Hur elchocksbehandling (ECT) egentligen fungerar


I och med att psykiatrikerna inte vet vad de sysslar med; inte har några resultat; inte vet hur elchocker fungerar efter alla år (80 år), och i och med att det framkallar så många hemska biverkningar, så återger vi här en artikel som berättar vad som egentligen händer med hjärnan. Kortfattat så hettar strömmen upp cellerna till skadlig nivå, samtidigt som de perforerar hjärncellerna som då släpper in skadliga ämnen. Psykiatrin tjänar två miljarder dollar per år på detta, bara i USA. En enkel guide för att förstå vad elchocks-”behandling” verkligen är och vad den gör med dem som får den.


Av Fil Dr Kenneth Castleman


Om författaren:

Kenneth Castleman har doktorsexamen inom biomedicinsk teknik. Han har tjänstgjort på fakulteten vid Caltech,University Texas och som forskare vid USC och UCLA. Han har publicerat tre böcker och över sextio vetenskapliga artiklar. Han har även verkat i rådgivande kommittéer på flera universitet och statliga verk, inklusive National Institute of Health, NASA och FBI.


ECT

Elektrokonvulsiv terapi (ECT eller “elchock”) är en psykiatrisk metod som ofta används för att behandla depression och andra psykiska störningar. Psykiatriker fick för länge sedan idén att det skulle vara terapeutiskt att framkalla kramp på patienter med psykisk sjukdom. I kontrast till detta gör neurologer allt vad de kan för att förhindra kramper och krampanfall. Likväl har man under de senaste åttio åren framkallats konvulsioner genom att leda elektrisk ström genom hjärnan inom det psykiatriska vårdsystemet. ECT gör detta genom att överföra en spänning via elektroder som placeras på patientens huvud. Dock är mängden elektricitet som används vanligtvis sex gånger större än vad som behövs för att framkalla konvulsion.


Effekterna av ECT

Baserad på deras egen forskning erkänner psykiatriker att ECT endast ger tillfälliga resultat och då endast för ungefär hälften av patienterna som de behandlar. Mycket ofta står ECT-patienten fortfarande på psykofarmaka och kräver fler så kallade “underhållsbehandlingar” med ECT. ECT är dock mycket mer framgångsrikt när det gäller att finansiera psykiatribranschen. Behandlingarna är billiga att leverera, och ECT genererar omkring två miljarder dollar per år bara i USA. Institutionerna som ger ECT gör ansenliga förtjänster.

Vetenskap och psykiatri


Det är intressant att jämföra psykiatri med kroppslig medicin. Det är möjligt för en kardiolog att utveckla en god förståelse för människans hjärta, eftersom det bara är en muskel som pumpar blod. Sålunda är modern praxis inom kardiologi resultatet av en ganska grundlig förståelse av det organ som behandlas. Psykiatriker arbetar däremot med ett oändligt mer komplext organ – människans hjärna. Deras metoder bygger på en extremt enkel förståelse av det organ som de behandlar. I jämförelse med modern kardiologi arbetar psykiatrin på nivån för alkemi och trolldom. Deras metoder är lika grova och ineffektiva som medicinsk praxis var på 1700-talet, då George Washingtons läkare åderlät honom till döds för att behandla hans feber.


Förutom en brist på god vetenskaplig grund, lider psykiatrin av två andra nackdelar som begränsar dess effektivitet. För det första antar psykiater att allt mänskligt beteende helt enkelt är ett resultat av hjärnfunktionen och ignorerar orubbligt möjligheten av någon andlig aspekt eller holistisk infallsvinkel på mänskligt liv. För det andra verkar psykiatrin attrahera in i sina led vissa individer som har egna problem eller vars syften går utöver kraven på att bota sjukdomen.



ECT användes först år 1938 när den italienske psykiatrikern Ugo Cerletti (ovan) observerade grisar på ett slakteri i Rom, vilka bedövades med elchocker innan de slaktades. Hans första mänskliga patient bönade inför Cerletti: “Non una seconda! Mortifierel!” (“Ingen mer! Det kommer att döda mig!”).



Idag tvingas även elever med goda avsikter att ge brutala behandlingar på hjälplösa patienter under sin utbildning. Detta tvingar dem att börja behandla patienter på grundval av någons åsikter och vaga teorier, snarare än på vetenskapliga fakta.


Elektricitet

Tänk dig en pump, som får vatten att flöda genom ett rör. Pumpen skapar tryck, vilket tvingar vattnet att förflytta sig. Ju högre trycket är, desto snabbare kommer vattnet att flöda. Trycket kan mätas i kilo per kvadratcentimeter. Flödeshastigheten kan mätas i liter per minut. Trycket är orsaken och vattenflödet är resultatet.

Tänk dig på liknande sätt en glödlampa, som är ansluten med ledningar till ett batteri. Batteriet fungerar som en pump som tvingar elektroner (lätt laddade partiklar) att strömma genom lampan. Detta flöde av elektroner är en elektrisk ström. Flödeshastigheten för elektronerna (“strömmen”) mäts i enheter som kallas milli-ampere [milli = betyder “en tusendel” och ampere, en enhet av ström, mängd av laddning som strömmar per tidsenhet]. “Trycket” som produceras av batteriet är dess spänning, uppmätt i volt [en enhet av elektrisk kraft]. Ju högre spänningen är, desto mer ström kommer att flöda. Spänningen är orsaken och strömmen är resultatet.


Elektricitet och hjärnan

I ECT appliceras spänning på två elektroder som placerats på patientens huvud. Denna spänning, så hög som 460 volt, skapar ett elektriskt fält inuti patientens huvud. Detta elektriska fält sätter en kraft mot elektronerna inuti hjärnan och får dem att röra sig. Denna rörelse av elektroner är ett kontinuerligt flöde på upp till 900 milli-ampere. Däremot arbetar normalt hjärnceller med mindre än hälften av en volt och en bråkdel av en milli-ampere.



Två saker händer när en elektrisk ström flödar genom hjärnan. Den första är uppvärmning. Elektrisk energi omvandlas till värme inuti hjärnan och höjer temperaturen. Ju starkare strömmen är, desto mer värme produceras. Om temperaturen blir för hög, kommer cellerna att drabbas av tillfällig skada, permanent skada eller till och med död.


Det är cellväggen (“membranet”) som håller kvar cellens innehåll och håller allt annat ute. Detta membran innehåller elektriskt laddade molekyler (små grupper av atomer) som också påverkas av det elektriska fält som är framkallat av ECT. Om spänningen är tillräckligt hög, kan de krafter som har uppkommit göra hål (“porer”) i cellväggen. De