Psykiatrins diagnoser värdelösa


Det är dags att inse att psykiatrin inte kan hjälpa oss med psykisk ohälsa. Det är också dags att inse att vi blivit lurade i ett halvt sekel – grundlurade. Likt en kameleont har psykiatrin slingrat sig fram med nya befästelser om utlovade resultat – bara de får mer resurser. Än har inga löften infriats. Inga pengar i världen kommer att kunna åtgärda detta slukhål. Politikerna måste inse detta. Den psykiska ohälsan accelererar i takt med de kraftigt ökade kostnaderna som nu hotar nationalbudgeten.


En studie, publicerad i Psychiatry Research, har kommit fram till att psykiatriska diagnoser är vetenskapligt meningslösa som verktyg att identifiera mentala störningar och sjukdomar. Men det hindrar inte psykiatrin som fortsätter diagnostisera en allt större del av befolkningen som mentalt störd – ivrigt uppbackade av Psycho Pharma. Till enorma kostnader och lidande för samhället. För det står nu helt klart att psykiatrin inte fungerar. Årslånga köer till BUP, 1,6 miljoner svenskar som använder psykofarmaka, varav ca 60 000 barn på amfetamin, är bara symtom på ett i grunden falerat system.


Det här är ett långt nyhetsbrev, men så har vi blivit grundlurade så länge att man måste gå ända ner till botten för att förstå hur och varför. Gör vi inte det kommer inget att hända inom mentalhälsovården, förutom ytterligare katastrofer och dränering av statsfinanserna.


Vitrockssyndromet

När vi går till en läkare inträffar något som på engelska kallas ”white-coat syndrom”. Förutom att det är känt att blodtrycket stiger så fort vi stiger in på läkarmottagningen, så inträffar något annat lika farligt, närmast hypnotiserande. Folk tror nämligen på vadhelst läkaren säger. En slags offermentalitet inträffar. Man går med på vad som helst, till och med elchocker, den absolut skadligaste behandlingen inom all sjukvård. Och det har inte bara att göra med att vi är försvagade av sjukdomar eller psykiska handikapp.


Sana Goldberg har skrivit en bok om detta ämne: ”När någon tar på sig en vit rock så tar vi dem mer seriöst, vi känner att vi är mer i kunniga händer, och omedvetet faller vi in i en lydande roll som en självklar sak.” Hon säger vidare: ”Denna auktoritet kan användas på ett felinformerat och skadligt sätt. Läkare är bara människor och de borde verkligen inte sättas på en piedestal.” (1)


Men om vi till exempel skulle gå in till en bilverkstad och träffar en bilmekaniker i oljig overall, har vi redan bestämda åsikter om vad som bör göras och inte göras. Vi köper inte vad som helst. Om de säger att bilens elsystem måste kopplas in till väggurtaget så säger vi absolut nej och hotar med stämning om de gör det.


Detta vitrockssyndrom gäller naturligtvis när vi tror att psykiatriska diagnoser och psykiatriska droger eller elchocker, skall hjälpa. Trots att varken psykiatrin, ECT eller psykiatriska droger fungerar. De skapar en effekt, men botar inget. Det är bevisat flera gånger att placeboeffekten är långt större än psykiatrins droger. Tron kan försätta berg. Psykiatrikern är endast där för att övertala dig om att ångestdämpande, antipsykotika och antidepressiva medel etc. kommer att hjälpa dig. Och när du sitter där framför hen, så tror du på det. Fem år senare vaknar du upp ur dimman och undrar vad som hände.


I Psychology Today säger dr Joel Young: ”För de som inte är vana vid psykiatriska diagnosprotokoll är psykiatri en vetenskap som verkar lite som häxkonst. När allt kommer omkring kan ingen skanning, test eller blodtest diagnostisera psykiatriska tillstånd. Det är omöjligt att peka på källan till problemet. Och den takt med vilken människor - särskilt barn - diagnostiseras med psykiatriska tillstånd har ökat stadigt. [2]


Och han kallar det faktiskt en epidemi: ”Det är inte konstigt att skeptiska föräldrar och vissa förespråkare har uttryckt oro över en påstådd epidemi som involverar överanvändning av psykiatriska mediciner.”


Nerdrogad befolkning

Men trots det tar hundratals miljoner människor psykiatrins skadliga droger. I Sverige hämtar nu 1,6 miljoner människor ut recept på psykofarmaka varje år. Men det är inget mot USA. En artikel i Scientific American från 2016 säger att alarmerande 12 procent (40,8 miljoner) vuxna tar recept för antidepressiva medel, dessutom tar 8,3 procent (28,2 miljoner) vuxna läkemedel som innehåller lugnande medel, hypnotika och ångestdämpande droger. Och för att toppa det, tar 1,6 procent av vuxna antipsykotika (5,5 miljoner). Dessutom tar omkring 4 miljoner barn och ungdomar ADHD-droger. Alltså omkring 80 miljoner människor. Med pandemin kommer ytterligare en stegrad ökning. Om det är någon som tycker att det amerikanska folket uppför sig lite underligt, kan svaret ligga i psykiatrins vanebildande och personlighetsförändrande droger.


Men om psykiatriska droger fungerade, skulle då inte en ökande befolkning som tar dem minska förekomsten av psykiska störningar?


Det är en mycket bra fråga. Edmund S. Higgins, professor i psykiatri vid Medical University of South Carolina skriver:

”En studie från 2013 fann att mängden psykiska störningar hade ökat under de senaste två årtionden, även när andra allvarliga förhållanden blev mer hanterbara. Självmordstal per 100 000 människor har ökat till det högsta på 30 år ...”[3]


Thomas Insel, chef för National Institute of Mental Health (NIMH) skrev 2015: ”Fyra decennier av läkemedelsutveckling har resulterat i att över 20 antipsykotika och över 30 antidepressiva medel bevisligen inte har minskat sjukligheten eller dödligheten från mentala störningar.” [4]


Vansinniga biverkningar

Varför tar vi fortfarande dessa preparat? En blind tro på vad psykiatern säger till oss kan vara en mycket farlig sak. Webbplatsen hos NIMH listar följande möjliga biverkningar från enbart antidepressiva medel:

• Tankar om självmord eller döende

• Försök att begå självmord

• Ny eller försämrad depression

• Ny eller försämrad ångest

• Känner sig väldigt upprörd eller rastlös

• Panikattacker • Sömnsvårigheter (sömnlöshet)

• Ny eller försämrad irritabilitet • Att agera aggressivt, vara arg eller våldsam

• Handlar med farliga impulser • En extrem ökning av aktivitet och samtal (mani)

• Andra ovanliga förändringar i beteende eller humör [5]


Hur kan man tro att antidepressiva kan bota någon? De kallar det bi-verkningar för att mildra effekten, men faktum är att det är verkningar. Det är dags att bota politiker och allmänhet från “vitrockssyndromet” så de slutar tro på psykiatrin blint.


Men alla går ju inte i behandling eller träffar en psykiater, eller som politiker och beslutsfattare, blir lobbade av psykiatriker och läkemedelsrepresentanter. Vad är det då, förutom vitrockssyndromet, som gör att vi så obetingat tror på dessa diagnoser? För de fyller ju ingen uppgift mer än att fylla vissas plånböcker, och eventuellt vissas krav på en följsam befolkning.




Meningslösa diagnoser

Studien om psykiatrins diagnoser med forskare från University of Liverpool, som vi nämnde i början, granskade psykiatrins diagnosbibel, DSM-5, Diagnostic and Statistical Manual (DSM). De analyserade de viktigaste kapitlen som innefattar schizofreni, depression, bipolärt, ångest, etc. (6)


DSM med sina över 300 olika diagnoser, används över hela värden och har blivit en norm för att klassificera mentala störningar. I princip räknar den bara upp en mängd symtom och beteenden som skall avgöra vilken diagnos patienten skall få – och naturligtvis, först och främst, vilken medicin de skall få. Att diagnoserna är meningslösa, läs gärna värdelösa, beror inte bara på att de genom åren sedan 1950 röstats fram genom handuppräckning inom amerikanska psykiatriförbundet, men det bidrar säkert.


Forskarna kom bland annat fram till:

• Olika sorters beslutsregler gäller för de psykiatriska diagnoserna.

• Det finns ett enormt överlapp i symtom mellan diagnoser.

• Nästan alla diagnoser maskerar rollen av trauma och negativa livserfarenheter.

• Diagnoser berättar lite om den enskilda patienten och vilken behandling de behöver.

Författarna drar slutsatsen att diagnostisk etikettering representerar "ett falskt kategoriindelat system". Det finns dessutom ingen etiologi, orsakssammanhang, och psykiatrin erkänner själva i DSM att de inte vet vad som orsakar mentala störningar. De vet i princip bara vilka piller de skall skriva ut idag.


Den ledande forskaren dr Kate Allsopp från University of Liverpool, sade: ”Även om diagnostiska etiketter skapar en illusion av förklaring är de vetenskapligt meningslösa och kan skapa stigma och fördomar. Jag hoppas att dessa resultat kommer att uppmuntra mentalvårdspersonal att tänka utöver diagnoser och överväga andra förklaringar om mental nöd, till exempel trauma och andra negativa livserfarenheter.


” Professor Peter Kinderman, University of Liverpool, sade: ”Den här studien ger ännu mer bevis på att den biomedicinska diagnostiska strategin inom psykiatri inte är ändamålsenlig. Diagnoser som ofta och okritiskt rapporteras som ”verkliga sjukdomar” görs faktiskt på grundval av internt inkonsekventa, förvirrade och motsägelsefulla mönster med i stort sett godtyckliga kriterier. Diagnossystemet antar felaktigt att all nöd beror på störningar och förlitar sig starkt på subjektiva bedömningar om vad som är normalt.”


Professor John Read, University of East i London, sade:

"Det är kanske dags att vi slutar låtsas som att medicinskt klingande etiketter bidrar till vad vi förstår om de komplexa orsakerna till mänsklig nöd eller om vilken typ av hjälp vi behöver när vi är nödställda."



Det går i linje med vad FN:s särskilda rapportör om rätten till hälsa, Dainius Pūras, skrev i sin rapport till UN Human Rights Council i Genéve 17 år 2017:

”Det krävs en revolution inom psykiatrin för att avsluta årtionden av försummelse, missbruk och våld … de biomedicinska dörrvakterna måste avlägsnas. Vi måste kräva en total omläggning av psykiatrin och dess medicinska inriktning som inte ger några resultat… Psykisk hälsa är grovt försummad inom hälso- och sjukvårdssystemen runt om i världen. Där system för mental hälsa finns, är de segregerade från annan hälsovård och bygger på föråldrad praxis som kränker mänskliga rättigheter … Jag uppmanar länder att överge traditionella metoder och tänkande och möjliggöra en övergång till ett rättsbaserat tillvägagångssätt, viket borde vara gjort för länge sedan. Status quo är helt enkelt oacceptabelt … Lagar för mental hälsa och behandlingsmetoder är i kris – inte en kris av kemiska obalanser, men av maktobalanser. Vi behöver djärva politiska åtaganden, brådskande politiska svar och omedelbara korrigerande åtgärder.” (7)


Bakgrunden till svindleriet

För att förstå hur det gått så här långt med diagnoser inom psykiatrin måste vi gå tillbaka till 1950-talet. Psykiatrin var i kris. Myndigheter ville inte betala för deras flum, för deras grymma metoder med insulinchocker, elchocker och lobotomier.


Man måste göra något drastiskt. Därför sneglade man på de medicinska läkarna som hade riktiga diagnoser – och riktiga bevisbara sjukdomar. Då kom man på idén att efterlikna medicinarna. Man döpte om psykiska besvär för sjukdomar och började klassificera de mentala yttringarna, beteenden, med namn och statistiknummer. Statistiknumren var viktiga för det avgjorde om de skulle få betalt av försäkringsbolagen. De hade ingen annan uppgift.


Amerikanska psykiatriförbundet publicerade år 1952 diagnoshandboken, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-1), med en förteckning på över 112 så kallade ”psykiska sjukdomar och störningar” – som inte baserades på någon vetenskaplig procedur. Medlemmarna i DSM-kommittén räckte helt enkelt upp handen om de tyckte att beskrivningen var en sjukdom som skulle införlivas i DSM.


Efter introduktionen av neuroleptiska medel på 1950-talet exploderade antalet psykiska störningar från 163 i DSM-II (1968), till 224 i DSM-III (1980) och 374 i DSM-IV (1994). I den nuvarande DSM-V blev inte så många fler diagnoser, men kriterierna för vissa diagnoser ändrades till att omfatta allt fler människor, bland annat depression och ADHD, de verkligt stora källorna till inkomst för den psykiatriska industrin.


DSM-ll väckte stor uppmärksamhet efter att en grupp forskare publicerat en artikel i Archives of General Psychiatry. Endast fjorton diagnoser erkändes, däribland homosexualitet och schizofreni. Den väckte ett enormt intresse och blev den i särklass mest citerade i psykiatrisk forskning under 1970-talet.

Det ledde till DSM-lll. Nu skulle psykiatrikern Robert Spitzer bli ny ordförande för arbetsgruppen. Han skulle göra om DSM-ll, som i princip bara var en lista av symtom med statistiknummer, till ett operativt diagnosverktyg. Vid denna tid fanns det otroligt många åsikter om samma beteenden. Schizofreni var olika i England och USA. Spitzer skulle sammanföra alla dessa åsikter till ett enhetligt verk som psykiatern skulle kunna använda med patienten framför sig i rummet – en handbok. Detta blev avgörande för psykiatrin i hela världen. De fick en uppslagsbok.

Men samtidigt slängdes ”flummet” ut. Neuroser, personlighetsstörningar, psykoterapi och framförallt Freuds psykoanalys försvann med badvattnet. Nu skulle allt se vetenskapligt ut. Psykiska störningar var sjukdomar och skulle behandlas som medicinarna gjorde, med mediciner och operationer, punkt slut. För de fick betalt! Nu skulle psykiatrin återvinna respekten och jämställas med läkarna. Patienterna hade inget att säga till om. Vanliga människor är helt omedvetna om att psykiatrins diagnoser inte är medicinska, utan bara beteendemönster som man har röstat fram.

Psykiatrins DSM har transformerats från en slags verkstadshandbok till ett testamente gällande galenskapen inom den psykiatriska industrin.


Svenska bidrag

Svenska psykiatrin ville inte vara sämre. De kom med egna bidrag. Ett svenskt bidrag är utvidgade kriterier för ungdomsdepression, ett påfund av barnpsykiatriker von Knorring, vilket lett till att hisnande många flickor numera anses vara nedstämda och ”självmordsnära”. En anledning till detta är hennes egen undersökning. Hon kom bland annat på att barn som leker våldsamt egentligen är självmordsbenägna. Den extremt biologiske Göteborgspsykiatrikern Jan-Otto Ottosson hittade på ”sektsjukan” i ett försök att stävja nyandligheten. Religiösa människor eller människor med en andlig medvetenhet tar inte psykiatriska droger, det var det verkligt stora problemet psykiatrikerna stötte på under 90-talet. Därav alla attacker på frireligiösa grupper och new age på 90-talet. Strategin återspeglas i psykiatriker Susanne Bejerots krassa uttalande i läkemedelsbolagets Lundbecks tidning med det mycket talande namnet ”Transmittorn”:

”Att få en biologisk förklaringsmodell har i sig en helande effekt ... överlag kan man anta att den biologiska förklaringsmodellen känns ganska trovärdig och ’rätt’ för den sekulariserade och logiskt lagda svensken, åtminstone den manliga delen. Och tror patienten på en biologisk förklaringsmodell är förutsättningarna sannolikt större för att hon accepterar en farmakologisk behandling”.

Sveriges sekularisering är ett resultat av denna hetsjakt på andligheten. En annan av Ottossons diagnoser, depersonaliseringsderealisionssjuk, säger förmodligen mer om honom själv än andra.


Miljontals människor har och kommer att fångas upp av denna gigantiska trål – som sponsras av läkemedelsindustrin. Den absoluta majoriteten av psykiatriker som sitter i DSM kommittén är nämligen betalda av läkemedelsbolagen. Mycket mer behöver knappast sägas. Möjligen att den psykiatriska läkemedelsindustrin, Psycho Pharma, sponsrade formandet av DSM med 100 miljoner, när de såg potentialen. Så gott som alla diagnoser skall nämligen behandlas med psykofarmaka.


Men alla köpte inte diagnoserna inom psykiatrin. Psykoanalytikerna och samtalsterapeuterna såg sin verksamhet hotad. Freud kördes ner totalt. Kritiken blev då massiv. Man var då tvungen att hitta på något som var slående – alltså som slog ut kritiken.


Den kemiska obalansen

I slutet på 1980-talet lanserades ett nytt revolutionerande antidepressivt medel, Prozac. Den lanserades med budskapet om att psykiska störningar, i synnerhet depression, berodde på en kemisk obalans i hjärnan av transmittorämnen. Men framförallt att Prozac skulle korrigera denna obalans.

Senare framkom det att det var en reklambyrå (Mad Man) som kom fram med denna ”slogan”. Alla köpte denna ”vetenskapliga” förklaring. I synnerhet att det var något som man inte rådde för och inte kunde göra något åt. Det slog ut all kritik. Hjälplösa människor köpte omedelbart idén om detta och att Prozac kunde rädda dem från denna kemiska obalans. Ivrigt uppbackad av TV-reklam (Talk to your doctor…), köpta läkare och media. Resten är egentligen historia.


90 procent av amerikanerna tror idag fortfarande att psykiska besvär orsakas av kemiska obalanser i hjärnan. De använder också mest psykofarmaka i världen, i synnerhet antidepressiva. Förmodligen är det liknande siffror i Sverige. En miljon använder antidepressiva. Varför är det så?


Teorin om den kemiska obalansen har motbevisats många gånger om men det ruckar inte på tron. Trots att den inte går att bevisa. Och om det skulle gå, kvarstår fortfarande hönan eller ägget. Blir man deprimerad av en kemisk obalans, eller blir det en kemisk obalans på grund av att man är deprimerad. Tankar kan ändra på kemiska processer i kroppen. Men depression är ju ingen sjukdom i sig, det är ett symtom på att något är fel i personens liv.


Den svenske allmänläkare André Marx, skriver:

”Genom att sprida den falska förklaringsmodellen om kemisk obalans så förmedlar man indirekt att individen är hjälplös och oförmögen att förändra sig själv eller sin situation och att vägen till tillfrisknande står utom deras egen makt. Man fråntar därmed patienten kontrollen och självkänslan och försvårar den tillfriskningsprocess man vill skapa förutsättningar för.” (8)


Psykiatriker Peter Breggin, som tillsammans med Thomas Szasz har varit psykiatrins värsta kritiker i ett halvt sekel, säger rakt på sak:

”Trots över tvåhundra år av intensiv forskning så har ingen vanlig diagnostiserad störning bevisats ha vare sig genetiskt eller biologiskt ursprung. Det inkluderar schizofreni, depression, mano-depressiv störning [bipolär], de olika ångeststörningarna såväl som barndomsstörningar såsom ADHD. För närvarande finns det ingen känd kemisk obalans i hjärnan hos den typiske psykiatriska patienten – fram till dess att de får en psykiatrisk drog.”

(Breggin, Brain Disabling Treatments in Psychiatry, s. 5 Springer NY.)

Breggin har anlitats som expert i en mängd uppmärksammade rättegångar i USA.


Tomas Szasz, en medgrundare till KMR sade under ett föredrag i Los Angeles:

”Antidepressiva korrigerar ingen kemisk obalans; de framkallar den.”



Psykiatrin sjukförklarar samhället

Psykiatrins diagnoshysteri sjukförklarar snart hela samhället. Den sväljer och sjukförklarar allt större grupper, kriterierna utökas bland redan befintliga diagnoser, såsom ADHD och depression. När det inte fanns några mediciner mot depression så var 1 av 1000 deprimerade. När antidepressiva kom, sköt siffrorna i höjden något otroligt. Låt oss ta ett exempel: I psykiatrins diagnosbibel, DSM-III tilläts man sörja i ett år efter att en anhörig gått bort – innan man sjukförklarades. I DSM-IV kortades detta ner till två månader och i den senaste upplagan DSM-5 har man uppnått rekordtiden två veckor innan man sjukförklaras och är tillgänglig för medicinering, pga. att ens fru, man, föräldrar eller bästa vän gått bort.


• Trotsar man sina föräldrar, lärare, polis eller psykiatriker, lider man av ”Trotssjukan” (Obedience Defience Disorder – OBD).

• Vill man äta hälsosamt, ta kosttillskott och örter och vägrar sluta med detta på uppmaning, lider man av ”orthorexia nervosa”.

• Gillar man att samla på saker har man fått en släng av ”Samlarsjukdomen” (Hoarding Disorder – HO).

• Till jul drabbas alla människor av ”Shoppingsjukan”. Förutom i Afrika, där den är sällsynt. • De som inte vann på Lotto kunde sjunka ner i ”Lottosyndromet”.

• Vill man inte prata med någon, sin psykiatriker till exempel, lider man av ”Selektiv stumhet”.

• Det finns även ”utseendefixering” (Dysmorfobi).

• Till slut trumfkortet: ”ej på annat sätt specificerad psykisk störning” om man inte lyckas pricka rätt med de övriga diagnoserna.


DSM är med andra ord helgarderad. Ingen kan undslippa en diagnos. Maktfullkomlighet!


När det gäller ADHD, har listan på symtom á la: ”avbryter tal, rör på sig, kan inte koncentrera sig, lyssnar inte…” kortats ner avsevärt. Antalet barn med ADHD-diagnos sväller naturligtvis ut alldeles ofantligt. Inte på grund av att det är något direkt fel på dem, men på grund av att de uppvisar icke önskvärda beteenden enligt en färdiggjord lista som kan bockas av. Botemedlet är centralstimulerande droger i samma narkotiklass som kokain. I USA, psykiatrins förlovade land, finns det därför idag över en miljon barn mellan 0 till fem år som får personlighetsförändrande droger, allt från amfetamin till antipsykotika. En kvarts miljon har inte ens börjat gå. Och detta sprider sig likt en pandemi till andra länder, däribland Sverige.




Feldiagnostisering är snarare regel än undantag som vi sett i rubrikerna under ett par decennier som bland annat följande skräckexempel visar: Erik var barnet som ingen ville vara i närheten av och hade sparkats ut från ett flertal förskolor på tre år för att ha gjort allting från att ha skrikit obsceniteter och slagit andra barn till att peta en lärare i ögat med en penna. Han sattes på centralstimulantia. Men någonting oväntat inträffade efter att han åkt till sjukhuset för att få ett hinder i tjocktarmen avlägsnat. Barnet, som ingen ville vara i närheten av, terroriserade plötsligt inte längre sina lärare och klasskamrater. Istället kunde han, som nu är åtta år, sitta stilla och han var en fröjd att umgås med. Han slutade med amfetaminet.


I praktiken varenda emotion som en människa kan uppvisa – sorg, ledsamhet, ångest, frustrering, apati, otålighet, upprymdhet – klassificeras idag som en ”mental störning” vilket kräver kemiska bekämpningsmedel med personlighetsförändrande droger.


40 procent av alla sjukskrivningar i Sverige idag har psykiska orsaker och majoriteten av förtidspensioneringar bland unga är psykrelaterade. Få av dem kommer tillbaka till arbetslivet. Sjukskrivningar till följd av psykiatriska diagnoser är dessutom 70 procent längre än för alla andra sjukskrivningar, enligt en rapport från Försäkringskassan.


I en undersökning som presenterades i Läkartidningen med rubriken, ”ST-läkare i psykiatri ser mörkt på den egna specialiteten”, framkommer det att hela 60 % av de blivande psykiatrikerna inom barn- och ungdomspsykiatrin anser att den egna verksamheten helt eller i huvudsak saknar vetenskapligt underlag.


Vi hoppas nu att dessa blivande psykiatriker också får insikten om att de bör söka sig till en annan, på vetenskap grundad, medicinsk verksamhet som kan hjälpa människor istället för att droga ner dem, vilket belastar samhället ännu mer.


Alternativen

Ja, vad är alternativet till att droga ner människor, att koppla in dem till väggurtaget? Inget naturligtvis, det är bara att upphöra med misshandeln. Det är inte det att det inte finns folk med psykiska besvär, men de har ingen psykisk ”sjukdom” som behöver ”medicin”. De behöver först och främst en ordentlig kroppslig undersökning, då upp till 80 procent av alla psykiska besvär bottnar i en riktig medicinsk, somatisk, påvisbar störning eller sjukdom. Det finns omkring 100 fysiska besvär som kan efterlikna en psykisk störning. De behöver även komma bort från omgivningar av förtryck och mobbning. Vila upp sig i ostörd omgivning – utan psykiatriker. Äta hälsosamt och fås att motionera. Majoriteten är därmed botade! Resten kan psykiatrin få ta hand om – utan övergrepp på mänskliga rättigheter.


Psykiatrin har blivit den nya kemiska religionen. Hjärnan har blivit själen och Prozac oblaten. Någon frälsning har vi dock inte sett.


[1] https://www.health.com/mind-body/white-coat-syndrome

[2] https://www.psychologytoday.com/us/blog/when-your-adult-child-breaksyourheart/201805/are-children-overprescribed-psychiatric

[3] https://blogs.scienti�camerican.com/cross-check/psychiatrists-must-face-possibilitythatmedicationshurt-more-than-they-help/?redirect=1

[4] https://www.businessinsider.com/nimh-new-psychotherapy-initiative-2015-7

[5] https://www.nimh.nih.gov/health/topics/mental-health-medications/index.shtml (https://www.nimh.nih.gov/health/topics/mental-health-medications/index.shtml)

(6) University of Liverpool (https://www.liverpool.ac.uk/) https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0165178119309114?via%3Dihub https://www.sciencedaily.com/releases/2019/07/190708131152.htm https://neurosciencenews.com/meaningless-psychiatric-diagnosis-14434

(7) (1) https://www.kmr.nu/single-post/2018/10/12/FN-kr%C3%A4ver- %E2%80%9Drevolution%E2%80%9D-inom-psykiatrin

(8) https://www.equalsthlm.se/artiklar/ga-inte-pa-myten-om-kemisk-obalans-i-hjarnan/ https://omni.se/myten-om-kemisk-obalans-i-hjarnan-ar-skadlig/a/Vb25Er

___________________________________________________________________________________


För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu

Den internationella övervakaren av psykiatrin

Kommittén för Mänskliga Rättigheter

Box 6039 , 129 06 Hägersten

Highlights
Välkommen till KMR - Den internationella övervakaren av psykiatrin

© 2015 Kommittén För Mänskliga Rättigheter. Alla rättigheter förbehållna.