Vetenskapen har lobotomerat själen
Vetenskap betydde ursprungligen sanning, kunskap, vetskap. Idag har det ändrat betydelse till forskningsbidrag och sakta men säkert glidit över till forskningsfusk. Idag forskar man för Nobelpriset, inte för människans väl och ve. Vetenskapen har blivit en helig ko. Materialismen den nya religionen. Diagnosboken DSM den nya bibeln och själen har blivit hjärnan som i sin tur blivit det heliga altaret.
Ursprungligen var det meningen att vetenskapen skulle utforska universums mysterier. Idag har vetenskapen i sig blivit ett mysterium.
Fysikerna skulle hjälpa oss överleva bättre med olika metoder och maskiner. Vi fick atombomben.
Kemisterna upptäckte och framställde nya ämnen som skulle bidra till människans överlevnad. Vi fick 80 0000 kemikalier.
Medicinen gjorde stora framsteg. Idag går 60 procent av alla människor i västländerna på mediciner. Och som Aldous Huxley skrev: ”Den medicinska vetenskapen har gjort sådana otroliga framsteg att det knappast finns en frisk människa kvar”.
Psykologin skulle besvara vad människan är och hur hon uppförde sig. Studiet på råttor har gjort människan till ett kontrollerbart djur.
Psykiatrin skulle bota sinnessjuka. Istället producerar och fabricerar de dem.
Nå, självklart har vi fått en hel del nyttiga saker från vetenskapen, fast ibland undrar man dock om vi inte kunde undvara en hel del av dem.
Själen blev kemi
Den mest grundläggande anledningen till dagens materiella syn på människan står att finna i psykologins och psykiatrins syn på människan som en kemisk och biologisk maskin.
Den andliga aspekten på den självdeterminerande och frihetsälskande människan försvann i slutet på 1800-talet med den experimentella psykologins fader, professor Wundt. Han kom från vetenskapens Mecka i Leipzig och lade grunden till psykologins och psykiatrins själlösa syn på människan.
Allt skulle göras till vetenskap vid den tiden. Hegel föreslog att historia skulle göras till vetenskap. Wundt skulle göra vetenskap av själen. Han skulle bara hitta den först.
Kyrkan hade redan tagit patent på själen, antingen kom den till himlen, eller helvetet om man inte skötte sig. Det blev en kontrollmekanism. De gamla grekerna påstod att själen satt i magen. Descartes att den fanns i tallkottkörteln. Filosofin att själen var separerad från kroppen kallades dualism.
Wundt hittade dock inga sätt att mäta själen med sina oändliga experiment på studenter med sin klumpiga instrument, såsom blåsbälgar och metronomer och mätande av nervsignaler på grodor (9 m/s). Han hittade ingen själ, allt var ”reaktion på stimuli”. Således förklarades människan "en biologisk maskin utan vilja". Studenter från hela västvärlden strömmade till Leipzig för att lära sig den ”nya spännande läran om människan”. Skolan i västvärlden omdanades efter dessa principer. Rockefeller sponsrade den nya skolan i USA och dess lärare som alla utbildades i psykologins principer– eleverna skulle programmeras till goda medborgare i den nya världsordningen. Paret Myrdal åkte till USA på bekostnad av Rockefeller och förde in detta i Sverige.
Bismark hade utnämnt Wundt till professor. Wundts teorier passade krigshetsaren utmärkt, han skulle ena Tyskland med ”Järn och blod”. Människan var ett djur som skulle dompteras – eller dödas om det inte lydde.
Ivan Pavlov, som studerade med Wundt i Leipzig, lobotomerade ytterligare den mänskliga själen - med sina dreglande hundexperiment. Betingningen var född. Människan skulle styras, kontrolleras med exakt utformade stimuli – som en maskin.
Med detta lever vi än idag – att psykiska störningar inte är annat än kortslutningar i hjärnan som kan korrigeras med kemikalier eller elchocker - precis som man förr i tiden sparkade igång gamla TV-apparater som kraschat (psykos).
Medan industrialismen rusade framåt i expressfart avstannade således den själsliga utvecklingen och övergick till psykologisk och psykiatrisk beteendekontroll – dvs. hjärntvätt och mind-control. Den nya religionen kom att heta materialism istället för dualism – psykiatrerna blev dess överstepräster. Prozac oblaten. Inga blev frälsta.
Läkemedelsbolagen anammade naturligtvis detta och tvingade med sina drogpushande strategier psykiatrikerna in i ett alltmer låst biologiskt tänkande. Så gott som all psykiatriforskning finansieras idag av läkemedelsindustrin. De är dock inte intresserade av att bota, då skulle de förlora 100 procent av intäkterna. Därför blir inga fria från sina psykiska besvär. Att prata med patienterna är inte att tänka på. Allt handlar om kemikalier i hjärnan. Och där finns ingen själ.
Hjärnkirurg blev religiös
Men det finns och fanns människor som motsatte sig detta synsätt. Wilder Penfield var en världskänd hjärnkirurg vars mentor fick Nobelpriset. Han opererade hjärnan på tusentals människor i vaket tillstånd. Han var från början helt inriktad på att det inte fanns någon själ, hjärnan var allt. Men en gång när han opererade fick han närmast en chock, som han beskriver i sin sista bok alldeles innan han gick bort, The Mystery of the Mind. (1)
Penfield skulle paralysera talcentrat på en vaken patient som hade svår epilepsi för att lokalisera centrat. Han visade upp olika bilder för patienten som då skulle berätta vad han såg. Då visste Penfield att han hade hittat talcentrat, för då blev patienten helt tyst. Men den här patienten knäppte otåligt med fingrarna när han visades en bild på en fjäril och försökte uppenbarligen kommunicera på något annat sätt, trots att talcentrat var paralyserat. Penfield insåg då att något annat än hjärnan, bakom hjärnan, försökte kommunicera. Han kunde inte förklara det på något annat sätt än att detta var själen, separat från hjärna och kroppen. Han förnekade bestämt i boken att det kunde förklaras med de högre hjärnfunktionerna. Penfield blev religiös på kuppen.
Hjärnkirurg kom tillbaka efter döden.
Men den hjärnkirurg som chockade alla än mer var dr Eben Alexanders nära-döden-upplevelse. Han väckte stor uppståndelse i USA när hans bok ”Proof of Heaven: A Neurosurgeon´s Journey into the Afterlife” presenterades i prestigefyllda Newsweek. Eben Alexanders upplevelse lämnar ingen oberörd. Han drabbades av en allvarlig form av hjärnhinneinflammation som orsakade att hans hjärna stängdes av helt. Och han föll in i en sju dagar lång koma, utan hopp om tillfrisknande.
”När jag kom till akuten den morgonen var mina chanser att överleva mycket små. De gick över till icke existerande. Min kropp var helt borta. Hjärnan var helt offline”, skriver Eben Alexander.
Det var då han förpassades till en plats högt uppe, långt ovanför molnen. Han träffade på mängder av skimrande varelser, en högre sort, helt olikt något på vår jord. Efter en lång resa, noggrant beskriven i boken, träffade han på en kvinna som kommunicerade till honom telepatiskt: ”Vi kommer att visa dig många saker här, men till slut kommer du att gå tillbaka”.
Efter sju dagars ”resa” kom Alexander tillbaka och tillfrisknande helt. Dock helt förändrad efter denna upplevelse som var lika verklig som andra saker som hänt honom i detta livet.
”Hade någon – till och med en doktor – berättat en historia som denna för mig förut, hade jag varit ganska säker på att det handlat om inbillning eller självbedrägeri. Men det som hände mig var långt ifrån inbillning. Det var lika verkligt som någonting annat som inträffat i mitt liv, inklusive min bröllopsdag och mina söners födelse”, säger Eben Alexander i Newsweek.
Hans religion innan upplevelsen var vetenskapen. Nu ägnar han sitt liv åt att undersöka själens sanna natur. (2)
Och det borde psykiatrin göra också. Ordet psykiatri betyder faktiskt botandet (–iatri) av själen (psyche). Förr i tiden, innan den kemiska eran, kallades de faktiskt för själsläkare. Och då höll de inte på att bota hjärnan. Det är absolut inget fel på den. Det är dags att börja prata med individen istället.
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu
Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten
