Psykiatriska droger och det sanslösa våldet
- Pressmeddelande KMR
- 18 hours ago
- 8 min read
Vi ser det alltmer, nyligen i Fagersta. Tidigare i Örebro, Trollhättan, Malmö med flera. Det sanslösa våldet har ökat i våra skolor. I USA har skolskjutningar blivit vardag. Man letar förtvivlat efter orsaker. Men det räcker med att läsa etiketten eller bipacksedeln. Den gemensamma faktorn i majoriteten av dessa våldsdåd är nämligen psykiatrisk behandling och psykiatriska läkemedel. Detta negligeras totalt.
Masskjutningar, kniv- och svärdsdåd, familjemord och självmord som tycks komma från ingenstans har blivit ett återkommande fenomen. Särskilt i USA där ett hundratal skolskjutningar har förekommit med hundratals dödsfall och tusentals skadade. Men vansinnesdåden förekommer inte bara i skolorna, de förekommer överallt. Enligt det material som sammanställts av flera kända forskare och KMR:s huvudkontor, CCHR International, finns en faktor som alltför sällan undersöks, faktiskt mörkläggs: psykiatriska läkemedel. Kliniska studier, myndighetsvarningar, rättsfall och dokumenterade våldsdåd visar enligt dessa källor att antidepressiva, ADHD-droger och andra psykofarmaka kan framkalla agitation, akatisi, aggression, mani och psykotiska tillstånd – och i vissa fall våld mot både den egna personen och andra. CCHR har nu fullständigt dokumenterat 145 våldsincidenter med koppling till användning eller utsättning av psykiatriska läkemedel. 720 människor dödades och 1 602 skadades.
145 våldsdåd – 720 döda och 1602 skadade
CCHR Internationals senaste sammanställning omfattar 145 extrema våldshändelser där gärningspersonerna använde eller höll på att sätta ut receptbelagda psykiatriska läkemedel.
Det handlar om masskjutningar, skolskjutningar, knivdåd, fordonsattacker, strypningar och andra grova våldshandlingar. Sammanlagt dödades 720 människor och 1602 skadades. Fallen har enligt CCHR kontrollerats mot bland annat medierapporter, domstolshandlingar och, där sådana funnits, toxikologiska analyser.
Nästan två tredjedelar, 63,5 procent, av fallen var skjutningar och 34 var skolskjutningar. Minst 40 procent av gärningspersonerna dog själva under eller i anslutning till våldsdådet, många genom självmord. Våldet omfattar alla åldersgrupper. I sammanställningen finns till och med ett fall där en sexårig pojke, som behandlades för ADHD, sköt och skadade sin lärare.
Det anmärkningsvärda är samtidigt hur sällan läkemedelsfrågan undersöks ordentligt. Av de 145 fallen innehöll endast nio toxikologiska analyser. CCHR kräver därför att rättsmedicinska undersökningar efter masskjutningar och andra extrema våldsdåd rutinmässigt ska kartlägga psykiatrisk behandlingshistorik, receptuppgifter och förekomsten av psykofarmaka i kroppen. Tennessee har under 2026 infört lagstiftning som CCHR vill se som förebild för resten av USA. I Sverige har man börjat mörklägga vilka psykiatriska droger förövarna har använt innan dådet.
Varningarna finns redan
Att antidepressiva läkemedel kan framkalla allvarliga beteendeförändringar är inte någon okänd eller ny teori. Varningarna finns i myndigheternas och läkemedelstillverkarnas egna dokument.
I informationen för antidepressiva läkemedel varnas bland annat för ångest, agitation, sömnlöshet, irritabilitet, fientlighet, aggressivitet, impulsivitet, akatisi, hypomani och mani. Patienter ska övervakas särskilt när behandlingen inleds och när dosen höjs eller sänks, eftersom förändringarna kan komma abrupt.
I den FDA-godkända informationen för Lexapro, escitalopram, anges enligt Peter Gøtzsches genomgång att man omedelbart ska reagera om patienten börjar handla efter farliga impulser, blir aggressiv eller våldsam, kraftigt agiterad, rastlös, arg eller irritabel eller börjar uppvisa hänsynslöst beteende. Health Canada gick redan 2004 längre och varnade för att människor i alla åldrar som använder dessa preparat kan utveckla beteendemässiga eller känslomässiga förändringar som innebär ökad risk att skada sig själva eller andra.
Det är alltså själva läkemedelsinformationen som varnar för just de tillstånd som återkommer före många extrema våldshandlingar.
Fick 13 psykdroger – dödade sina tre barn
Ett fall som fått mycket stor uppmärksamhet i USA handlar om Lindsay Clancy. Den 24 januari 2023 dödade Lindsay Clancy sina tre små barn i familjens hem i Massachusetts och försökte därefter ta sitt eget liv. Hon överlevde men blev förlamad från midjan och ner. När rättegången inleddes i juli 2026 riktades stor uppmärksamhet mot den psykiatriska behandling hon fått före tragedin. Sju läkare hade enligt uppgifter förskrivit sammanlagt 13 olika psykiatriska läkemedel. Rättegången har därför aktualiserat frågan om läkemedlens möjliga betydelse för hennes psykiska tillstånd och om vården varit försumlig. Rättegången pågår i skrivande stund. Podcastprofilen Matt Walsh kommenterade att om läkarna varit kriminellt försumliga borde även de kunna ställas till ansvar. Flera fall har förekommit där även psykiatrikerna dömts.
Det finns fler liknande fall, ett där modern dränkt sina barn, ett och ett i badkaret. En mor låste in sina tre barn i bilen och körde ner den i sjön medan hon tittade på. Bägge var på avancerad psykiatrisk behandling med psykiatriska medel.
Kliniska studier visar ökad aggression
Peter Gøtzsche och hans forskargrupp gick igenom 64 381 sidor kliniska studierapporter från 70 studier som erhållits från europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA. Resultatet var att antidepressiva läkemedel ökade aggression hos barn och ungdomar med en oddskvot på 2,79 jämfört med placebo.
Detta är särskilt betydelsefullt eftersom det inte handlar om efterhandsuppgifter från uppmärksammade mordfall utan om kontrollerade läkemedelsstudier.
Än mer talande är studierna på friska vuxna försökspersoner. I en systematisk granskning av placebokontrollerade försök nästan fördubblade antidepressiva förekomsten av händelser som FDA definierat som möjliga förstadier till självmord och våld. Oddskvoten var 1,85 och antalet som behövde behandlas för att en frisk person skulle skadas (= NNH), var endast 16.
Detta är viktigt eftersom personerna inte behandlades därför att de redan var våldsamma.
I studier med Duloxetin (antidepressiva – SNRI) var biverkningar som ökade risken för självmord och våld fyra till fem gånger vanligare (NNH) än med placebo. Potentiellt psykotiska händelser var också vanligare, och antalet som behövde behandlas för att en person skulle skadas var bara sju.
Liknande signaler återkommer i studier av fluoxetin (Prozac/Fontex). När Gøtzsche och David Healy granskade studier som använts för godkännande av fluoxetin mot depression hos barn fann de fler förstadier till suicidalitet och våld med läkemedlet än med placebo. I den största studien var NNH sex för neurologiska biverkningar och tio för allvarlig skada. I barnstudier av Sertralin avbröt åtta av 189 patienter behandlingen på grund av aggression, agitation eller hyperkinesi, jämfört med ingen av 184 som fick placebo.
Akatisi – när människan inte längre står ut med sig själv
En central mekanism i materialet är akatisi – ett läkemedelsutlöst tillstånd av extrem inre rastlöshet, agitation och psykisk plåga. Den drabbade kan känna ett närmast outhärdligt behov av att röra sig och beskriva upplevelsen som att vilja ”hoppa ur sitt eget skinn”. Tillståndet kan enligt den forskning som Gøtzsche redovisar kombineras med raseri, vanföreställningar och dissociation.
Det är inte vanlig oro. Akatisi kan innebära en extrem förändring av människans mentala tillstånd och har i litteraturen kopplats till våld både mot de
n egna personen och andra.
Det återkommande mönstret i de fall som granskas är slående: personer som tidigare inte varit våldsamma börjar uppvisa akatisi efter insättning eller dosförändring av ett antidepressivt läkemedel, utför en handling som är fullständigt främmande för deras tidigare personlighet och återgår därefter till sitt tidigare beteende när läkemedlet försvinner ur bilden.
Det är också väl dokumenterat att de farligaste perioderna kan vara när behandlingen inleds, dosen ändras eller läkemedlet sätts ut. Efter ett BBC-program om Paxil analyserades 1374 meddelanden från tittare, huvudsakligen patienter. Rapporter om våldsamma tankar, självskadebeteende och kraftiga känslomässiga förändringar visade ett återkommande tidsmässigt samband med insättning, dosökning, dosminskning eller utsättning av läkemedlet. Samma mönster återfanns i rapporter som läkare hade skickat till den brittiska läkemedelsmyndigheten.
Från vanliga människor till extrema våldshandlingar
Det är detta som gör frågan så allvarlig. De personer som reagerar behöver inte tidigare ha varit våldsamma. CCHR gjorde en undersökning redan 1989 där man fann att 78% av våldsverkare som hade använt psykiatriska droger inte hade någon våldshistoria innan dåden. Prozac hade då introducerats.
Gøtzsche redovisar bland annat en rättsmedicinsk undersökning av tio mordfall, där alla utom ett involverade SSRI- eller SNRI-preparat (påverkar både serotonin och noradrenalin). I ett fall utvecklade en 35-årig man som tog Paxil akatisi och knivhögg senare sin tidigare partner mer än 30 gånger. En annan man utvecklade akatisi och delirium under Paxil och dödade sin son.
Ett av de mest uppmärksammade rättsfallen gällde Donald Schell. År 2001 fann en jury ett läkemedelsföretag ansvarigt efter att Schell, 60 år, hade tagit Paxil i endast 48 timmar och därefter skjutit ihjäl sin hustru, sin dotter, sitt barnbarn och sig själv. I processen presenterades interna företagsdokument som enligt materialet visade att tillverkaren kände till att en mindre grupp människor kunde bli kraftigt agiterade eller våldsamma av läkemedlet.
Ett annat fall var Joseph Wesbecker, som 1989 sköt ihjäl åtta människor, skadade ytterligare tolv och sedan tog sitt eget liv en månad efter att han börjat med fluoxetin. Detta var det första sanslösa våldet i samband med att Prozac introducerades.
Materialet innehåller dessutom en lång rad skolskjutningar där gärningspersonerna uppges ha använt psykofarmaka: TJ Solomon, Elizabeth Bush, Jason Hoffman, Hammad Memon, Matti Saari, Steven Kazmierczak, Pekka-Eric Auvinen, Asa Coon och andra. Preparaten omfattade bland annat Ritalin, Paxil, Effexor, Celexa, Zoloft, Prozac och trazodon.
Det betyder naturligtvis inte att varje person som tar ett antidepressivt eller annat psykiatriskt läkemedel blir våldsam. Det är heller inte vad materialet hävdar. Problemet är att en liten andel kan drabbas av extrema reaktioner – och när många miljoner människor behandlas kan även en mindre procent (3–5%) få katastrofala konsekvenser.
Självmord och mord – två sidor av samma reaktion
Gränsen mellan våld mot andra och våld mot sig själv är dessutom inte tydlig i dessa fall. Många masskjutningar slutar med att gärningspersonen begår självmord. I CCHR material dog minst 40 procent av gärningspersonerna själva under händelserna, många genom självmord.
FDA införde 2004 en så kallad ”Black Box”-varning (den allvarligaste) om ökad risk för självmordstankar och självmordsbeteende hos barn och ungdomar som behandlas med antidepressiva; varningen utvidgades senare till unga vuxna. FDA hade tidigare rapporterat en risk för självmordshändelser hos barn på omkring fyra procent med antidepressiva.
I det äldre BMJ-inlägget drar Gøtzsche slutsatsen ännu längre: antidepressiva kan enligt honom orsaka både självmord och mord och riskerna gäller människor i alla åldrar. Han grundar detta bland annat på kliniska studier, studier på friska frivilliga och läkemedelsmyndigheternas egna uppgifter.
Ett mönster som måste undersökas
När ett extremt våldsdåd inträffar diskuteras gärningsmannens bakgrund, vapen, familj, skola, politiska åsikter och möjliga motiv i detalj. Däremot saknas ofta den mest elementära medicinska informationen: Vilka psykiatriska läkemedel hade personen ordinerats? Hade behandlingen nyligen påbörjats? Hade dosen höjts eller sänkts? Hade personen slutat med läkemedlet? Fanns läkemedlet eller dess metaboliter i kroppen?
Det gör det samtidigt omöjligt att veta den verkliga omfattningen.
Den centrala frågan är därför inte om alla våldsdåd orsakas av psykofarmaka. Det gör de uppenbarligen inte. Frågan är hur många av de till synes obegripliga våldsdåden som aldrig skulle ha inträffat om gärningspersonen inte hade behandlats med, fått ändrad dos av eller satts ut från ett psykiatriskt läkemedel.
Det finns redan kliniska data som visar ökad aggression. Det finns studier på friska människor som visar en ökning av tillstånd förknippade med självmord och våld. Det finns myndighetsvarningar för aggressivitet, fientlighet, impulsivitet, mani och akatisi. Det finns rättsfall, patientberättelser och dokumenterade fall där dramatiska personlighetsförändringar uppträtt efter läkemedelsbehandling. Och det finns nu en sammanställning av 145 extrema våldsdåd med 720 döda och 1 602 skadade där psykiatriska läkemedel förekommit. Ändå kontrolleras detta inte rutinmässigt efter masskjutningar och andra extrema våldsdåd.
Det borde vara självklart. Vid varje masskjutning, skolskjutning, familjemord eller annat oförklarligt extremt våld bör fullständig läkemedelshistorik och toxikologi tas fram. Inte bara illegala droger och alkohol, utan även antidepressiva, antipsykotiska, centralstimulerande och andra psykiatriska läkemedel – liksom uppgifter om nyligen genomförda dosförändringar och utsättning.
Först när detta görs systematiskt går det att fastställa hur stor del av det moderna sanslösa våldet som faktiskt är läkemedelsutlöst – och började när psykiatriska läkemedel sattes in, och i synnerhet antidepressiva och ADHD-droger. Före det förekom knappast sanslöst våld.
Om ett läkemedel kan framkalla aggressivitet, akatisi, mani, psykos, suicidalitet och våldsamma impulser är läkemedlet inte en perifer detalj efter ett oförklarligt våldsdåd. Det är en av de första saker som måste utredas. Detta görs inte alls – det mörkläggs. Frågan är varför.
Referenser:
Redaktör
Peter Anstrin
Ansvarig utgivare
Eva Andersson
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu
Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten
