MIN DOTTER EHLINE

Min dotter Ehlines panikångest kom när hon var 14-15 år.
Då började hon med självskadande beteende som höll i sig i flera års tid för att döva smärtan. 
Sen övergick det även till att döva smärtan med mat och då började hon gå upp i vikt. 
Hon slutade på 125 kg. Då vart hon mer sjuk i ångesten och paniken, 
då började depressionen ta över. 

"Patienten som haft kontakt med psykiatrin från och till. Har problem med ångest, depression, självskadebeteende, sömnstörning." — Ehlines läkare

Men panikångesten vart inte bättre hon blev sjukare så då blev det tabletter som tog över hennes ångest
eftersom läkaren skrev ut så många beroendeframkallade läkemedel eftersom hon inte kunde döva ångesten i mat blev det i tabletter och psyk gav henne tabletter så då fick hon möjlighet att döva smärtan med dom.

Hjälpen hon fick inom psyk var helt klart dålig, hon fick ingen bra hjälp alls fick bara massa tabletter. Var det deras lösning på att få bort min dotters panikångest och depression?


Ehline skrev ett brev bara några dagar innan hon valde att ta en överdos av främst av läkemedel
som psykiatrin skrivit ut samma dag som hon skrev brevet.

 
Vi har valt att skriva ut vissa delar från brevet. Ehlines läkare låter vi gå under namnet "A".

Ingen av dom medicinerna som "A" har skrivit ut är mediciner 
mot panikångesten, jag börjar tvivla på att hon 
förstår hur min panikångest fungerar.

 

Jag har inte fått min panikångest av droger utan 
har haft det sen 14 års ålder, dom första åren var det mest 
att jag skar mig i armarna och åt mat.
Sen blev det bara värre och värre. 
1996 åkte jag första gången till psyk efter att jag skurit mig.

 

Nu har jag inte ätit värktabletter på 5 veckor 
och jag känner ingen längtan heller.
Det jag blir förbannad på är att "A" inte ser skillnaden på mitt värktabletts missbruk 
och att jag har lidit av panikångest i 17 år. 
Jag blir arg, ledsen och förtvivlad när hon inte ser skillnaden. 
Har också pratat med St Göran och Huddinge skjukhus 
om att dom tycker jag har blivit felbehandlad.

 

Tycker också att hon ska försöka lyssna på vad jag säger 
men hon gör inte det har försökt att vi ska 
träffas 1 gång i veckan för att följa upp alla mediciner 
hon ger mig men då säger hon istället 
att hon ringer mig om allt mellan 3 - 6 veckor, 
och om jag känner att medicinen inte hjälper får jag ringa 
och tjata ibland upp till 2 veckor och 
då ska jag sitta och må piss och vara helt upp&ner! 
eftersom jag inte kan vända mig någonstans 
för att få hjälp eftersom hon tydligen 
kan ringa upp min vårdcentral och St Göran. 
Och har "A" gått hem eller är ledig får jag vänta på att hon 
ska komma tillbaka eller behagar och ringa. 
För ingen annan uppe på psyk kan göra något.

 

Jag vill bara få rätt behandling 
och att min panikångest ska ge med sig.
"A" hotar också med att om jag tar någon annan medicin 
ska hon skriva av mina sömntabletter. 
Det känns som om jag är motarbetad i allt när det gäller henne.

 

Hennes otrevlighet har tagit hårt på mitt psyke. 
Hon har även varit otrevlig mot min vännina 
och kastat luren i örat på henne.
Jag har känt mig som en försökskanin 
med alla konstiga tabletter hon skrivit ut,
har haft biverkningar och hallisar.

Som Ehlines mamma har Ehlines bortgång tagit mig hårt, saknar mig dotter. Har fått så ont i kroppen, har fått hjärtsvikt av sorgen. Kan inte förstå att sånt här händer inom psykvården så många gånger Ehline ringde mig och mådde dåligt.
Och jag ringde psyk eftersom dom aldrig ringde upp min dotter, Ehline skulle levt idag om hon hade fått rätt hjälp.
Det enda hon ville var att bli frisk från sin ångest och depression.


Var med min dotter på ett möte den 6/9 och psykläkaren som min dotter hade då kom vi fram till att Ehline inte skulle få några tabletter men 10 min efter så ringde hon min dotter och så fick hon tabletter iallafall.

 

Och det var tabletterna som tog hennes liv.

 

"Detta får inte hända att patienter 
som lider så svårt av sin ångest och depression.
tar sitt liv för att psykiatrin är så dålig. 
Måste hända nått!
Den skördar många liv idag."

 

Hon kommer alltid vara saknad och älskad. Hon finns i alla våra hjärtan.
Mamma, Lucas, Pontus, Christoffer, Therese, Frida och vännerna.

Välkommen till KMR - Den internationella övervakaren av psykiatrin

© 2015 Kommitén För Mänskliga Rättigheter. Alla rättigheter förbehållna.