För två veckor sedan skickade KMR ut ett pressmeddelande med titeln En av världens mest kända psykologer: ”ADHD existerar inte – bara ett påhitt”. (1) Den blev viral och 40 000 delade den på Facebook. 200 000 över hela världen läste den på Newsdesk. Tydligen var det för många. Expressen kontaktade omedelbart psykologen Jerome Kagan som påstod detta och fick en något urvattnad version av samma artikel men i princip samma budskap, någon dag efter. Detta räckte tydligen inte så Viralgranskaren (censuristen) på Metro ondgjorde sig över att KMR dristade sig att protestera mot den enorma psykiatriska neddrogning av skolbarn som pågår. Men visst hade Kagan mycket tydligt lagt fram sin syn i tyska Der Spiegel, att ADHD bara är ett påhitt: ”Det är korrekt; det är ett påhitt. De barn som det inte går bra för i skolan sänds till en barnläkare, och läkaren säger: ’Det är ADHD; här är Ritalin’.” (2) Mycket riktigt tonar han ner det något i Expressens artikel, men varför är inte klart. Troligen har han ansatts av andra starka intressen. Journalisterna som kontaktat honom har naturligtvis också ansatt honom. ADHD är big business. Miljardbelopp står på spel. Världens mest kända psykiater tar avstånd Men Kagan är verkligen inte ensam om att ifrågasätta ADHD, kanske först och främst den enorma överdiagnostiseringen. Psykiater Allen Frances får anses som en av världens mest kända psykiater, och tillika en av upphovsmännen till diagnosbibeln DSM, där diagnosen ADHD fick sitt första framträdande. Han är idag starkt kritisk till diagnosen. I Huffington Post skriver han: ”Statistiken visar att ADHD är vilt överdiagnostiserad. Jag tror att vi har nått den kritiska punkten och hoppas att modenycken ADHD snart börjar blekna bort.” (3) Psykiatrins Gudfader erkände För några år sedan erkände en av upphovsmännen till ADHD, några månader före sin död att: ”ADHD är ett utmärkt exempel på en fiktiv sjukdom.” Efter att ha fyllt 87 år, så gjorde den amerikanske psykiatern dr Leon Eisenberg detta sensationella uttalande till den tyska veckotidningen Der Spiegel den 2 februari 2012. Sju månader senare dog han. Dr. Eisenberg var ledande i arbetsgruppen inom American Psychiatric Association, APA, som utformade DSM II år 1968. Han hade ursprungligen myntat termen ”hyperkinetisk barndomsreaktion”, som bekräftades av kommittén som en psykisk störning, en ”obalans av hjärnkemikalier”. Senare ändrades termen till ADHD. Upphovsmannen till ADHD ”Det är en nationell katastrof av farliga proportioner. Siffrorna får det att likna en epidemi. Nå, det är det inte. Det är absurt! Det är ett påhitt för att rättfärdiga att skriva ut medicin i exempellösa och orättfärdiga mängder.” Så säger psykologen Keith Conners, tidigare en av de främsta förespråkarna för ADHD, om ökningen av diagnostiseringen, till tidningen New York Times. Han räknas som upphovsman till termen ADHD. Under ett möte i Washington december 2013 förklarade Keith Conners inför en grupp ledande ADHD-specialister att ”ökningen av ADHD liknade en epidemi, vilket det naturligtvis inte är”, och kallade ökningen en ”nationell katastrof av farliga proportioner”. År 2000 hade 900 000 barn ADHD-diagnos i USA, idag är det 6,4 miljoner. Nu när han såg vart det barkade hän tog han avstånd från massdiagnostiseringen. (4) ADHD är en utmärkt ursäkt En relativt ny bok med titeln ADHD Does Not Exist: The Truth About Attention Deficit and Hyperactivity Disorder, är resultatet av neurolog Richard Sauls halvsekellånga erfarenhet med att behandla tusentals barn och vuxna. Många kom in till honom och krävde att få en diagnos. Han menar att det inte är något fel på hjärnan på dessa personer – ”men att det är en utmärkt ursäkt” för dessa personer att agera som de vill. Förutom att de vill ha amfetamin. Han säger: ”Inte en enda enstaka individ – inte ens personen som finner det näst intill omöjligt att koncentrera sig eller sitta still – är påverkad av störningen ADHD som vi kallar den idag”. (5) Det finns en hel del andra kända namn som instämmer i detta. Ingen påstår dock att barn inte kan ha problem. KMR har aldrig gjort det. Protesterna riktar sig mot att man klumpar ihop ett antal beteenden och gör detta till en medicinsk diagnos som skall medicineras bort med narkotikaklassificerade ämnen. Det finns inga som helst tester som kan bekräfta det som ett medicinskt tillstånd – det kan alltså inte ”botas” med ”medicin” i form av amfetamin. Barn har ingen amfetaminbrist – för de som påstår att ADHD är som att ha diabetes – att man måste ha sitt insulin. Det är amfetaminbehandlingen man i första hand anser vara ett stort övergrepp. Diagnosen leder till detta, den är designad för det. Det är dessutom diagnosen som stigmatiserar, inte uppmärksamhetsproblemen. I USA är det över 6 miljoner skolbarn som har ADHD-diagnos, 4,4 miljoner (0-17 år) går på ADHD-droger. Omkring 20 procent av alla i högstadiebarn har en diagnos där majoriteten får amfetaminliknande droger, enligt Allen Frances. I Sverige ligger vi inte långt efter. I Karlsborg kommun får 14% av alla pojkar 10-14 år ADHD-droger, i Håbo kommun 13%. I sammanlagt 22 kommuner i Sverige skrivs det ut narkotika till mer än 10% av pojkar 10-14 år. (6) Något är fruktansvärt galet. Långtidsstudie bekräftar slutligen katastrofen Den största långtidsstudien på ADHD-droger – MTA-studien – som pågått i 16 år, skulle från början visa hur bra medicinering var. (7) Den första delstudien var försiktig positiv, de efterföljande alltmer pessimistiska. Den sista delstudien som publicerades nyligen skulle egentligen spika igen kistan för gott för all behandling med mediciner för all framtid – om den blivit känd. Men det har varit märkligt tyst om denna studie. Kanske det beror på att det inte finns några som helst positiva långtidseffekter av medicinering med ADHD-droger – inga alls. Tvärtom så är resultaten negativa, och då tänker vi inte enbart på att barn stannar upp i växten av ”medicinerna” – i genomsnitt runt 4 cm. Och då skall man tänka på att detta även gäller hjärnan. Medvetna överdoseringar Sedan kan man ju diskutera varför det hålls tyst om att 710 barn och ungdomar (10-19 år) i Sverige har tagit överdoser av ADHD-droger i självmordssyfte eller självskadesyfte de sista sex åren. Dessutom förekom 396 förgiftningsfall av barn 0-4 år. (8) Kan tystnaden i media bero på att det bara skrevs 3 (!) biverkningsrapporter om detta? Man kan alltså inte spåra denna katastrof genom biverkningsregistret – och allt verkar väl. Men det är inte bara i Sverige detta sker. I Danmark har 600 barn och vuxna överdoserat i självmordssyfte eller självskadesyfte på åtta år. (9) Hur är det i övriga världen? Det tystar media ner. Kritikerna av denna diagnos och den katastrofala överdiagnostiseringen är långt mer intresserade av barnens väl och ve än de som förespråkar diagnosen. Att ge narkotika till barn anses som avskyvärt och betraktas som ett brott i samhället. Men inte när psykiatrikerna ger barnen det – i namn av ”medicin”. Vad är logiken i detta? (1) https://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/en-av-vaerldens-mest-kaenda-psykologer-adhd-existerar-inte-bara-ett-paahitt-1902981 (2) http://www.spiegel.de/international/world/child-psychologist-jerome-kagan-on-overprescibing-drugs-to-children-a-847500.html (3) http://www.huffingtonpost.com/allen-frances/my-prediction-the-adhd-fad-is-about-to-fade_b_5070505.html (4) http://www.nytimes.com/2013/12/15/health/the-selling-of-attention-deficit-disorder.html?_r=1&pagewanted=all& (5) http://www.dailymail.co.uk/health/article-2577814/The-eminent-doctor-convinced-ad-hd-doesnt-exist-In-fact-says-Dr-RICHARD-SAUL-symptoms-routine-causes-drugs-harm-good.html (6) Socialstyrelsens läkemedelsregister (7) http://jannel.se/ADHD.MTA2017.pdf (8) http://psykiatri.jannel.se/?p=23 (9) https://www.mx.dk/nyheder/danmark/story/24497913 Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Trailer: http://www.nfkino.no/template/showTrailer.jsp?cinema=oslo&articleId=1308000 En ny mycket viktig dokumentärfilm har släppts på bio i Norge, "Dødsårsak: Ukjent" som också finns på engelska med titeln, "Cause of Death: Unknown". Det är en mycket tung film som exponerar läkemedelsindustrin och psykiatrin vilka dödar, och tillåts döda, många hundratusentals människor med sina droger världen över – året runt. Filmen slutar med ett skrämmande framtidsscenario. Filmen är skriven och regisserad av en norsk kvinna, Anniken Hoel, vars syster dödades av psykofarmaka, men producenten av filmen är amerikansk, vilket märks. Filmen finns också i två versioner - en berättad (av Anniken själv) enbart på engelska och en som berättas på norska. Så filmen är menad och relevant för en internationell publik. Filmen är en kombination av en djupt personlig berättelse om Annikens syster som med hög emotionell påverkan visar bilder av sin syster i sin ungdom, när de är tillsammans som barn, etc. och är en verkligt undersökande dokumentär. I korthet är det en dokumentärfilm om Annikens syster som dog som följd av antipsykotiska droger år 2005 medan hon var under psykiatrisk vård. Det fanns ingen uppenbar anledning till hennes död, hon var en psykiatrisk patient, men inte fysiskt sjuk och den medicinska rapporten konstaterar: "Dödsorsak okänd". Anniken tillbringade 10 år för att komma till botten med vad som orsakade sin systers död och hur detta kunde hända. Hon fick reda på att hennes syster var på fem olika antipsykotiska droger, varav ALLA hade som konstaterad bieffekt: "Plötslig död". Och så påbörjar hon en resa för att ta reda på hur detta kunde hända. Det börjar med att hon intervjuar systerns psykiater som sa att "han hade ingen aning om att plötslig död var en bieffekt" (även om det står skrivet på flaskan). Hon börjar sedan gräva i hela området av psykiatriska droger och hur det kommer sig att dessa ”läkemedel” är tillåtna. Hon granskade psykofarmakans historia och hur och när de började användas och explodera på internationell basis och ger statistiska fakta om detta. Hennes forskning är omfattande och inkluderar bland annat: – En intervju med en kvinna från de norska hälsomyndigheterna där hon säger att hon uppskattar att ca 2500 personer har dödats som en ”bieffekt” av antipsykotiska läkemedel bara i Norge. Kvinnan säger att de officiella siffrorna som anges i statistiken är långt mycket mindre, då endast cirka 5% av fallen har rapporterats. – En intervju med en brittisk psykiater och författare som förklarar vilket bedrägeri psykiatrisk medicinering är och hur det dödar så många människor. – En intervju med en New York Times journalist som har undersökt läkemedelsindustrin under många år och som berättar om deras bedrägliga och destruktiva verksamhet. – En intervju med professor Peter Gøtzsche från Danmark, ledare för Nordiska Cochrane Center i Köpenhamn och känd för sin hållning mot psykiatrisk neddrogning. – En intervju med anhöriga till andra offer, däribland familjen till en amerikansk krigsveteran som dog av psykiatriska droger vilka han fick mot sin vilja efter hemkomsten från kriget i Irak. – Filmen visar hur läkemedelsindustrin riktar sig specifikt mot de grupper vars medicinering finansieras av staten såsom barn i familjer med låg inkomst, veteraner från de väpnade styrkorna och äldre personer. – Den visar en video från läkemedelsindustrins konferenser om försäljning med en högtalare som får publiken (försäljare för läkemedelsbolagen) uppeldade med ”hur många av er här kommer att bli miljonärer!" "Ni kommer att bli mycket rika", etc. En närmast hysterisk scen. Den visar också en ljudinspelning med en företrädare för läkemedelsindustrin som berättar om hur deras nya läkemedel kommer att bli en ny mångmiljarddollar blockbuster som Prozac var". – Den tar upp en barnbok som riktar sig till barn som är runt fyra år gamla och visar historien om en liten pojke som får berättat av sin psykiater om vad "bipolär störning" är. Den har ett mycket ”lyckligt slut” därför att den lilla pojken får den medicin han behöver för att korrigera vad som är kemiskt fel vilket orsakar hans "sjukdom". Och den visar den lilla pojken, nu glad då han får nu sina piller. – Den visar även hur psykiatrin och Big Pharma skapade idén att psykiska sjukdomar baserades på en kemisk obalans och detta var hela anledningen för explosionen av läkemedel. Det visar också hur de har ändrat strategi för hur de presentar detta under senare år. – Det visar den enorma lobbying i Europaparlamentet som görs av läkemedelsindustrin och den dokumenterar hur mycket pengar som spenderas på detta på en årsbasis. Det visar också att på internationell basis så är läkemedelsföretagens lobbygrupper de största lobbygrupperna i världen, större än varje annan industri, inklusive vapen, den finansiella sektorn, etc. – Den visar proceduren för att få nya läkemedel godkända både genom FDA i USA och EMA (European Medicines Agency) i Europa, hur korrupta dessa organ är. Det ges exakta fakta och siffror på hur dessa finansieras av läkemedelsföretagen och pekar även ut det exakta år detta började med FDA. Den visar klart hur fler och fler läkemedel får godkänt med mycket smal forskning och hur alla negativa fallbeskrivningar bortses från och hålls gömda då dessa studier i sig betalas av läkemedelsindustrin. Den ger fakta och siffror om finansieringen av detta. – Den avslöjar psykiatrins diagnosbibel, DSM, som ett korrupt medel för att förespråka psykofarmaka och hur personerna bakom denna ständigt ökande lista med diagnoser, betalas direkt av läkemedelsföretag för sitt arbete. – Anniken intervjuar både en chef för EMA och en från FDA - det tog henne två år för att få någon av dem att prata med henne. Intervjuerna visar deras arrogans och totalt förakt för patienterna och rättfärdigande för samtliga dödsfall och negativa effekter. Filmen har också intervjuer med tidigare medarbetare från både FDA och läkemedelsföretag som lyfter locket på de metoder som de antingen observerade eller tog del av och visar samtidigt hur dissidenter undertrycktes. – Den visar också hur, i USA, både Anniken och producenten utsattes för två anonyma hot när de försökte få reda på mer om FDA och läkemedelsbolagen där. I filmen intervjuar Anniken också chefen för den europeiska läkemedelsindustrins lobbyförening. Han säger rakt ut att de själva inte vet orsakerna till psykiska sjukdomar eller problem, att det inte vet de verkliga effekterna av de läkemedel de ger och inte vet tillräckligt om farorna med droger. Och i samma andetag pratar han upphetsat om "framtiden" för att de nu kommer att lansera psykiatriska läkemedel baserade på genetik. Med andra ord så kommer personer att bli genetiskt testade för vilka psykiska sjukdomar de har eller kan komma att få i framtiden, för att sedan få läkemedel i enlighet med detta. Så det blir individuellt anpassade droger för "alla" baserade på deras genetik. Och han beskriver detta som en "mycket spännande framtid", samtidigt som han upprepar att de fortfarande inte vet orsaken till någon av dessa sjukdomar. Det var skrämmande att lyssna på och det visade klart den ondska och arrogans som ligger bakom vad de gör med människor. – Mot slutet av filmen sammanfattar hon det hela genom att säga, att vad som började som en berättelse om hennes syster ledde henne till att ta reda på, och inse något så stort som att hela denna psykiatriska neddrogning idag formar hela vårt samhälle och att vi befinner oss i en central punkt i historien nu, där vi antingen gör något åt det eller får uppleva ett samhälle som helt domineras av farmaceutisk neddrogning. Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Mer än 2000 medlemmar i Kommittén för mänskliga rättigheter (KMR) i Italien, Frankrike, Schweiz, Tyskland, Nederländerna och Danmark och en del övriga länder anordnade en demonstration och protestmarsch mot psykiatriska övergrepp, inför European Psychiatric Associations (EPA) årskongress den 1 april. Deltagare protesterade mot psykiatrins förespråkande av farliga psykiatriska droger och de experimentella apparater som aldrig bevisats vara säkra eller effektiva. Mer än 2000 marscherade den 1 april i protest mot psykiatriska övergrepp inför den kongress som European Psychiatric Association (EPA) anordnar varje år. Den riktade sig mot psykiatrins förespråkande av metoder som aldrig har visat sig vara säkra och effektiva. En av apparaterna består av elektroder som opereras in i hjärnan och som drivs av mikrobatterier införda under huden och som ansluts till två elektroder genom ledningar vilka körs in genom nacken. Många av EPA:s psykiatriker, däribland medlemmar av EPA kongressens vetenskapliga kommitté, är kända för sina kopplingar till läkemedelsindustrin samt tillverkare av anordningar för elektrisk stimulering av hjärnan, vilka även sponsrar kongressen. Protestmarschen gick från Florens Piazza Santa Maria Novella till Piazza San Marco, en demonstration ledd av Dr Roberto Cestari, ordförande för KMR Italien. Dr. Vincenza Palmieri, grundare av Prog Vivere Senza Psicofarmaci (programmet för att Leva utan psykofarmaka), talade om psykiatrins kopplingar till läkemedelsindustrin och att de förstör barn och familjer med personlighetsförändrande och våldsframkallande psykofarmaka. Öppnandet av KMR multimedia vandringsutställning, Psykiatri: Dödens industri den 1 april 2017 i Florens Auditorium al Duomo. Ett stort antal internationella studier har visat de farliga effekterna av psykiatrins droger, däribland mord och självmordstankar, psykos, mani, aggression, hallucinationer, svåra leverskador, fosterskador, diabetes, hjärtinfarkt, stroke och plötslig död.Enligt Italiens Nationella observationsorgan för användning av läkemedel (OsMed) är konsumtionen av psykofarmaka stadigt stigande i Italien till en kostnad av mer än 3.3 miljarder euro 2015. Den största delen av dessa är antidepressiva (förskrivna utanför sjukhus till största delen) och antipsykotika (mestadels förskrivet på sjukhus).KMR har också hängivit sig åt att försöka stoppa elchocker och andra barbariska, ovetenskapliga "behandlingar" med sina förödande effekter på minne och allmänna hälsa.Enligt en rapport från 2013 Parlamentariska kommittén för National Health Service till den italienska senaten, praktiseras elchocker (även kallad elektrokonvulsiv behandling, ECT) på 91 sjukhus i Italien. Trots direktiven från Hälsoministeriet att ECT endast får användas när alla andra behandlingar har försökts, så använder vissa av dessa sjukhus ECT som primär behandling. Den 1 april öppnades också KMR:s multimedia vandringsutställning, Psykiatri: Dödens industri, i Florens Auditorium al Duomo. Med 14 fotografiska paneler, var och en med ett särskilt kapitel av utställningens långfilmsdokumentär, visas den 300-åriga historiken av kränkande psykiatrisk behandling. Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrinKommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Den mest omskrivna och längsta ADHD-studien (MTA-studien) har nu slutgiltigt bevisat: Barn som får ”ADHD-preparat” drabbas av bestående tillväxtstörningar. De blir i genomsnitt 4 centimeter kortare som vuxna. Det är närmast självklart att den tillväxtstörning som dessa narkotiska preparat orsakar också hämmar den växande hjärnans utveckling. Studien visar också att preparaten inte ger några som helst positiva långtidseffekter. Föräldrar och läkare har fått höra att de tillväxtstörningar som ADHD-preparat kan ge inte är något allvarligt: effekterna – om de ens finns – är små och obetydliga, och barnen kommer att ta igen ”eftersläpningen” senare. Så till exempel har Läkemedelsverket beskrivit minskningen i längdtillväxt som: ”eftersläpningen i tillväxt … av relativt ringa omfattning …” (där behandlingsuppehåll under sommaren) ”…motverkar denna biverkan” (1). SBU:s psykiatriker har förringat de allvarliga effekterna och skrivit: ”Sammantaget verkar det som om metylfenidat kan ha en effekt, om än liten, på vikt- och längdutveckling vid långtidsbehandling”. (2) Läkemedelsverket och myndighetens inhyrda psykiatriker har 2016 fortsatt på den inslagna vägen: ”Viss påverkan på vikt och längd vid långtidsanvändning av adhd-läkemedel kan inte uteslutas, särskilt vad gäller växande individer.”(3) Men allvaret i saken bör uttryckas så här: ”När ett preparat är toxiskt i stort för hjärnan och också ger specifika störningar i regleringen av tillväxthormon, bör det antas att hjärntillväxten också blir hämmad och störd, om inte stoppad. Om det inte var för den makt som det psykofarmakologiska komplexet utövade, så skulle den tillväxthämmande effekten av psykostimulantia, i sig själv, kontraindicera och i slutändan stoppa dess användning på barn.” (4) I ett mer civiliserat samhälle där barnens bästa sattes i främsta rummet, skulle alltså preparat som orsakade bestående tillväxtstörningar hos barn, och som dessutom bevisats sakna alla former av positiva långtidseffekter vara förbjudna. I Sverige fick förra året 48 000 barn dessa preparat (5). Vad visade då den längsta ADHD-studien, den så kallade MTA-studien? Nu har 16-årsuppföljningen av den så kallade MTA-studien publicerats. Den studie som slutligen skulle bevisa att psykostimulantia (Ritalin, Concerta) var en säker och effektiv långtidsbehandling för barn som fått diagnosen ADHD (6). Studien är utförd av forskare som var hängivna förespråkare av ADHD-diagnoser och behandling av barn med psykostimulantia. Personer med intima kopplingar till läkemedelsbolag, personer som byggt hela sin karriär på att propagera för att barn ska få just sådan behandling. Vi kan alltså vara säkra på en sak: De egentliga resultaten av behandlingen är långt värre än vad som framkommer i forskarnas publikationer. Forskarna hade tänkt sig bevisa att behandling med psykostimulantia var säker och effektiv i långtidsbehandling, men bevisade i stället det här: Psykostimulantia, som Ritalin och Concerta, har inga positiva långtidseffekter alls för barnen; Barnens normala utveckling hindras av de narkotiska preparaten; de växer inte som de ska – vilket också självklart påverkar den växande hjärnan; Barn som fortsätter att ta psykostimulantia blir som unga vuxna i genomsnitt runt 4 centimeter kortare än barn som inte fått preparaten eller som fått dem i liten mängd; Tidigare hade forskarna tvingats medge att behandling med psykostimulantia är förenad med utveckling av ett mer aggressivt och antisocialt beteende. I den nu publicerade 16-årsuppföljningen av MTA-studien (7) har deltagarna hunnit bli runt 25 år. De är alltså fullvuxna och man kunde nu få bekräftelse på om den tidigare sedda tillväxthämningen lett till en bestående minskning i längd, eller om barnen ”tagit igen” den förlorade tillväxten. Resultaten visar: Den grupp med ADHD-diagnos, som under de 16 åren fått mer eller mindre kontinuerlig behandling med psykostimulantia var i genomsnitt 4,7 centimeter kortare som vuxna jämfört med den grupp personer med ADHD-diagnos, som fått en försumbar mängd psykostimulantia under åren (s. 7). Den grupp pojkar som under de 16 åren fått mer eller mindre kontinuerlig behandling med psykostimulantia var i genomsnitt 4,0 centimeter kortare som vuxna än pojkarna i jämförelsegruppen (där mycket få hade en ADHD-diagnos); för flickorna var det 3,2 centimeter (s. 8). Tillväxthämningen är tydligt dosrelaterad, ju högre dos barn fått (längre tid) ju kraftigare blir tillväxthämningen. Resultaten visar också: Den grupp som fick mer eller mindre kontinuerlig behandling fick inte någon minskning i vad som kallas ADHD-symtom. Som forskarna tvingades skriva som sammanfattning: “… the comparisons of groups with continuous and interrupted use of medication from childhood through adolescence suggest greater treatment may not result in greater symptom-related benefit but may result in greater growth-related cost.” Man kan tänka sig att dessa forskare förtvivlat försökt hitta sätt att bortförklara resultaten. Ett sätt skulle vara att de barn som fått den mest omfattande förskrivningen av psykostimulantia (mer eller mindre kontinuerlig) från början hade de mest ”allvarliga symtomen” eller att de med den förskrivningen (utan minskning i ”symtom”) hade svårare hemförhållanden som motverkade ”medicinens” positiva effekt. Men forskarna tvingas medge: Nej, de barn som fått den mest omfattande förskrivningen hade inte från början ”symtom” som signifikant skilde sig från de barn som fått mindre mängd psykostimulantia. Och när det gällde hemförhållanden hade de barn med mest omfattande förskrivning stora fördelar mot de andra grupperna vad gäller hemförhållanden (mätt i föräldrarnas utbildning och inkomst). Med andra ord skulle behandlingen med psykostimulantia, om den fungerat, gett just dessa barn den största ”symtomlindringen”. Så blev det alltså inte. Den information som föräldrar borde få kan sammanfattas så här: Behandling med dessa narkotiska preparat har inga positiva långtidseffekter alls för barnen, däremot ger de bestående tillväxtstörningar (också för den växande hjärnan), och ökar risken för ett antisocialt och kriminellt beteende. Det är den senaste kunskapen, som Socialstyrelsen och Läkemedelsverket borde föra ut. Referens: http://psykiatri.jannel.se/ 1. Läkemedelsverket, Centralstimulantiabehandling vid hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning (ADHD) hos barn och ungdomar, 10 juni 1999, https://lakemedelsverket.se/Alla-nyheter/NYHETER-1999/Centralstimulantiabehandling-vid-hyperaktivitetssyndrom-med-uppmarksamhetsstorning-ADHD-hos-barn-och-ungdomar-/ 2. SBU, ADHD, Diagnostik och behandling, 2013, http://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/adhd-diagnostik-och-behandling-vardens-organisation-och-patientens-delaktighet/ 3. Läkemedelsverket, Läkemedelsbehandling av ADHD, 2016, https://lakemedelsverket.se/upload/halso-och-sjukvard/behandlingsrekommendationer/bakg_dok/Lakemedel_%20vid_adhd_bakgrundsdokument.pdf 4. Breggin, Brain-disablining treatments in psychiatry, 2008. 5. Läkemedelsregistret, http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas/lakemedel 6. MTA-studien, The Multimodal Treatment Study of Children with ADHD, utförd under NIMH, National Institute of Mental Health, USA. 7. James M. Swanson et al, Young adult outcomes in the follow-up of the multimodal treatment study of attention-deficit/hyperactivity disorder: symptom persistence, source discrepancy, and height suppression, Journal of Child Psychology and Psychiatry (2017). DOI:10.1111/jcpp.12684 http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/jcpp.12684/full Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Jerome Kagan är psykologiprofessor på ett av de mest prestigefyllda universiteten i världen, Harvard University. Han anses även vara en av världens bästa psykologer. I själva verket så rankades Kagan som den 22:e mest framstående psykologen under hela 1900-talet. Han kom före Carl Jung som hamnade på 23:e plats och Ivan Pavlov på 24:e plats. I en intervju i Spiegel påstår han att ADHD är en bluff. Så när han säger något lyssnar församlingen. Och när han kritiserar ADHD så betyder det något. Och kritiserar är vad han gör. Jerome Kagan tror nämligen inte att ADHD är ett verkligt tillstånd. Han hävdar faktiskt att ADHD är ett påhitt. Vilket naturligtvis har orsakat rabalder i leden – milt sagt. Vem slaktar gåsen för ett guldägg? För ADHD är verkligen en gås som värper miljardbelopp åt ADHD-industrin. Och det är många som vaktar den gåsen. ”… ADHD är ett påhitt.Varje barn som inte gör bra ifrån sig i skolan skickas till en barnläkare, och barnläkaren säger: ’Det är ADHD; här har du Ritalina.’ I själva verket så har 90 procent av dessa 6,4 miljoner (ADHD-diagnostiserade) barn ingen abnorm dopamin-metabolism*. Problemet är, att om en medicin är tillgänglig för läkare, så gör de motsvarande diagnos”, säger Jerome Kagan. Jerome Kagan anses vara en mer betydelsefull psykolog än Carl Jung och Ivan Pavlov så man kan inte bara nonchalera vad han säger – det vore naivt. Så, vad ligger bakom kritiken? Pengars inflytande. Kagans kritik av läkemedelsindustrin är förödande. Han anser att de enorma pengabelopp som cirkulerar runt receptbelagda psykiatriska droger skapar en mängd problem. I Sverige har vi redan en ”diagnosindustri” som omsätter miljonbelopp på snabba utredningar och recept på rent amfetamin eller amfetaminliknande ADHD-droger. Ett flertal psykiatriker har öppnat egen ”låda” och annonserar direkt och öppet om ”snabba utredningar”. Vissa kommer ut med ett recept i handen efter första besöket. En psykiatriker skickade recept från England när det inte gick att skriva ut i Sverige och när det väl gick öppnade han praktik i Östermalm med ett flertal kändisar som kunder som får närmast gratis, lagligt och socialt accepterad amfetamin. Sedan går de ut i media och ”erkänner” att de har ADHD, vilket drar in fler folk till ett livslång beroende av en drog som är i samma narkotikaklass som kokain. Och det är verkligen inga ”små doser” det handlar om. Det är närmast megadoser. I USA kan läkare bli miljonärer på att diagnostisera ADHD. När ADHD blev accepterad som diagnos, och därmed något som psykiatrikerna kunde tjäna pengar på, var det en psykiater som diagnostiserade och skrev ut Ritalina till över 2000 skolbarn – på ett år. Han blev mångmiljonär – men han var och är inte ensam. Jerome Kagan menar att detta är ett incitament för läkare att överdiagnostisera ett tillstånd för att tjäna extra pengar. Många läkare drar in miljonbelopp från läkemedelsindustrin för att ”utbilda” andra läkare i hur man lättast diagnostiserar ADHD – och skriver ut recept på narkotikaklassade droger. I Sverige fick vi nyligen reda på att 1200 läkare tagit emot pengar från läkemedelsindustrin. Alla ursäktar och förklarar sig, medan Kagan menar att detta är både omoraliskt och korruption. För det andra: Läkemedelsindustrin har byggt upp ett massivt inflytande inom den politiska scenen. Big Pharma spenderar miljardbelopp på lobbying i USA och EU för att få igenom vad de vill ha. Asien är på väg. Tusentals lobbyister bearbetar politikerna dagligen. Detta skapar korruption enligt Kagan. I Sverige har vi sett ett flertal ”avlagda” riksdagsledamöter och ledare av politiska partier som gått över till att tjäna läkemedelsindustrins intressen som lobbyister. Kagan menar också att mycket pengar flödar till psykologer, psykiatriker och andra som utför forskning på olika tillstånd såsom ADHD – ett resultat av överdiagnostisering och överförskrivning. Man får inte heller glömma anhörigföreningarnas inflytande. Många av dem är rent militanta i sina krav på amfetamin till barn. Både i USA och Sverige har de fått miljonbelopp av läkemedelsindustrin. De jobbar mycket aktivt för att etablera ADHD som en verklig diagnos som läkarna och framförallt läkemedelsindustrin kan tjäna mångmiljonbelopp på. De åker runt i skolorna och indoktrinerar lärarna i att barnen som de inte kan utbilda har ett fel i hjärnan, för att få dem att skicka barnen till läkare som skriver ut amfetamin. Cirkeln är sluten. Problemet med feldiagnostisering och överdiagnostisering Enligt Kagan: ”Om man intervjuar barn och ungdomar i åldrarna 12 till 19 så kan 40 procent kategoriseras som deprimerade eller med ångest. Men om man tittar närmare på hur många som är allvarligt försämrade av detta så sjunker siffran till 8 procent.” Och det gäller alla psykiatriska diagnoser. Med andra ord, inte alla som uppvisar symtom eller uppförande har mentala problem. Speciellt eftersom barn är benägna att vara oförutsägbara. Feldiagnostisering leder till överdiagnostisering. Om man ser på antalet barn som fått diagnosen ADHD, är det lätt att hålla med. Omkring 11 procent av alla barn 4-17 år (6,4 miljoner) i USA har fått en ADHD-diagnos. Sverige ligger inte långt efter. I Gävleborgs län har 10% av pojkarna 10-14 år fått ADHD-diagnos – med tillhörande amfetamin. Kagan pekar också ut att barn med ADHD faller under ett paraply: ”Vem diagnostiseras med ADHD? Barn som det inte går bra för i skolan. Det händer aldrig barn som det går bra för i skolan. Så varför inte stödundervisning istället för klassundervisning?” *Den rådande teorin är att det finns en kemisk obalans i hjärnan hos dessa barn. Något som aldrig kunnat bevisats. Men det säljer bra. Ref: http://www.spiegel.de/international/world/child-psychologist-jerome-kagan-on-overprescibing-drugs-to-children-a-847500-2.html Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Ett av de mest slående exemplen på hur psykiatrin kväst kreativa människor är Ernest Hemingway. Han ansågs vara neurotisk och lida av förföljelsemani. Till slut togs han in på psykiatriskt sjukhus och elchockades under tvång. En kort tid därefter begick han självmord. Här är den sanna historien. Ernest Hemingway kvästes till döds av psykiatrin (Ur boken Ett sekel med Psykiatrin, del ll, av Peter Anstrin) ”Dessa chockdoktorer känner inte till författare... De borde få psykiatrikerna att ta en kurs i kreativt författande så att de förstår författare... Vad är det för mening med att förstöra mitt huvud och utplåna mitt minne, mitt kapital och slå ut min verksamhet. Det var en briljant kur men vi förlorade patienten... En författare måste hitta på historier... men han hittar på dem utifrån vad han vet.” – Ernest Hemingway (1899-1961) En av världens största och mest kända författare, med ”kurage som centralt tema i sina böcker” enligt Nobelpriskommittén, drevs till självmord genom en serie elchocker på Mayokliniken i Minnesota USA. Först förlorade han sitt minne, utan minne kunde han inte författa och utan författande såg han inte någon mening med sitt liv. Kanske började det då en rysk delegation med Anastas Mikoyan i spetsen besökte Ernest Hemingway i hans hem på Kuba, våren 1960. Eller när Castro vann ”The Hemingway Trophy”, priset för Hemingways stora fisketävling på Kuba. Det kan också ha börjat då Hemingway upptäckte några FBI-män som skuggade honom på en bar på Kuba och fick dansbandet att sjunga ”Happy birthday” för dem - på engelska. Eller när Hemingway presenterade en FBI-agent som medlem av ”Amerikanska Gestapo” för sina vänner. Men detta är bara antaganden, för exakt hur det hela började lär vi nog aldrig få reda på. Men vad man däremot vet är att Ernest Hemingway hamnade i onåd hos dåvarande chefen för FBI, Hoover, som varit chef för FBI sedan 1924. Dokument visar att Hemingway kommit Hoovers nazistsympatier på spåren och därmed blivit en obekväm person. Hemingways öppna kritik av FBI och Hoover blev lite för mycket och medförde att Hoover senare stoppade hans tillfälliga engagemang inom den amerikanska underrättelsetjänsten. Efter ett kringflackande liv i USA och Europa bosatte sig Hemingway på Kuba, där han fick många vänner och blev högt respekterad. Efter en tids vistelse på Kuba fick han förslaget att starta en amerikansk underrättelseverksamhet i syfte att få bort de spanska fascisterna som slagit sig ner på ön. Eftersom han kämpade för de spanska folkets rättigheter och frihet gick han med på detta. Genom amerikanska ambassaden fick han kontakt med ambassadör Braden till vilken han sedermera sände sina rapporter. Braden lär ha varit mycket nöjd med dessa och de båda blev mycket goda vänner. Hoover blev alltså den legendariske chefen för FBI och gjorde sig till nationalhjälte när han lät arrestera en välkänd gangster i USA. Utåt såg allt snyggt ut men under ytan kunde man finna en annan verklighet. CIA, som idag är den organisation som förhindrar infiltration och spionage, fanns inte under denna tid. Hoover och FBI hade denna uppgift. Paradoxalt nog stod Hoover i mycket nära kontakt med flera av sina ”vänner” inom nazistpartiet i Tyskland. Han hade till och med ett signerat foto av en naziledare i uniform på sitt kontor. Hoover hade också nära kontakt med Interpol som då styrdes av nazisterna. Flera personer ur Interpols ledning dömdes sedermera eller avslöjades som nazistförbrytare – långt efter krigets slut. Senare böcker, tidningar och dokument har visat att Hoover samlade material till utpressning för att verkligen försäkra sig om sin maktställning. Hoover var också involverad i psykiatrins förehavanden med deras så kallade ”mindcontrol-projekt”, MK ULTRA och BLUEBIRD. Hoover försökte vinna allt större makt, men Hemingways öppna kritik gjorde honom med all sannolikhet ganska rädd. Kulmen nåddes förmodligen när han på en krog presenterade FBI-agenten, ”mr Laddy”, som medlem i Amerikanska Gestapo. En hemlig agent med kodnamn ”357” upptäckte i augusti 1943 att Hemingway planerade att skriva en bok om sin underrättelseverksamhet och vad FBI höll på med. Förskräckta över eventuella avslöjanden ökade FBI den redan stränga bevakningen av honom. Hoover skrev till sina män på Kuba att ”FBI måste hållas underrättad om Ernest Hemingways vistelse”. FBI’s övervakning fortsatte följande år och ända fram till hans död. 1947 skrev de att ”en av de verkligt farliga punkterna på Kuba var centrerat runt Hemingway.” Hoover skrev också att han inte ville ha Hemingway involverad i några underrättelseoperationer: ”Hemingway är den sista människa vi kan använda på ett sådant sätt.” Hoover nämnde samtidigt att Hemingways omdöme inte var att lita på. Hoover och FBI var nu allvarligt oroade över Hemingways inblandning i deras skumraskaffärer och skulle nu vidta ordentliga åtgärder. Flera dokument* visar att FBI trakasserade Hemingway och att han började känna sig förföljd. Han nämner vid ett flertal tillfällen att FBI och IRS (amerikanska skattemyndigheterna) förföljde honom. Han var en synnerligen obekväm person och ett streck i räkningen för den maktlystne Hoover. Hemingway såg vad som försiggick bakom kulisserna hos det glamoriserade FBI och stack inte under stol med vad han såg. Dokumenten över förföljelserna släpptes fyra år efter självmordet och han mötte döden utan att någonsin fått saken utredd. Vi vet dock idag att Hemingway inte var paranoid som psykiatrikerna försökte göra gällande, utan att det verkligen var så att han var förföljd. Men andra ansåg att Hemingway blivit riktigt paranoid och hans vän Hotcher samt dr James Cartell tillsammans med Mary Hemingway övertalade honom till slut att söka psykiatrisk hjälp för det som i grund och botten var ett uttryck av rädsla till följd av den förföljelse och bevakning FBI utsatte honom för. Lurad in i den psykiatriska tortyrkammaren, avklädd naken och med en serie på över 20 elchocker börjar Hemingway förlora sitt minne och förstånd. Han klagade över att den psykiatriska behandlingen förstörde hans minne och därmed hans förmåga att skriva. ”Dessa chockdoktorer känner inte till författare... De borde få psykiatrikerna att ta en kurs i kreativt författande så att de förstår författare... Vad är det för mening med att förstöra mitt huvud och utplåna mitt minne, mitt kapital och slå ut min verksamhet. Det var en briljant kur men vi förlorade patienten... En författare måste hitta på historier... men han hittar på dem utifrån vad han vet,” skrev Hemingway till sin förläggare efter elchockerna. Tragiskt nog blev hans minne och författarförmåga, hans inspiration och livslust, förstörda av den serie elchocker han fick på Mayokliniken av psykiatrikerna Rome och Rochester i Minnesota. När hans fru Mary besökte honom klagade han bittert över att psykiatrikerna hade förstört honom som författare och att han fått elchockerna mot sin bestämda vilja. Förnedrad in i själen körde han hem från sjukhuset med sin fru den 26 juni 1961. Den 30 juni vaknade Mary upp av vad som hon beskrev som ”ljudet av en låda som slås igen”. Hon rusade ner från sovrummet och fann att Hemingway skjutit sig. Nobelpriskommitténs uttalande följde honom i döden. Enligt rapporter ringde hon lugnt en gammal vän, Leonard Lyons, och bad honom hålla en presskonferens och där berätta att medan Hemingway hade gjort rent ett skjutvapen så hade det råkat gå av. Men de som kände honom lät sig inte luras. I en av de många böckerna som kom ut efter hans död, skrev Vernon ”Jake” Klimo, en gammal vän till Ernest, att så fort han fick höra nyheten visste han att det inte var en olycka, och enligt Hotcher själv så hade Hemingway varit en skugga av sitt forna jag innan han begått självmordet. Hotcher beskriver i sin bok ”Papa Hemingways” dåliga minne och underliga uppförande innan han lades in på den psykiatriska kliniken. Hans avsikter med boken är dock lite dunkla. Kanske är den ett försök att rentvå sig själv från att vara delaktig i att övertala sin vän Ernest till den behandling som drev honom till självmord. En dokumenterad händelse vittnar om att påståendet om Hemingways dåliga minne före behandlingen inte var sant. Innan Hemingway underkastade sig elchocksbehandlingen hade han arbetat med boken ”Skisser från Paris” där han beskriver sin tid i Paris under 20-talet. Mary Hemingway skulle publicera dessa skisser som boken ”A Moveable Feast”. Hon åkte till Paris för att själv se huruvida bokens gatuadresser var korrekt ihågkomna och likaså de i boken namngivna platserna. Endast två av gatunamnen var felstavade - och detta ett par decennier efter att han varit där! Och med detta faller påståendet om att Hemingways minne började svikta redan före elchocksbehandlingarna. Ända in i det bittra slutet kan man endast önska att Hemingway förstod att han själv inte var paranoid utan att den verklighet han iakttog faktiskt var sann. *Bilagor: Se bifogade, starkt censurerade, FBI-dokument som visar att FBI hade Hemingway under övervakning. Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Hjärnskador är oundvikliga vid elchocker. Den korta period av konstlad eufori som kan uppstå efter elchocker är känd inom neurologin. Alla hjärnskador producerar i stort sett samma symtom. Man kan lika väl slå patienten med en klubba i huvudet eller koppla in henne direkt till väggurtaget. Medan neurologerna är starkt oroade, använder dock psykiatrikerna fenomenet som levebröd och påstår att det botar depressioner. Elchocker botar ingenting – det är en oerhört skadlig metod. ”Euforin” är snabbt övergående. Strömmen tänder en 60 watts lampa och kan få kroppen att stå i en sprättbåge och bryta armar och ben. Så gott som alla drabbas av minnesförluster. Och som vi avslköjat i tidigare pressmeddelande så har Socialstyrelsen stoppat en rapport som visar att det är 34% ökad dödlighet efter ECT. ECT är en oerhört inkomstbringande metod i USA – faktiskt en miljardindustri. Därav det starka internationella ”stödet” - och desinformationen, samt frånvaro av långtidsstudier. De samlade intäkterna till psykiatrikerna för ECT-behandling i USA är 3,5 miljarder dollar. Total kostnad för all ström som använts: 12 dollar! Nu har man i USA lagt ett förslag att ECT-maskinen skall nedgraderas från högsta riskgruppen i sjukvården till samma riskgrupp som eldrivna rullstolar, kontaktlinser och kondomer. Något som kommer att framkalla en tsunami av elchockade och hjärnskadade människor världen över – vilka så småningom, när denna galenskap är avslöjad, kommer att kräva gigantiska skadeståndskrav mot staten. Men vissa patienter säger ju att de mår bra efter ECT? Faktum är att man lika väl kan slå dem med en gummiklubba i huvudet. Det är ett känt neurologiskt faktum att hjärnskador kan framkalla en slags märklig bekymmerslös eufori. Elchocker orsakar samma sak på en del människor. Neurologerna vet dock att dessa fenomen åtföljer de flesta hjärn- och skallskador. Den medicinska litteraturen är fylld med uttalanden om detta. Redan 1951 publicerade dr Joseph M. Wepman en rapport, ”Recovery from Aphasia” (afasi; nedsättning av språkförmågan på grund av hjärnskada) som visar på detta: ”De flesta hjärnskadade patienterna är euforiska. Denna känsla av välbefinnande, av brist på omsorg eller bekymmer om sig själv eller om någonting annat, verkar inte riktigt stämma överens med allvaret hos patientens problem. Han verkar gladlynt och i hög grad obekymrad om ett tillstånd han vårdas för och som läkaren inser är förödande och försvagande.” Dr Wilhelm Griesinger skriver: ”Frånvaro av upplevelsen av att känna sig sjuk har observerats hos ett flertal personer, vid några tillfällen efter skador i huvudet, mycket ofta vid hjärnhinneinflammation och efter den påverkan på hjärnan som orsakats av tyfus.” Två läkare skriver om hjärnskador efter lobotomering: ”Upprymdhet var vanligt i alla förekommande fall och verkade vara kvantitativt i relation till den mängd hjärnvävnad som avlägsnats.” Psykiatriker Leo Alexander, en av de främsta förespråkarna för ECT genom historien, skriver om ett fall där en man skadats av elström genom en olyckshändelse. ”Mentalt sett verkade han vara lätt upprymd och tycktes känna sig mycket bättre än hans dåliga fysiska tillstånd borde ge anledning till. Han var emellertid väl orienterad men det fanns vissa minnesförluster.” Dr Joseph Weman skriver om afasi efter slaganfall: ”De flesta hjärnskadade patienterna är upprymda. Denna känsla av välbefinnande och brist på intresse eller oro för sig själv eller för någonting annat kan verka stämma dåligt ihop med patientens situation. Han verkar munter och i stort sett obekymrad om sitt tillstånd när sköterska och läkare vet att det är ett förödande tillstånd ... Det är väl känt och förväntat att den hjärnskadade patienten kommer att få en minnesförlust. Under de mycket tidiga stadierna av traumat kommer han knappast att kunna minnas något alls.” Dr Whitty beskriver vad som kan hända efter en hjärnskakning: ”En vanlig och nästan konstant upptäckt var en ganska ytlig upprymdhet som tenderade att försvinna allt eftersom återhämtandet fortskred ... Teorin om att bara närliggande minnen och därmed minnen som inte är så säkert lagrade skulle påverkas stämmer inte alltid.” En man som fått en hjärnskada efter ett rånöverfall ändrade totalt sinnesstämning: ”Rånöverfallet hade gjort honom permanent handikappad genom en hjärnskada och vanställt hans utseende genom en enorm inbuktning i pannan ... Trots att han tidigare, enligt sin fru, alltid varit ganska lat, slö, enfaldig och grubblande var han nu upprymd och sällskaplig och underhöll avdelningen som en stå-upp-komiker.” Detta fenomen har feltolkats, eller använts, av psykiatrin för att påstå att depressionen hävts. Ja, depressionen hävs oftast ganska snabbt, ingen tvekan om det, men när förvirringen efter huvudskadan lagt sig så återkommer depressionen och en ny serie elchocker ges. Hjärnskadan förvärras alltmer. I nästa pressmeddelande skall vi berätta om hur en av världens mest kända författare genom alla tider begick självmord ett par dagar efter en serie elchocker. Något som inte är känt. Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Dödligheten är 34% högre hos patienter i “elchocksrika“ län jämfört med “elchocksfattiga“ län enligt en svensk rapport som Socialstyrelsen vägrar släppa! Och enligt internationella beräkningar så dödar elchocker 10 000 människor om året! Äldre människor tynar bort efter elchocker När antidepressiva medel inte visar sig fungera och till och med vara självmordsframkallande blir psykiatrikerna desperata och återgår till elchocker. Att människor skadas och drabbas av minnesförlust och till och med dör av dem, tycks inte bekymra dem särskilt mycket. Istället tycks de dölja dessa fakta. ”Neurologerna gör allt för att förhindra epileptiska grand mal anfall. Psykiaterna gör allt för att framkalla dem med ECT.” Logiken är uppenbarligen omvänd inom psykiatrin. Användningen av elchocker har länge motiverats av att de ”räddar liv”, men en undersökning, som Socialstyrelsen vägrar att släppa, visar att detta bara varit ett rent önsketänkande från psykiatrin. KMR har dock fått tag i rapporten och det är ganska chockerande uppgifter. (Se försättsblad i bifogad PDF) Enligt rapporten så ökar dödligheten så kraftigt efter en elchocksbehandling att den är statistiskt säkerställd. Elchocken är därför en ”behandling” som omedelbart bör förbjudas och förpassas till museernas tortyrkammare. Enligt rapporten så beräknar vi att 150-200 människor dör av ECT i Sverige årligen. Men eftersom detta inte sker omedelbart i samband med ECT-behandlingen så rapporteras det inte som dödsfall vid ECT. Om detta gjorts hade ECT som behandling varit otänkbar. I den aktuella studien har man utnyttjat de stora regionala skillnader som finns i användningen av elchocker och helt enkelt jämfört dödligheten hos en patientgrupp från de ”elchockstätaste” länen med en patientgrupp från de ”elchocksfattigaste” länen. Patienterna i båda grupperna hade förstås samma diagnoser och hade samtliga varit intagna på sjukhus. Resultatet kom både som en chock och en självklarhet. Den relativa dödligheten låg 34 % högre hos dem som fått flest elchocker i landet och som var över 50 år, jämfört med dem som fått minst. Det var ökad dödlighet längs hela åldersregistret men den ökade med åldern. Det intressanta med undersökningen är att den bedömer dödligheten också en tid efter att behandlingen getts. Tidigare undersökningar har bara tittat på hur många patienter som dör när själva elchocken ges och då fått ganska låga siffror. Ser man däremot på vad elchocken gör, d.v.s. vad som händer efter åtgärden, blir skillnaderna mellan de olika grupperna stor. Enkelt uttryckt dödar elchocker. Människor som elchockas lever inte längre och bättre utan får ett kortare liv än om de inte hade fått elchocken. Det råder inget tvivel om den saken nu. Men rapporten hamnade i låsta arkiv. Den ”finns inte längre” – förutom hos KMR. USA TODAY avslöjar hög dödlighet Detta stämmer även med de chockuppgifter om ökad dödlighet efter ECT som USA Today publicerade i en serie artiklar om elchocker (7 dec 1995) där journalisten Dennis Cauchon i fyra månader hade studerat 250 vetenskapliga artiklar, intervjuat patienter, anhöriga och besökt mentalsjukhus och sett elchocker utföras innan han publicerade materialet. Vad Dennis Cauchon fann var följande: Dödsfallen för gamla som får ECT är 50 gånger högre än vad Amerikanska Psykiatriförbundet (APA) anger på sitt formulär som patienterna får skriva på innan de får ECT. APA anger att chanserna att de dör från ECT är 1 på 10 000. Men en undersökning från Texas, den enda stat som för statistik, visar att dödsfallen de senaste 20 åren var närmare 1 på 200. En oerhört hög siffra. I en undersökning från 1993 av en patientgrupp som var 80 år dog över 27% av gruppen inom ett år. I en jämförelsegrupp dog endast 4%. Efter två år hade 46% av gruppen dött mot 10% av kontrollgruppen. Forskningen gjordes på Brown University. Narkosläkaren Michael Chavin från Baytown i Texas deltog vid över 2000 ECT-behandlingar innan han slutade: ”Jag började bli väldigt oroad över vad jag såg, berättar han i USA TODAY. ”Psykiatrikerna kan inte få sig själva att erkänna att ECT orsakar skada, annat än om patienten skulle bli elchockad till döds på bordet och det samtidigt videoinspelades och observerades av FN:s observationsgrupp.” KMR i USA (CCHR) har på grundval av en mängd rapporter beräknat att 10 000 människor dör om året världen över efter ECT-behandling. I ett kommande nyhetsmeddelande skall vi berätta om hur det kommer sig att psykiatrin tror att folk mår bättre efter en elchcock. Det är en skrämmande pseudovetenskap som påstår sig ta ansvar för vår mentala hälsa. Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Socialstyrelsens jäviga experter har skapat en trefaldig ökning i förskrivningen av antidepressiva till barn på tio år. I Danmark har myndigheter, med stöd av vetenskapliga fakta och mediernas granskning, sett till att förskrivningen minskat med 28 procent sedan 2010 – och är nu till barn (10-14 år) bara 36 procent av den i Sverige, från att ha varit 20 procent högre än i Sverige för tio år sedan. Den ansedda medicinska tidskriften Lancet sammanfattade tidigare (2004) historien om antidepressiva till barn på följande sätt: ”Forskningshistorien om användning av SSRI-preparat vid depressioner hos barn är en historia om förvirring, manipulation, och institutionella misslyckanden. Även om de publicerade bevisen, i bästa fall, var motstridiga så har användningen av SSRI-preparat för att behandla depressioner hos barn uppmuntrats av läkemedelsföretag och läkare jorden runt.” (1) Men läkemedelsbolags och psykiatrikers manipulation tog inte slut då. Ända sedan de starka varningarna (2004-2005) om ökad risk för självmordsbenägenhet vid behandling av unga med antidepressiva, har en grupp psykiatriker med intima band till läkemedelsindustrin försökt sabotera dessa varningar. Och ett av de länder där detta bedrägeri lyckats bäst är i Sverige. Läkartidningen har under åren fyllts av upprop från psykiatriker som, i strid med alla goda vetenskapliga bevis, propagerat för antidepressiva till barn och förklarat att varningarna var överdrivna. Socialstyrelsens och Läkemedelsverkets vetenskapliga råd, psykiatriker Anne-Liis von Knorring, var direkt inblandad i mörkläggningen av den stora Cipramilstudien på barn, den studie som direkt omnämns i det rättsfall där Lundbecks amerikanska partner Forest fick betala 313 miljoner dollar (!) för sin bedrägliga marknadsföring av antidepressiva för barn (2). En gigantisk skandal, som på något mystiskt sätt helt försvann ur den svenska mediebevakningen. Anne-Liis von Knorring fick, trots sin inblandning i skandalen, diktera svenska myndigheters agerande – som i artikeln i Läkartidningen 2010 där hon med falsk information, tillsammans med Socialstyrelsens ledning, drev upp försäljningen av antidepressiva till barn och unga (se också figuren ovan). (3) Vad vi inte fick veta i Socialstyrelsens artikel från 2010 var att den holländska läkemedelsmyndigheten (CBG), som utredde Eli Lillys ansökan om att få fluoxetin (Prozac/Fontex) godkänt för barn i Europa, mycket klart fastslagit: ”Det rekommenderas inte att fluoxetin ges en indikation för behandling av depression hos barn och ungdomar på grund av att risk-nytta-balansen för den begärda indikationen bedöms som negativ.” (4) Skadorna var alltså större än den potentiella positiva effekten och Prozac skulle INTE godkännas. Men Läkemedelsverket lyckades, tillsammans med den engelska läkemedelsmyndigheten, lotsa igenom ett godkännande av fluoxetin mot att man skulle göra omfattande uppföljningsstudier, efter godkännandet – det blev naturligtvis ingen uppföljning. Socialstyrelsens avdelningschef Anders Tegnell (numera avdelningschef på Folkhälsomyndigheten) gav i brev (2010) den sensationella uppgiften att han – trots att han undertecknat artikeln i Läkartidningen – inte kände till (!) den europeiska utredningens avslagsrekommendation, och skrev: ”Jag läser inte alla grundtexter för alla de material vi publicerar men har fullt förtroende för de processer vi har för att garantera kvaliteten. Så detta specifikt hade jag inte läst…” Vi kan med fog säga att Socialstyrelsens ledning lutade sig helt och hållet på inhyrda, jäviga psykiatriska experter, och att myndighetens representanter undertecknade något de inte alls förstod. Men rekordet hålls nog av den psykiatriker, Håkan Jarbin, som skrivit Läkemedelsverkets nya behandlingsrekommendationer om antidepressiva till unga, och som nu i Läkartidningen tillsammans med Socialstyrelsens ansvariga försvarar de utökade (!) rekommendationerna om att ge barn fluoxetin och andra antidepressiva medel (5). Jarbin har under åren 2009-2015 fått mer än en 500 000 kronor (!) av läkemedelsbolag för att ge ”utbildning” i psykofarmakologisk behandling av barn och unga (jävsdeklaration Läkemedelsverket) – med andra ord marknadsföring av bolagens produkter. Hans kampanj för att utbilda läkarkåren avspeglar sig i den exploderande ökningen i antidepressiva till barn i Sverige. Jarbin har gått så långt som att säga: ”Texten i FASS är, tycker jag, är snudd på tokig.” (filmen Who cares in Sweden).Den viktiga varningstexten om den ökade självmordsbenägenhet som antidepressiva framkallar kallas alltså av Jarbin som “snudd på tokig” och inget som unga eller deras föräldrar ska lyssna på. Och det sagt av den person som är direkt ansvarig för Läkemedelsverkets rekommendationer om antidepressiva till barn och som tillsammans med Socialstyrelsens Arvid Widenlou Nordmark försvarar förskrivningen av antidepressiva till unga. Man ska förstå att Jarbin genom sitt uttalande går rakt emot ”lagtexten” för antidepressiva (produktresumén) – ett fullständigt otänkbart scenario för någon som ska representera läkemedelsmyndigheterna! Och kan vi någonstans i Läkartidningen se något om intressekonflikter, något om de 500 000 som Jarbin fått för att marknadsföra bolagens psykiatriska preparat? Och vi förstår en del av hur det kommer sig att tre gånger så många barn i Sverige nu får ineffektiva och skadliga antidepressiva medel. Vad vi inte förstår är vart de som ska skydda barnen från skador och övergrepp tagit vägen. 1. Editorial; Depressing research; Lancet 2004, http://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(04)16080-7/fulltext 2. http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/moerklagd-laekemedelsstudie-av-svensk-toppsykiatriker-grund-foer-miljonstaemning-i-usa-277762 3. http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=15378 4. Holländska läkemedelsverket, Prozac (fluoxetine) – Paediatric indication, Rapporteurs´ Assessment Report, 31 oktober 2005, http://jannel.se/ProzacDutchAsessement31October2005.pdf 5. http://lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2017/03/Balans-mellan-nytta-och-risk--fluoxetin-bor-ibland-anvandas-vid-depression-hos-unga/ som svar på en artikel av psykiatriker Göran Högberg http://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2017/03/Risk-for-riskfylld-medicinering-inom-barn--och-ungdomspsykiatrin/ Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Det står helt klart att psykiatrin skapar minnesförluster på löpande band med elchocker. Vad som är mindre klart är att elchockerna också dödar. Det är fullständigt oacceptabelt, och närmast kriminellt, att använda en sådan metod på utsatta personer som mer än någonsin behöver sin hjärna intakt. Socialstyrelsen är medveten om skadorna och dödsfallen men gör inget. Det är fullständigt obegripligt hur man kan ha kvar en behandling som skadar så mycket. Elchocker upptäcktes på ett slakthus i Rom på 1940-talet där en psykiatriker såg hur man bedövade grisar med elström så att de blev fogliga inför slakten. Samma princip tillämpades omedelbart på patienter och spred sig över hela världen. Skadorna är dock gigantiska men det är inget psykiatrikerna vill erkänna. Precis som lobotomierna som dock förbjöds. Irland förbjöd i december 2015 tvångsmässiga elchocker; på Island har man aldrig använt tvång inom psykiatrin och FN har kallat elchocker för tortyr. Sverige måste omedelbart införa ett förbud för elchocker under tvång. http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/tvaangsmaessiga-elchocker-nu-foerbjudna-i-irland-1277665 Agnetha från Skaraborg dog efter en serie elchocker hon fick för sin depression – mot sin vilja. Men IVO, Inspektionen för vård och omsorg, såg inget fel i behandlingen. Trots att hon dog av epilepsianfall som utvecklades efter elchockerna. Psykiatrikerna använder elchocker för att framkalla grand mal epilepsianfall. Något som neurologerna gör allt för att förhindra. De anhöriga anmälde saken till IVO, som ansåg att behandlingen var enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Det framkom senare att inte en enda elchocksbehandling journalförts. De hade antecknats ”vid sidan om”. Detta kände inte ansvariga på sjukhuset till, inte ens IVO som nu tagit upp fallet igen. – Man försöker ju behålla lugnet för att få ut någon information över huvud taget. Till slut tappar man hoppet lite när de som jobbar med det inte har den blekaste aning om var man ska vända sig eller vem som har hand om det. Man tappar både hopp och ord. Vad ska man säga, det är skrämmande dåligt! säger sonen Markus till P4 SR. En annan patient från Skaraborgs sjukhus begick självmord efter en serie elchocker. Efter kort tids förbättring hade patienten återgått till nedstämdhet och minnesförluster och såg ingen mening med sitt liv. IVO ansåg att det inte behövdes några åtgärder. Skaraborgs sjukhus ligger på femte plats bland sjukhus som utför elchocksbehandlingar. Totalt utfördes 1279 elchocker år 2015. Stures fru dog efter 15 elchocksbehandlingar. Annette mådde väldigt dåligt och kunde varken äta eller sova. Psykiatrin brakade på med elchocker. Vid obduktionen visade det sig att hon led av en obotlig neurologisk sjukdom. Trots att Annette inte uppvisade någon förbättring av elchockerna fortsatte man behandlingen. Till slut kunde hon inte ens prata. IVO ansåg att behandlingen var korrekt. – Enligt vår mening fick hon alldeles åt helsike för mycket elström i skallen. Vi såg hur hon blev sämre och sämre, säger Sture till SVT. Minnesförluster Det som är ännu vanligare efter elchocksbehandling är minnesförlust. Man kan inte ens längre säga att det är en biverkning. P4 SR i Västernorrland har haft en artikelserie om hur elchockerna påverkade minnet. Kristina var deprimerad och fick en serie elchocker. Hon förlorade 33 år av sitt liv – det är helt svart under den perioden. Klas fick elchocker och har tio år efteråt problem med minnet. Han har skrivit saker och sedan känner han inte igen det. Namn är svårt. För Anna är det helt svart före elchockerna. Hon fick ingen information innan om att minnet kunde påverkas. Hon minns inte sina barns uppväxt. En 40-årig kvinna berättar att hon inte har något sifferminne kvar. Engelskan har hon tappat bort och måste slå upp de enklaste ord. Engelska var ett av hennes starkaste ämnen innan. En kvinna berättar att ”det finns ett jag innan elchockerna och ett annat jag efter”. Det finns många exempel på elchockade patienter som har fått hjärnskador och speciellt permanenta minnesförluster. Men inga officiella kliniska studier har gjorts som kartlägger skador och biverkningar av elchocker och som har erkänts av hälsovårdsmyndigheterna. En psykiatriker i sydsverige, Mats Adler, har nyligen gått ut med att han gjort en undersökning och menar att minnesstörningar är ett minne blott! Han är en av de främsta förespråkarna för ECT. Vad han dock inte säger är att han till Socialstyrelsen tidigare berättat: ”Tyvärr är omfattande minnesproblem efter ECT inte något helt unikt. Vi har råkat ut för flera mycket beklagliga fall…” Han refererar även till Storbritannien där undersökningar visar att hälften av alla som fått elchocker får minnesproblem. Detta kallas mörkläggning. Vi skall i kommande nyhetsmeddelanden visa hur stor dödligheten är efter elchocksbehandling. Chockerande uppgifter som bland annat kommer direkt från Socialstyrelsens arkiv – noggrant mörklagt. Se videor och hundratals berättelser om skador efter elchocksbehandling på: www.elchocker.se http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=6640853 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6273347 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6452515 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6277185 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6276655 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6254757 http://sla.se/falkoping/2015/12/01/ivo-avstar-att-kritisera http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=5834147 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=6641644 Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

Enligt Socialstyrelsens nya siffror för 2016 har utskrivningen av antidepressiva till barn och ungdomar i Sverige skjutit i höjden trots den fördubblade självmordsrisken, medan den gått kraftigt ner i Danmark och ligger på mycket lägre nivå i Norge. Socialministieriet/socialministern i Danmark och Norge har gått ut och sagt att det inte får vara så här – kritiserat förskrivningen starkt. Men vad har folkhälsominister Wikström gjort? Ingenting verkar det som. Psykiatriska konsulter med finansiella kopplingar till läkemedelsindustrin har skapat denna situation, och fortsätter att göra det med de nya rekommendationerna från Läkemedelsverket. Socialstyrelsen kommer ju, även om de inte gjort färdigt sina (som redan fått mycket kritik) att samordna dem med Läkemedelsverket; hur skulle det se ut annars? Det finns anledning att vara synnerligen kritisk till förskrivningen i dessa åldrar. Antidepressiva mer än fördubblar risken för självmord och aggressioner hos unga. Studie visar faran med antidepressiva En ny studie visar nämligen (återigen) att antidepressiva ökar risken för självmord hos unga – mer än dubbelt så mycket. Studien, som utförts av oberoende forskare vid det respekterade Cochraneinstitutet, analyserade 70 kliniska prövningar av antidepressiva medel med mer än 18 000 försökspersoner. [1] Resultatet styrker tidigare studier som visat att antidepressiva ökar risken för självmordsbeteende hos unga (–25 år) – vilket är skälet till att varningar finns i produktbeskrivningarna för alla antidepressiva medel. Den nya studien visar också att antidepressiva skapar aggressioner och våldsbeteende hos barn och ungdomar – vilket KMR hävdat i mer än två decennier. [2] Det framgår också mycket klart att läkemedelsbolagen manipulerat sina prövningar för att dölja skadorna, och skapa positiva effekter där sådana inte fanns. En av forskarna, professor Peter Götzsche gav följande kommentar om hur läkemedelsbolag felrapporterat och felklassificerat självmord: ”Det är helt fruktansvärt att de visar sådan nonchalans för människoliv.” [3] En annan helt ny studie som fått internationell uppmärksamhet, men tystats ner helt av media i Sverige, visar att trots att miljontals människor tar antidepressiva så fungerar de inte men har hemska biverkningar. Alla eventuella påstådda fördelar överskuggas totalt av de allvarliga biverkningarna. http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/chockerande-studie-miljoner-tar-antidepressiva-men-de-fungerar-inte-och-har-hemska-biverkningar-1813247 För Sverige ser vi att förskrivningen till barn (10-14) ökat med 169 % från 2006 till 2015, och ökat med 97 % sedan 2010 – fördubblats på fem år! För Danmark ser vi att förskrivningen ökat med 2 % sedan 2006, och minskat med 21 % sedan 2010! Förskrivningen 2015 är 45 % av den i Sverige. För Norge ser vi att förskrivningen ökat med 43 % sedan 2006, och ökat med 12 % sedan 2010. Förskrivningen 2015 är 25 % av den i Sverige. Nya uppgifter från Socialstyrelsens läkemedelsregister visar också att ökningen fortsatt även under 2016: utskrivningen till barn 10-14 år har ökat med ytterligare 15 % under 2016. utskrivningen till unga 15-19 år har ökat med ytterligare 11 % under 2016. utskrivningen till unga vuxna 20-24 år har ökat med ytterligare 5 % under 2016. Den norska helseministern Bent Høie har sagt: ”Barn og unge med psykiske tilstander har gjerne normale reaksjoner på unormale livssituasjoner. Det er utrolig viktig å finne årsaker til at symptomer på depresjon oppstår og ikke gå direkte på medisinering.” https://www.nrk.no/norge/unge-jenter-bruker-stadig-mer-antidepressiva-1.13129585 Även i Danmark har man från socialministeriet vidtgit effektiva åtgärder för att få ner utskrivningen av antidepressiva till barn, så att den för barn 10-14 sjunkit med 21 % sedan 2010 och nu, från att ha varit högre än i Sverige 2010, sjunkit till mindre än hälften av utskrivningen i Sverige. Psykiatriska konsulter styr utvecklingen Det är psykiatriska konsulter med intima kopplingar till läkemedelsbolag som styrt utvecklingen i Sverige genom Socialstyrelsens och Läkemedelsverkets rekommendationer. Psykiatriker Anne-Liis von Knorring, var direkt inblandad i mörkläggningen av den stora Cipramilstudien på barn; den studie som specifikt omnämns i det uppmärksammade rättsfallet där Lundbecks amerikanska partner Forest fick betala 313 miljoner dollar för sin bedrägliga marknadsföring av antidepressiva för barn. Anne-Liis von Knorring fick diktera svenska myndigheters agerande – som i artikeln i Läkartidningen 2010 där hon med felaktig information, tillsammans med Socialstyrelsens ledning, drev upp försäljningen av antidepressiva till barn och unga. http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=15378 http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/moerklagd-laekemedelsstudie-av-svensk-toppsykiatriker-grund-foer-miljonstaemning-i-usa-277762 Läkemedelsverket utsåg 2015 barnpsykiatriker Håkan Jarbin till att ha ett avgörande inflytande på behandlingsrekommendationerna av antidepressiva till unga. Detta trots att Jarbin under åren 2009-2015 fått mer än en 500 000 kronor (!) av läkemedelsbolag för att ge ”utbildning” i psykofarmakologisk behandling av barn och unga – med andra ord marknadsföring av bolagens produkter. Jarbin har under åren fört en intensiv kampanj för att fler barn och unga ska få antidepressiva medel. Det mest extrema är nog att Jarbin som Läkemedelsverkets expert gått rakt emot de godkända produktbeskrivningarna i FASS för antidepressiva medel, grunden för godkännandet av preparaten. Jarbin har gått så långt som att säga: ”Texten i FASS är, tycker jag, är snudd på tokig.” (filmen Who cares in Sweden). Den viktiga varningstexten om den ökade självmordsbenägenhet som antidepressiva framkallar, kallas alltså av Jarbin som “snudd på tokig” och som inget som unga eller deras föräldrar ska lyssna på. På Läkemedelsverket finns sedan länge en ingrodd jävskultur, men det här måste vara rekord när det gäller att acceptera allvarliga intressekonflikter. Vi hade inte märkt någon skillnad om läkemedelsbolagens marknadsföringsavdelningar skulle skrivit Läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer. ------------------------------------- [1] Tarang Sharma, et al., “Suicidality and aggression during antidepressant treatment: systematic review and meta-analyses based on clinical study reports,” The British Medical Journal, 2016, http://www.bmj.com/content/352/bmj.i65 [2] http://www.mynewsdesk.com/se/kommitten_for_manskliga_rattigheter/pressreleases/forskningsstudie-och-media-bekraeftar-kmr-antidepressiva-skapar-vaald-1228061 [3] http://www.theweek.co.uk/69030/antidepressants-can-raise-risk-of-suicide-in-under-18s http://www.eurekalert.org/pub_releases/2016-01/b-adt012516.php Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten

En ny stor studie påstår att hjärnan ser annorlunda ut hos personer med ADHD. (1) Media frossar i nyheten: ”Nu kan man se ADHD”. Tidigare forskare blev dock chockade när de upptäckte vilka skador ADHD-drogerna orsakade på hjärnan. Det är alltså inte ADHD som orsakar förändringarna. För det första är det ingen som ännu bevisat att det finns någon ”sjukdom” eller ”hjärnstörning” som ligger bakom vad de kallar ADHD, eller om den ens har med hjärnan att göra. Man kan inte scanna en hjärna och säga att den eller den personen har ADHD. Det finns inga som helst medicinska tester som visar att ADHD ens existerar. Till och med professor Gillberg erkänner detta hos Sveriges Radio. (2) Nya studier pekar dessutom på tarmfloran och inflammationer som orsak till utagerat beteende. Professorer uttalar sig dock om att denna undersökning äntligen bekräftar det man tidigare antagit om ADHD och hjärnan och att detta nu låter mer trovärdigt. Notera orden ”antagit” och ”trovärdigt” Det är dock en mycket intressant undersökning., men den bekräftar inte vad professorerna och media antar som trovärdigt. Nej, den bekräftar något helt annat. Man har scannat hjärnan på 3000 personer, hälften påstods ha ADHD, och majoriteten av dessa en förändring av hjärnan som kunde ses. Men en stor del av de som påstås ha ADHD har naturligtvis gått på ADHD-droger! En av de främsta internationella ADHD-experterna har tidigare bevisat vad kritiker sagt i alla år: ADHD-droger skapar skadliga förändringar i hjärnan. Forskningen visar att personer med en ADHD-diagnos hade normal hjärnaktivitet till att börja med, men fick tydliga skadliga hjärnförändringar efter ett års behandling med metylfenidat (typ Ritalin, Concerta). Det är en av ADHD-diagnosens ”fäder”, professor James Swanson, tillsammans med en av de främsta experterna på scanning av hjärnan, Nora Volkow från New York, som presenterat de avslöjande rönen år 2013. Forskningsresultaten publicerades i artikeln “Long-Term Stimulant Treatment Affects Brain Dopamine Transporter Level in Patients with Attention Deficit Hyperactive Disorder”, i PLOS ONE samt även JAMA. (3) Nora Volkov, vid Brookhaven National Laboratory, som räknas som ledande inom avbildning av hjärnskador efter droger,har även gjort en tidigare studie 2001, där hon blev ”chockad utav helvete” (Sic) när hon såg resultaten, berättade hon för Washington Post, och ”forskningen visar helt klart att påståendet att Ritalina är ett svagt stimulantia är fullständigt felaktigt.” PET-scanning av hjärnan visar även att Ritalina är starkare än kokain och ännu mer beroendeframkallande. (4) Forskarna undersökte med PET-scanning de kroniska effekterna (efter ett år) av metylfenidat på tidigare omedicinerade personer med en ADHD-diagnos. Man jämförde resultaten med en kontrollgrupp utan ADHD-diagnos, som alltså inte fick metylfenidat. Det fanns inga skillnader i ”dopaminförsörjningen” mellan den omedicinerade ADHD-gruppen och kontrollgruppen, till att börja med. Som forskarna säger i artikeln: “The comparison of DAT [Dopamin Transporter] availability between groups (ADHD vs. Controls) for the baseline scan did not differ”). Däremot fanns det mycket tydliga skillnader hos ADHD-gruppen efter att denna fått metylfenidat i ett år; men inga skillnader hos kontrollgruppen efter motsvarande tid. Som forskarna skrev: “Twelve months of methylphenidate treatment increased … dopamine transporter availability in ADHD … whereas there were no changes in control subjects retested at 12-month interval.” Det unika med denna forskning är att den gjordes på personer med ADHD-diagnos, som inte tidigare fått ADHD-droger (Concerta, Ritalin, Strattera). Så gott som alla tidigare studier, från vilka spekulationer och färgglada bilder på ”ADHD-hjärnor” presenterats, har gjorts på personer som får eller fått psykostimulantia. Man har med andra ord i dessa studier mätt effekterna av drogerna på hjärnan och presenterat det som bilden av en ”ADHD-hjärna”. Man kan säga att drogerna skapade det tillstånd i hjärnan som psykiatriker sade sig bota med drogerna. Studien bevisar ju bara att det är drogerna som orsakar förändringarna. Vi har här tydliga bevis för att kroppens reaktion på det toxiska ämnet (metylfenidat) är att försöka motverka det skadliga angreppet. Ritalin/Concerta ökar mängden dopamin genom att blockera återupptaget (”by blocking the dopamine transporter (DAT)”); kroppens reaktion blir, som forskarna uttrycker det ”upregulation of dopamine transporter availability”, som när medicineringen avbryts leder till en till en sänkning i ”dopaminförsörjningen”. Som forskarna skriver: “We hypothesize that the increased DAT availability is a compensation for the pharmacologic occupancy of DAT (estimated to be greater than 50%) and the increased elevations in synaptic DA.” I denna första unika undersökning av de kroniska effekterna av metylfenidat har man alltså funnit att drogen åstadkommer skador på dopaminregleringen hos personer med ADHD-diagnos, hos vilka man, innan ”medicineringen” inleddes, funnit normala funktioner. Svensk undersökning från KI En svensk undersökning bekräftar den amerikanska rapporten. Undersökningen som till och med presenterades i Dagens Medicin visar att även låga doser av amfetamin kan ge skador och förändringar i hjärnan. Bland annat påverkas minne, inlärning och uppmärksamhet – ironiskt nog de funktioner drogen påstås hjälpa. Neurobiologen och medicine doktor Rochellys Diaz-Heijts vid Karolinska Institutet som stod bakom forskningen sade: ” – Vi hade inte väntat oss detta. Studien visar att påståendet att Ritalina skulle vara en svag stimulantia är helt fel Centralstimulerande medel kan ge långvariga förändringar i hjärnan hos barn.” Men detta är naturligtvis ingen nyhet. Barnneurologen Fred Baughman från USA som själv upptäckt verkliga neurologiska barnsjukdomar har länge ansett att ADHD inte existerar som en sjukdom/störning i hjärnan. I sin bok beskriver han den forskning som lett fram till att miljontals barn får starka amfetaminpreparat, med avsikten ”att fylla läkemedelsbolagens fickor”. Han tar upp exemplet med 400 magnetröntgenbilder som gjordes på 400 barn, som fortfarande refereras till som vetenskapligt underlag. Hälften av barnen hade ADHD-diagnos. Psykiatrin på högsta nivå i USA (NIH) ansåg genom denna studie att barnens hjärna utvecklade sig senare hos ”ADHD-barn” på grundval av dessa bilder. Vad de inte rapporterade var att 66 procent av ADHD-barnen hade gått på kraftig centralstimulantia, amfetaminliknande preparat, innan, vilka bevisligen undertrycker tillväxt, vilket naturligtvis inkluderar hjärnan. Detta var vad de såg. Tidigare undersökningar har visat att ADHD-droger krymper hjärnan med 10 procent. (1998 National Institutes of Health (NIH) Consensus Conference on ADHD) Ytterligare ett antal miljoner barn riskerar att få ADHD-droger om myndigheterna inte beaktar ovanstående – och läkemedelsbolagens fickor kommer att fyllas. Ref. (1) http://www.thelancet.com/journals/lanpsy/article/PIIS2215-0366(17)30056-1/fulltext (2) http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=415&artikel=6633801 (3) JAMA, 22/29 augusti, 2001 – Vol 286, No 8, s. 905 Artikeln: “Long-Term Stimulant Treatment Affects Brain Dopamine Transporter Level in Patients with Attention Deficit Hyperactive Disorder” publicerad i PLOS ONE den 15 maj 2013, http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0063023 (4) http://www.rense.com/general13/kidsf.htm Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten