Psykiska besvär är inga sjukdomar

 

Psykiatrin har i alla tider hävdat att mentala störningar är psykiska sjukdomar. Deras diagnosbibel DSM är fylld med diagnoser på över 340 olika ”sjukdomar” som egentligen bara är beskrivningar på olika beteenden. Som analogi kan man förstå sjukdomsbegreppet, men det finns inga tester av något slag som kan fastställa symtomen som psykiska sjukdomar. Men däremot som underliggande fysiska sjukdomar.

 

 

 

Det finns två generella anledningar till varför psykiatrin har klassat psykiska besvär som sjukdomar.

 

1.) De försöker efterlikna de medicinska läkarna. Under 1950-talet fick psykiatrin stora besvär i USA. Försäkringsbolagen ville inte betala för det flum som kännetecknade psykiatrin. Det uppstod en krissituation och man kom på att om man diagnostiserade vissa beteenden som sjukdomar och klassificerade dem med namn och nummer så uppfattades man som ”vetenskaplig” precis som medicinarna – som fick betalt utan problem. Diagnosmanualen DSM uppstod och allt fler beteenden fick sjukdomsstämpel. Nu behövde man bara skicka in ett ”statistiknummer” vid varje diagnos så fick man betalt av försäkringsbolagen.

 

2.) Läkemedelsbolagen såg snabbt vinstmöjligheterna. Om det nu var sjukdomar så måste de ju behandlas med mediciner. Psykofarmaka såg dagens ljus. Läkemedelsbolagen sponsrade det amerikanska psykiatriförbundet med 100 miljoner för att snabbt få fram DSM och fler diagnoser för att kunna tillverka och sälja fler och mer psykofarmaka. Utan diagnos inga recept. Resten är historia.

Psykiatrin har gjort det lätt för sig med de psykiatriska ”kokböckerna”, DSM och WHO:s motsvarighet, ICD, där psykiatriker bara behöver slå upp ett eller annat symtom för att fastställa en ”psykisk sjukdom” - och tillhörande psykiatrisk drog.

 

Men vad finns under symptomen, de udda beteendena? ”Oftast en somatisk sjukdom”, säger allt fler experter. Psykiatrin går aldrig till botten med ordentliga medicinska undersökningar. Hade man gjort det hade upp till 80 procent av alla psykiska sjukdomsfall kunnat elimineras - för att inte tala om påföljande dyrbara och livslånga behandlingar med extremt skadliga droger. 

 

Medan psykiatrikerna mycket väl kan ha förrått sina medicinska rötter kvarstår det faktum att fungerande alternativa metoder faktiskt existerar. Den första åtgärden som man ska vidta med någon som uppvisar ”psykiatriska” symptom är att genomföra en fullständig och grundlig medicinsk undersökning – av en kompetent, icke-psykiatrisk läkare. Samtidigt bör en näringsterapeut kopplas in som korrigerar alla näringsbrister vilka oftast är akuta. I synnerhet efter psykiatrisk behandling med psykofarmaka. Läkarna bör leta efter oläkta benbrott, nerver i kläm, hjärntumörer, virus, borrelia, TBE, hormonobalans, B12-brist, näringsbrist, fel på sköldkörteln – och inte minst inflammationer som är en mycket stor orsak till psykiska besvär. 

 

Vi vet alla hur en så enkel sak som molande tandvärk gör oss ”galna”. En nerv som varit i kläm under flera år, vars smärta undertryckts, kan korrigeras av en kiropraktor, naprapat eller sjukgymnast.

 

Därmed inte sagt att alla psykiska störningar skulle vara somatiska, men en sjuk och försvagad kropp kan utlösa och/eller förvärra psykisk störning. Att negligera detta är att bokstavligen bädda för långvård inom psykiatrin. Flera undersökningar visar på detta.

Sjukhuspersonalen på mentalsjukhusen kan ibland inte skilja på de många handikapp som förekommer: epilepsi, diabetes, allergier, afasi, hörselskador etc. De allra flesta av patienterna får ingen hjälp. 

 

Det visade en undersökning av drygt 2000 patienter som gjordes av Statens handikappråd redan i slutet på 1980-talet tillsammans med RSMH. (se bifogad bild) Över 600 av patienterna kunde inte se utan glasögon, som de inte ens hade, hälften kunde inte höra utan hörapparat, som de inte ens hade, etc. På en kvinnlig patient skulle man sätta in psykofarmakabehandling då hon inte gav gensvar på terapi. Då upptäckte man att patienten hade kraftiga vaxproppar i öronen som gjorde att hon inte hörde vad som sades. 

 

Slutsatsen drog emellertid inte Statens handikappråd, det gjordes istället på Göteborgs-Postensledarsida, där det stod:

”Det här betyder att det kanske inte alltid är en psykisk störning i botten för patienterna inom den psykiatriska långvården. Istället kan det vara så att skadorna kan ha uppstått genom lång och felaktig vistelse på psykklinik ... Misstankar härom kan sägas vara så starka att det ter sig angeläget att Socialstyrelsen tar och granskar aktuella omständigheter ... Kanske behövs också förändringar av psykvården i stort.”

 

Men vad hände egentligen efter denna rapport som slutfördes i slutet av 1980-talet. ”Inte så mycket som jag hade hoppats”, svarade Ulf Fågelhammar på Statens handikappråd, som var inblandad i undersökningen, när vi intervjuade honom. 

– Det har väl att göra med besparingar. Det är underligt att det inte görs kroppsundersökningar inom psykiatrin. Kommer personer med psykiska problem till en vanlig vårdcentral med kroppsliga krämpor blir de ofta inte trodda. Läkare ser det mest som en följd av det psykiska. Detta är särskilt allvarligt eftersom psykofarmaka i sig ger så många kroppsliga effekter.

 

Faktum är att det ytterst sällan görs någon kompetent medicinsk undersökning av patienter som kommer till läkare med psykiska problem. De slussas bara vidare till psyk – och där får de så gott som aldrig någonsin en ordentlig somatisk undersökning – bara psykofarmaka som dämpar symtomen – som efter ett tag förvärrar det psykiska tillståndet. Ett flertal internationella undersökningar visar att så mycket som upp till 80 procent av alla psykiatriska besvär bottnar i en somatisk störning som kan åtgärdas på ett enkelt sätt inom den somatiska vården.

 

Socialläkaren John Takman sade en gång i ett radioprogram att det är en grov förseelse att inte göra en ordentlig kroppsundersökning på patienter som tas in på psyk och refererade till flera fall som hade en kroppsåkomma som grund till sina psykiska besvär. Det är faktiskt ett allvarligt tjänstefel av en psykiatriker att underlåta att utföra en korrekt medicinsk undersökning och bör alltid anmälas till IVO, Inspektionen för Vård och Omsorg, på Socialstyrelsen.

 

Statssekreterare Anders Lönnberg på Socialdepartementet sade kort tid efter denna undersökning att politiker, vårdprofessionen och även handikapprörelsen borde skämmas efter kartläggningens resultat. RSMH som deltog i undersökningen har tyvärr inte vidtagit effektiva åtgärder vilket borde ligga i deras intresse som patientförening. Det absolut första de borde göra är att för varje intagen patient kräva en total medicinsk och näringsfysiologisk undersökning, helst av en oberoende läkare/näringsfysiolog. Inte av psykiatriker, de är oftast undermåliga kroppsläkare, det är just av den anledning många valde psykiatrigrenen, de klarade inte av den medicinska utbildningen. 

Vi har pratat med tusentals människor som haft kontakt med psykiatrin. I väldigt många fall så har deras besök hos psykiatrin sin grund i någon form av kroppsliga besvär. Det har varit PMS-besvär, magsår eller andra relativt lätthanterliga somatiska besvär. När vi ser tillbaka på alla dessa samtal så är det rent skrämmande att se hur kroppsliga besvär från början kan feldiagnostiseras som psykiska. Här är några exempel under åren på uppenbara kroppsbesvär som psykiatrikerna försökt behandla med psykofarmaka och/eller elchocker.

  • En äldre man som hade ont i magen och blev deprimerad på grund av detta, gick till distriktsläkaren och fick omedelbart lyckopiller - utan någon som helst kroppsundersökning. Hans humör förändrades kraftigt bara efter en vecka på dessa piller och han fick ilskna utbrott.

  • En man som var rullstolsbunden efter en bilolycka fick lyckopiller av sin läkare då han berättade att han blev nedstämd när smärtorna satte åt i benen.

  • En aktiv kvinna älskade att rida. En dag trillade hon ner från hästen och bröt axeln. Smärtan tillsammans med overksamheten under flera månader gjorde henne nedstämd. Läkaren skrev ut lyckopiller. Efter några månader blev kvinnan så snurrig att hon ett tag faktiskt inte visste var hon befann sig. Efter sex månader ville hon begå självmord.

  • En kvinna som hade hjärtproblem och varit på sjukhus sju gånger för detta fick lyckopiller av en hjärtspecialist - en professor. Kvinnan hade sagt till honom att hon känt sig nedstämd på grund av detta. Professorn i sin tur ”hade hört” att man skulle bligladare av dessa piller.

  • ”Det är klart att man inte kan bota en sjuk prostata med elchocker och psykofarmaka”, sade en patient som fått långvarig psykiatrisk behandling för sina prostatabesvär.

  • Flera patienter har slussats in på psyket efter att ha haft svåra smärtor och besvär från cancer. En cancersjuk kvinna kom in till sjukhuset med svåra smärtor - men skickades direkt till psyket ”för behandling av sin svåra ångest”. Läkarna friades av Socialstyrelsen men fick bakläxa av en enig kammarrätt som prickade läkarna. Kvinnan led av långt framåtskriden cancer. Hon hade svåra smärtor och hade försökt äta i en vecka men inte kunnat behålla maten. Till sist åkte hon upp till akuten för hjälp. Den jourhavande läkaren och en kollega beslöt att skicka henne till psyket. Kvinnan vistades i flera dagar på psyket med svårt störda mentalpatienter innan hon förtvivlat ringde sina föräldrar för hjälp. När fadern kom dit uppgav överläkaren att det skett ett misstag. Två dagar senare avled hon. Men detta är inget unikt fall.

  • En svårt cancersjuk kvinna fick ett liknande bemötande i Göteborg. Hon behandlades på Sahlgrenska sjukhuset för hjärntumör när hennes tillstånd försämrades drastiskt. Anhöriga slog larm. Kvinnan ville inte längre ta sin medicin och läkarna bestämde sig då för att skicka henne till psyk. De anhöriga protesterade och kvinnan vägrade följa med. Då tillkallades polis och kvinnan blev tvångsintagen. Strax därefter avled hon.

  • En patient i Stockholm kom in till Huddinge sjukhus för att hon varken kunde äta eller dricka efter en operation mot fetma där magsäcken snörts till. Men läkaren ansåg besvären vara av psykisk art och skickade patienten till psyket. Efter ett par månader kom hon tillbaka till sjukhuset då hon knappt kunde äta eller dricka alls - vilket knappast var meningen. Trots att röntgen visade att det var passagehinder i magsäcken så skickade läkaren kvinnan till psyket då han trodde att hon led av ätstörningar. Kvinnan hamnade på Södersjukhusets psykklinik där det upptäcktes att hon hade passagestörningar i tarmen. Man beslöt att ta bort avsnörningen och efter ytterligare en operation kunde hon äta normalt. 

  • ”Detta är obegripligt och oförsvarbart”, skrev Dan Holmlund, docent och expert i Socialstyrelsens vetenskapliga råd när fallet anmäldes. ”Att vara apatisk och slö är en adekvat reaktion på näringsbrist, inte en psykisk störning.” 

 

 

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. 


För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu

 

 

Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten

Please reload

Highlights

Nu är det officiellt: Psykiatrin fungerar inte

January 11, 2019

1/5
Please reload

Please reload

Pressmeddelanden
Please reload