Världsmentalhälsodagen – Fågel Fenix

Oct 10, 2021

Idag den 10 oktober är det Världsmentalhälsodagen. Ett PR-jippo för psykiatrin för att överskugga den totala bristen på resultat. Något som de faktiskt erkänner själva. Ytterst få känner till initiativtagarnas mörka historia – och vad Barbro Westerholm hade med detta att göra.

Fågel Fenix var en helig fågel hos de forntida egyptierna. När Fågel Fenix nått hög ålder bränner den sig själv på ett bål och ur detta framträder en ny Fågel Fenix i föryngrad gestalt. Det är en symbol för odödligheten. På samma sätt skulle de utpräglade nazipsykiatrikerna försvinna i slutet av kriget och återuppstå i andra identiteter på höga poster i samhället.

Massutrotning av psykiskt sjuka

Den tyska psykiatrin hade före, under och till och med efter andra världskriget utrotat över 250 000 psykiskt sjuka och förståndshandikappade och i princip tömt alla mentalsjukhus på patienter. Detta påbörjades innan kriget och judeutrotelsen och det var på eget initiativ det skedde. Dessa psykiatriker blev senare konsulter vid judeutrotelsen, experter som de redan var på massutrotning.

Projektet gick under namnet T4 (deras adress var Tiergartenstrasse 4) och var så hemligt att ytterst få känner till dess existens ens idag. Några av Tysklands mest prominenta psykiatriker ledde projektet. Man skulle rädda rasen genom att internera underlägsna varelser. Sjukhusen blev snart överfulla med ”värdelösa brödätare” som de kom att kallas. Order från T4 gick då ut till mentalsjukhusen: ”Alla värdelösa brödätare skall utrotas”. I början med svältföda, sedan med injektioner, till och med pistolskott. Men det var väldigt många patienter och det blev ett ohållbart problem.

Gaskammare kamouflerades då som duschar. Förbränningsugnar installerades och snart stod röken svart från skorstenar, elden kunde stå som kvastar ur skorstenarna.

Detta projekt skedde faktiskt utan Hitlers medgivande från början. Det var helt och hållet på psykiatrins initiativ. Den så kallade Hitlerordern ”bemyndigade” bara två namngivna läkare att avgöra eutanasi på handikappade nyfödda. Det var ingen order. Faktum är att folkets opinion gjorde att Hitler förbjöd eutanasin 24 augusti 1941. Men det hindrade inte psykiatrin, tvärtom nu tog eutanasin verkligen fart. Och till slut tömdes mentalsjukhusen. Detta fortsatte till krigets slut, och till och med efter.

World Federation for Mental Health (WFMH)

Världsmentalhälsodagen är en internationell dag för utbildning och indoktrinering av global medvetenhet om mental hälsa. Den startades 10 oktober 1992 på initiativ av en förening som kallas World Federation för Mental Health (WFMH).

Efter kriget var det så gott som inga psykiatriker vid T4 som dömdes vid Nürnbergrättegångarna. Många fortsatte som privatpraktiserande psykiatriker. Flera av de mest prominenta var med och startade WFMH. Dessa psykiatriker var direkt ansvariga för dödandet av tiotusentals barn.

Men rashygien och mental hygien hade fått en dålig klang när nazisternas grymheter uppdagades.

1948 höll därför den engelska föreningen ”International Committee for Mental Hygien” en stor kongress vid hälsoministeriet i London 1948, där den formellt etablerade sig under ett nytt namn: World Federation for Mental Health, (WFMH). Psykiatriker och psykologer från hela världen närvarade. Omkring 50 läkare, psykiatriker och psykologer från Sverige lär ha deltagit. Den blev ett internationellt samordningsorgan för nationella mentalhälso- och mentalhygieniska grupper i många länder. Förutom att man bytte namn införde man även på mötet en förändring av verksamhetens inriktning. WFMH var en privatorganisation som inte kunde kontrolleras av någon myndighet. Ett av dess syften var att uppnå ”högsta möjliga tillstånd av mental hälsa inom alla dess omfattande biologiska, medicinska, utbildnings- och sociala aspekter”. Idag är WFMH ett inflytelserikt rådgivningsorgan till WHO inom FN - alltså högst uppe i den medicinska hierarkin. De är även rådgivare till organisationer som WHO, UNESCO, UNICEF, och ILO (Internationella Arbetsorganisationen) och har kontakter och medlemsorganisationer i 150 länder.

Marianne Cederblad, vår förste barnpsykiatriker i Sverige, var ordförande i WFMH ett flertal år.

Sfph och MIND – Fågel Fenix flyger igen

En direkt underavdelning till WFMH blev Svenska föreningen för psykisk hälsa (Sfph) där riksdagens dåvarande kanslichef Tom T:son Thyblad var ordförande och Barbro Westerholm styrelseledamot i flera år. Alva Myrdal var även engagerad. Generaldirektören för Socialstyrelsen har varit ordförande. Sfph har en klart rashygienisk historia. Sfph startades år 1931 av Viktor Wigert, professor i psykiatri på Karolinska Institutet.

Sfph bytte namn till MIND år 2013, idag en av våra största opinionsbildare för psykiatri och psykisk ohälsa. MIND är med sina kampanjer till stor del orsak till att antalet människor med ”psykisk ohälsa” eskalerat. Därmed inte sagt att de skulle dela ideal med föregångaren, och de har säkert gjort en hel del nytta, men syftet tycks vara att utöka psykiatrins och Psyko Pharmas kundkrets genom att popularisera psykiska störningar, likt de flesta av psykiatrins anhörig- och patientföreningar.

Världsregering

Psykiatrin har på mindre än ett århundrade infiltrerat samhället i en global omfattning, och det har inte skett av en slump. Klara, utarbetade och uttalade planer fanns redan på 1930-talet för att skapa en världsregering med hjälp av psykiatrin – som skulle agera som ett slags ”överjag” till regeringarna. Första världskriget var över och psykiatrin ville ut från de trånga institutionerna och ta kontroll över samhället genom att infiltrera olika yrkesgrupper. Orsaken till de två världskrigen var enligt psykiatrin i WFMH familjen, kyrkan, skolan och moralen. Den 18 juni 1940 håller psykiatriker John Rawling Rees tal till Nation Council for Mental Hygien i London om hur detta skulle ske.

”Vi har gjort ett framgångsrikt angrepp på ett antal yrkeskårer. De som är lättast att angripa är naturligtvis lärarkåren och kyrkan, de svåraste är juridiken och medicinen ... Om vi ska infiltrera andra människors yrkesmässiga och sociala aktiviteter, tror jag att vi måste imitera de totalitära staterna och organisera någon slags femtekolonnverksamhet.”

Talet finns inspelat och nedskrivet. Militärpsykiater J. R. Rees var en av Englands och

kanske världens mest inflytelserika psykiatriker vid denna tid. Han blev den första ordföranden för World Federation of Mental Health (WFMH) år 1948 vilket

även blev höjdpunkten under hans karriär. Dessförinnan var han chef för Tavistock Clinic i London, enheten för psykologisk krigföring i Storbritannien.

Han valdes till förste ordförande för WFMH med det uttalade syftet:

”Principerna för mental hälsa kan inte framhävas med framgång i ett samhälle där det inte finns en progressiv acceptans av ett världsmedborgarskap. Världsmedborgarskap kan spridas vitt och brett bland allt folk genom tillämpandet av mentalhälsoprinciperna.”

Psykiatrikerna skulle snart tränga in i all ungdomsverksamhet, uppfostringsanstalter,

barnhem och skolor. Ja, de skulle även in i familjen - och splittra den. Under kongressen 1948 då WFMH bildades sade Rees följande:

”Familjen är nu ett av de främsta hindren för att förbättra den psykiska hälsan och skall därför om möjligt försvagas, för att befria individer och särskilt barn från familjelivets tvång.”

Rees trodde även starkt på att psykiatrin var kvalificerad att leda nationerna och under ett tal 1940 vid Annual Meeting of the National Council for Mental Hygien, som även finns publicerat, uppmuntrade han sina kolleger att fullborda följande dröm:

”I synnerhet sedan första världskriget har vi gjort mycket för att infiltrera de olika sociala organisationerna i landet, och i deras arbete och åsikter kan man klart se hur de principer, som denna och andra föreningar stod för tidigare, har blivit accepterade som en del av den ordinarie verksamheten hos dessa olika grupper. Det är som sig bör, och även om detta får oss att fatta mod, så måste vi vara sunt missnöjda och inse att det fortfarande finns mycket arbete att göra längs den här linjen...”

Dr Colin Ross vid Ross Institute i USA har forskat i Tavistocks och Rees inflytande på samhället.

”Det är inte så känt att en av världens då mest kända psykiatriker, dr J. R. Rees fastslog psykiatrins agenda de kommande 70 åren vid ett tal i National Council of Mental Hygien. Sedan dess har psykiatrin fått makt inom nästan varje sektor av samhället med tragiska resultat.”

Det fullständiga öppningsföredraget av Rees vid startandet av WFMH ger en plan, i vilken varje mentalhygienist fungerar som en slags agent och som konstant skulle propagera till enskilda personer och grupper, utan att någonsin nämna mentalhygienrörelsen som den verkliga upphovsmannen. Rees betonade och krävde

att konstant propaganda ska ges till, och påtryckningar utövas på: universitet,

utbildningsetablissemang, medicin, press, parlament, magasin och veckotidningar,

litteraturpersonligheter, filmskapare, medicinstuderande, civila tjänstemän

och fackföreningsledare, för att uppnå den mentalhygieniska rörelsens mål,

utan att rörelsen någonsin nämndes vid namn. Man ville att prästutbildningen skulle få en ”mentalhygienisk orientering”.

Även psykologin allierades under dessa mål.

Ambitionerna var minst sagt höga. Även inom demokratierna skulle ledarna undersökas. Psykiatrin, utan något som helst resultat i bagaget, skulle nu övervaka kungars, prinsars, politikers, ja, hela nationers mentala hälsa. Planerna var stora, för att inte säga globala. I

slutet på 1980-talet skrev den svenske kände psykiatern, David Ingvar, en debattartikel i Svenska Dagbladet där han krävde en ”Rikspsykiater” som skulle stå över alla politiska befattningar med rätt att tvångsvårda och droga ner regeringspolitikerna.

Psykiatrin, som inte visste vad som orsakade mentalsjukdom och definitivt inte hade någon bot för det och ingen annan behandling än ren tortyr och inspärrning, insåg nu även att preventiv vård var ett briljant verktyg. Det krävde ingen vetenskap. Liksom den somatiska sjukvården hade sin preventiva vård så skulle nu psykvården ha sin. Detta var något helt nytt som samhället skådade. Och här fanns plötsligt en ursäkt för psykiatrins ständiga misslyckanden. Nu kunde man skylla på ärftlighetsfaktorer, uppväxtfaktorer, hämmande av sexuell nyfikenhet, religionen och därmed moralen, skolan, bestraffningssystemet med mera – med dem själva som självutvalda experter. Nu kunde man bokstavligen ta ett skutt in på den politiska arenan. Inte ett dåligt hopp för en pseudovetenskap utan några som helst resultat och som tidigare mest sysslat med renodlad tortyr. De skar av penis och clitoris, brände med eld och kaustiksoda, stoppade ned patienterna i gropar med ormar eller säckar med rödmyror; de piskades, sattes i snurrstolar eller föll ner i iskalla överraskningsbad genom en fallucka.

Man lade fram en detaljerad plan för preventiva åtgärder. Man skulle betona vikten av att lärarna lärde sig att se signaler hos barnen som visade på mentala störningar – för att kunna slussa dem vidare till ”experter” som skulle behandla deras ”sjukdom”.

Sexualutbildning skulle integreras med den övriga utbildningen. Ungdomsdomstolarna ansågs alldeles för hårda i sin bestraffning. Enligt talare på konferensen så var det upp till experterna att diagnostisera ungdomsbrottslighet. Den var plötsligt en sjukdom och skulle vårdas. Även rättspsykiatrin tog fart. Brottslingarna skulle nu vårdas . Kriminalitet var en sjukdom precis som diabetes. Detta var något helt nytt och

omvälvande på denna tid. Och precis som diabetessjuka fick de kriminella insulin – i form av insulinchocker.

De psykiatriska bödlarna vid T4 hade likt råttor flytt in i WFMHs välkomnande famn. Det dröjde inte länge innan ordet eutanasi återigen lanserades. Men än fanns det hinder i vägen.

Moralsjukdomen

Psykiater G Brock Chisholm, som var med och startade, och senare blev chef

för World Federation of Mental Health (WFMH) samt även grundare och chef

för World Health Organisation (WHO) vid FN, höll ett brandtal i oktober 1945 i

Washington D.C. till en stor grupp psykiatriker och regeringstjänstemän. Han

menade att han hade hittat orsaken till mentala störningar:

”Vad är det för grundläggande störning som vi inte vet någonting om men som existerar i varje civilisation? Den enda psykologiska kraft som kan framkalla dessa perversiteter är moral, begreppen rätt och fel. Omtolkningen och till sist utplånandet av begreppen om rätt och fel är de eftersatta målen för praktiskt taget all psykoterapi. ...Om rasen skall befrias från dess förlamande börda av gott och ont så måste det vara psykiatrikerna som tar första steget.”

Det var alltså inte ondskan som var problemet utan moralen, enligt detta häpnadsväckande uttalande som dock fick mycket stor genomslagskraft i hela västvärlden under de följande decennierna. Denna ”svulst”, menade Chisholm, var etik, familjeliv, religion och moral.

1985 kom det ut en uppmärksammad bok i USA som handlade om de ökande antalen massmord i USA, ” Mass Murder: America´ s Growing Menace” (Massmord: Amerikas växande hot) av Jack Levin och James Alan Fox, där de pekade ut att ”...den viktigaste faktorn i den ökande kriminaliteten är psykiatrikernas kampanjer mot skuld och

moral.”

I slutet av talet (alltså redan 1945) sade han:

Frågan är vad de menar med ett världsmedborgarskap. Man får komma ihåg att detta var yrkeskåren som åren innan tagit död på hundratusentals tyska mentalpatienter, gamla och barn samt varit med och utformat, och direkt deltagit i förintelsen av en och en halv miljon judar och i förlängningen sex miljoner judar och minst lika många ryssar, polacker och det planerade utrotandet av 30 miljoner människor i öststaterna. Tydligen hade de dödliga instinkterna hos de rashygieniska psykiatrikerna inte försvunnit.

KMR i Sverige avslöjade även att eutanasi av mentalpatienter även förekom i Sverige. På Ryhov mentalsjukhus i Jönköping svältes mentalpatienter ihjäl i baracker dit inga hade tillträde.

Öppningstalet vid startandet av WFMH klarlagde målet:

”Vi har gjort ett framgångsrikt angrepp på ett antal yrkeskårer. De två lättaste av dessa är naturligtvis lärarkåren och kyrkan, de två svåraste är juridiken och medicinen.”

Idag 70 år senare har psykiatrin och även psykologin nästlat sig in i så gott som alla samhällssektorer och samhället är idag överfullt med psykiatriska droger, illegala droger, omoral, kriminalitet, våld och kaos, som ett resultat av psykiatrins ”långa kamp” mot moral.

Referenser: https://www.kmr.nu/bocker

För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu