ECT ökar dödligheten med 34 procent – enligt Socialstyrelsen

I det förra nyhetsbrevet redovisade vi en ny dansk undersökning som visade att risken för självmord var 44 gånger högre efter ECT. En tidigare svensk undersökning visar att ECT ökar totala dödligheten, alltså inte bara genom självmord, med 34 procent. Användningen av elchocker har länge motiverats av att de “räddar liv“, men en utredning från Socialstyrelsen visar att detta bara varit ett rent önsketänkande från psykiatrin. I själva verket ökar dödligheten kraftigt efter elchocksbehandling, så kraftigt att den är statistiskt säkerställd. Elchocken är därför en “behandling“ som omedelbart bör förbjudas och förpassas till medicinhistorien mörka valv.

I den aktuella studien har man utnyttjat de stora regionala skillnader som finns i användningen av elchocker och helt enkelt jämfört dödligheten hos en patientgrupp från de “elchockstätaste“ länen med en patientgrupp från de “elchocksfattigaste“ länen. Patienterna i båda grupperna hade samma diagnoser och hade samtliga varit intagna på sjukhus. Resultatet kom både som en chock och en självklarhet. Den relativa dödligheten låg 34% högre hos de som fått flest elchocker i landet, jämfört med de som fått minst.

”ECT-behandlingarna gav henne ett kraftigt epilepsi-anfall som ledde till att hon fick kraftiga hjärnskador som det inte kunde göras något åt, behandling avslutades och hon avled. Hennes livsuppehållande stängdes av en söndag och på fredagkväll veckan efter dog hon. Min syster blev 63 år.”

Då hade man ändå jämfört två grupper där båda får elchocker (fast i olika högt antal).

Hade man däremot jämfört två distinkta grupper, d.v.s. en grupp där alla fått elchocker med en grupp där ingen fått elchocker och där samtliga har samma diagnos skulle man få ännu högre siffror för ökad dödlighet. Detta visade den danska undersökning som publicerades i Acta Psychiatria Scandinavica. Vid tiden för den utredningen var en sådan undersökning inte möjlig i Sverige då det inte fanns något register över vilka personer som fått elchocker. Socialstyrelsen har vetat om detta i minst 30 år, men förnekar idag att man har en sådan undersökning. KMR har dock en kopia.

”Det finns inga bevis på att ECT fungerar efter behandlingens slut. Den räddar inte liv… Det finns inte en enda undersökning som visar att den räddar liv. De bara tror att om de säger det tillräckligt många gånger, så blir det sant.” – Professor John Read & Peter R. Breggin, leg läkare, psykiatriker, författare.

Efter elchocken

Det intressanta med undersökningen är att den bedömer dödligheten också en tid efter att behandlingen getts. De flesta tidigare undersökningarna har bara tittat på hur många patienter som dör när själva elchocken ges, eller kort tid efteråt och då fått ganska låga siffror. Ser man däremot på vad som händer efter ECT blir skillnaderna mellan de olika grupperna stor.

ECT räddar inte liv

Elchocker har alltså mycket lite med hälsa och överlevnad att göra och ger i själva verket en kraftig överdödlighet hos de behandlade patienterna. Enkelt uttryckt dödar elchocker. Men absolut, ECT kan häva en självmordsimpuls akut, på grund av chocken, förvirringen och minnesförlusten, men i längden hjälper den inte, utan tvärtom ökar dödligheten. Äldre människor tynar bort. Människor som elchockas lever inte längre och bättre utan får ett kortare liv än om de inte hade fått elchocken. Tio till tjugo elchocker i rad, ibland ända upp till hundra, med 450 volt, 0,9 ampere, orsakar detta.

Det råder inget tvivel om den saken nu. Flera andra undersökningar bekräftar detta.

”Att säga att din hjärna behöver en 450-volts elektrisk chock är som att säga att din dator behöver ett blixtnedslag.”

– Kenneth Castleman, forskare, doktor, författare.

”Även lindriga elolyckor kan ge nervskador som visar sig senare i livet. Efter elolycksfall är det viktigt att bli noggrant undersökt i sjukvården”.

– inspektör på Elsäkerhetsverket.

En bestående biverkning

Även om det knappast överraskar att starkström genom huvudet minskar överlevnaden, finns det en sak i det här sammanhanget som inte upphör att förbrylla: Hur har den svenska psykiatrin under över 70 år kunnat behålla en dödlig metod, tillåtits kalla den för “vetenskaplig“ och lurat människor att tro att den inte har några bestående biverkningar? Det är först på senare år som psykiatrin varit tvungna att erkänna att den framkallar minnesförluster. Nu blir de tvungna att erkänna att den är dödlig. Elchocken har ofta beskrivits som “skonsam och effektiv“ och alla patienter som informerats om metoden har fått höra att biverkningarna i form av förvirring och minnesförlust är lindriga och tillfälliga. Men döden är utan tvekan en bestående biverkning. Många, många liv hade sparats om psykiatrikerna hade hindrats från att använda en metod som vilken neurolog som helst lätt kan inse är hälsovådlig. KMR räknade ut med data från Socialstyrelsen utredning att omkring 150 människor dör om året efter ECT.

En attitydundersökning vid denna tid visade att det fanns högst ett tiotal psykiatriker i Sverige som anser att elchocker är oetiska. Det är förmodligen inte bättre idag. Deprimerade människor som upplever att de absolut måste träffa en psykiater bör nog se till att hitta någon av dessa tio om de vill klara sig med livet i behåll.

”ECT förstör alltid hjärnan och ger alltid som resultat temporär koma och ofta att hjärnvågorna planas ut vilket är ett tecken på att hjärndöd hotar. Efter en, två eller tre ECT-er orsakar traumat typiska symptom på allvarlig hjärnskada som omfattar huvudvärk, illamående, minnesförlust, problem att orientera sig, förvirring, försämrat omdöme, utplåning av personligheten och känslomässig instabilitet. Dessa skadliga följder förvärras och blir bestående allteftersom behandlingsproceduren fortsätter … Det finns inga bevis för att behandlingen förhindrar självmord eller räddar hopplösa fall.” – Peter R. Bregging, leg läkare, psykiatriker, rättegångsexpert

Inte nödvändig

Elchocker är ingen nödvändig del av vården som ofta har hävdats från specialisthåll. Det visar sig nämligen att befolkningen i flera stora europeiska länder under många år klarat sig nästan helt utan dem. Det gäller främst Tyskland, Nederländerna och Italien, där det ges runt 50 gånger mindre elchocker per capita än i Sverige. Inte heller i Finland är elchocken särskilt populär. I andra länder är användningen däremot mycket hög, bl.a. USA, Storbritannien, Danmark och Irland. Sverige intar i det sammanhanget en särställning som ett av de länder som ger högst elchocker per capita i världen. Vid tiden för Socialstyrelsen utredning fick 11 procent ECT med tvång.

”En bekant fick ECT ett par gånger för några veckor sen… Hon glömde att hon hade barn. Glömde hämta på dagis. Hon är förstörd nu.”

Ratad av folk

Att Tyskland, Nederländerna och Italien i stort sett är befriade från elchocker beror inte på att psykiatrikerna där inte tror på åtgärden som en behandling, utan helt enkelt på att folk ratar den, visar undersökningar. I Tyskland är det dessutom bara ett fåtal aktörer som ligger bakom elchockerna, t.ex. kunde 30% av alla behandlade fall vid denna tid spåras till ett enda sjukhus och därmed kanske till bara ett fåtal psykiater.

Översynen av alla relevanta studier under 60 års tid, uppvisar mycket lite bevis för förbättring under behandlingsperioden och inga bevis för förbättring efteråt. Den fann heller inga bevis för att det förhindrar självmord.”

– Professorerna Richard Bentall och John Read

Inga resultat

Flera utländska undersökningar visar även att ECT har extremt kortvarig effekt. De snabba resultat man får när man försöker chocka livet ur någon försvinner lika fort och ersätts inte sällan med självmordsbenägenhet.

En katastrof ur alla synvinklar

En illa omtyckt och onödig behandlingsmetod som ofta måste ges under tvång. Som affärsidé framstår elchocken därmed som en katastrof. Tyvärr har den också visat sig vara en katastrof för de personer som trots allt “köpt“ den.

”Hon upplevde att en period på cirka fyra år, före ECT-behandlingarna, helt hade raderats ur minnet. Hon hade även glömt bort viktiga händelser i livet, såsom bröllopsresan, utlandsresor och stora händelser i barnens liv. Hon upplevde sin medverkan i familjefilmer och på foton som helt overklig. Vänner som hon lärde känna åren för ECT-behandlingarna var henne totalt främmande.”

– Ur boken Den galna psykiatrin, av f.d. överläkare i psykiatri, Johan Stiernstedt

För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu