av med dessa ytterligare studier. Som väntat svalnade intresset hos Eli Lilly när Prozac väl var godkänt. Och detsamma gällde tyvärr för Läkemedelsverket. Myndigheten hade med de nu presenterade uppgifterna om de 492 unga chansen att delvis gottgöra den skada som dessa tidigare märkliga ställningstaganden åstadkommit. Man har som vi sett ovan inte tagit chansen att göra upp med sitt mörka förflutna, som i nuet, med dessa och alla andra framkomna skador, hemsöker myndigheten.  De 492  fallen har inte ens blivit någon officiell statistik i myndighetens verksamhet. En punkt  som den holländska myndigheten tog upp var följande: ” Andra säkerhetsbekymmer inkluderar inverkan på tillväxt och sexuell utveckling inklusive effekter på fertilitet …”  Jag tror Läkemedelsverket nu är väl medvetet om hur aktuell denna punkt blivit, genom det nätverk av patienter som samlat in data om dessa allvarliga skadeverkningar (vilka alltså fullt ut skulle ha utretts innan  Prozac/fluoxetin gavs godkännande, men inte gjordes). Den stora upplysande nya artikeln om saken More Teens Are Taking Antidepressants. It Could Disrupt Their Sex Lives for Years,  från  New York Times Magazine , har säkert nått Läkemedelsverket. ( 6 ) Huruvida dessa skadeverkningar är en faktor i fallen för de 492  unga är okänt – ingen utredning har som bekant gjorts. En ytterligare punkt  av stort intresse, är den nya vetenskapliga artikeln av Moncrieff et al, om vad de samlade studierna av Prozac faktiskt visar. Se:   The loss of efficacy of fluoxetine in pediatric depression: explanations, lack of acknowledgment, and implications for other treatments  ( 7 ), som beskrivs i artikeln i The Guardian Prozac ‘no better than placebo’ for treating children with depression, experts say. ( 8 ) Av de 492  till GIC förmedlade fallen hade 142 tagit överdoser av just fluoxetin (Prozac/Fontex).   Nya uppgifter för 2025 Som sagts tidigare finns i nuet ingen handling på socialdepartementet som visar att något specifikt gjorts åt barnrättskommitténs kritik mot den höga förskrivningen. Årsuppgifterna om utskrivningen av antidepressiva till barn och unga har än inte publicerats för 2025. Men av månadsuppgifterna ser vi att förskrivningen av antidepressiva till unga bara fortsatt att öka. Och som man då kan förvänta sig – än fler barn och unga har under 2025 tagits in på akuten efter överdoser av antidepressiva i självdestruktivt/suicidalt syfte. För 2025 det högsta antalet som hittills registrerats. En ökning från de 492  fallen till 570 (!) för 2025 , en ökning med 16  procent på ett  år. Av de 570  fallen var 505  unga kvinnor (88 procent). Och igen, en tredjedel  av de unga fick minst två eller fler psykiatriska droger (ej medräknat smärtstillande). Vi bör vid det här laget inte bli förvånade över uppgiften om hur många biverkningsrapporter som inkommit från psykiatriker (2025) om barn och unga (10-19) som tagit överdoser av antidepressiva i självdestruktivt/suicidalt syfte: För 2025 fick Läkemedelsverket 1 (!) sådan rapport. Att jämföras med de 570  barn och unga som registrerats av GIC. På två år har 492+570=1062  barn och unga körts till akuten efter överdoser av antidepressiva i självdestruktivt syfte, beskrivna i ”konsultativa rapporter” av läkare/sjukvårdspersonal. Barn och unga som ansvariga myndigheter inte anser förtjänar någon uppföljning. ”Var fjärde barn och ungdom lider av någon psykisk sjukdom!”   De som tror att den ”psykiska ohälsan” är en nyhet  behöver bara gå tillbaka till slutet av 1990-talet. Då utropar läkemedelsbolaget Lundbeck på ledarsidan till sin tidning Transmittorn, stridsropet: ”Den nya barnpsykiatrin på stark frammarsch”. Lundbeck tillverkar det antidepressiva medlet Cipramil, och skriver om den lyckade försäljningsturnén:  ”’Land och rike runt’ har de rest, det barn- och ungdomspsykiatriska föreläsarteamet med professor Anne-Liis von Knorring i spetsen.” Man berättar vidare att, även om det är ”lite svårt att ta till sig” så är det ett faktum att mellan ”20 och 25 procent av våra barn och ungdomar lider, och lider ibland svårt, av någon form av psykiatrisk sjukdom”.  (9) Vad vi här ser är den verkliga orsaken till den exploderande utskrivningen av psykiatriska droger till barn och unga: Läkemedelsindustrin och psykiatrin säljer psykofarmaka genom att ”sälja sjukdom”.   Idag ser vi mängder av lösa spekulationer i media – distraktioner från de verkliga  skälen –att ökningen av den ”psykiska ohälsan” förklaras av ett hårdare samhällsklimat, en tuffare skola, påtvingade skönhetsideal, ökad stress. Där alltså dessa  faktorer ska förklara den exploderande förskrivningen till unga av antidepressiva och ”ADHD-preparat”. Frågan ställs inte: Cui bono? – Vem tjänar på det? Läkemedelsbolags dröm om alla de sjuka barnen som behöver behandling är idag på god väg att bli verklighet – med hjälp av marknadsföring från köpta psykiatriker och myndigheter som lider av institutionell korruption. Alla de psykiskt sjuka barnen i Lundbecks tidning var en PR-mässig omöjlighet. Med nyspråk förvandlades termen i stället till psykisk ohälsa  – men med samma biologiska förklaringsmodell och lika stort ”medicinskt behandlingsbehov” . Vi förstår att barnrättskommitténs rekommendationer väger lätt i förhållande till de marknadskrafter som definierar en fjärdedel av barn och unga som psykiskt sjuka, i behov av psykiatriska droger. ---- Det ovanstående ger politiker och ansvariga myndigheter en chans att ta ställning till om man vill se en fortsatt ökning av unga som får psykofarmaka och hamnar på sjukhus, kopplat till självdestruktivt intag av antidepressiva, eller om man vill göra något åt det. Om valet blir att se till att än fler unga blir skadade, så görs det i alla fall nu med ”informerat samtycke”. Vänliga hälsningar Janne Larsson skribent/researcher janne.olov.larsson@telia.com     PDF:   https://jannel.se/SkadorAntidepressivaUnga2024Och2025.2.pdf   (1) Dagens nyheter, FN kritiserar Sverige för hög förskrivning av antidepressiva till barn,  23 maj 2023. https://www.dn.se/insidan/fn-kritiserar-sverige-for-hog-forskrivning-av-antidepressiva-till-barn/   (2) Sveriges Radio,  FN-kommitté oroad över psykiatriska läkemedel till barn i Sverige,  21 maj 2023, https://www.sverigesradio.se/artikel/fn-kommitte-oroad-over-psykiatriska-lakemedel-till-barn-i-sverige   (3) Wall Street Journal, Millions of Kids Are on ADHD Pills. For Many, It’s the Start of a Drug Cascade, 19 november 2025, https://www.wsj.com/podcasts/the-journal/for-many-kids-on-adhd-pills-its-the-start-of-a-drug-cascade/EB87B006-F5A2-4CF1-A211-E9663490FB36   (4) Holländska läkemedelsverket, Prozac (fluoxetine) – Paediatric indication, Rapporteurs´ Assessment Report, 31 oktober 2005, http://jannel.se/ProzacDutchAsessement31October2005.pdf   (5) Läkemedelsverket, Comments from the Medical Products Agency on the Final Variation Assessment Reports (FVARS), 29 april 2005, (Lena Björk, Hans Melander, Ulla Liminga, Eva Gil Berglund), http://jannel.se/Prozac-MPA-29April2005.pdf   (6) New York Times Magazine, More Teens Are Taking Antidepressants. It Could Disrupt Their Sex Lives for Years,  12 november 20225 https://www.nytimes.com/2025/11/12/magazine/antidepressants-ssris-teen-sexual-side-effects.html   (7) The loss of efficacy of fluoxetine in pediatric depression: explanations, lack of acknowledgment, and implications for other treatments  Plöderl, Martin et al. Journal of Clinical Epidemiology, Volume 0, Issue 0, 112016 https://www.jclinepi.com/article/S0895-4356(25)00349-X/pdf   (8) The Guardian, Prozac ‘no better than placebo’ for treating children with depression, experts say,  21 november 2025, https://www.theguardian.com/society/2025/nov/20/prozac-no-better-than-placebo-for-treating-children-with-depression-experts-say   (9) TransMittorn, Ledarsidan, 1999.   För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

När socialminister Jakob Forssmed presenterar nya miljarder till psykiatrin är det som att kasta pengar i ett svart hål. Syftet är säkert gott, men satsning efter satsning sugs ner i det svarta hålet, medan resultaten uteblir och patienterna lämnas kvar i mörkret. Under 2025 och 2026 har regeringen utlovat hundratals miljoner till barn- och vuxenpsykiatrin, nära 1,5 miljarder till ökad kapacitet och ytterligare miljarder till psykisk hälsa och suicidprevention. Ändå består problemen: bristande vård, hård nerdrogning, tvångsbehandling, olaglig bältesläggning och återkommande hård kritik från statliga granskare år efter år.   Frågan som aldrig ställs eller utreds är om systemet i sig är trasigt, om psykiatrin överhuvudtaget fungerar – och om mer pengar bara gör hålet djupare.   Samhällskostnader för psykisk ohälsa – 5% av BNP Hela den psykiska ohälsan – inklusive vård, sjukskrivningar, sociala kostnader, förtidspensioner och produktionsbortfall – uppskattas kosta det svenska samhället 320–345 miljarder kronor per år, drygt 4,8 % av BNP. (Folkhälsomyndigheten) ( 1 )   Den t otala sjuknotan har nu för första gången överskridit 100 miljarder, (102 miljarder kr) närmare hälften är för psykisk ohälsa (48%), inklusive ”stress”. Kostnad 49,2 miljarder kr. Alltså enbart ersättning för sjukfrånvaro och produktionsbortfall. Detta inbegriper inte övriga sociala kostnader. (Skandia / Via TT)   Effektiv kampanj Psykisk ohälsa är förmodligen en av de mest effektiva kampanjer vi sett. Från början var det meningen att den skulle minska stigmatiseringen av psykiskt sjuka. Den övergick dock snabbt till att skapa psykisk ohälsa  och sälja mer mediciner . Vilket den lyckats med. Mer om detta i ett tidigare nyhetsbrev. ( 2 )   Kostnader för psykiatrin   Kostnadspost                                                   Kostnader (cirka) Specialistpsykiatrisk vård (region)          35–40 miljarder kr/år Primärvård med psykiatriskt fokus          5–10 miljarder kr/år Rättspsykiatrisk vård                                     2,5 miljarder kr/år Privat psykiatrisk vård köpt av regioner 3,1 miljarder kr/år Psykiatriska läkemedel (förmånen)       1,7–2,3 miljarder kr/år Totala kostnader för psykiatrin:              47–58 miljarder kr   Totala kostnader för psykisk ohälsa ökar Detta inkluderar alltså inte stora poster som sjukskrivningar, förtidspension, socialförsäkringar eller produktionsbortfall – vilket är skäl till att de totala kostnaderna blir mycket högre: 340 miljarder kr.   Nya satsningar 2025–2026   2025 • +500 miljoner kr – förstärkt psykiatri• +700 miljoner kr – överenskommelse med regionerna• +140 miljoner kr – forskning psykisk ohälsa   2026 • +1,49 miljarder kr – vuxenpsykiatrin• +1,32 miljarder kr – psykisk hälsa & suicidprevention• Upp till +5,4 miljarder kr – nationell strategi (flera år) Summa nya medel (2025–2026): minst 9–10 miljarder kronor   Men vad får vi för dessa pengar? Vi har följt rubriker och artiklar i media sista halvåret. Kritiken är total, förödande. Men stämmer den? Frågar ni oss på KMR med över 50 års erfarenhet så är det långt, långt värre. KMR har under åren tagit emot tusentals samtal från förtvivlade anhöriga och uppgivna patienter som inte får någon hjälp. Fast låt oss referera till oberoende part i nutid. Vi börjar med IVO, Riksrevionsverket och SKR.   Sammanfattning av IVO-granskningars sista två åren ·        Systemfel i psykiatrin:  Utbredd okunskap om vad som är lagliga tvångsåtgärder. Olagligt tvång, särskilt mot barn. Allvarliga hot mot rättssäkerhet och patientsäkerhet. ·        Tvångsvård:  Majoriteten av granskade verksamheter (barn, vuxna, rättspsykiatri) använder tvång utan lagstöd och bristfällig dokumentation. Olaglig fastspänning förekommer. ·        Efter tvångsvård:  Kraftigt förhöjd självmordsrisk, särskilt första månaden efter utskrivning men kvarstår i flera år. ·        Privat barnpsykiatri:  Samtliga granskade aktörer hade brister. ADHD-diagnoser utan tillräckligt underlag och läkemedel används i strid med riktlinjer.   RSV - Riksrevisionens stora psykiatrigranskning 2001–2007 (klar 2009) Detta är den största granskning av psykiatrin som någonsin gjorts. Miljardbelopp satsades under denna tid på psykiatrin. Huvudfynden var drastiska: ·        Ingen effekt:  Bidragen hade liten eller ingen effekt på psykiatrins resurser eller vårdresultat, och det gick inte att spåra tydliga effekter. ·        Problemen kvarstår:  Riksrevisionen konstaterade att satsningarna inte löste de grundläggande problemen och att staten, genom sitt system, inte lyckats stödja psykiatrin effektivt. ·        Brister i utbildning:  Rapporten pekade även på brister i läkarutbildningen, där psykiatri haft för liten plats, och problem med planering och tillgång på specialister.   Ingen förändring:  Utöver rapporten ovan har Riksrevisionen lämnat kritik i flera senare sammanhang där psykiatrirelaterade frågor ingår. Sammanställningen visar ett tydligt mönster: • Stor kritik mot psykiatrins resultat  – statliga satsningar hjälpte inte som avsett. • Svag effekt av resurser trots stora pengar – satsningar syntes inte i konkreta förbättringar. Problematik i styrning och utbildning  – strukturproblem och bristande specialisttillgång lyftes fram. Ny kritik även senare  – exempelvis jobbrelaterade bedömningar och läkemedelsförskrivning.   Och som en slutkläm från Riksrevisionen själv som regeringen tydligen inte uppmärksammat eller nonchalerat: ”Riksrevisionen kan konstatera att det inte går att se några tydliga effekter av de statliga satsningarna på psykiatrin.”   SKR – Sveriges Kommuner och Regioner om psykiatrin – återkommande kritik • Långa väntetider och bristande tillgänglighet • Allvarlig brist på vårdplatser och personal • Fragmenterad styrning mellan stat, region och kommun • Tillfälliga stimulansmedel hindrar långsiktig planering • Behovet ökar snabbare än kapaciteten • Mer pengar ger inte automatiskt bättre vård   Man får tänka på att all denna kritik är beskriven i torrt myndighetsspråk. Bakom finns många tragiska människoöden, inlåsning, isolering, nerdrogning, sexuella övergrepp i mängd, tvång, bältesläggning, elchocker, självmord, m.m.   Samtidigt visar kostnadsgraferna att de direkta utgifterna för psykiatrin har ökat kraftigt över tid, liksom förskrivningen av psykofarmaka. Den psykiska ohälsan ökar parallellt med kostnaderna. Trots mer vård, fler diagnoser och mer läkemedel blir befolkningen inte friskare, utan sjukare. Detta står i direkt konflikt med grundantagandet bakom satsningarna.   Slutsats När IVO, SKR och Riksrevisionen i åratal konstaterar strukturella misslyckanden, samtidigt som kostnader och läkemedelsförskrivning skenar och den psykiska ohälsan ökar, återstår bara en rimlig slutsats:   Problemet är inte att psykiatrin får för lite pengar – utan att psykiatrin inte fungerar.     (1) https://via.tt.se/pressmeddelande/3834966/psykisk-ohalsa-och-stillasittande-kostar-samhallet-fem-procent-av-bnp?lang=sv&publisherId=3237052&utm_source=chatgpt.com (2) https://www.kmr.nu/single-post/psykisk-oh%C3%A4lsa-en-oerh%C3%B6rt-smittsam-kampanj https://www.kmr.nu/single-post/psykisk-oh%C3%A4lsa-en-oerh%C3%B6rt-smittsam-kampanj-del-ll   För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Ny banbrytande forskning visar att det som i decennier har kallats behandling av ADHD i praktiken är något helt annat: kemisk vakenhet som ersätter sömn och vila. Centralstimulantia förbättrar varken uppmärksamhet, kognition eller skolprestationer, utan gör trötta barn mer alerta – precis som kaffe, nikotin eller amfetamin alltid har gjort. Centralstimulantia verkar på hjärnans vakenhetssystem, inte på de funktioner som psykiatriker, läkemedelsbolag och diagnosen påstår att det handlar om.   När dessa preparat dessutom maskerar både beteendeeffekter och sömnbrist blir konsekvensen brutal: den verkliga orsaken försvinner ur sikte, medan barnet anpassas kemiskt. Forskarna konstaterar nu öppet att behandlingen ”inte fungerar som vi trott” och att ”vi måste tänka om”. Frågan är varför barn fortfarande får amfetamin – när det som egentligen behandlas är kronisk trötthet.   Här faller inte bara behandlingen, utan hela ADHD-narrativet. Detta är en sammanfattning av artikeln “Stimulant Medications Affect Arousal and Reward, Not Attention Networks” , publicerad i den mycket ansedda tidskriften Cell  ( 1 ). Studien undersöker en sedan länge central idé inom psykiatrin: att centralstimulerande läkemedel som metylfenidat (Ritalina) och amfetaminpreparat (Adderall, Elvanse m.fl.) förbättrar uppmärksamhet genom att påverka hjärnans uppmärksamhetsnätverk.   Författarnas huvudresultat är tydligt: detta stämmer inte.  Med ovanligt stora och metodologiskt starka datamaterial visar forskarna att dessa läkemedel i första hand påverkar vakenhet (arousal) och belönings- och motivationssystem, men inte de nätverk som styr uppmärksamhet och exekutiv kontroll – alltså kärnan i ADHD-diagnosen ( Attention Deficit Hyperactive Disorder). Artikeln omfattar 36 sidor och hundratals hjärnbilder.   Studien bygger huvudsakligen på data från den stora amerikanska ABCD-studien ( 2 ), som omfattar nästan 12 000 barn i åldrarna 8–11 år. Cirka 6–8 % av barnen tog centralstimulantia vid tidpunkten för hjärnavbildningen. Forskarna analyserade hjärnans funktionella kopplingar i viloläge (resting-state fMRI), vilket gör resultaten oberoende av hur barnen presterar i tester i stunden.   Resultaten är konsekventa: stimulantia förändrar hjärnaktivitet i områden kopplade till motorik, kroppslig beredskap, vakenhet och saliens (hur ”viktig” eller belönande något upplevs), men inte i de klassiska uppmärksamhets- eller kontrollnätverken. Forskarna hade tillräcklig statistisk styrka för att upptäcka även små effekter – ändå fann de inga.   ADHD – sömnbrist Ett centralt fynd är att hjärneffekterna av stimulantia liknar effekterna av att få mer sömn. Barn som sov längre än genomsnittet uppvisade samma typ av hjärnförändringar som barn som tog stimulantia: ökad vakenhet, minskad ”sömnlik” aktivitet och bättre skolprestationer. Stimulantia verkar alltså i stor utsträckning kompensera för sömnbrist, snarare än korrigera någon specifik uppmärksamhetsdefekt.   Detta kan säkert föräldrar till skolbarn intyga, som tvingar upp trötta barn tidigt på morgonen, för att sedan se dem hänga i skolbänken.   Detta bekräftas även i beteendedata. Barn med ADHD presterade generellt sämre än andra barn. Med stimulantia förbättrades deras prestationer – men endast till normal nivå, inte över den. Hos barn utan ADHD eller utan sömnbrist gav stimulantia ingen generell kognitiv förbättring.   Forskarna fann dessutom ett konsekvent mönster hos barn, ungdomar och vuxna med ADHD-diagnos:– insomningssvårigheter– förskjuten dygnsrytm– fragmenterad sömn– dagtrötthet– mental utmattning   Detta innebär att centralstimulantia inte höjer uppmärksamheten i egentlig mening, utan gör det lättare att hålla sig vaken, känna motivation och uthärda monotona uppgifter. Man blir mer alert – inte mer kognitivt uppmärksam. Ett välkänt drogfenomen. En separat kontrollerad studie på vuxna utan ADHD visade samma sak: stimulantia påverkade arousal- och saliensnätverk, inte uppmärksamhetsnätverk. Resultaten kan därför inte förklaras av diagnos, förväntningar eller urval.   Drogfixering – inte koncentration Det som psykiatrin kallade koncentrationsförbättring motsvarar det som amfetaminister alltid beskrivit: drogfixering. Att kunna sitta i timmar med en uppgift utan att nödvändigtvis bli bättre på den. Detta är inte uppmärksamhet, utan kemiskt driv.   Cell-studien bekräftar även resultaten från den långsiktiga MTA-studien, som följde medicinerade barn i 16 år. Slutsatsen var tydlig: medicinering ger kortsiktig effekt, men inga långsiktiga fördelar för skolprestation, social funktion eller beteende jämfört med barn som inte medicinerats.   Trots detta hävdar psykiatrin att ADHD är medfött, livslångt och kräver livslång medicinering – samtidigt som biverkningarna systematiskt bagatelliseras. I själva verket är det inga biverkningar. Det är så amfetamin fungerar.   I diskussionen skriver forskarna i Cell  något ovanligt tydligt: den dominerande teorin om att centralstimulantia förbättrar uppmärksamhet via prefrontala kontrollsystem stöds inte av data. Läkemedlen förändrar istället hjärnans grundtillstånd – från trött till mer vaken, mer belöningskänslig och mer handlingsredo. Alltså till en början… sedan kommer, toleranshöjningar, ökade doser och biverkningar.   Detta får långtgående konsekvenser för hur ADHD förstås. Om läkemedlen inte korrigerar en specifik uppmärksamhetsmekanism, utan snarare kompenserar för trötthet och låg motivation, blir det svårt att hävda att ADHD i första hand är en avgränsad neurobiologisk störning. I stället framträder en annan bild: barn som är trötta, sömnbristande, understimulerade eller pressade att sitta still i många timmar i miljöer de inte är anpassade för.   Det krävs ingen avancerad neurovetenskap för att förstå detta. Det krävs bara att man tar sömn, vila och mänskliga gränser på allvar. (1) https://www.cell.com/cell/fulltext/S0092-8674(25)01373-X   2) ABCD-study:  https://nda.nih.gov/study.html?id=634 För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Om du köper ett gammalt hus, ett så kallat “renoveringsobjekt” i mäklarjargong, kan du intala dig att det mesta går att rädda. Lite ny färg, kanske nya rör, en modernisering här och där. Men så börjar du riva i väggarna och upptäcker att bjälklaget är angripet av röta, att grunden spruckit, att möglet inte är kosmetiskt utan strukturellt. Till slut återstår bara ett obekvämt faktum: huset är inte i behov av renovering. Det är bortom räddning. Det måste rivas.   Det är den liknelsen för att beskriva det globala psykiatriska systemet. Och för en gångs skull är det inte en pamflett eller en partsinlaga som ger det rätta, utan en Harvard-ansluten, flerårig akademisk granskning publicerad i tidskriften Health and Human Rights . ( 1 ) Efter fyrtio års global psykisk hälsopolitik drar forskarna slutsatsen att systemet är så genomsyrat av institutionell korruption att meningsfull reform är omöjlig utan att hela modellen överges [ 1 ]. Det är inte ett system som råkat bli missbrukande. Det är ett system som skadar människor när det fungerar precis som det är tänkt.   Begreppet “institutionell korruption”, som löper som en röd tråd genom granskningen, handlar inte om mutor i kuvert eller enstaka rötägg. Det handlar om strukturer där ekonomiska incitament, professionella intressen och ideologiska antaganden systematiskt förskjuter vården bort från sitt uttalade mål: att hjälpa människor. Som Richard Sears formulerar det beskrivs krafter som är “systemiska, ofta osynliga, och som avleder en institution från dess uppdrag samtidigt som de undergräver allmänhetens förtroende”. Det är inte ett trasigt system. Det är ett farligt system.   Privatiserad förödelse När stater under de senaste decennierna dragit sig tillbaka från offentlig psykiatrisk vård har privatisering presenterats som lösningen. Effektivitet, valfrihet, modernisering. I praktiken har detta inneburit att vård ersatts av affärsmodeller där kostnadsminimering och vinstmaximering styr besluten. Harvard-granskningen visar hur privata aktörer, läkemedelsbolag och vinstdrivande globala program tillsammans har befäst en biomedicinsk berättelse där psykosociala problem reduceras till kemiska defekter, och där läkemedel blir den universella lösningen, trots avsaknad av långsiktig evidens.   Den kemiska obalansen Den så kallade teorin om “kemisk obalans” är central här. Den har marknadsförts aggressivt i decennier, trots att forskning redan på 1980- och 1990-talen visade att den saknade vetenskaplig grund. Detta förblev dock en intern angelägenhet. American Psychiatric Association valde att inte informera allmänheten, samtidigt som teorin presenterades som ett medicinskt genombrott som höjde psykiatrins status. Läkemedelsindustrin såg sin chans och svarade med en explosionsartad produktion av psykoaktiva substanser, marknadsförda som nödvändiga, säkra och ofta livslånga.   Självmorden ökade med mediciner Konsekvenserna är inte teoretiska. I USA ökade självmordsfrekvensen med trettio procent mellan 1999 och 2016, över alla demografiska grupper. Och om den inte ökar lika mycket i andra länder så minskar den inte, trots att användningen av självmordsförebyggande ”mediciner” ökat med många hundra procent. Och samtidigt visar forskning från Harvard School of Public Health  att psykiatriska institutioner fortsatt använder metoder som tvångsmedicinering, kemisk fasthållning, långvariga mekaniska tvång och elchocker, även mot frihetsberövade individer. Dessa metoder bryter mot FN:s konvention mot tortyr, men praktiseras ändå rutinmässigt. Trots att ett flertal studier, bland annat från Karolinska Institutet, visar att självmord och våld ökar efter tvångsmässig psykiatriska behandling. Tvång är därmed inte lösningen, även om det kan vara frestande för politiker som vill ha en snabb lösning på det ökande sanslösa våldet – som alltså kommer efter psykiatrisk behandling.   Barn isoleras Barn och ungdomar är inget undantag. Över åttio procent av psykiatriska barn- och ungdomsinstitutioner i USA använder fortfarande isolering eller tvång. HVB och SIS är exempel i Sverige. Isolering, som länge varit känd för att framkalla psykotiska symtom även hos friska individer, används här som “behandling”. Det är svårt att tänka sig ett tydligare exempel på ett system som förväxlar kontroll med vård.   Ett genomgående tema i Harvard-artiklarna är frånvaron av informerat samtycke. Patienter berövas systematiskt rätten att få korrekt information om diagnosers osäkerhet, läkemedels begränsade effekt och betydande risker. Utan denna information blir samtycke en juridisk fiktion. Forskning publicerad i Journal of Humanistic Psychology visar att individer som utsatts för tvångsmedicinering konsekvent beskriver upplevelsen som våldsam, avhumaniserande och traumatiserande. Orden som återkommer är “misshandel”, “tortyr” och “kränkning”.   Internationellt finns tydliga exempel på vart detta leder. Life Esidimeni-katastrofen i Sydafrika, där 144 patienter dog efter att ha flyttats till olicensierade privata vårdinrättningar, framställs i Harvard-granskningen som ett skolexempel på institutionell korruption förklädd till reform. Patienterna dog av svält, uttorkning, obehandlade infektioner och ren försummelse. Officiella utredningar slog senare fast att det rörde sig om systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter. Psykiatriska slavläger För KMR var detta inget nytt. Organisationen avslöjade redan på 1970- och 1980-talen psykiatriska slavarbetsläger i Sydafrika, där tiotusentals människor frihetsberövades och utnyttjades under brutala förhållanden. WHO-utredningar bekräftade övergreppen redan då. Att samma mönster återkom decennier senare, under en ny politisk etikett, säger mer om psykiatrins institutionella minne än om enskilda misstag.   EU mot psykiatriskt tvång Samtidigt sker ett tydligt skifte i Europa. I december 2025 avvisade Europarådets parlamentariska församling ett tilläggsprotokoll till Oviedokonventionen som skulle ha utökat möjligheterna till tvångsvård och tvångsbehandling. Motståndet kom inte från ytterkanter, utan från människorättsjurister, tidigare FN-rapportörer och civilsamhällesorganisationer. Budskapet var entydigt: tvång är inte förenligt med mänskliga rättigheter.   Kontrasten mot USA är slående. Där diskuteras i stället nya lagar för utökad tvångsinläggning, sänkt tröskel för ofrivillig behandling och ökad användning av psykiatriska ingripanden som ersättning för sociala insatser. Det är som att man, inför ett hus vars grund kollapsat, väljer att måla om fasaden ännu en gång.   Harvard-granskningens slutsats är brutal i sin enkelhet. Så länge den globala psykiatrin styrs av vinstintressen, professionell prestige och en biomedicinsk ideologi som inte levererar förbättrade långsiktiga utfall, kommer övergreppen att fortsätta. Människorättsbaserade, icke-tvångsmässiga och icke-medicinska strategier är inte ett alternativ bland andra. De är den enda vägen framåt.   KMR har sagt detta i över femtio år. Skillnaden nu är att det inte längre är möjligt att avfärda kritiken som ideologisk. När Harvard-anslutna forskare, FN-organ och internationella människorättsjurister säger samma sak, återstår bara ett val. Antingen fortsätter man att lappa och laga ett system som är ruttet i grunden. Eller så river man huset.   Källor:(1) https://www.hhrjournal.org/2025/12/08/examining-institutional-corruption-in-mental-health-a-key-to-transformative-human-rights-approaches/   CCHR International https://www.cchrint.org/2026/01/05/harvard-review-exposes-institutional-corruption-in-global-mental-health/ För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Det debatteras väldigt mycket runt ADHD-diagnoser och det kan vara bra, men det stora problemet, som inte diskuteras så mycket, är den mängd amfetamin som distribueras – tack vare diagnoserna. Som vi kan se på grafen så har det skett en explosionsartad drogdistribution till barn, såväl som vuxna från 2000. Det är diagnosen ADHD som i första hand ”legitimerat” detta. 2004 så utkom Socialstyrelsen med sina rekommendationer för behandling av ADHD-barn med amfetamin. Då legitimerades distributionen. 2022  sålde apoteken i Sverige ADHD-droger (95% amfetamin) enligt följande: Försäljning kr:      1 265 992 504 kr (1,26 miljarder kr) Förpackningar:     2 266 629 Dygnsdoser:          74 079 586 Vikt:                            2,5 ton 2024  ökade det till drygt 103 miljoner dygnsdoser. Försäljning av ca 3 ton amfetamin drygt 1,5 miljarder kr. Internationellt sett producerades det 118 ton ADHD-droger 2022. Det skulle fylla ett höglager med ca 400 pallar. En dos är en knivsudd.   Inflytelserika psykiatriker i allians med läkemedelsbolag menade att ADHD var en psykisk störning som satt i de främre loberna – men som inte kunde botas, var livslång, och kunde bara lindras/botas med centralstimulantia.   ADHD - en ren konstruktion För det första är ADHD-diagnosen en konstruktion. Med det menar vi att det inte fanns någon identifiering av en patologi eller en abnormitet i hjärnan som skiljer någon, som vi säger har ADHD, från en person som inte har ADHD. Och detta är bekräftat många gånger om. Så, det måste vara några som pushar diagnoserna för att sälja ”mediciner”. För någon nytta gör inte diagnosen, oavsett vad personer säger, möjligen som en slags placebo.   Skrämmande skador – värre än kokain Däremot så uppvisar barn som fått  ADHD-droger förändringar i hjärnan.  Och det bara efter fyra månader, enligt en ny studie. Forskarna varnade för att de långsiktiga verkningarna av Ritalina på hjärnan i stort sett är okända. ”Vi vet heller inte om dessa skador är reversibla”, säger huvudforskaren Liesbeth Reneman. ( 1 )   Hjärnskanning visar dock skrämmande resultat. Nora Volkov, vid Brookhaven National Laboratory, som räknas som ledande inom avbildning av hjärnskador efter droger, blev ”chockad utav helvete” (Sic) när hon såg resultaten, berättade hon för Washington Post, och ”forskningen visar helt klart att påståendet att Ritalina är en svag stimulantia är fullständigt felaktigt.”  PET-scanning av hjärnan visar även att Ritalina är starkare än kokain och ännu mer beroendeframkallande. ( 1 )   Och det är verkligen inga ”små doser” som de påstår. Man får tänka på att detta ofta är rent outspätt amfetamin. Journalisten Johan Skytte prövade två 5 mg Ritalinatabletter en gång inför Rekordmagasinet som han gjorde tillsammans med Guillou. ”Jag blev kraftigt påverkad,” stod det på förstasidan i Kvällsposten dagen efter. Idag är det uppe i 30–60 mg, och de flesta höjer dosen då det är toleranshöjande. En person som kontaktade oss fick 500 mg av Karolinska Beroendecentrum. Han fick en psykos och hamnade på sjukhus och sedan i arresten.   1100 flickor (10–19) har fått köras till akuten efter överdos i självdestruktivt syfte med ADHD-droger senaste fem åren. ( Giftinformationscentralen ).   Diagnosen värdelös I grund och botten är det man ser i termer av diagnosen att de bara säger att om vi ger folk en undersökning om hur rastlösa de är, så mäter det på något sätt teoretiskt deras uppmärksamhet. Sedan tar vi de som får högst poäng på den skalan, och vi säger, åh, den gruppen klassificerar vi med diagnosen ADHD.   För det andra som är viktigt att förstå är att metoden för att diagnostisera är väldigt oprecis. Om man tittar på frågorna är det typ, hur många gånger i veckan är en person så här? Hur okoncentrerade är de? Rör de sig mycket, avbryter de andra, kan de inte avsluta handlingar, sitter de inte still, pillar de med pennor? Den typen av saker. Det är en väldigt utbytbar skala; den är inte exakt.   Vad ADHD i själva verket är, är att psykiatrin grupperar vissa personer som säger att de har svårt att vara uppmärksamma eller hålla fokus. Personens egen förståelse av sig själv ligger till grund för diagnosen. Det finns ingen skarp linje som skiljer de med ADHD från de utan ADHD. Det är mer ett personlighetsdrag, om än jobbigt för vissa. En stor del hanterar det utan droger.   Men man måste se på den större historien, det handlar om hur psykiatriska diagnoser och läkemedelsbehandlingar har marknadsförts ända tillbaka till 1980, då American Psychiatric Association publicerade den tredje upplagan av sin Diagnostic and Statistical Manual – DSM. Det var då de sa att de skulle anta en sjukdomsmodell, och de skulle säga att dessa problem finns i individens huvud.   Och: ”Vi har dessa läkemedelsbehandlingar som är specifika för dem”. Det var en historia som ledde till den stora expansionen av den psykiatriska verksamheten och fler människor som fick diagnoser med depression, ångest, bipolär sjukdom, ADHD, den typen av saker.   Men det är inget annat än reklam. Det är en reklamhistoria som i princip hjälpte till att legalt sälja droger till ungdomar som hade det lite svårt. Sedan, med ADHD-diagnosen, sa tillverkarna av ADHD-läkemedel: "Åh, den marknaden håller på att bli mättad. Vad sägs om att vi går in på vuxenmarknaden?" De började marknadsföra idén till läkare och allmänheten att ADHD hos vuxna också var verklig, för att inte tala om unga flickor.   Nu, helt plötsligt, fick vuxna också en förklaring till en del av sina svårigheter i livet. Kanske gillade de inte sitt jobb, eller så sa de att de inte kunde hålla fokus på en sak. Men det är att ta samma konstruktion och sälja den till vuxna. På sätt och vis är det en konstruktion som säger till folk att det är därför man kämpar med livet. Medan vi kanske tidigare sa att livet är svårt, och kanske befinner jag mig i situationer som gör det svårt att blomstra. Det är verkligen en förändring i uppfattning och tänkande, men det har definitivt ett kommersiellt inflytande.   Det hela påminner om sagan om den kemiska obalansen som orsak till depression och övriga psykiska störningar och sjukdomar. En ren myt, nu fullständigt motbevisad. (KMR sa det redan i slutet av 1980-talet.)   Om man vill förstå ADHD-diagnosen måste man se hur den först marknadsfördes till ungdomar, först till pojkar, sedan till flickor och sedan till vuxna. Genom den marknadsförings-linsen kan allt vara begripligt.   Det kluriga var att sälja in idén att unga flickor hade ADHD, då de inte uppvisade några symtom, vilket var själva ADHD. Men då kallade man det asymtomatisk ADHD. Då gick det hem.   I grund och botten är den sjukdomsmodell vi kritiserar en väldigt reduktionistisk modell av psyket, att vi är som marionetter åt våra neurotransmittorer. Den modellen är inte på minsta sätt vetenskapsbaserad, men den är inte heller baserad på vad vi vet från filosofin, vad vi vet från religionen och vad vi vet från litteraturen om psykets essens och hur människor beter sig över hela världen.   För att sammanfatta det: Diagnosen är till för att sälja mediciner.   (1) https://www.kmr.nu/single-post/adhd-droger-%C3%A4ndrade-hj%C3%A4rnan-p%C3%A5-barn-redan-efter-fyra-m%C3%A5nader För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

https://www.cchr.se/prescription-for-violence/watch/prescription-for-violence.html Det senaste året och i synnerhet de senaste månaderna har vi sett ett eskalerande av sanslöst våld. Den gemensamma nämnaren för dessa våldsdåd utan motiv är psykiatriska droger. Rop hörs nu på ”mer pengar till psykiatrin” och ”lås in dom”. Vi ställer oss dock frågan vilka det är som bör låsas in. I en ny dokumentär från internationella KMR (CCHR) besvaras den frågan klart och tydligt. Det är inte de psykiatriska drogerna som förhindrar våld – det är de psykiatriska drogerna som orsakar det. En kvinna knivhuggen på ICA Maxi, en ung kvinna knivhöggs till döds i Märsta, en kvinna knivhöggs i Kista galleri, en kvinna stryper ett barn, och långt, långt fler. Den gemensamma nämnaren påstås vara ”psykisk ohälsa”, men det finns en annan faktor som sällan tas upp. Så gott som alla med ”psykisk ohälsa” som blivit våldsbenägna har varit hos psykiatrin och gått på någon form av psykiatrisk drog, oftast antidepressiva och/eller amfetamin men även andra, såsom bensodiazepiner, vilka alla bevisligen kan framkalla våldstendenser, inte hos alla men tillräckligt många för att skapa rubriker i media. Antidepressiva och amfetamin tillhör de mest våldsframkallande medlen som vi skall se. Av de tio mest våldsframkallande drogerna är nio psykofarmaka. Det har pågått i över ett halvt sekel. När skall media fatta det. Fram till dess fortsätter det sanslösa våldet. Dokumentären Recept för Våld skildrar främst det sanslösa våldet i USA där 64 miljoner amerikaner går på psykdroger, de flesta våldsframkallande. Förra året förekom det 160 skolskjutningar där 55 skolbarn dog och 150 skadades. Men tusentals annan slags sanslöst våld har förekommit där förövaren använt eller nyligen slutat med psykdroger. Vi har inte samma situation i Sverige på långa vägar, men det är illa nog. Skolskjutningen i Örebro i februari i år med elva döda var den värsta skjutningen i Sverige. En enorm utredning drogs i gång. Så gott som allt inkluderades förutom att han varit på våldsframkallande psykdroger innan. Polisen vägrade dessutom lämna ut namnet på drogerna, men KMR fick tag i dom ändå: Xanor, amfetamin och en opioid, alla både våldsframkallande och självmordsframkallande. Mannen sköt sig själv och tio andra – inga hållbara motiv förutom de våldsframkallande drogerna. Människor med psykiska störningar och sjukdomar är oftast inte våldsamma, men när de får sinnesförändrande droger kan de bli det. En mamma och hennes två döttrar knivhöggs på Juldagen i år, mamman dog. Den 22-årige förövaren sköts till döds av polisen och döttrarna hamnade svårt skadade på sjukhus. Mannen hade nyligen släpptes ut från psyk. Mamman var så rädd för honom att hon sov med låst dörr. Han hade varit tvångsinlagd ett flertal gånger, senast den 17 december. En månad tidigare höggs en kvinnlig ambulansförare till döds. Tre dagar tidigare hotades en annan ambulansförare av samme man som knivhögg kvinnan. Manne hade nyligen släppts ut från psyk. Mannens pappa berättade vad som hände när han började med antidepressiva: ”Han förändrades helt. Från att varit öppen och pratat om allt drog han sig tillbaka och inåt.” En 38-årig man mördade sin flickvän och hade tidigare försökt mörda sin exfru. Han hade ganska nyligen börjat med antidepressiva (Setralin) samt bensodiazepinen (Oxascand) och ångestdämpande (Atarax) och fick hallucinationer om att flickvännen var en tiger och då och knivhögg han henne. Han ansågs vara en välfungerande familjefar innan. En kvinna bränner ner en hel ICA-affär i Västerås, dessförinnan jagade hon kunde med en eldsflamma från sprayburk som hon satte eld på, även utanför affären. Hon släpptes ut från psyk 30 minuter innan. En 34-årig man attackerade (2024) fyra personer med kniv och hänglås i Västerås. Mannen var drogpåverkad av ADHD-amfetaminet Elvanse. Vid en busshållplats attackerade mannen plötsligt en 17-årig pojke och slog honom i huvudet med ett hänglås så kraftigt att skallbenet krossades. Därefter attackerade han tre kvinnor med kniv. En kvinna blev slagen i huvudet fem gånger med hänglåset innan hon knivhöggs. Polisen fick skjuta mannen som även attackerade dem. Mannen kom inte ihåg något från händelsen. Advokaten menade att mannen fick en psykos av Elvanse som han fick i mycket höga doser, 130 mg trots att rekommenderad dos var 70 mg, vilket i sig är en mycket hög dos. Toleranshöjningen av amfetamin gör att de flesta ökar dosen. Mannen hade aldrig dömts för våldsdåd tidigare. ”Han blev som förbytt när han började med medicinen,” sade mannens ex-fru. Mer än 280 miljoner människor runt om i världen förskrivs psykofarmaka – trots 100 internationella varningar från tillsynsmyndigheter med hänvisning till våldsamt och självmordsbenäget beteende som biverkningar av dessa preparat. Mer pengar till psykiatrin är som att kasta bensin på elden. Innan 1960 fanns det inget sanslöst våld. Det var då de psykiatriska drogerna introducerades stort i samhället. Videon Recept för Våld (Receip for Violence) producerade tills törsta delen i USA, men tar även upp internationella händelser och uppgifter. Inget annat land använder så mycket psykiatriska droger och har så mycket sanslöst våld som USA. Videon ger mängder av data om detta. Lättillgängligheten till vapen gör det värre, men inget vapen avlossar sig själv. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

En satirisk sammanfattning och analys av en starkt kritisk artikel i USA;s största tidning, Wall Street Journal (WSJ) med 4,5 miljoner prenumeranter ( Millions of Kids Are on ADHD Pills. For Many, It’s the Start of a Drug Cascade ) . Artikeln handlar om hur barn drogas ner med allt fler psykiatriska droger efter sin ADHD-diagnos. Något som mycket väl kan bli verklighet I Sverige, om det inte redan är det. Välkommen till ännu ett kapitel i den moderna psykiatrins äventyrssaga – där barnens hjärnor är scenen och läkemedelsindustrin och psykiatrin står för manus, regi och biljettintäkter. Historien börjar alltid oskyldigt: ett barn kan inte sitta still. Och slutar alltid likadant: ett barn sitter still – därför att det nu går på tre, fyra eller fem psykofarmaka samtidigt. Vissa kan knappt röra sig. Det som börjar med en diagnos eskalerar ofta till en kaskad av psykiatriska läkemedel: antidepressiva, antipsykotika, sömnmedel, ångestdämpande och humörstabiliserande preparat.Kapitel 1: ADHD-diagnosen – den magiska nyckeln som låser upp ett medicinskt livstidsabonnemang 7,1 miljoner amerikanska barn har ADHD. Hälften medicineras. Enligt WSJ-analysen var barn som började med ADHD-medicin fem gånger mer benägna att stå på fler psykofarmaka fyra år senare. Det är vad man kallar “kundlojalitet” Stanford University rapporterar att 42 % av barn 3–5 år får ADHD-medicin inom 30 dagar från diagnos, i strid med alla riktlinjer. 270 196 barn mellan 0-5 år får psykiatriska droger i alla former. Kapitel 2: Danielle – försöksråtta i 14 akter Danielle var 7 år när hennes resa började. Först stimulantia, som gjorde henne arg och kaotisk. Då fick hon Prozac, som gjorde henne trött. Sedan mer piller, sedan nya piller för att lindra biverkningarna av de föregående pillren. När hon protesterade ökade läkarna dosen istället för att minska den. Resultat: känslomässig avstängdhet hjärndimma abstinens när hon försökte sluta sjukhusbesök p.g.a. biverkningar När hon var i sena 20-årsåldern hade hon provat 14 olika psykofarmaka. Hon beskriver det så här: “Jag levde i en kropp kapad av medicinerna.” Det hade lika gärna kunnat stå på bipacksedeln. Kapitel 3: Easton – tre år gammal, sex psykofarmaka Easton var tre år när han blev diagnostiserad med Trotssyndrom. Guanfacin (ej godkänd för barn) gjorde honom “som en zombie”. När familjen protesterade höjdes dosen – vilket inom psykiatrin kallas “terapeutisk optimering” men på ren svenska betyder “vi provar att göra samma sak lite värre”. När han var 6 år hade han fått sex olika psykofarmaka. Några år senare hade han roterat genom stimulantia, antipsykotika och fler ADHD-preparat än de flesta vuxna kan namnge. När man tog bort medicinerna blev han helt normal. Men skolan krävde ändå mediciner. Kapitel 4: Tyrell – när mediciner maskerar problemen Tyrell var elva när han stod på stimulantia, blodtrycksmedicin och mer därtill. Han blev dränerad på energi och apatisk, vilket psykiatrin ofta kallar “symtomförbättring”. När han äntligen fick terapi istället för piller visade det sig att han inte led av amfetaminbrist utan av trauma. Vem kunde ana? Kapitel 5: Pillerkaskaden – industrins favoritdynamik Det mest fantastiska med denna process är dess eleganta mekanik: 1. Första medicinen ger biverkningar. 2. Biverkningarna misstolkas som nya diagnoser. 3. Nya diagnoser kräver nya mediciner. 4. Nya mediciner ger nya biverkningar. 5. Till slut är barnet på fyra psykofarmaka och läkaren säger:   “Kliniskt komplext fall.” Det är inte ett komplext fall. Det är ett komplext misslyckande. Ett fåtal biverkningar från ADHD-mediciner som dokumenteras i WSJ artikeln: • agitation • ångest • depression • aggressivitet •sömnlöshet • humörsvängningar • aptitförlust • avtrubbning De påminner om de symptom som barnen medicineras för från första början. Kapitel 6: Svenska paralleller Sverige ligger som vanligt strax efter USA, men skyndar sig att hinna ikapp. Vi skall väl inte vara sämre vi. Socialstyrelsen har redan rapporterat ökad polyfarmaci hos barn med NPF-diagnoser. Barn får melatonin för att kunna sova på sina stimulantia, sedan ångestdämpande för ångest, SSRI för depression och sedan antipsykotika för utbrott, och sedan… Det finns inte många individuella berättelser om barn på polyfarmaci då dessa är skyddade, men en rapport från 2025 visar att förskrivningen av antipsykotika till barn 5-17 år har ökat med 360 % sedan 2004. Recepten för antipsykotika från 7518 till 38 172 recept per år. Antipsykotika är särskilt problematiska hos uppväxande barn: de påverkar kropp och hjärna och kan ge kraftig viktökning, metabola störningar, trötthet, känslomässig avtrubbning. Placerade barn med långvarig användning av flera psykofarmaka ökade kraftigt: exempelvis bland flickor 15–16 år — från ca 1 % till över 9 % under ett decennium. Förskrivning av antipsykotika är upp till 14 gånger vanligare bland placerade barn än hos andra, enligt Socialstyrelsen. Enligt en artikel I Aftonbladet 2025 har andelen barn i Sverige som tar någon form av psykofarmaka nått omkring 20 %, och förskrivningar fortsätter att öka. En granskning från 2014 påpekade att barn på HVB-hem “får onödigt höga doser psykofarmaka — antipsykotika upp till 30 gånger vanligare än bland jämnåriga”. Eldar på brasan Socialministern bidrar med 5,6 miljarder till psykiatrin – det är som att släcka eld med bensin. Läkemedelsbolagen jublar. Pillerkaskaden verkar ha blivit del av det svenska folkhemmet. Om den internationellt kände forskaren och läkaren Peter Gøtzsche hade skrivit slutsatsen skulle den låta ungefär så här: "Det är märkligt hur psykiatrin kallar detta behandling. Om en forskare hade skapat ett experiment där man utsätter barns hjärnor för flera psykofarmaka samtidigt, hade en etisk kommitté stängt ner det. När psykiatrin gör det i stor skala, får de istället större budget." Avslutning ADHD-medicinering är inte slutet – det är början. En startpunkt i en kaskad där varje nytt piller motiverar nästa. Och mitt i allt detta står barnet och undrar varför ingen försöker förstå dem innan man försöker justera dem kemiskt. Det är, som Gøtzsche hade sagt, inte en medicinsk modell. Det är en marknadsstrategi. Referenser Ramachandran, S., McKay, B., & McGinty, T. (2025). Millions of Kids Are on ADHD Pills. For Many, It’s the Start of a Drug Cascade. The Wall Street Journal.   https://www.wsj.com/health/wellness/kids-adhd-drugs-medication-06dfa0b7 Ramachandran, S. (2025). Living in a Body Hijacked by the Medication. The Wall Street Journal (intervjuberättelse). Socialstyrelsen (2025). Placerade barn har sämre psykisk hälsa och får mer psykofarmaka – nu behövs flera insatser. Nationell kartläggning av psykofarmakaanvändning bland barn och unga i samhällsvård. Aftonbladet (2025). Unga placerade får omotiverat mycket psykofarmaka. Nyhetsartikel baserad på Socialstyrelsens rapport. Dagens Arena (2014/2023). Placerade barn får psykofarmaka i onödan. Granskning av medicinering vid HVB-hem. Vårdfokus (2023). Omhändertagna barn får antipsykotiska läkemedel utan diagnos. Intervjubaserad artikel med vårdpersonal. Läkemedelsvärlden (2023). Neuroleptika till barn ökar kraftigt – 360 % ökning sedan 2004. Statistikrapport om trenden i Sverige. Rutherford, A. et al. (2017). Mental Health of Youth in Out-of-Home Care. Internationell studie om risk för övermedicinering bland placerade barn. American Academy of Pediatrics (AAP) (2019–2023). ADHD Clinical Practice Guidelines. Rekommendationer om beteendeterapi som förstahandsval för barn 3–5 år. Stanford University (2025). Studie om att 42 % av barn 3–5 år får ADHD-medicin inom 30 dagar från diagnos, i strid med riktlinjer.  För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten