Är psykiatriker mer galna än sina patienter?

Pressmeddelande KMR
Jun 5
13 min read

”Jag drar slutsatsen att psykiatri som medicinsk specialitet gör mer skada än nytta.”

Av dr Peter C. Gøtzsche*, 6 maj 2025

Denna fråga är inte ett skämt. Den har upprepats upprepade gånger när jag diskuterar hur absurt skadlig mainstreampsykiatrin är med likasinnade kollegor, t.ex. kritiska psykiatriker eller psykologer.

Galenskap kännetecknas av vanföreställningar. En Oxford-ordbok definierade vanföreställning som en idiosynkratisk (egenartad) övertygelse eller intryck som upprätthålls trots att den motsägs av verkligheten eller rationella argument.

Enligt WHO:s internationella klassificering av sjukdomar är en vanföreställning en uppfattning som bevisligen är osann, hålls fast med övertygelse och inte är mottaglig för modifiering av erfarenhet eller bevis som motsäger den. På liknande sätt är vanföreställningar i DSM-5 fasta övertygelser som inte är mottagliga för förändring i ljuset av motstridiga bevis. (1)

En typ av vanföreställning är grandiositet, vilket är en känsla av överlägsenhet, unikhet eller osårbarhet som är orealistisk och inte baserad på personlig förmåga. Många psykiatriker beter sig grandiost och tror på sin ofelbarhet och allmakt och att de har en speciell insikt som ingen annan har. Om du är patient och inte håller med kallas du okunnig eller i behov av psyko-utbildning, även när dina släktingar delar dina åsikter. (2) Eller så får du höra att du har bristande insikt i din sjukdom, vilket är ett symptom på din psykiska sjukdom, en moment 22-situation från vilken det inte finns någon flykt.

Joseph Biederman var ett exempel på storslagenhet. Under sitt vittnesmål i ett rättsfall 2009, när en advokat frågade honom om hans rang vid Harvard Medical School, svarade Biederman: ”Full professor.” ”Vad finns utöver det?” frågade advokaten. ”Gud”, svarade han. (3)

Psykiatriker betraktar religion som ett specialfall.1 En religiös vanföreställning kan gälla en speciell relation med Gud eller gudar eller involvera påståenden som att vara Jesus, men ”denna typ av vanföreställningar är notoriskt svår att skilja från icke-patologiska religiösa övertygelser.” Just det. Det vore mer logiskt konsekvent att säga att en tro på en eller flera gudar är en vanföreställning.

Tro spelar en stor roll inom psykiatrin. Det är en stor tillit eller förtroende för något som det inte finns några bevis för, eller en orubblig tro på något även om det finns bevis emot det. En stor undersökning av 2031 personer från 1995 illustrerar detta. (4,5) Människor trodde att antidepressiva medel, antipsykotika, elchocker och inläggning på en psykiatrisk avdelning oftare är skadliga än nyttiga. Denna uppfattning överensstämmer med de bästa bevisen vi har (3,6-12) men de socialpsykiatriker som hade gjort undersökningen var missnöjda med svaren och menade att människor borde utbildas för att komma fram till "rätt uppfattning".

På vilket sätt exakt? Hur tränar man människor att gå rakt emot vetenskapen? Vanligtvis kallar vi detta indoktrinering.

Eftersom psykiatrikernas övertygelser om vad de gör står i kontrast till vetenskapen, gör detta psykiatrin till en pseudovetenskap, en sorts religion. Om du vill ha fler bevis för att de flesta psykiatriska ledare har vanföreställningar, läs bara deras riktlinjer och läroböcker, vilket jag har gjort.

Min lärobok i kritisk psykiatri är fritt tillgänglig.9 Jag läste de fem mest använda läroböckerna i Danmark och upptäckte en lång rad vilseledande och felaktiga påståenden om orsakerna till psykiska störningar, om de är genetiska, om de kan upptäckas i en hjärnskanning, om de orsakas av en kemisk obalans, om psykiatriska diagnoser är tillförlitliga och vilka fördelar och nackdelar psykofarmaka och elchocker har. Mycket av det som påstås utgör vetenskaplig oärlighet. Jag beskriver också bedrägerier och allvarliga manipulationer med data i ofta citerad forskning. Jag drar slutsatsen att biologisk psykiatri inte har lett till något användbart, och att psykiatri som medicinsk specialitet gör mer skada än nytta.

Det är anmärkningsvärt att psykiatrikernas dominerande idiosynkratiska övertygelser inte delas av människor som anses vara friska – allmänheten. Och den stora majoriteten av psykiatriska patienter har inte vanföreställningar, vilket de flesta psykiatriker har. Jag tror därför att jag har bevisat att psykiatriker är mer galna än sina patienter.

Tvångsbehandling är ett särskilt mörkt kapitel inom psykiatrin. Jag har argumenterat för varför jag anser att tvångsbehandling är ett brott mot mänskligheten. (11,12) Psykiatrikerna tror att de gör det för patienternas eget bästa, men patienterna ser det väldigt annorlunda, (13,14) och bevisen visar att det gör mycket mer skada än nytta, främst för att det praktiskt taget alltid involverar behandling med antipsykotika. (8,9,11-14) År 2019 fann en norsk studie att 52 av 100 patienter som i följd inlagts på ett psykiatriskt sjukhus skulle ha velat ha ett läkemedelsfritt alternativ om det hade funnits. (15) Varför kan människor inte få det då?

En vanföreställning kan vara förföljande, där människor tror att de riskerar att skadas på grund av andras ondskefulla avsikter.(1) Ledande psykiatriker lider ofta av denna typ av vanföreställning. De kan kalla personer som kritiserar psykiatrin för konspirationsteoretiker eller "antipsykiatri", precis som personer som förnekar eller motsätter sig Kristus kallas "antikrist". Detta märkliga fenomen existerar inte inom någon annan medicinsk specialitet. Om du kritiserar överanvändningen av statiner kallas du inte "antikardiologi" eller konspirationsteoretiker.

Ett populärt talesätt är att galenskap är att göra samma sak om och om igen i förväntan om ett annat resultat. Psykiatriker är inte de enda läkarna som gör detta, men de är överlägset "bäst" inom denna meningslösa disciplin.

När ett läkemedel inte verkar fungerar ökar de den psykiatriker dosen, byter till ett annat läkemedel från samma klass, lägger till ett annat läkemedel från samma klass eller lägger till ett läkemedel från en annan klass. Vetenskapen säger oss att dessa manövrer inte gynnar patienterna. (8,9,16-18)

Att öka dosen eller antalet läkemedel ökar förekomsten av allvarliga skador, inklusive irreversibla hjärnskador, självmord och andra dödsfall, (8-9, 19-21) men psykiatriker ljuger ofta för sina patienter och säger att deras sjukdom kan skada deras hjärnor, eller att de kan dö, om de inte tar sina läkemedel.8,9,11 Detta är perverst.

Galenskapen ökar

Tyvärr blir galenskapen värre. Inom den mottagningsbaserade psykiatrin i USA fördubblades besök med tre eller fler läkemedel, från 17 % till 33 %, på bara nio år, och recepten på två eller fler läkemedel från samma klass ökade också. (22) I Australien var användningen av psykotiska läkemedel och polyfarmaci för barn och ungdomar dubbelt så hög 2021 som 2013, (23) och användningen av neuroleptika ökade med 45 % på bara sex år. (24) I Storbritannien ökade recepten på psyktabletter med i genomsnitt 5 % per år och depressionspiller med 10 %, från 1998 till 2010. (25) I Danmark ökade försäljningen av SSRI-preparat från en låg nivå 1992 nästan linjärt med en faktor 18, (18 ggr större) nära relaterat till antalet SSRI-produkter på marknaden som ökade med en faktor 16 (16 ggr fler). (26)

Dessa data tyder på att läkemedelsanvändningen styrs av marknadsföring och den utbredda korruptionen bland ledande psykiatriker. (8,27)

En annan indikator på att galenskapen ökar är att dödligheten för patienter med schizofreni har ökat markant; medianstandardiserad (mittersta värdet) dödlighetskvot för 1970-, 1980- och 1990-talen var 1,84, 2,98 och 3,20 respektive. (28)

Två danska läroböcker nämner att flera psykostabletter kan behövas samtidigt, och en noterar att det kan vara lämpligt att öka dosen utöver det godkända intervallet.

År 2006 visade en rapport från den danska Sundhedsstyrelsen att hälften av patienterna behandlades med mer än en psykostablett samtidigt, (29) även om både nationella och internationella riktlinjer avråder från det.

År 2014 utfärdade det danska hälsoministeriet en licens att döda. Den tillät psykiatriker att använda extremt stora doser psykosläkemedel för tvångsbehandling, särskilt när patienter har varit i långvarig behandling och där mindre doser har prövats utan framgång. (30)

Det här är så galet som det kan bli. Dessa läkemedel är mycket dödliga, de dödar t.ex. 2 av 100 dementa personer på bara 10 veckor, (31) och risken för död är naturligtvis dosrelaterad. (32-36) Psykiatrikerna säger att patienten är "behandlingsresistent", vilket är en förolämpande term eftersom det antyder att patienten är skyldig och inte läkemedlet. De inser inte att de inte ska öka dosen eller lägga till ett annat läkemedel utan gradvis trappa ner det första läkemedlet, vilket ger bäst resultat.

Jag har bevittnat galenskapen direkt. Jag blev en gång inbjuden att följa chefspsykiatrikern under en dag på en sluten avdelning på mitt sjukhus, Rigshospitalet. En av patienterna verkade helt normal och resonabel för mig, men psykiatrikern ansåg honom ha vanföreställningar. Eftersom jag inte kunde förstå varför förklarade han att patienten hade vanföreställningar eftersom han hade varit på internet och upptäckt att psykpiller är farliga! Jag blev så chockad att jag inte kommenterade.

Vid ett annat tillfälle ringde jag Psykiatriskt Centrum Amager, som har ett särskilt dåligt rykte eftersom psykiatrikerna har dödat flera av sina patienter med psykostabletter. (37) En patient i stor nöd hade kontaktat mig, men jag fick inte tag på en psykiater i telefon, trots att jag förklarade att jag var en kollega, och att det var inom normal arbetstid. När jag insisterade blev jag överförd till en översköterska. Hon sa att jag inte skulle lägga mig i eftersom patienten hade vanföreställningar. När jag frågade på vilket sätt sa hon att han hade fått reda på att psykostabletter är farliga! Jag frågade om hon visste vem jag var. Jodå, det gjorde hon, men det hindrade henne inte från att avslöja psykiatrins vansinne.

År 2023 kände sig hela styrelsen för Norska psykiatriska förening så hotad av kollegor som ville ha en radikalt annorlunda psykiatri att de publicerade en debattartikel i en tidning för att försvara status quo. (38) Jag förklarade vilka de värsta osanningarna var: (39)

Påstående: Läkemedlen förändrar inte personligheten.

Faktum: Detta är anledningen till att de används och många patienter upplever detta, t.ex. 43 % i en undersökning. (2)

Påstående: Läkemedlen har inte större biverkningar än andra läkemedel.

Faktum: De är den tredje vanligaste dödsorsaken, efter hjärtsjukdomar och cancer. (40)

Påstående: ”Konspirationsteorier florerar om att läkemedelsindustrin bara vill tjäna pengar på att göra människor så beroende som möjligt.”

Faktum: Det är inte en konspirationsteori att läkemedelsindustrin inte bryr sig om abstinenssymtom från psykofarmaka utan bara om sina vinster och att Big Pharma-företagens affärsmodell är organiserad brottslighet. (41)

Påstående: ”Läkemedelsbehandlade patienter återgår till arbetet snabbare, och arbetsoförmåga kan förebyggas.”

Faktum: Ju fler läkemedel som används, desto fler patienter får sjukpension. (3)

Påstående: ”Prognosen och risken för återfall förbättras avsevärt när patienter tar antipsykotika.”

Faktum: Alla studier som ger grunden för denna missuppfattning är djupt bristfälliga. De har introducerat abstinenssymtom i avbrottsgruppen, vilket psykiatriker felaktigt har tolkat som återfall. (8-11)

Påstående: ”Patienter med ADHD har ofta sänkt livskvalitet, mer frekvent depression och fler drogproblem och kriminellt beteende om de inte behandlas.”

Faktum: I det långa loppet är det motsatta sant. (11)

Påstående: ”Läkemedelsbehandling gör patienter mer tillgängliga för psykoterapi.”

Faktum: Psykoterapi är överlägsen läkemedelsbehandling, särskilt på lång sikt där den har en bestående effekt, till skillnad från läkemedel. (11,14)

Påstående: ”Det finns ingen biologisk grund för att säga att vanligt förekommande psykofarmaka som antidepressiva medel, humörstabiliserande medel och antipsykotika orsakar beroende.”

Faktum: Läkemedlen upp- eller nedreglerar signalsubstanser i hjärnan, vilket är anledningen till att abrupt utsättning kan orsaka fruktansvärda och farliga abstinensbesvär. (43,44)

Påstående: ”Hittills tyder de flesta studier på att läkemedelsbehandling är absolut nödvändig för att uppnå återhämtning och öka livskvaliteten samt förhindra återfall för de flesta patienter med allvarliga psykiatriska störningar.”

Faktum: Dessa påståenden är också uppenbart falska. Läkemedlen minskar livskvaliteten och förhindrar inte återfall. (9,11,45)

Slutsatser

Missuppfattningarna bland psykiatriska ledare skiljer sig så mycket från de vetenskapliga bevisen, och från vad patienterna, deras

anhöriga och andra upplever, att det verkar berättigat att säga att de lider av en allvarlig, kollektiv vanföreställning.

Så, här är ett tankeexperiment. Med hjälp av psykiatrikernas egna diagnostiska system och praxis kan man hävda att psykiatriska ledare, som de norska psykiatriska ledarna, borde tvångsbehandlas med psykostabletter. Om de smakade sina egna mediciner, vilket vissa läkare har gjort för att se hur det var, skulle få av dem upprätthålla sina vanföreställningar om hur bra de är, vilket skulle gynna mänskligheten.

Läkarna upplevde en markant avmattning i tänkande och rörelser, djup inre rastlöshet, en förlamning av viljan och brist på fysisk och psykisk energi, samt oförmåga att läsa eller arbeta. (46) Psykiatern David Healy fann samma sak hos 20 anställda från sitt sjukhus som fick droperidol. (47) Alla kände sig oroliga, rastlösa, oengagerade och demotiverade för att göra någonting; en volontärpsykolog tyckte att det var för komplicerat att bara få tag på en smörgås från en smörgåsmaskin. Vissa kände sig irriterade och stridslystna och många kunde inte känna igen det förändrade mentala tillstånd de befann sig i och bedöma sitt eget beteende.

Som specialitet är psykiatrin mer galen än sina patienter. För att hålla patienterna på piller de inte gillar, tillskrev tre fjärdedelar av populära webbplatser depression till en "kemisk obalans" eller hävdade att de kunde åtgärda en obalans. (48) Detta är som att hota med Loch Ness-monstret. En sådan obalans som orsak till depression (eller någon annan psykiatrisk störning) existerar inte. (49)

Psykiatrin bör rivas och byggas upp från grunden, med fokus på psykosociala insatser, vilket nyligen rekommenderats av FN och WHO. (50) Och all behandling måste vara frivillig. (11,12)

*Peter C. Gøtzsche, MD, har publicerat mer än 100 artiklar i de fem främsta allmänna medicinska tidskrifterna och hans vetenskapliga arbeten har citerats över 150 000 gånger. Han har publicerat flera böcker relevanta för psykiatri, inklusive Deadly Psychiatry and Organised Denial , Mental Health Survival Kit and Withdrawal from Psychiatric Drugs och Critical Psychiatry Textbook . Han crowdfundar för närvarande sitt Institute for Scientific Freedom med målet att bevara ärlighet och integritet inom vetenskapen. Han stiftade även det Nordiska Cochrane centret.

Referenser:

1 Collin S, Rowse G, Martinez AP, et al. Delusions and the dilemmas of life: A systematic review and metaanalyses of the global literature on the prevalence of delusional themes in clinical groups. Clin Psychol Rev 2023;104:102303.

2 Kessing L, Hansen HV, Demyttenaere K, et al. Depressive and bipolar disorders: patients’ attitudes and beliefs towards depression and antidepressants. Psychological Medicine 2005;35:1205-13.

3 Whitaker R. Anatomy of an epidemic. New York: Broadway Paperbacks; 2015.

4 Jorm AF, Korten AE, Jacomb PA, et al. ”Mental health literacy”: a survey of the public’s ability to recognise mental disorders and their beliefs about the effectiveness of treatment. Med J Aus 1997;166:182-6.

5 Raven M. Depression and antidepressants in Australia and beyond: a critical public health analysis (PhD thesis). University of Wollongong, Australia; 2012.

6 Read J, Bentall R. The effectiveness of electroconvulsive therapy: a literature review. Epidemiol Psichiatr Soc 2010 Oct-Dec;19:333-47.

7 Whitaker R. Mad in America: bad science, bad medicine, and the enduring mistreatment of the mentally ill. Cambridge: Perseus Books Group; 2002.

8 Gøtzsche PC. Deadly psychiatry and organised denial. Copenhagen: People’s Press; 2015.

9 Gøtzsche PC. Critical psychiatry textbook. Copenhagen: Institute for Scientific Freedom; 2022 (freely available).

10 Read J. Major adverse cardiac events and mortality associated with electroconvulsive therapy: correcting and updating a 2019 meta-analysis. Ethical Human Psychology and Psychiatry 2024 Sept: DOI: 10.1891/EHPP-2024-0003.

11 Gøtzsche PC. Is psychiatry a crime against humanity ? Copenhagen: Institute for Scientific Freedom; 2024 (freely available).

12 Gøtzsche PC. Forced treatment in psychiatry is a crime against humanity. J Acad Publ Health 2025;Jan 30.

13 Gøtzsche PC, Sørensen A. Systematic violations of patients’ rights and safety: Forced medication of a cohort of 30 patients. Ind J Med Ethics 2020;Oct-Dec;5(4) NS:312-8.

14 Tasch G, Gøtzsche PC. Systematic violations of patients’ rights and safety: forced medication of a cohort of 30 patients in Alaska. Psychosis 2023;15:145-54.

15 Heskestad S, Kalhovde AM, Jakobsen ES. Medikamentfri psykiatrisk behandling – hva mener pasientene ? Tidsskr Nor Legeforen 2019;Oct 2. doi: 10.4045/tidsskr.18.0912.

16 Santaguida P, MacQueen G, Keshavarz H, et al. Treatment for depression after unsatisfactory response to SSRIs. Comparative effectiveness review No. 62. (Prepared by McMaster University Evidence-based Practice Center under Contract No. HHSA 290 2007 10060 I.) AHRQ Publication No.12-EHC050-EF. Rockville, MD: Agency for Healthcare Research and Quality; 2012:April.

17 Rink L, Braun C, Bschor T, et al. Dose increase versus unchanged continuation of antidepressants after initial antidepressant treatment failure in patients with major depressive disorder: a systematic review and meta-analysis of randomized, double-blind trials. J Clin Psychiatry 2018;79;17r11693.

18 Samara MT, Klupp E, Helfer B, et al. Increasing antipsychotic dose for non response in schizophrenia. Cochrane Database Syst Rev 2018;5:CD011883.

19 Miller M, Swanson SA, Azrael D, et al. Antidepressant dose, age, and the risk of deliberate self-harm. JAMA Intern Med 2014;174:899-909.

20 Ho BC, Andreasen NC, Ziebell S, et al. Long-term antipsychotic treatment and brain volumes: a longitudinal study of first-episode schizophrenia. Arch Gen Psychiatry 2011;68:128-37.

21 Zipursky RB, Reilly TJ, Murray RM. The myth of schizophrenia as a progressive brain disease. Schizophr Bull 2013;39:1363-72.

22 Mojtabai R, Olfson M. National trends in psychotropic medication polypharmacy in office-based psychiatry. Arch Gen Psychiatry 2010;67:26-36.

23 Wood SJ, Ilomäki J, Gould J, et al. Dispensing of psychotropic medications to Australian children and adolescents before and during the COVID-19 pandemic, 2013-2021: a retrospective cohort study. Med J Aust 2023;219:18-25.

24 Klau J, Gonzalez-Chica D, Raven M, et al. Antipsychotic prescribing patterns in children and adolescents attending Australian general practice in 2011 and 2017. JCPP Adv 2023;4:e12208.

25 Ilyas S, Moncrieff J. Trends in prescriptions and costs of drugs for mental disorders in England, 1998-2010. Br J Psychiatry 2012;200:393-8.

26 Nielsen M, Gøtzsche P. An analysis of psychotropic drug sales. Increasing sales of selective serotonin reuptake inhibitors are closely related to number of products. Int J Risk Saf Med 2011;23:125-32.

27 Whitaker R, Gøtzsche PC. The pervasive financial and scientific corruption of psychiatric drug trials. Copenhagen: Institute for Scientific Freedom 2022; March 23.

28 Saha S, Chant D, McGrath J. A systematic review of mortality in schizophrenia: is the differential mortality gap worsening over time? Arch Gen Psychiatry 2007;64:1123-31.

29 Forbruget af antipsykotika blandt 18-64 årige patienter, med skizofreni, mani eller bipolar affektiv sindslidelse. København: Sundhedsstyrelsen; 2006.

30 Notat om dosering af lægemidler i psykiatrien. Ministeriet for Sundhed og Forebyggelse 2014;Oct 30.

31 FDA package insert for Risperdal.

32 Joukamaa M, Heliövaara M, Knekt P. Schizophrenia, neuroleptic medication and mortality. Br J Psychiatry 2006;188:122-7.

33 Tenback D, Pijl B, Smeets H. All-cause mortality and medication risk factors in schizophrenia. J Clin Psychopharmacol 2012;32:31-5.

33 Waddington JL, Youssef HA, Kinsella A. Mortality in schizophrenia. Antipsychotic polypharmacy and absence of adjunctive anticholinergics over the course of a 10-year prospective study. Br J Psychiatry 1998;173:325-9.

35 Ray WA, Meredith S, Thapa PB, et al. Antipsychotics and the risk of sudden cardiac death. Arch Gen Psychiatry 2001;58:1161-7.

36 Ray WA, Chung CP, Murray KT, et al. Atypical antipsychotic drugs and the risk of sudden cardiac death. N Engl J Med 2009;360:225-35.

37 Christensen DC. Dear Luise: a story of power and powerlessness in Denmark’s psychiatric care system. Portland: Jorvik Press; 2012.

38 Lien L, Reitan SK, Halvorsen NJN, et al. ”Pilleskam” i psykiatrien er et alvorlig samfunnsproblem. Aftenposten 2023;Aug 10.

39 Gøtzsche PC. The media’s false narrative about depression pills, suicides, and saving lives. Mad in America 2023;Aug 23.

40 Gøtzsche PC. Prescription drugs are the leading cause of death. And psychiatric drugs are the third leading cause of death. Mad in America 2024;April 16.

41 Gøtzsche PC. Deadly medicines and organised crime: How big pharma has corrupted health care. London: Radcliffe Publishing; 2013.

42 Gøtzsche PC. Psychotherapy has an enduring effect on depression—in contrast to depression pills. Mad in America 2021; Nov 23.

43 Davies J, Read J. A systematic review into the incidence, severity and duration of antidepressant withdrawal effects: Are guidelines evidence-based? Addict Behav 2019;97:111-21.

44 Moncrieff J, Read J, Horowitz MA. The nature and impact of antidepressant withdrawal symptoms and proposal of the Discriminatory Antidepressant Withdrawal Symptoms Scale (DAWSS). J Affect Disord Rep 2024;16:100765.

45 Paludan-Müller AS, Sharma T, Rasmussen K, et al. Extensive selective reporting of quality of life in clinical study reports and publications of placebo-controlled trials of antidepressants. Int J Risk Saf Med 2021;32:87-99.

46 Belmaker RH, Wald D. Haloperidol in normals. Br J Psychiatry 1977;131:222-3.

47 Moncrieff J. The bitterest pills. Basingstoke: Palgrave Macmillan; 2013.

48 Demasi M, Gøtzsche PC. Presentation of benefits and harms of antidepressants on websites: cross sectional study. Int J Risk Saf Med 2020;31:53-65.

49 Moncrieff J, Cooper RE, Stockmann T, et al. The serotonin theory of depression: a systematic umbrella review of the evidence. Mol Psychiatry 2023;28:3243-56.

50 Shifting the balance towards social interventions: a call for an overhaul of the mental health system. Beyond Pills All-Party Parliamentary Group 2024;May.