Professor emeritus, Thomas Szasz: ”Beteenden är inte mentala sjukdomar.”
Professor emeritus, Thomas Szasz, betraktas som en av världens främsta förkämpar för mänskliga rättigheter. Hans bok Psykisk sjukdom en myt påbörjade psykiatrireformen under 60-talet. Han har skrivit 35 böcker och hundratals artiklar i ämnet psykiatri och psykiatriska övergrepp och har varit en av dess främsta kritiker. Här förklarar han under en av KMRs årskongr-esser varför barn psykiatrin är barnets främsta fiende, och hur ADHD är en myt och stigmatisering. Thomas Szasz var medgrundare till KMR i USA 1969*. Han avled 2012 – men talet är odödligt.
Problemet med människor är inte vad de inte vet utan vad det vet som inte är så. Och det är problemet vad gäller människors kunskap om psykiatrin.
När jag var ung doktor så visste folk bättre: de insåg att sinnessjukhus inte var medicinska sjukhus och kallade dem ”ormgropar”. De visste att psykatriker var fångvårdare, inte läkare.
Sedan dess har bilden av psykiatrin omvandlats från förvaltandet av ormgropar till utskrivandet av psykiatriska mirakeldroger. Det är bara ett annat lurendrejeri. Antipsykotika liknar antibiotika precis som mentalsjukhus liknar medicinska sjukhus, det vill säga inte alls. Det handlar fortfarande om tvång. Utan tvånget skulle psykiatrin försvinna från jordens yta.
För några årtioden sedan sen så bara spärrades mentalpatienterna in på mentalsjukhus. Idag spärras de in bakom ”drogframkallad funktionsnedsättning”, en bestraffning som kallas ”påtvingad öppenvård”.
En annan beklaglig utveckling är påståendet att miljontals barn lider av en mental sjukdom som kallas Attention Defivit Hyperactivity Disorder (ADHD) och att Ritalina – som oftast ges till barnet mot föräldrarna vilja – är en behandling av det. Självklart så ges det mot barnets vilja. Vilket barn vill bli stigmatiserad som tokig?
När skolauktoriteter säger till en mamma, som ni redan hört, att hennes son är sjuk och behöver använda droger, hur i hela världen skall hon veta att detta är en ren lögn.
När skolmyndigheter säger till en mamma att hennes son är sjuk och behöver droger, hur skall hon veta att det man kallar Attention Defivit Hyperactivity Disorder (ADHD) inte är en sjukdom?
Bländad av den psykiatriska jargongen, så inser hon inte att diagnoser inte är sjukdomar.
Hur skall hon kunna veta, att vad experterna nu kallar ”hyperaktivitet med uppmärksamhetsstörning” (ADHD), helt enkelt inte är en sjukdom.
Nå, en sådan mor är inte en expert i psykiatrins historia. Hon vet inte att psykiatriker i hundratals år har använt diagnostiska termer - så kallade diagnostiska termer - för att stigmatisera och kontrollera människor.
Jag skall ge er ett fåtal dramatiska exempel.
• När svarta slavar i södern sprang iväg mot friheten, så var det inte för att de ville bli fria; de led av en sjukdom kallad drapetomania, från drapetes, springa iväg, och mania. Jag hittar inte på detta. Det var en giltig diagnos, precis som uppmärksamhetsstörning (ADD) är.
• Kvinnor, hälften av befolkningen självklart; om de var dumma nog att revoltera mot männens dominans, nå, då hade de en allvarlig sjukdom som kallades hysteri, vilket orsakade av deras vandrande livmoder (Hysteri grek. för livmoder, vår anm).
• Då jag studerade medicin, var masturbation nummer två på listan över orsaker till schizofreni, efter ärftlighet.
Inga av dessa beteenden var någonsin en sjukdom, och självklart, är ingen sjukdom. Inte heller är uppmärksamhetsstörning en sjukdom.
Inget uppförande eller dåligt uppförande är en sjukdom eller kan vara en sjukdom. Det finns ingen mental sjukdom. Punkt. (applåder).
Så det spelar ingen roll hur ett barn uppför sig. Det finns inget att granska. Om han är sjuk, då måste det finnas någon dithörande objektiv vetenskap, vilket kan diagnostiseras av läkare och objektiva test. Det är därför, så snart du går till en läkare, de drar ut en massa blod och röntgar. De vill inte höra hur du uppför dig.
När jag gick på läkarhögskolan, för sextio år sedan, då fanns det bara en handfull mentala sjukdomar. Jag tror inte det var mer än sex eller sju. Nu finns det mer än trehundra. Och nya är, citat: ”upptäckta” varje dag.
George Washington varnade: ”Regeringar är inte förnuft; de är inte vältalighet. De är makt. Precis som eld så är de en farlig tjänsteman och en skrämmande husbonde.” Psykiatrin är del av regeringen.
Detta är vad föräldrar, som blir tillsagda att deras barn lider av ADHD, aldrig måste glömma. De får inte glömma att skolpersonal och barnpsykiatriker och psykologer är regeringsagenter. Deras jobb är att kontrollera barnen, inte se efter deras hälsa eller välmående.
Det finns inga bra eller dåliga barnpsykiatriker. De är alla dåliga. De är inte nödvändigtvis dåliga människor, men det de gör är dåligt. Att sörja för barnens hälsa och välbefinnande är föräldrarnas roll. Punkt slut.
Att stämpla ett barn som mentalt sjuk är stigmatisering, inte diagnostisering. Att ge ett barn en psykiatrisk drog är förgiftning, inte behandling.
Jag har länge ansett att barnpsykiatrikern är en av de mest farliga fiender, inte bara för barnen, utan för vuxna och alla oss som bryr oss om det mest värdefulla och mest sårbara sakerna i livet. Och de två sakerna är barn och frihet.
Jag frågar en än gång, hur kan föräldrar skydda sina barn från den terapeutiska staten? Med det menas alliansen mellan regeringen och psykiatrin.
I grunden så tror jag att - i den slutgiltiga analysen - så kan de endast göra så genom att själva ta sig ur villfarelsen; göra sig av med idén om att vad som felar ett olyckligt barn som uppför sig illa, (och det finns självklart många sådana barn, i själva verket alla barn någon gång), att ett sådant barn har en mental sjukdom, och att så kallad behandling kan hjälpa honom. Det är helt enkelt inte så.
Sjukdomar är felaktiga funktioner i människokroppen, av hjärtat, levern, njurarna, hjärnan och så vidare. Fläcktyfus är en sjukdom. Ni vet alla detta, ni ifrågasätter det inte. ”Vår-depression” (spring fever)… (skratt)… Allt ni behöver känna till är engelska (svenska). Vår-depression är inte en sjukdom. Varför inte? Därför att vi alla vet att det är ett figurativt talesätt. En metafor, ett litet stycke poesi. Nå, så är alla mentala sjukdomar. Vi framställer det oriktigt som en sjukdom och så blir vi lurade av våra egna felaktiga framställningar. Ni förstår, ungefär som att era ”ögons lilla äpple” är er lilla dotter. Det är inte något man äter. Mental sjukdom är en metafor.
Uppdraget vi har tagit på oss, att bekämpa psykiatriskt tvång, är viktigt. Jag tycker det är viktigt, ni tycker det är viktigt. Inte tillräckligt med människor tycker det är viktigt. Det är ett nobelt uppdrag, ett uppdrag vi måste, oavsett hinder, framhärda. Vårt samvete befaller oss att inte göra mindre än så.
Tack skall ni ha, jättemycket.
Professor Thomas Szasz avled 8 september 2012, 92 år gammal. Han var med och startade Citizens Commission on Human Rights (CCHR) i USA 1969. Han menade att det inte finns någon psykisk sjukdom, det är beteenden som uppstår från olika livsproblem. Han var motståndare till all tvångsbehandling. Han praktiserade själv som psykiatriker men tvångsintog aldrig någon, skrev aldrig ut några psykiatriska droger och gav aldrig någon elchock. Han skrev den klassiska boken Psykisk sjukdom en myt 1961 vilket startade psykiatrireformen. I Sverige startade KMR 1972. Ursprungligen skulle KMR heta Medborgarnas Kommitté för Mänskliga Rättigheter, men dels var namnet upptaget och dels gick förkortningen MKMR inte hem.
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu
Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten
