Dags att prata om psykiatriska mediciner

Columbine-massakern med 12 dödade och 21 skadade 1999. Bägge skyttarna använde psykiatriska mediciner.

Varför diskuteras inte psykiatriska mediciner när en masskjutning sker och gärningsmannen är i fokus? Idag tar cirka 65 miljoner vuxna och ett av tre barn receptbelagda mediciner som påverkar hur människor uppfattar sig själva och andra. De används ofta som förstahandslösning vid psykiska och beteendemässiga problem – även vid normala känslotillstånd som sorg, oro, stress eller nedstämdhet.

I USA har de flesta skolskjutningar involverat psykiatriska droger, men även där har de blivit restriktiva. Läkemedelsbolagen har stort inflytande. Delstaten Tennessee har därför nyligen instiftat en lag som säger att man måste publicera vilka mediciner skolskyttarna använt.

av Jeffrey A. Tucker*

The Epoch Times, 30 juli 2025

En studie publicerad i Pediatrics (februari 2024) visade att månatliga recept på antidepressiva till ungdomar och unga vuxna ökade med över 66 procent mellan 2016 och 2022. Efter pandeminedstängningarna 2020 ökade förskrivningen ännu snabbare, drivet av stigande nivåer av depression, ångest, trauma och självmordstankar.

Samtidigt liberaliserades tillgången till telehälsa, vilket innebar att det blev möjligt att få psykiatriska läkemedel på bara 15 minuter – ofta utan fysisk kontakt med en läkare, bara genom att fylla i ett frågeformulär. Detta gjorde läkemedlen mer tillgängliga, men också mindre kontrollerade.

Psykofarmaka är nu en miljardindustri – en hörnsten i det moderna medicinska systemets intäkter. Men de är ofta otillräckligt studerade, överförskrivna och ignorerade som möjlig orsak till livsstörningar. Att ifrågasätta detta väcker snabbt anklagelser om att man stigmatiserar psykisk ohälsa eller skyler över andra problem, som sociala faktorer eller vapenvåld.

I fallet med Shane Tamura – som sköt ihjäl personer i en kontorsbyggnad i New York 2025 – spekuleras det i att han tog medicin för hjärnskador från sin tid som fotbollsspelare. Det kan ha påverkat hans omdöme. Vi vet inte – men varför får vi inte ens ställa frågan?

Detta är kärnan i problemet: vi vet inte hur omfattande det är, eftersom forskningen på området är tabubelagd. Om det visar sig att många gärningsmän använder dessa mediciner, borde det inte vara en samhällsfråga?

Samtidigt visas reklam för psykofarmaka ständigt i TV, där biverkningar – som ibland inkluderar död – nämns snabbt i slutet. Läkemedlen marknadsförs som lösningar på sorg och ångest, men fungerar i praktiken genom att bedöva hjärnan – en kemisk motsvarighet till lobotomi.

Chockterapi finns kvar, om än i ny form. Institutionalisering ersätts av medicinering i hemmet – lägenheter fungerar idag i praktiken som obevakade psykiatriska avdelningar.

När du söker vård för psykiska besvär blir du snabbt erbjuden läkemedel, ofta utan att läkaren förstår dem fullt ut. De skrivs ut lättvindigt, som godis. Många av dem är starkt beroendeframkallande.

En större studie i JAMA Psychiatry påstod nyligen att abstinenssymtom från antidepressiva var milda och kortvariga. Men studien baserades på korttidsanvändning, medan de flesta använder läkemedlen i åratal. Granskningar som bygger på bristfälliga data ger missvisande resultat. Sunt förnuft säger att hjärnpåverkande ämnen är beroendeframkallande.

Det finns få resurser för den som vill trappa ner – Inner Compass Initiative är en av de få hjälporganisationerna.

Så varför bagatelliseras detta i forskning och debatt? Svaret är enkelt: ekonomiska intressen.

Vi talar ofta om en epidemi av psykisk ohälsa – men detta är en annan sorts epidemi, där behandlingen kan vara värre än sjukdomen.

Det finns något tragiskt i att psykiatrin förvandlats till en kemikalieutdelande institution. Idén om ”kemisk obalans” i hjärnan är sedan länge motbevisad, men lever kvar i populärkulturen. Många tror fortfarande att ett piller kan återställa hjärnans balans. Detta är pseudovetenskap.

Freud, psykiatrins grundare, förespråkade samtalsterapi – inte kirurgi eller läkemedel. Hans idéer ersattes snabbt efter hans död av medicinering och institutionalisering, i motsats till hans humanistiska grundsyn.

Idag behöver en hel generation varnas: börja inte med psykofarmaka om du inte är beredd på ett livslångt beroende. De kan dämpa symtom men botar inget. Utsättning är farlig och kan försämra måendet.

Boken ;Unshrun; av Laura Delano är en av få varningar. Den som vill ta dessa läkemedel bör ha rätt till korrekt information – något den medicinska vetenskapen idag inte tillhandahåller.

I samband med våldsdåd är det därför helt legitimt att fråga vilken roll psykofarmaka spelat. Om de bidrar till mental och moralisk desorientering, står vi inför ett kulturellt och socialt problem av stora proportioner.

Författare Jeffrey A. Tucker är grundare och ordförande för Brownstone Institute och författare till många tusen artiklar i vetenskaplig och populärpress, samt 10 böcker på fem språk, senast ;Liberty or Lockdown;. Han är också redaktör för; The Best of Ludwig von Mises;. Han skriver en daglig kolumn om ekonomi för The Epoch Times och talar brett om ämnen som ekonomi, teknologi, social filosofi och kultur.

---

 För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu

Den internationella övervakaren av psykiatrin

Kommittén för Mänskliga Rättigheter

Box 6039 , 129 06 Hägersten