Psykiatrin får din omvärld att bli fast på droger (informationshäfte)
I korthet
Med rapportens egna ord (ur dess sammanfattning).
PSYKIATRIN får din omvärld att bli fast på droger Rapport om hur psykiatrin skapar dagens drogkris, och rekommendationer om åtgärder Publicerad av Kommittén för Mänskliga Rättigheter Grundad 1969 VIKTIG INFORMATION till läsaren Den psykiatriska yrkeskåren hävdar att de är ensamma …

PSYKIATRIN
får din omvärld att bli fast på droger
Rapport om hur psykiatrin skapar dagens drogkris, och rekommendationer om åtgärder Publicerad av Kommittén för Mänskliga Rättigheter Grundad 1969
VIKTIG INFORMATION
till läsaren
Den psykiatriska yrkeskåren hävdar att de är ensamma om att ha kunskap om mental hälsa och psykiska ”sjukdomar”. Fakta visar dock på motsatsen:
- PSYKISKA ”STÖRNINGAR” ÄR INTE MEDICINSKA SJUKDOMAR. Inom medicinen existerar strikta kriterier för att man skall få kalla ett tillstånd för en sjukdom - en förutsägbar grupp av symtom och orsak till dessa symtom eller förståelse for deras fysiologi (funktion) måste etableras och bevisas. Frossa och feber är symtom. Malaria och tyfus är sjukdomar. Sjukdomars existens kan påvisas genom objektiva bevis och fysiska tester. Det finns ännu inga psykiska ”sjukdomar” vars medicinska existens har bevisats.
- PSYKIATRIKER SYSSLAR ENBART MED PSYKISKA ”STÖRNINGAR”, INTE MED PÅVISADE SJUKDOMAR. Medan man inom traditionell somatisk medicin ägnar sig åt sjukdomar som malaria, bronkit och hepatit, ägnar sig psykiatri åt ”störningar”. I frånvaro av kända orsaker eller fysiologi kallas en grupp symtom som man har sett hos många olika patienter för en störning eller syndrom. Joseph Glenmullen, psykiatriker vid Harvarduniversitetet, säger att inom psykiatrin, ”är alla diagnoser rätt och slätt syndrom [eller störningar], grupper av symtom som anses vara relaterade till varandra, inte sjukdomar.” Detta har dr Thomas Szasz, professer emeritus i psykiatri, observerat, ”Det existerar inte något blodprov eller annat biologiskt test som kan användas för att konstatera om mentalsjukdom föreligger eller inte, vilket det finns för de flesta kroppsliga sjukdomar.”
- PSYKIATRIN HAR ALDRIG FASTSTÄLLT ORSAKEN TILL NÅGON ”PSYKISK STÖRNING”. Ledande psykiatriska sammanslutningar som t.ex. World Psychiatric Association och National Institute of
Mental Health i USA medger att psykiatriker varken känner till orsaker eller botemedel för någon psykisk störning eller vad deras ”behandlingar” har för specifika effekter på patienterna. De har enbart teorier och motstridiga åsikter om sina diagnoser och metoder, och de saknar vetenskapliga bevis för dem. En tidigare ordförande för World Psychiatric Association konstaterade, ”Den tid då psykiatriker ansåg att de kunde bota de psykiskt sjuka är förbi. I framtiden måste de psykiskt sjuka lära sig att leva med sin sjukdom.”
- TEORIN ATT PSYKISKA STÖRNINGAR BEROR PÅ EN ”KEMISK OBALANS” I HJÄRNAN ÄR EN OBEVISAD ÅSIKT, INTE ETT FAKTUM. En rådande psykiatrisk teori (och förklaring till att personlighetsförändrande droger säljs) är att psykiska störningar är ett resultat av en kemisk obalans i hjärnan. Som med psykiatrins övriga teorier finns det inga biologiska eller andra bevis som stödjer detta. Elliot Valenstein, fil. dr, representant for en stor och aktiv grupp av medicinska och biokemiska experter och författare till boken Blaming the Brain säger. ”Det finns inga tillgängliga tester för att bestämma det kemiska tillståndet hos en levande persons hjärna.”
- ORSAKERNA TILL PROBLEM I LIVET FINNS INTE I HJÄRNAN. Människor har problem och upprördheter i livet som kan leda till psykiska problem, vilka ibland kan vara mycket allvarliga. Men att säga att problemen kommer sig av obotliga ”hjärnsjukdomar” som bara kan lindras med farliga piller är oärligt, skadligt och leder ofta till döden. Sådana droger är ofta starkare än narkotika och kan leda till att människor tar till våld eller begår självmord. De döljer de verkliga orsakerna till problemen och gör individen mindre kapabel och hindrar därmed möjligheterna till verkligt tillfrisknande och framtidstro.

INNEHÅLL
Inledning: En drogad och farlig omvärld ............................2 Kapitel ett: Att langa droger som ”mediciner”....................5 Kapitel två: Bedrägliga diagnoser ........................9
Kapitel tre: Bedrägeriet med ”inlärningsstörningar” ............13 Kapitel fyra: Ett bättre sätt..................................17
Rekommendationer ........................19
Kommittén för Mänskliga Rättigheter ....................20
®
INLEDNING
Vilken är en av de mest destruktiva företeelserna i dagens värld?
Om du svarade ”droger” så delar du uppfattning med majoriteten människor. En nyligen genomförd internationell undersökning visade att illegala droger och det de för med sig i form av våld och kriminalitet ansågs vara ett av de största hoten mot barnen och samhället.
Få människor inser dock att illegala droger bara är en del av problemet idag. Under de senaste 40-50 åren har vi kunnat se en förändrad attityd till en annan typ av droger, nämligen av läkare ordinerade psykiatriska droger. Tidigare var den här sortens medel avsedda för psykiskt störda personer, men idag är det inte svårt att hitta någon – en familjemedlem, en vän eller granne – som har blivit ordinerad en personlighetsförändrande drog. För många människor har de här medlen blivit en så viktig beståndsdel av livet, att de omöjligen kan tänka sig ”ett liv utan droger”.
Idag skrivs droger ut till allt från inlärnings- och uppförandeproblem till sängvätning, aggressivitet, ungdomsbrottslighet, kriminalitet, drogberoende och rökning samt för olika rädslor och problem som drabbar äldre människor. Från vaggan till graven blir vi bombarderade med information som skall förmå oss att ta till denna ”kemiska lösning”.
Det är sedan inte förvånande att statistik från olika delar av världen visar en snabb ökning av människor i olika åldersgrupper, från barn till äldre, som är tungt beroende av dessa droger i sina dagliga liv. År 2002 såldes antidepressiva medel för 19,5 miljarder dollar. Försäljningen av antipsykotiska preparat har nått över 12 miljarder dollar.
”Psykiatriker [har] sett till att allt fler människor …blivit lurade att tro att den ‘senaste och bästa’ psykiatriska drogen är lösningen på livets vardagliga svårigheter och utmaningar.”
Författarna Richard Hughes och Robert Brewin varnade i sin bok The Tranquilizing of America: att även om personlighetsförändrande droger verkar ”ta udden av oro, smärta och stress, tar de också udden av livet själv… dessa piller bedövar inte bara smärtan, utan hela sinnet.” Faktum är att en grundlig undersökning avslöjar att ingen av dessa droger botar någonting, samtliga har fruktansvärda biverkningar, och på grund av deras beroendeframkallande och personlighetsförändrande egenskaper kan samtliga ödelägga en människas liv.
— Jan Eastgate
Betänk även det faktum att terrorister har använt personlighetsförändrande droger för att hjärntvätta unga män till att bli självmordsbombare.
Dessutom används åtminstone 250 000 barn, vissa så unga som sju år, för terrorism och revolutionära aktiviteter och ges amfetaminer och lugnande medel för att gå på flera dagar långa ”mordpartyn”. Och ändå är dessa droger de samma som psykiatriker skriver ut till barn som har problem med ”inlärning” eller ”uppförande”.
Att förstå samhällets skenande användning av psykiatriska droger är nu viktigare än någonsin.
Hur kunde miljontals människor bli fast på så skadliga droger? Vi behöver titta tidigare i utvecklingen.
Innan man blir fast på de psykiatriska drogerna måste man övertygas om att de behövs för att man ska klara av livet. Det främsta försäljningsverktyget som användes var ett påhittat diagnostiskt system, det amerikanska psykiatrikersällskapets Diagnostisk och statistisk handbok för mentala störningar (DSM-IV) och kapitlet för mentala störningar i den europeiska Internationell klassificering av sjukdomar, (ICD). Från den tidpunkt när diagnosen väl är ställd och ”medicinen” utskriven är det drogen och dess skadliga egenskaper som styr föreställningen.
Genom att sprida bedrägeriet med diagnoser på bred front, har psykiatriker sett till att allt fler människor som inte har några allvarliga psykiska problem, eller problem överhuvudtaget, blivit lurade att tro att den ”senaste och bästa” psykiatriska drogen är lösningen på livets vardagliga svårigheter och utmaningar.
Vare sig du är lagstiftare, förälder till barn i skolåldern, lärare, arbetsgivare eller anställd, egnahemsägare eller bara samhällsmedlem är denna publikation mycket viktig läsning för dig.

Att vi misslyckas i kriget mot drogerna beror delvis på att vi inte har lyckats sätta stopp för den skadligaste av alla droglangare i vårt samhälle.
Här redovisas hur dagens psykiatriker arbetar – hur de förleder och hur de ödelägger din omvärld med droger.
Vänligen,
Jan Eastgate Internationell ordförande Kommittén för Mänskliga Rättigheter
INLEDNING En drogad och farlig omvärld
VIKTIGA FAKTA
- Psykiatriker har fört in sina droger i skolor, på vårdhem, på drogrehabiliteringscentrer och i fängelser som en patentlösning på det nutida livets påfrestningar.
- Det är nu känt att antidepressiva SSRI-preparat (Selective Serotonin Reuptake Inhibitor – selektiva serotoninåterupptagningshämmare) kan orsaka neurologiska störningar som vanställande tics (ofrivilliga ryckningar), i ansiktet och på övriga kroppen.¹ 60 procent av dem som tar dessa medel upplever sexuell oförmåga.

- De senaste antipsykotiska drogerna kan orsaka andningsstillestånd, hjärtattacker, diabetes och inflammation i bukspottskörteln.
- Mer än 100 miljoner recept på antidepressiva medel skrevs ut år 2002, med ett försäljningsvärde på mer än 19,5 miljarder dollar. Försäljningen av antipsykotiska droger uppgår nu till 12 miljarder dollar per år.
- Trots de förödande biverkningarna är i Frankrike en av sju ordinerade mediciner som täcks av någon försäkring en personlighetsförändrande drog och mer än 50 procent av de arbetslösa – 1,8 miljoner människor – tar sådana droger.²
KAPITEL ETT Att langa droger som ”mediciner”
Det som hänt med utbildningen av psykiatriker och den roll de har, är att de blivit lagliga droglangare. De har… glömt bort hur man sitter ned och talar med patienter om deras problem.”
- Walter Afield, psykiatriker. För femtio år sedan visste människor att en drog var en av två saker: ett preparat som skrevs ut av läkare för att behandla en fysisk sjukdom, med andra ord, en medicin, eller en illegal substans med den karaktäristiska egenskapen att den orsakade tillvänjning och beroende, och att den kunde leda till en märkbar förändring i en persons medvetande – som ”gatudrogerna” heroin och opium.
De flesta människor vet att illegala droger tillhör samhällets värsta plågoris, och för med sig brott och missförhållanden. Under de senaste årtiondena har en ny typ av droger dykt upp. Dessa droger har blivit en så viktig beståndsdel i många människors liv att de inte kan föreställa sig att leva en enda dag utan dem.
Psykiatriker har fört in dem i skolor, på vårdhem, på drogrehabiliteringscentrer och i fängelser som en patentlösning på det nutida livets påfrestningar. Drogerna sägs ”hjälpa” mot allt från viktproblem, matematiksvårigheter och läs- och skrivsvårigheter, till sviktande självförtroende, ångest, sömnproblem och smärre vardagsbekymmer.
Medan man vanligtvis behandlar, förebygger och botar sjukdomar eller förbättrar hälsan med mediciner, så undertrycker psykiatriska ”mediciner” i bästa fall symptom – symptom som återkommer så snart drogen har gått ur kroppen. Liksom illegala droger ger de inget annat än tillfällig flykt från livets problem.
Men psykiatriska droger är starkt vanebildande och beroendeframkallande. Avvänjning från dem kan vara långt värre än den från illegala droger. Kanske är det tydligaste beviset på likheterna mellan psykiatriska och illegala droger det faktum att beroendet av psykiatriska droger i många delar av världen är ett nästan lika stort problem som det som skapats av illegala sådana.
Hur kunde det bli så här? Hur har så farliga droger, som för med sig så många problem, kunnat spridas och bli accepterade så snabbt?
PSYKIATRISKA DROGER
En historia av svek

D
Amphetamine
e psykiatriska drogernas historia är en enda lång följd av påstått ”mirakulösa” nya preparat som alla senare har visat sig vara skadliga, ja till och med dödliga.
perversioner och alkoholism. Information om dess effekter som panikångest, vanföreställningar, förvirring, personlighetsförändringar och fosterskador, hemlighölls.
1950-talet:
Ecstasy togs ursprungligen fram i Tyskland 1914 som aptitdämpare och användes som komplement till psykoterapi. Idag är det en av de farligaste illegala drogerna.
1950-talet:
Forskare som år 1942 arbetade i ett laboratorium i det av nazisterna ockuperade Paris upptäckte phenothiazin (ett gulaktigt ämne som användes som färgämne och som insektsdödande medel), som har dämpande effekt på det centrala nervsystemet. Under 1950-talet marknadsfördes ämnet under olika namn som Klorpromasin, Largactil och Thorazin. Det var först 1972 som patienter varnades för dess skadliga effekter, som omfattar kroniska skador på kroppens nerver och dödliga toxiska reaktioner, som har orsakat cirka 100 000 dödsfall bara i USA. Antalet dödsfall i andra länder är inte känt.
Tidigt 1900-tal: 1957:
Barbiturater, som är lugnande, sövande ”mediciner”, introducerades för att kontrollera patienters beteende. År 1978 föreslog Bureau of Narcotics and Dangerous Drugs i USA att man skulle införa restriktioner i förskrivningen av barbiturater eftersom ”de är farligare än heroin”.
1930-talet:
Amfetamin användes som antidepressivt preparat och sades inte skapa ”några allvarliga reaktioner”. Sanningen var att fall av beroende och amfetaminpsykos rapporterades nästan omedelbart men rapporterna hindrades från att nå konsumenterna.
LSD utvecklades ursprungligen som ett andnings- och cirkulationsstimulerande medel; det övertogs 1950 av psykiatrin som ”botemedel” för allt från schizofreni till kriminalitet, sexuella
MAOI-preparat (Monoamine oxidase inhibitors), som ursprungligen utvecklades för att behandla tuberkulos, men som drogs bort från marknaden eftersom det orsakade hepatit, användes som antidepressivt preparat. Vissa livsmedel och drycker, som t.ex. ost, kaffe och vin, samverkade med drogen och kunde framkalla livshotande blodtrycksförändringar. År 1958 utvecklades ett långtids-
ÖKANDE FÖRSÄLJNING: De används bara för att ”behandla” och botar aldrig – försäljningen av personlighetsförändrande psykiatriska droger fortsätter att öka.
I miljarder dollar
I miljarder dollar
verkande tricykliskt antidepressivt medel som alternativ, men det orsakade sömnighet, dåsighet, svårigheter att tänka, huvudvärk och viktökning.
1960-talet:
”Lättare lugnande medel”, eller benzodiazepiner, blev kända som ”mammas lilla hjälpreda” på grund av det stora antalet kvinnor som fick dem. Allmänheten fick aldrig reda på att preparaten kunde framkalla beroende inom loppet av några veckors användning.
1960-talet:
Ritalina (metylfenidat), som är ett kokainliknande ämne, introducerades för att komma till rätta med beteendeproblem och ”hyperaktivitet” hos barn. Det användes ursprungligen till att häva medvetslöshet orsakad av barbiturater. År 1971 klassificerades Ritalina i samma grupp som morfin, kokain och opium.
1980- och 1990-talen:
Antidepressiva medel (SSRI-preparat) marknadsfördes som ett ”specialdesignat medicinskt vapen” bokstavligt talat fritt från biverkningar. Fjorton år senare varnas allmänheten. Medlen kan ge biverkningar i form av neurologiska störningar, inklusive vanställande tics (som tyder på hjärnskada). De kan orsaka självmord och våldshandlingar.
1990-talet:
”Atypiska” (nya) neuroleptiska droger hyllades som ett ”genombrott” i behandlingen av schizofreni, trots att studier på 1960-talet visade att ett av dessa preparat kunde ge andningsstillestånd och hjärtinfarkter. Det har också visat sig att dessa droger kan ge diabetes och inflammation i bukspottkörteln.
Idag:
Minst 17 miljoner människor världen över får idag olika lugnande medel, och enligt författarinnan Beverly Eakman har ”antalet personer i de västeuropeiska länderna som är fast på lugnande och antidepressiva medel nått epidemiska proportioner.”3 I Spanien har försäljningen av antidepressiva medel trefaldigats sedan år 2000 och försäljningen av medel mot ängslan har fyrfaldigats.4 I Storbritannien upptäckte man år 2004 att ett SSRI-preparat konsumerades i så stora mängder att spår av det nu finns i landets dricksvatten. Medlen passerar genom avloppsnätet och kommer tillbaka i dricksvattnet. Miljötalesmannen och parlamentarikern Norman Baker sade: ”Det här ser ut som ett fall av dold massmedicinering av en intet ont anande allmänhet och är potentiellt en mycket oroande hälsofråga.” 5 Samtidigt plågas världen av massiva sociala problem,som inkluderar ökat drogmissbruk och våld.

ATT MARKNADSFÖRA SKADOR MED FÖRTJÄNST:
Negativ publicitet för psykiatriska droger har genom historien bemötts med artiklar och annonser i medicinska tidskrifter som rutinmässigt överdrev drogernas förtjänster, medan deras många risker grovt ignorerades. När det gäller antipsykotiska medel har man ignorerat riskerna för bl.a. Parkinsons sjukdom, permanenta skador på nervsystemet, och till och med för dödsfall.
- Psykiatriker omdefinierade inlärnings- och beteendeproblem som ”störningar” i avsikt att kunna få ut försäkringspengar. De bestämmer bokstavligt talat genom omröstning vad som skall inkluderas i deras Diagnostisk och statistisk handbok för mentala störningar (DSM).
- I april 2003 sade psykiatrikern Paul Genova i en artikel kallad ”Dump the DSM” (”Skrota DSM”) i Psychiatric Times att psykiatrin styrs av ett diagnostiskt system ”som får de andra medicinska specialiteterna att skratta”.
- Bruce Levine, författare till Commonsense Rebellion säger att ”…Inga biokemiska, neurologiska eller genetiska markörer har hittats för uppmärksamhetsstörning, trotsstörning, depression, schizofreni, ångest, tvångsmässig alkoholkonsumtion, drogmissbruk, hetsätning, spelmissbruk eller någon annan s.k. psykisk sjukdom, åkomma eller störning.”⁶

- Psykiatriker M. Douglas Mar konstaterar: ”Det finns inga vetenskapliga bevis som berättigar detta [att med hjärnmätningar försöka ställa psykiatriska diagnoser].”⁷
- Sydney Walker III, neurolog, psykiatriker och författare till A Dose of Sanity säger att DSM ”har medfört att miljoner människor får droger helt utan anledning…”⁸
KAPITEL TVÅ
Bedrägliga diagnoser
Det kanske kan tyckas självklart, men för att en läkare skall kunna skriva ut en medicin måste det finnas någon slags överenskommen diagnos, någon norm för hur man skall gå tillväga, vilket också inbegriper fysiska symptom enligt vissa överenskomna kriterier. Detta är inte fallet inom psykiatrin.
Joseph Glenmullen på Harvard Medical School förklarar: ”Inom medicinen existerar strikta kriterier för att man skall få kalla ett tillstånd en sjukdom. I tillägg till en förutsägbar samling symptom måste orsaken till symptomen eller en förståelse för deras fysiologi [funktion] fastställas. Denna kunskap stärker diagnosen till en nivå av erkänd sjukdom. Så är t.ex. ’feber’ inte en sjukdom, den är enbart ett symptom. I frånvaro av kända fysiologiska orsaker kallas en bestämd samling symptom, som kan iakttas hos många olika patienter, ett syndrom, inte en sjukdom.”9 Inom psykiatrin ”har vi ännu inga bevis för de fysiologiska orsakerna till någon psykiatrisk diagnos… Diagnoserna kallas ’störningar’ eftersom ingen av dem utgör en fastställd sjukdom.”¹⁰ I och med utarbetandet av den sjätte upplagan av WHO:s Internationell klassificering av sjukdomar (ICD) 1948, som inkluderade psykiska störningar (som sjukdomar) för första gången, och publiceringen av det amerikanska psykiatrikersällskapets Diagnostisk och statistisk handbok för mentala störningar (DSM) i USA, år 1952, fick man vad som skulle kunna kallas ett diagnostiskt system.
1952 års upplaga av DSM innehöll 112 psykiska störningar. Den tredje upplagan, DSM-III, som utgavs 1980 räknade upp ytterligare 112 störningar, vilket innebar totalt 224. Till avdelningen för spädbarn, barndom och ungdom lades 32 nya störningar, bland dem ADD (attention deficit disorder), uppförandestörning, läsutvecklingsstörning, matematikutvecklingsstörning och språkutvecklingsstörning. År 1994 hade antalet psykiska störningar vuxit till 374 i DSM-IV.
Trots all sin tekniska anspråksfullhet har DSM aldrig givits en vetenskaplig kvalitetsstämpel av någon annan yrkesgrupp än psykiatrikerna själva.
Skälet till detta är väldigt enkelt. ❚I DSM-II kan man läsa: ”Även om de verkligen försökte kunde kommittén [i det amerikanska psykiatrikersällskapet] inte bli överens om vad denna störning [schizofreni] är, de kunde bara komma överens om vad de skulle kalla den.” Thomas Szasz, professor emeritus i psykiatri, säger att schizofreni är ”så vagt definierat att det i själva verket kommit att bli ett
DSM är ett ”arrogant bedrägeri ... att på något sätt låtsas att det här är ett vetenskapligt uttalande … gör skada på vår kultur...”
— Ron Leifer, psykiatriker, New York

Psykiatrins ekonomiska taktik
UPPFINN FLER “PSYKISKA SJUKDOMAR”
1949— National Institute of Mental Health (NIMH) inrättas.
1952— Diagnostisk och statistisk handbok för mentala störningar publiceras - DSM-I upptar 112 psykiska störningar.
1963 — En ny lag om mentalhälsovård antas.
1968 — DSM-II upptar 163 psykiska störningar.
1980 — DSM-III upptar
terade det hela: ”De säger: ’…även om den här handboken klassificerar psykiska störningar… så finns det ingen definition som adekvat specificerar exakta gränser för begreppet…’. Sedan ger de
300 224 psykiska störningar. en 125 ord lång defi-
nition på psykisk störning, som ska lösa allt runt den känsliga frågan var avvikelse slutar och störning börjar. Det gör den inte.”
För att uttrycka det på ett annat sätt: även om personer
200 lider av psykiska
Finansiering från NIMH i dollar
problem så finns det inga bevis för att någon av psykiatrins psykiska ”sjukdomar” existerar överhuvudtaget; de existerar för att psykiatrikerna säger att de existerar.
Men hur kommer en ”störning” med i DSM? En ”störning” godkänns som sådan via en konsensusprocess, där ”experter” röstar genom handuppräckning, där nyckelfrågan är: ”Anser du att detta är en störning, ’ja’ eller ’nej’?” Denna ovetenskapliga procedur har föranlett psykiatriker Al Parides att kalla DSM för ”ett mästerstycke för politisk styrning”. Han sade även att ”vad de [psykiatrikerna] har gjort är att de omvandlat många problem, som inte har påvisbara biologiska orsaker, till medicinska problem”.12
IDAG - Nya psykiska störningar uppfinns och läggs till listan.
begrepp som den som talar ofta tar till om beteenden han ogillar”.
- Psykiatrikerna själva satte sitt finger på detta i introduktionen till DSM-III: ”För de flesta av DSM-III-störningarna… är etiologin [orsaken] okänd. En mängd teorier har förts fram, understödda av bevis som inte alltid varit så övertygande, för att förklara hur dessa störningar uppkommer.”
- Psykiatrikern Matthew Dumont kommen- KAPITEL TVÅ Bedrägliga diagnoser
Det är självklart att människor kan ha allvarliga psykiska problem och kan behöva hjälp.
Men, varnar professorerna Herb Kutchins och Stuart A. Kirk, i Making Us Crazy: ”Allmänheten kan invaggas i falsk trygghet av en diagnostisk handbok som målar upp illusionen att svårigheter, brutalitet och smärta i deras liv och omgivning kan förklaras av en psykiatrisk etikett och utplånas av ett piller. Visst är det så att vi alla har mängder av problem och att det finns myriader av olika sätt vi tar till… för att klara av dem. Men skulle livet kunna vara annorlunda? Alltför ofta har den psykiatriska bibeln gjort oss galna – när vi helt enkelt är mänskliga.”
SKRÄPVETENSKAP Enligt en internationell omröstning genomförd i England 2001 av experter på psykisk hälsa var DSM-IV en av de 10 värsta psykiatriska skrifterna under förra årtusendet. DSM kritiserades för att den reducerar psykiatrin till en checklista: ”Om du inte återfinns i DSM-IV är du inte sjuk. Den har blivit ett monster, som man tappat kontrollen över.”¹³ Psykiatrikern Paul Genova sade i en artikel i Psychiatric Times april 2003 med titeln ”Dump the DSM” att psykiatrins tillämpning styrs av ett diagnossystem som får ”de andra medicinska specialiteterna att skratta”.
Edward Shorter, författare till A History of Psychiatry säger: ”I stället för att styra in i den fina vetenskapsvärlden verkar ’DSM-psykiatrin’ snarare ha styrt rakt ut i öknen.”
Sydney Walker III, neurolog, psykiatriker och författare till A Dose of Sanity säger att DSM ”har medfört att miljoner människor får droger helt utan anledning…”¹⁴ Carl Elliot, bioetiker vid universitetet i Minnesota konstaterade: ”Man säljer mediciner genom att sälja psykiska sjukdomar.”¹⁵ I DSM har psykiatrin en ständigt växande lista över psykiska störningar - och för alla finns det en ”passande” psykiatrisk drog.

PSYKIATRISKA DROGER
Lögnen om den kemiska obalansen
”Det finns ingen biologisk obalans. När människor kommer till mig och säger: ’Jag har en kemisk obalans’, så säger jag ’Visa mig dina labbresultat’. Det finns inga sådana labbtester.” — Dr Ron Leifer, psykiatriker, New York
Väl ansedda läkare är överens om det måste finnas påvisbara, objektiva, fysiska avvikelser som kan bestämmas via undersökningar som t.ex. blodprov, urinprov, röntgen, hjärnscanning eller vävnadsprov, för att en sjukdom skall kunna diagnostiseras och behandlas. Det är överenskommelsen inom olika medicinska professioner att det, i motsats till vad psykiatrikerna hävdar, inte finns några vetenskapliga bevis för att ”psykiska störningar” är ”störningar i hjärnan”, eller att kemiska obalanser i hjärnan skulle vara orsaken.
I sin bok Blaming The Brain (1998), skrev biopsykologen Elliot S. Valenstein: ”I motsats till vad som hävdas har inget biokemiskt, anatomiskt eller funktionellt fel hittats, som visar att hjärnan hos en mentalpatient är annorlunda.” Han sade också att den teorin hålls vid liv eftersom den är ”användbar när det gäller att lansera behandling med droger”.¹⁶ År 2001 skrev Ty C. Colbert, författare till boken Rape of the Soul: How the Chemical Imbalance Model of Modern Psychiatry has Failed its Patients: ”Vi vet att idén med kemisk obalans vid psykiska sjukdomar aldrig har bevisats vetenskapligt.”¹⁷ År 2003 varnade den australiske psykologen Philip Owen: ”Man hävdar ständigt att drogerna rättar till kemiska obalanser i hjärnan. Detta är felaktigt. Det är fortfarande inte möjligt att mäta den exakta nivån av transmittorsubstans i specifika synapser [det ställe där impulser passerar från en nervcell till en annan]. Hur kan det då vara möjligt att hävda att dessa kemiska obalanser existerar?”
HJÄRNTEORIER – RENA BLUFFEN:
Hjärnan har, i oräkneliga illustrationer i populärtidskrifter, dissekerats och etiketterats och analyserats varvid allmänheten har överösts med den senaste teorin om vad som är fel med hjärnan. Vad som saknas, liksom med all psykiatrisk teori, är vetenskapliga fakta. Som dr Elliot Valenstein förklarade: ”Det finns inga tillgängliga tester för att mäta den kemiska statusen hos en levande människas hjärna.”

vi kan anta att den här diagnosen passar in på alla barn.”

Sydney Walker III. ”Det är fråga
av läkare som inte har någon idé om vad som verkligen är
KAPITEL TRE
Bedrägeriet med ”inlärningsstörningar”
Utskrivningen av personlighetsförändrande droger till barn har i dagens värld nått en mycket hög nivå – så hög att det i vissa länder är svårt att ens hitta familjer eller lärare som inte på något sätt påverkats av situationen.
Föräldrarna till de miljoner barn som nu får dessa droger fick snabba svar av ”trovärdiga rådgivare” på sina frågor om det behövdes ”medicinering”. Vanligtvis har en psykolog eller psykiatriker berättat för föräldrarna att deras barn lider av en störning som påverkar hans eller hennes förmåga att lära sig – en så kallad ’inlärningsstörning’. ”Störningen” kallas också ADD (Attention Deficit Disorder), eller vanligare ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder). I Sverige pratar psykiatriker också ofta om DAMP (Deficits in Attention, Motor Control and Perception).
Föräldrarna fick helt säkert veta att det rörde sig om ett känt medicinskt problem som kräver långvarig behandling med receptbelagd medicin. Eftersom föräldrarna ville sina barns bästa, och verkligen trodde på rådgivarna, gick de med på att barnen behandlades med droger – det var ju trots allt den bästa lösningen. Men, som många föräldrar till slut bittert tvingats konstatera: Det värsta man kan göra är att ignorera sin intuitiva känsla för vad som är rätt och underkasta sig den psykiatriska propagandan.
Vad är fakta? Det finns många risker förbundna med förskrivningen av personlighetsförändrande droger för s.k. inlärningsstörningar och beteenderubbningar. Här följer en del av dem:
- Den amerikanska narkotikamyndigheten (DEA) hävdar att den vanligaste drogen som används för att behandla ”ADHD” kan leda till beroende och att ”psykotiska episoder, våld- samt uppförande och bisarra manér har rapporterats”.²¹
”Dessa droger gör barnen mer lätthanterliga, de gör dem inte nödvändigtvis friskare. ADHD är en företeelse, inte en ’hjärnsjukdom’. Eftersom ADHD-diagnosen är ett bedrägeri, spelar det ingen roll om en drog ’fungerar’. Barn tvingas ta droger som är starkare än kokain för en sjukdom som fortfarande inte har bevisats existera.” — Beverly Eakman, författare, ordförande i National Education Consortium, 2004.
❚I en studie från 2001 och publicerad i Journal of the American Medical Association fann man att denna drog var starkare än kokain.²²
- På ställen där barn och ungdomar finns går de under namn som ”Vitamin R”, ”R-boll” och ” f a t t i g m a n s k o k a i n ” . Drogerna missbrukas genom att man endera ”snortar” eller injicerar dem.
- Självmord är ett alltför vanligt resultat av att försöka sluta med denna och andra amfetaminliknande droger.²³
- Undersökningar visar att barn som får amfeta- min eller andra personlighetsförändrande droger inte Barn som får dessa klarar sig bättre i olika skolämnen.²⁴ droger misslyckas i lika många ämnen och hoppar av skolan lika ofta som barn som inte får dessa droger.

”Ett barn som träffar en DSM-orienterad läkare kan nästan vara helt säker på att förses med en psykiatrisk etikett och ett recept, även om barnet mår bra. Detta sätt att stämpla snart sagt vem som helst som psykiskt sjuk är en allvarlig fara för friska barn, därför att nästan alla barn uppvisar tillräckligt många symptom för att få en DSM-etikett och en drog.”
— Dr Sydney Walker III, psykiatriker, neurolog, författare till A Dose of Sanity
- Psykiatriker vilseleder genom att hävda att ADHD kräver ”medicinering” på samma sätt som diabetes kräver insulin. Men läkaren Mary Ann Block, författare till No More ADHD, håller inte alls med: ”Låt mig klargöra det här. ADHD är inte som diabetes och Ritalina är inte som insulin. Diabetes är ett verkligt medicinskt tillstånd som kan diagnostiseras objektivt. ADHD är en påhittad etikett som inte kan identifieras på ett objektivt och giltigt sätt med några metoder alls. Insulin är ett naturligt hormon som produceras av kroppen och som är livsviktigt. Ritalina är ett kemiskt amfetaminderivat, som inte är nödvändigt. Diabetes beror på insulinbrist. Uppmärksamhets- och uppförandeproblem beror inte på brist på Ritalina.”
- Psykologen Ty C. Colbert säger att ”när uppförande betraktas som patologiskt kommer läkare att ordinera droger med förevändningen att man behöver häva en kemisk obalans. Det finns ingen sådan obalans och det enda drogerna gör är att de att hindrar hjärnans kapacitet.” Ritalina hämmar blodflödet till hjärnan, säger han. ”Blodflödet levererar den nödvändiga energin (glukos) till hjärnan. Hjärnan kan inte fungera utan denna. Man har sett att flera barn som tar Ritalina (eller annan stimulantia) uppträder som robotar.”25
- I sin bok The Wildest Colts Make the Best Horses, skriver John Breeding, Ph. D: ”Inte ens de mest glödande Ritalina/ADHD-entusiasterna hittar några långsiktiga positiva resultat vid sina genomgångar av den forskning som gjorts. På kort sikt finns det bara ett resultat – barn som anpassar sig till den rådande ordningen i klassrummet.”
ADHD är inte en ”sjukdom”
Det finns inga objektiva vetenskapliga kriterier som bevisar att ADHD finns, men en uppräkning av dess symptom säger en hel del. Enligt DSM innefattar symptomen vid ADHD följande: ”är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbete, yrkesliv eller andra aktiviteter”; ”har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar”; ”verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal”; ”misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter”; ”har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter…”; ”har ofta svårt att vara stilla med händer
KAPITEL TRE Bedrägeriet med ” inlärningsstörningar ”
”Om det inte finns ett giltigt test som verifierar förekomsten av ADHD, inga data som bevisar att ADHD är en hjärnstörning, inga långtidsstudier av [de psykiatriska] drogernas effekter, och om drogerna inte förbättrar skolresultaten eller de sociala färdigheterna, och de dessutom kan orsaka tvångsmässigt beteende, känslostörningar och leda till illegalt narkotikamissbruk, varför i hela världen stämplas då miljontals barn, tonåringar och vuxna med ADHD och ges dessa droger?”
— Dr Mary Ann Block, författare till No More ADHD
eller fötter eller kan inte sitta still”; ”springer ofta omkring, klänger eller klättrar mer än vad som anses lämpligt för situationen”; ”har ofta svårt att leka eller utöva fritidsaktiviteter lugnt och stilla”; ”verkar ofta vara ’på språng’”.
- År 1998 arrangerade National Institute of Health i USA en expertkonferens, ”Konsensuskonferensen för diagnostisering och behandling av ADHD”. Man kom till slutsatsen: ”Vi har inte något oberoende, giltigt test för ADHD; det finns inga data som indikerar att ADHD orsakas av en störning i hjärnan… och slutligen, efter åratal av klinisk forskning och erfarenheter av ADHD, är vår kunskap om orsaken eller orsakerna till ADHD fortfarande grundad på hypoteser.”²⁶
- Sommaren 2004 ställdes psykiatriker Christopher Gillberg inför ett domstolsutslag. Domen ålade honom att lämna ut forskningsmaterialet som skulle bevisa existensen av DAMP. Gillbergs medarbetare valde då att förstöra materialet på 100 000 sidor. Gillberg som förstås hävdar att DAMP existerar kommer nu inte att behöva få sina ”forskningsresultat” granskade .²⁷
- Dr Walker säger: ”Ett barn som träffar en DSM-orienterad läkare kan nästan vara helt säker på att förses med en psykiatrisk etikett och ett recept, även om barnet mår bra. Detta sätt att stämpla snart sagt vem som helst som psykiskt sjuk är en allvarlig fara för friska barn, därför att nästan alla barn uppvisar tillräckligt många symptom för att få en DSM-etikett och en drog.”
- Läkaren Block är entydig: ”Om det inte finns ett giltigt test som verifierar förekomsten av ADHD, inga data som bevisar att ADHD är en hjärnstörning, inga långtidsstudier av [de psykiatriska] drogernas effekter, och om drogerna inte förbättrar skolresultaten eller de sociala färdigheterna, och de dessutom kan orsaka tvångsmässigt beteende, känslostörningar och leda till illegalt narkotikamissbruk, varför i hela världen stämplas då miljontals barn, tonåringar och vuxna med ADHD och ges dessa droger?”

- Hyperaktivitet är inte en sjukdom”, skrev dr Walker. ”Det är fråga om ett bedrägeri som begås av läkare som inte har någon idé om vad som verkligen är fel med dessa barn.”
Dagens drogade kultur Idag går mer än åtta miljoner amerikanska barn på psykiatriska personlighetsförändrande droger. I Australien ökade förskrivningen av centralstimulerande droger (t.ex. amfetamin) 34-faldigt under de senaste två decennierna. I Mexiko ökade försäljningen av en centralstimulerande drog åttafaldigt mellan åren 1993 och 2001. Europarådets parlamentariska församling rapporterade att under år 2000 hade Schweiz, Island, Holland, Storbritannien, Tyskland, Belgien och Luxemburg den högsta konsumtionen av metylfenidat (Ritalina). I Storbritannien ökade förskrivningen av centralstimulantia till barn 92 gånger mellan 1992 och 2000. Från Spanien rapporteras om en stadig årlig ökning av Ritalinakonsumtionen på åtta procent åren 1992 till 2001.
År 2003 gick brittiska läkemedelsverket ut med restriktioner för förskrivning av SSRI-preparat (som Seroxat, Zoloft och Efexor) till barn och ungdomar under 18 år p.g.a. självmordsrisken. År 2004 gick FDA (Food and Drug Administration) i USA ut med en liknande varning liksom myndigheterna också gjort i Australien, Kanada och i olika europeiska länder. Under en tioårsperiod tog FDA emot fler rapporter om att folk lagts in på sjukhus, om dödsfall och om andra allvarliga biverkningar angående ett av dessa preparat än man gjort för något annat preparat fram till dess.²⁸
- Psykiatriska droger kan bara kemiskt maskera problem och symptom, de kan inte och kommer aldrig att kunna lösa problem.
- Allergier, undernäring, blyförgiftning, kvicksilverförgiftning och hög sockerkonsumtion kan framkalla de symptom som tillskrivs ADHD.

- Brist på motion, hormonella störningar som t.ex. diabetes, sköldkörtelproblem, dålig funktion i binjurarna, samt livsmedelsallergier, sömnrubbningar, infektioner, problem med hjärtat, lungsjukdomar, kronisk smärta, och även en del psykiatriska droger framkallar ”depression”.
- Lågt blodsocker, allergier, koffein-intolerans, sköldkörtelproblem, B-vitaminbrist och hög halt av koppar i blodet kan orsaka manifestationer av ”bipolär störning”.²⁹
- Vägen mot en verklig lösning på psykiska problem börjar inte med en psykiatrisk symptomchecklista; den börjar i stället ofta med att en icke-psykiatrisk läkare utför en grundlig fysisk undersökning.
KAPITEL FYRA
Ett bättre sätt
Det finns en oerhörd mängd problem med en ofantlig komplexitet som härstammar från vårt missriktade förtroende för psykiatriker, deras diagnostiska charader och deras personlighetsförändrande droger. Enskilda människor världen över har redan åsamkats ofantliga skador. Oavsett var psykiatriker är verksamma så leder det till att omgivningen blir farligare, mer oordnad och mer förvirrad.
Psykiatrin, med dess diagnoser och droger är aldrig en lösning, trots att man kan frestas att tro det när man omges av livsproblem, som ibland kan kännas helt överväldigande. Men drogerna kan bara dölja problemen och symptomen på kemisk väg, de är inte och kommer aldrig att vara en verklig lösning. När de väl har slutat verka finns det ursprungliga problemet där igen. De är med andra ord inte alls en lösning på eller ett botemedel för livets problem.
Samtidigt finns det många säkra och fungerande alternativ, lösningar som psykiatriker vägrar att erkänna.
”När en person fortsätter att vara deprimerad trots normala ansträngningar att lösa problemet finns det anledning att misstänka fysiska orsaker till depressionen”, skriver en grupp för alternativ mentalhälsovård på sin webbsida. Den anger flera tänkbara fysiska orsaker: Näringsbrist, för lite motion, hormonella störningar (som sköldkörtelproblem, dålig funktion i binjurarna, diabetes), lågt blodsocker, livsmedelsallergier, tungmetallförgiftning, sömnrubbningar, infektioner, hjärtproblem, lungsjukdomar, kronisk smärta, MS, Parkinson, stroke, leversjukdomar och till och med psykiatriska droger.
Läkaren i invärtesmedicin Thomas Dorman säger: ”…känslomässiga påfrestningar i samband med kronisk sjukdom eller smärta kan förändra patientens sinnelag. I min praktik har jag stött på ett oräkneligt antal personer med kroniska ryggsmärtor som diagnostiserats som neurotiska. Ett typiskt uttalande från dessa stackars patienter är ’Jag trodde att faktiskt att jag höll på att bli galen’.” Problemet kan helt enkelt ofta ha varit ”problem med ligament [vävnad som har en sammanhållande funktion] i ryggen som inte diagnosticerats.”
Det finns många problem hos barn som kan se ut som symptom på ”ADHD”, men som faktiskt är endera allergiska reaktioner eller följden
”Vår känsla av sårbarhet på ett party har ingenting att göra med våra kroppar eller med vår kemiska utrustning. Den har i stället allt att göra med själen och hur vi betraktar oss själva.”
— Ty C. Colbert, psykolog, författare till Rape of the Soul, 2001

av vitamin- eller näringsbrist. Hög nivå av bly i miljön kan få barnen att misslyckas i skolan och uppföra sig illa; höga nivåer av kvicksilver i kroppen kan orsaka oro; bekämpningsmedel (t.ex. insektsspray) kan ge nervositet, dålig koncentrationsförmåga, lättretlighet, problem med minnet och depression. För mycket socker kan göra ett barn ”överaktivt”.
Pedagogiska lösningar behövs ofta. Specialundervisning och att få lära sig hur man studerar effektivt kan rädda barnet från ett liv med onödiga och skadliga psykiatriska droger. Om ett barn har svårigheter i skolan
Livet kan vara problemfyllt och dessa problem kan ibland vara överväldigande, men det är viktigt för dig att veta att psykiatrin, dess diagnoser och droger är fel väg att gå.
kan det bero på att han/hon är mycket kreativ och intelligent och helt enkelt i behov av mera stimulans.
Mentalhälsovård skall bedömas i relation till hur den förbättrar och stärker individer, deras ansvar, deras andliga välmående, och därigenom samhället. Behandling som helar skall ges i en lugn omgivning som karaktäriseras av tolerans, trygghet, säkerhet och respekt för människors rättigheter.
KMR arbetar för att skapa en mänsklig mentalvård.
KAPITEL FYRA Ett bättre sätt
REKOMMENDATIONER
- Människor som befinner sig i förtvivlade omständigheter måste erbjudas lämplig och effektiv medicinsk vård. Medicinsk – inte psykiatrisk – omsorg, bra näring, en trygg omgivning och aktiviteter som stärker självförtroendet åstadkommer betydligt mer än brutala psykiatriska drogbehandlingar.
- Vårdhem för personer med psykiska besvär måste inrättas som ersättning för auktoritära psykiatriska institutioner. Dessa måste ha medicinsk utrustning, som icke-psykiatriska läkare kan använda för att kunna göra grundliga undersökningar så att man kan upptäcka alla bakomliggande fysiska problem som kan yttra sig i stört beteende. Det är viktigt att samhället anslår resurser för detta ändamål, snarare än till psykiatriska institutioner och program som ger personlighetsförändrande droger i stället för verklig medicinsk hjälp.
- Det ytterst skadliga inflytandet från psykiatrin har skapat förödelse i hela samhället, och särskilt inom sjukvården, inom utbildningssystemet och kriminalvården. Medborgarrättsgrupper, intresseorganisationer och ansvariga myndigheter måste samarbeta för att avslöja och avlägsna psykiatrins dolda manipulering av samhället.
- Om en person har fallit offer för psykiatriskt bedrägeri, illegal droglangning eller andra övergrepp skall han eller hon anmäla det hos polisen, hos Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) och även skicka en kopia till KMR. Rapport skall även skickas till myndigheter som Socialstyrelsen och socialdepartementet. Socialstyrelsen är den myndighet som kan återkalla en psykiatrikers eller psykologs legitimation. Ta också reda på hur man kan ansöka om skadestånd, och i tillämpliga fall, om straffrättsliga åtgärder.
- Det är viktigt att säkerställa att patienter och deras försäkringsbolag har rätt att få återbetalning för behandlingar inom mentalvården som inte uppnår utlovade resultat eller förbättringar eller där skada åsamkats personen. Man bör fastställa att ansvaret vilar hos den enskilda läkaren eller den psykiatriska kliniken och inte hos staten, landstinget eller deras representanter.
- Bestämmelser som säkerställer att psykiatriker och psykologer förhindras att bryta mot varje persons rätt att utöva sina rättigheter måste införas. Dessa omfattar alla medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter såsom de beskrivs i respektive lands konstitution, i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i andra internationella människorättsavtal.
REKOMMENDATIONER Rekommendationer

K
Kommittén för Mänskliga Rättigheter ommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. I dag finns 130 lokalavdelningar i 31 länder. Kommittén har en rådgivande styrelse, vars ledamöter kallas kommissionärer, med bl.a. läkare, jurister, pedagoger, artister, affärsmän samt medborgar- och människorättsrepresentanter.
KMR ger inga medicinska eller juridiska råd, men har ett nära samarbete med läkare och stödjer medicinska, men inte psykiatriska behandlingar. KMR befattar sig i första hand med psykiatrins bedrägliga användning av ”diagnoser” som inte är grundade på vetenskap eller medicinska kriterier. Grundat på dessa falska diagnoser rättfärdigar psykiatriker sina skadliga behandlingar, som inbegriper personlighetsförändrande droger, vilka döljer individens underliggande problem och förhindrar tillfrisknande.
KMRs arbete går i linje med FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, framför allt de följande punkterna som psykiatriker överträder dagligen:
Artikel 3: ”Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.”
Artikel 5: ”Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.”
Artikel 7: ”Alla är lika inför lagen och är utan åtskillnad berättigade till lika skydd från lagens sida. Alla är berättigade till lika skydd mot varje åtskillnad i strid med denna förklaring och mot varje framkallande av sådan åtskillnad.”
Genom psykiatrikers falska diagnoser, stigmatiserande etiketter, godtyckliga lagar för tvångsintagning och brutala avpersonaliserade ”behandlingar” skadas tusentals individer samt förnekas sina grundläggande mänskliga rättigheter.
KMR har åstadkommit hundratals reformer genom vittnesmål i samband med utfrågningar inför lagstiftande församlingar, genom offentliga förhör om psykiatriska övergrepp, och genom att samarbeta med media, lagstiftare och statliga befattningshavare över hela världen.
KMRs UPPGIFT
KOMMITTÉN FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER undersöker och exponerar kränkningar av mänskliga rättigheter. KMR har ett nära samarbete med andra grupper och personer som har syftet att rensa upp inom den psykiatriska vården, och kommer att fortsätta med det tills psykiatrins övergrepp har upphört, och mänskliga rättigheter och värdighet är en självklarhet för alla människor.
Beverly K. Eakman CEO, U.S. National Education Consortium, Författare till bästsäljaren Cloning of the American Mind ”KMR har arbetat oförtröttligt för att försvara föräldrarnas rätt att bestämma över sina barns utbildning och uppfostran. Jag vill hylla KMR för dess enastående uthållighet….”
Dr Julian Whitaker M.D. Direktör för Whitaker Wellness Institute Författare till Health & Healing ”Det arbete som KMR utför och de framgångar de har är ett viktigt bidrag till vår kultur. De har utkämpat många strider, de har stött föräldrar och barn som har blivit mycket vilseledda och bedragna av psykiatriker och psykologer, av försvarare av psykiatrisk vård och andra yrkesgrupper.
KMR är den enda grupp som försvarar mänskliga rättigheter när dessa kränks av den psykiatriska kåren. KMR har exponerat neddrogningen, etiketteringen, de falska diagnoserna, bristen på vetenskaplighet, allt som pågår men som ingen känner till, och gjort det känt för allmänheten. De stoppar psykiatrikernas ångvältsframfart med framgång.”
Cynthia Thielen Lagstiftare, Hawaii
”Jag tror att vi verkligen skulle ha problem utan KMR och situationen skulle vara tragisk för barn. Jag är mycket tacksam att människor som [KMR], med sina kunskaper och tillgänglighet, är här och är villiga att hjälpa oss. Det är en kamp för våra barns liv och hälsa, så skillnaden blir oerhört stor. Vi måste samarbeta mycket idogt.”
För ytterligare information:
CCHR International 6616 Sunset Blvd. Los Angeles, CA, USA 90028 Telephone: (001) 323 467-4242 • (001) 800 869-2247 • Fax: (001) 323 467-3720 www.cchr.org • e-mail: humanrights@cchr.org
KMR eller kontakta närmaste KMR-kontor:
KMR
Box 2 Box 171 00
124 21 Bandhagen tel: 08-83 85 18
402 61 Göteborg tel: 031-12 23 54
INTERNATIONELLA KMR
Kommissionärer och rådgivande styrelse
KMRs kommissionärer bistår KMR utifrån David Pomeranz sina professionella kunskapsområden i dess Harriet Schock reformarbete inom området mentalvård och för Michelle Stafford att säkerställa de mentalsjukas rättigheter. Cass Warner Miles Watkins Internationella KMR Kelly Yaegermann Jan Eastgate Internationella Kommittén Politik och juridik för Mänskliga Rättigheter Tim Bowles, Esq. Los Angeles Lars Engstrand Lev Levinson Nationell ordförande Jonathan W. Lubell, LL.B. Bruce Wiseman Lord Duncan McNair Kommittén för Mänskliga Kendrick Moxon, Esq. Rättigheter USA Vetenskap, medicin och hälsa Giorgio Antonucci, M.D.
Styrelseledamot i Kommittén Mark Barber, D.D.S.
för Mänskliga Rättigheter Shelley Beckmann, Ph.D.
Isadore M. Chait Mary Ann Block, D.O. Roberto Cestari, M.D.
Grundande kommissionär (Även President KMR Italien) Dr. Thomas Szasz, Lloyd McPhee Professor emeritus i psykiatri Conrad Maulfair, D.O.
State University of New York Coleen Maulfair Health Science Center Clinton Ray Miller Mary Jo Pagel, M.D.
Konst och underhållning Lawrence Retief, M.D.
Jason Beghe Megan Shields, M.D.
David Campbell William Tutman, Ph.D.
Raven Kane Campbell Michael Wisner Nancy Cartwright Julian Whitaker, M.D.
Kate Ceberano Sergej Zapuskalov, M.D.
Chick Corea Bodhi Elfman Utbildning Jenna Elfman Gleb Dubov, Ph.D.
Isaac Hayes Bev Eakman Steven David Horwich Nickolai Pavlovsky Mark Isham Prof. Anatoli Prokopenko Donna Isham Jason Lee Religion Geoff Levin Rev. Doctor Jim Nicholls Gordon Lewis Juliette Lewis Affärsverksamhet Marisol Nichols Lawrence Anthony John Novello Roberto Santos
KOMMITTÉN för Mänskliga Rättigheter
KMR Australien Citizens Commission on Human Rights Australia
Nationella KMR-kontor
KMR Frankrike Citizens Commission on Human Rights France
KMR Japan Citizens Commission on Human Rights Japan
KMR Ryssland Citizens Commission on Human Rights Russia
P.O. Box 562 (Commission des Citoyens pour 2-11-7-7F Kitaotsuka P.O. Box 35
Broadway, New South Wales les Droits de l’Homme—CCDH)
Toshima-ku Tokyo
117588 Moscow, Russia
2007 Australia BP 76 170-0004, Japan Telefon: 7095 518 1100
Telefon: 612-9211-4787 Fax: 612-9211-5543 E-mail: cchr@iprimus.com.au
75561 Paris Cedex 12 , France Telefon: 33 1 40 01 0970 Fax: 33 1 40 01 0520 E-mail: ccdh@wanadoo.fr
KMR Tyskland Citizens Commission on Human Rights Germany— National Office
Telefon/Fax: 81 3 3576 1741
KMR Lausanne, Schweiz Citizens Commission
KMR Sydafrika Citizens Commission on Human Rights South Africa
KMR Österrike on Human Rights Lausanne P.O. Box 710
Citizens Commission on Human Rights Austria (Bürgerkommission für Menschenrechte Österreich)
(Commission des Citoyens pour les droits de l’Homme— CCDH) Case postale 5773 1002 Lausanne, Switzerland
Johannesburg 2000 Republic of South Africa Telefon: 27 11 622 2908
Postfach 130 (Kommission für Verstöße der Telefon: 41 21 646 6226 KMR Spanien
A-1072 Wien, Austria Telefon: 43-1-877-02-23 E-mail: info@cchr.at
KMR Belgien Citizens Commission on Human Rights
Psychiatrie gegen Menschenrechte e.V.—KVPM) Amalienstraße 49a 80799 München, Germany Telefon: 49 89 273 0354 Fax: 49 89 28 98 6704 E-mail: kvpm@gmx.de
E-mail: cchrlau@dplanet.ch
KMR Mexiko Citizens Commission on Human Rights Mexico (Comisión de Ciudadanos por los Derechos Humanos—CCDH)
Citizens Commission on Human Rights Spain (Comisión de Ciudadanos por los Derechos Humanos—CCDH) Apdo. de Correos 18054 28080 Madrid, Spain
Postbus 55 Tuxpan 68, Colonia Roma KMR Sverige
2800 Mechelen 2, Belgium Telefon: 324-777-12494
KMR Grekland Citizens Commission on Human Rights 65, Panepistimiou Str.
CP 06700, México DF E-mail: protegelasaludmental@yahoo.com
Citizens Commission on Human Rights Sweden (Kommittén för Mänskliga Rättigheter—KMR)
KMR Kanada 105 64 Athens, Greece KMR Monterrey, Mexiko Box 2
Citizens Commission on Human Rights Toronto 27 Carlton St., Suite 304 Toronto, Ontario
KMR Holland Citizens Commission on Human Rights Holland
Citizens Commission on Human Rights Monterrey, Mexico (Comisión de Ciudadanos por los
124 21 Stockholm, Sweden Telefon/Fax: 46 8 83 8518 E-mail: info.kmr@telia.com
M5B 1L2 Canada Postbus 36000 Derechos Humanos —CCDH) KMR Taiwan
Telefon: 1-416-971-8555 E-mail: officemanager@on.aibn.com
KMR Tjeckien Obcanská komise za lidská práva Václavské námestí 17
1020 MA, Amsterdam Holland Telefon/Fax: 3120-4942510 E-mail: info@ncrm.nl
KMR Ungern Citizens Commission on Human Rights Hungary
Avda. Madero 1955 Poniente Esq. Venustiano Carranza Edif. Santos, Oficina 735 Monterrey, NL México Telefon: 51 81 83480329 Fax: 51 81 86758689 E-mail: ccdh@axtel.net
Citizens Commission on Human Rights Taichung P.O. Box 36-127 Taiwan, R.O.C. E-mail: roysu01@hotmail.com
KMR Tessin, Schweiz Citizens Commission on
| 110 00 Praha 1, Czech Republic | Pf. 182 | KMR Nepal | Human Rights Ticino |
|---|---|---|---|
| Telefon/Fax: 420-224-009-156 | 1461 Budapest, Hungary | P.O. Box 1679 | (Comitato dei cittadini per |
E-mail: lidskaprava@cchr.cz
KMR Danmark Citizens Commission on Human Rights Denmark (Medborgernes Menneske- Telefon: 36 1 342 6355 Fax: 36 1 344 4724 E-mail: cchrhun@ahol.org
KMR Israel Citizens Commission
Baneshwor Kathmandu, Nepal E-mail: nepalcchr@yahoo.com
KMR Nya Zeeland Citizens Commission on Human Rights New Zealand i diritti dell’uomo) Casella postale 613 6512 Giubiasco, Switzerland E-mail: ccdu@ticino.com
KMR Storbitannien
| rettighedskommission—MMK) | on Human Rights Israel | P.O. Box 5257 | Citizens Commission on |
|---|---|---|---|
| Faksingevej 9A | P.O. Box 37020 | Wellesley Street | Human Rights United Kingdom |
| 2700 Brønshøj, Denmark | 61369 Tel Aviv, Israel | Auckland 1, New Zealand | P.O. Box 188 |
Telefon: 45 39 62 9039 E-mail: m.m.k.@inet.uni2.dk
KMR Finland Citizens Comission on Human Rights Finland
Telefon: 972 3 5660699 Fax: 972 3 5663750 E-mail: cchr_isr@netvision.net.il
KMR Italien Citizens Commission
Telefon/Fax: 649 580 0060 E-mail: cchr@xtra.co.nz
KMR Norge Citizens Commission on Human Rights Norway
East Grinstead, West Sussex RH19 4RB, United Kingdom Telefon: 44 1342 31 3926 Fax: 44 1342 32 5559 E-mail: humanrights@cchruk.org
Post Box 145 on Human Rights Italy (Medborgernes KMR Zürich, Schweiz
00511 Helsinki, Finland
(Comitato dei Cittadini per i Diritti Umani—CCDU)
menneskerettighets-kommisjon, MMK)
| Viale Monza 1 | Postboks 8902 Youngstorget | Sektion Zürich |
|---|---|---|
| 20125 Milano, Italy | 0028 Oslo, Norway | Postfach 1207 |
E-mail: ccdu_italia@hotmail.com
E-mail: mmknorge@online.no
8026 Zürich, Switzerland Telefon: 41 1 242 7790 E-mail: info@cchr.ch
REFERENSER
- Joseph Glenmullen, M.D., Prozac Backlash, (Simon & Schuster, NY, 2000), p. 8. 2. Frank Viviano, “In the Land of Champagne and Croissants, Pills are the King—French lead the world in use of medication,” San Francisco Chronicle, 14 May 1998; Alexander Dorozynski, “France tackles psychotropic drug problem,” Internet address: http://www.bmj.com/cgi/content/full/313/7037/ 997, 20 Apr. 1996; “Civil Unrest in Socialist France,” IDEA HOUSE, Jan. 1998. 3. Beverly K. Eakman, “Anything That Ails You, Women on Tranqs in a Self-Serve Society,” Chronicles, Aug. 2004. 4. Victor Cordoba, “Psiquiatria Guerra a la melancholia Aumenta el uso de antidepresivos en Espana,”—El Mundo, 20 Feb. 1997, Internet address: http://www.el-mundo.es/salud/1997/235/01762.html; “Prohibido estar Triste,” 17 Nov. 2003, Internet address: http://www.quo.wanadoo.es/quo/carticulos/10017.html. 5. Anil Dawar, “Prozac ‘found in tapwater,’” Daily Mail, 9 Aug. 2004. 6. Bruce D. Levine, Ph.D., Commonsense Rebellion: Debunking Psychiatry, Confronting Society (New York: Continuum, 2001), p. 277. 7. Lisa M. Krieger, “Some question value of brain scan; Untested tool belongs in lab only, experts say,” The Mercury News, 4 May 2004. 8. Sydney Walker, A Dose of Sanity: Mind, Medicine and Misdiagnosis, (John Wiley & Sons, Inc., NY, 1996), p. 51. 9. Ibid., p. 192. 10. Ibid., p. 193. 11. Paula J. Caplan, Ph.D., They Say You’re Crazy, (New York: Addison Wesley Publishing Company, 1995), p. 222. 12. Ibid. 13. “Ten Things That Drive Psychiatrists to Distraction,” The Independent, (United Kingdom),
- Op. cit., Walker, p. 51. 15. Shankar Vedantam, “Drug Ads Hyping Anxiety Make Some Uneasy,” The Washington Post, 16 July 2001. 16. Elliot S. Valenstein, Ph.D., Blaming the Brain, (The Free Press, New York, 1998), pp. 4, 6, 125, 224. 17. Ty C. Colbert, Ph.D., Rape of the Soul: How the Chemical Imbalance Model of Modern Psychiatry Has Failed Its Patients, (Kevco Publishing, California, 2001), p. 97. 18. Louria Shulamit, M.D., Family Practitioner, Israel, 2002—quote provided to CCHR International, June 22, 2002. 19. American Psychiatric Association, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (Third Edition) (Press Syndicate of the University of Cambridge, Great Britain), 1980, pp. 41, 44, 385; DSM-III-R, (American Psychiatric Association, Washington, D.C.), 1987, p. 50; Theodore J. La Vaque, Ph.D., “Kids, Drugs, and ADD …,” Internet address: http://www.dct.com/~tlavaque/ritalin.html. 20. “Methylphenidate (A Background Paper),” U.S. Drug Enforcement Administration, Oct. 1995, p. 16. 21. Ibid. 22. Brian Vastig, “Pay Attention: Ritalin Acts Much Like Cocaine,” Journal of the American Medical Association, August 22/29, 2001, Vol. 286, No. 8, p. 905. 23. DSM-III-R, (American Psychiatric Association, Washington, D.C., 1987), p. 136. 24. Dr. Mary Ann Block, No More ADHD, (Block Books, Texas, 2001), p. 35. 25. Op. cit., Colbert, Rape of the Soul, p. 78. 26. National Institutes of Health, Consensus Conference on ADHD, 16-18 Nov. 1998. 27. Annika Hansson, “Disputed Material Destroyed,” Trelleborgs Allehanda, May 2004. 28. Op. cit., Colbert, Rape of the Soul, p. 117. 29. “Alternatives for Bipolar Disorder,” Safe Harbor,
19 Mar. 2001. Alternative On-Line.
KMR
SKAPAR OFFENTLIG MEDVETENHET
Kunskap är en vital del i alla initiativ som syftar till att vända den krympande sociala spiralen. KMR tar ansvaret för denna uppgift på allvar. Genom att göra KMRs internet-sajt välkänd, genom böcker, informationsbrev och andra publikationer får fler och fler patienter, familjer och människor tillhörande olika yrkeskategorier, lagstiftare och många andra,
DD EE NN VVEERRKKLLIIGGAA KKRRIISSEENN--iinnoomm ddaaggeennss ppssyykkiiaattrrii Rapport och rekommendationer angående bristen på vetenskaplighet och resultat inom mentalvårdsindustrin
OOMMFFAATTTTAANNDDEE BBEEDDRRÄÄGGEERRII--PPyysskkiiaattrriinnss kkoorrrruummppeerraaddee vveerrkkssaammhheett Rapport och rekommendationer angående det kriminella monopolet på mental hälsa
PPSSYYKKIIAATTRRIINNSS BBLLUUFFFF--HHuurr llääkkaarrvveetteennsskkaappeenn uunnddeerrmmiinneerraass Rapport och rekommendationer om psykiatrins influenser på hälso- och sjukvården
PPSSEEUUDDOOVVEETTEENNSSKKAAPP--PPssyykkiiaattrriinnss ffaallsskkaa ddiiaaggnnoosseerr Rapport och rekommendationer om bristen på vetenskaplighet i psykiatrisk diagnos
SSCCHHIIZZOOFFRREENNII--””SSjjuukkddoommeenn”” ssoomm ppssyykkiiaattrriinn ggöörr ppeennggaarr ppåå Rapport och rekommendationer om psykiatriska lögner om allvarliga psykiska störningar
DD EE NN BBRRUUTTAALLAA VVEERRKKLLIIGGHHEETTEENN--SSkkaaddlliigg ppssyykkiiaattrriisskk bbeehhaannddlliinngg Rapport och rekommendationer angående de destruktiva behandlingsmetoderna ECT och psykokirurgi
DDÖÖDDLLIIGGAA TTVVÅÅNNGGSSMMEETTOODDEERR--PPssyykkiiaattrriinnss ””tteerraappeeuuttiisskkaa”” öövveerrggrreepppp Rapport och rekommendationer angående bruket av tvång på psykiatriska inrättningar
PPSSYYKKIIAATTRRIINN--ffåårr ddiinn oommvväärrlldd aatttt bbllii ffaasstt ppåå ddrrooggeerr Rapport om hur psykiatrin skapar dagens drogkris, och rekommendationer om åtgärder
RREEHHAABBIILLIITTEERRIINNGGSSBBEEDDRRÄÄGGEERRII--PPssyykkiiaattrriinnss ssvviinnddlleerrii mmeedd ddrrooggeerr Rapport och rekommendationer angående metadonprogrammet och andra dödsbringande drogrehabiliteringsprogram
AATTTT GGEE DDRROOGGEERR TTIILLLL BBAARRNN--PPssyykkiiaattrriinn fföörrssttöörr ll ii vv Rapport och rekommendationer om falska psykiatriska diagnoser och om att tvinga på unga människor droger
korrekt information om psykiatri; de får veta att det går att göra någonting åt den och att man bör göra det. KMRs publikationer, som finns tillgängliga på 15 språk, informerar om psykiatrins skadliga inflytande på rasism, utbildning, kvinnofrågor, rättsväsendet, drogrehabilitering, moral, våra äldre, religion och många andra områden. Dessa omfattar bl.a.:
AATTTT SSKKAADDAA UUNNGGDDOOMMAARR--HHuurr ppssyykkiiaattrriinn uunnddeerrttrryycckkeerr uunnggddoommaarrss ssiinnnneenn Rapport och rekommendationer om destruktiva bedömningsformulär för psykisk hälsa, värderingar och program i våra skolor
HHUURR SSAAMMHHÄÄLLLLEETT ÖÖDDEELLÄÄGGGGSS--PPssyykkiiaattrriinnss ppååttvviinnggaaddee vvåårrdd Rapport och rekommendationer om psykiatrins misslyckade öppenvårdsprogram och andra psykiatriska tvångsprogram
AATTTT SSKKAADDAA KKOONNSSTTNNÄÄRREERR--PPssyykkiiaattrriinn fföörrssttöörr kkrreeaattiivviitteett Rapport och rekommendationer om psykiatrins angrepp på konstnärer
OOHHEELLIIGGTT AANNGGRREEPPPP--HHuurr rreelliiggiioonneenn uunnddeerrmmiinneerraass Rapport och rekommendationer om psykiatrins destruktiva inflytande på religiös tro och religiösa utövningar
RRÄÄTTTTVVIISSAANN UURRHHOOLLKKAASS--HHuurr ppssyykkiiaattrriinn hhaarr kkoorrrruummppeerraatt llaagg oocchh rräätttt En rapport om och rekommendationer beträffande psykiatrins och psykologins inverkan på rättsväsende och kriminalvård
ÖÖVVEERRGGRREEPPPP MMOOTT ÄÄLLDDRREE--BBrruuttaallaa mmeennttaallhhäällssoovvåårrddsspprrooggrraamm Rapport och rekommendationer om psykiatrins övergrepp mot våra äldre
PPSSYYKKIIAATTRRIISSKK VVÅÅLLDDTTÄÄKKTT--ÖÖvveerrggrreepppp ppåå kkvviinnnnoorr oocchh bbaarrnn Rapport och rekommendationer om sexuella övergrepp på patienter inom den psykiatriska vården
KKAAOOSS OO CC HH TTEERRRROORRIISSMM--SSkkaappaatt aavv ppssyykkiiaattrriinn Rapport och rekommendationer om psykiatrins roll i den internationella terrorismen
AATTTT SSKKAAPPAA RRAASSIISSMM--PPssyykkiiaattrriinnss bbeeddrrääggeerrii Rapport och rekommendationer kring psykiatrins skapande av raskonflikter och etnisk rensning.
KKOOMMMMIITTTTÉÉNN FFÖÖRR MMÄÄNNSSKKLLIIGGAA RRÄÄTTTTIIGGHHEETTEERR IInntteerrnnaattiioonneellll öövveerrvvaakkaarree aavv mmeennttaallhhäällssoovvåårrdd
VARNING: Innan du slutar att ta psykiatriska droger behöver du söka hjälp och råd av en kompetent icke-psykiatrisk läkare.
Den här publikationen har möjliggjorts med hjälp av anslag från International Association of Scientologists.
Publicerad som information till allmänheten av Kommittén för Mänskliga Rättigheter.
FOTO: 14: Vicky Kasala/Getty Images
© 2004 CCHR. Alls rättigheter förbehållna. CITIZENS COMMISSION ON HUMAN RIGHTS, CCHR och CCHR-symbolen är varumärken som ägs av Citizens Commission on Human Rights. Tryckt i USA. Item #18905-11-Swedish
”Det finns inget slut på antalet problem den grad av komplexitet som uppstår på grund av vår missriktade tillit till psykiatriker, deras diagnostiska charader och deras sinnesförändrande droglösningar. Oändlig skada har redan orsakats individers liv och samhället.”
