Quick – en svensk ”Gökboet” Psykiatrin framkalla

Filmen Quick är det närmaste svensk film kommer Gökboet, för övrigt den film som gått längst i Sverige i sträck, i över 10 år. Quick är en fängslande historia bakom Sveriges största juridiska och psykiatriska skandal, historien om den undersökande journalisten Hannes Råstam som var fast besluten att bevisa Thomas Quicks oskuld, ”Sveriges värsta seriemördare”, som dömts för åtta mord och som erkänt ytterligare 25. Man får följa den otroliga historien bakom Thomas Quick-fallet.

Filmen är mycket välgjord med bra skådespelare. Man koncentrerar sig på Hannes Råstams och hans medarbetare Jenny Küttums insatser, och det blir med rätta en hyllning till undersökande journalister. Något sällsynt idag med dagens få riktiga undersökande journalister.

Det framkommer, men inte i tillräckligt hög grad, att det var psykiatrin som skapade Tomas Quick (som senare bytte tillbaka till sitt rätta namn Sture Bergwall när han insåg det). Rättsväsendet fick sig en välförtjänt känga, men psykiatrin borde lyfts fram ännu mer.

I en tidigare intervju med Malou på TV4 berättar Sture om hur det började. Han var homosexuell på 60-talet, vilket under den tiden betraktades som en sjukdom av psykiatrin. Han förklarade en gång, som tonåring, sin kärlek till en klasskamrat under en skoldans vilket slog ner som en bomb när denne högt basunerade ut till alla att ”Sture är bög”. Därefter var han körd i sällskapslivet!

Det slutade med att Sture togs in på psyk för att ”botas”. Det skedde först med insulinchocker, en grotesk metod där man sprutade in insulin och sänkte blodsockret tills han blev medvetslös. Sture skulle chockas till förbättring. När inte det hjälpte så elchockade man honom. Han fick se på bilder av kvinnor och män. När bilder på män kom upp fick han en elchock. En metod som använts på sexualförbrytare i USA och där våldtäktsfallen ökade efteråt. KMR har skrivit om detta förut. En katastrof.

Sture gjorde därefter ett patetiskt försök till bankrån tillsammans med en kamrat, utklädd till jultomte, varmed en kvinna skrämt men förvånat sade: ”Är det du Sture?” Senare åkte han även fast för sexuellt ofredande.

Det slutade med att han tillbringade totalt 23 år på Säters rättspsyk utsatt för allehanda experiment.

När han inte fick tillräckligt med bensodiazepiner, narkotiska preparat, började han att erkänna mord. Då fick han narkotika, i mängder. Så fort han erkände fick han mer. Erkände han inget fick han inget. Han erkände totalt 30 mord, ivrigt påhejad av psykiatriker, psykologer, sin advokat och ”minnesexperter” som hjälpte honom och flitigt berömde honom för varje ihågkommet mord.

Poliser, åklagare, psykologer, psykiatriker var alla med i cirkusen. När han erkände ett mord i Norge ”vallades” han på platsen han aldrig varit. Till slut sa han trött att han slängt alla likdelar i sjön, varmed den norska polisen tömde hela sjön på 35 miljoner liter – två gånger. Den mest kostsamma utredningen i norsk polishistoria. Publiken i biografen skrattade högt inför denna norgehistoria. Sture Bergwall tyckte tydligen också att det var lite roligt. ”Dom fick ju något att göra”, var hans kommentar, efter att ha vallats runt i skogen ivrigt utpekande något som poliser och åklagare försökte rätta till ”är du säker på att det inte var en längre påk?” ”Jo, just det”, sa Sture och plockade upp en längre påk. ”Är du säker på att det inte var lite längre bort?”, ”Jo, just det, där var det!” Så höll det på vallning efter vallning.

Det galna i det hela var att när Sture fick permission då åkte han till Kungliga Biblioteket i Stockholm och tittade på mikrofilmer om mord som hade begåtts så att han skulle kunna återge detaljer till psykiatriker och poliser – allt för att få mer narkotiska preparat.

Han var så påtänd att han inte kunde hålla sig vaken. Han fick fruktansvärt mycket narkotika. ”Jag fick efter behov!” sa Sture, vilket betydde att han kunde dosera själv. Ju fler mord han erkände desto mer narkotika fick han, när han slutade erkänna ströp de tillgången.

Detta var anledningen till att han erkände, berättade han till slut för Hannes Råstam. Han fälldes för åtta mord, trots att det inte fanns ett enda konkret bevis. Åklagare van der Kwast höll upp en liten påse med en benbit som påstods härstamma från ett barn, enligt labbtester i Norge. Det enda konkreta ”beviset”. Långt senare fick Jenny Küttum med mycket stort besvär loss benbiten för en ny undersökning. Det visade sig vara en plastbit.

Till slut släpptes Bergwall ut från Säter.

Säters gamla paviljong

Psykiatrin bakom det sanslösa våldet

Det sanslösa våldet började när de första neuroleptikapreparaten lanserades 1955 (Thorazine/Hibernal), vilket betraktades som en revolution inom psykiatrin och jämfördes med penicillinet inom medicinen. Bisarra våldsdåd började inträffa ett kort tag efter denna revolution.

Våldet tog ordentlig fart i slutet på 1980-talet när SSRI-antidepressiva kom, främst Prozac.

14 september 1989 gick Joseph Wesbacker in på sin forna arbetsplats med en väska full av vapen och mejade ner sina forna arbetskamrater, åtta dog inklusive han själv och tolv skadades. Han hade gått på Prozac i en månad men inte varit aggressiv innan.

Under 1990-talet exploderade skolskjutningarna när skolbarnen började få psykdroger. Innan dess kan man knappast hitta något liknande besinningslöst våld. Men det fanns dock vapen tidigare, gott om dem dessutom. Ungarna hade till och med dem till skolan för att visa för kompisarna. Inga skolskjutningar förekom. Och detta är absolut inget försvar för vapen, vi vill verkligen betona det, men de psykiatriska drogerna var och är detonatorn.

KMR har granskat hundratals våldsbrott och så gott som alla sanslösa våldshändelser har föregåtts av psykiatrins droger. Psykofarmaka ökar bevisligen våldsfrekvensen med elva gånger.

http://www.kmrsverige.nu/pressrel_2011_11_11-ju-mer-psykiatri-desto-galnare-blir-samhallet.htm

______________________________________________________________________________

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.

För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu