top of page

Search Results

407 items found for ""

Blog Posts (354)

  • ADHD-amfetamin till krigströtta soldater i Mellanöstern samt skoltrötta elever

    Captagan Amfetamin har använts för olika syften. Dess egenskaper gör soldater orädda och samvetslösa. I Mellanöstern har det blivit en enorm marknad och krigsdrog. Hundratals miljoner tabletter av ADHD-amfetaminet Captagon cirkulerar idag över hela Mellanöstern. Captagon är en gammal ADHD-drog. Den har nu blivit världens främsta marknad för syntetiska droger, med största produktionen i Syrien, statsunderstödd. Missbruket har spridit sig till övriga länder i Mellanöstern. Främst i Saudiarabien, även om man försöker tysta ner det, men även Libanon, Jordanien och Egypten, i så gott som alla länder i Mellanösterna hittar man Captagon. Men främst i krigsdrabbade områden. IS-krigare använder Captagon för att orka mer och våga mer. En Syrisk krigare berättar i BBC TV att han utan vidare kunde tillfångata och döda tio män på en gång. Så gott som alla syriska krigare och IS-krigare använder Captagon, vilket förklarar deras grymheter. Captagon var en gång det varumärkesskyddade namnet på en receptbelagd stimulantia tillverkad av det tyska företaget Degussa Pharma Gruppe. På 1960-talet ordinerades Captagon till personer med narkolepsi och till barn för vad som då kallades MBD (Minimal Brain Dysfunction) (idag ADHD). I små till måttliga doser orsakar Captagon ökningar av hjärtfrekvens, kroppstemperatur, energi, uthållighet, humör, andning och blodtryck. Högre doser ger effekter som eufori och en känsla av oövervinnlighet. Det är det som gör dem så populära i krigstider. Företaget slutade tillverka Captagon i slutet av 1980-talet men 2011 började det dyka upp på den illegala marknaden igen. Kostnaden är från 10 kr per tablett upp till 200 kr för bra kvalitet. Captagon har främst använts under krig. Men nu börjar missbruket sprida sig till andra grupper. I Mellanöstern är det ofta unga människor som står inför hög stress i skolor och jobb, arbetslöshet och begränsat med underhållning eller andra aktiviteter. Frågan är om det kommer att sprida sig till andra länder i världen. I december 2023 beslagtog tyska tullen 250 kilo Captagontabletter värda 650 miljoner kronor. Man vet inte om det var avsett för Tyskland eller en transitsändning. Man tror att Captagon-tillverkare skickar sina varor till europeiska länder först och sedan till Mellanöstern. Denna metod minskar tulltjänstemännens misstänksamhet. Beslagen har ökat katastrofalt. 2015: Ett rekordbeslag gjordes i juni på det lilla öriket Bahrain utanför Saudiarabien. Man fann 24 miljoner Captagon-piller värda 530 miljoner dollar (ca fem miljarder kronor). 2019: Grekiska myndigheter beslagtog 4,8 miljoner Captagon-tabletter från en försändelse. 2020: 84 miljoner Captagon-piller beslagtogs i Italien, som tros vara en stor omlastningsplats, värderad till mer över en miljard euro. 2021: april 2021 beslagtog saudiska tulltjänstemän i hamnstaden Jeddah mer än 5 miljoner piller gömda i granatäpplen. 2021: Tyska tjänstemän beslagtog 234 kilo Captagon-tabletter från Österrike och sedan 170 kilo piller i en relaterad brottsbekämpande åtgärd. 2022: Bara från januari till april 2022 beslagtog den jordanska armén 17 miljoner Captagon-piller. 2022: Saudiarabiens myndigheter beslagtog 46 miljoner Captagon-piller gömda i mjöl. 2023: Åttiosex miljoner piller (13 ton) beslagtogs i Dubai. Historisk användning av amfetamin i krigstider Japan: Under andra världskriget fick japanska kamikazepiloter i Stilla havet metamfetamin för att eliminera rädsla när de utförde sina attacker. Efter kriget upplevde civilbefolkningen i Japan svåra svårigheter med brist på mat och bostäder. Metamfetamin som ursprungligen tillverkades för militären fanns kvar på apotek för civilbefolkningen. Ett utbrett missbruk följde som till slut avskaffades med obligatoriska lagar om sjukhusvistelse för dem som befanns vara beroende, om de vägrade slängdes de in i fängelse. Det tog inte lång tid innan det nationella missbruket var över. Amerika: Miljontals doser av amfetaminet Benzedrine delades ut till amerikanska soldater under andra världskriget för att hjälpa dem att hålla sig vakna under långvariga strider eller bombuppdrag. Efter kriget marknadsfördes läkemedlet som en behandling mot depression inom psykiatrin och blev snart en omfattande missbruksdrog som förbjöds 1970. Barn fick det för nästäppa. Kändisar som Jack Kerouac och Marilyn Monroe rapporterades använda denna drog. Tyskland: Metamfetamin anses vara en av de värsta våldsframkallande och droger av alla. Den gavs under andra världskriget till tyska soldater under namnet Pervitin. 250 000 krigströtta soldater fick sammanlagt 200 miljoner tabletter. Man trodde att de skulle kriga bättre och längre. Blitzkrigen kunde ske tack vare Pervitin, då soldater kunde marschera dag och natt. Men faktum är att de blev kraftigt drogberoende och många kollapsade. Det finns teorier om att det var en av anledningarna till att Tyskland senare förlorade kriget. Pervitin fanns även på svenska apotek fram till 1953 då det avregistrerades. Hitler gick själv på Pervitin och kokain och det kan säkerligen förklara mycket av hans drogpersonlighet. Hans osammanhängande tal, hallucinationer och uppeldande tal var ett resultat av hans enorma drogkonsumtion. Han gick på sammanlagt minst 72 men sannolikt 92 droger och mediciner, vilket skulle ta livet av vilken annan människa som helst. Han använde opiater, belladonna skopolamin, strykning, bolmört m.m. Det var hans psykiatriorienterade livläkare dr Morell som gav honom dessa. • Andra användningsområden är rehabiliteringscenter i Thailand för elefanter under 90-talet. De blev aggressiva då de fick amfetamin för att kunna arbeta längre. • På 1960-talet fanns det annonser som förespråkade amfetamin för ”skoltrötta elever med skolneuroser”. • Under samma årtionde var amfetamin flitigt använt bland yrkeschaufförer och nattarbetare. • Det mest våldsframkallande och beroendeframkallande metamfetaminet har nu börjat användas för ADHD-barn i USA under varumärket Desoxyn. Kan man dra paralleller med dagens skoltrötta elever och kollapsande skola. Om inte annat förklarar dessa krigsdroger mängden vansinnesbrott och skolskjutningar där merparten använt ADHD-droger innan de iskallt skjutit ihjäl sina skolkamrater. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

  • Var har ledarna tagit vägen? Hur många genier och konstnärer har vi gått miste om idag?

    Vad hade hänt om Einstein fått Ritalina? Jeffrey Zaslow, reporter för The Wall Street Journal frågade sig om Ritalina-revolutionen kommer att beröva morgondagens samhälle på några av dess potentiella ledare och genier. Vad blir konsekvenserna då för samhället i helhet? Har vi sett några nya förnuftiga ledare på senaste tiden? Psykiatrin jämnar ut samhället till en jämn smet utan ledare eller genier – en modern rashygien. Några av världens största genier genom tiderna, inklusive vetenskapsmän, konstnärer, innovatörer och humanister hade i dagens skola blivit diagnostiserade med ADHD och med största säkerhet fått ADHD-droger. Vi har Albert Einstein, Thomas Alva Edison, Isaac Newton, Benjamin Franklin, Florence Nightingale, tredje presidenten Thomas Jeffersson, Paul McCartney, Picasso, van Gogh, såväl som George Lucas (Star War, Indiana Jones) och Henry Ford att tacka för en mängd uppfinningar, vetenskapliga genombrott, underhållning och estetiska upplevelser. Hundratals kända personer skulle drabbats; Churchill, Picasso, Jim Carrey, Robin Williams, med flera. De som förr kallades excentriska personer får idag en stämpel som psykiskt funktionsstörd och recept på amfetamin. Nikola Tesla skulle utan tvekan ha fått en diagnos och droger; så även Elon Musk, tillverkaren av bilen Tesla. Nikola Tesla var vild som barn. Han var nära att drunkna ett flertal gånger, han blev nästan kokad levande i het mjölk, näst intill kremerad och instängd i en kista över natten. Han flydde från en flock vilda hundar och även en flock uppretade kråkor!! Förutom att han höll på att bli uppäten av grisar. Ernest Hemingway kom inrusande som ung en gång och berättade andfått att han stoppat en skenande häst med en hand. Hans morfar sa roat till sin dotter: ”Märk mina ord, kära Chumpy, den här grabben kommer att låta sig höras av. Om han använder sin fantasi med goda syften, kommer han bli berömd, men om han börjar på fel väg, med all den energin, kommer han att hamna i fängelse”. ”Kreativa individer är så kända för sitt impulsiva uppförande att karaktären närmast blivit stereotyp. De har svårt att anpassa sig till konventionella beteendemönster, vilket anses vara relaterad till sociala förmågor”. (Dr Bonnie Cramond, 1995) Vi hade inte haft några Apple-datorer eller smartphones och inte Kalle Anka på Julafton, inga telefoner och inga glödlampor; inga bandspelare och ingen Mozart, ingen Beethovens femma och kanske inga flygplan. T-Forden hade inte sett dagens ljus och inte heller dagens elbil Tesla. Detta kunde vara en konsekvens om dagens nerdrogande och icke-tolerans av ”avvikande” barn hade börjat långt tidigare. Men vilka kommande genier, konstnärer, uppfinnare och ledare drogar vi ner idag och går miste om, och vilka nya upptäckter har vi gått miste om? Alla som får en ADHD-diagnos är naturligtvis inte genier och potentiella Nobelpristagare, definitivt inte, men vi vet aldrig vilka. Att ha ADHD-diagnos är inte samma sak som att vara ett geni, men många kreativa människor uppvisar ett annorlunda beteende om de inte få utlopp för sin kreativitet. Skall vi droga ner detta? Om Albert Einstein hade fötts de senaste 10 åren skulle han direkt motsvara den profil som hör samman med autism och ADD och troligen få Ritalina eller någon annan psykdrog. Han sade inte ord förrän han var fyra år och kunde inte läsa förrän han var sju, hans lärare beskrev honom som ”mentalt trög, socialt inkompetent och som upptagen av barnsliga drömmar”. I möte efter möte klagade lärarna inför föräldrarna över att han ”inte kunde koncentrera sig på sina uppgifter”. Han blev till sist relegerad från universitetet i Zürich. Vi kan vara helt övertygade om att man idag skulle ha gjort stora ansträngningar för att få honom att ta droger. Och han skulle verkligen inte vara den ende. Thomas Edison dagdrömde mycket som skolpojke och han satt sällan stilla i skolbänken. Utanför skolan var han kreativ. Han undersökte humlors näste på en äng och fick fly från en svärm ilskna humlor. Han högg av sig en bit av fingret. Då han fick för sig att fåglar kunde flyga eftersom de åt maskar, mixade han mosade maskar med vatten och övertygade en grannflicka att dricka. Hon blev sjuk och han fick stryk. Hans lärare sade att han var för oregerlig och dum för att lära sig något överhuvudtaget. Han fick gå i skolan hemma med sin mor som lärare. Det är idag svårt att föreställa sig att de syftade på den man vars forskning senare resulterade i hundratals uppfinningar, bl.a. glödlampan och bandspelaren. Man får berömma Thomas Edisons mor som, när Thomas kom hem gråtande efter att läraren sagt till honom att han var värdelös och inte skulle få gå kvar i skolan längre, gick tillbaka till skolan med Thomas och sa indignerat till läraren: ”Du vet inte vad du talar om, han har mer hjärna än du har!” Sedan tog hon ut honom ur skolan. Walt Disney hade flera särdrag som skulle ge honom diagnosen ADHD. Hans kreativitet var unik. Likaså Alexander Graham Bell, Leonardo da Vinci, Mozart, Henry Ford, Benjamin Franklin, Abraham Lincoln, bröderna Wright, m.fl. För att inte tala om Isac Newton och Winston Churchill. Virginia Woolf var känd för att prata extremt mycket och Beethovens lärare anklagade honom för att vara klumpig i hanteringen av sin violin och komponerande av musik. Vad de uppnått talar för sig självt. Varenda en av dessa stora själar och tusentals andra hade emellertid diagnostiserats som psykiskt störda, dysfunktionella, fått diagnos och ordinerats Ritalina eller annan psykdrog om de gått i dagens skola. Som tur var för dem och för oss fick de inte droger men vad händer med våra barn idag? Ska vi hämma deras initiativförmåga och kreativitet genom att droga ner dem med amfetamin – i samma narkotikaklass som kokain? Och enligt världens mest kända forskare på hjärnscanning, större påverkan på hjärnan än kokain. Och enligt en ny stor svensk studie så ökar ADHD-droger risken för hjärt- och kärlsjukdomar ganska rejält. Skall vi ge våra uppväxande barn detta? Kreativa, intelligenta och fritänkande individer sitter sällan still i en skolbänk 6-8 timmar om dagen under tvång. De kräver stimulans och utsläpp för sin energi – det gör alla barn. Men inte på droger. Det är ungefär som att sätta skygglappar på hästar – de ser och går rakt fram men tar inga egna initiativ, har ingen inspiration. Stäng in 20-30 vuxna i en skolsal med tvång dag efter dag, år efter år, utan att de får gå ut som de vill – och vi skall få se på beteende! Myten om ökad koncentration Psykiatrikerna påstår att amfetamin ökar koncentrationen och fokuseringen. Men det vet alla amfetaminmissbrukare som ”pundat” att det är en myt. Koncentration är ett dynamiskt tillstånd, medan amfetamin orsakar ett ”fixerat, statiskt, närmast hypnotiskt tillstånd” – förväxlingsbar med ökad koncentration. Missbrukare kan sitta och pilla isär en apparat i timmar – men får aldrig ihop den igen. Där blir det inga nya vetenskapliga upptäckter. Många som fått amfetamin under sin skoltid upplever den tiden som ett svart hål. Inget har riktigt registrerats. ADHD-symptom och kreativitet har många beröringspunkter. Så mycket så, att det är nu är vanligt för en komiker, skådespelare, musiker eller artist att tro att de har ADHD. Den totala förvirringen är förståelig, eftersom den typiska listan över ADHD-symptom och kreativa personlighetsdrag är så gott som identiska. Den har utformats så av psykiatriker för att dämpa kreativiteten. Dessutom får de närmast gratis legitimt amfetamin utan påföljder. Kreativiteten slocknar Psykiatrikerna hävdar att kreativiteten inte påverkas av ADHD-droger – naturligtvis. Frågar man en person på droger så säger han samma sak. Chick Corea, en av världens främsta jazzpianister, prövade droger i sin ungdom. Han berättade att han tyckte att han spelade fantastiskt, dagarna efter när han nyktrat till lyssnade han på inspelningen och tyckte att det var bland det värsta han gjort. En konstnär målade under inverkan på ADHD-amfetamin. ”Jag blev enormt produktiv, men när jag tittade på målningarna ett tag efteråt så var de helt platta, inget djup.” Docent Walter Pollack vid Harvard Medical School forskar i unga elevers skoltid.  Han har en mängd anekdotiska bevis för att barn på Ritalina är mindre intresserade av att söka och följa kreativa möjligheter.  En pojke han studerade hade varit medlem i skolans vetenskapsklubb. Efter att han blev satt på Ritalina kände han att gnistan han känt inom sig var släckt. Han tappade intresset för vetenskapsklubben och hoppade av. När han senare sluta ta Ritalina återvände han till klubben och utvecklade ett alarmsystem som vann en större vetenskapstävling. Pollack berättar om en man i 40-årsåldern som var ett mattesnille som hade varit hyperaktiv som barn. Som vuxen tjänade han hundratals miljoner dollar genom att utveckla datorteknologi. ”Hans idéer kom till honom som en blixt”, berättar dr Pollack. ”Men han kände att om han fått Ritalina som barn skulle han slutat som lärarassistent i någon vetenskapskurs.” På så sätt har psykiatrin lagt beslag på ett område, kreativ förmåga, som exploderar när de stängs in i en sal med 20-30 andra barn som undervisas med undermålig pedagogik och numera total brist på disciplin och etik. Psykiatrins lösning är då att mer eller mindre sjukförklara och dämpa den kreativa förmågan med amfetamin istället för att kanalisera den på något konstruktivt. Man jämnar ut samhället till en jämn smet utan ledare eller genier, en social ingenjörskonst. Jämlikhet? Skall vi driva upp barn likt växthusodlade tomater, totalt identiska i sin plastförpackning men utan smak och näring – innehållslösa, initiativlösa. Är vi tillbaka till rashygienens fåra där ”inga utskott tillåts på vår raka nordiska stam” som det sades i riksdagen i början på 1900-talet. Har vi fått en ny modern rashygien? Vi har något som kallas jämlikhet, en företeelse som ursprungligen menade att alla är lika inför lagen, men konverterades till att alla har lika värde och som sakta övergått till att alla är lika (Equalitarianism). Men de flesta kan hålla med om att en kriminell person inte har lika värde som en läkare eller lärare, om än lika värde inför lagen. Det som är värre är att jämlikheten suddar ut individualiteten. Alla skall vara lika. Än värre är att ”likheten” går neråt. Kampanjen Psykisk ohälsa som idag har närmare tio miljoner träffar på webben (tre miljoner för fem år sedan) är ett slående exempel på detta. Fler och fler säger sig må psykiskt dåligt. Samhället anpassar sig till de med psykiska störningar, inte tvärtom. Psykisk ohälsa är helt enkelt smygande smittsamt. Men det är enormt lönsamt för de som startade kampanjen: läkemedelsbolagen tillsammans med Psykiatri: Psyko Pharma. Anhörigföreningarna stod villigt till tjänst efter sponsring med några miljoner. Och på så sätt är psykiatrin en verklig fara för samhället. Som psykiatriprofessor Thomas Szasz, en av K;R:s grundare, sade: ”Psykiatrin är den enskilt sett mest destruktiva kraft som har påverkat samhället under de senaste 50 åren.” Vi ser det bara inte. http://www.wsj.com/articles/SB110738397416844127 För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

  • ”Största skandalen i medicinsk historia”: 70% effektivitet var i själva verket 3%

    Ordet vetenskap låter tillförlitligt och säkert. Men vi har också sett hur det missbrukats. Det är inom medicinen, men främst psykiatrin man främst refererar till ”vetenskap” när inget fungerar. Vi skall se på några studier och ”vetenskapsmän” som lurat både politiker, myndigheter och allmänheten. Den tsunami av antidepressiva som sköljer över västvärlden har sin grund i fejkade studier. Vi presenterar den värsta där forskarna och psykiatrikerna sammanlagt hade 151 kopplingar till Big Pharma. Författaren och medicinska journalisten Robert Whitaker menar att påståendet i denna studie (STAR*D) från 2006 att antidepressiva fungerar för 7 av 10 är vetenskapligt bedrägeri. I januari i år skrev han: ”Om större media plockar upp detta kommer de att få en chans att rapportera vad som är den värsta – och mest skadliga – skandalen i medicinsk historia.” De flesta kommer nog ihåg vilket halleluja som omgärdade lanseringen av Prozac, det första ”lyckopillret” som det kom att kallas innan man insåg att det inte alls framkallade lyckliga människor. Men media skrev spaltkilometer om hur det skulle förändra välden. Allt baserad på en lögn, att depression berodde på en ”kemisk obalans i hjärna” som lyckopillret skulle korrigera. När denna lögn avslöjades, för gott, sommaren 2023 blev det några korta notiser i ett fåtal tidningar. (KMR har hävdat från 1988 till nutid att det var en lögn.) Antidepressiva har omgärdats med mycket kontroverser, allt sedan Prozac lanserades i slutet av 1980-talet. Bortsett från den våldsframkallande aspekten så var debatten stor runt SSRI-medlens effektivitet. När man till sist var tvungen att sätta den allvarligaste varningstexten på så gott som alla preparat, som varnade för självmordstankar, ”Black Label”, så började många tvivla på dem. Det blev inte bättre när Wesbecker, som strax innan började med Prozac, gick in i sin forna arbetsplats september 1989 med ett automatgevär och sköt ihjäl 8 personer och skadade 12 – det första stora vansinnesdådet, som skulle åtföljas av tusentals andra. KMR i USA kallade det ”mördarpiller” varmed aktierna störtdök och en häxjakt startade för att rädda det sjunkande skeppet. KMR fortsatte dock att avslöja allt fler vansinnesdåd och andra hemskheter kopplat till Prozac och efterföljande ”lyckopiller”. Man var tvungen att gör något för att återupprätta dess skamfilade rykte. En mycket stor undersökning, faktiskt den största och längsta, benämnd STAR*D (Sequenced Treatment Alternatives to Reliev Depression) bekostades då av NIMH, (National Institute of Mental Health) världens största psykiatriska forskningsinstitut, med 35 miljoner dollar, (ca 300 miljoner kronor) och som tog sex år att genomföra. Den skulle en gång för alla göra slut på alla rykten och tvivel. Den framhölls som den ”största effektivitetsstudien som någonsin utförts”. Naturligtvis var antidepressiva medel verksamma menade man. Och det skulle bevisas. Det var utgångspunkten för studien. För det var vad man kom fram till – efter att man filade lite på siffrorna, eller snarare, eller snarare hyvlade. Denna studie låg till grund för en tsunami av utförskrivningar av antidepressiva världen över. 7 av 10 blev bra hävdade man, och nu kunde ingen längre tvivla på dess resultat. Fast var de så bra? Låter 70% lindring av depressiva symtom bra? Men om det faktiska resultatet bara var 3%? Alla kände till att läkemedelssponsrade studier minst sagt var tvivelaktiga. Men när nu STAR*D sponsrades med skattepengar, och NIMH skulle övervaka studien, så hoppades man naturligtvis att resultaten skulle bli ärliga och korrekta. STAR*D byggdes upp i fyra nivåer. De som inte blev bättre efter tre månader med en SSRI fick gå in i nivå två där de fick en annan SSRI eller en annan medicin som skulle hjälpa det antidepressiva medlet. Om inte det hjälpte fick de gå till nivå tre eller fyra där man fick mer och mer mediciner. Man var övertygad om att om en deprimerad patient fick ett annat preparat eller två till och med tre så skulle de till slut hitta något som fungerade. 1 november 2006 kom första rapporten. NIMH presenterade stolt: ”Under loppet av alla fyra nivåerna, så blev ca 70 procent av de som inte drog sig tillbaka från studien symptomfria.” I en senare artikel i American Journal of Psychiatry fortsatte forskarna med sina vetenskapliga synder: ”Den totala kumulativa remissionen (temporär återgång/lindring av symtom) var 67%”. Men de skrev längre ner i texten att detta var en ”teoretisk remission” då ”det antogs att de som hoppat av studien hade samma remission som de som stannade kvar i protokollet”. Detta antagande upprepades av NIMH i sitt publicerande av slutresultaten år 2007 i rapporten A Comprehensive Review of Finding: ”Inkluderande alla nivåer så erfor nästan 70% av alla som kvarstod i studien remission. Patienter och kliniker uppmuntras att inte ge upp.” De faktiska resultaten. Det hade varit ett enormt handplockande av siffror, statistiker och resultat som det är närmast omöjligt för en lekman att förstå, vilket också torde vara meningen. Men när experter på forskningsdata tittade på studien ett par år efteråt, framkom det att av 3110 patienter som påbörjade studien så kvarstod bara 1192 som hade uppnått någon form av remission. Man hade alltså bara plockat bort en mycket stor andel som inte gav respons. Med andra ord hade 62% hoppat av studien vid den här tiden. Det innebär att istället för 67% som remitterat (bättre efter ett år) så skulle det stått 38% som remitterat och att de återstående 62 procenten hoppat av eller inte fått någon remission (trots att de fick 25 dollar varje gång de fick sina symtom bedömda, i hopp om att de skulle stanna kvar så länge som möjligt). Men media hoppade naturligtvis på tåget och rapporterade över hela världen att antidepressiva verkligen botade med orden ”effektiviteten var långt bättre än placebo”. Och ihop med den sponsrade kampanjen ”Psykisk Ohälsa” blev miljontals och åter miljontals fast på ”lyckopillren”. Trots att de flesta kliniska studierna kommit fram till att de inte var bättre än placebo, eller marginellt bättre. Vidare undersökning av denna förtrollande undersökning visade dock att det faktiskt var totalt 3671 patienter i studien, varav 737 hade upplevt remission och att de under studiens gång, efter ett år, rapporterat att de fortfarande kände sig bra. Men de återstående 80% av patienterna hade antingen varken remitterat, återfallit under uppföljningen, eller helt enkelt hoppat av vid någon punkt. Det var inga uppmuntrande siffror, men det skulle bli värre. Två forskare gick igenom STAR*D ordentligt och lyckades nu äntligen tyda alla de närmast obegripliga statistikerna och siffrorna, och fann ut att bara 108 patienter, av totalt 3671, hade gått igenom studien med sustained remission, alltså fullt botade. (1) Med andra ord så hade bara 3% av de som stannade kvar i studien blivit bra i den årslånga uppföljningen, medan man rapporterade omkring 70%. Ett klart vetenskapligt bedrägeri. Det fanns ytterligare synder i studien. Man hade sorterat patienterna i olika grupper, olika grader av depression. Vissa med mild depression skulle förmodligen inte ens ingå i den lägsta graden och alltså inte ingå i studien överhuvudtaget. De hade blivit bra (remitterat) om man så bara hade pratat med dem eller helt enkelt bara för att var med i en studie. Andra blandades ihop i grupper de inte tillhörde. Vid en senare tidpunkt frågade en journalist på Medscape Medical News (2) en av forskarna i STAR*D, en framstående psykiater, om dessa uppgifter från de granskande forskarna var korrekta. Han svarade ”Jag tycker att deras analys är rimlig och inte inkompatibel med vad vi har rapporterat.” Detta är alltså den studie som lade grund till en urskillningslös nerdrogning av i första hand den amerikanska befolkningen (45 miljoner), men även den övriga västerländska befolkningen, (en miljon i Sverige) med otroligt dyra, personlighetsförändrande, våldsframkallande och dessutom beroendeframkallande antidepressiva (därav benämningen droger). Det sanslösa våldet tog fart, började faktiskt, efter att SSRI-medlen introducerades i samhället. Robert Whitaker och många andra kräver nu att denna studie dras tillbaka. Amerikanska psykiatriföreningen, APA, har känt till detta vetenskapliga bedrägeri i 17 år, men trots uppmaningar vägrar de att ens uttala sig, vilket betyder att de godkänner vetenskapligt bedrägeri. Ungefär som psykiatrin i stort. ”Eftersom STAR*D var designad för att vägleda klinisk behandling så är det av största vikt för allmänhetens hälsa att STAR*D blir tillbakadragen:” Follow the money Hur kunde de bli så? Åtta av forskarna i STAR*D hade kopplingar till tillverkaren av Citalopram, det antidepressiva som gavs deltagarna i det första stadiet. Sammanlagt hade de 12 forskarna 151 kopplingar till olika läkemedelsbolag. Hittills har vi inte sett några artiklar i massmedia om dessa avslöjanden, dock en otroligt mängd artiklar om hur bra antidepressiva är. Trots att bara 3 procent blev bra efter ett år! Och trots att KMR gjort det känt för media. Denna artikel är en uppdatering från 2022. KMR har regelbundet skrivet om bedrägerierna runt antidepressiva sedan 1988. (1) https://www.ingentaconnect.com/content/springer/ehpp/2009/00000011/00000003/art00006 (2) https://www.medscape.com/viewarticle/727323?src övriga referenser: https://lackofresultswamh.com/military-market-for-psychs/results-misrepresenated/ http://content.karger.com/ProdukteDB/produkte.asp? http://www.medscape.com/viewarticle/727323?src http://www.nimh.nih.gov/sciencenews/ https://www.nimh.nih.gov/funding/clinical-research/practical/stard/index.shtml https://www.nimh.nih.gov/funding/clinical-research/practical/stard/allmedicationlevels.shtml https://ajp.psychiatryonline.org/cgi/reprint/163/11/190%205%20( http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18221624 För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

View All

Other Pages (53)

  • Avslöja psykiatrin | KMR Sverige

    Stöd KMR Pressmeddelande KMR Pressmeddelande KMR 41 minutes ago ADHD-amfetamin till krigströtta soldater i Mellanöstern samt skoltrötta elever Captagan Amfetamin har använts för olika syften. Dess egenskaper gör soldater orädda och samvetslösa. I Mellanöstern har det blivit en... "Kritik av psykiatrin är nödvändig och viktig, och kommer att fortsätta att vara det, och psykiatrin kan bara avfärda den på egen risk.” –Psychiatric Times, 6 januari 2022 Vi avslöjar psykiatrin … Du gör det möjligt RAPPORTERA TILL OSS OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Våldtäkter inom psykiatrin Elchocker FILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss BLI KMR STÖDMEDLEM Ta del av KMR´s nyhetsbrev Garanterat spam- och kostnadsfritt! Se Alla Broschyrer

  • KMR Sverige — Om oss

    OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Våldtäkter inom psykiatrin Elchocker FILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Informerat samtycke Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss VAD ÄR KOMMITTÉN FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER? KMR (eng. Citizens Commission on Human Rights, CCHR) grundades 1969 av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. Dess medgrundare är Dr Thomas Szasz, professor emeritus i psykiatri och internationellt känd författare. KMR omfattar idag mer än 133 lokalavdelningar i 34 länder (2006). Kommittén har en rådgivande styrelse, vars ledamöter kallas kommissionärer, med bl.a. läkare, jurister, pedagoger, artister, affärsmän samt medborgar- och människorättsrepresentanter. KMR har åstadkommit hundratals reformer genom vittnesmål i samband med utfrågningar inför lagstiftande församlingar, genom offentliga förhör om psykiatriska övergrepp, och genom att samarbeta med media, lagstiftare och statliga befattningshavare över hela världen. Dr Thomas Szasz, professor emeritus i psykiatri och internationellt känd författare. OM CCHR INTERNATIONAL — KMR PÅ INTERNATIONELL NIVÅ Jan Eastgate Ordförande CCHR Int. CCHR International har sin verksamhet i Los Angeles och är en paraplyorgansiation för över 130 lokalavdelningar av CCHR (Citizens Commission on Human Rights) i 34 länder. Ordförande i CCHR International är Jan Eastgate, som verkat mot psykiatriska övergrepp i mer än 30 år. Hon kommer ursprungligen från Australien och bidrog där bl.a. till avslöjandet av ”deep sleep”-behandling inom psykiatrin, vilket ledde till att metoden förbjöds och att patienter kompenserades ekonomiskt av den australiska staten. ”Deep sleep” var en dödlig mix av sömnmedel och elchocker under lång tid som användes för att medvetet bryta ner människor psykiskt. CCHR Int samarbetar med en rad experter inom olika områden, allt från medicin till konst, i ett Board of Advisors. Tryck på knappen under för mer information. Meddelande från Jan Eastgate Adresser till KMR-avdelningar i andra länder Board of Advisors

  • KMR Sverige — En berättelse om misshandel och sexuella övergrepp

    OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Våldtäkter inom psykiatrin Elchocker DOKUMENTÄRFILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Informerat samtycke Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss ISTÄLLET FÖR VÅRD - EN BERÄTTELSE OM MISSHANDEL OCH SEXUELLA ÖVERGREPP. Följande berättelse är en brutal skildrig av hur psykiskt störd personal inom den psykiatriska vården i Stockholm väljer ut en sårbar och ensam patient för att tillfredsställa sina perverterade lustar. Vi som arbetar inom KMR har i många år kommit i kontakt med förtvivlade patienter som utsatts för sexuella övergrepp i samband med "vård". Ofta har offren varit ensamstående personer med få eller inga nära vänner att söka hjälp hos efter ett övergrepp. Bevisbördan har också varit för stor. Ord står mot ord - och vem tror en psykpatient? Det är både män och kvinnor som kontaktat oss. I majoriteten av fallen har offren vägrat att anmäla övergreppen och förövarna då de upplevt att kränkningen varit för omfattande. Något som förövarna verkar räkna med. Dessutom har offren ofta blivit hotade till livet eller blivit informerade att de kommer att bli inspärrade under lång tid med hjälp av diagnoser och tvångsvård, ihop med sina plågoandar. Nedanstående text är därför något så ovanligt som en berättelse av en patient som blivit utsatt för upprepade övergrepp inom det psykiatriska vårdsystemet i Stockholm och som trots upprepade självmodsförsök, för att komma undan den perverterade och plågsamma behandlingen, ändå har överlevt och bestämt sig för att också berätta sin fruktansvärda berättelse. Orden är hans egna. Återgå till Fallberättelser "VÅLDSAM 'BEHANDLING' under hot" I det tillstånd som jag var i då så var jag rätt påverkad av diverse olika lugnande mediciner som de med tvång gett mig. Svarade bara på hans ilskna påhopp att han skulle "dra åt helvete". Hans reaktion på det blev att han tog två snabba steg fram mot fotändan på sängen och tog tag i min högra fot. Han sa då till mig att han inte accepterade mitt språk och sen vred han min fot kraftigt till vänster. Det small till i foten och gjorde fruktansvärt ont. Sedan kom han fram väldigt nära mig och sa till mig att om jag skulle säga något om vad han gjort så skulle inte jag leva länge till. Han sa också att om jag inte kunde använda foten så var det en direkt order att jag skulle säga att jag trampade snett när jag klev upp. Hans mordiska blick och det intryck han gjorde på mig gjorde mig väldigt rädd. Jag vågade först inte säga något alls till någon om det hela av rädsla för vad han hade sagt. Men smärtorna tog över och jag var tvungen att larma personalen. När jag gjorde så var mannen i fråga med tillsammans med sjuksköterskan som jobbade den kvällen och hans blick sa allt. Hade inget val eftersom jag var påverkad av lugnande medel och inte kunde göra något alls för att försvara mig. Blev remitterad till Södersjukhuset där de skulle undersöka foten som man först trodde var bruten. Innan jag blev transporterad dit fick jag med mig tre vårdare som skulle övervaka mig eftersom jag var rymningsbenägen och de hade mängder av orsaker till att skicka med halva avdelningens personal. Innan avresa till Södersjukhuset fick jag ännu mer lugnande. Väl framme vid sjukhuset var jag så pass avslagen att jag inte kunde/vågade prata. Vårdarna som var med mig dit var de som pratade med läkare och jag blev själv aldrig tillfrågad om något. Hela tiden hade jag dessa vårdare med. En av dem pratade med alla läkare och sjuksköterskor medan de andra två såg till att jag inte sa något och inte försökte resa mig från sängen. Blev kvar rätt länge på SÖS och till slut konstaterade man att foten inte var bruten utan att det var en kraftig stukning. Foten blev inlindad kraftigt och de följande veckorna kunde jag enbart hoppa omkring på kryckor eller allra helst ville vårdpersonalen på avdelningen ha mig i rullstol eftersom jag ändå vägde alldeles för lite enligt dem. Väl tillbaks på Nacka avd 32 så fortsatte samma behandlingsmetoder som jag fått på Ankaret i Handen. Gjorde jag inte som personalen sa så var ordern att de iskalla duscharna skulle vara en metod att få mig på bättre tankar. Blev tvingad in i duschen och stå där med det kallaste inställt. En vårdare vaktade dörren på utsidan (hade eget rum) den andra vakade noga att jag inte försökte ändra temperaturen eller stänga av vattnet. Försökte flera gånger göra det men blev då slagen av personen som var med där inne. Man slog mig med knuten näve rätt hårt i magen och buken. Det här var en vanlig metod de använde och det kunde vara flera gånger om dagen som de använde denna metod. Längden som jag fick stå i dessa iskalla duschar var mellan 30 och 50 minuter. Var givetvis iskall när jag kom ut men det förklarade man med att jag var för smal och hade naturligt sänkt kroppstemperatur. Den här "dusch behandlingen" användes flitigt på Ankaret i Handen också. Två av dem som övervakade mig ofta när jag var i duschen var vårdare A och vårdare B. Psykologisk "sexbehandling" under dödshot I mars blev jag tvingad till en kontakt med en psykolog vid namn C. Han inledde med att fråga hur mina sista 10 månader på Ankaret hade varit men jag gav inga direkta svar. Var även här påverkad av mediciner och har via gamla dagboksanteckningar som jag skrev när jag var där fått fram de flesta uppgifterna som handlar om min "behandling" på detta ställe. Det första denne psykolog föreslår är att en "behandling" som jag tidigare fått på Ankaret skulle vara lämplig. Är fruktansvärd äcklad av det än idag och har väldigt svårt att skriva om det då det väcker mycket obehagliga känslor inom mig. Vill göra er uppmärksam på att jag är heterosexuell och enbart har en sexuell dragning mot det kvinnliga könet. Dock har jag ingen partner och har aldrig haft en sådan beroende på mina långa och fruktansvärda problem med ätstörningar. Psykolog C ville vid första mötet göra vår "bekantskap" närmare så vi kunde prata djupare om vad som hänt mig tidigare. Det gjorde han på ett sätt som han tyckte var normal. Han tog fram sitt könsorgan och tvingade under dödshot att jag skulle ha den i min mun. Jag är fruktansvärt ångestladdad och känner mig så vidrig själv över detta men jag kan inte göra något åt saken. Det som har hänt har ju hänt. Under tiden som han höll på med sin tillfredställande handling mot mig så upprepade han hela tiden att om jag någon gång i framtiden skulle säga ett ord om detta så skulle han se till att jag skulle dödas. Självmordsförsök och fortsatt misshandel Samma kväll vid 20-tiden tog jag en överdos av Alvedon, 15 gram (30 tabletter) i självmordssyfte med tanke på det inträffade under dagen. Hade lyckats mygla till mig en möjlighet att gå ut själv och tidigare på dagen köpt dessa tabletter i apoteket som låg i samma byggnad. Det var bara några meter från hissarna upp till avdelningen. Lyckades avboka ett besök några dagar efter första mötet med psykolog C och sedan var det inte så mycket mer kontakt med honom där som tur var. Under hela min "behandlingstid" som jag var på avd 32 var det mycket obehagliga metoder personalen använde. Bortsett de iskalla duscharna så blev jag ofta tvingad att stå med näsan in mot en vägg på mitt rum helt stilla. Rörde jag mig det minsta så blev det misshandel i form av slag, alltid med knuten näve i magen. Vid flera tillfällen så pass hårt att jag ramlade ihop men också inte så hårt att det lämnade synliga märken. Under min vårdtid på denna avdelning var läkare D fullt medveten om vad jag utsattes för eftersom övrig vårdpersonal sa till mig att läkare D också är medveten om att det skulle vara en bra behandling för mig och att man kunde se till att jag hamnade på andra ställen som var betydligt värre än det som de utsatte mig för. Under fyra års tid var jag förvarad på Ankaret i Handen där absolut inget gjorde mina dagar lättare. Var inskriven först enligt HSL men rätt omgående LPT och hade det hela tiden under min vistelse där. Jag blev inlagd på grund av min ätstörningsproblematik som konstaterades på Huddinge sjukhus och vägde vid inskrivningen på Ankaret 54 kg till 192 cm. Den första tiden på denna klinik var rätt lugn. Jag hade aldrig tidigare varit på en psykiatrisk klinik och visste inget om dessa. Blev i juli remitterad till Löwenströmska sjukhuset avd 35 för behandling av matproblemen. I december blev jag skickad via St Göran psykakut tillbaks till Ankaret där jag träffade läkare E. Läkare E var mycket brysk och elak i sitt tonfall mot mig hela tiden. Minns med hjälp av dagboksanteckningar vad som hänt. Var väldigt påverkad av lugnande mediciner och annat som jag inte vet vad det var. De använde väl mig som försökskanin när det gäller mediciner. Hade mängder av olika under långa tider och jag fick aldrig reda på vilka. Fick direkt ett fruktansvärt intryck av denna läkare som var aggressiv i sitt sätt att prata. Läkare E kunde inte formulera sig på svenska utan blandade ihop sitt hemspråk med det svenska. I ärlighetens namn undrar jag hur läkare E fått svensk läkarlegitimation. Men det ligger inte på mig att kommentera mer. Jag träffade läkare E väldigt ofta så fort LPT rådde och läkare E var den som alltid var hotfull och aggressiv mot mig så länge jag var i samtal med läkare E och det inte rådde besökstid på avdelningen. Så fort det var besökstid så ändrade läkare E sitt sätt att vara på till en falsk trevlighet som alla svalde. I mina ögon är det läkare E själv som är psykiskt störd. Det var läkare E som utfärdade alla behandlingsförslag i samband med en extra läkare som heter F som mer eller mindre dagligen tvingade till sig samtal med mig. Jag pratade sällan speciellt mycket med någon på denna klinik då de utsatte mig för en så djup kränkning med sina "straffmetoder" i form av iskalla duschar, misshandel och sexuella övergrepp av psykolog och vårdare på avdelningen. I början brukade de "testa min uthållighet" när jag varit verbalt elak mot personalen. Man tvingade mig att stå upp helt still på mitt rum och rörde jag mig så blev det kalla duschar istället. Sexuellt perverterad vårdpersonal När det närmade sig jultid så beslutade läkare E att eftersom jag var för "besvärlig" lägga mig i bälte och tillföra näringslösning intravenöst. Detta inträffade ofta. Samtidigt var hela tiden personal runt mig. Fick aldrig vara ifred utan hade ständigt extravak av olika anledningar. På julafton under eftermiddagen så var det två killar, här kallade G och H, som hade hand om extravaket på mig och en av dem hade "tröttnat" på mig eftersom jag vägrade vara "social med övriga patienter" och att jag alltid var mer på rummet jag var tilldelad än ute på avdelningen. Fick då reda på att läkare E hade gett dem fria händer att prova alla möjliga behandlingar och det var dem som började med sexuella övergrepp i samma form som på Nacka. G vaktade min dörr medan H tvingade mig ligga på sängen och ha hans könsorgan i munnen. Jag vägrade givetvis först men fick ett så ordentligt slag i magen med knuten näve att luften gick ur mig. Var också påverkad av diverse olika mediciner och var rätt påverkad av detta. Hela natten pågick dessa saker. De, G och H, gick av sitt pass vid 22-tiden och då kom nattpersonalen som hade fått som råd om att det var en bra "behandlingsmetod" för mig. De båda som började med dessa handlingar har också sagt till mig att om jag någonsin i framtiden skulle nämna detta för någon så skulle de se till att jag skulle dödas. Är fortfarande idag givetvis väldigt rädd för detta. Patientens matproblem ökar som resultat av "vården" Samma sak hände under nyårsnatten 2000. Samma övergrepp i kombination med iskalla duschar. I samband med denna behandling så påverkades mina matproblem väldigt negativt och jag mådde sämre och sämre. Läkare E var den som var ansvarig för medicineringen och de gav mig det mesta som finns att ge och alltid under tvång. Var hela tiden ett liv i en suddig värld. Jag kommer dock ihåg dessa övergrepp, misshandel och straff som jag fick eftersom det var så grova. Efter nyårshelgen blev jag verbalt grov tillbaks mot läkare E utan att vara hotfull utan sa vad jag tänkte och tyckte om avdelningen och att läkare E var en diktator som härskade på avdelningen. Detta ogillade läkare E givetvis och straff utdelades hela tiden på olika sätt som jag beskrivit ovan. Tvångsvården fortsatte hela tiden eftersom Länsrätten aldrig ens lyssnar på vad jag som patient säger utan läkaren bestämde själv vad utgången skulle bli. Och så fungerar det inom psykiatrin. En läkare har all makt och naturligtvis så dokumenterar de alla mina brister i journalerna men de skriver aldrig ett ord om de övergrepp, misshandel och andra saker som de utsatte mig för. Ytterligare psykologisk "sexbehandling" I april år 2001 blev jag åter tvingad till kontakt med Ankaret även fast jag vårdades på Nacka avd 32 då. Träffade en läkare I på Ankaret, har inget att invända mot honom. Han hade med sig en psykolog vid namn J. Har vid denna tidpunkt en mängd mediciner. Fick en rätt bra kontakt med läkaren. Tyvärr ordinerade han mig besök enskilt med psykolog J. Antingen har jag haft världens otur vad gäller psykologer och vårdare inom psykiatrin eller så är de flesta manliga i denna grupp homosexuella. Vid detta datum (2001) har jag hunnit med flera självmordsförsök på grund av de saker jag utsatts för bakom låsta dörrar i psykiatrins värld. Denne psykolog J träffade jag på öppenvården på Ankaret och första mötet var den 2 maj. Psykologen frågar då om hur jag såg på mitt liv och om jag hade några problem vilket jag inte ansåg då. Eftersom jag inte var speciellt villig att prata så tyckte han att det var bättre prova en ny metod. Detta var en öppenvårdskontakt. Han tyckte då att han skulle prova en variant som han hört hade fungerat på avdelning Lotsen. Var som vanligt vid denna tidpunkt påverkad av mediciner och rätt dåsig men övergrepp glömmer man inte för det. Han hade ett rum med nerdragna persienner och låste dörren till rummet. Sen var det samma behandling med honom. Han tvingade in sitt könsorgan i min mun och höll på så ett bra tag. Hade vid flera tillfällen bara tankar på att bita ihop allt jag kunde så han blev av med den delen av sin kropp. Var dock rädd för att han skulle slå ihjäl mig eftersom han var väldigt snabb att informera mig att så blir fallet om jag skulle säga något någon gång då eller i framtiden. Alla möten med J var bestämda som så att om jag inte kom dit skulle polis tillkallas eftersom jag var utskriven på en prövotid då jag hade LPT och då skulle polisen föra mig till honom och det innebära inläggning och en massa andra obehagligheter. Nästa möte med J var den 8 maj 2001. Samma sak hände då. De tillfällen som jag mötte J på Ankaret var dessa datum, 2001-05-23, 2001-05-30, 2001-06-13, 2001-06-20, 2001-06-26. Efter detta datum blev jag överflyttad till Nackas öppenvård. Vid detta tillfälle hade jag en stående medicinlista som såg ut så här, Effexor 75 mg, 3 gånger per dag Buspar 10 mg, 3 gånger per dag Stesolid 10 mg, 9 gånger per dag Propavan 25 mg, 4 tabletter till natten Stilnoct 10 mg, 1 tablett till natten Mallorol, 25 mg, 2 till kvällen samt 2 vid behov, obegränsat antal gånger. Dessa mediciner hade jag i princip bara för att jag inte kunde ta det lugnt, blev utsatt för hot och övergrepp. Kunde vid denna tid inte längre sova alls på nätterna och vaknade ofta kallsvettig och undrade vart jag var, även om jag var hemma. Drömmarna handlade hela tiden om de övergreppen både de sexuella och misshandeln som läkare och ovan nämnda personal mycket väl kände till och känner till. Efter mängder av år i förvaring och utan specialistvård så såg jag ingen annan utväg än att flytta från Stockholm. Jag gjorde detta i början av 2003. Var tvungen att flytta så långt bort som möjligt från Stockholm och alla kliniker där jag "behandlats" och förvarats. I början när jag kom till en annan stad i Sverige hölls jag av slutenvården på LPT men då läkare på kliniken i staden tyckte att detta hade negativ effekt på mig så bröt man den rätt fort. Dock åkte jag in och ut flera gånger på grund av att jag åt för lite. Man valde då istället att lägga mig på medicinkliniken på sjukhuset där de tvingade i mig näringslösning via sond. I dagsläget har jag en öppenvårdskontakt som jag träffar en gång i kvartalet och den ger inte mig ett dugg men jag har fått en chans att återgå till ett normalt liv igen. Står på vissa mediciner än idag som för att kunna sova. Har dock enbart sömnmedicinerna kvar idag. Utan dem sover jag inte alls och trots att jag har dem så vaknar jag fortfarande om nätterna med mardrömmar om det jag varit med om. Jag känner att jag i nuläget inte orkar hålla detta inom mig längre och jag får ta risken att utsättas för de dödshot som jag fått höra att de ska utsätta mig för om jag pratar med någon om detta som hänt. Är fortfarande idag livrädd för att utsättas för vårdens åtgärder då jag berättar om det som jag nu gjort. Magnus Eftersom patienten upprepade gånger har blivit utsatt för dödshot är namnet fingerat. Vidare har vi på grund av datalagen PUL varit tvungna att ta bort namnen på förövarna och ersatt dessa med de första bokstäverna i alfabetet. KMR har dock full kännedom om namn och adress på dessa personer.

View All
bottom of page