Search Results

Hur blev psykofarmaka, utan någon sjukdom att sikta in sig på, inga kända botande förmågor och en lång lista med biverkningar, den perfekta behandlingen för ... OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Elchocker DOKUMENTÄRFILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Informerat samtycke Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss MARKNADSFÖRING AV VANSINNE Psykiatrikerna säger att det rätta sättet att hantera oönskat beteende är genom att ändra kemin i hjärnan med ett piller. Men till skillnad ett vanligt läkemedel som till exempel insulin, har psykofarmaka ingen mätbar sjukdom att sikta in sig på för att korrigera, och kan störa balansen i de känsliga kemiska processer som kroppen behöver för att fungera smidigt. Icke desto mindre har psykiatriker och läkemedelsföretag använt dessa droger för att skapa en enorm och lukrativ marknadsnisch. Och de har gjort detta genom att namnge fler och fler oönskade beteenden som ”medicinska störningar” som kräver psykiatrisk medicinering. Men skall dessa verkligen kallas sjukdomar? Så frågan är: Hur blev psykofarmaka, utan någon sjukdom att sikta in sig på, inga kända botande förmågor och en lång lista med biverkningar, den perfekta behandlingen för varje typ av psykologiskt problem? Och hur kunde psykiatrikerna som förespråkar dessa medel komma att dominera behandling av psykiska problem? MARKNADSFÖRING AV VANSINNE Finns tillgänglig att köpa på DVD, kontakta oss för att beställa genom att trycka på knappen här under. Kontakt SE ÄVEN DESSA FILMER — TRYCK PÅ DEN FILM DU VILL SE DSM Psykiatrins Dödligaste Bedrägeri Dödlig Utgång Marknadsföring Av Vansinne Mördande Vinst Den Dolda Fienden Psykiatri Dödens Industri KMR på YouTube

Bakom dom brutala döds-statistikerna, självmorden, spädbarns missbildningarna och de mycket allvarliga biverkningarna hittar vi, det mänskliga ansiktet, dom ... OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Elchocker DOKUMENTÄRFILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Informerat samtycke Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss STÄMPLAD INTE RÄDDAD SE ÄVEN DESSA FILMER — TRYCK PÅ DEN FILM DU VILL SE DSM Psykiatrins Dödligaste Bedrägeri Dödlig Utgång Marknadsföring Av Vansinne Mördande Vinst Den Dolda Fienden Psykiatri Dödens Industri KMR på YouTube

Sanningen om Psykiatri, en av de mest lukrativa inkomstkällorna i VÄRLDEN, hur många dör PÅGRUND av psykiatrin årligen? Kolla in denna video. OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Elchocker DOKUMENTÄRFILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Informerat samtycke Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss TITTA PÅ HELA DEN AVSLÖJANDE DOKUMENTÄREN PSYKIATRI: DÖDENS INDUSTRI Genom sällsynta, historiska och samtida filmklipp, och intervjuer med över 160 läkare, advokater, pedagoger, människor som överlevt övergrepp inom psykvården och experter på psykvårdsindustrin och dess övergrepp riktar denna fängslande dokumentär sanningens skarpa ljus på den brutala pseudovetenskap och det mångmiljardbedrägeri som psykiatrin är. Vi anser att du har rätt att få veta dessa kalla bistra fakta om psykiatrin, dess utövare och det hot de utgör mot våra barn. Ta reda på sanningen – titta på denna film. TITTA PÅ PSYKIATRI: DÖDENS INDUSTRI SE ÄVEN DESSA FILMER — TRYCK PÅ DEN FILM DU VILL SE DSM Psykiatrins Dödligaste Bedrägeri Dödlig Utgång Marknadsföring Av Vansinne Mördande Vinst Den Dolda Fienden Psykiatri Dödens Industri KMR på YouTube

Bakom dom brutala döds-statistikerna, självmorden, spädbarns missbildningarna och de mycket allvarliga biverkningarna hittar vi, det mänskliga ansiktet, dom ... OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Elchocker DOKUMENTÄRFILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Informerat samtycke Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss PSYKIATRIN, EN TIDS ERA AV FRUKTAN SE ÄVEN DESSA FILMER — TRYCK PÅ DEN FILM DU VILL SE DSM Psykiatrins Dödligaste Bedrägeri Dödlig Utgång Marknadsföring Av Vansinne Mördande Vinst Den Dolda Fienden Psykiatri Dödens Industri KMR på YouTube

Om man förlitar sig på antidepressiva preparat för att undertrycka emotionella symptom utan att först undersöka om det föreligger någon fysisk sjukdom och ... OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Våldtäkter inom psykiatrin Elchocker FILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Informerat samtycke Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss SANNINGEN OM PSYKIATRI "Om man förlitar sig på antidepressiva preparat för att undertrycka emotionella symptom utan att först undersöka om det föreligger någon fysisk sjukdom och bota den, kan resultatet bli att man ger patienten en kemisk lösning på problemet och lämnar dem med en sjukdom som kan förvärras." Jan Eastgate, internationell ordförande, Kommittén för Mänskliga Rättigheter ATT MANIPULERA OCH FÖRDÄRVA LÄKARVETENSKAPEN - Alan I. Leshner, psykiatriker och tidigare chef för National Institute of Drug Abuse, uttryckte sig på det här viset 1998: "Min åsikt idag, 1998, är att ni [läkare] skall fängslas om ni vägrar att skriva ut SSRI-preparat mot depression." Varför ska doktorer sättas i fängelse för att de vägrar att skriva ut antidepressiva medel mot "depression"? Jag har pratat med hundratals läkare och tusentals patienter för att avslöja psykiatrins kränkningar av mänskliga rättigheter. Det var dock först nyligen som det föll mig in att läkarnas rättigheter kanske också står under attack. Många primärvårdsläkare har bekräftat att det finns åtskilliga fysiska tillstånd som kan orsaka emotionella störningar och beteendestörningar, och att det är av allra största vikt att först undersöka patienterna fysiskt. Om man förlitar sig på antidepressiva preparat för att undertrycka emotionella symptom utan att först undersöka om det föreligger någon fysisk sjukdom och bota den, kan resultatet bli att man ger patienten en kemisk lösning på problemet och lämnar dem med en sjukdom som kan förvärras. Hur skulle det vara om en läkare skulle diagnostisera en sådan sjukdom korrekt och bota den utan att ge psykdroger? Skulle läkaren kunna anklagas för att vara oetisk eller till och med bli dömd och fängslad för "brottslig medicinsk försumlighet" för att han inte ordinerat antidepressiva droger? Vansinnigt, säger du? Skulle aldrig kunna hända? Nej, kanske inte. Men det verkar som om vi har kommit till en punkt där en läkare kan bli anklagad för att vara oetisk när han utövat etisk medicin. Idag kan läkare, specialister och andra, kritiseras, trakasseras och bli behandlade som "extremister" när de praktiserar traditionell, fungerande diagnostisk medicin. KMR:s information i ämnet har sammanställts med tanke på läkare, speciellt de som skulle vilja utöva medicin som inte är psykiatriinfluerad, som drivs av stark medmänsklighet i enlighet med den Hippokratiska eden, och som vill fortsätta att göra sitt bästa för att verka för människors hälsa. Var än psykiatrin dyker upp är den mycket destruktiv för individers visshet, stolthet, värdighet, strävsamhet, initiativförmåga, välmående och sunda förnuft; och även för alla läkare. Psykiatriska inrättningar måste installera komplett diagnostisk utrustning för att kunna finna, diagnostisera och behandla kroppsliga tillstånd. Säkerställ att icke-psykiatriska läkare utför denna uppgift. Till dess att de är vetenskapligt bevisade kan inga av de 374 psykiska störningarna i DSM/ICD ligga till grund för försäkringsersättningar. Undersök den inverkan psykiatrins bedrägerier och skadeståndsersättningar har på allmän medicin och på kostnaderna att bedriva medicin. KMR:s REKOMMENDATIONER

Följande berättelse är en brutal skildrig av hur psykiskt störd personal inom den psykiatriska vården i Stockholm väljer ut en sårbar och ensam patient för ... OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Våldtäkter inom psykiatrin Elchocker DOKUMENTÄRFILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Informerat samtycke Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss ISTÄLLET FÖR VÅRD - EN BERÄTTELSE OM MISSHANDEL OCH SEXUELLA ÖVERGREPP. Följande berättelse är en brutal skildrig av hur psykiskt störd personal inom den psykiatriska vården i Stockholm väljer ut en sårbar och ensam patient för att tillfredsställa sina perverterade lustar. Vi som arbetar inom KMR har i många år kommit i kontakt med förtvivlade patienter som utsatts för sexuella övergrepp i samband med "vård". Ofta har offren varit ensamstående personer med få eller inga nära vänner att söka hjälp hos efter ett övergrepp. Bevisbördan har också varit för stor. Ord står mot ord - och vem tror en psykpatient? Det är både män och kvinnor som kontaktat oss. I majoriteten av fallen har offren vägrat att anmäla övergreppen och förövarna då de upplevt att kränkningen varit för omfattande. Något som förövarna verkar räkna med. Dessutom har offren ofta blivit hotade till livet eller blivit informerade att de kommer att bli inspärrade under lång tid med hjälp av diagnoser och tvångsvård, ihop med sina plågoandar. Nedanstående text är därför något så ovanligt som en berättelse av en patient som blivit utsatt för upprepade övergrepp inom det psykiatriska vårdsystemet i Stockholm och som trots upprepade självmodsförsök, för att komma undan den perverterade och plågsamma behandlingen, ändå har överlevt och bestämt sig för att också berätta sin fruktansvärda berättelse. Orden är hans egna. Återgå till Fallberättelser "VÅLDSAM 'BEHANDLING' under hot" I det tillstånd som jag var i då så var jag rätt påverkad av diverse olika lugnande mediciner som de med tvång gett mig. Svarade bara på hans ilskna påhopp att han skulle "dra åt helvete". Hans reaktion på det blev att han tog två snabba steg fram mot fotändan på sängen och tog tag i min högra fot. Han sa då till mig att han inte accepterade mitt språk och sen vred han min fot kraftigt till vänster. Det small till i foten och gjorde fruktansvärt ont. Sedan kom han fram väldigt nära mig och sa till mig att om jag skulle säga något om vad han gjort så skulle inte jag leva länge till. Han sa också att om jag inte kunde använda foten så var det en direkt order att jag skulle säga att jag trampade snett när jag klev upp. Hans mordiska blick och det intryck han gjorde på mig gjorde mig väldigt rädd. Jag vågade först inte säga något alls till någon om det hela av rädsla för vad han hade sagt. Men smärtorna tog över och jag var tvungen att larma personalen. När jag gjorde så var mannen i fråga med tillsammans med sjuksköterskan som jobbade den kvällen och hans blick sa allt. Hade inget val eftersom jag var påverkad av lugnande medel och inte kunde göra något alls för att försvara mig. Blev remitterad till Södersjukhuset där de skulle undersöka foten som man först trodde var bruten. Innan jag blev transporterad dit fick jag med mig tre vårdare som skulle övervaka mig eftersom jag var rymningsbenägen och de hade mängder av orsaker till att skicka med halva avdelningens personal. Innan avresa till Södersjukhuset fick jag ännu mer lugnande. Väl framme vid sjukhuset var jag så pass avslagen att jag inte kunde/vågade prata. Vårdarna som var med mig dit var de som pratade med läkare och jag blev själv aldrig tillfrågad om något. Hela tiden hade jag dessa vårdare med. En av dem pratade med alla läkare och sjuksköterskor medan de andra två såg till att jag inte sa något och inte försökte resa mig från sängen. Blev kvar rätt länge på SÖS och till slut konstaterade man att foten inte var bruten utan att det var en kraftig stukning. Foten blev inlindad kraftigt och de följande veckorna kunde jag enbart hoppa omkring på kryckor eller allra helst ville vårdpersonalen på avdelningen ha mig i rullstol eftersom jag ändå vägde alldeles för lite enligt dem. Väl tillbaks på Nacka avd 32 så fortsatte samma behandlingsmetoder som jag fått på Ankaret i Handen. Gjorde jag inte som personalen sa så var ordern att de iskalla duscharna skulle vara en metod att få mig på bättre tankar. Blev tvingad in i duschen och stå där med det kallaste inställt. En vårdare vaktade dörren på utsidan (hade eget rum) den andra vakade noga att jag inte försökte ändra temperaturen eller stänga av vattnet. Försökte flera gånger göra det men blev då slagen av personen som var med där inne. Man slog mig med knuten näve rätt hårt i magen och buken. Det här var en vanlig metod de använde och det kunde vara flera gånger om dagen som de använde denna metod. Längden som jag fick stå i dessa iskalla duschar var mellan 30 och 50 minuter. Var givetvis iskall när jag kom ut men det förklarade man med att jag var för smal och hade naturligt sänkt kroppstemperatur. Den här "dusch behandlingen" användes flitigt på Ankaret i Handen också. Två av dem som övervakade mig ofta när jag var i duschen var vårdare A och vårdare B. Psykologisk "sexbehandling" under dödshot I mars blev jag tvingad till en kontakt med en psykolog vid namn C. Han inledde med att fråga hur mina sista 10 månader på Ankaret hade varit men jag gav inga direkta svar. Var även här påverkad av mediciner och har via gamla dagboksanteckningar som jag skrev när jag var där fått fram de flesta uppgifterna som handlar om min "behandling" på detta ställe. Det första denne psykolog föreslår är att en "behandling" som jag tidigare fått på Ankaret skulle vara lämplig. Är fruktansvärd äcklad av det än idag och har väldigt svårt att skriva om det då det väcker mycket obehagliga känslor inom mig. Vill göra er uppmärksam på att jag är heterosexuell och enbart har en sexuell dragning mot det kvinnliga könet. Dock har jag ingen partner och har aldrig haft en sådan beroende på mina långa och fruktansvärda problem med ätstörningar. Psykolog C ville vid första mötet göra vår "bekantskap" närmare så vi kunde prata djupare om vad som hänt mig tidigare. Det gjorde han på ett sätt som han tyckte var normal. Han tog fram sitt könsorgan och tvingade under dödshot att jag skulle ha den i min mun. Jag är fruktansvärt ångestladdad och känner mig så vidrig själv över detta men jag kan inte göra något åt saken. Det som har hänt har ju hänt. Under tiden som han höll på med sin tillfredställande handling mot mig så upprepade han hela tiden att om jag någon gång i framtiden skulle säga ett ord om detta så skulle han se till att jag skulle dödas. Självmordsförsök och fortsatt misshandel Samma kväll vid 20-tiden tog jag en överdos av Alvedon, 15 gram (30 tabletter) i självmordssyfte med tanke på det inträffade under dagen. Hade lyckats mygla till mig en möjlighet att gå ut själv och tidigare på dagen köpt dessa tabletter i apoteket som låg i samma byggnad. Det var bara några meter från hissarna upp till avdelningen. Lyckades avboka ett besök några dagar efter första mötet med psykolog C och sedan var det inte så mycket mer kontakt med honom där som tur var. Under hela min "behandlingstid" som jag var på avd 32 var det mycket obehagliga metoder personalen använde. Bortsett de iskalla duscharna så blev jag ofta tvingad att stå med näsan in mot en vägg på mitt rum helt stilla. Rörde jag mig det minsta så blev det misshandel i form av slag, alltid med knuten näve i magen. Vid flera tillfällen så pass hårt att jag ramlade ihop men också inte så hårt att det lämnade synliga märken. Under min vårdtid på denna avdelning var läkare D fullt medveten om vad jag utsattes för eftersom övrig vårdpersonal sa till mig att läkare D också är medveten om att det skulle vara en bra behandling för mig och att man kunde se till att jag hamnade på andra ställen som var betydligt värre än det som de utsatte mig för. Under fyra års tid var jag förvarad på Ankaret i Handen där absolut inget gjorde mina dagar lättare. Var inskriven först enligt HSL men rätt omgående LPT och hade det hela tiden under min vistelse där. Jag blev inlagd på grund av min ätstörningsproblematik som konstaterades på Huddinge sjukhus och vägde vid inskrivningen på Ankaret 54 kg till 192 cm. Den första tiden på denna klinik var rätt lugn. Jag hade aldrig tidigare varit på en psykiatrisk klinik och visste inget om dessa. Blev i juli remitterad till Löwenströmska sjukhuset avd 35 för behandling av matproblemen. I december blev jag skickad via St Göran psykakut tillbaks till Ankaret där jag träffade läkare E. Läkare E var mycket brysk och elak i sitt tonfall mot mig hela tiden. Minns med hjälp av dagboksanteckningar vad som hänt. Var väldigt påverkad av lugnande mediciner och annat som jag inte vet vad det var. De använde väl mig som försökskanin när det gäller mediciner. Hade mängder av olika under långa tider och jag fick aldrig reda på vilka. Fick direkt ett fruktansvärt intryck av denna läkare som var aggressiv i sitt sätt att prata. Läkare E kunde inte formulera sig på svenska utan blandade ihop sitt hemspråk med det svenska. I ärlighetens namn undrar jag hur läkare E fått svensk läkarlegitimation. Men det ligger inte på mig att kommentera mer. Jag träffade läkare E väldigt ofta så fort LPT rådde och läkare E var den som alltid var hotfull och aggressiv mot mig så länge jag var i samtal med läkare E och det inte rådde besökstid på avdelningen. Så fort det var besökstid så ändrade läkare E sitt sätt att vara på till en falsk trevlighet som alla svalde. I mina ögon är det läkare E själv som är psykiskt störd. Det var läkare E som utfärdade alla behandlingsförslag i samband med en extra läkare som heter F som mer eller mindre dagligen tvingade till sig samtal med mig. Jag pratade sällan speciellt mycket med någon på denna klinik då de utsatte mig för en så djup kränkning med sina "straffmetoder" i form av iskalla duschar, misshandel och sexuella övergrepp av psykolog och vårdare på avdelningen. I början brukade de "testa min uthållighet" när jag varit verbalt elak mot personalen. Man tvingade mig att stå upp helt still på mitt rum och rörde jag mig så blev det kalla duschar istället. Sexuellt perverterad vårdpersonal När det närmade sig jultid så beslutade läkare E att eftersom jag var för "besvärlig" lägga mig i bälte och tillföra näringslösning intravenöst. Detta inträffade ofta. Samtidigt var hela tiden personal runt mig. Fick aldrig vara ifred utan hade ständigt extravak av olika anledningar. På julafton under eftermiddagen så var det två killar, här kallade G och H, som hade hand om extravaket på mig och en av dem hade "tröttnat" på mig eftersom jag vägrade vara "social med övriga patienter" och att jag alltid var mer på rummet jag var tilldelad än ute på avdelningen. Fick då reda på att läkare E hade gett dem fria händer att prova alla möjliga behandlingar och det var dem som började med sexuella övergrepp i samma form som på Nacka. G vaktade min dörr medan H tvingade mig ligga på sängen och ha hans könsorgan i munnen. Jag vägrade givetvis först men fick ett så ordentligt slag i magen med knuten näve att luften gick ur mig. Var också påverkad av diverse olika mediciner och var rätt påverkad av detta. Hela natten pågick dessa saker. De, G och H, gick av sitt pass vid 22-tiden och då kom nattpersonalen som hade fått som råd om att det var en bra "behandlingsmetod" för mig. De båda som började med dessa handlingar har också sagt till mig att om jag någonsin i framtiden skulle nämna detta för någon så skulle de se till att jag skulle dödas. Är fortfarande idag givetvis väldigt rädd för detta. Patientens matproblem ökar som resultat av "vården" Samma sak hände under nyårsnatten 2000. Samma övergrepp i kombination med iskalla duschar. I samband med denna behandling så påverkades mina matproblem väldigt negativt och jag mådde sämre och sämre. Läkare E var den som var ansvarig för medicineringen och de gav mig det mesta som finns att ge och alltid under tvång. Var hela tiden ett liv i en suddig värld. Jag kommer dock ihåg dessa övergrepp, misshandel och straff som jag fick eftersom det var så grova. Efter nyårshelgen blev jag verbalt grov tillbaks mot läkare E utan att vara hotfull utan sa vad jag tänkte och tyckte om avdelningen och att läkare E var en diktator som härskade på avdelningen. Detta ogillade läkare E givetvis och straff utdelades hela tiden på olika sätt som jag beskrivit ovan. Tvångsvården fortsatte hela tiden eftersom Länsrätten aldrig ens lyssnar på vad jag som patient säger utan läkaren bestämde själv vad utgången skulle bli. Och så fungerar det inom psykiatrin. En läkare har all makt och naturligtvis så dokumenterar de alla mina brister i journalerna men de skriver aldrig ett ord om de övergrepp, misshandel och andra saker som de utsatte mig för. Ytterligare psykologisk "sexbehandling" I april år 2001 blev jag åter tvingad till kontakt med Ankaret även fast jag vårdades på Nacka avd 32 då. Träffade en läkare I på Ankaret, har inget att invända mot honom. Han hade med sig en psykolog vid namn J. Har vid denna tidpunkt en mängd mediciner. Fick en rätt bra kontakt med läkaren. Tyvärr ordinerade han mig besök enskilt med psykolog J. Antingen har jag haft världens otur vad gäller psykologer och vårdare inom psykiatrin eller så är de flesta manliga i denna grupp homosexuella. Vid detta datum (2001) har jag hunnit med flera självmordsförsök på grund av de saker jag utsatts för bakom låsta dörrar i psykiatrins värld. Denne psykolog J träffade jag på öppenvården på Ankaret och första mötet var den 2 maj. Psykologen frågar då om hur jag såg på mitt liv och om jag hade några problem vilket jag inte ansåg då. Eftersom jag inte var speciellt villig att prata så tyckte han att det var bättre prova en ny metod. Detta var en öppenvårdskontakt. Han tyckte då att han skulle prova en variant som han hört hade fungerat på avdelning Lotsen. Var som vanligt vid denna tidpunkt påverkad av mediciner och rätt dåsig men övergrepp glömmer man inte för det. Han hade ett rum med nerdragna persienner och låste dörren till rummet. Sen var det samma behandling med honom. Han tvingade in sitt könsorgan i min mun och höll på så ett bra tag. Hade vid flera tillfällen bara tankar på att bita ihop allt jag kunde så han blev av med den delen av sin kropp. Var dock rädd för att han skulle slå ihjäl mig eftersom han var väldigt snabb att informera mig att så blir fallet om jag skulle säga något någon gång då eller i framtiden. Alla möten med J var bestämda som så att om jag inte kom dit skulle polis tillkallas eftersom jag var utskriven på en prövotid då jag hade LPT och då skulle polisen föra mig till honom och det innebära inläggning och en massa andra obehagligheter. Nästa möte med J var den 8 maj 2001. Samma sak hände då. De tillfällen som jag mötte J på Ankaret var dessa datum, 2001-05-23, 2001-05-30, 2001-06-13, 2001-06-20, 2001-06-26. Efter detta datum blev jag överflyttad till Nackas öppenvård. Vid detta tillfälle hade jag en stående medicinlista som såg ut så här, Effexor 75 mg, 3 gånger per dag Buspar 10 mg, 3 gånger per dag Stesolid 10 mg, 9 gånger per dag Propavan 25 mg, 4 tabletter till natten Stilnoct 10 mg, 1 tablett till natten Mallorol, 25 mg, 2 till kvällen samt 2 vid behov, obegränsat antal gånger. Dessa mediciner hade jag i princip bara för att jag inte kunde ta det lugnt, blev utsatt för hot och övergrepp. Kunde vid denna tid inte längre sova alls på nätterna och vaknade ofta kallsvettig och undrade vart jag var, även om jag var hemma. Drömmarna handlade hela tiden om de övergreppen både de sexuella och misshandeln som läkare och ovan nämnda personal mycket väl kände till och känner till. Efter mängder av år i förvaring och utan specialistvård så såg jag ingen annan utväg än att flytta från Stockholm. Jag gjorde detta i början av 2003. Var tvungen att flytta så långt bort som möjligt från Stockholm och alla kliniker där jag "behandlats" och förvarats. I början när jag kom till en annan stad i Sverige hölls jag av slutenvården på LPT men då läkare på kliniken i staden tyckte att detta hade negativ effekt på mig så bröt man den rätt fort. Dock åkte jag in och ut flera gånger på grund av att jag åt för lite. Man valde då istället att lägga mig på medicinkliniken på sjukhuset där de tvingade i mig näringslösning via sond. I dagsläget har jag en öppenvårdskontakt som jag träffar en gång i kvartalet och den ger inte mig ett dugg men jag har fått en chans att återgå till ett normalt liv igen. Står på vissa mediciner än idag som för att kunna sova. Har dock enbart sömnmedicinerna kvar idag. Utan dem sover jag inte alls och trots att jag har dem så vaknar jag fortfarande om nätterna med mardrömmar om det jag varit med om. Jag känner att jag i nuläget inte orkar hålla detta inom mig längre och jag får ta risken att utsättas för de dödshot som jag fått höra att de ska utsätta mig för om jag pratar med någon om detta som hänt. Är fortfarande idag livrädd för att utsättas för vårdens åtgärder då jag berättar om det som jag nu gjort. Magnus Eftersom patienten upprepade gånger har blivit utsatt för dödshot är namnet fingerat. Vidare har vi på grund av datalagen PUL varit tvungna att ta bort namnen på förövarna och ersatt dessa med de första bokstäverna i alfabetet. KMR har dock full kännedom om namn och adress på dessa personer.

Psykiatriker kan inte förutsäga vilka negativa biverkningar du riskerar att råka ut för, eftersom inte en enda av dem vet hur deras preparat fungerar. OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Våldtäkter inom psykiatrin Elchocker DOKUMENTÄRFILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Informerat samtycke Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss KORTFATTADE FAKTA OM PSYKIATRI Trots att psykiatriker framställer sig som ”auktoriteter” på sinnet och mental hälsa, så finns det ingen vetenskaplig grund för någon av psykiatrins behandlingar eller metoder. Här presenteras konkreta bevis som vederlägger ett flertal av denna pseudovetenskaps främsta anspråk och metoder. Återgå till Översyns Sidan PSYKIATRISKA MEDEL biverkningar Psykiatriker kan inte förutsäga vilka negativa biverkningar du riskerar att råka ut för, eftersom inte en enda av dem vet hur deras preparat fungerar. Psykofarmaka avslöjas alltmer som kemiska gifter som kan döda. Psykiatriker hävdar att deras psykofarmaka räddar liv, men enligt deras egna undersökningar fördubblar dessa medel risken för självmord. Och långvarigt bruk av psykofarmaka har också visat sig ge skador för livet, ett faktum som psykiatrikerna struntar i. Vanliga och väldokumenterade biverkningar av psykofarmaka omfattar mani, psykos, hallucinationer, personlighetsförändringar, självmordstankar, hjärtinfarkter, hjärnblödningar och plötsliga dödsfall. Och inte bara det, USAs Food and Drug Administration (FDA) medger att det förmodligen bara är ett fall av tio med biverkningar från mediciner som faktiskt rapporteras av patienter eller läkare.

Ladda ned, "Hur samhället ödeläggs", "Att skada ungdomar", "Dödliga tvångsmetoder", "Den brutala verkligheten", "Att ge droger till barn", m.m. OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Elchocker DOKUMENTÄRFILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Informerat samtycke Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss PÅTVINGAD VÅRD HUR SAMHÄLLET ÖDELÄGGS — LÄS HELA BROSCHYREN HJÄLP FINNS KOMMITTÉN FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER — LÄS HELA BROSCHYREN VAD SOM EGENTLIGEN HÄNDE ATT SKADA KONSTNÄRER — LÄS HELA BROSCHYREN FALSKA FÖRHOPPNINGAR ATT SKADA UNGDOMAR — LÄS HELA BROSCHYREN DÖDLIG UTGÅNG DÖDLIGA TVÅNGSMETODER — LÄS HELA BROSCHYREN SKAPANDET AV TERRORISM KAOS OCH TERRORISM — LÄS HELA BROSCHYREN BAKOM DIMRIDÅN PSYKIATRINS BLUFF — LÄS HELA BROSCHYREN PÅHITTADE DIAGNOSER PSEUDOVETENSKAP — LÄS HELA BROSCHYREN KORRUPT VERKSAMHET OMFATTANDE BEDRÄGERI — LÄS HELA BROSCHYREN FALSK OMSORG ÖVERGREPP MOT ÄLDRE — LÄS HELA BROCHYREN BRISTANDE RESULTAT DEN VERKLIGA KRISEN — LÄS HELA BROSCHYREN VÅRA MEST SÅRBARA ATT GE DROGER TILL BARN — LÄS HELA BROSCHYREN DESTRUKTIVT INFLYTANDE OHELIGT ANGREPP — LÄS HELA BROSCHYREN SKADLIGA BEHANDLINGAR DEN BRUTALA VERKLIGHETEN — LÄS HELA BROSCHYREN SKAMLÖST AGERANDE RÄTTVISAN UTHOLKAS — LÄS HELA BROSCHYREN DROGMISSBRUK PSYKIATRIN — LÄS HELA BROSCHYREN LUKRATIV MYT SCHIZOFRENI — LÄS HELA BROSCHYREN DÖDLIG HJÄLP REHABILITERINGSBEDRÄGERI — LÄS HELA BROSCHYREN BAKOM STÄNGDA DÖRRAR PSYKIATRISK VÅLDTÄKT— LÄS HELA BROSCHYREN ETNISK RENSNING ATT SKAPA RASISM — LÄS HELA BROSCHYREN

Min dotter Ehlines panikångest kom när hon var 14-15 år. Då började hon med självskadande beteende som höll i sig i flera års tid för att döva smärtan. OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Våldtäkter inom psykiatrin Elchocker DOKUMENTÄRFILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Informerat samtycke Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss MIN DOTTER EHLINE Min dotter Ehlines panikångest kom när hon var 14-15 år. Då började hon med självskadande beteende som höll i sig i flera års tid för att döva smärtan. Sen övergick det även till att döva smärtan med mat och då började hon gå upp i vikt. Hon slutade på 125 kg. Då vart hon mer sjuk i ångesten och paniken, då började depressionen ta över. Återgå till Fallberättelser "Patienten som haft kontakt med psykiatrin från och till. Har problem med ångest, depression, självskadebeteende, sömnstörning." — Ehlines läkare Men panikångesten vart inte bättre hon blev sjukare så då blev det tabletter som tog över hennes ångest eftersom läkaren skrev ut så många beroendeframkallade läkemedel eftersom hon inte kunde döva ångesten i mat blev det i tabletter och psyk gav henne tabletter så då fick hon möjlighet att döva smärtan med dom. Hjälpen hon fick inom psyk var helt klart dålig, hon fick ingen bra hjälp alls fick bara massa tabletter. Var det deras lösning på att få bort min dotters panikångest och depression? Ehline skrev ett brev bara några dagar innan hon valde att ta en överdos av främst av läkemedel som psykiatrin skrivit ut samma dag som hon skrev brevet. Vi har valt att skriva ut vissa delar från brevet. Ehlines läkare låter vi gå under namnet "A". Ingen av dom medicinerna som "A" har skrivit ut är mediciner mot panikångesten, jag börjar tvivla på att hon förstår hur min panikångest fungerar. Jag har inte fått min panikångest av droger utan har haft det sen 14 års ålder, dom första åren var det mest att jag skar mig i armarna och åt mat. Sen blev det bara värre och värre. 1996 åkte jag första gången till psyk efter att jag skurit mig. Nu har jag inte ätit värktabletter på 5 veckor och jag känner ingen längtan heller. Det jag blir förbannad på är att "A" inte ser skillnaden på mitt värktabletts missbruk och att jag har lidit av panikångest i 17 år. Jag blir arg, ledsen och förtvivlad när hon inte ser skillnaden. Har också pratat med St Göran och Huddinge skjukhus om att dom tycker jag har blivit felbehandlad. Tycker också att hon ska försöka lyssna på vad jag säger men hon gör inte det har försökt att vi ska träffas 1 gång i veckan för att följa upp alla mediciner hon ger mig men då säger hon istället att hon ringer mig om allt mellan 3 - 6 veckor, och om jag känner att medicinen inte hjälper får jag ringa och tjata ibland upp till 2 veckor och då ska jag sitta och må piss och vara helt upp&ner! eftersom jag inte kan vända mig någonstans för att få hjälp eftersom hon tydligen kan ringa upp min vårdcentral och St Göran. Och har "A" gått hem eller är ledig får jag vänta på att hon ska komma tillbaka eller behagar och ringa. För ingen annan uppe på psyk kan göra något. Jag vill bara få rätt behandling och att min panikångest ska ge med sig. "A" hotar också med att om jag tar någon annan medicin ska hon skriva av mina sömntabletter. Det känns som om jag är motarbetad i allt när det gäller henne. Hennes otrevlighet har tagit hårt på mitt psyke. Hon har även varit otrevlig mot min vännina och kastat luren i örat på henne. Jag har känt mig som en försökskanin med alla konstiga tabletter hon skrivit ut, har haft biverkningar och hallisar. Som Ehlines mamma har Ehlines bortgång tagit mig hårt, saknar mig dotter. Har fått så ont i kroppen, har fått hjärtsvikt av sorgen. Kan inte förstå att sånt här händer inom psykvården så många gånger Ehline ringde mig och mådde dåligt. Och jag ringde psyk eftersom dom aldrig ringde upp min dotter, Ehline skulle levt idag om hon hade fått rätt hjälp. Det enda hon ville var att bli frisk från sin ångest och depression. Var med min dotter på ett möte den 6/9 och psykläkaren som min dotter hade då kom vi fram till att Ehline inte skulle få några tabletter men 10 min efter så ringde hon min dotter och så fick hon tabletter iallafall. Och det var tabletterna som tog hennes liv. "Detta får inte hända att patienter som lider så svårt av sin ångest och depression. tar sitt liv för att psykiatrin är så dålig. Måste hända nått! Den skördar många liv idag." Hon kommer alltid vara saknad och älskad. Hon finns i alla våra hjärtan. Mamma, Lucas, Pontus, Christoffer, Therese, Frida och vännerna.

Det nuvarande psykiatriska systemet, som det bedrivs idag bör avskaffas helt och hållet. Det är lika föråldrat och lika grymt som slaveriet. OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Våldtäkter inom psykiatrin Elchocker DOKUMENTÄRFILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Informerat samtycke Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss VISIONER FÖR MENTALVÅRDEN Psykiatri är det moderna slaveriet. Och precis som med slaveriet så bör det avskaffas helt. Det behövs ett helt nytt tankesätt, ett nytt paradigm, för att hantera personer med psykiska problem. Människor måste få konkret hjälp – inte drogas ner till ett förlamat tillstånd. Psykiatrin kostar samhället cirka 70 miljarder per år. Resultatet av detta har blivit ett veritabelt kaos i samhället. KMR presenterar nya visioner för vården. Det nuvarande psykiatriska systemet, som det bedrivs idag bör avskaffas helt och hållet. Det är lika föråldrat och lika grymt som slaveriet. Eller rättare sagt – det är den moderna tidens slaveri. På samma sätt som slaveriet, förtrycker det och brännmärker människor. Om man en gång har hamnat i det psykiatriska systemet är det nästan omöjligt att komma ur det. Och precis som de frisläppta slavarna hade svårt att anpassa sig till ett liv i frihet, så har människor som suttit på mentalsjukhus svårigheter av liknande slag. En befogad fråga är: Vad är alternativet? Ja, lösningen på slaveriet var ju att avskaffa det helt. Och det är samma sak med psykiatrin – den måste också avskaffas helt. Den går inte att reformera som den utvecklat sig. Människor som har problem måste naturligtvis få hjälp. Men, det krävs ett helt nytt tankesätt. Människor måste få riktig hjälp med sina problem, hjälp som fungerar. Här nedan följer några allmänna idéer och tankar om hur det skulle kunna organiseras. Hur man skulle kunna använda de resurser som frigörs när den psykiatriska delen av vården läggs ner. Den psykiatriska vården kostar i dagsläget cirka 70 miljarder kronor varje år. Resultatet, dvs. antalet personer som blivit friska, arbetsföra och kunnat återgå till arbete, studier och liknande är praktiskt taget lika med noll. Flera internationella undersökningar visar på detta, så vad skall vi med psykiatrin till. Man skulle kunna säga att den bara levererar negativt resultat när man ser sig om i samhället. VISIONER — Omfattande fysisk undersökning När en person blir sjuk, oavsett om det verkar vara fysiska eller psykiska besvär, ska han/hon i sedvanlig ordning kontakta läkare/vårdcentral. Personen ska få en omfattande fysisk undersökning. Absolut inte av psykiatriker, de är oftast undermåliga läkare, det var bland annat därför de valde att studera till psykiatriker. Det har visat sig att upp till 70-80 % av alla psykiska besvär har fysiska orsaker. Konkreta exempel på detta är diabetes, sköldkörtelproblem, hjärntumörer, allergier, förgiftningar, felaktig kost, näringsbrist, B12-brist, brist på omega-3, intolerans mot vissa livsmedel och läkemedel osv. Det är därför mycket viktigt att den fysiska undersökningen är omfattande. Det kan krävas många typer av blodprov och andra tester för att fastställa om personen lider av en fysisk sjukdom/åkomma eller inte. Alla fysiska sjukdomar ska givetvis behandlas på sedvanligt medicinskt sätt. Detta är inte ämnet för den här artikeln. När alla fysiska orsaker uteslutits görs en bedömning av vilken behandling/hjälp den vårdsökande personen ska erbjudas. Det finns i princip 3 patientgrupper: Människor med akut psykos Människor med depressioner och problem Människor med psykiska funktionshinder MÄNNISKOR MED AKUT PSYKOS Denna patientgrupp ska erbjudas riktiga ”Vilohem”. Vilohemmen ska vara belägna i natursköna omgivningar. De ska vara indelade i olika avdelningar, som motsvarar olika nivåer. NIVÅ ETT — Gäller för människor med akuta psykoser Här får patienten stanna i 3-10 dagar tills stadiet med den akuta psykosen har klingat av. Patienten får ett eget rum med en väggfast bädd och sängkläder, ingenting annat. Ingenting som går att förstöra och ingenting som patienten kan göra sig illa på. Här ska vara mycket rent och mycket ljust, stora fönster och bra belysning. Patienterna får röra sig fritt i sitt eget rum och i anslutande gemensamhetsutrymme. Maten som serveras ska vara mycket god och näringsrik och innehålla mycket grönsaker och frukt. Behandlingen består av vitaminer, mineraler och andra näringstillskott som behandlande läkare rekommenderar. Inga psykofarmaka förekommer. Det har funnits fantastisk effektiv hjälp utan psykofarmaka i det förflutna, (se Mänskliga rättigheter 4-04) . Det var när man började låsa in en mängd människor med psykiska besvär i stora mentalsjukhus som problemen började. Att de psykiatriska drogerna som kom på 1950-talet kallades ”revolutionerande” var endast på grund av att det blev tyst och stilla i salarna. De drogades helt enkelt ner och personalen fick lugn och ro. Patienterna hade fortfarande ett helvete men kunde inte uttrycka det. Utåtriktade övningar ges av personalen i den mån som patienten kan ta emot detta. Personalen ska vara kärleksfull och vänlig, men bestämd. Attityden bör vara: den mannen/kvinnan kunde vara jag. Hur skulle jag vilja bli behandlad? Gott uppförande premieras. Våldsamma patienter och dåligt uppförande ignoreras. Personalen bör ha speciell utbildning och erfarenhet av psykotiska patienter. Ingen form av bestraffning får förekomma. Stor vikt ska läggas på empati och medmänsklighet vid rekrytering av personal. Om det finns möjlighet för patienten att vistas utomhus i en trädgård eller i skog och mark, är detta det absolut bästa, särskilt under de varma årstiderna. Här finns dock säkerhetsmässiga aspekter som måste beaktas. Den grundläggande tanken är att patienterna ska ha det mycket lugnt. Det ska inte finnas någonting som stör och förvärrar det akuta läget. Lätta sömnmedel kan ges om personen har svårt att sova. NIVÅ TVÅ — för människor som kommit ut ur den akuta psykosen och börjat intressera sig för sin omgivning och sina medmänniskor. Lokalerna har samma planlösning som för Nivå 1, men här är estetiken mycket viktig. Här ska vara vacker inredning, vackra möbler, mycket växter, tavlor och ett musikrum för avlyssning och utövande av musik. Även här ska ljuset flöda och det ska vara mycket rent och fräscht. Ingen TV. Fortsatta utåtriktade övningar bör ges. Man skall föröka få patienten att observera sin omgivning i nuet. Här får patienterna börja hjälpa till. Hjälpa andra patienter samt hjälpa till med lättare arbetsuppgifter såsom städning, matlagning och/eller trädgårdsarbete. Att vilja hjälpa andra ska ses som ett tecken på att patienten håller på att tillfriskna. Patienterna får assister (åtgärder för att hjälpa en person att återhämta sig snabbare från fysiska eller mentala besvär) av personalen och av varandra i den utsträckning som det är möjligt. Måltiderna äts i en vacker matsal med vackert porslin och vackra bestick. Maten ska vara god och näringsrik och vackert upplagd. Samma behandling som för Nivå 1, dvs. kärleksfull behandling, näringstillskott och lätta sömnmedel vid behov. Personaltätheten mindre än för Nivå 1. NIVÅ TRE — På den här nivån får patienterna även utbildning, som ska hjälpa dem att återgå till sitt normala liv. Miljön och behandlingen är densamma som för Nivå 2. Patienterna hjälper varandra med utåtriktade övningar. Här ställs högre krav på arbetsinsats. Patienterna ska ha bestämda arbetsuppgifter som utförs varje dag och arbetstiden utökas efter hand så att han/hon till slut har en normal arbetstid, dvs. 8 timmar per dag, 5 dagar i veckan. På den här nivån får patienterna även utbildning, som ska hjälpa dem att återgå till sitt normala liv. Man bör nu lära patienterna att studera. Läs- och skrivkunnighet är viktigt för att kunna slussas tillbaka i samhället. Nu bör man också lokalisera källor till förtryck i personens liv, och kurser i etik är viktigt. När patienten gått igenom studieprogrammet och klarar av att arbeta 8 timmar per dag är han/hon klar, går de över till den fjärde och sista nivån, dvs. utslussning. NIVÅ FYRA — tillbaka till det vanliga livet, här får personen hjälp med bostad, arbete och yrkesutbildning, allt efter behov. Tillbaka till det vanliga livet, här får personen hjälp med bostad, arbete och yrkesutbildning, allt efter behov. Ingen möda får sparas när det gäller återanpassningen till samhället. Personen är nu inte nerdrogad och handikappad av psykofarmaka och har stor möjlighet till återanpassning. Även här krävs ett nytt tänkande. Personer som varit utsatta för den nuvarande psykiatriska vården är ofta svårt stigmatiserade. Många har blivit så skadade av psykiatrin att de helt enkelt inte klarar av att sköta sig själva och leva ett normalt liv. Och många arbetsgivare drar sig för att anställa före detta psykpatienter eftersom man misstänker (förmodligen med all rätt) att man kan få problem i framtiden med personen. Med ovanstående upplägg Nivå 1-4 blir det naturligtvis en helt annan sak. Ingen ska längre få stigmatiserande beteckningar som ”psyksjuk”, ”psykpatient” eller ”psykfall”. Dessa termer kommer att sluta användas i språket. Poängen är att det inte finns några psykiska sjukdomar, det finns bara fysiska sjukdomar (ref. Tomas Szasz, The Myth of Mental Illness). Sinnet är inget fysiskt föremål, även om psykiatrin försökt få det till det under ett sekel för att kunna kalla sig läkare. Det kan inte bli sjukt i egentlig mening. Därför behövs inte dessa ord, varken ”psykiatri” eller ”psykfall”. Däremot finns det människor som har problem. Men det är en helt annan sak. Och givetvis någonting som behöver lösas. MÄNNISKOR — med depression och problem Under den här rubriken kan det naturligtvis rymmas många olika sorters människor med många olika sorters problem. Jag föreställer mig att om man söker hjälp inom den nuvarande psykiatrin så har man verkligt allvarliga problem, till exempel självmordstankar, depression av varierande svårighet och även utbrändhets- och uppgivenhetsproblem. Även här gäller att en omfattande fysisk undersökning ska göras innan andra åtgärder vidtas. Rejäla doser med högkvalitativ Omega-3 är viktigt samt ordentligt med motion. Om personen ska tas in i Nivå 1-4-systemet, bör han/hon förmodligen hamna på Nivå 2 och därefter ganska snabbt kunna slussas vidare till Nivå 3 och 4. Nivå 3 och 4 ska även erbjudas i öppenvårdsform. MÄNNISKOR — med psykiska funktionshinder Här har vi de patienter som inte kan klara sig själva; de som tidigare bott på mentalsjukhus, och blivit institutionsskadade, men blev mer eller mindre utslängda när de stora mentalsjukhusen och institutionerna lades ner. Tanken, att avskaffa dessa erbarmliga miljöer, var god men många hamnade på gatan och blev hemlösa. Många har även missbruksproblem. Detta är inte ett värdigt liv för människor i vårt välfärdssamhälle. Det är inte särskilt sannolikt att människor som först bott på institution och därefter varit hemlösa, klarar av att bo självständigt i egna lägenheter. Många vill inte ha någon kontakt med sociala myndigheter över huvud taget. Man måste gå varsamt fram och erbjuda någonting som är mer attraktivt än att fortsätta att bo ”på gatan”. VAD GÖR VI MED PSYKIATRIKERNA? Vad hände med slavägarna – ja, de dog väl ut så småningom, samma sak med psykiatrikerna. De kommer att försvinna av sig själva, eftersom ingen kommer att efterfråga deras tjänster. De bör definitivt inte tillåtas att arbeta inom vården (inte heller inom den somatiska vården), om de inte kan uppvisa ett äkta intresse av att vilja hjälpa sina medmänniskor på ett kärleksfullt sätt. Det finns trots allt sådana godhjärtade psykiatriker, vilket Thomas Szasz är ett exempel på, även om de är mycket få. Övrig vårdpersonal skulle kunna begära och få amnesti under förutsättning att de skrev på en Etikkodex för utövande av mentalvård, som all sjukvårdspersonal bör signera. PERSONALENS utbildning Ovanstående ”Vilohem” bör förestås av en läkare, som inte är psykiatriker. Övrig personal bör bestå av sjuksköterskor, undersköterskor och sjukvårdsbiträden. Det finns även människor inom kyrkan som är mycket lämpliga, diakonissor, t ex. De kan uppvisa den empati som läkarkåren, och i största synnerhet psykiatrin, saknar. Anita Kennedal, ordförande KMR Göteborg

spänningar, framför allt i käkmusklerna och ansiktet, frossa, trötthet, balanssvårigheter, suddig blick, känsla av att vara trög och dum, som lobotomerad... OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Våldtäkter inom psykiatrin Elchocker DOKUMENTÄRFILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Informerat samtycke Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss FELbehandling Mattias kontaktade KMR hösten 2007 för att han ville visa på olika brister inom psykiatrin. Han vill dessutom få igång ett nytänk inom psykiatrin. När Mattias var 26 år gammal hade han oerhörda fysiska besvär med ryggen. Men han förstod till slut att det måste vara något psykosomatiskt, så den 18 mars 2004 vände han sig därför till psykiatrin, för att få hjälp med detta. Han var då arbetslös. Men förutom att bli sjukskriven, så har Mattias inte fått någon hjälp alls från psykiatrin. De har istället gett honom olika mer eller mindre kränkande diagnoser, såsom: allvarlig psykisk störning reaktiv psykos ångest rösthallucinationer kverulansparanoia vanföreställningar De har även gett honom olika slags psykiatriska droger: Cisordinol Zyprexa Stesolid Haldol Nitrazepam Zopiklon. Av alla dessa psykiatriska droger har han fått olika slags allvarliga biverkningar: spänningar, framför allt i käkmusklerna och ansiktet frossa trötthet balanssvårigheter suddig blick som medförde svårigheter med att läsa oförmåga att fokusera blicken en känsla av att vara trög och dum i huvudet, som lobotomerad. Förutom detta så har de vid flera olika tillfällen omhändertagit Mattias med tvång, varav två gånger när han helt frivilligt sökte deras hjälp. Vid de här olika intagningstillfällena har läkarna lagt mycket större vikt vid de gamla journalanteckningarna, än vid hur han egentligen mådde just då, och varför han mådde som han gjorde, och därför gjort helt felaktiga bedömningar av honom. I dagsläget är Mattias arbetslös. Han tar inte längre några psykiatriska droger. Men de gamla journalanteckningarna med sina kränkande diagnoser är idag ett stort hinder för honom. De har bland annat medfört att primärvården inte har tagit sig an Mattias, trots att detta är hans egna önskemål. Mattias vill uppnå att kunna stämma psykiatrin på grund av all den felbehandling de har utsatt honom för. Med motivering att de inte följer lagar och paragrafer, att de inte upprättar någon vårdplan, att de inte svarar på frågor, etc, etc. Återgå till Fallberättelser

förvärrades jag och fick åka in akut då jag hade hallucinationer och kände att jag aldrig tidigare varit så nära att begå självmord. När jag kom in så ... OM PSYKIATRIN Sanningen om psykiatri Kortfattade fakta Fallberättelser Viktig information Broschyrer Psykiatriska droger Nerdrogning av barn Biverkningar Våldtäkter inom psykiatrin Elchocker DOKUMENTÄRFILMER DSM, Medicinskt bedrägeri Varning: psykiatri Dödens industri Marknadsföring av vansinne Mördande vinst Den dolda fienden Dödlig utgång RÄTTIGHETER Rättigheter inom psykiatrin Informerat samtycke Grupper för mentalvårdspatienter Juridiska resurser Federal lagstiftande information ALTERNATIV Alternativ mental hälsa Jag vill sluta med psykofarmaka Alternativ för barn Kompletterande alternativ hälsa Hälsoalternativ & information AGERA Rapportera psykiatriska brott Rapportera biverkningar Bli medlem Donera Kontakta oss "... EFTER FÖRSTA BEHANDLINGEN VAKNADE JAG UPP OCH VAR helt desorienterad..." Hej, Jag blev för ca två månader sedan behandlad med ECT efter ca 15 år av depressioner. Jag kände visst motstånd mot behandlingen men min familj tyckte att jag skulle genomgå behandlingen ändå. Och det gjorde jag. Under tiden åt jag medicinen Efexor och en väninna till mig som forskar inom neurologi avrådde starkt från ECT i kombination med Efexor, då det enligt henne ökar biverkningarna. Detta fick jag dock veta efter tredje och sista behandlingen. Jag var nöjd med narkosen, det var skönt att i mitt depressiva tillstånd få försvinna bort från världen. Efter första behandlingen vaknade jag upp och var helt desorienterad, jag visste inte vem jag var, var jag var eller något över huvud taget. Det tog några timmar för mig att minnas mig själv och vad som hänt. Efter den andra behandlingen ökade mitt motstånd ordentligt och det hela började kännas helt fel. Jag informerade min läkare om denna känsla. Under behandlingstiden var jag helt sänkt, sov hur mycket som helst, tappade vikt och blev personlighetsförändrad. Efter tredje behandlingen förvärrades jag och fick åka in akut då jag hade hallucinationer och kände att jag aldrig tidigare varit så nära att begå självmord. När jag kom in så konstaterades det att jag drabbats av mani som utlösts av ECT:n. Jag låg sedan inlagd i nästan två veckor och jag har aldrig tidigare i mitt liv mått så dåligt. På kliniken konstaterades det att jag har bipolär sjukdom och nu medicinerar jag med litium och man försöker finna någon medicin som kan bryta min nuvarande depression. Men jag har fortfarande, två månader efter de tre behandlingarna, svåra minnesproblem och svårigheter att finna ord, och att läsa längre texter. Ca två månader före behandlingen är helt raderade ur mitt minne. Jag har en känsla av övergrepp inom mig och om jag ser något som påminner mig om behandlingen så får jag svår ångest. Det är som att jag har varit med om en mental chock och jag har enormt svårt att gå vidare efter händelsen. Innan behandlingen så fick jag föga information om hur det kunde bli efteråt, vad riskerna var. Jag var så dålig så jag greppade efter halmstrån och hade känslan att "de kan göra vad de vill med mig, det kan väl inte bli värre". Men om mina anhöriga hade fått neutral information kanske de hade motsatt sig behandlingen. Jag planerar att anmäla händelsen till PSR men jag antar att jag inte får ut någon ersättning, jag gick ju med på behandlingen. Jag har också svårt att anmäla min läkare till HSAN eftersom han fortfarande är min behandlande läkare och eftersom han egentligen inte gjort något fel, han ordinerar ju ECT till mängder av patienter årligen. Jag vet att det finns flera som blivit sämre av ECT och en kvinna som jag träffade när jag låg inlagd hade fått 23 (!) behandlingar utan någon som helst effekt. ECT är en fruktansvärd behandlingsmetod och det är helt otroligt att den finns och hyllas i dagens upplysta samhälle. Det är ju inte bara den behandlade som får lida utan även de anhöriga. Jag lider dagligen av efterverkningarna från ECT:n och jag önskar ingen att behandlas med denna förlegade, fruktansvärda metod. Med vänliga hälsningar DGS Återgå till Fallberättelser