Hitler fick psykiatrisk behandling – blev elchockad och hypnotiserad

I förra nyhetsbrevet kunde vi läsa om hur Hitler blev nerdrogad med upp till 90 olika mediciner, droger och gifter.

Att Hitler blev nerdrogad av psykiatriker och läkare finns mer än väl dokumenterat, men det förklarar kanske inte fullständigt hur han från början blev så besatt av judeförföljelserna. Vi lär nog aldrig få veta det med säkerhet, Gestapo hade nämligen noggrant försökt förstöra alla spår av hans förflutna som de kunnat finna. Det fanns emellertid ett spår som de inte lyckades förstöra. Det var en journal från 1918 från ett sjukhus där Hitler fått psykiatrisk behandling.

Hitler hade som soldat under första världskriget kommit till ett sjukhus när Brüssel helt blind. Hans blindhet kom från en fransk attack vid Ypres med senapsgas den 14 oktober, 1918, vilket förbisågs av läkarna på sjukhuset. Den 15 oktober 1918 ledde Herman Heer, den ende som inte var fullt blind i truppen, unge Hitler och några andra till en närbelägen stad. Alla var förblindade av de giftiga senapsgasångorna. Hitler diagnosticerades med med ”krigshysteri”. Sjukhuset ville inte behandla soldater som inte klarade kriget utan mentala problem tillsammans med skadade soldater, då det ansågs påverka stridsmoralen. Hitler förflyttades därför först till Ghent och den 21 oktober till militärsjukhuset i Pasewalk, Nordtyskland, nära gränsen till Polen. Ännu var man inte fullständigt bekant med senapsgasens verkningar, att blindheten gick över efter ett tag. Chefspsykiater Edmund Forster tog emot honom och diagnostiserade honom som ”psykopat med hysteriskt blind”. När Hitler lämnade sjukhuset 29 dagar senare var han en man med en ny och fruktansvärd mission.

Vi vet inte exakt vad som hände under sjukhusvistelsen, men enligt en intervju efter kriget med en av Hitlers läkare, doktor Ernst-Gunther Schenk, innebar det att han blev utsatt för psykiatrisk behandling. Av vilket slag vet man inte med absolut säkerhet. Det finns emellertid tecken på att han blev utsatt för hypnotiska suggestioner av Edmund Forster på militärsjukhuset i Pasewalk. Hysteri betraktades nämligen på denna tid som en psykisk sjukdom och behandlades så gott som uteslutande med hypnos, efter bl. a. Charcots metoder, en av psykiatrins grundare.

Det råder delade meningar om exakt när Hitler blev besatt av idén att utplåna judarna och dominera världen. Mycket talar för att det ”hat och den smärta” som karakteriserade Hitlers tal efter 1919, såväl som hans fanatiska syfte, inte förekom före hans psykiatriska behandling. Han hade ännu inte format sina idéer om ”sin plats i historien”, och enligt vänner i Wien, inte heller om nödvändigheten att utrota judarna. Han hade fört sina monologer, men aldrig varit någon talare. Ett år efter han lämnade Pasewalk höll han tal till 2000 personer. Hitler beskrev senare sina upplevelser i Pasewalk som ”spirituella”. Han hade besökts av ett ”högre väsen” som talade om att han skulle bli Tysklands räddare. Det var med största sannolikhet Forster som gapade posthypnotiska kommandon i örat på den halvt medvetslöse, elchockade, nerdrogade och hypnotiserade Hitler.

Hitler påstod i Mein Kampf att han alltid hatat judarna, andra bevis visar motsatsen. Doktor Rudolf Binion citerar i sin bok, History of Childhood Quarterly vittnesmål och framlägger andra bevis, som visar att mannen som skulle beordra utrotningen av sex miljoner judar, före sin psykiatriska behandling på Pasewalk, inte var mer antisemitisk än de flesta andra österrikare och tyskar på den tiden.

Hitler var naturligtvis svårt chockad, dels av sin ”psykopatiska och hysteriska blindhet”, det vill säga effekterna av senapsgasen, som han erfor efter krigsattacken och dels av medvetenheten om Tysklands sammanbrott. Man kände då alltså inte till effekterna av senapsgasen, att det orsakar en fördröjd och övergående blindhet. Chefspsykiater Forster kom även senare att i mycket föraktfull ton skriva om människor med ”psykopatisk hysteri”. Hypnotisk behandling, vilket naturligtvis var fel behandling grundat på en felaktig diagnos av en föraktfull psykiatriker, måste ha satt mycket djupa spår i Hitlers undermedvetna. Då han var djupt deprimerad hypnotiserade psykiatern förmodligen in ”positiva suggestioner” på Adolf Hitler. Militärpsykiatrikerna hade vid den tiden dessutom säregna metoder att få tillbaka soldater med ”krigshysteri” till fronten. De gav dem elchocker – direkt från väggurtaget, utan bedövning. Allt var bättre än det, så det fanns inga kvarliggande soldater på sjukhusen med ”hysteri”, en föraktad diagnos.

Det finns inga indikationer i journalerna på att Hitler skulle fått elchocker, men det är högst troligt eftersom det var den gängse behandlingen på den tiden inom tyska psykiatrin. Med tanke på Forsters förakt för ”hysteriker” så kan man förmoda att så skedde. Hitler fick då i så fall kraftiga elchocker tillsammans med hypnos, droger och suggestioner. Dessa ”suggestioner” var, som vi sett tidigare, inget annat än klara militärkommandon som vrålades i örat på det halvt medvetslösa offret.

Ordet hjärntvätt kan inte få en klarare innebörd.

Vistelsen på sjukhuset satte i alla avseenden djupa spår hos honom. När så den inhemska revolutionen signalerade Tysklands sammanbrott tidigt i november fick Hitler, då delvis återställd, ett återfall av blindhet och förtvivlan. Det var under detta återfall som Hitler fick visionen ”från en annan värld”, där han blev tillsagd att enbart han kunde, och måste, bli ”Tysklands Räddare”.

I boken ”Der Augenzeuge” (Ögonvittnet) av Ernst Weiss, som bygger på anteckningar som han erhållit av psykiatriker Forster 1933, berättar Weiss om behandling som Hitler fick av en psykiatriker vid Pasewalk. Här beskrivs hur psykiatrikern vädjade till Hitlers ego och gav honom suggestioner som att, ”för att se igen så måste han övervinna vetenskapens lagar,” och att ”Hitler var den ende mannen på 1000 år som skulle kunna göra detta”. Enligt författaren Ron Bosenbaum försatte Forster Hitler i trance och han sade även till honom att hans älskade Tyskland behövde honom och att han behövde sin syn tillbaka för att tjäna Tysklands återuppståndelse.6

I den vision han fick under sitt senare återfall såg Hitler helt klart sin ”mission”, med inslag av storhetsvansinne, en mystisk idé om Tysklands ödesbestämmelse och ett utrotningshat mot judarna. I ögonen på tyska folket var han inte enbart en politiker, han var en messiah sänt från Gud som skulle rädda det tyska folket från undergång.

Vi vet också att Hitler var starkt influerad av två psykiatriska böcker, ”Frisläppandet av tillintetgörandet av värdelösa liv” (1920) av Hoche och Binding samt ”Principerna för mänsklig ärftlighet och rashygien” (1921) av psykiatrikerna Lenz, Bauer och Fischer. Enligt psykiatriker Lenz hade Hitler läst hans bok under fängelsevistelsen i Landsberg. Med stor sannolikhet var det från dessa böcker Hitler fick sina idéer om mindervärdiga raser och sitt inhypnotiserade judehat bekräftade. De hade förstört hans älskade Tyskland. Nu skulle han ge igen.

Exakt vad för slags hypnotiska suggestioner som inplanterades lär ingen någonsin få veta. Men vi vet att Hitler reagerade våldsamt på ett ord, nämligen ordet blod. ”Mest anmärkningsvärt av allt var att Hitlers beteende kunde förändras abrupt när någon nämnde ordet blod,” skriver doktor Bert Edward Park i boken ”The impact of Illness on World Leaders”.

Även Trevor-Troper och Robert Waite har engagerat sig i ett genomgående tema i Hitlers tänkande efter sjukhusvistelsen - hans ständiga tvångsmässiga besatthet och upptagenhet av blod.

Han levde i konstant rädsla för att få blodförgiftning och var helt fascinerad vid åsynen av sitt eget blod. Temat blod förekom i både tanke, tal och skrift. ”Blodet från judarna kommer att skvätta från våra knivar” var ett yttrande som ständigt upprepades. ”Jag skall göra blodpudding av mitt extra-blod som en kulinarisk extrarätt,” sade han till sina närmaste, när de åt kött. Hitler var renodlad vegetarian. Förmodligen mest på grund av hans dåliga mage, förstörd av alla mediciner och droger han fick. Vad krigen beträffar yttrade han: ”En varelse dricker blodet hos en annan”.

När han diskuterade attacken på Warszawa med general Halden så hände något när han yttrade orden: ”Människorna drunknade i blod”. General Halden berättade senare att ögonen höll på att tränga ut ur skallen på Hitler och han blev en helt annan person.7

Detta skulle möjligen kunna vara en regression av den chock- och drogbehandling som var hopkopplade med de underliggande hypnotiska suggestioner han fick 1918. Trevor-Troper som ägnat flera sidor åt Hitlers besatthet av blod trodde att ordet blod utlöste ett epileptiskt anfall, eller att det åtminstone kunde liknas vid detta.8 Vad vi nu vet så kan ett ord knappast utlösa epileptiska anfall, däremot kan det framkalla reaktioner hos en människa som blivit utsatt för psykiatrisk mindcontrol. Filmen The Manchurian Candidate, (Hjärntvättad) med Frank Sinatra som gått på bio och sänts i TV flera gånger, ger en bra bild av detta fenomen.

Orden blod och judar skulle kunna vara del av de suggestioner som hypnotiserades in av psykiatriker Forster. Själv var Forster naturligtvis, liksom de flesta psykiatriker på denna tid, väl medveten och entusiastisk över de rashygieniska idéer som spreds. Psykiatrin hade ju tagit över det rashygieniska tåget i början på 1900-talet. Med största sannolikhet skedde allt detta av en slump, det är knappast troligt att det skulle vara del av en långsiktig konspiratorisk plan. Hitler var inte mycket att satsa på i det tillstånd han befann sig.

Detta är hypoteser och det kommer förmodligen alltid att förbli hypoteser, men det kan värt att nämnas då det förekommer tillräckligt mycket indicier för att det skulle kunna stämma.

Vistelsen på det psykiatriska sjukhuset Pasewalk var en hemlighet som Hitler bevarade, väl medveten om att det skulle förstört hans karriär. Dock fick en opponent, general Kurt von Schleiser, tag i uppgifter om att Hitler vistats där och försökte få tag i Hitlers journaler, men misslyckades. Han rekryterade en vän 1932, Ferdinand von Bredow, en hemlig polis, som lyckades få tag i journalerna. Ett par månader senare blev både Schleiser och Bredow skjutna av SS.

Psykiater Edmund Forster som behandlade Hitler begick självmord - eller blev ”självmördad” med pistol i sitt badrum strax efter att Gestapo började sopa igen spåren efter Hitler före 1933. Hans fru berättade att han inte ens ägde en pistol. Han var förmodligen den ende som kunnat tala om vad som hände Hitler. ”Självmordet” kom strax efter att Forster blev misstänkt för att ha läckt ut vissa detaljer om två andra prominenta nazister han behandlat.

Det är ett väldokumenterat faktum att de flesta massmördare fått psykiatrisk behandling före våldsdåden. Det är egentligen därför ingen överraskning att den störste massmördaren av alla, Adolf Hitler, var en produkt av psykiatrin.

Referenser:

Ett sekel med psykiatrin – del 1 – sid 219 - Kapitel 6 Nazistiska ledare som psykiatriska patienter – av Peter Anstrin. Uppdaterad januari 2018.

https://docs.wixstatic.com/ugd/37ab50_22f61d1e9ec64ce5b595d80e66601b02.pdf

Herman Göring fick psykiatrisk behandling i Sverige

I en kommande nyhetsbrev skall vi ta upp en annan krigsförbrytare av stora mått som även han fick psykiatrisk behandling. Denna gång i Sverige. Han var helt galen och gick lös på personalen med en ”värja”. Han tvingade mer eller mindre chefspsykiatern att friskskriva honom ”annars skulle aldrig Hitler acceptera honom”. KMR har journalen.

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.

För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu