top of page

Många av allmänhetens antaganden om psykiatri är falska


Jag har praktiserat psykiatri i 36 år och jag älskar verkligen mitt jobb. Jag älskar mina patienter, mina professionella kollegor och mina medarbetare. Jag kunde inte vara nöjdare med det arbete jag har valt. Men jag har kommit fram till att jag deltar i den här erans största vetenskapliga bluff.


Många miljarder dollar spenderas varje år i en industri byggd på en korrupt samling pseudovetenskap, som har underhållits och utnyttjats av pengaintressen i decennier. Detta djärva vetenskapliga bedrägeri har varit mer framgångsrikt än något annat i vår tid.


Allmänhetens antaganden är att vi psykiatriker har god förståelse för hur hjärnan fungerar; att vi kan diagnostisera distinkta sjukdomstillstånd, som vi har viss patofysiologisk* kunskap om; och att vi kan ordinera behandlingar, oftast mediciner, med full medvetenhet om hur det kommer sig att de gynnar oss. Men vart och ett av dessa antaganden är otvivelaktigt och bevisligen falska.


Vi har ingen aning om hur hjärnan utför de högre funktionerna som genererar tankar, känslor eller beteende – som alla är i fokus för psykiatrisk behandling. Med undantag för några distinkta syndrom som identifierades för över ett sekel sedan, är psykiatrisk diagnos numera en glidande process av vaga gränser och symtomchecklistor. De förhandlas fram av en kommitté vart decennium eller så, med hjälp av ekonomiska intressen, som är hoppfulla om att nya ”indikationer” för läkemedelsbehandling kommer att genereras.


Den där "kemiska obalansen" du har hört talas om? Det finns absolut inga vetenskapliga bevis för att den existerar. Det är bara en påhittad historia för att förklara och marknadsföra fördelarna med psykiatriska mediciner; och nuförtiden kommer psykiatriker inte ens att erkänna att de kokat ihop den förvridningen, även om vi gjorde det.


Eftersom vi inte förstår hur tanken fungerar, är det inte troligt att vi skulle kunna ta reda på hur det är trasigt. De flesta av våra botemedel väljs baserat på observation av minimala förbättringar i kliniska prövningar som främjas, finansieras och kontamineras av företagsintressen.


Jag tror inte att psykiatriker skriver ut mediciner mot depression bara för att vi tjänar pengar på att göra det, även om det händer. Vi gör det för att vi har tillåtit oss själva att sugas in i en pseudovetenskaplig bluff som matar våra egon – genom att blåsa upp vår känsla av värde, vår giltighet och vår effektivitet. Det har gett oss mer respekt från våra kamrater inom andra medicinska specialiteter, och mer reklampresenter från läkemedelsföretag.


Men låt oss inte låtsas att vi har förtjänat denna nyvunna respekt. Den enda anledningen till att det händer är att Big Pharma, försäkringsbolag och hälsovårdsföretag tillåter det, uppmuntrar det och drar nytta av denna biologiska behandlingsmodell.


Med fler personer som bär psykiatriska diagnoser och får behandling än vi någonsin kunnat föreställa oss, skulle du förvänta dig att se förbättrad psykiatrisk hälsa och minskat självmord. Men motsatsen har inträffat. Andelen amerikaner med psykiatriska handikappförmåner mer än fördubblades från 1987 till 2007. Och från 1999 till 2016, mitt i denna tidsålder av Prozac, har förekomsten av självmord i Amerika ökat med 30%.


Detta bedrägeri tar ett av de största mysterierna som är okända för vetenskapen – vårt underbara hjärn-sinne – och fördummar det till en modell som behandlas som om den inte var mer än en komplicerad körtel. Det är en pågående manipulation av vetenskaplig sanning som är mer framgångsrik än de falska vetenskaperna som utvecklats för att förneka klimatförändringar eller för att motbevisa evolutionen.


Varje objektiv bedömning av vårt vetenskapliga grepp om psykiatrisk fysiologi skulle komma till slutsatsen att vårt är det svartaste av svarta hål. Men psykiatrin har framgångsrikt dolt sin okunnighet genom att svepa in sig i en mantel av påhittad pseudovetenskap – en samling falska teorier och diagnoser som vetenskapligt sett är en enda stor ”ingentingburgare”. Mycket av dess jargong har penetrerat lekmannalexikonet, löst passerat i vårt gemensamma samtal som vetenskapliga fakta – termer som kemisk obalans, bipolär, ADD och OCD. Även om psykiatrin till stor del misslyckats med vetenskap, har psykiatrin uppenbarligen bemästrat PR.


Genom att påtvinga våra inre världar denna korrupta, förenklade modell, har den lyckats kapa våra egna uppfattningar om oss själva – våra liv, våra personligheter, våra känslor och upplevelser – spinna dem till en katalog av falska, pseudovetenskapliga "diagnoser" som är mogna för ekonomiskt utnyttjande. Det är en bedrövligt ofullständig bild av hjärnan och sinnet som ger lite utrymme för normala varianter och maximerar ekonomiska möjligheter. Det distraherar allmänheten från den stora okunnighet som finns kvar – projicerar en falsk bild av kliniskt behärskning för att blidka vår publik och för att lugna oss själva.


Det är denna illusion av pseudovetenskap som är huvudmålet för mitt arbete här. Jag vill informera allmänheten om psykiatrins okunnighet, hur vetenskapen missbrukas i mitt yrke och farorna med en förenklad behandlingsmodell som bygger mer på ekonomisk framgång än dess kliniska resultat.


Mycket av sanningen om psykiatriska störningar är okänt för oss vid denna tidpunkt. Allmänheten har rätt att veta vad som inte är sanningen och att förstå hur vetenskapen missbrukas av mitt yrke. Men för att göra det måste allmänheten först ha en klar förståelse för hur vetenskap fungerar - eftersom den vetenskapliga metoden är hur konsensussanning** etableras i den naturliga världen.


När du väl förstår vetenskapsprocessen kommer det att bli uppenbart att modern psykiatri inte alls är baserad på vetenskap. Eftersom god vetenskap drivs av tvivel och skepsis – och det blir allt tydligare att den moderna psykiatriska modellen främst drivs av ego och ekonomiska investeringar.


* Läran om levande organismers funktion under sjukdom.

** Samstämmighet i åsikter och tänkesätt inom en större grupp.



”Den här skiten fungerar inte!”

Dr Paul Minot studerade till psykiater vid University of Texas för 36 år sedan och har praktiserat psykiatri sedan 1985. Han är idag Assistant Medical Director vid Maine Genral Health. Han är även Assistant Professor of Psychiatry vid Tufts University School of Medicine. Paul Minot utbildade sig under eran då de nya antidepressiva medlen kom och sedan de nya antipsykotika. Allt detta under en atmosfär av hopp och tro att man funnit koden till psykiatrisk dysfunktion.

”Trettio år senare så har vi sett en explosion av psykiatriska diagnoser och behandling. Man skulle förvänta sig att se en förbättrad mental hälsa och mindre självmord. Men motsatsen har skett. Den här skiten fungerar inte. Min mission är att konfrontera den det korrumperade vetenskapliga resonemang som håller uppe den här biologiska modellen.”

Paul Minot har även spelat basgitarr i ett antal band i Texas och ett av hans band kallades ”Houstons first and last punk band.”


Paul Minot har godkänt översättande och publicerande av hans artikel:

Many of the Public´s Assumption About Psychiatry are False


 

För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu


Den internationella övervakaren av psykiatrin

Kommittén för Mänskliga Rättigheter

Box 6039 , 129 06 Hägersten







Comentários


imagesCALOQXUG.jpg
bottom of page