”Centralstimulantia bör inte förskrivas” I decennier har de flesta läkare, föräldrar och lärare trott att centralstimulerande medel hjälper barn med ADHD-diagnos att lära sig och förbättra sina skolprestationer. Men i den första studien i sitt slag, enligt forskarna, fann de att amfetaminet inte har någon positiv inverkan på hur mycket barn med ADHD lär sig i klassrummet. Det är naturligtvis inget överraskande, men nu är det fastställt. Om man benämner det med dess rätta namn, amfetamin istället för medicin, står det klarare. Ungefär 10 procent av barnen i USA har diagnostiserats med ADHD (ca 6,1 miljoner) och mer än 90 procent av dem ordineras centralstimulerande medel, oftast amfetamin, typ Adderall eller Ritalin, som den huvudsakliga behandlingsformen i skolmiljöer. De flesta läkare och lärare tror att dessa droger kommer att resultera i förbättrade skolprestationer. Men det enda som händer är att barnen sitter tystare och still längre. Alltså beteendemedicinering. Samma förhållande råder i Sverige, 10 procent av barn och ungdomar har ADHD-diagnos. 66 000 får centralstimulerande medel. I USA har det uppstått en situation där 10% av alla gymnasiestuderande och ända upp till 35% (5-35%) av alla högskoleelever, utan diagnos eller ADHD-problem, använder Adderall (rent amfetamin) i tron att det skall hjälpa dem med deras studier. De kan sitta uppe halva nätterna och hårdplugga. Uppenbarligen hjälper det inte. Det grundläggande misstaget är att man tror, eller rättare sagt propagerar för, är att amfetaminet skulle öka koncentrationen, men det är inte riktigt vad amfetamin gör. Frågar man en amfetaminist om detta skrattar han bara. De kallar det att ”punda”. De kan sitta i timmar och skruva isär apparater – utan att få ihop dem. Det är inte koncentration, det är drogframkallad fixering. Att barnen sitter still innebär inte att de lär sig mer. "Läkare och lärare har haft tron ​​att medicinering hjälper barn med ADHD att lära sig eftersom de slutför mer sittarbete och spenderar mer tid på uppgifter när de medicineras", säger William E. Pelham, Jr., seniorförfattare till studien och chef för The Center or Children and Families. "Det fanns ingen påvisbar effekt av medicinering på att lära sig det material som lärs ut under undervisningen," skrev forskarna." ” Långtidsstudie nonchalerades William E. Pelham, som är verksam vid Florida International University, har varit med i en tidigare studie, den mest välrenommerade och citerade långtidsstudien, MTA-studien, som varade i 16 år och där man kom fram till att medicinering inte hade någon som helst positiv verkan, tvärtom. Pelham var positiv från början till medicinering och forskarna hade från början tänkt sig bevisa att behandling med psykostimulantia var säker och effektiv i långtidsbehandling, men bevisade detta istället: • Psykostimulantia har inga långtidseffekter alls för barnen. • Barnen normala utveckling stoppade – de växer inte som de skall, vilket naturligtvis påverkar den växande hjärnan. De bli i genomsnitt 4 cm kortare än andra barn. • Psykostimulantia är förenat med aggressivt och asocialt beteende. (Amfetamin anses var den mest aggressionsframkallande drogen av alla.) Men det var det ingen som brydde sig om, trots att det var den första och enda långtidsstudien som gjorts med ADHD-droger. ”Vad denna studie visar är att medicinen inte har någon effekt på hur mycket barn lär dig i klassrumsmiljön" "Under de senaste 30 till 40 åren har det varit tydligt att ADHD-barn har haft problem med att lära sig ... och detta trots att andelen ADHD-barn som medicineras har skjutit i höjden," sa Pelham. Forskarna utvärderade 173 barn mellan 7 och 12 år med ADHD som hade beteendemässiga, känslomässiga och inlärningsutmaningar. Studien inkluderade även forskare från University of California, San Diego; University of California, Irvine; Florida State University och Penn State College of Medicine. Resultatet var klart: "Tyvärr fann vi att medicinering inte hade någon inverkan på inlärningen av det faktiska innehållet i läroplanen." Varje barn randomiserades till att medicineras med centralstimulerande medel med under antingen den första eller andra av instruktionsfasen, och fick placebo under den andra. Denna studie är unik eftersom studier av effekterna av centralstimulantia tidigare inte bedömt faktiska skolprestationer. (Forskarna menar att det här är den första studien i sitt slag. Dock menar vi att det finns andra studier från Kanada och Australien som pekar på samma resultat, red. Anm.)) Istället fokuserade studierna vanligtvis på beteende som bedömts av lärare eller föräldrar. Ändå är akademiska prestationer en av de kritiska anledningarna till att föräldrar vill att deras barn ska ta droger. Dåliga akademiska prestationer är en av de mest försvagande funktionsnedsättningarna i samband med ADHD, vilket ofta leder till de långvariga yrkesmässiga och ekonomiska svårigheter som kännetecknar ADHD i vuxen ålder. Nu visade det sig att deras prestationer inte förbättrades. Forskarna skriver: "Medicinering hade ingen märkbar inverkan på hur mycket barn lärde sig från akademiska enheter inom vetenskap, samhällskunskap och ordförråd." Tidigare forskning utförd av Pelham, en pionjär inom ADHD-forskning och -behandling, har funnit att beteendeinterventioner och stöd i skolan - när den används först - är billigare och mer effektiv för att behandla barn med ADHD än medicinering. "Vår forskning har gång på gång funnit att beteendeintervention är bäst för barn med ADHD eftersom de, deras lärare och deras föräldrar lär sig färdigheter och strategier som hjälper dem att lyckas i skolan, hemma och i relationer på lång sikt," sa Pelham. " ”Att medicinera våra barn löser inte problemet - det tar bara bort symptomen tillfälligt. Istället bör familjer fokusera på beteendeinsatser först och lägga till medicin endast om det behövs." Sammanfattningsvis skriver forskarna att föräldrar och barnläkare tror att centralstimulantia kommer att leda till akademisk förbättring och att akademisk prestation är ett primärt mål för ADHD-behandling. Forskarna föreslår att om detta är målet, centralstimulantia bör inte förskrivas. Istället bör den akademiska undervisningen och stödet förbättras: "Vårt misslyckande med att hitta en effekt av stimulerande läkemedel på inlärningen av individuella akademiska läroplansenheter väcker frågor om hur stimulerande läkemedel skulle leda till förbättrade akademiska prestationer över tid. Detta är viktigt med tanke på att många föräldrar och barnläkare tror att medicinering kommer att förbättra akademiska prestationer; Föräldrar är mer benägna att söka medicinering (jämfört med andra behandlingsalternativ) när de identifierar akademisk prestation som ett primärt mål för behandlingen. De aktuella resultaten tyder på att denna betoning kan vara missriktad: Ansträngningar för att förbättra inlärningen hos barn med ADHD bör fokusera på att få effektiv akademisk undervisning och stöd (t.ex. individualiserade utbildningsplaner) snarare än att använda centralstimulerande droger." Denna studie publicerades i Journal of Consulting and Clinical Psychology och finansierades av USA:s största forskningsinstitut för mentalhälsa, National Institute on Mental Health. En annan ny studie fann att ta centralstimulantia gjorde att barnen led mer än 18 gånger så stor risk att drabbas av depression. Men när barnen slutade ta drogen sjönk deras risk för depression tillbaka till den för deras friska jämnåriga. Liknande studier stöder denna effekt. Referenser: https://doi.apa.org/doiLanding?doi=10.1037%2Fccp0000725 https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/35604744/ https://news.fiu.edu/2022/long-thought-to-be-the-key-to-academic-success,-medication-doesnt-help-kids-with-adhd-learn,-study-finds?utm_source=tag&utm_medium=feed&utm_campaign=newsroom-referrals&utm_term=Center%20for%20Children%20and%20Families%20CCF https://www.madinamerica.com/2022/06/stimulants-dont-improve-academic-performance-kids-adhd/ För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

66 400 nya ADHD-patienter på ADHD-medicin sista två åren Den totala kostnaden för alla läkemedel beräknas öka från 30 miljarder kronor till 36,4 miljarder år 2025. En av faktorerna bakom kostnadsutvecklingen är försäljning av ADHD-amfetamin. På grund av att så många fler diagnostiseras med ADHD kommer behandlingskostnaderna fortsätta öka med närmare 20 procent fram till 2024, upp till 1,4 miljarder kronor. Det säger Socialstyrelsen i en ny rapport, och: 4,5 procent av flickorna och 9 procent av pojkarna mellan 10 och 17 år fick en ADHD-diagnos år 2020. År 2015 var motsvarande siffra 2,9 respektive 7,1 procent. År2021 hade cirka 7 procent av pojkarna läkemedel, jämfört med 5,7 procent 2017. Bland flickor är det istället vanligare i ålder 15 till 19 år. I denna åldersgrupp hämtade 5,4 procent ut ADHD-läkemedel under2021, jämfört med 3,6 procent 2017. Under de senaste åren har antalet patienter som är nyinsatta på ADHD-amfetamin ökat, konstaterar Socialstyrelsen. År 2021 påbörjade runt 35 000 nya patienter behandling. Detta kan jämföras med runt 31 400 året innan. Och ökningen bara fortsätter. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

• Krigströtta soldater • Skoltrötta elever Amfetamin har använts för olika syften. Dess egenskaper gör soldater orädda och samvetslösa. I Mellanöstern har det blivit en enorm marknad och krigsdrog. Hundratals miljoner tabletter av ADHD-amfetaminet Captagon cirkulerar över hela Mellanöstern. Captagon är en gammal ADHD-drog. Den har nu blivit världens främsta marknad för syntetiska droger, med produktion i Syrien. Främst i krigsdrabbade områden. IS-krigare använder Captagon för att orka mer och våga mer. En Syrisk krigare berättar i BBC TV att han utan vidare kunde tillfångata och döda tio män på en gång. Så gott som alla syriska krigare och IS-krigare använder Captagon, vilket nu förklarar deras grymheter. En annan mycket farlig form som nu har börjat återanvändas för ADHD-barn är metamfetaminet Desoxyn, som anses vara en av de värsta våldsframkallande droger av alla. Den gavs under andra världskriget till tyska soldater under namnet Pervitin. 250 000 krigströtta soldater fick sammanlagt 200 miljoner tabletter. Man trodde att de skulle kriga bättre och längre. Blitzkrigen kunde ske tack vare Pervitin, då soldater kunde marschera dag och natt. Men faktum är att de blev kraftigt drogberoende och många kollapsade. Det finns teorier om att det var en av anledningarna till att Tyskland förlorade kriget. Hitler gick själv på ADHD-amfetamin (Pervitin) och kokain och det kan säkerligen förklara mycket av hans drogpersonlighet. Hans osammanhängande tal, hallucinationer och uppeldande tal var ett resultat av hans enorma drogkonsumtion. Han gick på sammanlagt minst 72 men sannolikt 92 droger och mediciner, vilket skulle ta livet av vilken annan människa som helst. Det var han psykiatriorienterade livläkare dr Morell som gav honom dessa. Kan man dra paralleller med dagens skoltrötta elever och kollapsande skola. Om inte annat förklarar det mängder vansinnesbrott och skolskjutningar där merparten använt ADHD-droger innan de iskallt skjutit ihjäl sina skolkamrater. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Förra året blev 120 småbarn 0-4 förgiftade av ADHD-droger. Det högsta antalet någonsin. Nästan alla förgiftade av narkotika i form av ADHD-amfetaminpreparat. KMR har rapporterat om detta varje år sedan 2014, inga åtgärder, ingen media. Enligt data från Giftinformationscentralen har 884 småbarn blivit förgiftade av ADHD-droger sedan år 2011. “Varje fall är ett för mycket naturligtvis” sade Läkemedelsverkets Bror Jonzon i början av 2014 när Aftonbladet tog upp frågan med honom. Sedan dess har vi haft 660 fall ”för mycket”, utan att Läkemedelsverket eller Socialstyrelsen gjort något för att stoppa utvecklingen. Det är lite fascinerande att jämföra nyhets- rapporteringen. När man hittade samma typ av narkotika på en förskola i Skåne för några år sedan – och tre barn blev förgiftade, var upprördheten befogat stor. När hundratalet småbarn blir förgiftade av samma ”ADHD-droger” år efter år, får vi ingen reaktion. Man kan gott säga att den läkemedelsindustri som profiterar på försäljningen har en del att säga till om. Var är de som ska stå upp för barnen och förhindra sådana här katastrofer? De som också visste. Janne Larsson 20 april 2022 För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Om du äter Oreo-kex en gång i veckan i tre månader, eller 5-10 under en tvåtimmarsperiod, är du psykiskt sjuk enligt den nya DSM. Av Sarah Fay - 1 februari 2022 (Mad in America, MAD) Den senaste utgåvan av psykiatrins diagnosbibel (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders – DSM)* kom i mars i år. Om du inte är orolig borde du vara det. DSM är boken som så gott som alla våra psykiatriska diagnoser kommer från. Den har funnits med oss ​​sedan 1952 då den hade lite över hundra diagnoser och var praktiskt taget okänd. Den erbjuder nu över femhundra diagnoser som läkare ställer så ofta att 46 procent av amerikanska vuxna och 20 procent av amerikanska barn och ungdomar kommer att få en under sin livstid. Den nya omarbetade utgåvan (DSM-5-TR) får inte mycket press, främst därför att American Psychiatric Association (APA), den privata organisationen som publicerar och tjänar på den, inte gör reklam för den. Varför? Den förra utgåvan (DSM-5) utlöste en ordentlig uppståndelse. Kritiken sträckte sig från författarnas kopplingar till Big Pharma, till hur DSM sjukförklarar normala tankar, beteenden och känslor och uppfann nya diagnoser, till hur kriterierna luckrades upp för att göra störningar lättare att diagnostisera, till det faktum att politiskt gräl, inte vetenskapen, dikterar vad som anses vara en psykisk sjukdom. Det grundläggande problemet med DSM-diagnoser är att de är vetenskapligt ogiltiga och till stor del opålitliga och har kallats "vetenskapligt meningslösa."** Ingen diagnos kan objektivt bevisas med ett test, röntgen eller annan biologisk markör och de är inte separata sjukdomsenheter. (De enda undantagen är demens och sällsynta kromosomavvikelser.) De existerar inte utanför patientens självrapporterade symtom samt hos läkaren som diagnostiserar dem. De uppfyller inte en standard för tillförlitlighet, det vill säga chansen för att två läkare kommer överens om samma diagnos hos samma patient är någonstans mellan att singla slant och noll. DSM-5-TR (TR står för textrevision) kunde ha varit en heroisk handling. Arkitekterna bakom DSM kunde ha ägnat det senaste decenniet åt att ta bort eller åtminstone omvärdera DSM:s många, ogiltiga, opålitliga och suspekta diagnoser. Istället lades en ny diagnos till (förlängd sorgstörning, [prolonged grief disorder] som i huvudsak säger att om du sörjer en nära och kär person längre än ett år och din sorg gör livet svårt, har du en psykisk sjukdom) samt det potentiella tillägget av självmordstankar och självskada som psykiska störningar. De andra diagnoserna förblir intakta. Det är svårt att överbetona hur oroande detta borde vara för oss. För det betyder att vi fortfarande accepterar tveksamma diagnoser. För att ge ett enda exempel på den typ av suspekt diagnos som finns kvar i DSM-5-TR kommer vi att använda hetsätningsstörning (”Binge Eating Disorder” – BED). Med tanke på hur hetsätning kom att betraktas som en psykisk sjukdom, och vilka som låg bakom diagnoserna, diagnosernas ogiltighet och dess otillförlitlighet samt farorna den utgör för intet ont anande patienter som får diagnosen, är det svårt att föreställa sig varför DSM-5-TR inte tog bort diagnosen. Eller åtminstone tog sig tid att ompröva den och andra likande diagnoser. Ett frågeformulär lyder: "Ätstörning: Är du i riskzonen?" Alternativen är kryssrutor för "Ja" och "Nej". En diagnos föds BED började som en teori. På 1950-talet publicerade psykiatern Albert J. Stunkard, en pionjär inom fetmaforskning, en artikel om vad han kallade "nattätningssyndrom". Detta tillstånd kännetecknades av nattlig hyperfagi (extrem hunger på natten), sömnlöshet och morgonanorexi (att inte äta nästa morgon). Det tenderade att inträffa under stressiga perioder och var intimt kopplat till fetma. Alla deltagare i Stunkards första studie hade en viktstörning av något slag. Tjugofem år senare visade sig hetsätning i den tredje revisionen av DSM (DSM-III) som ett symptom på bulimia nervosa. De som lider av bulimi äter ofta för mycket och försöker sedan undvika viktökning genom att kräkas, använda laxermedel eller träna. Nästa revision (DSM-IV) placerade hetsätning på egen hand i kategorin Eating Disorder Not Otherwise Specificated (EDNOS). Nästa revision (DSM-5) gjorde det till en fullfjädrad diagnos. Som med många DSM-diagnoser är kriterierna för BED alltför generella eller vad som kallas "för lösa", det vill säga lätta för människor att uppfylla: 1. Att äta, under en viss tidsperiod (t.ex. inom en tvåtimmarsperiod), en mängd mat som definitivt är större än de flesta människor skulle äta under en liknande tidsperiod under liknande omständigheter. 2. Känslan av bristande kontroll över att äta under episoden (t.ex. en känsla av att man inte kan sluta äta eller kontrollera vad eller hur mycket man äter). Hetsätningsepisoder, BED, behöver bara "associeras" med minst tre av följande: • äter mycket snabbare än normalt • äter tills du känner dig obehagligt mätt • äter stora mängder mat när du inte känner dig fysiskt hungrig • äter ensam på grund av att man skäms över hur mycket man äter • känna sig äcklad av sig själv, deprimerad eller mycket skuld efter att ha ätit för mycket Oreo-kex För en BED-diagnos behöver en person bara äta Oreo-kex en gång i veckan i tre månader - i genomsnitt. Du kan till och med hoppa över en vecka (eller två) och fortfarande ha en psykisk sjukdom. Om en "större mängd" Oreo-kex är mer än tre (portionsstorleken som anges på förpackningen), behöver du bara äta fem eller tio under en tvåtimmarsperiod för att känna dig utom kontroll och få diagnosen hetsätstörningsstörning. Det finns inga riktiga parametrar. Eftersom kroppsvikt inte är en faktor i en bulimidiagnos är hetsätning inte längre förknippat med fetma. Diagnosen klargör inte exakt vem "de flesta" syftar på. De "liknande omständigheterna" är inte specificerade. Många människor känner sig generade när de äter ensamma ute, men av skäl som inte har något att göra med hur många förrätter de beställer. Och känslor av njutning, lycka och befrielse efter att ha ätit så mycket att du måste knäppa upp byxorna verkar vara olämpliga svar på situationen. Lösa kriterier kan vara motiverade om diagnosen kunde valideras, men det kan den inte. BED har ingen giltighet. Diagnosen baseras helt på vad patienten och läkaren uppfattar som "större mängd" eller "snabbare än normalt" eller "obehagligt mätta". Till och med dess kärnfunktion "förlust av kontroll" (Loss of Control – LOC) har inga tydliga mätvärden. När diagnosen väl har ställts kan inget objektivt test bekräfta att patienten har den konstruktion som kallas hetsätningsstörning. Diagnosen har också obestämd tillförlitlighet. Med hjälp av DSM:s diagnoskriterier kan två läkare inte tillförlitligt ställa samma diagnos hos samma patient. I fältförsöken med DSM-5 (för att utröna fungerbarheten) hade hetsätningsstörning ett kappa-poäng på bara 0,56, (”kappa” är en mätmetod för tillförlitligheten hos något) vilket faller under 0,70 som behövdes för att betraktas som "tillfredsställande" Bedömarna var bara överens om diagnosen hälften av gångerna. Men "tillfredsställande" betyder inte mycket i DSM-5. Efter att fältförsöken gav dystra poäng för nya diagnoser som BED och till och med för beprövade sådana som egentlig (svår) depression, fixade DSM-författarna problemet genom att sänka gränserna för kappa-poängen för att tillåta diagnoser med oacceptabla kappa-poäng så att de kunde antas och behållas. En diagnos skapar miljardbelopp Och vad det gäller Big Pharma. År 2011, när hetsätningsstörning, BED, övervägdes som en officiell DSM-diagnos, hade Shire Pharmaceuticals redan försökt marknadsföra sitt läkemedel Vyvanse (Elvanse i Sverige), ett amfetamin, som det enda läkemedlet som fanns tillgängligt för att behandla sjukdomen (amfetamin dämpar aptiten, red anm). Med en förekomst av BED på 6,9 % i USA, skulle en DSM-diagnos skapa minst 21 miljoner potentiella nya kunder och inbringa uppskattningsvis 200 till 300 miljoner dollar (1,9–2,85 miljarder kronor) till företaget årligen. Vyvanse blev den officiella BED-medicinen eftersom det fanns en DSM-diagnos för BED. FDA verkade inte ha något emot att det inte hade bevisats som en effektiv behandling för hetsätningsstörning, utöver dess aptitdämpande egenskaper. En talesman för Food and Drug Administration (FDA) sa att läkemedlet godkändes helt enkelt för att det inte fanns någon annan medicin för att behandla den nyligen myntade hetsätningsstörningen. Innan Vyvanse var de "valfria behandlingarna" för de som hetsåt, psykologiska terapier: kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell psykoterapi (IPT) - ingen av dem gav pengar till Big Pharma. Andra droger hade prövats: stimulantia, antidepressiva medel och läkemedel mot kramp, men många av dem hade förlorat sina patent, dvs. läkemedelsföretagen tjänade inte längre pengar på dem. Inget var särskilt effektivt för att behandla hetsätningsstörningar. För att dra full nytta av situationen, lanserade Shire en kampanj för att öka medvetenheten om sjukdomen. Företaget annonserade inte läkemedlet Vyvanse i sig; utan marknadsförde istället diagnosen BED. Shire samarbetade med patientföreningar som Binge Eating Disorder Association och National Eating Disorder Association (NEDA), som ironiskt nog sponsrar ”denna veckas kampanj” för att öka medvetenheten om ätstörningar vilken antogs "utbilda allmänheten om verkligheten hos ätstörningar". Naturligtvis utan att avslöja sina kopplingar till Big Pharma. I sin tur hjälpte NEDA till att översvämma internet med personliga berättelser om hetsätning. Shire körde en annonskampanj med tennisstjärnan Monica Seles, "affischnamnet" för BED. Annonsen hävdade felaktigt att BED var resultatet av en kemisk obalans. De uppmanade konsumenterna att självdiagnostisera, baserat på en DSM-symtomlista (Ja eller Nej) och att prata med sina läkare (talk to your doctor), förmodligen för att få diagnosen och ett recept på Vyvanse, som båda bestämdes av patientens självrapporterade symtom baserat på DSM:s subjektiva symptomlistor samt läkarens åsikt. BED har sedan dess blivit den vanligaste diagnostiserade ätstörningen. Vi kan delvis tillskriva Big Pharma detta, men utan DSM skulle det inte finnas någon diagnos för FDA att godkänna. Försvarare av DSM hävdar att en diagnos kommer att bidra till att motverka fetmaepidemin, men sjukdomsförklaring av överätande fungerar som en syndabock för de verkliga problemen i vårt samhälle. Det är inte förvånande att 4 av 5 av oss regelbundet äter för mycket. Med tanke på våra starkt processade livsmedel, enorma portionsstorlekar och begränsade färska livsmedel i låginkomstområden, verkar hetsätning praktiskt taget oundvikligt. Skräpmat är designad för att skapa hetsätning. En Oreo verkar på det mänskliga belöningssystemet, inte olikt hur heroin fungerar. Som Michael Moss, författare till Salt Sugar Fat and Hooked, och andra har visat så utvecklar matjättar som Nestle, Coca-Cola och General Mills mat, inte bara för att göra dem läckra, utan även beroendeframkallande. Vi är inriktade på reklamkampanjer för snabbmat, sockerhaltiga drycker, godis och ohälsosamma mellanmål. Kändisar får miljoner för att påverka oss att köpa de mest ohälsosamma alternativen. Att äta för mycket beror vanligtvis på stress, och vi är några av de mest stressade människorna i världen. För de med ekonomiska resurser finns det gott om mat och det kan även levereras till våra dörrar. BED är bara ett enda exempel på de diagnoser vi kommer att fortsätta att få till följd av APA:s misslyckande med att rätta till tidigare DSMs misstag. Vi får diagnoser som är utformade för att lätt kunna ges ut, accepteras och identifieras med. Som psykiatern Michael First och forskaren Jerome Wakefield uttryckte det: "Praktiskt taget alla psykiatriska symptom som är karakteristiska för en DSM-störning kan uppträda under vissa omständigheter hos en normalt fungerande person." DSM-5-TR bör ses för vad den är – ett missat tillfälle att förbättra mentalvården där den börjat: hos DSM. * DSM används av så gott som alla psykiatriker i västvärlden. Diagnoserna har sedan 1952 röstats fram genom handuppräckning inom det amerikanska psykiatriförbundet. ** Det brittiska psykologförbundet beslöt att inte använda DSM för ett par år sedan då de ansåg att dessa diagnoser inte tillförde något vetenskapligt. Ovanstående artikel är översatt och tillåten för publicering av MAD in America, publicerades först 1 februari 2022. Sarah Fay är författare och aktivist. Hennes memoarbok Pathological: A True Story of Six Misdiagnoses (HarperCollins, 15 mars 2022) är dels hennes berättelse om att hon fick sex olika DSM-diagnoser och dels ett journalistiskt avslöjande av DSM. Hon är grundaren av Pathological: The Movement, en allmän medvetenhetskampanj som ägnas åt att göra människor medvetna om farorna med att identifiera sig med en oprövad psykisk sjukdom. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

En ny undersökning (data från Giftinformationscentralen) visar att enbart under 2021 hamnade 917 barn och unga (10-19) på sjukhus – oftast via ambulans – efter att ha tagit överdoser av antidepressiva eller ”ADHD-preparat” i självdestruktivt syfte. ALLA fall skulle ha rapporterats till och utretts av Läkemedelsverket. Men bara 4 (!) av dessa, alltså 0,4 %, kom till Läkemedelsverkets kännedom i en biverkningsrapport. Psykiatrin rapporterar inte och Läkemedelsverket och Socialstyrelsen gör inget åt det. Absolut inget görs, år efter år. · 15-årig kille tagit 4 g sertralin, ramlat ihop i hemmet, hallucinationer, skakig. · 15 årig tjej, en hel förpackning fluoxetin totalt 2g, hundra stycken, illamående, ser likblek ut. · 17-årig kille, 90 voxra 150 mg, krampat 2 gånger hemma, blivit vit, krampat nu igen på akuten. · 16-årig tjej, har i suicidsyfte tagit 60 mg mirtazapin, 160 mg fluoxetin. · 14 årig tjej, ipren 5 st, 400 mg, sertralin 4, 50 mg quetiapin, 50 mg x 2 propavan 3 oxascand 2 st, yr, illamående, skakig. · 12-årig tjej, Elvanse 40 mg 10 stycken. Intag igår kväll nu hallucination + hjärtklappning. · 17-årig tjej, Concerta depot, många burkar, 9 burkar utskrivet nyligen+ ambulansen har hittat 16 tomma burkar. · 16-årig kille, Elvanse, 20 st 50 mg igår kl 23 = 1 g, Varit hög och hallucinerat, vaken hela natten och aktiv forcerad i talet. · 14-årig tjej, äter regelbundet elvanse 50 mg och sertralin 100 mg. tagit mer än 50 tabl sammanlagt. · 17-årig tjej, Elvanse, hjärtstopp, medvetslös började krampa slutade andas. Det är bara några av de 917 barn och unga (10-19) som under 2021 tagit överdoser av ”ADHD-preparat” eller antidepressiva i självskadligt syfte eller självmordssyfte och hamnat på sjukhus. ALLA dessa fall skulle ha rapporterats i en biverkningsrapport – 0,4 % rapporterades De här barnen har inte gjorts till del av någon ”säkerhetsuppföljning” eller någon utredning. De har fullständigt osynliggjorts. De har alltså i bara 0,4 % av fallen rapporterats i en biverkningsrapport. ALLA fall skulle enligt gällande regler ha rapporterats (1, 2, 3). Vi ser ett system för biverkningsrapportering som är i fullständig kollaps, år efter år. Och ändå stod vår tidigare socialminister i riksdagen för några år sedan (4) och framhöll – i vad som verkade vara ett uppriktigt tal – den stora vikten av biverkningsrapportering för patientsäkerheten. Hon berättade: ”En pusselbit i detta är att inrapportering av biverkningar ska fungera klanderfritt.” Och: ”Alla biverkningsrapporter ska skickas till Läkemedelsverket. Det är obligatoriskt för hälso- och sjukvården…” Och vi ser ovan vad som hänt sedan dess. Socialstyrelsens och Läkemedelsverkets svek Det har varit Socialstyrelsens och Läkemedelsverkets uppgift att se till att vända den här tragiska utvecklingen med ett stort antal barn och unga som tar ”ADHD-preparat” och antidepressiva i självskadligt syfte. Men i stället för att åstadkomma ett fungerande ”klanderfritt” system för biverkningsrapportering med åtföljande utredning, har man valt att gömma, osynliggöra, trolla bort, alla dessa ovan beskrivna fall. Det är ett svek mot barnen. Socialstyrelsen och Läkemedelsverket känner till att mindre än en procent av allvarliga fall runt barn och unga, inom det ovan beskrivna området, blir rapporterade och utredda. Man fortsätter att låta läkemedelsindustrins psykiatriska ”experters” falska PR-bild få styra utvecklingen – man utökar förskrivningen ytterligare, vidtar inga skyddsåtgärder – och ser till att vi får en ständigt stigande trend av avsiktliga överdoser av ”ADHD-preparat” och antidepressiva i självdestruktivt syfte. Allt medan mantrat är att dessa preparat är ”säkra och effektiva” för barn. Janne Larsson (1) Läkemedelsverket, Rapportera misstänkta biverkningar, oönskade effekter, tillbud och olyckor, Rapportera misstänkta biverkningar | Läkemedelsverket / Swedish Medical Products Agency (lakemedelsverket.se) (2) Läkemedelsverket, Information från Läkemedelsverket, Ledarsida, nr 2, 2016. (3) Läkemedelsverket, Årsrapport för misstänkta biverkningar 2020, sidan 1 och 6), Årsrapport för misstänkta biverkningar 2020 (lakemedelsverket.se) (besökt 190621) (4) Interpellationsdebatt i riksdagen den 19 januari 2018, Patientsäkerhet kring psykofarmaka och självmord Interpellationsdebatt 19 januari 2018 - Riksdagen För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Det förekommer en omfattande illegal hantering av barnens amfetamintabletter. Lärare och föräldrar snattar ur barnens amfetaminburkar och eleverna säljer eller byter bort sina egna tabletter. Det är mest synligt i USA där 6,5 miljoner barn har ADHD-diagnos och 4-5 miljoner knaprar amfetamin ”legalt”. Problemet är så stort att USA:s regering har varnat för hanteringen. I dag tillverkas det 150 ton ADHD-amfetamin per år, varav en hel del inte kan spåras. I Sverige säger Socialstyrelsen att ”ADHD-läkemedel från sjukvården felanvänds”. Det är först och främst inget läkemedel, det är narkotika, och det kallas missbrukas, inte felanvänds. ADHD-drogerna läcker som ett såll från sjukvården, precis som metadon. Dessa naiva ”experter” påstod, innan detta uppdagades, att ett sådant missbruk som i USA aldrig skulle inträffa i Sverige. År 2000 beslagtog polisen 150 ADHD-tabletter, 9700 tabletter år 2016 och 7000 tabletter år 2018. (1) Sedan lades locket på. Inga fler uppgifter finns. Fem miljoner amerikaner missbrukar receptbelagda receptbelagd narkotikaklassad stimulantia skriver Hälsodepartementet i USA. 16 miljoner (6,6%) amerikaner får stimulantia på recept. 400 000 har blivit ”receptberoende”. (2) 77,6% av missbrukarna använde ADHD-droger. Från ett anonymt frågeformulär till föräldrarna uppdagades det att 16% använde barnens ADHD-droger. Många hade blivit inspirerade av TV-programmet Desperate Housewives. En rektor för en skola i Utah, USA, fick 30 dagars fängelsevistelse för att ha ersatt elevernas Ritalinatabletter med sockertabletter. Det var inte av omtänksamhet om eleverna han gjorde detta. Han använde tabletterna själv. Uppskattningsvis en halv miljard amfetamintabletter konsumeras varje år av miljontals skolbarn som likt ”Gökboet” varje dag står uppradade för att få sina tabletter av föräldrar, läraren eller skolsköterskan. Och missbruket är omfattande. Eleverna säljer det vidare till andra elever som skall ha dem till lördagspartyt. Själva köper de prylar. Föräldrar, rektorer och lärare snattar ur elevernas amfetaminburkar, ungefär som ungar som snattar ur föräldrarnas kakburkar. Problemet är faktiskt så stort att FN såväl som USA:s regering varnat för missbruket och handeln i flera år. I Sverige varnar kriminalvården att dömda interner med ADHD-diagnos säljer sitt amfetamin vidare. Psykiatrin klarar inte av kontrollen. (3) En som varit dömd för flera brott och som sålt sin medicin i många år är Stefan som egentligen heter något annat. Han säger till SVT Kristianstad: – Det är mycket slapphet från läkarnas sida när det gäller läkemedelshantering. Problemet med det är att det är alldeles för många som säljer sin medicin vidare, säger Stefan. Forskare tror att 43% av collegestudenterna använder ADHD-droger, främst Adderall, för att förbättra sina studieresultat. 66 % till 91% av de som missbrukar ADHD-droger på college säger att de fått det av en vän eller anhörig som har recept. Amerikanska Riksrevisionsverket (GAO) startade en undersökning på federal nivå för att undersöka omfattningen av missbruksproblemet. ”Praktiskt taget varenda informationskälla tillgänglig, bekräftar vad U.S. Drug Enforcement Administration, statliga och lokala polisväsen samt media dokumenterat: en omfattande stöld och ett missbruk av Ritalina och liknande droger inom skolor i hela landet,” sade undersökningskommitténs ordförande Henry Hyde. Och detta var år 2000. Missbruket har eskalerat sedan dess. Exakta siffror är svåra att få. Produktionen av ADHD-amfetaminer i USA fördubblades bara under senaste årtiondet. 11% av alla barn och ungdomar har fått en ADHD-diagnos. Majoriteten använder narkotikaklasssificerade ADHD-droger (methylphenidat, amfetamin, metamfetamin, lisdexamfetamin). Idag produceras det cirka 50 ton av dessa ADHD-droger per år. En fördubbling från år 2006. Närmare 20 miljoner recept för olika sorters amfetamin för att behandla ADHD skrevs ut under år 2000, en ökning med över 90 procent från år 1995 då det skrevs ut 11 miljoner recept. År 2019 skrevs det ut 24 miljoner recept – enbart för Adderall. Ritalina är det mest populära så minst en fördubbling. Ritalina med det generiska namnet metylfenidat är ett amfetaminlikt narkotiskt preparat vars produktion regleras av DEA, Drug Enforcement Administration, och endast får produceras upp till en viss kvota. Denna kvota har DEA ökat med 650% från 1990 till år 2000. Från år 1993 till år 2000 har kvotan för rent amfetamin ökat med 3750 %. Mer än 80 % av all användning av amfetamin i USA är för behandling av ADHD. Idag tillverkas alltså 50 ton(!) amfetamin av olika sorter till ADHD-barn. Psykiatrikerna påstår att 3-5% av alla skolbarn lider av denna epidemiska sjukdom. I verkligheten uppgår denna siffra inte sällan till 20 % och i vissa städer med hög afroamerikansk befolkning har den slagit rekord med hela 60 % - då det inte kunde bevisas att det var 80 % som några bland lärarna påstod. Hanteringen är olika från delstat till delstat, ibland från skolområde till skolområde. I delstaten Maine fick majoriteten av över 6000 elever ta sina egna tabletter då de skall tas flera gånger under dagen. I Utah, där rektorn blev dömd till fängelse, är restriktionerna mycket hårda. Drogerna låses in och endast två skolanställda har nycklar, rektorn och skolsköterskan. Frestelsen blev alltså för stor för den rektor som hamnade i fängelse. Naturligtvis är detta inte en enstaka händelse. I Georgia utredde polisen två stölder av 400 amfetamintabletter i en skola. 300 av dem togs från ett låst rum utan tecken på inbrott, säger polisen som inte misstänker eleverna. En 52-årig tekniklärare togs med handen i kakburken i en skola i Michigan då händelsen videofilmades när han stal Ritalina från ett låst skåp. Läraren som arbetat i skolan i 24 år fick lika många dagar i fängelset. I Indiana skickade man brev till föräldrarna i en skola för att spåra en ”stor mängd” tabletter som försvunnit ur ett låst skåp. En sjuksköterska i en annan skola beordrades till behandling och böter på 1300 dollar då hon stulit amfetamintabletter från sex elever. National Institute on Drug Abuse rapporterade att föräldrar från flera delstater hamnat på behandlingsprogram efter de snattat av sina barns amfetamintabletter. I Missouri uppstod det en prekär situation då föräldrarna utnyttjat sina barn för att få fler recept. När DEA undersökte skolor i tre delstater fann man ett antal ”chockerande tillfällen” av skolanställda som stal amfetamintabletter systematiskt, inklusive en rektor som krävde att få kopior på alla elevers recept. Recept som man senare fann på 60 olika apotek. DEA kräver nu att anställda inom skolväsendet sköter övervakningen av drogdistributionen till eleverna bättre. De har inte tillräckligt med anställda för att klara av denna omfattande hantering, säger man. DEA-agenter upptäckte även att elever delade ut tabletter på väg till skolan samt elever som låtsades att de svalde tabletterna men istället sålde dem till andra klasskamrater. ”Det är ju förbaskat självklart,” säger Gretchen Faussner på DEA. ”Folk ser på det som en medicin och oroar sig inte över att det är en drog som kan missbrukas. En del säger: ’Om det ges till en sexåring så kan det väl inte vara så farligt?’ Den sortens tänkande fördunklar själva sakfrågan och gör dem mer obetänksamma än de annars skulle vara.” Många experter menar nu att pillerhanteringen kommer att leda in till allvarligare missbruk. DEA upptäckte att 30 till 50 procent av ungdomar i behandlingscenter i Indiana, South Carolina och Wisconsin hade använt Ritalina för att bli höga, även om det inte var deras favoritdrog. DEA har haft sin radar inställd på drogmissbruk bland eleverna i mer än sex år med allt fler bevis för ungdomar som sniffar krossade amfetamintabletter för att få en större kick. Det har då liknande effekt som kokain. På gatorna kallas de ”Smarties” då de pastellfärgade tabletterna liknar godistabletterna med samma namn. De färgas för att det skall se ut som godis och göra det lättare för barn att ta dem! De kallas även ”Vitamin R”. Tabletterna säljs för mellan 3 till 20 dollar per styck. På apoteket kostar de mindre än en dollar. Två 14-åriga skolelever från Illinois berättade för TV-programmet NBC i Chicago att de blivit erbjudna 20 dollar styck för sina tabletter. De berättade att de flyttade till en annan skola då det blev känt att de gick på amfetamin. Skolkamraterna krävde att få tabletterna av dem och hotade dem när de inte fick dem. Flera elever har anmälts till polisen för att ha sålt sina tabletter. En undersökning av 6000 skolor i Massachusetts fann att 13 % av högskoleeleverna och nära 4 % av eleverna i mellanstadiet hade använt Ritalina utan recept. En mindre undersökning av 651 elever i Wisconsin och Minnesota, som publicerades i Journal of School Psychology, visade ett omfattande drogmissbruk med det amfetamin som används vid ADHD. 34 % av elever mellan 11 och 18 år som tog amfetamin för sin ADHD, berättade att de blivit tillfrågade om de ville sälja eller byta sina tabletter. 53 % av eleverna som inte fick amfetamin rapporterade att vissa elever gav bort eller bytte sina tabletter. Undersökningen visade även att 26 % fick tabletterna från skoladministratör och 13 % fick dem från skolsköterskan. 41 % berättade att de doserade själva. Det har börjat komma en hel del dödsfall från denna drog. I synnerhet när barnen snortade Ritalina precis som kokain. Missbruket är så stort att antalet sjukhusrelaterade överdoser av Ritalina i åldrarna 10 till 14 år hade ökat med 1000 procent under en sexårsperiod enligt sjukhustatistik. Ett tag nådde ritalinaöverdoseringarna samma nivå som kokainförgiftningar i samma åldersgrupp. I Sverige säger ”experterna” att ett sådant missbruk aldrig skulle inträffa här. Men titta på metadonbehandlingen. Det har rapporterats om en omfattande handel av metadon på svarta marknaden. Om narkomaner som kräkts upp metadonet efteråt och sålt det vidare. Om förfalskade urinprov, etc. Och det är verkligen inte psykiatrikernas förtjänst att bevakningen är som den är, det är allmänheten och myndigheterna i Sverige som inser att det här är starka varor som psykiatrikerna inte klarar av att hantera själva. Om psykiatrikerna skulle få bestämma så hade all narkotika släppts lös. Det visar historien genom flera olika exempel. Se bara på psykiatriker Åhström på 1960-talet som skrev ut miljontals doser amfetamin till 150 narkomaner som åkte skytteltrafik till hans mottagning - med taxi - för att hämta fler recept - som de kunde sälja på Sergels torg. Det lade grunden till dagens drogproblem. I nutid experimenterar psykiatrin med starka hallucigena droger som LSD, ecstacy och ketamin. De ger sig inte. Men det är inte själva hanteringen det handlar om. Själva sakfrågan är denna: Varför behövs det en så rigorös övervakning - och varför stjäl/säljer man det från första början? Hur kommer det sig att folk riskerar att relegeras från skolan eller avskedas från sin lärartjänst för några små tabletter. Varför hamnar föräldrar på rehabiliteringshem. Jo, det är narkotiska preparat som ger en kick, ett narkotiskt rus, som man blir starkt beroende av, som man måste ha mer av - och som man ger små barn och ungdomar. (1) https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/press/adhd-lakemedel-fran-sjukvarden-felanvands/ (2) https://www.drugabuse.gov/news-events/news-releases/2018/04/five-million-american-adults-misusing-prescription-stimulants https://ajp.psychiatryonline.org/doi/full/10.1176/appi.ajp.2018.17091048 (3) https://sverigesradio.se/artikel/6244446 För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

KMR har följt statistiken på överdosering av ADHD-droger i självdestruktivt syfte i flera år. Ökningen är markant. Förra året tog 301 barn och unga (10-19) överdoser av ”ADHD-droger” (Ritalin, Concerta, Elvanse) i självdestruktivt syfte eller i självmordssyfte. Det är en ökning med över 30 procent på ett år. På tio år har nu 1773 barn skadat sig själva med ”ADHD-droger”. Om något kan vara värre är att det bara förekommit tre (3) biverkningsrapporter. Psykiatrin tycker förmodligen inte detta är viktigt – och inte media heller. Eller är det andra intressen som sticker fram? Bakom siffrorna (från Giftinformationscentralen) döljer sig en ofantlig tragik med barn som i många fall fått åka ambulans till akutmottagningar för behandling. Det här är fakta som är så opassande och obehagliga att ansvariga myndigheter sticker huvudet i sanden, och låtsas som att de inte finns – den tredje statsmakten, media, tiger om skandalen och har i det här området bara spelat rollen av maktens megafoner. Vansinnet med barn som tar överdoser – ofta av sin egen av psykiatriker utskrivna ”medicin” – är heller ingen nyhet, även om överdosfallen förra året nått en nivå som vi aldrig skådat tidigare. Och trots att nästan alla dessa unga hamnat på sjukhus har bara tre (!) biverkningsrapporter skrivits till Läkemedelsverket. ALLA dessa fall skulle ha dokumenterats i en biverkningsrapport – färre än 1 procent av fallen blev rapporterade. Några exempel: · 12-årig tjej, Elvanse 40 mg 10 stycken. Intag igår kväll nu hallucination + hjärtklappning. · 17-årig tjej, Concerta depot, många burkar, 9 burkar utskrivet nyligen+ ambulansen har hittat 16 tomma burkar. · 16-årig kille, Elvanse, 20 st 50 mg igår kl 23 = 1 g, Varit hög och hallucinerat, vaken hela natten och aktiv forcerad i talet. · 14-årig tjej, äter regelbundet elvanse 50 mg och sertralin 100 mg. tagit mer än 50 tabl sammanlagt. · 17-årig tjej, Elvanse, hjärtstopp, medvetslös började krampa slutade andas. Personer som bryr sig om barn blir troligen förvånade över att det överhuvudtaget finns några barn i den här kategorin – och blir förmodligen välbefogat chockade och upprörda över att det enbart under 2021 alltså var 301 barn och unga som tog överdoser i självdestruktivt syfte av de oftast narkotiska preparaten. Troligen skulle dessa personer bli än mer chockade om de fick veta att 1773 barn och unga sedan 2012 tagit överdoser av ”ADHD-droger”. Och inget har vi kunnat läsa om det i massmedia. Data visar också att 90 procent av fallen rör barn (-17 år) och att runt 80 procent av fallen rör unga kvinnor. Det här är en helt annan bild än den vi serveras i media, där Socialstyrelsens och Läkemedelsverkets psykiatriska experter av okritiska journalister tillåts berätta sagor. Det här är barn som förstör den falska psykiatriska PR-bilden av en verksamhet där unga med hjälp av ”medicin” får en ”normaliserad dopaminhalt” i hjärnan, och då kan ”klara skolan”, undvika missbruk, olyckor och kriminalitet. Det här är barn som både Socialstyrelsens och Läkemedelsverkets psykiatriska konsulter – ofta med nära koppling till tillverkarna av pillren – medvetet osynliggjort, som man uteslutit från sina utredningar, trots full vetskap om att de finns. När de här katastrofala siffrorna nu görs kända, är det bara att se fram mot att PR-folket efter känt mönster från tobaksbolagen, ges utrymme i media med sin skademinimering, och förklarar ”att andra data visar” … Och låter någon, från en av läkemedelsindustrin uppbyggd ”patientförening”, säga att ”medicinen” räddar liv. Alltmedan ännu fler barn blir skadade av överdoser från de narkotikaklassade medlen, utan myndighetsingripande. Och var är de som ska stå upp för barnen och förhindra sådana här katastrofer? De som också visste. De som redan fått information tidigare år. https://giftinformation.se/ Janne Larsson 5/4-2022 För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

KMR har efter mycket besvär fått fram uppgifter från Socialstyrelsen vi först inte trodde vara sanna, men som nu har bekräftats. Av de 97 barnen så har 15 barn i genomsnitt fått 24 elchocker var. Fyra barn har fått hela 30 elchocker var. I princip en elchock varje dag under en hel månad. Resten av barnen 10-12 elchocker. Det är lätt att konstatera att uppföljning av resultat inom psykiatrin är ett minst sagt eftersatt område. Och våra tidigare granskningar av området elchocker har visat att man inte ens vet hur många elchocker som getts i landet – och naturligtvis än mindre, resultaten av ”behandlingen”. De säger att ECT kan rädda liv, men i många fall är det tvärtom, som denna mamma kan vittna om: "Vår dotter tog sitt liv efter att ha blivit behandlad med ECT, hon blev 17 år. Det var hemskt att se en helt underbar och livlig person som vår dotter först bli helt tom och känslokall och senare ta sitt liv. Med all info som vi har i dag så hade vi aldrig gått med på ECT-behandling. Ansvarig läkare på BUP i Halmstad bestämde att vår dotter skulle få ECT, och hon fick 10 st behandlingar. Hon hade inget fritt val utan blev påtvingad ECT. Informationen vi fick som föräldrar var att ECT skulle rensa bort det negativa i henne. Vi fick ingen information om risken för bestående minnesskador." Se även gripande video om vad som hände en mors son efter sex elchocker: https://www.youtube.com/watch?v=1s_8slIBAoE Se även: forbjudelchockertillbarn.se Och när vi nu sökt data om hur det är med elchocker till barn, ett mycket känsligt område med en mycket drastisk metod, öppnar sig ett än större hål. Socialstyrelsen borde veta – men vet inte. De statistiskt ansvariga på myndigheten vill säkert väl, men har inte fått de redskap de behöver för att ens få in en tillförlitlig statistik över hur många barn i landet som fått elchocker. Psykiatrin rapporterar inte, trots bindande krav på att göra så. Psykiatrin lyckades även slippa att rapportera självmord i samband med psykiatrisk vård. Så nu vet man inte alls hur den psykiatriska vården fungerar. Det kan låta chockerande för många att elchocker överhuvudtaget fortfarande utförs. Men inte bara det, nu elchockas alltså även barn och ungdomar. Psykiatrin har alltså elchockat 97 barn på bara några år (2015-2020). Trots de biverkningar med minnesförluster och personlighetsförändringar som dokumenterats. Dessutom på växande hjärnor, med en spänning på upp till 400 volt på en hjärna som normalt arbetar med millivolt. De chockar hjärnan med 2300 gånger mer elektricitet än vad den behöver för att fungera. (1) Professor John Read, University of East London, är en av dem som har forskat mest runt elchocker. Han säger: "Det finns ingen forskning som rättfärdigar att elchocksbehandling (ECT) används på barn och ungdomar, och det är uppenbart oetiskt." Hur kan man medvetet försvara – och rekommendera – en metod som framkallar epileptiska grand mal (stort) anfall hos barn, med ström tillräckligt för att tända en 60-wattslampa och som beskrivs som tortyr i sken av behandling av FN, på växande hjärnor. Och detta i princip med tvång! Inget barn skulle nämligen frivilligt gå med på att låta sig elchockas. Det finns inga som helst kontrollerade studier över effekterna elchocker har på barn och en utvecklande hjärna och nervsystem. Det finns med andra ord inget vetenskapligt stöd. ”Under de 85 år som gått sedan ECT introducerades har det inte gjorts någon enda placebokontrollerad studie på individer under 18 år”, säger professor Read. Det är alltså rent kvacksalveri som pågår. ”Ansvariga vuxna och samhället borde vara skyldiga att förhindra att barn påtvingas ECT”, säger psykiater Peter Breggin som har anlitats som expertvittne i domstolar i USA angående skador efter ECT. En svensk överläkare i psykiatri sedan 30 år säger: "Det är fruktansvärt grymt och fel att ge elchocksbehandlingar till barn. En chef inom vården förklarade i en intervju att: 'Det är långa väntetider på BUP och att ECT-behandlingar är snabba så då blir köerna kortare'." För att återgå till rapporteringen av elchocker till barn. Det finns två register där man registrerar åtgärder inom sjukvården: • Kvalitetsregistretför ECT, som finns i Nationella Kvalitetsregister, en egen avdelning inom SKR, Sveriges kommuner och regioner, skall ge kunskap om hur vården fungerar och kan förbättras. • Patientregistret, som finns på Socialstyrelsen, ger underlag för statistik om sjukdomar och behandlingar inom specialistvården. Registrets data används för statistik om exempelvis psykiatrisk tvångsvård, skador och förgiftningar. Dessa register bör och skall naturligtvis ge samma underlag. Problemet är att de inte gör det. Och det faller tillbaka på psykiatrin som inte rapporterar. KMR har flera år tidigare undersökt trovärdigheten hos rapportering av ECT till Socialstyrelsen genom att kontakta enskilda vårdgivare inom psykiatrin och jämföra med rapporteringen till Socialstyrelsen. Differensen var närmast gigantisk. Det resulterade i att ett Kvalitetsregister uppfördes för ECT. Men som vi ser nu stämmer det fortfarande inte. Hur skall man då kunna se ”hur vården fungerar och kan förbättras”? Elchocker på barn är väl det mest drastiska man kan tänka sig. När vi nu begärde in uppgifter från bägge registren om ECT på barn skilde de sig dramatiskt åt. Efter mycket mails fram och tillbaka till bägge registren, visade det sig slutligen att 97 barn i Sverige fick elchocker under åren 2015-2020. WHO:s Resource Book on Mental Health, Human Rights and Legislation, säger: "Det finns inga indikationer för användning av ECT på minderåriga, och därför bör detta förbjudas genom lagstiftning." Ansvariga inom Socialstyrelsen vet förmodligen inte själva om omfattningen av detta. Men i ljuset av dessa uppgifter finns det inget annat alternativ än ett totalförbud för ECT på barn och ungdomar. Referenser: (1) https://www.kmr.nu/copy-of-tids-era-av-fruktan För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Kampanjen med den ”psykiska ohälsan” har gjort så att minst 20 procent av den vuxna befolkningen tar potentiellt beroendeframkallande, våldsframkallande och personlighetsförändrande psykofarmaka i form av sömnmedel, antidepressiva, lugnande och ADHD-amfetamin. Och inga blir bra, det blir bara värre. Skrämmande siffror. Enligt specifika siffror från Socialstyrelsen som KMR har begärt fram så hämtade 1 733 136 personer ut psykofarmaka förra året. (1) Det är 17 procent av den totala befolkningen, över 20 procent av den vuxna. Och det ökar varje år. 2020 var det 1 653 859 personer. En ökning med närmare 80 000 på två år. Långt över en miljon använder antidepressiva, mest kvinnor. Medan utförskrivningen av psykmediciner stagnerat bland äldre så har den stora, närmast explosiva, ökningen skett bland barn och ungdomar. Användningen av antidepressiva bland unga kvinnor slår rekord år efter år – medan den minskar i våra grannländer. Statistik som KMR tagit fram från toxikologiska undersökningar visar att självmord bland unga kvinnor ökar katastrofalt i samband med antidepressiva. (2) Men även om den stagnerat hos äldre så är förskrivningen skrämmande hög. Antidepressiva medel ökar fallrisken med 60 procent – en ren katastrof alltså. Var tionde åldring över 75 år får 10 mediciner eller mer. Vissa fick 30 mediciner, vilket närmast får räknas som eutanasi. 70 000 hamnar på sjukhus varje år efter en fallolycka. 70 procent av dessa fallolyckor, alltså ca 50 000, sker inom vården. 60 procent av dessa orsakas av psykofarmaka, alltså minst 30 000 fall. Fyra äldre än 65 år dör varje dag på grund av fallolyckor. En stor mängd får psykofarmaka utanför vården, hemma, så siffrorna är säker mycket högre. Förutom det personliga lidandet, så är den ekonomiska kostnaden för dessa olyckor 24 miljarder per år. Judoförbundet lär ut judons fallteknik till åldringarna, vilket naturligtvis är bra och kostnadsbesparande. (2) Men - om vi istället drar in så gott som all psykofarmaka så sparar vi minst 10 miljarder i direkta sjukvårdskostnader för fallolyckor, och kanske lika mycket till i medicin- och sjukvårdskostnader. För det är så att dessa mediciner faktiskt inte gör någon nytta. Enligt professor Peter Gøtzche så behöver vi bara 2 procent av all psykofarmaka – som idag portioneras ut som godis. Han menar att de inte fungerar, att de är beroendeframkallande och våldsframkallande, och faktiskt dödliga. Han menar också att vi skulle klara oss mycket bättre utan psykiatri. Professor Peter Gøtzche intervjuas i Hufvudstadbladet (Helsingfors) Och om detta inte vore tillräcklig argument för besparingsivrarna inom vården, så påpekar han att de psykiatriska drogerna dödar 539 000 åldringar i förtid (internationellt sett). Patienter som får antipsykotika lever t.ex. 20 år mindre än andra, och det beror på medicinerna de får. Gøtsche har forskat i åratal i studier om psykofarmaka. Det är bedräglig forskning och mörkning av självmord. Han säger i Hufvudstadsbladet: ”Antidepressiva ökar risken för självmord i alla åldrar, effekten av adhd-medicin är tveksam och läkarna ser inte skillnad mellan abstinenssymtom och sjukdom. Psykofarmaka är den tredje vanligaste dödsorsaken efter hjärtsjukdomar och cancer.” Peter Gøtzche är en av världens mest respekterade oberoende forskare, tidigare chef för Nordiska Cochraneinstitutet*, så man kan inte nonchalera vad han säger. Han har forskat noga i detta. I tidningen The Guardian (3) varnar han i en artikel med rubriken ”Psychiatric drugs are doing us more harm than good” för epidemin med antidepressiva och menar att de är beroendeframkallande med samma symtom som för bensodiazepinerna, 37 av 42 utsättningssymtom var samma för antidepressiva som för bensodiazepiner. Det här är ett internationellt problem i västvärlden. 7,3 miljoner britter använde antidepressiva förra året, det blir 17 procent av befolkningen, samma som för Sverige. 45 miljoner amerikaner, 13,2 procent, använder antidepressiva idag, 6,8 procent år 1999. Under samma period ökade självmorden i USA med 24 procent. (4) ”Det är svårt att tro att så många har blivit mentalt störda och att dessa ökningar reflekterar ett genuint behov, så vi behöver leta efter andra förklaringar”, säger Gøtzche som menar att det finns tre huvudsakliga anledningar för den enorma ökningen: 1. Psykiatrins diagnoser är så vaga att många friska personer blir diagnostiserade. Idag skrivs antidepressiva ut åt så många olika indikationer, att ordet antidepressiva förlorat sin mening. Utseendefixering är en indikation. 2. En stor del av den kommitté i amerikanska psykiatriförbund (APA) som skriver psykiatrins diagnosmanual (DSM) står på läkemedelsbolagens lönelista. För tio år sedan var det ca 40% av alla i kommittén. 3. Läkemedelsbolagens beteende har varit värre inom psykiatrin än i någon annan del av medicinen, med miljarder dollar i böter för bedräglig marknadsföring. Sedan kommer problemen med beroende, det står nu klart att man har väldigt svårt att sluta med dem. Utsättningssymtomen, eller avtändningssymtomen rättare sagt, misstolkas som att de ”underliggande problemen kommer till ytan”, varmed dosen ökas. Psykiatriska droger orsakar dessutom ofta samma symtom de avser att bota. Idag är det allmänläkare som skriver ut majoriteten psykofarmaka, när de inte vad de skall göra så skriver de ut ett recept på psykofarmaka. Och det finns inga officiella alternativ, alla alternativ som presenteras avfärdas som ”ovetenskapliga”. Och till slut konstaterar Peter Gøtzche att antidepressiva inte fungerar som folk tror. De är inte bättre än placebo, en liten effekt, 1 av 10, på de med svår depression. Hälften av alla användare får sexuella störningar, en effekt som fortsätter långt efter man slutat. Förutom en hel del andra obehagliga biverkningar. Då är det bara att inse att Big Pharma tagit över svensk sjukvård – i allians med psykiatrin. Eller om det är tvärtom! * Peter Gøtzche har varit professor i klinisk analys vid Köpenhamns universitet och föreståndare för Cochrane-centret i Norden. När Gøtzche blev för obekväm i sina uttalanden uteslöts han ur Cochraneinstitutet. Referenser: (1) http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas/lakemedel (2A) https://www.kmr.nu/single-post/%C3%B6kad-trend-av-sj%C3%A4lvmord-bland-unga-kvinnor-som-anv%C3%A4nder-antidepressiva (2) https://judo.se/fallprevention/falltrygghet-for-aldre/ (3) https://www.theguardian.com/commentisfree/2014/apr/30/psychiatric-drugs-harm-than-good-ssri-antidepressants-benzodiazepines (4) http://jama.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=2467552 För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Man måste erkänna att marknadsföringen och strategin har varit genial. ADHD har blivit en multimiljardindustri. ”En ohelig allians mellan läkemedelsbolag och deras konsulter, akademiska psykiatriker, tjänstemän – och kändisar, har skapat en ADHD-epidemi. Det genialt försåtliga bakom denna allians, sålde in störningen snarare än drogerna i sken av att förespråka ’ADHD-medvetenhet.” Så skrev New York Times i sin bokrecension av ADHD Nation: Children, Doctors, Big Pharma, and the Making of an American Epidemic, av Pulitzer Prize-nominerade New York Times reporter, Alan Schwarz. (1) Med mer än 10 miljoner barn bara i USA som får ADHD-diagnos och ett stort antal droger och ytterligare ett antal miljoner i övriga världen har man skapat en ADHD-epidemi, snart en pandemi – i syfte att kunna sälja droger. I USA får över 200 000 barn i åldrarna 0-5-år ADHD-amfetamin. Många kan inte ens gå. (2) Gigantiska biverkningar och överdoser i Sverige Enligt data från Giftinformationscentralen i Sverige har 657 småbarn (0-4 år) blivit förgiftade av ADHD-droger sedan år 2011. 106 av dem år 2019. KMR har informerat om de alarmerande förhållandena ett antal gånger tidigare. Media är knäpptyst. I Sverige har totalt 1330 barn och ungdomar tagit överdoser, medvetslösa och hallucinerande och forslade till akuten med ambulans. Totalt 231 tog medvetet överdoser år 2019. Inga biverkningar inrapporterades till läkemedelsverket. Alltså, ingen anledning till oro! https://www.kmr.nu/single-post/2020/09/03/231-barn-tog-medvetet-%C3%B6verdoser-av-adhd-droger-totalt-657-sm%C3%A5barn-0-4-%C3%A5r-f%C3%B6rgiftade-av Schwarz tror i för sig att ADHD är en giltig diagnos, men att den enorma mängden människor med diagnos och lösningen med droger är helt galen. Dessutom gäller diagnosen inte bara barn och ungdomar längre, nu får påstått hyperaktiva spädbarn och distraherade äldre diagnos och droger. Dessutom var det ursprungligen bara ett fåtal barn, 2-3 procent, som skulle få diagnosen och ännu mindre skulle få amfetamin. Idag är det upp till 10-15 procent som får det. I vissa områden 20 procent. I en skola var det 60 procent. I Sverige har i vissa kommuner upp till, och till och med över, 13 procent av barn 10-14 år som blivit diagnostiserade och får amfetamin. Man lovade från början att det inte skulle överstiga 2-3 procent, och att ett ytterst fåtal skulle få Ritalina. Politikerna köpte detta. Idag får omkring 70 000 barn och ungdomar ADHD-droger. Men man måste dock inse att det inte finns några som helst fysiska, medicinska fel; inga som helst tester, inga data som stöder ADHD-diagnosen som ett fel i hjärnan som skall ”medicineras” bort. I synnerhet inte med droger såsom Ritalina vilket anses ha större påverkan på hjärnan än kokain. https://www.kmr.nu/single-post/2019/08/16/adhd-droger-%C3%A4ndrade-hj%C3%A4rnan-p%C3%A5-barn-redan-efter-fyra-m%C3%A5nader-v%C3%A4rre-%C3%A4n-kokain Lögnerna började med att man sålde in slogan ”kemisk obalans i hjärnan” på 90-talet. Ingen har dock kunnat mäta det, men det lät bra. Media som var de som förde fram budskapet tror fortfarande på det, eller är beordrade att tro på det. Psykiatriker på högsta nivå har dock erkänt att detta inte stämmer. Den andra slogan var att ”barnen behövde sitt amfetamin precis som en diabetiker behöver sitt insulin”. Nå, det behöver väl knappast kommenteras, för vilket barn har amfetaminbrist. Koncentrationen Därmed inte sagt att barn, ungdomar och äldre kan ha svårt att koncentrera sig och ha andra problem som går under slaskdiagnosen ADHD. Men det är lösningen som är galen. Diagnosen är endast till för att sälja ADHD-droger, punkt slut! Amfetamin framkallar ett tillstånd som drogmissbrukarna kallade ”att punda”. De kunde sitta i timmar och plocka isär en radio, klocka eller annat, fullständigt ”fokuserade”. De fick dock aldrig ihop dem igen. Detta tillstånd misstolkas som att barnen är koncentrerade. En av Sveriges värsta kriminella på 90-talet berättade att han fick amfetamin i skolan och att ”utbildningen är ett stort svart hål”. Fast han satt still. På 1950- och 60-talet såldes Ritalina som ett bantningsmedel. Man fann snart andra användningsområden. Husmödrarna kunde nu plötsligt städa hela huset och gå och handla och hämta barnen, allt på en enda timme och, och… nattarbetare och chaufförer kunde vara uppe hela natten. Det fanns ingen hejd på den nya energiskapande medicinen. När man så skapat ett antal hundratusen drogberoende husmödrar, chaufförer, nattarbetare var det dags för baksmällan. I slutet av 1960-talet var Medicinalstyrelsen i Sverige tvungen att förbjuda amfetamin och Ritalina, som då kallades ”Bäng-rita” av missbrukarna för att man blev så knäpp av den – förutom en del dödsfall. I slutet av 1980-talet var det så dags igen. Denna gång var barnen målgruppen. Man uppfann diagnosen ADHD för barn som inte kunde sitta still i skolan. Skoltrötta barn skulle piggas upp. Precis som krigströtta tyska soldater som fick amfetamin för att kunna kriga bättre. Föräldrar gör vad som helst för sina barn – ger dem till och med amfetamin. Psykiatriker Gillberg, förklarade ju i radio 1988 att: ”Ritalina var det minst farliga av allt i barnpsykofarmaka-arsenalen”. Man undrar ju då hur de övriga i arsenalen var. Gillberg ville skaffa sig ett namn och hittade på diagnosen DAMP som vann internationellt erkännande – ett tag. Den försvann dock samtidigt med att hans fru och några forskningskolleger strimlade 100 000 forskningspapper som hade begärts ut av två forskare för granskning på grund av de ”överdrivet perfekta resultaten”. Gillberg fick dagsböter och försvann ur rampljuset. Han supportades av läkemedelsbolaget som sålde Ritalina. ”Vi har goda kontakter med Gillberg”, sade en representant på Ciba Geigy som då sålde Ritalina, till en KMR-medlem. Hursomhelst, man bestämde sig för att satsa på diagnosen först – och låta ”medicinen” följa med. Utan diagnos ingen ”medicin”. Ett antal anhörigföreningar startades upp världen över av psykiatriker knutna till läkemedelsbolag som sponsrade dessa med mångmiljonbelopp för att sköta marknadsföringen. Föreningen Attention i Sverige fick en miljon kronor. De skötte sig utmärkt och är idag de främsta förespråkarna för diagnos och ADHD-droger. Läkemedelsbolagen sätter in helsidesannonser i deras tidning. Tack för hjälpen” De har åkt runt i Sverige som ambassadörer för läkemedelsindustrin och sprider budskapet och drogerna. ”Jag har också ADHD!” Multimiljardindustri Det var allt som allt en lönsam satsning. Enligt en studie i Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry omsätter ADHD-industrin mellan 143 och 266 miljarder dollar per år och enligt IMS Health så har receptkostnaderna för ADHD-droger närmast tredubblats från 4 miljarder dollar år 2007 till 11,2 miljarder dollar år 2015. Det blir över en biljon kronor – per år. (3) Bara för att få lite perspektiv på hur mycket detta är så tar det minst 30 000 år att räkna till en biljon, om man räknar ett tal per sekund, vilket man inte ens klarar av. Det produceras idag omkring 150 TON – 160 000 KILO amfetamin och amfetaminliknande droger till barn och ungdomar – per år. (4) Bara för att få lite perspektiv på hur mycket detta är så motsvarar det ungefär 350 fulla lastpallar av illegalt amfetamin på gatan. När polisen i Sverige beslagtar några kilo amfetamin blev det rubriker på förstasidan. Om man lyssnar på den Goebbel-liknande propagandan från Psyko Pharma (läkemedelsbolag och psykiatri i allians) verkar det inte vara några problem alls. Men nio länder, inklusive Sverige, har utfärdat minst 44 varningar om att ADHD-droger orsakar skadliga, till och med dödliga biverkningar, inklusive: 13 varningar för att stimulantia orsakar hjärtproblem, 10 varningar för mani/psykos, 9 varningar för kardiovaskulära problem och 8 varningar för att stimulantia orsakar dödsfall. (5) Och då är inte de inräknade som inte rapporteras. Det är nämligen bara en liten del av alla biverkningar som rapporteras till respektive läkemedelsverk. KMR har tidigare skrivit om att minst 1500 barn och ungdomar i Sverige fått åka till akuten, 24 med ambulans, efter att ha använt ADHD-droger. Inte en enda av dessa fall har rapporterats till Läkemedelsverket eller Socialstyrelsen. Det var Giftinformationscentralen som meddelade detta vid förfrågan. Om man då söker efter biverkningar från ADHD-droger på Biverkningsregistret, så syns inte dessa. Det är ”konsulter” kopplade till Big Pharma som jobbar på Läkemedelsverket som ”experter” som sett till detta. Alan Schwarz beskriver ett omfattande missbruk av ADHD-droger bland studerande. En medicine studerande fejkade symtomen hos ADHD för att få ADHD-droger som han trodde skulle hjälpa honom med det akademiska trycket. När han till slut hamnar i en amfetaminpsykos säger fadern till läkaren att han kommer att dö om han inte slutar skriva ut amfetamin till sin son. Två veckor efteråt hängde han sig i en garderob. Schwarz tar även upp en del exempel i boken som visar hur det kan gå när man släpper lös en så obskyr diagnos som gör att mer än 1 av 7 amerikanska barn får diagnosen ADHD och majoriteten får amfetamin. Ett flertal studier har visat att de yngsta i klassen är mer benägna att få en diagnos än de övriga; att färgade har större risk att feldiagnostiseras än vita. En läkare säger i boken ”Vi har som samhälle bestämt att det är för dyrt att modifiera barnets omgivning. Därför modifierar vi barnet.” Alan Schwarz har i sin bok A.D.H.D. Nation inriktat sig på ”den oheliga allians mellan läkemedelsbolag och deras konsulter, akademiska psykiatriker, tjänstemän – och kändisar”, som byggt upp ett mångmiljardimperium ”genom att med betalda studier odla ömsesidigt fördelaktiga relationer med psykofarmakologer vid prestigefyllda universitet som Harvard och tvätta sina marknadsföringsbudskap via betrodda organ såsom WHO, och på så sätt skapade läkemedelsindustrin en självbejakande vetenskapscirkel, en som krossade allt oliktänkande." När vi om ett decennium tittar tillbaka på den förlorade generation som uppfostrats med amfetamin så undrar vi hur det kunde gå till. Men då har förmodligen Psyko Pharma redan hittat på en ny medicin… (1) Steve Silberman, “Overselling A.D.H.D.: A New Book Exposes Big Pharma’s Role,” The New York Times, 22 aug 2016, http://www.nytimes.com/2016/08/28/books/review/adhd-nation-alan-schwarz.html. (2) IMS, Vector One: National (VONA) and Total Patient Tracker (TPT) Databas, år 2013, utdraget 2014. (3) Blaire Briody, “The Shocking Cost of Your Child’s ADHD,” The Fiscal Times, 1 apr 2013, http://www.thefiscaltimes.com/Articles/2013/04/01/The-Shocking-Cost-of-Your-Childs-ADHD. “Medicines Use and Spending in the U.S.,” IMS Institute for Healthcare Informatics, apr 2016, http://www.imshealth.com/en/thought-leadership/ims-institute/reports/medicines-use-and-spending-in-the-us-a-review-of-2015-and-outlook-to-2020; “Top Therapeutic Classes by U.S. Spending,” IMS National Sales Perspectives, 23 Feb 2012,http://www.imshealth.com/files/web/Corporate/News/Top-Line%20Market%20Data/Top_Therapy_Classes_by_Sales.pdf. (4) http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/120-ton-adhd-droger-produceras-varje-aar-sverige-ledande-konsument-1151980 (5) Ritalin Side Effects Center, RxList, http://www.rxlist.com/ritalin-side-effects-drug-center.htm, 24 Aug 2016; Adderall Side Effects Center, RxList, http://www.rxlist.com/adderall-side-effects-drug-center.htm, 24 aug 2016. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Idag drogar ungdomar ner sig med psykdroger som om det vore godis. Tramadol samt ”Benzo” säljs och konsumeras helt öppet. De är starkt våldsframkallande och ligger bakom dagens skjutningar. Det finns föräldrar som inte tycker det är något att bry sig om, sade kammaråklagare Linda Wiking i Göteborg till SVT Nyheter. (1) Ett stort problem är att dessa droger legitimeras genom att kallas läkemedel – de läker absolut ingenting. De är dock oerhört beroendeframkallande. Så gott som alla illegala droger har introducerats av psykiatrin. Morfin, heroin, amfetamin, ecstacy, LSD har varit del av psykiatrins arsenal åt människor som söker hjälp för sina själsliga problem. Och nu har de återupplivats inom psykiatrin med tillägg av ketamin och magiska svampar. Sigmund Freud lade grunden för omfattande kokainmissbruk över hela Europa vid sekelskiftet. Värre än idag faktiskt. Han var själv missbrukare av kokain i tio år. Han förespråkade och skrev lovsånger åt dess euforiska effekter. Han hävdade att kokain var ett universalmedel mot ångest och depressioner. Han avslöjade dock inte att två läkemedelsjättar betalade honom för att göra reklam för deras kokainextrakt. Psykiatriker hävdar att de har utvecklat psykofarmaka med fantastiska resultat. Men är denna uppräkning av kemikalier verkligen de "vetenskapliga framsteg" för själsliga problem som de påstår? Om så, vad kommer det sig att listan på biverkningar är hundra gånger längre än resultaten? För att överhuvudtaget kunna marknadsföra dessa droger måste psykiatrin hitta på att de botade något, att de var läkemedel. De kom på att felet måste ligga i hjärnan. Inflytelserika psykiatriker, flitigt betalda av läkemedelsindustrin, hävdade att de lugnande medlen var lika viktiga som införandet av atomenergi. Nu betraktade psykiatrikerna sig som ”riktiga läkare” som gav ”mediciner” åt patienter, nu vanliga medborgare med livsproblem, och inte bara vårdare åt de sinnessjuka. Psykiatrin flyttade ut från sinnessjukhusen in i samhället. Det blev nu på modet att använda dessa medel. Valium blev västvärldens mest ordinerade medel och kom att kallas ”mammas lilla hjälpreda”. Enbart under ett år, 1978, såldes 2,3 miljarder tabletter. Därefter kom Prozac som fick fler biverkningsrapporter än alla andra psykdroger sammantaget, på bara några år. Samtidigt som Prozac introducerades startade vansinnesbrotten, idag räknade i tiotusental. Det ingen vet är att den utbreda användning av psykdroger i samhället under 2000-talet planerades redan 1967 av dåtidens mest inflytelserika psykiatriker. Du sköna nya värld har blivit en realitet. Se videon om psykofarmakans historia som aldrig visats: https://www.youtube.com/watch?v=uoxT7BMWpaM (1) https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/darfor-dras-ungdomar-till-tramadol-och-benzo För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten