Förra året tog 227 barn (10-19) överdoser av ”ADHD-droger” (Ritalin, Concerta, Elvanse) i självdestruktivt syfte eller i självmordssyfte. På tio år har nu 1557 (!) barn skadat sig själva med ”ADHD-droger”. Bakom siffrorna (från Giftinformationscentralen) döljer sig en ofantlig tragik med barn som i många fall fått åka ambulans till akutmottagningar för behandling. Det här är fakta som är så opassande och obehagliga att ansvariga myndigheter sticker huvudet i sanden, och låtsas som att de inte finns – den tredje statsmakten, media, tiger om skandalen och har i det här området bara spelat rollen av maktens megafoner. Vansinnet med barn som tar överdoser – ofta av sin egen av psykiatriker utskrivna ”medicin” – är heller ingen nyhet, även om överdosfallen de två sist åren nått en nivå som vi aldrig sett tidigare. Några exempel (2018): • 14-åring, tagit sexton gånger normaldosen av sin Strattera; till sjukhus med ambulans. • 15-åring, tagit runt 50 Elvanse på några dagar; ”varit psykotisk, varit uppvarvad, inte sovit”, nu på sjukhus. • 12-årig tjej, tagit sexton gånger normaldosen av sin Concerta; på sjukhus, ”nervös … hjärtklappning, hög puls”. • 14-årig tjej, tagit Elvanse; på sjukhus, ”plockig, hallucinerar”. • 16-årig tjej, tagit 10 Ritalin och 8 Mirtazapin (antidepressiv) i självmordssyfte; på sjukhus, hittades ”halvt medvetande, såg elefanter, hörde röster”. Personer som bryr sig om barn blir troligen förvånade över att det överhuvudtaget finns några barn i den här kategorin – och blir förmodligen välbefogat chockade och upprörda över att det enbart under 2020 alltså var 227 barn (!) som tog överdoser i självdestruktivt syfte av de oftast narkotiska preparaten. Troligen skulle dessa personer bli än mer chockade om de fick veta att 1557 barn (!) sedan 2011 tagit överdoser av ”ADHD-droger”. Och inget har vi kunnat läsa om det i massmedia. Det här är en helt annan bild än den vi serveras i media, där Socialstyrelsens och Läkemedelsverkets psykiatriska experter av okritiska journalister tillåts berätta sagor. Det här är barn som förstör den falska psykiatriska PR-bilden av en verksamhet där unga med hjälp av ”medicin” får en ”normaliserad dopaminhalt” i hjärnan, och då kan ”klara skolan”, undvika missbruk, olyckor och kriminalitet. Det här är barn som både Socialstyrelsens och Läkemedelsverkets psykiatriska konsulter – ofta med nära koppling till tillverkarna av pillren – medvetet osynliggjort, som man uteslutit från sina utredningar, trots full vetskap om att de finns. När KMR nu gör förra årets katastrofala siffror kända, är det bara att se fram mot att PR-folket efter känt mönster från tobaksbolagen, ges utrymme i media med sin skademinimering, och förklarar ”att andra data visar” … Och låter någon, från en av läkemedelsindustrin uppbyggd ”patientförening”, säga att ”medicinen” räddar liv och skicka fram någon kändis som säger att han (av amfetaminet) fått ”superkrafter”. Alltmedan ännu fler barn blir skadade av överdoser från de narkotikaklassade medlen, utan myndighetsingripande. Och var är de som ska stå upp för barnen och förhindra sådana här katastrofer? De som också visste. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

”Värre än kokain”. Krymper hjärnan med 10% KMR har varnat för detta sedan 1988. Ett flertal studier bekräftar varningarna. En ny studie visar att centralstimulerande ADHD-droger, främst Ritalina, uppvisade signifikanta förändringar i den vita hjärnsubstansen, som ligger precis innanför hjärnbarken, och som är vital för kommunikationen mellan delar av hjärnan. Tidigare forskning visar även att Ritalina påverkar hjärnan ”värre än kokain” vilket chockade forskarna. En studie på KI bekräftar detta. En annan att hjärnan krymper. Beteckningen ”Shrinks” (hjärnkrympare) för psykiatriker har därmed fått en verklig betydelse. Skanning av barnens hjärnor visade stor skillnad på de som fick Ritalina och de som fick placebo. Det visar att barns hjärnor är synnerligen känsliga för förändringar under utvecklingen. Forskarna varnade för att de långsiktiga verkningarna av Ritalina på hjärnan i stort sett är okända. – Detta är den första studien där vi undersöker obehandlade patienter, vilket naturligtvis är helt avgörande för att ta reda på hur medicineringen påverkar en hjärna under utveckling, sade en av författarna bakom den aktuella studien, Liesbeth Reneman vid Universiteit van Amsterdam (UVA), till tidskriften Radiology där studien publiceras. Nu har det visserligen gjorts en sådan undersökning som vi redovisar nedan, men denna nya studie är synnerligen intressant och har fått uppmärksamhet världen över. Man undersökte 50 pojkar och 49 unga vuxna som hade diagnosen ADHD men som inte fått Ritalina. Därefter fick de Ritalina eller placebo i 16 veckor. Därefter undersöktes deras hjärnor med magnetkamera. Efter bara fyra månader upptäcktes markanta förändringar i den vita hjärnsubstansen. Reneman sade till Medscape Medical News : "Vi vet ännu inte om dessa effekter är reversibla eller inte och om de är relaterade till funktionella eller beteendeförändringar under en längre tid.” Tidigare undersökningar har visat att ADHD-droger krymper hjärnan med upp till 10 procent. (1998 National Institutes of Health (NIH) Consensus Conference on ADHD). Ordet shrinks har fått en signifikant betydelse. Man har alltså gett amfetamin till barn med utvecklande hjärnor i flera decennier utan att veta hur det påverkar hjärnan på dem. Reneman var också oroad över att en allt större grupp ungdomar som inte hade ADHD-diagnos använde stimulantia för att förbättra sina skolresultat, eller som rekreationsdrog. Värre än kokain – forskare blev ”chockad utav helvete!” En av de främsta internationella ADHD-experterna har tidigare bevisat vad kritiker sagt i alla år: ADHD-droger skapar skadliga förändringar i hjärnan. Forskningen visar att personer med en ADHD-diagnos hade normal hjärnaktivitet till att börja med, men fick tydliga skadliga hjärnförändringar efter ett års behandling med metylfenidat (typ Ritalin, Concerta). Det är en av ADHD-diagnosens ”fäder”, professor James Swanson, tillsammans med en av de främsta experterna på skanning av hjärnan, Nora Volkow från New York, som presenterat de avslöjande rönen. Forskningsresultaten publicerades i artikeln “Long-Term Stimulant Treatment Affects Brain Dopamine Transporter Level in Patients with Attention Deficit Hyperactive Disorder”, i PLOS ONE samt även JAMA. (1) Nora Volkov, vid Brookhaven National Laboratory, som räknas som ledande inom avbildning av hjärnskador efter droger, blev ”chockad utav helvete” (Sic) när hon såg resultaten, berättade hon för Washington Post, och ”forskningen visar helt klart att påståendet att Ritalina är ett svagt stimulantia är fullständigt felaktigt.” PET-scanning av hjärnan visar även att Ritalina är starkare än kokain och ännu mer beroendeframkallande. · Forskarna undersökte med PET-scanning de kroniska effekterna (ett år) av metylfenidat på 18 tidigare omedicinerade vuxna personer med en ADHD-diagnos; · Man jämförde resultaten med en kontrollgrupp på 11 vuxna, utan ADHD-diagnos, som alltså inte fick metylfenidat; · Det fanns inga skillnader i ”dopaminförsörjningen” mellan den omedicinerade ADHD-gruppen och kontrollgruppen, till att börja med. Som forskarna säger i artikeln: “The comparison of DAT [Dopamin Transporter] availability between groups (ADHD vs. Controls) for the baseline scan did not differ”). · Däremot fanns det mycket tydliga skillnader hos ADHD-gruppen efter att denna fått metylfenidat i ett år; men inga skillnader hos kontrollgruppen efter motsvarande tid. Som forskarna skrev: “Twelve months of methylphenidate treatment increased striatal dopamine transporter availability in ADHD (caudate, putamen and ventral striatum: +24%, p, 0.01); whereas there were no changes in control subjects retested at 12-month interval.” Det unika med denna forskning är att den gjordes på personer med ADHD-diagnos, som inte tidigare fått ADHD-droger (Concerta, Ritalin, Strattera). Så gott som alla tidigare studier, från vilka spekulationer och färgglada bilder på ”ADHD-hjärnor” presenterats, har gjorts på personer som får eller fått psykostimulantia. Man har med andra ord i dessa studier mätt effekterna av drogerna på hjärnan och presenterat det som bilden av en ”ADHD-hjärna”. Man kan säga att drogerna skapade det tillstånd i hjärnan som psykiatriker sade sig bota med drogerna. Vi har här tydliga bevis för att kroppens reaktion på det toxiska ämnet (metylfenidat) är att försöka motverka det skadliga angreppet. Ritalin/Concerta ökar mängden dopamin genom att blockera återupptaget (”by blocking the dopamine transporter (DAT)”); kroppens reaktion blir, som forskarna uttrycker det ”upregulation of dopamine transporter availability”, som när medicineringen avbryts leder till en till en sänkning i ”dopaminförsörjningen”. Och som forskarna skriver: 
“We hypothesize that the increased DAT availability is a compensation for the pharmacologic occupancy of DAT (estimated to be greater than 50%) and the increased elevations in synaptic DA.” Svensk undersökning från KI En svensk undersökning bekräftar den amerikanska rapporten. Undersökningen som till och med presenterades i Dagens Medicin visar att även låga doser av amfetamin kan ge skador och förändringar i hjärnan. Bland annat påverkas minne, inlärning och uppmärksamhet – ironiskt nog de funktioner drogen påstås hjälpa. Neurobiologen och medicine doktor Rochellys Diaz-Heijts vid Karolinska Institutet som stod bakom forskningen sade: – Vi hade inte väntat oss detta. Studien visar att påståendet att Ritalina skulle vara en svag stimulantia är helt fel. Centralstimulerande medel kan ge långvariga förändringar i hjärnan hos barn.” Men detta är naturligtvis ingen nyhet. Barnneurologen Fred Baughman från USA som själv upptäckt verkliga neurologiska barnsjukdomar har länge ansett att ADHD inte existerar som en sjukdom/störning i hjärnan. I sin bok beskriver han den forskning som lett fram till att miljontals barn får starka amfetaminpreparat, med avsikten ”att fylla läkemedelsbolagens fickor”. Han tar upp exemplet med 400 magnetröntgenbilder som gjordes på 400 barn, som fortfarande refereras till som vetenskapligt underlag. Hälften av barnen hade ADHD-diagnos. Psykiatrin på högsta nivå i USA (NIH) ansåg genom denna studie att barnens hjärna utvecklade sig senare hos ”ADHD-barn” på grundval av dessa bilder. Vad de inte rapporterade var att 66 procent av ADHD-barnen hade gått på kraftig centralstimulantia, amfetaminliknande preparat, innan, vilka bevisligen undertrycker tillväxt, vilket naturligtvis inkluderar hjärnan. Detta var vad de såg. Tidigare undersökningar har visat att ADHD-droger krymper hjärnan med 10 procent. (1998 National Institutes of Health (NIH) Consensus Conference on ADHD) Den slutliga spiken i kistan på ADHD-behandling med amfetamin slogs in genom MTA-studien. En studie där uppföljning finns för 3 år, 6 år, 8 år och 16 år. En studie där inblandade psykiatriker skulle bevisa att ADHD-preparat var ”säkra och effektiva” – minskade risken för missbruk, kriminalitet, skolmisslyckanden, och saknade menlig effekt på barnens fysiska utveckling. Men bevisade motsatsen. 16-årsuppföljningen av MTA-studien publicerades 2017. De egentliga resultaten av behandlingen var långt värre än vad som framkom i de olika publikationer som MTA-studien gick igenom. • Barn som fortsätter att ta psykostimulantia blir som unga vuxna i genomsnitt runt 4 centimeter kortare än barn som inte fått preparaten eller som fått dem i liten mängd; • Barnens normala utveckling hindras av de narkotiska preparaten; de växer inte som de ska – vilket naturligtvis påverkar den växande hjärnan; • Psykostimulantia, som Ritalin och Concerta, hade inga positiva långtidseffekter alls för barnen; • Tidigare hade forskarna tvingats medge att behandling med psykostimulantia var förenad med utveckling av ett mer aggressivt och antisocialt beteende. Gigantiskt experiment Det pågår ett gigantiskt experiment på våra barn. Miljontals barn ges amfetamin och amfetaminliknande ADHD-droger världen över. Omkring 4-5 miljoner barn och ungdomar i USA. 80 000 i UK och 61 000 får Centralstimulantia/Ritalina i Sverige. 5000 får andra mediciner. (2) På Sergels torg i Stockholm kunde man se tuggande amfetaminister flitigt vevande med armar och ben (väderkvarnar) uppvisa alla symtom på nerv och hjärnskador. Det borde vara nog för att höja alla röda flaggor. Psykiatrikerna och deras allierade läkemedelsbolag gör allt för att hissa ner dem. Referenser: https://press.rsna.org/timssnet/media/pressreleases/14_pr_target.cfm?ID=2102 https://www.telegraph.co.uk/science/2019/08/13/adhd-drugs-alter-structure-childrens-brains-scans-reveal/ https://www.medscape.com/viewarticle/916765 https://pubs.rsna.org/doi/10.1148/radiol.2019182528 https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/adhd-medicin-paverkar-barns-hjarnor https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/g7yWQ9/adhd-medicin-paverkar-hjarnans-utveckling Referens till studie i USA: 1) JAMA, 22/29 augusti, 2001 – Vol 286, No 8, s. 905 Artikeln: “Long-Term Stimulant Treatment Affects Brain Dopamine Transporter Level in Patients with Attention Deficit Hyperactive Disorder” publicerad i PLOS ONE den 15 maj 2013, https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0063023 https://rense.com/general13/kidsf.htm (Om länkarna inte fungerar, kopiera och klistra in i webläsare) (2) https://sdb.socialstyrelsen.se/if_lak/val.aspx För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Det är bevisat, enligt den största långtidsstudien, att ”ADHD-preparat” inte har några positiva långtidseffekter, ger bestående tillväxtstörningar – och ÖKAR risken för ett mer aggressivt och antisocialt beteende. Men i en serie inslag förmedlar SVT i stället ensidigt läkemedelsindustrins och psykiatrins utpressningsbudskap: Om barnen inte får diagnos och amfetamin riskerar de att bli missbrukare och kriminella. I själva verket är det alltså tvärtom. Men den studien är det tyst om i media. SVT bygger sina inslag på psykiatriker MaiBritt Giacobinis ”expertkunskap” (1). Vi får veta att alltför få barn till utlandsfödda får en ADHD-diagnos, och då inte får ”rätt hjälp” i skolan. Giacobini kopplar den obehandlade ADHD-diagnosen till senare missbruk och kriminalitet. Vi ser här en kampanj för att utöka marknaden också till Botkyrka och Tensta, där ”motsträviga” föräldrar inte köpt psykiatrins budskap om att räddningen undan kriminalitet för deras barn är läkemedels-industrins droger. SVT måste – om man gjort någon form av bakgrundskoll – ha känt till att Giacobini långtifrån är någon oberoende expert, utan istället en psykiatriker med mycket allvarliga intressekonflikter i området. SVT skulle självklart, för att uppfylla kraven på saklighet, ha berättat om dessa intressekonflikter, och skulle lika självklart ha förmedlat vad som faktiskt bevisats om amfetaminpreparatens effekter. Tittarna borde om intressekonflikterna ha fått veta att Giacobini är ägare till aktiebolaget PRIMA Barn- och Vuxenpsykiatri, föreläst för Shire, Eli Lilly och Janssen (tillverkare av ADHD-preparat), och fört en kampanj för kraftigt utökad förskrivningsrätt av narkotikaklassade preparat (2, 3) – vilket förvisso skulle ge en än högre profit för inblandade läkemedelsbolag. De genomgående budskapen från de personer som SVT valt ut i inslagen är: ”obehandlad adhd-diagnos kan leda till stora problem med skolan och öka risken för kriminalitet och missbruk”, ”skulle behöva förstå sig själva bättre genom att få en diagnos … minska risken för att de hamnar i kriminalitet”, ”obehandlad adhd kan utgöra en risk för exempelvis självmord, missbruk” (det sista sagt av Peter Salmi på Social-styrelsen, som mycket väl vet att det här inte är sant, se nedan, men som trots det fört fram samma budskap i en lång följd av år, utan ifrågasättanden av media). Fakta är dock tydliga: ”ADHD-preparat” har inga som helst positiva långtidseffekter, ger bestående tillväxtstörningar för barnen – och ÖKAR risken för ett mer aggressivt och antisocialt beteende. Och hur vet vi då det – och hur borde SVT också känna till det? Jo, genom det som framkommit och bevisats i den mest omskrivna och längsta studien av alla, av ADHD-preparat, den så kallade MTA-studien. En studie där uppföljning finns för 3 år, 6 år, 8 år och 16 år. En studie där inblandade psykiatriker skulle bevisa att ADHD-preparat var ”säkra och effektiva” – minskade risken för missbruk, kriminalitet, skolmisslyckanden, och saknade menlig effekt på barnens fysiska utveckling. Men bevisade motsatsen. Vad visade då den längsta ADHD-studien, den så kallade MTA-studien? 16-årsuppföljningen av MTA-studien publicerades 2017. Den studie som slutligen skulle bevisa att ADHD-preparat (Ritalin, Concerta) var en säker och effektiv långtidsbehandling för barn som fått diagnosen ADHD (4). Studien var utförd av forskare som var hängivna förespråkare av ADHD-diagnoser och behandling av barn med psykostimulantia. Personer med intima kopplingar till läkemedelsbolag, personer som byggt hela sin karriär på att propagera för att barn skulle få just sådan behandling. Vi kunde alltså vara säkra på en sak: De egentliga resultaten av behandlingen var långt värre än vad som framkom i forskarnas publikationer. Forskarna hade tänkt sig bevisa att behandling med psykostimulantia var säker och effektiv i långtidsbehandling, men bevisade i stället det här: Psykostimulantia, som Ritalin och Concerta, har inga positiva långtidseffekter alls för barnen; Barnens normala utveckling hindras av de narkotiska preparaten; de växer inte som de ska – vilket också självklart påverkar den växande hjärnan; Barn som fortsätter att ta psykostimulantia blir som unga vuxna i genomsnitt runt 4 centimeter kortare än barn som inte fått preparaten eller som fått dem i liten mängd; Tidigare hade forskarna tvingats medge att behandling med psykostimulantia var förenad med utveckling av ett mer aggressivt och antisocialt beteende. I 16-årsuppföljningen av MTA-studien (5) hade deltagarna hunnit bli runt 25 år. De var alltså fullvuxna och man kunde få bekräftelse på om den tidigare sedda tillväxthämningen lett till en bestående minskning i längd, eller om barnen ”tagit igen” den förlorade tillväxten. Resultaten visade: Den grupp med ADHD-diagnos, som under de 16 åren fått mer eller mindre kontinuerlig behandling med psykostimulantia var i genomsnitt 4,7 centimeter kortare som vuxna jämfört med den grupp personer med ADHD-diagnos, som fått en försumbar mängd psykostimulantia under åren (s. 7). Den grupp pojkar som under de 16 åren fått mer eller mindre kontinuerlig behandling med psykostimulantia var i genomsnitt 4,0 centimeter kortare som vuxna än pojkarna i jämförelsegruppen (där mycket få hade en ADHD-diagnos); för flickorna var det 3,2 centimeter (s. 8). Tillväxthämningen är tydligt dosrelaterad, ju högre dos barn fått (längre tid) ju kraftigare blev tillväxthämningen. Och förstår man inte allvaret i det här, så kanske man förstår det om man läser följande: ”När ett preparat är toxiskt i stort för hjärnan och också ger specifika störningar i regleringen av tillväxthormon, bör det antas att hjärntillväxten också blir hämmad och störd, om inte stoppad. Om det inte var för den makt som det psykofarmakologiska komplexet utövade, så skulle den tillväxthämmande effekten av psykostimulantia, i sig själv, kontraindicera och i slutändan stoppa dess användning på barn.” (6) I ett mer civiliserat samhälle där barnens bästa sattes i främsta rummet, skulle alltså preparat som orsakade bestående tillväxtstörningar hos barn, och som dessutom bevisats sakna alla former av positiva långtidseffekter vara förbjudna. Resultaten visade också: Den grupp som fick mer eller mindre kontinuerlig behandling fick inte någon minskning i vad som kallas ADHD-symtom. Som forskarna tvingades skriva som sammanfattning: “… the comparisons of groups with continuous and interrupted use of medication from childhood through adolescence suggest greater treatment may not result in greater symptom-related benefit but may result in greater growth-related cost.” Man kan tänka sig att dessa forskare förtvivlat försökt hitta sätt att bortförklara resultaten. Ett sätt skulle vara att de barn som fått den mest omfattande förskrivningen av psykostimulantia (mer eller mindre kontinuerlig) från början hade de mest ”allvarliga symtomen” eller att de med den förskrivningen (utan minskning i ”symtom”) hade svårare hemförhållanden som motverkade ”medicinens” positiva effekt. Men forskarna tvingades medge: Nej, de barn som fått den mest omfattande förskrivningen hade inte från början ”symtom” som signifikant skilde sig från de barn som fått mindre mängd psykostimulantia. Och när det gällde hemförhållanden hade de barn med mest omfattande förskrivning stora fördelar mot de andra grupperna vad gäller hemförhållanden (mätt i föräldrarnas utbildning och inkomst). Med andra ord skulle behandlingen med psykostimulantia, om den fungerat, gett just dessa barn den största ”symtomlindringen”. Så blev det alltså inte. Aggression och kriminalitet Redan vid 3-årsuppföljningen av MTA-studien tvingades forskarna lägga fram chockartade resultat. Man skrev om de ”mest störda barnen med ADHD i MTA-studien”, barn som ”initialt hade höga symtomvärden och aggression vid baseline, lägre IQ, sämre sociala förmågor, och andra riskfaktorer” – kort sagt de barn som hade stora problem. För dessa barn gällde att den, enligt forskarna, inledande positiva effekten av ”medicinen” inte kvarstod och ”i stället fullständigt försvunnit efterhand när barnen kom upp till sena barnaår eller tidiga ungdomsår” (7). I forskningsrapporterna från MTA-studiens 3-årsuppföljning kunde man också läsa att vid uppföljningen efter både 24 och 36 månader var ”fler dagars förskrivning av medicin förenat med mer allvarlig brottslighet”. Man kunde läsa att ”barn med högre brottslighets värden vid 24 och 36 månader oftare hade blivit medicinerade under det gångna året”, och den föreslagna, inte alltför djärva, slutsatsen, att ”dessa resultat antyder möjligheten att förlängd medicinering, kanske given som gensvar på kroniska och allvarligap roblem, kan hända inte är effektiv”. (8) Den information som föräldrar borde ha fått från SVT kan sammanfattas så här: Behandling med dessa narkotiska preparat har inga positiva långtidseffekter alls för barnen, däremot ger de bestående tillväxtstörningar (också för den växande hjärnan), och ökar risken för ett antisocialt och kriminellt beteende. 1. SVT, Barn till utlandsfödda får färre adhd-diagnoser, 30 mars 2021. 2. KMR, Läkemedelsverket och ADHD-droger – hur jäviga får konsulterna vara? Läkemedelsverket och ADHD-droger – hur jäviga får konsulterna vara? (kmr.nu) 3. Skog LB, Giacobini MB, Sandberg, Replik: Svårt att få ihop logiken i resonemang om ADHD. Läkartidningen 13 november 2020. https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/11/replik-svart-att-fa-ihop-logiken-i-resonemang-om-adhd/ 4. MTA-studien, The Multimodal Treatment Study of Children with ADHD, utförd under NIMH, National Institute of Mental Health, USA. 5. James M. Swanson et al, Young adult outcomes in the follow-up of the multimodal treatment study of attention-deficit/hyperactivity disorder: symptom persistence, source discrepancy, and height suppression, Journal of Child Psychology and Psychiatry (2017). DOI: 10.1111/jcpp.12684 http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/jcpp.12684/full 6. Breggin, Brain-disablining treatments in psychiatry, 2008. 7. MTA Cooperative Group (2007), Secondary Evaluations of MTA 36-Month Outcomes: Propensity Score and Growth Mixture Model Analyses, Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, Volume 46(8), August 2007, pp 1003-1014, http://www.jaacap.com/article/S0890-8567(09)61551-3/abstract 8. MTA Cooperative Group (2007), Delinquent Behavior and Emerging Substance Use in the MTA at 36 Months: Prevalence, Course, and Treatment Effects, Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, Volume 46(8), August 2007, pp 1028-1040, http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0890856709615537 För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Vi hör ständiga rop om att den psykiska ohälsan måste hanteras. Vad ingen tycks se är att detta är en kampanj som startats av psykiatrin i allians med läkemedelsbolagen (Psyko Pharma) via anhörigföreningar, influencers och ”ambassadörer” som försöker popularisera psykisk ohälsa. Kampanjen är uppenbarligen smittsam då 2 712 000 svenskar hämtade ut någon form av psykofarmaka år 2019, och över en miljon använder antidepressiva, dvs. kemisk bedövning. Är det ingen som ser sambandet bland myndigheterna? Några som är resultatsinriktade? Psykiatrin är ett svart hål som sväljer mångmiljardbelopp utan att prestera någon nytta för samhället. Tvärtom. Allt fler lider av ”psykisk ohälsa” och inga blir bra eller bättre. Fråga Försäkringskassan. Psykiatri är politik Inom företagsvärlden skulle en sådan verksamhet gått i konkurs för hundra år sedan. Men psykiatrin stöttas av staten, annars skulle den gått under. Den är en slags renhållningsverksamhet i samhället. Lås in och/eller droga ner dem som inte passar in. Förslava dem i en kemisk boja. Rysk psykiatri i snygg förpackning. ”Psykiatri är politik”, sade psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända antipsykiater i en av sina 30 böcker – tillika en av KMR:s grundare. Den kemiska religionen Gör som man gjorde med kyrkan, skilj psykiatrin från staten, så får man se hur det går. Psykiatrin har blivit den kemiska statsreligionen. Oblaten heter Prozac men inga blir frälsta. Identifiering med psykisk ohälsa I ett så likriktat land som Sverige blir resultatet istället att allt fler identifierar sig med denna ”psykiska ohälsa” som nu finns överallt, och plötsligt ”upptäcker” att de själva lider av psykisk ohälsa på grund av minsta lilla motgång i livet. Kändisar och ambassadörer utnyttjas Kändisar, ”ambassadörer”, för dessa kampanjer utbrister glatt och ovetande i media: ”Jag har också ADHD!”, ”Jag mår också psykiskt dåligt!” eller ”ADHD är min styrka”! Det har nu blivit populärt med psykisk ohälsa – ett slagord! Och det sprider sig. ”Jag är också deprimerad!” Det är en designad kampanj sedan ett årtionde tillbaka, initierad av läkemedelsbolag i allians med psykiatrin och framförd av anhörigföreningar, såsom den av läkemedelsindustrin sponsrade Attention. Smittsam kampanj Sympatiserar man tillräckligt mycket och länge med någon/några med besvär så blir man till slut likt dem, det är mekanismen bakom sympati, som betyder känna med, alltså med-lidande. På så sätt är ”psykisk ohälsa” smittsam. Även om man motstår eller sätter sig emot ett visst beteende hos någon eller något tillräckligt länge så händer samma sak, av ren utmattning accepterar man det till slut och faller in i det beteendet själv. Barnet som protesterar sin hårda uppfostran blir likadant som sina föräldrar. Psykisk ohälsa som kampanj gör att man först motsätter sig men sedan öppnar upp sig för detta, det blir plötsligt acceptabelt. Det blir mycket lättare att lida av psykisk ohälsa. Det är helt enkelt smittsamt. Siffrorna talar. Naturligtvis finns det människor som mår dåligt mentalt. Men, det är inte psykisk ohälsa att må dåligt under pandemier och nedstängningar. Det är en fullt normal reaktion. Annat vore onormalt. Det är inte heller onormalt att må dåligt om man är utsatt för förtryck i olika former, mobbning, ekonomiskt dåliga förhållanden, sorg efter förlorad anhörig eller olycklig kärlek. Alternativ hjälp finns men de förnekas, förlöjligas eller förtrycks. Men det kan inte medicineras bort, som görs idag. Psykiatrin kan inte erbjuda annat än persolighetsförändrande, beroendeframkallande, skadliga mediciner (läs droger). När inte det fungerar, vilket det inte gör, då tar man fram elchocksapparaten. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Trots larm om hjärnskador hos barn från ADHD-droger fortsatte Lotta Borg Skoglund sin kampanj om ökad förskrivningsrätt. Väl förankrad hos ett flertal läkemedelsföretag. En "opartisk" psykiater som drev på förslaget med utökad förskrivningsrätt av ADHD-amfetamin hos Läkemedelsverket var finansiellt knuten till ett flertal läkemedelsbolag som tillverkar dessa ADHD-preparat. Det är svårt att tänka sig att en, som det sägs, opartisk expert i Läkemedelsverkets vetenskapliga råd drivit en kampanj för att få utskrivningen av amfetamin (”ADHD-medicin”) att kraftigt skjuta i höjden. Ändå är det vad som skett. Men kanske är det inte så konstigt om man också vet att experten inte alls är opartisk, utan tvärtom har intima band till de läkemedelsbolag som tillverkar de aktuella drogerna. De bolag som skulle få kraftigt ökade profiter om expertens kampanj gav resultat. Dessutom har hon ett eget företag (SMART Psykiatri) som utreder och behandlar ADHD och alltså skulle tjäna på om detta gick igenom. Experten är Lotta Borg Skoglund, och vi kunde läsa en del om hennes agerande i en DN-artikel i början av året (1). Vi fick då veta att den fråga som hon drev hårdast var just den om utökad förskrivningsrätt. Vi fick också veta att Borg Skoglund ”suttit i rådgivande kommittéer för läkemedelsbolag som Shire, Nordic Drugs, Takeda, Evolan, DNE Pharma och Novartis”. Hösten 2019 drev Skoglund frågan i ett möte med Läkemedelsverkets vetenskapliga råd, men fick inte den överenskommelse hon ville ha: ”Jag stötte ju på oväntat men massivt motstånd av mina allmänläkarkollegor i Rådet” skriver hon i ett familjärt mail till Läkemedelsverkets Bror Jonzon och Rickard Ljung. Men Lotta Borg Skoglund drev trots det saken vidare. Under våren 2020 fortsätter hon sin kampanj och berättar för Läkemedelsverket (Jonzon/Ljung) att hon har med sig psykiatriker Kerstin Malmberg och ”rådfrågat” psykiatriker Ylva Ginsberg – den senare anställd på Socialstyrelsen. (Malmberg och Ginsberg hör också till den lilla skara experter i Sverige som har en lång, lång lista av allvarliga intressekonflikter, kopplingar till de läkemedelsbolag som tillverkar ADHD-droger.) Under sommaren 2020 skriver Borg Skoglund ett officiellt förslag till Läkemedelsverket och den 13 november förstärker hon kampanjen med en artikel i Läkartidningen (2) där hon hänvisar till detta förslag: "Vi har hos Läkemedelsverket föreslagit en utvidgning av förskrivningsrätten för läkemedel vid ADHD.” Vid artikelns slut framgår med all önskvärd tydlighet hennes intima band med de läkemedelsbolag som stod att profitera på förslaget. Men kanske blev det lite väl uppenbart att det här var en kampanj som drevs av personer med allvarliga intressekonflikter, för den 17 februari 2021 fattade Läkemedelsverket beslutet: Det blir ingen utökad förskrivningsrätt! Men frågan kvarstår: Hur kan ”experter” som står så nära läkemedelsindustrin få sitta i Läkemedelsverkets vetenskapliga råd, och utifrån den positionen driva en kampanj som enbart tjänar denna industris intressen? (1) ”Adhd-diagnoser ska inte ställas av vinstintressen”, DN-debatt 18 januari 2021, ”Adhd-diagnoser ska inte ställas av vinstintressen” - DN.SE (2) Skog LB, Giacobini MB, Sandberg, Replik: Svårt att få ihop logiken i resonemang om ADHD. Läkartidningen 13 november 2020. https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/11/replik-svart-att-fa-ihop-logiken-i-resonemang-om-adhd/ För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

I förra nyhetsbrevet visade vi hur galen psykiatrin kan vara och hur de genom falska studier lyckats droga ner hela befolkningar med psykdroger. 2 712 000 svenskar hämtade ut någon form av psykofarmaka år 2019, och 1 042 000 av dessa fick antidepressiva medel. Låt oss se på två olika sidor av forskningen runt detta. Samtidigt som farmakologiprofessor Elias Eriksson från Sahlgrenska Akademin i Göteborg fick internationell uppmärksamhet i media för sin studie om antidepressiva och sitt unika påstående att antidepressiva är både ”säkra och effektiva” så kom en mycket större studie som visar att antidepressiva ökar risken för tidig död med 33 procent. Den fick ingen press alls. Att Eriksson fick internationell uppmärksamhet i medicinska tidskrifter för sin studie är inget konstigt. Psyko Pharma är svältfödd på positiva omdömen om antidepressiva efter alla välgrundade artiklar om beroende, självmordsbenägenhet, sanslöst våld och andra svåra biverkningar, och bortser gärna från sådana petitesser som att Eriksson är kopplad finansiellt till en uppsjö av läkemedelsbolag och lika gärna kunnat agera som deras marknadschef. Media frossade i dessa nyheter om att antidepressiva är både ”säkra och effektiva”. Media i Sverige framställde Eriksson som en ”oberoende forskare” och har inte ställt en enda kritisk fråga om alla hans kopplingar till och uppdrag för de läkemedelsbolag, vars studier han, utan möjligheter till insyn (vägrade lämna ut information), ”omanalyserar” för att rädda profiterna för de antidepressiva medlen. Dessutom, och inte minst, var han tvungen att visa resultaten för läkemedelsbolaget Lundbeck innan publicering. Bara en sådan sak. Han var dock verksam inom Sahlgrenska Akademin. Detta låg till grund för den våg av antidepressiva som genomsköljde landet. Kraftig ökad dödsrisk En ny mycket stor studie som utförts av forskare vid McMaster University i Kanada har kommit fram till att antidepressiva medel höjer dödsrisken hos deprimerade, men annars friska människor, med 33 procent. Forskarna analyserade data från 17 tidigare studier som involverade 380 000 människor. Studien visade att människor som använde antidepressiva regelbundet hade en mycket större risk för tidig död. Forskarna påpekar att antidepressiva genom sitt funktionssätt skadar vitala organ som hjärta, lungor, lever och njurar (1). Forskningsledaren Paul Andrews sa: ”Vi är mycket oroade över resultaten. Riskerna är extremt allvarliga.” Det här var en mycket stor studie. Elias Erikssons studie gällde en godtycklig, positiv ”omanalys” av läkemedelsbolagens egna studier, och omfattade bara 3334 patienter. Trots det fick den kanadensiska studien ingen uppmärksamhet alls i Sverige. Man skall veta att den forskning Eriksson gjorde har finansierats med 8 miljoner av våra skattemedel (via Vetenskapsrådet), med 1,8 miljoner av AFA Försäkring och med 1 miljon av Hjärnfonden – och att Eriksson manipulativt framställts som ”oberoende forskare” trots att han haft decennielånga intima förbindelser med tillverkarna av de preparat han nu för deras räkning ”omanalyserar”. (2) Elias Eriksson får i medias positiva vinkling av antidepressiva medel chansen att framföra att dessa fungerar ”mycket bättre” än placebo. De som säger något annat ”har en ideologiskt baserad motvilja mot psykofarmaka” låter han läsarna veta. Han för med det vidare sin tradition att hävda att alla dem som inte tar del i hans hyllningar av antidepressiva är styrda av ideologi. Som då han med hänvisning till den numera ökände psykiatrikern Göran Isacsson (3), för Stockholms läkemedelskommitté (2006) berättade: ”Endast den som har en principiellt och ideologiskt grundad motvilja mot antidepressiva farmaka kan undgå slutsatsen att det senaste decenniets nedgång i antalet självmord i Sverige är relaterad till det ökade användandet av antidepressiva farmaka.” I en artikel (4) om självmord bland unga brakar SvD i samma anda på med rubriken ”Antidepressiva har fått självmorden att minska”. Problemet är att självmorden bland unga inte alls gått ner. Problemet är vidare att det sedan länge är känt att antidepressiva medel i de samlade kliniska studierna på unga visat sig ge en dubbelt så hög risk för självmordsbenägenhet som behandling med sockerpiller. Det är därför preparaten sedan 2004 har den allvarligaste varningstexten – en så kallad Black Box Warning – om just ökad självmordsbenägenhet (5). På grund av de självmord som följde efter intag av GlaxoSmithKlines antidepressiva Paxil fick de sätta ut på etiketten: Frekvensen av självmordsbeteende var högre när patienter behandlades med paroxetine (generiska namnet för Paxil) jämfört med placebo. (6,7 gånger högre.) FDA ändrade det senare till att alla antidepressiva innebar en sådan risk och skulle ha en Black Box Warning på etiketten. (6) Se också den i BMJ publicerade Cochranestudien, där slutsatsen var: … in children and adolescents the risk of suicidality and aggression doubled.” Antidepressiva orsakar självmordbenägenhet och aggression hos unga.(7) Hur kan den massmedia som förväntas granska makten och som säger sig stå för ”kvalitetsjournalistik” missa så viktiga studier för att i stället förmedla psykiatrins och läkemedelsbolagens falska marknadsföring? SvD:s senaste artikelserie är dock ett lysande undantag. (8) (1) https://www.eurekalert.org/pub_releases/2017-09/mu-aaw091417.php http://www.dailymail.co.uk/health/article-4882420/Antidepressants-raise-risk-early-death-33.html https://nypost.com/2017/09/14/study-finds-antidepressants-increase-risk-of-death/amp/ https://www.nytimes.com/2017/09/11/well/mind/paxil-antidepressants-suicide.html (2) Curriculum Vitae, Elias Eriksson, University of Gothenburg, 2008, https://www.pol.gu.se/digitalAssets/1093/1093595_CV_EE.doc (3) http://www.kmrsverige.nu/pressrel_2012_04_01-nya-fakta-om-goran-isacsson-hade-230-procent-fel-i-studien-om-antidepressiva-medel.htm (4) https://www.svd.se/antidepressiva-har-fatt-sjalvmorden-att-minska/av/mia-holmberg-karlsson (5) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC518888/ (6) https://www.nytimes.com/2017/09/11/well/mind/paxil-antidepressants-suicide.html (7) http://www.bmj.com/content/352/bmj.i65 (8) https://www.svd.se/massmedicineringen För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Flera studier visar att psykiatriker mår psykiskt sämre än övriga befolkningen. Kan det vara orsaken till de galna behandlingsmetoderna? Varför fattar inte politikerna att psykiatrin inte fungerar? Mångmiljardbelopp strösslas på psykiatrin utan några som helst resultat. Undersökning efter undersökning visar att pengarna hamnar i ett svart hål ”utan att patienterna får ta del av dem” enligt en rapport från Riksrevisionen, som dömt ut psykiatrin flera gånger under de senaste 20 åren. Socialstyrelsen kom ut med en rapport för ett par år sedan som visade att regeringens mångmiljardsatsningar de senaste 20 åren varit misslyckad. På bara tio år hade barn med psykisk ohälsa flerdubblats. Vårdanalys utvärderade regeringens mångmiljardsatsningar de senaste 15 åren. 16 miljarder hade satsats. Man hade lyckats ”synliggöra situationen för personer med psykisk ohälsa” men samtidigt ”var det oklart hur satsningarna påverkar patienten.” Det finns fler undersökningar i den riktningen. (1) Och den psykiska ohälsan bara ökar och inga blir bra. Varför är det så? Psykiatrins metoder ligger tvåtusen år tillbaka vid tiden för Asklepios tempel – där läkekonstens gudinna härskade. Då försökte man bota sinnessjuka med elchocker och droger för att driva ut demonerna i kroppen. Psykiatrin har visserligen avancerat något, de tror inte längre på demoner – de tror på hjärnspöken. De tror på obevisade teorier om kemiska obalanser i hjärnan som orsak till psykisk ohälsa, men använder fortfarande droger och elchocker för att skaka loss det som nu orsakar vansinne. Tidigare använde de lobotomier, insulinchocker, överraskningsbad, piskor och kalla vattenbad. Allt har varit ”vetenskap”. Vilka är det egentligen som är galna. Shamanernas kallelse är intressant, där man sökte nya shamaner i stammen genom att vänta på att någon stammedlem började uppföra sig underligt, raggla omkring och tugga fradga. Han hade blivit galen. Stammen insåg då att han fått shamanens kallelse. När han uppfört sig tillräckligt underligt sätts han i ett tält där han fick agera shaman och rådfrågas för att förutsäga stammens framtid och möjligheter. Det är folket som accepterar en galen shaman som själva måste vara lite galna. Det är folkets acceptans av galna själsläkare som blivit neurotiskt. Man sätter dit en galen läkare som förutsäger deras hälsa, välmående och framtid. Men ser inte galenskapen. De gamla grekerna botade sina sinnessjuka med den krampframkallande drogen Hellabore och gav dem elchocker med elektriska ålar runt huvudet. Konvulsionerna från drogen och elchocken skulle driva ut demonerna ur kroppen. Psykdroger och ECT är av samma princip och primitiva impuls som för 2000 år sedan. Man har bara lagt till modern kemi och elektronik. Men man vet fortfarande inte hur ECT fungerar. Säger vi att psykiatrikerna är galna? Ja, det säger vi. Men det är inte bara vi som säger det. Det är ett känt faktum att psykiatrikerna är i sämre skick än resten av oss. År 1997 rapporterade tidningen Psychology Today: ”Självmord, stress, skilsmässor - psykologer och andra anställda inom mentalhälsovården kan i själva verket vara mer illa däran än resten av oss.” Artikeln med rubriken ”Varför hjärnskrynklare har så många problem” avslöjar att psykiatriker begår självmord ungefär dubbelt så ofta som vanliga läkare. I artikeln citeras en undersökning av amerikanska psykiatriförbundet, APA, i vilken det står: ”Självmordsfrekvensen bland psykiatriker är ganska konstant år från år och tyder på ett relativt stabilt överskott av deprimerade psykiatriker.”(2) Undersökning efter undersökning visar på själsläkarnas dåliga själshälsa (2): • Enligt en rapport från 1997 ligger psykiatriker i topp bland läkare vad gäller skilsmässor. • I en annan undersökning uppgavs att en av fyra psykologer ofta har självmordstankar och att så många som en av sexton kan ha försökt att begå självmord. • Undersökningar visar att drogberoendet bland psykiatriker är avsevärt högre än bland befolkningen i stort eller bland dem som arbetar i andra krävande sjukvårdsyrken. • I en undersökning av 531 psykiatriker avslöjades det att 25 procent hade valt yrket på grund av sina egna psykiska problem eller psykiatriska behandlingar. • Flera svenska undersökningar visar att psykiatriker inom mentalvården är mer självmordsbenägna än andra kolleger eller normalbefolkningen. • På 1960-talet var självmordsfrekvensen bland kvinnliga läkare åtta gånger högre än andra yrkeskategorier. • I en annan svensk undersökning visade det sig att psykiatrikerna mår sämre än en kärlkrampspatient - vilka mår riktigt dåligt. I ett poängsystem mådde psykpatienten sämst, men inte långt därifrån kom dennes läkare, psykiatrikern. De hade det lägsta värdet i hela läkargruppen. Psykiatrikern mådde ett poäng sämre än en patient med obehandlat magsår. • Enligt en ledare i en internationell psykiatrisk tidskrift så väljer majoriteten av psykiatrikerna sin specialitet på grund av: – en växande insikt om sina egna neurotiska problem; – att inträffandet av mental sjukdom i deras familjer har lett dem till att identifiera sig med patienter som på liknande sätt är störda, eller – en närmast tillfällig biprodukt på grund av mediokra betyg i de medicinska studierna. Psykiatrikerna som forskade runt detta menade att det var svårt för dessa människor att få jobb på bra sjukhus, men att ”jobb alltid är tillgängliga på de psykiatriska sjukhusen”. Psykiatrin skulle med andra ord vara en slags dumpningsplats för störda och/eller inkompetenta medicine studerande. Naturligtvis måste det vara deprimerande att vara själsläkare och inte kunna behandla själen. Ordet psyk-iatri betyder botandet av själen. När de inte kunde bota själen gick de över till att behandla hjärnan, och har hittat på galna orsaker till psykisk sjukdom och ohälsa – med ännu galnare behandlingsmetoder. Inget fungerar – måste vara extremt deprimerande. Men skall dessa människor verkligen behandla oss och våra barn? Tyvärr är det så, att på grund av detta så blir allt man gör för sinnet betraktat som galet, och alla som gör något med sinnet betraktas som galna. Om en person försöker komma ur sin misär, öka sina möjligheter till bättre överlevnad och lyckligare liv, genom att söka metoder som ändrar på sitt tillstånd, betraktas han omedelbart som lite galen, såväl som utövaren. Därför har vi bara shamaner och psykiatriker sedan 2000 år tillbaka, och alla som försöker göra något åt sitt sinnestillstånd, bli betraktade som mer eller mindre galna – bara för att han försöker må bättre och bli lyckligare. Samhället identifierar omedelbart sinnessjukdom med allt som görs med sinnet. Därför blir alla försök att förbättra personen attackerade. Därför har vi inga accepterade alternativ, för även om de fungerar betraktas de automatiskt med misstroende. Men psykiatrin, med navelsträngen och plånboken kopplad till staten, kan göra vad de vill. Till och med droga ner en hel befolkning, och dessutom kalla det vetenskap. År 2019 hämtade 2 712 000 svenskar ut någon form av psykdrog. 1 042 000 svenskar fick antidepressiva medel, 850 000 fick sömn- och lugnande medel och cirka 528 000 svenskar fick lugnande- och ångestdämpande medel utskrivna. 133 000 barn, ungdomar och vuxna fick ADHD-amfetamin och 159 000 fick antipsykotiska medel. (2) Detta om något är galenskap – inte vetenskap. (1) https://www.kmr.nu/single-post/2018/05/18/regeringens-m%C3%A5ngmiljardsatsningar-p%C3%A5-psykiatrin-totalt-misslyckad (2) https://www.kmr.nu/single-post/2019/01/11/nu-%C3%A4r-det-officiellt-psykiatrin-fungerar-inte För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Ordet vetenskap låter tillförlitligt och säkert. Men vi har också sett hur det missbrukats. Det är inom medicinen, men främst psykiatrin, man främst refererar till ”vetenskap” när inget fungerar. Vi skall se på några studier och ”vetenskapsmän” som lurat både politiker, myndigheter och allmänheten. Den våg av antidepressiva som sköljer över västvärlden har sin grund i fejkade studier. Vi presenterar här en av de värsta. Antidepressiva har omgärdats med mycket kontroverser, alltsedan Prozac lanserades i slutet av 1980-talet. Bortsett från den våldsframkallande aspekten så var debatten stor runt SSRI-medlens effektivitet. När man till sist var tvungen att sätta den allvarligaste varningstexten på så gott som alla preparat, som varnade för självmordstankar, ”Black Label”, så började många tvivla på dem. Man var tvungen att gör något för att återupprätta dess skamfilade rykte. En mycket stor undersökning benämnd STAR*D bekostades då av NIMH, (National Institute of Mental Health) världens största psykiatriska forskningsinstitut, med 35 miljoner dollar, (ca 300 miljoner kronor) och tog sex år att genomföra. Den skulle en gång för alla göra slut på alla rykten och tvivel. Den framhölls som den ”största effektivitetsstudien som någonsin utförts”. Naturligtvis var antidepressiva medel verksamma menade man. Och det skulle bevisas. Förmodligen var det utgångspunkten för studien. För det var vad man kom fram till – efter att man filade lite på siffrorna, eller snarare, filat rejält mycket. Denna studie låg till grund för en tsunami av utförskrivningar av antidepressiva världen över. För nu kunde ingen längre tvivla på dess resultat. Fast var de så bra? Låter 70% lindring av depressiva symtom bra? Men om det faktiska resultatet bara var 3%? Alla kände till att läkemedelssponsrade studier minst sagt var tvivelaktiga. Men när nu STAR*D sponsrades med skattepengar, och NIMH skulle övervaka studien, så hoppades man naturligtvis att resultaten skulle bli ärliga och korrekta. STAR*D byggdes upp i fyra nivåer. De som inte blev bättre efter tre månader med en SSRI fick gå in i nivå två där de fick en annan SSRI eller en annan medicin som skulle hjälpa det antidepressiva medlet. Om inte det hjälpte fick de gå till nivå tre eller fyra där man fick mer och mer mediciner. Man var övertygad om att om en deprimerad patient fick ett annat preparat eller två till och med tre så skulle de till slut hitta något som fungerade. 1 november 2006 kom första rapporten. NIMH presenterade stolt: ”Under loppet av alla fyra nivåerna, så blev ca 70 procent av de som inte drog sig tillbaka från studien symptomfria.” I en senare artikel i American Journal of Psychiatry fortsatte forskarna med sina vetenskapliga synder: ”Den totala kumulativa remissionen (temporär återgång/lindring av symtom) var 67%”. Men de skrev längre ner i texten att detta var en ”teoretisk remission” då ”det antogs att de som hoppat av studien hade samma remission som de som stannade kvar i protokollet”. Detta antagande upprepades av NIMH i sitt publicerande av slutresultaten år 2007 i rapporten A Comprehensive Review of Finding: ”Inkluderande alla nivåer så erfor nästan 70% av alla som kvarstod i studien remission. Patienter och kliniker uppmuntras att inte ge upp.” De faktiska resultaten. Det hade varit ett enormt handplockande av siffror, statistiker och resultat som det är närmast omöjligt för en lekman att förstå, vilket också torde vara meningen. Men när experter på forskningsdata tittade på studien ett par år efteråt, framkom det att av 3110 patienter som påbörjade studien så kvarstod bara 1192 som hade uppnått någon form av remission. Man hade alltså bara plockat bort en mycket stor andel som inte gav respons. Med andra ord hade 62% hoppat av studien vid den här tiden. Det innebär att istället för 67% som remitterat (bättre efter ett år) så skulle det stått 38% som remitterat och att de återstående 62 procenten hoppat av eller inte fått någon remission (trots att de fick 25 dollar varje gång de fick sina symtom bedömda, i hopp om att de skulle stanna kvar så länge som möjligt). Men media hoppade naturligtvis på tåget och rapporterade över hela världen att antidepressiva verkligen botade med orden ”effektiviteten var långt bättre än placebo”. Och ihop med den sponsrade kampanjen ”Psykisk Ohälsa” blev miljontals och åter miljontals fast på ”lyckopillren”. Vidare undersökning av denna förtrollande undersökning visade dock att det faktiskt var totalt 3671 patienter i studien, varav 737 hade upplevt remission och att de under studiens gång, efter ett år, rapporterat att de fortfarande kände sig bra. Men de återstående 80% av patienterna hade antingen varken remitterat, återfallit under uppföljningen, eller helt enkelt hoppat av vid någon punkt. Det var inga uppmuntrande siffror, men det skulle bli värre. Två forskare gick igenom STAR*D ordentligt och lyckades nu äntligen tyda alla de närmast obegripliga statistikerna och siffrorna, och fann ut att bara 108 patienter, av totalt 3671, hade gått igenom studien med sustained remission, alltså fullt botade. (1) Med andra ord så hade bara 3% av de som stannade kvar i studien blivit bra i den årslånga uppföljningen, medan man rapporterade ca 70%. Det fanns ytterligare synder i studien. Man hade sorterat patienterna i olika grupper, olika grader av depression. Vissa med mild depression skulle förmodligen inte ens ingå i den lägsta graden och alltså inte ingå i studien överhuvudtaget. De hade blivit bra (remitterat) om man så bara hade pratat med dem. Andra blandades ihop i grupper de inte tillhörde. Vid en senare tidpunkt frågade en journalist på Medscape Medical News (2) en av forskarna i STAR*D, en framstående psykiater, om dessa uppgifter från de granskande forskarna var korrekta. Han svarade ”Jag tycker att deras analys är rimlig och inte inkompatibel med vad vi har rapporterat.” Detta är alltså den studie som lade grund till en urskillningslös nerdrogning av i första hand den amerikanska befolkningen (45 miljoner), men även den övriga västerländska befolkningen, (en miljon i Sverige) med otroligt dyra, personlighetsförändrande, våldsframkallande och dessutom beroendeframkallande antidepressiva (därav benämningen droger). Dock har vi inte sett några artiklar i massmedia om dessa avslöjanden. I ett kommande nyhetsbrev skall vi presentera två svenska personer, en forskare och en psykiater som mycket kraftigt bidrog till den lavinartade ökningen av antidepressiva i Sverige. En fick sin positiva artikel indragen av en läkartidning då den var behäftad med så mycket räknefel att den var helt missvisande. Den andra var tvungen att få ett skriftligt godkännande från det läkemedelsbolag han fick pengar från, innan han publicerade sin forskning. (1) https://www.ingentaconnect.com/content/springer/ehpp/2009/00000011/00000003/art00006 (2) https://www.medscape.com/viewarticle/727323?src övriga referenser: https://lackofresultswamh.com/military-market-for-psychs/results-misrepresenated/ http://content.karger.com/ProdukteDB/produkte.asp? http://www.medscape.com/viewarticle/727323?src http://www.nimh.nih.gov/sciencenews/ https://www.nimh.nih.gov/funding/clinical-research/practical/stard/index.shtml https://www.nimh.nih.gov/funding/clinical-research/practical/stard/allmedicationlevels.shtml https://ajp.psychiatryonline.org/cgi/reprint/163/11/190%205%20( http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18221624 För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Vi har under närmare 20 år sett en konstant ökning av självmord bland unga kvinnor. Samtidigt, och parallellt med självmorden, har förskrivningen av antidepressiva ökat. Det som psykiatrin hävdat skulle förhindra självmord – trots att varningstext för ökad självmordsrisk finns i varje bipacksedel. Och trots att FN varnat för den biomedicinska modellen inom psykiatrin angående självmordsprevention. En ny undersökning visar för första gången att statistiken över förskrivningen till unga kvinnor, kopplat till självmordsstatistiken, kopplat till toxikologiska undersökningar där man 2019 (sista året för data) uppmätte den högsta andelen antidepressiva någonsin i blodet hos de unga kvinnorna. (Se statistiker i slutet av artikeln; se bakgrund och källhänvisningar i skribenten Janne Larssons brev till NASP http://jannel.se/NASP.AntidepressivaSuicidUngaJuli2020.pdf ) Över en miljon människor, de flesta kvinnor, använder idag antidepressiva. Depression, till och med nedstämdhet, behandlas omedelbart med antidepressiva trots internationella rekommendationer att inte använda medicinering. FN rapportör ”Självmordsprevention bör inte behandlas genom ökad receptbelagd medicinering”, säger Dainius Pūras, FN:s särskilda rapportör om rätten till hälsa, i en rapport om mental hälsa inom EU. Det går rakt emot Sveriges inställning till självmordsprevention som satsar mer och mer på biologisk, medicinsk psykiatri. ”För att förhindra självmord bör stater anta strategier med en rättighetsbaserad strategi som undviker överdriven medicinering och tar upp samhälleliga avgörande faktorer, främjar autonomi och motståndskraft genom social anslutning, tolerans, rättvisa och hälsosamma relationer." Det krävs en revolution inom psykiatrin I ett tidigare uttalande har Dainius Pūras sagt att ”Det krävs en revolution inom psykiatrin” och att de ”biomedicinska dörrvakterna” måste avlägsnas. Han har krävt en total omläggning av psykiatrin och dess medicinska inriktning som inte ger några resultat. Ett riktat, individuellt svar på varje situation är avgörande för att förebygga självmord, men varnar för överdriven användning av mediciner och mot tvång och isolering. (1) Men när statistiken nu slutligen visar att unga kvinnor med kroppen full av antidepressiva fortfarande begår självmord har det plötsligt blivit väldigt ointressant att föra ut detta i media. Annars kunde vi ju räkna med, att om det inte blev lika stor ökning i förskrivningen som året innan, och självmorden gick upp, så skulle det slås upp stort i media, där ”experterna” fick ondgöra sig över ”förskrivningskatastrofen”. Man kan ju läsa vad BUP-chefen Göran Rydén säger: ”Jag oroar mig inte för en överförskrivning av antidepressiva. Tvärtom är det viktigt att vi lär oss känna igen unga som är deprimerade och verkligen ge dem en vettig behandling. Vi måste identifiera risken för suicid hos barn och unga. Ofta är det en kombinerad problematik hos dem som faktiskt tar livet av sig, men depression är nästan alltid en komponent.” Ja, vi har hört det argumentet – hur viktig förskrivningen av antidepressiva till unga är för att få dem att inte begå självmord – trots att läkemedelsmyndigheterna i flera länder kom fram till att preparaten ökar självmordsrisken för unga (2004). Det är som om tiden stått still, när vi nu, 2020, får höra BUP-chefen säga det igen. Borde inte en person som går rakt emot det vetenskapliga läget på ett så livsfarligt sätt, bytas ut snarast? Rydén exemplifierar det som världens mest renommerade läkemedelstidning Lancet skrev redan 2004: ”Forskningshistorien om användning av SSRI-preparat vid depressioner hos barn är en historia om förvirring, manipulation, och institutionella misslyckanden. Även om de publicerade bevisen, i bästa fall, var motstridiga så har användningen av SSRI-preparat för att behandla depressioner hos barn uppmuntrats av läkemedelsföretag och läkare jorden runt.” (Lancet Depressing Research, ledare april 2004) Nu ser vi för första gången riktiga bevis för hur det gått. Och därmed också hur ledande psykiatriker kopplade till läkemedelsbolagen lurat oss genom att hävda att antidepressiva hjälper mot självmordstankar. Kan det i själva verket vara så att de framkallar dem? (1) (1) https://www.kmr.nu/single-post/2018/10/12/FN-kr%C3%A4ver-%E2%80%9Drevolution%E2%80%9D-inom-psykiatrin Läs hela uttalandet på FNs hemsida här: https://www.ohchr.org/EN/NewsEvents/Pages/DisplayNews.aspx?NewsID=25117&LangID=E För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Med tanke på det gigantiska experiment som pågår med vaccinering av en stor del av jordens befolkning kan det vara på plats att ställa frågor om säkerhet och pålitlighet, kanske inte bara vad det gäller vacciner, utan även om läkemedelsföretagen själva. De har nämligen sämst anseende bland alla branscher, inklusive oljebranschen och vapenindustrin. De har fått betala mångmiljardbelopp i böter för bedrägligt förfarande. Pfizer ligger i toppen av bötesligan med 3 miljarder dollar i böter (25 miljarder kronor). Det finns några oroväckande aspekter på detta. GSK, Pfizer och J&J är de mest bötfällda läkemedelsföretagen. De står för sammanlagt hälften av bötesbeloppen. AstraZeneca kommer på elfte plats. Bedrägerierna rör sig om allt från mutor och marknadsföring av otillåten användning, till förorenade läkemedel(!). Och då nämns inte förfalskade studier; negativa studier som ej publicerats; mörkläggning, spökskrivare i läkartidningar; betalda ”experter” som skriver och håller föredrag, och annat fuffens. Allt detta har satts i system årtionden tillbaka. Böter betraktas närmast som löpande utgifter. • GlaxoSmithKline (GSK) betalade nästan 10 miljarder dollar mellan 2003 och 2016, det högsta bötesbeloppet för något läkemedelsföretag, enligt en studie publicerad i JAMA. (1) • Pfizer betalade närmare 3 miljarder dollar i böter. • Johnson & Johnson (J&J) kom på tredje plats med 2,7 miljarder dollar. Sammanlagt betalade 26 läkemedelsföretag 33 miljarder dollar (280 miljarder kronor) under 13 år – bara i böter! Inte stämningar och förlikningar medräknat. De elva företagen i topp står för 28,8 miljarder av 33 miljarder. Denna summa gäller böter enbart i USA. De 26 företagen valdes ut bland Forbes 500. ”Läkemedelsindustrin är unik genom att alla stora läkemedelsföretag uttryckligen säger att de är inriktade på att främja patientens välbefinnande, men majoriteten av de stora läkemedelsföretagen bedriver olaglig verksamhet som skadar patientens välbefinnande”, säger Denis G. Arnold, medförfattare av studien och professor vid University of North Carolina i Charlotte. ”Branschen har också det sämsta anseendet hos någon bransch enligt Gallups undersökningar. Detta är ett intressant problem för alla som är intresserade av affärsetik och folkhälsa”, säger Arnold. Sammantaget fanns det totalt 78 böter bland de 26 företagen relaterade till överprissättning av mediciner som ersätts av regeringen, bedräglig fakturering, för lite rabatter och andra prissättningar. Studien beaktade inte kostnaden för gruppstämningar eller påföljder från regeringar utanför USA. ”Big Pharma har ett så dåligt rykte att överraskningen för mig var att fyra av dessa företag inte hade några förlikningar eller bevis för olaglig aktivitet under vår studie och ytterligare fyra hade relativt minimala incidenter av missförhållanden, medan de värsta gärningsmännen hade flera fall över många år”, sade Arnold. ”Flera företag har lyckats vara lönsamma och etiska, antagligen på grund av etiskt ledarskap och god styrning.” På frågan om vad läkemedelsindustrin kan göra för att förbättra sitt rykte pekade Arnold på försvarsindustrin, som har "lyckats införa en stark etikkultur i varje företag i branschen genom samarbete och starka etik- och efterlevnadsprogram", sade han. ”Läkemedelsindustrin kan och borde göra detsamma. Med tanke på dess fruktansvärda rykte och dess misslyckande med att följa PhRMA-koder*, kommer det faktiskt att förbli en inkompetent bransch när det gäller självreglering och etiskt ledarskap.” (1) https://jamanetwork.com/journals/jama/article-abstract/2772953?guestaccesskey=bf354508-0f93-48b2-aea8-f948c9d4dad7 *Pharma-kod är en streckkodsstandards som används inom läkemedelsindustrin som ett kontrollsystem vid förpackningen. Det är utformat för att vara läsbart trots tryckfel. PhRMA är en sammanslutning av läkemedelsbolag för att stimulera forskning. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Krisinformation.se gick nyligen ut med ett budskap om att dra ner på nyhetskonsumtionen. Ett mycket förnuftigt uttalande, men naturligtvis gick media igång, ledande skribenter och redaktörer krävde att de skulle ändra på sitt budskap. Bara en sådan sak. Förstärk budskapet istället, så minskar den psykiska ohälsan – garanterat. Media trummar ut budskapet att den psykiska ohälsan ökar och att vi måste få mer psykiatri – dvs. mer mediciner. Men nu är det så att folk i allmänhet inte är psykiskt sjuka eller störda – och absolut inte behöver starka, vanebildande, personlighetsförändrande psykiatriska droger – majoriteten reagerar nämligen ganska normalt på den farliga omgivning som massmedia målar upp. Det finns naturligtvis situationer och problem som bör tas upp, men ett konstant bombardemang, dag och natt med ett koncentrat av dåliga nyheter utan lösningar, år efter år resulterar i ett konstlat ”krigstillstånd” vilket gör att folk till slut förlorar hopp, inte ser någon framtid och blir deprimerade. Krisinformation.se gjorde absolut rätt. Ett exempel: Polisen gjorde en undersökning över problemområdena i Göteborg. Där fanns cirka 100 000 invånare i området – omkring 300 var kriminellt belastade. Över hela Sverige med 10 miljoner invånare var det ca 5630. Läser man tidningar och tittar på nyheterna låter det som det är tvärtom. Folk vågar inte gå ut på gatan till slut. Och varför publicerar man ständigt olyckor med skadlig eller dödlig utgång? Det är tragiskt nog för de inblandade, men måste hela befolkningen sörja en tragisk bilolycka i Skåne eller Norrland? Är detta och liknande media verkligen riksangelägenheter? För när blev nyheter lika med dåliga nyheter? Och var är de goda nyheterna? Det finns massor! Den snabbaste terapin som finns är att sluta läsa dagstidningar, sade filosofen och poeten Charles Baudelaire redan i slutet av 1800-talet. Han skulle nog inbegripit både radio och TV i det uttalandet idag. Pröva terapin i två-tre veckor. Abstinens i början, sedan mår man klart mycket bättre. Det är inget fel med tidningar och media i sig, men om man personifierar dagens media med sin koncentration på våld, konflikter, krig, sex, kändisar, lögner etc. får man en psykopat. Och de mår man garanterat inte bra av att umgås med. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

”En distingerad gäst visas runt av chefspsykiatern i ett tyskt mentalsjukhus. Sjukhuset hade fått en samling patienter tillsänt sig, utvalda efter frågeformulär. De kommer fram till ett litet rum där de slår sig ner. Genom fönstret ser vi en liten grupp patienter ledas in i rummet. De står tysta när vi iakttar dem. Sjukvårdsbiträdet som fört in dem lämnar rummet och stänger dörren. Vid en signal vrider ett annat biträde på en kontrollapparat, som till en början inte verkar ge någon effekt. Patienterna fortsätter att stå kvar som förut. Men plötsligt blir det uppenbart att behandlingen börjar göra verkan. I snabb följd så börjar patienterna att dra efter andan, bli oroliga, vaja och skrika, snubbla och ramla ihop. Behandlingen är över och kontrollapparaten avstängd. Operationen har varit effektiv. Alla patienterna är döda.” Förintelsen gällde inte bara judar Över en kvarts miljon mentalpatienter utrotades av psykiatrin Det framkom helt klart vid Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget att psykiatrin fungerat som en ”sprängkil åt Förintelsen”. Psykiatrin lade grunden till Förintelsen och försåg nazisterna med medicinska rättfärdiganden, för att till slut även förse dem med psykiatrisk mördarexpertis. Inte bara vid utrotandet av 275 000 till 300 000 mentalsjuka och handikappade, utan senare även som utbildade utrotningsexperter vid förintelselägren där sex miljoner judar och många andra icke önskvärda senare skulle försvinna genom skorstenen. Allt fler forskare är nu överens om att Förintelsen med största sannolikhet inte skulle ägt rum utan psykiatrins hjälp. Läs den grymma historien om psykiatrikerna som i smyg och utan Hitlers godkännande, men faktiskt förbjudande, tömde mentalsjukhusen på förståndshandikappade och mentalpatienter – till största delen före judeutrotelsen, men även efter krigets slut. En historia som få människor känner till, men borde göra det. Den stora frågan är varför det tystats ner så pass. Länk till Ett sekel med psykiatrin Del I + Del II i PDF-format https://www.kmr.nu/bocker För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten