"Fader till ADHD" chockade den officiella medicinen med sitt uttalande:

"ADHD är ett utmärkt exempel på en fiktiv sjukdom."

Uttalandet av dr Eisenberg, som anses vara "fader till ADHD", är särskilt chockerande för den ortodoxa medicinen, eftersom han tidigare i sin karriär var den största anhängaren av ADHD-medicin och designade diagnoskriterierna och behandlingsmetoderna.

Eisenberg blev känd som fader till ADHD då han i hög grad bidrog till definitionen av detta fenomen och fastställde behandlingen för den. Han var den första som genomförde biologisk forskning baserad på svårigheter i barns utveckling och kliniska prövningar på effekterna av psykiatriska droger för barn.

Hans senare kritik förmedlades av den tyska tidskriften Der Spiegel, till vilken den då pensionerade psykiatern sa att ”han aldrig skulle ha trott att hans upptäckt av ADHD skulle bli så populär."

Dr. Eisenberg var medlem i kommittén av psykiatriker inom American Psychiatric Association, APA, som utformade den andra versionen av diagnosbibeln DSM II år 1968. Han hade ursprungligen myntat termen "hyperkinetisk barndomsreaktion", som beskrevs av kommittén i konsensus och bekräftades av en liten klick APA-medlemmar som en psykisk störning, en ”obalans av hjärnkemikalier”. Senare ändrades termen till MBD och sedan till ADD och nu den populära innediagnosen ADHD. Kärt barn har många namn, tycks vara devisen. Eller också är det för att man måste ändra namn för att hålla liv i myten. När teorin om hjärnkemikalier vacklade, gick man över till det genetiska arvet.

”Genetisk predisposition för ADHD är mycket överdriven. Barnpsykiatriker bör noggrant identifiera psykosociala orsaker som ledde till problembeteendet, berättade Dr. Eisenberg för Der Spiegel. Han menade alltså att problemet ligger i personliga och sociala relationer och bör utredas istället för att ge barnet amfetamin, en av de mest beroendeframkallande och våldsframkallande drogerna.

”Korrekt diagnos kräver mycket tid. Ett piller kan ordineras mycket snabbt ", sa Eisenberg och suckade.

Manipulation med diagnoser och droger

På 1960-talet var psykiska störningar hos barn nästan okända. Idag hävdar officiella källor att vart åttonde barn i USA är psykiskt sjuk och att 5-6 miljoner amerikanska barn har ADHD-symtom. Dessa uppgifter fick den amerikanska psykologen Dr. Jerome Kagan att anklaga psykiatriker och läkemedelsbolag för att ha manipulerat med diagnoser och medicinering.

Enligt hans forskning så är ADHD är en "fabrikation".

"Till och med för femtio år sedan fanns det sjuåringar som var uttråkade i skolan och störde lektioner. På den tiden märktes ett sådant barn som lat. I dag sägs det att det lider av ADHD”. Därför har antalet barn med en psykiatrisk diagnos ökad, konstaterade Kagan.

"Alla barn som inte mår bra i skolan skickas till en barnläkare, och barnläkaren säger: ´Det är ADHD, här är Ritalina´. "

”Faktum är att 90 procent av dessa barn inte har någon störning. Problemet är detta: om mediciner finns tillgängliga för läkare, kommer de att ställa en passande diagnos.”

ADHD är en miljardindustri

Vissa kritiker av ADHD är skarpare än Kagan. Dr Jay Parkinson tror att majoriteten av barn som diagnostiserats med ADHD inte har några hälsoproblem. Enligt honom ligger problemet i samhället, särskilt utbildningssystemet som inte är anpassat till barn som skiljer sig från genomsnittliga barn. Modern psykiatri och läkemedelsindustrin drar nytta av att förskriva onödiga stimulanser som Ritalin och Adderall till barn. ADHD är idag en miljardindustri. I Sverige kostar en utredning 40-50 000 kronor. Mängder av barn blir feldiagnostiserade av privata utredare.

Vi har även det faktum att barn som är födda sent på året klassificeras mer med ADHD. Ett år gör mycket för utvecklingen hos ett barn.

Dopaminteorin och koncentrationen

Psykiatrin har utvecklat flera teorier om orsaken till ADHD, men den vanligaste är dopaminteorin. De påstår att dopaminet gör barnet mer intresserad och koncentrerad. Barn och vuxna som sägs ha ADHD påstås utsöndra mindre dopamin och tappar snabbt intresse och koncentration vilket att de söker nya intresseområden hela tiden. Teorin låter intressant och trovärdig, men haltar rejält vid närmare granskning. Människan har gjorts till en kemikaliemaskin utan egen vilja. Man kan helt enkelt inte mäta dopaminhalten i hjärnan.

Som professor Peter Gøtzsche, tidigare ordförande för Nordiska Cochrane-institutet, uttryckte det:

Om det nu skulle finnas någon kemisk obalans så är det de psykiatriska drogerna som orsakar den.

Teorin är skapad för att kunna sälja mediciner, eller rättare sagt droger. Amfetamin är lösningen då det ökar dopaminet, enligt psykiatrin. Det ökar koncentrationen i skolan, och förbättrar skolresultaten påstår de. Bägge påståenden är fel. Alla långtidsundersökningar visar att skolresultaten inte förbättras, tvärtom. Naturligtvis!

Effekten av ADHD-droger

Att koncentrationen skulle öka är ett medvetet felaktigt påstående. Bland amfetaminister kallas det att punda. Man kan sitta och skruva isär en radio i timmar – men aldrig få ihop den igen. En ”pundare” berättade att han fick för sig att måla om lägenheten – mitt i natten. Men när han var klar med det, målade han samtidigt om sin flickväns tånaglar med väggfärg när hon sov. Det slutade med att han på morgonen, mycket ”koncentrerad” målat om hela trappuppgången ner till utgången ett par våningar ner i mycket glada färger, vilket inte uppskattades speciellt mycket.

Det är ett droghypnotiskt tillstånd man pratar om – en fixering, inte fokusering.

Många av de rastlösa och alltför aktiva barnen kan lära sig att behålla uppmärksamheten på sina uppgifter med disciplin utan medicinering. Men som sades av Dr. Eisenberg i ett ögonblick av ärlighet, så är det mycket lättare för läkare att ordinera ett läkemedel för att hantera ett barn och dess problematiska miljö.

För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu