KMR tackar för sig
KMR har under 45 års verksamhet fått ta emot hundratals officiella erkännande
KMR har medverkat i Mynewsdesk sedan 2005 och publicerat över 700 pressmeddelanden. Detta är det sista pressmeddelandet. Nu går vi över till en annan plattform som passar våra meddelanden bättre, nyhetssajten Via-TT.
Under Almedalsveckan kommer vi även att synas i Visby och dela ut vår medlemstidning ”mänskliga rättigheter”. En digital upplaga på tidningen medföljer detta pressmeddelande som en bilaga.
Under de över 45 år KMR agerat har vi varit i frontlinjen för bevakande av mänskliga rättigheter och reformerandet av psykiatrin. KMR har internationellt sett fått ta emot hundratals officiella erkännande för sin verksamhet vilka pryder väggen i huvudorganisation CCHR. FN:s Special Rapporteur har bekräftat KMR (CCHR) såsom ansvariga för ”många stora reformer”. Allt från avslöjandet av "Siberienlagen", där alla mentalt sjuka skulle slussas till ett gigantiskt reservat i Alaska under 1960-talet i USA (vilket ledde till formandet av CCHR) till avslöjandet av psykiatriska slavläger för tiotusentals svarta i Sydafrika.I Italien, födelseplatsen för ECT, fick KMR till stånd ett förbud för ECT på barn, gravida och äldre.
Moderorganisationen heter Citizens Commission on Human Rights (CCHR) och är belägen i Los Angeles. Idag finns omkring 250 avdelningar i 35 länder.
KMR:s syfte är att reformera mentalvården och verka för patienternas mänskliga rättigheter. Vi vill att psykiatrin skall föras in under lagen. Just nu gör de stora övergrepp världen över. Vi ser även braskande rubriker i Sverige. KMR har internationellt sett anmält många tusen psykiatriker under åren för mycket grova brott, allt från mord, våldtäkter och sexuella övergrepp (i synnerhet) till droglangning och förskingring.
En av KMR:s huvudfrågor är bristen på vetenskaplig grund i psykiatrins diagnossystem. Till skillnad från medicinsk diagnostik som bygger på påvisandet av en orsak, bygger inga psykiatriska diagnoser på ett orsakssamband, utan enbart på en klassificering av beteende. Det innebär att om en psykiater anser att någon beter sig ”annorlunda”, blir hen stämplad som ”sjuk” eller ”störd”. Detta kan inte kallas vetenskapligt. Att psykiatrin själva kallar sina metoder ”evidensbaserade” påverkar uppenbarligen inte slutresultatet – för patienten, endast läkemedelsbolagens slutresultat.
Godtyckligheten i diagnossystemet har öppnat för en stor vidlyftighet i diagnosticerandet, vilket har medfört att en allt större del av befolkningen, i synnerhet barn, idag anses vara psykiskt sjuka och ”i behov” av ”mediciner”.
Psykiatriska ”mediciner” kan aldrig bota eftersom tillståndets orsak (etiologi) aldrig är en avgörande fråga för psykiatrin. Samtliga psykiatriska ”mediciner” är därför inriktade på att dämpa, bedöva, ändra personlighet och perceptioner eller minska de emotionella uttrycken. Beteendemedicinering helt enkelt. Om beteendet dämpas tror psykiatrin att de har botat patienten. Men orsakerna finns naturligtvis kvar. När man slutar med ”medicineringen” blommar problemen upp, mångfaldigt förvärrat av biverkningarna och avtändningen från drogerna, som de egentligen borde kallas.
En annan historisk behandlingslinje har varit att chocka patienter till ”normalitet” eller medgörlighet med allt från överraskningsbad, iskalla bad, snurrstolar, stoppa in patienten i en säck med rödmyror, operera bort alla organ och tänder man kunnat, skära av främre loberna av hjärnan, piska dem, svälta dem, ge dem insulinchocker och elchocker. Dessa metoder kan självfallet inte angripa orsakerna till patienters mentala problem.
Faktum är att dessa tre strategier, att dämpa, chocka och skära bort fortfarande är det enda psykiatrin har att erbjuda, men förpackade på ett annat sätt än tidigare.
Det ovetenskapliga innehållet och de verkningslösa och skadliga behandlingsmetoderna i kombination med de exempellösa tvångsbefogenheter psykiatrin har gentemot medborgarna, i form av tvångsintagning och tvångsbehandling, har utvecklats till en ”dödlig cocktail” för samhället som fått verkningar långt utanför psykiatrins egentliga verksamhetsområde. Det har influerat rättsväsendet, skolan, medicinsk sjukvård, militären, kyrkor, drogrehabilitering och många andra områden på ett negativt sätt.
Om psykiatrin bara var verkningslös, skulle vi inte reagera så kraftigt, men det har visat sig att psykiatrin på lång sikt alltid har en negativ effekt på individen. Och att släppa ut orehabiliterade, neddrogade mentalpatienter i samhället har haft en demoraliserande effekt på hela samhället.
Allra mest i kläm hamnar de psykiatriska patienterna. Psykiatrin har nästan oinskränkt makt över dem, och har dessutom förklarat dem otillräkneliga. Det gör patienterna extra utsatta. De är mer eller mindre rättslösa.
KMR arbetar för att patienter inte skall utsättas för sexuella övergrepp, stölder, förnedring eller fysiska skador i samband med psykiatriska behandlingar.
KMR är dock inte en patientförening i ordets rätta bemärkelse. KMR har syftet att på sikt reformera psykiatrin, och därmed ge patienter mänskliga rättigheter och människor värdiga lösningar på sina problem samt presentera alternativa lösningar.
Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu
Den internationella övervakaren av psykiatrin Kommittén för Mänskliga Rättigheter Box 6039 , 129 06 Hägersten
EndFragment
