Search Results

Den mest destruktiva behandlingsmetoden överhuvudtaget är ECT, bättre benämnd elchocker. Hur man tror att chocka sönder en känslig hjärna med stark ström som tänder en 60-wattslampa skulle göra någon nytta är obegripligt. Det är förmodligen därför tortyrmetoden finns kvar. Psykiatrin vet fortfarande, efter snart ett sekel, inte hur det fungerar, har inga långtidsstudier, förnekar alla biverkningar och dödsfall och kör nu en stor kampanj för att öka antalet behandlingar, även på barn. Vi frågar oss nu, på fullt allvar, vilka det är som är mentalt störda. John Read, Professor i Klinisk psykologi, University of East London, har tillsammans med medarbetare och Irvin Kirsch, världens ledande forskare på placeboforskning, granskat forskningen om ECT. Inte förvånande kom de fram till att ECT inte fungerar mot depression, men däremot ger kraftiga biverkningar. De rekommenderar att ECT-behandling upphör. Många människor känner till elchocksbehandling (ECT) som en historisk behandling mot “psykisk sjukdom”, där elektrisk ström skickas genom hjärnan för att utlösa krampanfall med syfte att på något sätt behandla sjukdomen. I själva verket ges ECT fortfarande till cirka en miljon människor inklusive cirka 2.500 i England varje år för att behandla djup depression under narkos. Majoriteten är kvinnor och över 60 år. I en ny granskning av forskningen, som publicerades i Ethical Human Psychology and Psychiatry, för vi fram att det saknas starka bevis för att ECT fungerar som en behandling mot depression, och att den negativa effekten på patienter jämfört med eventuella fördelar är så skrämmande att ECT inte kan motiveras, varken vetenskapligt eller etiskt. Grund för bevisen Trots dess fortsatta användning har det inte gjorts några studier i vilka ECT har jämförts med placebo på 35 år. I själva verket har det – överraskande nog – bara gjorts 11 sådana studier någonsin, där en kontrollgrupp har fått narkos men inte elektricitet, och därför, krampanfallen – och även dessa studier har varit mycket bristfälliga. De som är entusiastiska angående ECT hävdar att bristen på ny forskning med placebo beror på att det är oetiskt att undanhålla en behandling som är “känd” för att vara effektiv och som definitivt “räddar liv”. Detta argument betyder emellertid att det minskande antalet psykiatriker som fortfarande använder ECT gör det utan vetenskapligt stöd i allmänhet och evidensbaserad medicin i synnerhet. National Institute for Health and Care Excellence (NICE) i Storbritannien rekommenderar användning av ECT i vissa fall av långvariga eller allvarliga maniska episoder eller katatoni, där andra behandlingsalternativ har visat sig vara ineffektiva och/eller när tillståndet anses vara potentiellt livshotande. Även om vissa människor som har fått ECT anser att det har räddat deras liv, finns det fortfarande inga studier som visar att ECT mot depression är mer effektivt än placebo. Många andra anser att det obotligt har skadat deras liv. Andra granskningar och metaanalyser* Mina kollegor och jag har tidigare publicerat flera granskningar av de 11 studierna. Dessa har visat att det i vissa studier endast finns mycket svaga bevis för att ECT endast för en minoritet av patienterna tillfälligt kan höja humöret något. Granskningarna visade även att det inte finns några som helst bevis för att någon sådan effekt varar längre än bortom den senaste behandlingen (ECT ges vanligtvis i en serie på cirka åtta behandlingar). *Metaanalys: En studie av samlade vetenskapliga publikationer om en viss fråga. Syftet är att ta reda på var vetenskapen står för tillfället, vilka slutsatser som har högst bevisvärde, (översättarens anmärkning). Det saknas också bevis för att det räddar liv eller förhindrar självmord, trots påståendet från vissa förespråkare av ECT att så är fallet – ett påstående som sedan används för att rättfärdiga risken för hjärnskador. Hjärnskador har avfärdats som fel term, men jag är inte säker på hur jag annars ska benämna rapporterad ihållande eller bestående minnesförlust för mellan 12% och 55% av patienterna. Ibland argumenterar man för att “modern” ECT är säkrare än den var tidigare, och att minnesförlusten orsakas av depression snarare än elektricitet, men det saknas forskningsbevis för något av dessa påståenden. Vissa har frågat hur det kommer sig att man i andra granskningar och metaanalyser drar slutsatsen att ECT är effektivt och säkert. En rimlig fråga som förtjänar ett svar. Den nya studien, författad tillsammans med biträdande chefen för placebostudier vid Harvard Medical School, Irving Kirsch, möjligen världens ledande forskare om placeboeffekter av psykiatriska behandlingar, besvarar denna fråga. Förutom att analysera de 11 studierna mer detaljerat än någonsin tidigare och ge dem var och en ett kvalitetspoäng baserat på 24 metodologiska kriterier, utvärderade vi också de enda fem meta-analyserna som någonsin genomförts på denna lilla och djupt bristfälliga mängd facklitteratur. För att förhindra partiskhet (och jag är verkligen partisk mot ECT på grund av dess brist på grundläggande bevis, och den skada som jag anser att det har vållat hundratusentals människor) jämfördes mina egna klassificeringar av de 11 studierna med blinda klassificeringar enligt noggrant definierade kriterier av kollegan Laura McGrath. Hon hade varken särskilt intresse av eller kunskap om ECT. De fem metaanalyserna innefattade mellan en och sju av de 11 studierna, och i var och en ägnade man lite eller ingen uppmärksamhet åt det stora antal begränsningar som fanns i studierna. De 11 studier vi tittade på fick en genomsnittlig kvalitetspoäng på 12,3 av 24 – och åtta fick 13 eller mindre. Endast fyra studier beskrev hur man slumpmässigt valde ut försökspersonerna och sedan testade detta. Ingen studie visade på ett övertygande sätt att de var dubbelblinda (där vare sig deltagarna eller experterna vet vem som får en särskild behandling). I fem rapporterade man utvalda resultat. Endast i fyra studier rapporterade man några klassificeringar från patienter. Ingen studie bedömde patienternas livskvalitet. Det fanns andra brister som innefattade att studierna var små, inga tydliga skillnader jämfört med annan behandling och blandade resultat (inklusive en där psykiatrikerna rapporterade en skillnad men patienterna inte gjorde det). Endast i två studier av högre kvalitet rapporterade man uppföljningsdata. Vi drog slutsatsen att kvaliteten på studierna var så dålig att det var felaktigt att från metaanalyserna dra slutsatser om effektivitet. Det verkar inte finnas några bevis för att ECT är effektiv för målgruppen med viss diagnos – djupt deprimerade människor eller dess målgrupp avseende demografi – äldre kvinnor (däri ligger ytterligare ett antal frågor), eller för självmordsbenägna personer, personer som misslyckats med att först testa andra behandlingar, tvångsvårdade patienter eller ungdomar. Med tanke på den höga risken för bestående minnesförlust och den lilla risken för dödlighet betyder detta långvariga misslyckande med att avgöra om ECT fungerar eller inte, att dess användning omedelbart bör avbrytas, tills man i en serie bra utformade, randomiserade, kontrollerade studier med placebo har undersökt om det verkligen finns några betydande fördelar mot vilka de bevisade betydande riskerna kan ställas. Som Kirsch säger: “Jag tror inte att många förespråkare för ECT förstår hur starka placeboeffekter är för en större åtgärd som ECT. Misslyckandet med att hitta några långsiktigt tydliga fördelar jämfört med placebogrupper är särskilt oroande. På grundval av data från kliniska prövningar ska ECT inte användas för deprimerade individer.” Referenser An audit of ECT in England 2011–2015: Usage, demographics, and adherence to guidelines and legislation Dr Laura McGrath Ethical Human Psychology and Psychiatry Guidance on the use of electroconvulsive therapy Is Electroconvulsive Therapy for Depression More Effective Than Placebo? A Systematic Review of Studies Since 2009 The Cognitive Effects of Electroconvulsive Therapy in Community Settings The effectiveness of electroconvulsive therapy: A literature review Originalartikel: No evidence that ECT works for depression – new research Vittnesmål på svåra skador och förstörda liv Fler vetenskapliga bevis mot psykiatrins ECT-behandling För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Vetenskap betydde ursprungligen sanning, kunskap, vetskap. Idag har det ändrat betydelse till forskningsbidrag och sakta men säkert glidit över till forskningsfusk. Idag forskar man för Nobelpriset, inte för människans väl och ve. Vetenskapen har blivit en helig ko. Materialismen den nya religionen. Diagnosboken DSM den nya bibeln och själen har blivit hjärnan som i sin tur blivit det heliga altaret. Ursprungligen var det meningen att vetenskapen skulle utforska universums mysterier. Idag har vetenskapen i sig blivit ett mysterium. Fysikerna skulle hjälpa oss överleva bättre med olika metoder och maskiner. Vi fick atombomben. Kemisterna upptäckte och framställde nya ämnen som skulle bidra till människans överlevnad. Vi fick 80 0000 kemikalier. Medicinen gjorde stora framsteg. Idag går 60 procent av alla människor i västländerna på mediciner. Och som Aldous Huxley skrev: ”Den medicinska vetenskapen har gjort sådana otroliga framsteg att det knappast finns en frisk människa kvar”. Psykologin skulle besvara vad människan är och hur hon uppförde sig. Studiet på råttor har gjort människan till ett kontrollerbart djur. Psykiatrin skulle bota sinnessjuka. Istället producerar och fabricerar de dem. Nå, självklart har vi fått en hel del nyttiga saker från vetenskapen, fast ibland undrar man dock om vi inte kunde undvara en hel del av dem. Själen blev kemi Den mest grundläggande anledningen till dagens materiella syn på människan står att finna i psykologins och psykiatrins syn på människan som en kemisk och biologisk maskin. Den andliga aspekten på den självdeterminerande och frihetsälskande människan försvann i slutet på 1800-talet med den experimentella psykologins fader, professor Wundt. Han kom från vetenskapens Mecka i Leipzig och lade grunden till psykologins och psykiatrins själlösa syn på människan. Allt skulle göras till vetenskap vid den tiden. Hegel föreslog att historia skulle göras till vetenskap. Wundt skulle göra vetenskap av själen. Han skulle bara hitta den först. Kyrkan hade redan tagit patent på själen, antingen kom den till himlen, eller helvetet om man inte skötte sig. Det blev en kontrollmekanism. De gamla grekerna påstod att själen satt i magen. Descartes att den fanns i tallkottkörteln. Filosofin att själen var separerad från kroppen kallades dualism. Wundt hittade dock inga sätt att mäta själen med sina oändliga experiment på studenter med sin klumpiga instrument, såsom blåsbälgar och metronomer och mätande av nervsignaler på grodor (9 m/s). Han hittade ingen själ, allt var ”reaktion på stimuli”. Således förklarades människan "en biologisk maskin utan vilja". Studenter från hela västvärlden strömmade till Leipzig för att lära sig den ”nya spännande läran om människan”. Skolan i västvärlden omdanades efter dessa principer. Rockefeller sponsrade den nya skolan i USA och dess lärare som alla utbildades i psykologins principer– eleverna skulle programmeras till goda medborgare i den nya världsordningen. Paret Myrdal åkte till USA på bekostnad av Rockefeller och förde in detta i Sverige. Bismark hade utnämnt Wundt till professor. Wundts teorier passade krigshetsaren utmärkt, han skulle ena Tyskland med ”Järn och blod”. Människan var ett djur som skulle dompteras – eller dödas om det inte lydde. Ivan Pavlov, som studerade med Wundt i Leipzig, lobotomerade ytterligare den mänskliga själen - med sina dreglande hundexperiment. Betingningen var född. Människan skulle styras, kontrolleras med exakt utformade stimuli – som en maskin. Med detta lever vi än idag – att psykiska störningar inte är annat än kortslutningar i hjärnan som kan korrigeras med kemikalier eller elchocker - precis som man förr i tiden sparkade igång gamla TV-apparater som kraschat (psykos). Medan industrialismen rusade framåt i expressfart avstannade således den själsliga utvecklingen och övergick till psykologisk och psykiatrisk beteendekontroll – dvs. hjärntvätt och mind-control. Den nya religionen kom att heta materialism istället för dualism – psykiatrerna blev dess överstepräster. Prozac oblaten. Inga blev frälsta. Läkemedelsbolagen anammade naturligtvis detta och tvingade med sina drogpushande strategier psykiatrikerna in i ett alltmer låst biologiskt tänkande. Så gott som all psykiatriforskning finansieras idag av läkemedelsindustrin. De är dock inte intresserade av att bota, då skulle de förlora 100 procent av intäkterna. Därför blir inga fria från sina psykiska besvär. Att prata med patienterna är inte att tänka på. Allt handlar om kemikalier i hjärnan. Och där finns ingen själ. Hjärnkirurg blev religiös Men det finns och fanns människor som motsatte sig detta synsätt. Wilder Penfield var en världskänd hjärnkirurg vars mentor fick Nobelpriset. Han opererade hjärnan på tusentals människor i vaket tillstånd. Han var från början helt inriktad på att det inte fanns någon själ, hjärnan var allt. Men en gång när han opererade fick han närmast en chock, som han beskriver i sin sista bok alldeles innan han gick bort, The Mystery of the Mind. (1) Penfield skulle paralysera talcentrat på en vaken patient som hade svår epilepsi för att lokalisera centrat. Han visade upp olika bilder för patienten som då skulle berätta vad han såg. Då visste Penfield att han hade hittat talcentrat, för då blev patienten helt tyst. Men den här patienten knäppte otåligt med fingrarna när han visades en bild på en fjäril och försökte uppenbarligen kommunicera på något annat sätt, trots att talcentrat var paralyserat. Penfield insåg då att något annat än hjärnan, bakom hjärnan, försökte kommunicera. Han kunde inte förklara det på något annat sätt än att detta var själen, separat från hjärna och kroppen. Han förnekade bestämt i boken att det kunde förklaras med de högre hjärnfunktionerna. Penfield blev religiös på kuppen. Hjärnkirurg kom tillbaka efter döden. Men den hjärnkirurg som chockade alla än mer var dr Eben Alexanders nära-döden-upplevelse. Han väckte stor uppståndelse i USA när hans bok ”Proof of Heaven: A Neurosurgeon´s Journey into the Afterlife” presenterades i prestigefyllda Newsweek. Eben Alexanders upplevelse lämnar ingen oberörd. Han drabbades av en allvarlig form av hjärnhinneinflammation som orsakade att hans hjärna stängdes av helt. Och han föll in i en sju dagar lång koma, utan hopp om tillfrisknande. ”När jag kom till akuten den morgonen var mina chanser att överleva mycket små. De gick över till icke existerande. Min kropp var helt borta. Hjärnan var helt offline”, skriver Eben Alexander. Det var då han förpassades till en plats högt uppe, långt ovanför molnen. Han träffade på mängder av skimrande varelser, en högre sort, helt olikt något på vår jord. Efter en lång resa, noggrant beskriven i boken, träffade han på en kvinna som kommunicerade till honom telepatiskt: ”Vi kommer att visa dig många saker här, men till slut kommer du att gå tillbaka”. Efter sju dagars ”resa” kom Alexander tillbaka och tillfrisknande helt. Dock helt förändrad efter denna upplevelse som var lika verklig som andra saker som hänt honom i detta livet. ”Hade någon – till och med en doktor – berättat en historia som denna för mig förut, hade jag varit ganska säker på att det handlat om inbillning eller självbedrägeri. Men det som hände mig var långt ifrån inbillning. Det var lika verkligt som någonting annat som inträffat i mitt liv, inklusive min bröllopsdag och mina söners födelse”, säger Eben Alexander i Newsweek. Hans religion innan upplevelsen var vetenskapen. Nu ägnar han sitt liv åt att undersöka själens sanna natur. (2) Och det borde psykiatrin göra också. Ordet psykiatri betyder faktiskt botandet (–iatri) av själen (psyche). Förr i tiden, innan den kemiska eran, kallades de faktiskt för själsläkare. Och då höll de inte på att bota hjärnan. Det är absolut inget fel på den. Det är dags att börja prata med individen istället. (1) https://www.scribd.com/book/302811001/Mystery-of-the-Mind-A-Critical-Study-of-Consciousness-and-the-Human-Brain (2) http://ebenalexander.com/books/living-in-a-mindful-universe-a-neurosurgeons-journey-into-the-heart-of-consciousness/ För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

"ADHD är ett utmärkt exempel på en fiktiv sjukdom." Uttalandet av dr Eisenberg, som anses vara "fader till ADHD", är särskilt chockerande för den ortodoxa medicinen, eftersom han tidigare i sin karriär var den största anhängaren av ADHD-medicin och designade diagnoskriterierna och behandlingsmetoderna. Eisenberg blev känd som fader till ADHD då han i hög grad bidrog till definitionen av detta fenomen och fastställde behandlingen för den. Han var den första som genomförde biologisk forskning baserad på svårigheter i barns utveckling och kliniska prövningar på effekterna av psykiatriska droger för barn. Hans senare kritik förmedlades av den tyska tidskriften Der Spiegel, till vilken den då pensionerade psykiatern sa att ”han aldrig skulle ha trott att hans upptäckt av ADHD skulle bli så populär." Dr. Eisenberg var medlem i kommittén av psykiatriker inom American Psychiatric Association, APA, som utformade den andra versionen av diagnosbibeln DSM II år 1968. Han hade ursprungligen myntat termen "hyperkinetisk barndomsreaktion", som beskrevs av kommittén i konsensus och bekräftades av en liten klick APA-medlemmar som en psykisk störning, en ”obalans av hjärnkemikalier”. Senare ändrades termen till MBD och sedan till ADD och nu den populära innediagnosen ADHD. Kärt barn har många namn, tycks vara devisen. Eller också är det för att man måste ändra namn för att hålla liv i myten. När teorin om hjärnkemikalier vacklade, gick man över till det genetiska arvet. ”Genetisk predisposition för ADHD är mycket överdriven. Barnpsykiatriker bör noggrant identifiera psykosociala orsaker som ledde till problembeteendet, berättade Dr. Eisenberg för Der Spiegel. Han menade alltså att problemet ligger i personliga och sociala relationer och bör utredas istället för att ge barnet amfetamin, en av de mest beroendeframkallande och våldsframkallande drogerna. ”Korrekt diagnos kräver mycket tid. Ett piller kan ordineras mycket snabbt ", sa Eisenberg och suckade. Manipulation med diagnoser och droger På 1960-talet var psykiska störningar hos barn nästan okända. Idag hävdar officiella källor att vart åttonde barn i USA är psykiskt sjuk och att 5-6 miljoner amerikanska barn har ADHD-symtom. Dessa uppgifter fick den amerikanska psykologen Dr. Jerome Kagan att anklaga psykiatriker och läkemedelsbolag för att ha manipulerat med diagnoser och medicinering. Enligt hans forskning så är ADHD är en "fabrikation". "Till och med för femtio år sedan fanns det sjuåringar som var uttråkade i skolan och störde lektioner. På den tiden märktes ett sådant barn som lat. I dag sägs det att det lider av ADHD”. Därför har antalet barn med en psykiatrisk diagnos ökad, konstaterade Kagan. "Alla barn som inte mår bra i skolan skickas till en barnläkare, och barnläkaren säger: ´Det är ADHD, här är Ritalina´. " ”Faktum är att 90 procent av dessa barn inte har någon störning. Problemet är detta: om mediciner finns tillgängliga för läkare, kommer de att ställa en passande diagnos.” ADHD är en miljardindustri Vissa kritiker av ADHD är skarpare än Kagan. Dr Jay Parkinson tror att majoriteten av barn som diagnostiserats med ADHD inte har några hälsoproblem. Enligt honom ligger problemet i samhället, särskilt utbildningssystemet som inte är anpassat till barn som skiljer sig från genomsnittliga barn. Modern psykiatri och läkemedelsindustrin drar nytta av att förskriva onödiga stimulanser som Ritalin och Adderall till barn. ADHD är idag en miljardindustri. I Sverige kostar en utredning 40-50 000 kronor. Mängder av barn blir feldiagnostiserade av privata utredare. Vi har även det faktum att barn som är födda sent på året klassificeras mer med ADHD. Ett år gör mycket för utvecklingen hos ett barn. Dopaminteorin och koncentrationen Psykiatrin har utvecklat flera teorier om orsaken till ADHD, men den vanligaste är dopaminteorin. De påstår att dopaminet gör barnet mer intresserad och koncentrerad. Barn och vuxna som sägs ha ADHD påstås utsöndra mindre dopamin och tappar snabbt intresse och koncentration vilket att de söker nya intresseområden hela tiden. Teorin låter intressant och trovärdig, men haltar rejält vid närmare granskning. Människan har gjorts till en kemikaliemaskin utan egen vilja. Man kan helt enkelt inte mäta dopaminhalten i hjärnan. Som professor Peter Gøtzsche, tidigare ordförande för Nordiska Cochrane-institutet, uttryckte det: Om det nu skulle finnas någon kemisk obalans så är det de psykiatriska drogerna som orsakar den. Teorin är skapad för att kunna sälja mediciner, eller rättare sagt droger. Amfetamin är lösningen då det ökar dopaminet, enligt psykiatrin. Det ökar koncentrationen i skolan, och förbättrar skolresultaten påstår de. Bägge påståenden är fel. Alla långtidsundersökningar visar att skolresultaten inte förbättras, tvärtom. Naturligtvis! Effekten av ADHD-droger Att koncentrationen skulle öka är ett medvetet felaktigt påstående. Bland amfetaminister kallas det att punda. Man kan sitta och skruva isär en radio i timmar – men aldrig få ihop den igen. En ”pundare” berättade att han fick för sig att måla om lägenheten – mitt i natten. Men när han var klar med det, målade han samtidigt om sin flickväns tånaglar med väggfärg när hon sov. Det slutade med att han på morgonen, mycket ”koncentrerad” målat om hela trappuppgången ner till utgången ett par våningar ner i mycket glada färger, vilket inte uppskattades speciellt mycket. Det är ett droghypnotiskt tillstånd man pratar om – en fixering, inte fokusering. Många av de rastlösa och alltför aktiva barnen kan lära sig att behålla uppmärksamheten på sina uppgifter med disciplin utan medicinering. Men som sades av Dr. Eisenberg i ett ögonblick av ärlighet, så är det mycket lättare för läkare att ordinera ett läkemedel för att hantera ett barn och dess problematiska miljö. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Isaac “Ike” Herschkopf, en psykiater som behandlade Gwyneth Paltrow och Courtney Love och andra toppkändisar - och som anklagades för att ha plundrat rika patienter - har fått sin legitimation som psykiater återkallad. Han hade bilder på sig själv tillsammans med Kissinger, OJ Simpson, Broke Shields och ett flertal andra kändisar. Han levde ett lyxliv på bekostnad av sina patienter. Han presenterades i Bloombergs podcast, "The Shrink Next Door", (1) som avslöjade psykiatern som en opportunist som övertygade patienter att överlåta sina hem och förmögenheter åt honom. Isaac “Ike” Herschkopf får inte längre praktisera som psykiater. När han anklagades för att ha tagit över patient Hamptons hem och förmedlat det som sitt eget, så utlöste det en tvåårig utredning som ledde till att hans legitimation nyligen drogs tillbaka. Han får inte längre praktisera som psykiater. Han befanns skyldig till alla 16 anklagelser för yrkesmässiga brott, inklusive vårdslöshet, moral oegentlighet, bedräglig praxis och utövande av bedrägligt inflytande. Mångmiljonären Marty Markowitz, en tidigare patient i tre decennier, sa att han manipulerades för att bryta med sin syster och istället testamentera hans miljoner till psykiatrikern, vittnade i utfrågningen. ”Det är en otrolig känsla – jag är glad och lättad, berättade han för The Post. Markowitz tillsammans med sin syster framför sitt återvunna hus. Isaac “Ike” Herschkopf hade sakta men säkert tagit över kontrollen över Markowitz liv och finanser. Herschkopf lyckades bli ordförande i Markowitz företag och till slut tog han även över hans lyxiga sommarresidens i ett kändisområde för rika. Där fanns tennisbana, basketbollplan och en 18-håls miniatyrgolfbana. Herschkopf använde huset till ledighet och sommarpartys, med upp till 170 gäster, medan Markowitz fick agera som servitör. Han blev fastighetsskötare och fick bo bakom huset och kontrollerades totalt av Herschkopf. ”Han tog över mitt liv helt och hållet”, sade Markowitz i podden. Enligt uppgifter så hade Markowitz betalat över 25 miljoner kronor till Herschkopf för sin ”terapibehandling”. Han hade även förlorat 13 miljoner i bedrägliga investering som Herschkopf lurat honom till. Han blev även medtecknare till Markowitz konto i Schweiz. ”Otillbörligt inflytande är vad detta fall egentligen handlade om: Människor blev förtrollade och gjorde saker som kom psykiatern till nytta, inte till patienterna, säger journalisten Joe Nocera, som intervjuades i podcasten. Martin Markowitz lade sig på schäslongen hos Herschkopf redan 1981 då han var i desperat behov av hjälp. Båda hans föräldrar hade nyligen dött och hans bröllop hade precis blivit avblåst av bruden. På toppen av det hade han hamnat i dispyt med sin morbror om hur familjeföretaget skulle skötas. Företaget levererade saker till både Super Bowl och Olympiaden. På Herschkopfs schäslong låg en ung man vars liv behövdes byggas om och byggas upp. Han lade sitt liv i händerna på Herschkopf som satte igång att tömma både det och Markowitz tillgångar. Och fylla sina egna bankkonton. ”Jag hade en ring i näsan som han ledde omkring mig med” sade Markowitz. En annan patient som vittnade under rättegången berättade att Herschkopf under en terapisession hade frågat henne om hon kunde namnge honom i sitt testamente. Historien bakom detta har gjorts till en serie i Apple TV med Paul Rudd och Will Ferrell, ”The Shrink Next Door”. “Den ger rättvisa åt mig - det han gjorde mot mig var samvetslöst. Nu får han betala priset, och bli förödmjukad genom att förlora sin legitimation. Nu kommer han att stoppas”, avslutade Markowitz i podden. (1) https://www.bloomberg.com/news/articles/2021-04-13/-shrink-next-door-psychiatrist-is-ordered-to-give-up-new-york-license https://www.thesun.co.uk/news/9739186/celeb-therapist-millionaire-give-him-everything/ För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Förra året tog 227 barn (10-19) överdoser av ”ADHD-droger” (Ritalin, Concerta, Elvanse) i självdestruktivt syfte eller i självmordssyfte. På tio år har nu 1557 (!) barn skadat sig själva med ”ADHD-droger”. Bakom siffrorna (från Giftinformationscentralen) döljer sig en ofantlig tragik med barn som i många fall fått åka ambulans till akutmottagningar för behandling. Det här är fakta som är så opassande och obehagliga att ansvariga myndigheter sticker huvudet i sanden, och låtsas som att de inte finns – den tredje statsmakten, media, tiger om skandalen och har i det här området bara spelat rollen av maktens megafoner. Vansinnet med barn som tar överdoser – ofta av sin egen av psykiatriker utskrivna ”medicin” – är heller ingen nyhet, även om överdosfallen de två sist åren nått en nivå som vi aldrig sett tidigare. Några exempel (2018): • 14-åring, tagit sexton gånger normaldosen av sin Strattera; till sjukhus med ambulans. • 15-åring, tagit runt 50 Elvanse på några dagar; ”varit psykotisk, varit uppvarvad, inte sovit”, nu på sjukhus. • 12-årig tjej, tagit sexton gånger normaldosen av sin Concerta; på sjukhus, ”nervös … hjärtklappning, hög puls”. • 14-årig tjej, tagit Elvanse; på sjukhus, ”plockig, hallucinerar”. • 16-årig tjej, tagit 10 Ritalin och 8 Mirtazapin (antidepressiv) i självmordssyfte; på sjukhus, hittades ”halvt medvetande, såg elefanter, hörde röster”. Personer som bryr sig om barn blir troligen förvånade över att det överhuvudtaget finns några barn i den här kategorin – och blir förmodligen välbefogat chockade och upprörda över att det enbart under 2020 alltså var 227 barn (!) som tog överdoser i självdestruktivt syfte av de oftast narkotiska preparaten. Troligen skulle dessa personer bli än mer chockade om de fick veta att 1557 barn (!) sedan 2011 tagit överdoser av ”ADHD-droger”. Och inget har vi kunnat läsa om det i massmedia. Det här är en helt annan bild än den vi serveras i media, där Socialstyrelsens och Läkemedelsverkets psykiatriska experter av okritiska journalister tillåts berätta sagor. Det här är barn som förstör den falska psykiatriska PR-bilden av en verksamhet där unga med hjälp av ”medicin” får en ”normaliserad dopaminhalt” i hjärnan, och då kan ”klara skolan”, undvika missbruk, olyckor och kriminalitet. Det här är barn som både Socialstyrelsens och Läkemedelsverkets psykiatriska konsulter – ofta med nära koppling till tillverkarna av pillren – medvetet osynliggjort, som man uteslutit från sina utredningar, trots full vetskap om att de finns. När KMR nu gör förra årets katastrofala siffror kända, är det bara att se fram mot att PR-folket efter känt mönster från tobaksbolagen, ges utrymme i media med sin skademinimering, och förklarar ”att andra data visar” … Och låter någon, från en av läkemedelsindustrin uppbyggd ”patientförening”, säga att ”medicinen” räddar liv och skicka fram någon kändis som säger att han (av amfetaminet) fått ”superkrafter”. Alltmedan ännu fler barn blir skadade av överdoser från de narkotikaklassade medlen, utan myndighetsingripande. Och var är de som ska stå upp för barnen och förhindra sådana här katastrofer? De som också visste. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

”Värre än kokain”. Krymper hjärnan med 10% KMR har varnat för detta sedan 1988. Ett flertal studier bekräftar varningarna. En ny studie visar att centralstimulerande ADHD-droger, främst Ritalina, uppvisade signifikanta förändringar i den vita hjärnsubstansen, som ligger precis innanför hjärnbarken, och som är vital för kommunikationen mellan delar av hjärnan. Tidigare forskning visar även att Ritalina påverkar hjärnan ”värre än kokain” vilket chockade forskarna. En studie på KI bekräftar detta. En annan att hjärnan krymper. Beteckningen ”Shrinks” (hjärnkrympare) för psykiatriker har därmed fått en verklig betydelse. Skanning av barnens hjärnor visade stor skillnad på de som fick Ritalina och de som fick placebo. Det visar att barns hjärnor är synnerligen känsliga för förändringar under utvecklingen. Forskarna varnade för att de långsiktiga verkningarna av Ritalina på hjärnan i stort sett är okända. – Detta är den första studien där vi undersöker obehandlade patienter, vilket naturligtvis är helt avgörande för att ta reda på hur medicineringen påverkar en hjärna under utveckling, sade en av författarna bakom den aktuella studien, Liesbeth Reneman vid Universiteit van Amsterdam (UVA), till tidskriften Radiology där studien publiceras. Nu har det visserligen gjorts en sådan undersökning som vi redovisar nedan, men denna nya studie är synnerligen intressant och har fått uppmärksamhet världen över. Man undersökte 50 pojkar och 49 unga vuxna som hade diagnosen ADHD men som inte fått Ritalina. Därefter fick de Ritalina eller placebo i 16 veckor. Därefter undersöktes deras hjärnor med magnetkamera. Efter bara fyra månader upptäcktes markanta förändringar i den vita hjärnsubstansen. Reneman sade till Medscape Medical News : "Vi vet ännu inte om dessa effekter är reversibla eller inte och om de är relaterade till funktionella eller beteendeförändringar under en längre tid.” Tidigare undersökningar har visat att ADHD-droger krymper hjärnan med upp till 10 procent. (1998 National Institutes of Health (NIH) Consensus Conference on ADHD). Ordet shrinks har fått en signifikant betydelse. Man har alltså gett amfetamin till barn med utvecklande hjärnor i flera decennier utan att veta hur det påverkar hjärnan på dem. Reneman var också oroad över att en allt större grupp ungdomar som inte hade ADHD-diagnos använde stimulantia för att förbättra sina skolresultat, eller som rekreationsdrog. Värre än kokain – forskare blev ”chockad utav helvete!” En av de främsta internationella ADHD-experterna har tidigare bevisat vad kritiker sagt i alla år: ADHD-droger skapar skadliga förändringar i hjärnan. Forskningen visar att personer med en ADHD-diagnos hade normal hjärnaktivitet till att börja med, men fick tydliga skadliga hjärnförändringar efter ett års behandling med metylfenidat (typ Ritalin, Concerta). Det är en av ADHD-diagnosens ”fäder”, professor James Swanson, tillsammans med en av de främsta experterna på skanning av hjärnan, Nora Volkow från New York, som presenterat de avslöjande rönen. Forskningsresultaten publicerades i artikeln “Long-Term Stimulant Treatment Affects Brain Dopamine Transporter Level in Patients with Attention Deficit Hyperactive Disorder”, i PLOS ONE samt även JAMA. (1) Nora Volkov, vid Brookhaven National Laboratory, som räknas som ledande inom avbildning av hjärnskador efter droger, blev ”chockad utav helvete” (Sic) när hon såg resultaten, berättade hon för Washington Post, och ”forskningen visar helt klart att påståendet att Ritalina är ett svagt stimulantia är fullständigt felaktigt.” PET-scanning av hjärnan visar även att Ritalina är starkare än kokain och ännu mer beroendeframkallande. · Forskarna undersökte med PET-scanning de kroniska effekterna (ett år) av metylfenidat på 18 tidigare omedicinerade vuxna personer med en ADHD-diagnos; · Man jämförde resultaten med en kontrollgrupp på 11 vuxna, utan ADHD-diagnos, som alltså inte fick metylfenidat; · Det fanns inga skillnader i ”dopaminförsörjningen” mellan den omedicinerade ADHD-gruppen och kontrollgruppen, till att börja med. Som forskarna säger i artikeln: “The comparison of DAT [Dopamin Transporter] availability between groups (ADHD vs. Controls) for the baseline scan did not differ”). · Däremot fanns det mycket tydliga skillnader hos ADHD-gruppen efter att denna fått metylfenidat i ett år; men inga skillnader hos kontrollgruppen efter motsvarande tid. Som forskarna skrev: “Twelve months of methylphenidate treatment increased striatal dopamine transporter availability in ADHD (caudate, putamen and ventral striatum: +24%, p, 0.01); whereas there were no changes in control subjects retested at 12-month interval.” Det unika med denna forskning är att den gjordes på personer med ADHD-diagnos, som inte tidigare fått ADHD-droger (Concerta, Ritalin, Strattera). Så gott som alla tidigare studier, från vilka spekulationer och färgglada bilder på ”ADHD-hjärnor” presenterats, har gjorts på personer som får eller fått psykostimulantia. Man har med andra ord i dessa studier mätt effekterna av drogerna på hjärnan och presenterat det som bilden av en ”ADHD-hjärna”. Man kan säga att drogerna skapade det tillstånd i hjärnan som psykiatriker sade sig bota med drogerna. Vi har här tydliga bevis för att kroppens reaktion på det toxiska ämnet (metylfenidat) är att försöka motverka det skadliga angreppet. Ritalin/Concerta ökar mängden dopamin genom att blockera återupptaget (”by blocking the dopamine transporter (DAT)”); kroppens reaktion blir, som forskarna uttrycker det ”upregulation of dopamine transporter availability”, som när medicineringen avbryts leder till en till en sänkning i ”dopaminförsörjningen”. Och som forskarna skriver: 
“We hypothesize that the increased DAT availability is a compensation for the pharmacologic occupancy of DAT (estimated to be greater than 50%) and the increased elevations in synaptic DA.” Svensk undersökning från KI En svensk undersökning bekräftar den amerikanska rapporten. Undersökningen som till och med presenterades i Dagens Medicin visar att även låga doser av amfetamin kan ge skador och förändringar i hjärnan. Bland annat påverkas minne, inlärning och uppmärksamhet – ironiskt nog de funktioner drogen påstås hjälpa. Neurobiologen och medicine doktor Rochellys Diaz-Heijts vid Karolinska Institutet som stod bakom forskningen sade: – Vi hade inte väntat oss detta. Studien visar att påståendet att Ritalina skulle vara en svag stimulantia är helt fel. Centralstimulerande medel kan ge långvariga förändringar i hjärnan hos barn.” Men detta är naturligtvis ingen nyhet. Barnneurologen Fred Baughman från USA som själv upptäckt verkliga neurologiska barnsjukdomar har länge ansett att ADHD inte existerar som en sjukdom/störning i hjärnan. I sin bok beskriver han den forskning som lett fram till att miljontals barn får starka amfetaminpreparat, med avsikten ”att fylla läkemedelsbolagens fickor”. Han tar upp exemplet med 400 magnetröntgenbilder som gjordes på 400 barn, som fortfarande refereras till som vetenskapligt underlag. Hälften av barnen hade ADHD-diagnos. Psykiatrin på högsta nivå i USA (NIH) ansåg genom denna studie att barnens hjärna utvecklade sig senare hos ”ADHD-barn” på grundval av dessa bilder. Vad de inte rapporterade var att 66 procent av ADHD-barnen hade gått på kraftig centralstimulantia, amfetaminliknande preparat, innan, vilka bevisligen undertrycker tillväxt, vilket naturligtvis inkluderar hjärnan. Detta var vad de såg. Tidigare undersökningar har visat att ADHD-droger krymper hjärnan med 10 procent. (1998 National Institutes of Health (NIH) Consensus Conference on ADHD) Den slutliga spiken i kistan på ADHD-behandling med amfetamin slogs in genom MTA-studien. En studie där uppföljning finns för 3 år, 6 år, 8 år och 16 år. En studie där inblandade psykiatriker skulle bevisa att ADHD-preparat var ”säkra och effektiva” – minskade risken för missbruk, kriminalitet, skolmisslyckanden, och saknade menlig effekt på barnens fysiska utveckling. Men bevisade motsatsen. 16-årsuppföljningen av MTA-studien publicerades 2017. De egentliga resultaten av behandlingen var långt värre än vad som framkom i de olika publikationer som MTA-studien gick igenom. • Barn som fortsätter att ta psykostimulantia blir som unga vuxna i genomsnitt runt 4 centimeter kortare än barn som inte fått preparaten eller som fått dem i liten mängd; • Barnens normala utveckling hindras av de narkotiska preparaten; de växer inte som de ska – vilket naturligtvis påverkar den växande hjärnan; • Psykostimulantia, som Ritalin och Concerta, hade inga positiva långtidseffekter alls för barnen; • Tidigare hade forskarna tvingats medge att behandling med psykostimulantia var förenad med utveckling av ett mer aggressivt och antisocialt beteende. Gigantiskt experiment Det pågår ett gigantiskt experiment på våra barn. Miljontals barn ges amfetamin och amfetaminliknande ADHD-droger världen över. Omkring 4-5 miljoner barn och ungdomar i USA. 80 000 i UK och 61 000 får Centralstimulantia/Ritalina i Sverige. 5000 får andra mediciner. (2) På Sergels torg i Stockholm kunde man se tuggande amfetaminister flitigt vevande med armar och ben (väderkvarnar) uppvisa alla symtom på nerv och hjärnskador. Det borde vara nog för att höja alla röda flaggor. Psykiatrikerna och deras allierade läkemedelsbolag gör allt för att hissa ner dem. Referenser: https://press.rsna.org/timssnet/media/pressreleases/14_pr_target.cfm?ID=2102 https://www.telegraph.co.uk/science/2019/08/13/adhd-drugs-alter-structure-childrens-brains-scans-reveal/ https://www.medscape.com/viewarticle/916765 https://pubs.rsna.org/doi/10.1148/radiol.2019182528 https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/adhd-medicin-paverkar-barns-hjarnor https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/g7yWQ9/adhd-medicin-paverkar-hjarnans-utveckling Referens till studie i USA: 1) JAMA, 22/29 augusti, 2001 – Vol 286, No 8, s. 905 Artikeln: “Long-Term Stimulant Treatment Affects Brain Dopamine Transporter Level in Patients with Attention Deficit Hyperactive Disorder” publicerad i PLOS ONE den 15 maj 2013, https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0063023 https://rense.com/general13/kidsf.htm (Om länkarna inte fungerar, kopiera och klistra in i webläsare) (2) https://sdb.socialstyrelsen.se/if_lak/val.aspx För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Det är bevisat, enligt den största långtidsstudien, att ”ADHD-preparat” inte har några positiva långtidseffekter, ger bestående tillväxtstörningar – och ÖKAR risken för ett mer aggressivt och antisocialt beteende. Men i en serie inslag förmedlar SVT i stället ensidigt läkemedelsindustrins och psykiatrins utpressningsbudskap: Om barnen inte får diagnos och amfetamin riskerar de att bli missbrukare och kriminella. I själva verket är det alltså tvärtom. Men den studien är det tyst om i media. SVT bygger sina inslag på psykiatriker MaiBritt Giacobinis ”expertkunskap” (1). Vi får veta att alltför få barn till utlandsfödda får en ADHD-diagnos, och då inte får ”rätt hjälp” i skolan. Giacobini kopplar den obehandlade ADHD-diagnosen till senare missbruk och kriminalitet. Vi ser här en kampanj för att utöka marknaden också till Botkyrka och Tensta, där ”motsträviga” föräldrar inte köpt psykiatrins budskap om att räddningen undan kriminalitet för deras barn är läkemedels-industrins droger. SVT måste – om man gjort någon form av bakgrundskoll – ha känt till att Giacobini långtifrån är någon oberoende expert, utan istället en psykiatriker med mycket allvarliga intressekonflikter i området. SVT skulle självklart, för att uppfylla kraven på saklighet, ha berättat om dessa intressekonflikter, och skulle lika självklart ha förmedlat vad som faktiskt bevisats om amfetaminpreparatens effekter. Tittarna borde om intressekonflikterna ha fått veta att Giacobini är ägare till aktiebolaget PRIMA Barn- och Vuxenpsykiatri, föreläst för Shire, Eli Lilly och Janssen (tillverkare av ADHD-preparat), och fört en kampanj för kraftigt utökad förskrivningsrätt av narkotikaklassade preparat (2, 3) – vilket förvisso skulle ge en än högre profit för inblandade läkemedelsbolag. De genomgående budskapen från de personer som SVT valt ut i inslagen är: ”obehandlad adhd-diagnos kan leda till stora problem med skolan och öka risken för kriminalitet och missbruk”, ”skulle behöva förstå sig själva bättre genom att få en diagnos … minska risken för att de hamnar i kriminalitet”, ”obehandlad adhd kan utgöra en risk för exempelvis självmord, missbruk” (det sista sagt av Peter Salmi på Social-styrelsen, som mycket väl vet att det här inte är sant, se nedan, men som trots det fört fram samma budskap i en lång följd av år, utan ifrågasättanden av media). Fakta är dock tydliga: ”ADHD-preparat” har inga som helst positiva långtidseffekter, ger bestående tillväxtstörningar för barnen – och ÖKAR risken för ett mer aggressivt och antisocialt beteende. Och hur vet vi då det – och hur borde SVT också känna till det? Jo, genom det som framkommit och bevisats i den mest omskrivna och längsta studien av alla, av ADHD-preparat, den så kallade MTA-studien. En studie där uppföljning finns för 3 år, 6 år, 8 år och 16 år. En studie där inblandade psykiatriker skulle bevisa att ADHD-preparat var ”säkra och effektiva” – minskade risken för missbruk, kriminalitet, skolmisslyckanden, och saknade menlig effekt på barnens fysiska utveckling. Men bevisade motsatsen. Vad visade då den längsta ADHD-studien, den så kallade MTA-studien? 16-årsuppföljningen av MTA-studien publicerades 2017. Den studie som slutligen skulle bevisa att ADHD-preparat (Ritalin, Concerta) var en säker och effektiv långtidsbehandling för barn som fått diagnosen ADHD (4). Studien var utförd av forskare som var hängivna förespråkare av ADHD-diagnoser och behandling av barn med psykostimulantia. Personer med intima kopplingar till läkemedelsbolag, personer som byggt hela sin karriär på att propagera för att barn skulle få just sådan behandling. Vi kunde alltså vara säkra på en sak: De egentliga resultaten av behandlingen var långt värre än vad som framkom i forskarnas publikationer. Forskarna hade tänkt sig bevisa att behandling med psykostimulantia var säker och effektiv i långtidsbehandling, men bevisade i stället det här: Psykostimulantia, som Ritalin och Concerta, har inga positiva långtidseffekter alls för barnen; Barnens normala utveckling hindras av de narkotiska preparaten; de växer inte som de ska – vilket också självklart påverkar den växande hjärnan; Barn som fortsätter att ta psykostimulantia blir som unga vuxna i genomsnitt runt 4 centimeter kortare än barn som inte fått preparaten eller som fått dem i liten mängd; Tidigare hade forskarna tvingats medge att behandling med psykostimulantia var förenad med utveckling av ett mer aggressivt och antisocialt beteende. I 16-årsuppföljningen av MTA-studien (5) hade deltagarna hunnit bli runt 25 år. De var alltså fullvuxna och man kunde få bekräftelse på om den tidigare sedda tillväxthämningen lett till en bestående minskning i längd, eller om barnen ”tagit igen” den förlorade tillväxten. Resultaten visade: Den grupp med ADHD-diagnos, som under de 16 åren fått mer eller mindre kontinuerlig behandling med psykostimulantia var i genomsnitt 4,7 centimeter kortare som vuxna jämfört med den grupp personer med ADHD-diagnos, som fått en försumbar mängd psykostimulantia under åren (s. 7). Den grupp pojkar som under de 16 åren fått mer eller mindre kontinuerlig behandling med psykostimulantia var i genomsnitt 4,0 centimeter kortare som vuxna än pojkarna i jämförelsegruppen (där mycket få hade en ADHD-diagnos); för flickorna var det 3,2 centimeter (s. 8). Tillväxthämningen är tydligt dosrelaterad, ju högre dos barn fått (längre tid) ju kraftigare blev tillväxthämningen. Och förstår man inte allvaret i det här, så kanske man förstår det om man läser följande: ”När ett preparat är toxiskt i stort för hjärnan och också ger specifika störningar i regleringen av tillväxthormon, bör det antas att hjärntillväxten också blir hämmad och störd, om inte stoppad. Om det inte var för den makt som det psykofarmakologiska komplexet utövade, så skulle den tillväxthämmande effekten av psykostimulantia, i sig själv, kontraindicera och i slutändan stoppa dess användning på barn.” (6) I ett mer civiliserat samhälle där barnens bästa sattes i främsta rummet, skulle alltså preparat som orsakade bestående tillväxtstörningar hos barn, och som dessutom bevisats sakna alla former av positiva långtidseffekter vara förbjudna. Resultaten visade också: Den grupp som fick mer eller mindre kontinuerlig behandling fick inte någon minskning i vad som kallas ADHD-symtom. Som forskarna tvingades skriva som sammanfattning: “… the comparisons of groups with continuous and interrupted use of medication from childhood through adolescence suggest greater treatment may not result in greater symptom-related benefit but may result in greater growth-related cost.” Man kan tänka sig att dessa forskare förtvivlat försökt hitta sätt att bortförklara resultaten. Ett sätt skulle vara att de barn som fått den mest omfattande förskrivningen av psykostimulantia (mer eller mindre kontinuerlig) från början hade de mest ”allvarliga symtomen” eller att de med den förskrivningen (utan minskning i ”symtom”) hade svårare hemförhållanden som motverkade ”medicinens” positiva effekt. Men forskarna tvingades medge: Nej, de barn som fått den mest omfattande förskrivningen hade inte från början ”symtom” som signifikant skilde sig från de barn som fått mindre mängd psykostimulantia. Och när det gällde hemförhållanden hade de barn med mest omfattande förskrivning stora fördelar mot de andra grupperna vad gäller hemförhållanden (mätt i föräldrarnas utbildning och inkomst). Med andra ord skulle behandlingen med psykostimulantia, om den fungerat, gett just dessa barn den största ”symtomlindringen”. Så blev det alltså inte. Aggression och kriminalitet Redan vid 3-årsuppföljningen av MTA-studien tvingades forskarna lägga fram chockartade resultat. Man skrev om de ”mest störda barnen med ADHD i MTA-studien”, barn som ”initialt hade höga symtomvärden och aggression vid baseline, lägre IQ, sämre sociala förmågor, och andra riskfaktorer” – kort sagt de barn som hade stora problem. För dessa barn gällde att den, enligt forskarna, inledande positiva effekten av ”medicinen” inte kvarstod och ”i stället fullständigt försvunnit efterhand när barnen kom upp till sena barnaår eller tidiga ungdomsår” (7). I forskningsrapporterna från MTA-studiens 3-årsuppföljning kunde man också läsa att vid uppföljningen efter både 24 och 36 månader var ”fler dagars förskrivning av medicin förenat med mer allvarlig brottslighet”. Man kunde läsa att ”barn med högre brottslighets värden vid 24 och 36 månader oftare hade blivit medicinerade under det gångna året”, och den föreslagna, inte alltför djärva, slutsatsen, att ”dessa resultat antyder möjligheten att förlängd medicinering, kanske given som gensvar på kroniska och allvarligap roblem, kan hända inte är effektiv”. (8) Den information som föräldrar borde ha fått från SVT kan sammanfattas så här: Behandling med dessa narkotiska preparat har inga positiva långtidseffekter alls för barnen, däremot ger de bestående tillväxtstörningar (också för den växande hjärnan), och ökar risken för ett antisocialt och kriminellt beteende. 1. SVT, Barn till utlandsfödda får färre adhd-diagnoser, 30 mars 2021. 2. KMR, Läkemedelsverket och ADHD-droger – hur jäviga får konsulterna vara? Läkemedelsverket och ADHD-droger – hur jäviga får konsulterna vara? (kmr.nu) 3. Skog LB, Giacobini MB, Sandberg, Replik: Svårt att få ihop logiken i resonemang om ADHD. Läkartidningen 13 november 2020. https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/11/replik-svart-att-fa-ihop-logiken-i-resonemang-om-adhd/ 4. MTA-studien, The Multimodal Treatment Study of Children with ADHD, utförd under NIMH, National Institute of Mental Health, USA. 5. James M. Swanson et al, Young adult outcomes in the follow-up of the multimodal treatment study of attention-deficit/hyperactivity disorder: symptom persistence, source discrepancy, and height suppression, Journal of Child Psychology and Psychiatry (2017). DOI: 10.1111/jcpp.12684 http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/jcpp.12684/full 6. Breggin, Brain-disablining treatments in psychiatry, 2008. 7. MTA Cooperative Group (2007), Secondary Evaluations of MTA 36-Month Outcomes: Propensity Score and Growth Mixture Model Analyses, Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, Volume 46(8), August 2007, pp 1003-1014, http://www.jaacap.com/article/S0890-8567(09)61551-3/abstract 8. MTA Cooperative Group (2007), Delinquent Behavior and Emerging Substance Use in the MTA at 36 Months: Prevalence, Course, and Treatment Effects, Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, Volume 46(8), August 2007, pp 1028-1040, http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0890856709615537 För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Vi hör ständiga rop om att den psykiska ohälsan måste hanteras. Vad ingen tycks se är att detta är en kampanj som startats av psykiatrin i allians med läkemedelsbolagen (Psyko Pharma) via anhörigföreningar, influencers och ”ambassadörer” som försöker popularisera psykisk ohälsa. Kampanjen är uppenbarligen smittsam då 2 712 000 svenskar hämtade ut någon form av psykofarmaka år 2019, och över en miljon använder antidepressiva, dvs. kemisk bedövning. Är det ingen som ser sambandet bland myndigheterna? Några som är resultatsinriktade? Psykiatrin är ett svart hål som sväljer mångmiljardbelopp utan att prestera någon nytta för samhället. Tvärtom. Allt fler lider av ”psykisk ohälsa” och inga blir bra eller bättre. Fråga Försäkringskassan. Psykiatri är politik Inom företagsvärlden skulle en sådan verksamhet gått i konkurs för hundra år sedan. Men psykiatrin stöttas av staten, annars skulle den gått under. Den är en slags renhållningsverksamhet i samhället. Lås in och/eller droga ner dem som inte passar in. Förslava dem i en kemisk boja. Rysk psykiatri i snygg förpackning. ”Psykiatri är politik”, sade psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända antipsykiater i en av sina 30 böcker – tillika en av KMR:s grundare. Den kemiska religionen Gör som man gjorde med kyrkan, skilj psykiatrin från staten, så får man se hur det går. Psykiatrin har blivit den kemiska statsreligionen. Oblaten heter Prozac men inga blir frälsta. Identifiering med psykisk ohälsa I ett så likriktat land som Sverige blir resultatet istället att allt fler identifierar sig med denna ”psykiska ohälsa” som nu finns överallt, och plötsligt ”upptäcker” att de själva lider av psykisk ohälsa på grund av minsta lilla motgång i livet. Kändisar och ambassadörer utnyttjas Kändisar, ”ambassadörer”, för dessa kampanjer utbrister glatt och ovetande i media: ”Jag har också ADHD!”, ”Jag mår också psykiskt dåligt!” eller ”ADHD är min styrka”! Det har nu blivit populärt med psykisk ohälsa – ett slagord! Och det sprider sig. ”Jag är också deprimerad!” Det är en designad kampanj sedan ett årtionde tillbaka, initierad av läkemedelsbolag i allians med psykiatrin och framförd av anhörigföreningar, såsom den av läkemedelsindustrin sponsrade Attention. Smittsam kampanj Sympatiserar man tillräckligt mycket och länge med någon/några med besvär så blir man till slut likt dem, det är mekanismen bakom sympati, som betyder känna med, alltså med-lidande. På så sätt är ”psykisk ohälsa” smittsam. Även om man motstår eller sätter sig emot ett visst beteende hos någon eller något tillräckligt länge så händer samma sak, av ren utmattning accepterar man det till slut och faller in i det beteendet själv. Barnet som protesterar sin hårda uppfostran blir likadant som sina föräldrar. Psykisk ohälsa som kampanj gör att man först motsätter sig men sedan öppnar upp sig för detta, det blir plötsligt acceptabelt. Det blir mycket lättare att lida av psykisk ohälsa. Det är helt enkelt smittsamt. Siffrorna talar. Naturligtvis finns det människor som mår dåligt mentalt. Men, det är inte psykisk ohälsa att må dåligt under pandemier och nedstängningar. Det är en fullt normal reaktion. Annat vore onormalt. Det är inte heller onormalt att må dåligt om man är utsatt för förtryck i olika former, mobbning, ekonomiskt dåliga förhållanden, sorg efter förlorad anhörig eller olycklig kärlek. Alternativ hjälp finns men de förnekas, förlöjligas eller förtrycks. Men det kan inte medicineras bort, som görs idag. Psykiatrin kan inte erbjuda annat än persolighetsförändrande, beroendeframkallande, skadliga mediciner (läs droger). När inte det fungerar, vilket det inte gör, då tar man fram elchocksapparaten. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Trots larm om hjärnskador hos barn från ADHD-droger fortsatte Lotta Borg Skoglund sin kampanj om ökad förskrivningsrätt. Väl förankrad hos ett flertal läkemedelsföretag. En "opartisk" psykiater som drev på förslaget med utökad förskrivningsrätt av ADHD-amfetamin hos Läkemedelsverket var finansiellt knuten till ett flertal läkemedelsbolag som tillverkar dessa ADHD-preparat. Det är svårt att tänka sig att en, som det sägs, opartisk expert i Läkemedelsverkets vetenskapliga råd drivit en kampanj för att få utskrivningen av amfetamin (”ADHD-medicin”) att kraftigt skjuta i höjden. Ändå är det vad som skett. Men kanske är det inte så konstigt om man också vet att experten inte alls är opartisk, utan tvärtom har intima band till de läkemedelsbolag som tillverkar de aktuella drogerna. De bolag som skulle få kraftigt ökade profiter om expertens kampanj gav resultat. Dessutom har hon ett eget företag (SMART Psykiatri) som utreder och behandlar ADHD och alltså skulle tjäna på om detta gick igenom. Experten är Lotta Borg Skoglund, och vi kunde läsa en del om hennes agerande i en DN-artikel i början av året (1). Vi fick då veta att den fråga som hon drev hårdast var just den om utökad förskrivningsrätt. Vi fick också veta att Borg Skoglund ”suttit i rådgivande kommittéer för läkemedelsbolag som Shire, Nordic Drugs, Takeda, Evolan, DNE Pharma och Novartis”. Hösten 2019 drev Skoglund frågan i ett möte med Läkemedelsverkets vetenskapliga råd, men fick inte den överenskommelse hon ville ha: ”Jag stötte ju på oväntat men massivt motstånd av mina allmänläkarkollegor i Rådet” skriver hon i ett familjärt mail till Läkemedelsverkets Bror Jonzon och Rickard Ljung. Men Lotta Borg Skoglund drev trots det saken vidare. Under våren 2020 fortsätter hon sin kampanj och berättar för Läkemedelsverket (Jonzon/Ljung) att hon har med sig psykiatriker Kerstin Malmberg och ”rådfrågat” psykiatriker Ylva Ginsberg – den senare anställd på Socialstyrelsen. (Malmberg och Ginsberg hör också till den lilla skara experter i Sverige som har en lång, lång lista av allvarliga intressekonflikter, kopplingar till de läkemedelsbolag som tillverkar ADHD-droger.) Under sommaren 2020 skriver Borg Skoglund ett officiellt förslag till Läkemedelsverket och den 13 november förstärker hon kampanjen med en artikel i Läkartidningen (2) där hon hänvisar till detta förslag: "Vi har hos Läkemedelsverket föreslagit en utvidgning av förskrivningsrätten för läkemedel vid ADHD.” Vid artikelns slut framgår med all önskvärd tydlighet hennes intima band med de läkemedelsbolag som stod att profitera på förslaget. Men kanske blev det lite väl uppenbart att det här var en kampanj som drevs av personer med allvarliga intressekonflikter, för den 17 februari 2021 fattade Läkemedelsverket beslutet: Det blir ingen utökad förskrivningsrätt! Men frågan kvarstår: Hur kan ”experter” som står så nära läkemedelsindustrin få sitta i Läkemedelsverkets vetenskapliga råd, och utifrån den positionen driva en kampanj som enbart tjänar denna industris intressen? (1) ”Adhd-diagnoser ska inte ställas av vinstintressen”, DN-debatt 18 januari 2021, ”Adhd-diagnoser ska inte ställas av vinstintressen” - DN.SE (2) Skog LB, Giacobini MB, Sandberg, Replik: Svårt att få ihop logiken i resonemang om ADHD. Läkartidningen 13 november 2020. https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/11/replik-svart-att-fa-ihop-logiken-i-resonemang-om-adhd/ För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

I förra nyhetsbrevet visade vi hur galen psykiatrin kan vara och hur de genom falska studier lyckats droga ner hela befolkningar med psykdroger. 2 712 000 svenskar hämtade ut någon form av psykofarmaka år 2019, och 1 042 000 av dessa fick antidepressiva medel. Låt oss se på två olika sidor av forskningen runt detta. Samtidigt som farmakologiprofessor Elias Eriksson från Sahlgrenska Akademin i Göteborg fick internationell uppmärksamhet i media för sin studie om antidepressiva och sitt unika påstående att antidepressiva är både ”säkra och effektiva” så kom en mycket större studie som visar att antidepressiva ökar risken för tidig död med 33 procent. Den fick ingen press alls. Att Eriksson fick internationell uppmärksamhet i medicinska tidskrifter för sin studie är inget konstigt. Psyko Pharma är svältfödd på positiva omdömen om antidepressiva efter alla välgrundade artiklar om beroende, självmordsbenägenhet, sanslöst våld och andra svåra biverkningar, och bortser gärna från sådana petitesser som att Eriksson är kopplad finansiellt till en uppsjö av läkemedelsbolag och lika gärna kunnat agera som deras marknadschef. Media frossade i dessa nyheter om att antidepressiva är både ”säkra och effektiva”. Media i Sverige framställde Eriksson som en ”oberoende forskare” och har inte ställt en enda kritisk fråga om alla hans kopplingar till och uppdrag för de läkemedelsbolag, vars studier han, utan möjligheter till insyn (vägrade lämna ut information), ”omanalyserar” för att rädda profiterna för de antidepressiva medlen. Dessutom, och inte minst, var han tvungen att visa resultaten för läkemedelsbolaget Lundbeck innan publicering. Bara en sådan sak. Han var dock verksam inom Sahlgrenska Akademin. Detta låg till grund för den våg av antidepressiva som genomsköljde landet. Kraftig ökad dödsrisk En ny mycket stor studie som utförts av forskare vid McMaster University i Kanada har kommit fram till att antidepressiva medel höjer dödsrisken hos deprimerade, men annars friska människor, med 33 procent. Forskarna analyserade data från 17 tidigare studier som involverade 380 000 människor. Studien visade att människor som använde antidepressiva regelbundet hade en mycket större risk för tidig död. Forskarna påpekar att antidepressiva genom sitt funktionssätt skadar vitala organ som hjärta, lungor, lever och njurar (1). Forskningsledaren Paul Andrews sa: ”Vi är mycket oroade över resultaten. Riskerna är extremt allvarliga.” Det här var en mycket stor studie. Elias Erikssons studie gällde en godtycklig, positiv ”omanalys” av läkemedelsbolagens egna studier, och omfattade bara 3334 patienter. Trots det fick den kanadensiska studien ingen uppmärksamhet alls i Sverige. Man skall veta att den forskning Eriksson gjorde har finansierats med 8 miljoner av våra skattemedel (via Vetenskapsrådet), med 1,8 miljoner av AFA Försäkring och med 1 miljon av Hjärnfonden – och att Eriksson manipulativt framställts som ”oberoende forskare” trots att han haft decennielånga intima förbindelser med tillverkarna av de preparat han nu för deras räkning ”omanalyserar”. (2) Elias Eriksson får i medias positiva vinkling av antidepressiva medel chansen att framföra att dessa fungerar ”mycket bättre” än placebo. De som säger något annat ”har en ideologiskt baserad motvilja mot psykofarmaka” låter han läsarna veta. Han för med det vidare sin tradition att hävda att alla dem som inte tar del i hans hyllningar av antidepressiva är styrda av ideologi. Som då han med hänvisning till den numera ökände psykiatrikern Göran Isacsson (3), för Stockholms läkemedelskommitté (2006) berättade: ”Endast den som har en principiellt och ideologiskt grundad motvilja mot antidepressiva farmaka kan undgå slutsatsen att det senaste decenniets nedgång i antalet självmord i Sverige är relaterad till det ökade användandet av antidepressiva farmaka.” I en artikel (4) om självmord bland unga brakar SvD i samma anda på med rubriken ”Antidepressiva har fått självmorden att minska”. Problemet är att självmorden bland unga inte alls gått ner. Problemet är vidare att det sedan länge är känt att antidepressiva medel i de samlade kliniska studierna på unga visat sig ge en dubbelt så hög risk för självmordsbenägenhet som behandling med sockerpiller. Det är därför preparaten sedan 2004 har den allvarligaste varningstexten – en så kallad Black Box Warning – om just ökad självmordsbenägenhet (5). På grund av de självmord som följde efter intag av GlaxoSmithKlines antidepressiva Paxil fick de sätta ut på etiketten: Frekvensen av självmordsbeteende var högre när patienter behandlades med paroxetine (generiska namnet för Paxil) jämfört med placebo. (6,7 gånger högre.) FDA ändrade det senare till att alla antidepressiva innebar en sådan risk och skulle ha en Black Box Warning på etiketten. (6) Se också den i BMJ publicerade Cochranestudien, där slutsatsen var: … in children and adolescents the risk of suicidality and aggression doubled.” Antidepressiva orsakar självmordbenägenhet och aggression hos unga.(7) Hur kan den massmedia som förväntas granska makten och som säger sig stå för ”kvalitetsjournalistik” missa så viktiga studier för att i stället förmedla psykiatrins och läkemedelsbolagens falska marknadsföring? SvD:s senaste artikelserie är dock ett lysande undantag. (8) (1) https://www.eurekalert.org/pub_releases/2017-09/mu-aaw091417.php http://www.dailymail.co.uk/health/article-4882420/Antidepressants-raise-risk-early-death-33.html https://nypost.com/2017/09/14/study-finds-antidepressants-increase-risk-of-death/amp/ https://www.nytimes.com/2017/09/11/well/mind/paxil-antidepressants-suicide.html (2) Curriculum Vitae, Elias Eriksson, University of Gothenburg, 2008, https://www.pol.gu.se/digitalAssets/1093/1093595_CV_EE.doc (3) http://www.kmrsverige.nu/pressrel_2012_04_01-nya-fakta-om-goran-isacsson-hade-230-procent-fel-i-studien-om-antidepressiva-medel.htm (4) https://www.svd.se/antidepressiva-har-fatt-sjalvmorden-att-minska/av/mia-holmberg-karlsson (5) https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC518888/ (6) https://www.nytimes.com/2017/09/11/well/mind/paxil-antidepressants-suicide.html (7) http://www.bmj.com/content/352/bmj.i65 (8) https://www.svd.se/massmedicineringen För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Flera studier visar att psykiatriker mår psykiskt sämre än övriga befolkningen. Kan det vara orsaken till de galna behandlingsmetoderna? Varför fattar inte politikerna att psykiatrin inte fungerar? Mångmiljardbelopp strösslas på psykiatrin utan några som helst resultat. Undersökning efter undersökning visar att pengarna hamnar i ett svart hål ”utan att patienterna får ta del av dem” enligt en rapport från Riksrevisionen, som dömt ut psykiatrin flera gånger under de senaste 20 åren. Socialstyrelsen kom ut med en rapport för ett par år sedan som visade att regeringens mångmiljardsatsningar de senaste 20 åren varit misslyckad. På bara tio år hade barn med psykisk ohälsa flerdubblats. Vårdanalys utvärderade regeringens mångmiljardsatsningar de senaste 15 åren. 16 miljarder hade satsats. Man hade lyckats ”synliggöra situationen för personer med psykisk ohälsa” men samtidigt ”var det oklart hur satsningarna påverkar patienten.” Det finns fler undersökningar i den riktningen. (1) Och den psykiska ohälsan bara ökar och inga blir bra. Varför är det så? Psykiatrins metoder ligger tvåtusen år tillbaka vid tiden för Asklepios tempel – där läkekonstens gudinna härskade. Då försökte man bota sinnessjuka med elchocker och droger för att driva ut demonerna i kroppen. Psykiatrin har visserligen avancerat något, de tror inte längre på demoner – de tror på hjärnspöken. De tror på obevisade teorier om kemiska obalanser i hjärnan som orsak till psykisk ohälsa, men använder fortfarande droger och elchocker för att skaka loss det som nu orsakar vansinne. Tidigare använde de lobotomier, insulinchocker, överraskningsbad, piskor och kalla vattenbad. Allt har varit ”vetenskap”. Vilka är det egentligen som är galna. Shamanernas kallelse är intressant, där man sökte nya shamaner i stammen genom att vänta på att någon stammedlem började uppföra sig underligt, raggla omkring och tugga fradga. Han hade blivit galen. Stammen insåg då att han fått shamanens kallelse. När han uppfört sig tillräckligt underligt sätts han i ett tält där han fick agera shaman och rådfrågas för att förutsäga stammens framtid och möjligheter. Det är folket som accepterar en galen shaman som själva måste vara lite galna. Det är folkets acceptans av galna själsläkare som blivit neurotiskt. Man sätter dit en galen läkare som förutsäger deras hälsa, välmående och framtid. Men ser inte galenskapen. De gamla grekerna botade sina sinnessjuka med den krampframkallande drogen Hellabore och gav dem elchocker med elektriska ålar runt huvudet. Konvulsionerna från drogen och elchocken skulle driva ut demonerna ur kroppen. Psykdroger och ECT är av samma princip och primitiva impuls som för 2000 år sedan. Man har bara lagt till modern kemi och elektronik. Men man vet fortfarande inte hur ECT fungerar. Säger vi att psykiatrikerna är galna? Ja, det säger vi. Men det är inte bara vi som säger det. Det är ett känt faktum att psykiatrikerna är i sämre skick än resten av oss. År 1997 rapporterade tidningen Psychology Today: ”Självmord, stress, skilsmässor - psykologer och andra anställda inom mentalhälsovården kan i själva verket vara mer illa däran än resten av oss.” Artikeln med rubriken ”Varför hjärnskrynklare har så många problem” avslöjar att psykiatriker begår självmord ungefär dubbelt så ofta som vanliga läkare. I artikeln citeras en undersökning av amerikanska psykiatriförbundet, APA, i vilken det står: ”Självmordsfrekvensen bland psykiatriker är ganska konstant år från år och tyder på ett relativt stabilt överskott av deprimerade psykiatriker.”(2) Undersökning efter undersökning visar på själsläkarnas dåliga själshälsa (2): • Enligt en rapport från 1997 ligger psykiatriker i topp bland läkare vad gäller skilsmässor. • I en annan undersökning uppgavs att en av fyra psykologer ofta har självmordstankar och att så många som en av sexton kan ha försökt att begå självmord. • Undersökningar visar att drogberoendet bland psykiatriker är avsevärt högre än bland befolkningen i stort eller bland dem som arbetar i andra krävande sjukvårdsyrken. • I en undersökning av 531 psykiatriker avslöjades det att 25 procent hade valt yrket på grund av sina egna psykiska problem eller psykiatriska behandlingar. • Flera svenska undersökningar visar att psykiatriker inom mentalvården är mer självmordsbenägna än andra kolleger eller normalbefolkningen. • På 1960-talet var självmordsfrekvensen bland kvinnliga läkare åtta gånger högre än andra yrkeskategorier. • I en annan svensk undersökning visade det sig att psykiatrikerna mår sämre än en kärlkrampspatient - vilka mår riktigt dåligt. I ett poängsystem mådde psykpatienten sämst, men inte långt därifrån kom dennes läkare, psykiatrikern. De hade det lägsta värdet i hela läkargruppen. Psykiatrikern mådde ett poäng sämre än en patient med obehandlat magsår. • Enligt en ledare i en internationell psykiatrisk tidskrift så väljer majoriteten av psykiatrikerna sin specialitet på grund av: – en växande insikt om sina egna neurotiska problem; – att inträffandet av mental sjukdom i deras familjer har lett dem till att identifiera sig med patienter som på liknande sätt är störda, eller – en närmast tillfällig biprodukt på grund av mediokra betyg i de medicinska studierna. Psykiatrikerna som forskade runt detta menade att det var svårt för dessa människor att få jobb på bra sjukhus, men att ”jobb alltid är tillgängliga på de psykiatriska sjukhusen”. Psykiatrin skulle med andra ord vara en slags dumpningsplats för störda och/eller inkompetenta medicine studerande. Naturligtvis måste det vara deprimerande att vara själsläkare och inte kunna behandla själen. Ordet psyk-iatri betyder botandet av själen. När de inte kunde bota själen gick de över till att behandla hjärnan, och har hittat på galna orsaker till psykisk sjukdom och ohälsa – med ännu galnare behandlingsmetoder. Inget fungerar – måste vara extremt deprimerande. Men skall dessa människor verkligen behandla oss och våra barn? Tyvärr är det så, att på grund av detta så blir allt man gör för sinnet betraktat som galet, och alla som gör något med sinnet betraktas som galna. Om en person försöker komma ur sin misär, öka sina möjligheter till bättre överlevnad och lyckligare liv, genom att söka metoder som ändrar på sitt tillstånd, betraktas han omedelbart som lite galen, såväl som utövaren. Därför har vi bara shamaner och psykiatriker sedan 2000 år tillbaka, och alla som försöker göra något åt sitt sinnestillstånd, bli betraktade som mer eller mindre galna – bara för att han försöker må bättre och bli lyckligare. Samhället identifierar omedelbart sinnessjukdom med allt som görs med sinnet. Därför blir alla försök att förbättra personen attackerade. Därför har vi inga accepterade alternativ, för även om de fungerar betraktas de automatiskt med misstroende. Men psykiatrin, med navelsträngen och plånboken kopplad till staten, kan göra vad de vill. Till och med droga ner en hel befolkning, och dessutom kalla det vetenskap. År 2019 hämtade 2 712 000 svenskar ut någon form av psykdrog. 1 042 000 svenskar fick antidepressiva medel, 850 000 fick sömn- och lugnande medel och cirka 528 000 svenskar fick lugnande- och ångestdämpande medel utskrivna. 133 000 barn, ungdomar och vuxna fick ADHD-amfetamin och 159 000 fick antipsykotiska medel. (2) Detta om något är galenskap – inte vetenskap. (1) https://www.kmr.nu/single-post/2018/05/18/regeringens-m%C3%A5ngmiljardsatsningar-p%C3%A5-psykiatrin-totalt-misslyckad (2) https://www.kmr.nu/single-post/2019/01/11/nu-%C3%A4r-det-officiellt-psykiatrin-fungerar-inte För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Ordet vetenskap låter tillförlitligt och säkert. Men vi har också sett hur det missbrukats. Det är inom medicinen, men främst psykiatrin, man främst refererar till ”vetenskap” när inget fungerar. Vi skall se på några studier och ”vetenskapsmän” som lurat både politiker, myndigheter och allmänheten. Den våg av antidepressiva som sköljer över västvärlden har sin grund i fejkade studier. Vi presenterar här en av de värsta. Antidepressiva har omgärdats med mycket kontroverser, alltsedan Prozac lanserades i slutet av 1980-talet. Bortsett från den våldsframkallande aspekten så var debatten stor runt SSRI-medlens effektivitet. När man till sist var tvungen att sätta den allvarligaste varningstexten på så gott som alla preparat, som varnade för självmordstankar, ”Black Label”, så började många tvivla på dem. Man var tvungen att gör något för att återupprätta dess skamfilade rykte. En mycket stor undersökning benämnd STAR*D bekostades då av NIMH, (National Institute of Mental Health) världens största psykiatriska forskningsinstitut, med 35 miljoner dollar, (ca 300 miljoner kronor) och tog sex år att genomföra. Den skulle en gång för alla göra slut på alla rykten och tvivel. Den framhölls som den ”största effektivitetsstudien som någonsin utförts”. Naturligtvis var antidepressiva medel verksamma menade man. Och det skulle bevisas. Förmodligen var det utgångspunkten för studien. För det var vad man kom fram till – efter att man filade lite på siffrorna, eller snarare, filat rejält mycket. Denna studie låg till grund för en tsunami av utförskrivningar av antidepressiva världen över. För nu kunde ingen längre tvivla på dess resultat. Fast var de så bra? Låter 70% lindring av depressiva symtom bra? Men om det faktiska resultatet bara var 3%? Alla kände till att läkemedelssponsrade studier minst sagt var tvivelaktiga. Men när nu STAR*D sponsrades med skattepengar, och NIMH skulle övervaka studien, så hoppades man naturligtvis att resultaten skulle bli ärliga och korrekta. STAR*D byggdes upp i fyra nivåer. De som inte blev bättre efter tre månader med en SSRI fick gå in i nivå två där de fick en annan SSRI eller en annan medicin som skulle hjälpa det antidepressiva medlet. Om inte det hjälpte fick de gå till nivå tre eller fyra där man fick mer och mer mediciner. Man var övertygad om att om en deprimerad patient fick ett annat preparat eller två till och med tre så skulle de till slut hitta något som fungerade. 1 november 2006 kom första rapporten. NIMH presenterade stolt: ”Under loppet av alla fyra nivåerna, så blev ca 70 procent av de som inte drog sig tillbaka från studien symptomfria.” I en senare artikel i American Journal of Psychiatry fortsatte forskarna med sina vetenskapliga synder: ”Den totala kumulativa remissionen (temporär återgång/lindring av symtom) var 67%”. Men de skrev längre ner i texten att detta var en ”teoretisk remission” då ”det antogs att de som hoppat av studien hade samma remission som de som stannade kvar i protokollet”. Detta antagande upprepades av NIMH i sitt publicerande av slutresultaten år 2007 i rapporten A Comprehensive Review of Finding: ”Inkluderande alla nivåer så erfor nästan 70% av alla som kvarstod i studien remission. Patienter och kliniker uppmuntras att inte ge upp.” De faktiska resultaten. Det hade varit ett enormt handplockande av siffror, statistiker och resultat som det är närmast omöjligt för en lekman att förstå, vilket också torde vara meningen. Men när experter på forskningsdata tittade på studien ett par år efteråt, framkom det att av 3110 patienter som påbörjade studien så kvarstod bara 1192 som hade uppnått någon form av remission. Man hade alltså bara plockat bort en mycket stor andel som inte gav respons. Med andra ord hade 62% hoppat av studien vid den här tiden. Det innebär att istället för 67% som remitterat (bättre efter ett år) så skulle det stått 38% som remitterat och att de återstående 62 procenten hoppat av eller inte fått någon remission (trots att de fick 25 dollar varje gång de fick sina symtom bedömda, i hopp om att de skulle stanna kvar så länge som möjligt). Men media hoppade naturligtvis på tåget och rapporterade över hela världen att antidepressiva verkligen botade med orden ”effektiviteten var långt bättre än placebo”. Och ihop med den sponsrade kampanjen ”Psykisk Ohälsa” blev miljontals och åter miljontals fast på ”lyckopillren”. Vidare undersökning av denna förtrollande undersökning visade dock att det faktiskt var totalt 3671 patienter i studien, varav 737 hade upplevt remission och att de under studiens gång, efter ett år, rapporterat att de fortfarande kände sig bra. Men de återstående 80% av patienterna hade antingen varken remitterat, återfallit under uppföljningen, eller helt enkelt hoppat av vid någon punkt. Det var inga uppmuntrande siffror, men det skulle bli värre. Två forskare gick igenom STAR*D ordentligt och lyckades nu äntligen tyda alla de närmast obegripliga statistikerna och siffrorna, och fann ut att bara 108 patienter, av totalt 3671, hade gått igenom studien med sustained remission, alltså fullt botade. (1) Med andra ord så hade bara 3% av de som stannade kvar i studien blivit bra i den årslånga uppföljningen, medan man rapporterade ca 70%. Det fanns ytterligare synder i studien. Man hade sorterat patienterna i olika grupper, olika grader av depression. Vissa med mild depression skulle förmodligen inte ens ingå i den lägsta graden och alltså inte ingå i studien överhuvudtaget. De hade blivit bra (remitterat) om man så bara hade pratat med dem. Andra blandades ihop i grupper de inte tillhörde. Vid en senare tidpunkt frågade en journalist på Medscape Medical News (2) en av forskarna i STAR*D, en framstående psykiater, om dessa uppgifter från de granskande forskarna var korrekta. Han svarade ”Jag tycker att deras analys är rimlig och inte inkompatibel med vad vi har rapporterat.” Detta är alltså den studie som lade grund till en urskillningslös nerdrogning av i första hand den amerikanska befolkningen (45 miljoner), men även den övriga västerländska befolkningen, (en miljon i Sverige) med otroligt dyra, personlighetsförändrande, våldsframkallande och dessutom beroendeframkallande antidepressiva (därav benämningen droger). Dock har vi inte sett några artiklar i massmedia om dessa avslöjanden. I ett kommande nyhetsbrev skall vi presentera två svenska personer, en forskare och en psykiater som mycket kraftigt bidrog till den lavinartade ökningen av antidepressiva i Sverige. En fick sin positiva artikel indragen av en läkartidning då den var behäftad med så mycket räknefel att den var helt missvisande. Den andra var tvungen att få ett skriftligt godkännande från det läkemedelsbolag han fick pengar från, innan han publicerade sin forskning. (1) https://www.ingentaconnect.com/content/springer/ehpp/2009/00000011/00000003/art00006 (2) https://www.medscape.com/viewarticle/727323?src övriga referenser: https://lackofresultswamh.com/military-market-for-psychs/results-misrepresenated/ http://content.karger.com/ProdukteDB/produkte.asp? http://www.medscape.com/viewarticle/727323?src http://www.nimh.nih.gov/sciencenews/ https://www.nimh.nih.gov/funding/clinical-research/practical/stard/index.shtml https://www.nimh.nih.gov/funding/clinical-research/practical/stard/allmedicationlevels.shtml https://ajp.psychiatryonline.org/cgi/reprint/163/11/190%205%20( http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18221624 För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten