Ny studie: Amfetamin hjälper inte ADHD-barn med inlärning
”Centralstimulantia bör inte förskrivas”
I decennier har de flesta läkare, föräldrar och lärare trott att centralstimulerande medel hjälper barn med ADHD-diagnos att lära sig och förbättra sina skolprestationer. Men i den första studien i sitt slag, enligt forskarna, fann de att amfetaminet inte har någon positiv inverkan på hur mycket barn med ADHD lär sig i klassrummet. Det är naturligtvis inget överraskande, men nu är det fastställt. Om man benämner det med dess rätta namn, amfetamin istället för medicin, står det klarare.
Ungefär 10 procent av barnen i USA har diagnostiserats med ADHD (ca 6,1 miljoner) och mer än 90 procent av dem ordineras centralstimulerande medel, oftast amfetamin, typ Adderall eller Ritalin, som den huvudsakliga behandlingsformen i skolmiljöer. De flesta läkare och lärare tror att dessa droger kommer att resultera i förbättrade skolprestationer. Men det enda som händer är att barnen sitter tystare och still längre. Alltså beteendemedicinering.
Samma förhållande råder i Sverige, 10 procent av barn och ungdomar har ADHD-diagnos. 66 000 får centralstimulerande medel.
I USA har det uppstått en situation där 10% av alla gymnasiestuderande och ända upp till 35% (5-35%) av alla högskoleelever, utan diagnos eller ADHD-problem, använder Adderall (rent amfetamin) i tron att det skall hjälpa dem med deras studier. De kan sitta uppe halva nätterna och hårdplugga. Uppenbarligen hjälper det inte.
Det grundläggande misstaget är att man tror, eller rättare sagt propagerar för, är att amfetaminet skulle öka koncentrationen, men det är inte riktigt vad amfetamin gör. Frågar man en amfetaminist om detta skrattar han bara. De kallar det att ”punda”. De kan sitta i timmar och skruva isär apparater – utan att få ihop dem. Det är inte koncentration, det är drogframkallad fixering. Att barnen sitter still innebär inte att de lär sig mer.
"Läkare och lärare har haft tron att medicinering hjälper barn med ADHD att lära sig eftersom de slutför mer sittarbete och spenderar mer tid på uppgifter när de medicineras", säger William E. Pelham, Jr., seniorförfattare till studien och chef för The Center or Children and Families.
"Det fanns ingen påvisbar effekt av medicinering på att lära sig det material som lärs ut under undervisningen," skrev forskarna." ”
Långtidsstudie nonchalerades
William E. Pelham, som är verksam vid Florida International University, har varit med i en tidigare studie, den mest välrenommerade och citerade långtidsstudien, MTA-studien, som varade i 16 år och där man kom fram till att medicinering inte hade någon som helst positiv verkan, tvärtom. Pelham var positiv från början till medicinering och forskarna hade från början tänkt sig bevisa att behandling med psykostimulantia var säker och effektiv i långtidsbehandling, men bevisade detta istället:
• Psykostimulantia har inga långtidseffekter alls för barnen.
• Barnen normala utveckling stoppade – de växer inte som de skall, vilket naturligtvis påverkar den växande hjärnan. De bli i genomsnitt 4 cm kortare än andra barn.
• Psykostimulantia är förenat med aggressivt och asocialt beteende. (Amfetamin anses var den mest aggressionsframkallande drogen av alla.)
Men det var det ingen som brydde sig om, trots att det var den första och enda långtidsstudien som gjorts med ADHD-droger.
”Vad denna studie visar är att medicinen inte har någon effekt på hur mycket barn lär dig i klassrumsmiljön"
"Under de senaste 30 till 40 åren har det varit tydligt att ADHD-barn har haft problem med att lära sig ... och detta trots att andelen ADHD-barn som medicineras har skjutit i höjden," sa Pelham.
Forskarna utvärderade 173 barn mellan 7 och 12 år med ADHD som hade beteendemässiga, känslomässiga och inlärningsutmaningar. Studien inkluderade även forskare från University of California, San Diego; University of California, Irvine; Florida State University och Penn State College of Medicine. Resultatet var klart:
"Tyvärr fann vi att medicinering inte hade någon inverkan på inlärningen av det faktiska innehållet i läroplanen."
Varje barn randomiserades till att medicineras med centralstimulerande medel med under antingen den första eller andra av instruktionsfasen, och fick placebo under den andra.
Denna studie är unik eftersom studier av effekterna av centralstimulantia tidigare inte bedömt faktiska skolprestationer. (Forskarna menar att det här är den första studien i sitt slag. Dock menar vi att det finns andra studier från Kanada och Australien som pekar på samma resultat, red. Anm.)) Istället fokuserade studierna vanligtvis på beteende som bedömts av lärare eller föräldrar. Ändå är akademiska prestationer en av de kritiska anledningarna till att föräldrar vill att deras barn ska ta droger.
Dåliga akademiska prestationer är en av de mest försvagande funktionsnedsättningarna i samband med ADHD, vilket ofta leder till de långvariga yrkesmässiga och ekonomiska svårigheter som kännetecknar ADHD i vuxen ålder. Nu visade det sig att deras prestationer inte förbättrades.
Forskarna skriver:
"Medicinering hade ingen märkbar inverkan på hur mycket barn lärde sig från akademiska enheter inom vetenskap, samhällskunskap och ordförråd."
Tidigare forskning utförd av Pelham, en pionjär inom ADHD-forskning och -behandling, har funnit att beteendeinterventioner och stöd i skolan - när den används först - är billigare och mer effektiv för att behandla barn med ADHD än medicinering.
"Vår forskning har gång på gång funnit att beteendeintervention är bäst för barn med ADHD eftersom de, deras lärare och deras föräldrar lär sig färdigheter och strategier som hjälper dem att lyckas i skolan, hemma och i relationer på lång sikt," sa Pelham. "
”Att medicinera våra barn löser inte problemet - det tar bara bort symptomen tillfälligt. Istället bör familjer fokusera på beteendeinsatser först och lägga till medicin endast om det behövs."
Sammanfattningsvis skriver forskarna att föräldrar och barnläkare tror att centralstimulantia kommer att leda till akademisk förbättring och att akademisk prestation är ett primärt mål för ADHD-behandling. Forskarna föreslår att om detta är målet, centralstimulantia bör inte förskrivas. Istället bör den akademiska undervisningen och stödet förbättras:
"Vårt misslyckande med att hitta en effekt av stimulerande läkemedel på inlärningen av individuella akademiska läroplansenheter väcker frågor om hur stimulerande läkemedel skulle leda till förbättrade akademiska prestationer över tid. Detta är viktigt med tanke på att många föräldrar och barnläkare tror att medicinering kommer att förbättra akademiska prestationer; Föräldrar är mer benägna att söka medicinering (jämfört med andra behandlingsalternativ) när de identifierar akademisk prestation som ett primärt mål för behandlingen. De aktuella resultaten tyder på att denna betoning kan vara missriktad: Ansträngningar för att förbättra inlärningen hos barn med ADHD bör fokusera på att få effektiv akademisk undervisning och stöd (t.ex. individualiserade utbildningsplaner) snarare än att använda centralstimulerande droger."
Denna studie publicerades i Journal of Consulting and Clinical Psychology och finansierades av USA:s största forskningsinstitut för mentalhälsa, National Institute on Mental Health.
En annan ny studie fann att ta centralstimulantia gjorde att barnen led mer än 18 gånger så stor risk att drabbas av depression. Men när barnen slutade ta drogen sjönk deras risk för depression tillbaka till den för deras friska jämnåriga. Liknande studier stöder denna effekt.
Referenser:
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu
Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten
