Hitler nerdrogad av läkare med 92 mediciner och droger, stryknin och belladonna

Vetenskapens värld sände i måndags 28/1 programmet Drogerna i Hitlers armé. Ett mycket intressant program om hur krigströtta soldater drogades ner med amfetamin för att orka kriga. (På något sätt påminner det om dagens skoltrötta elever som drogas ner med amfetamin för att orka gå i skolan.) 35 miljoner amfetamintabletter delades ut inför Blitzkriget. Samtidigt gavs en kort kommentar om att även Hitler gick på droger, men inte mycket mer.

Nå, KMR publicerade en omfattande artikel om detta redan i slutet på 1990-talet, då ingen hade minsta aning om det. Här kommer den igen. Detta är på intet sätt en ursäkt för Hitlers grymhet, men kanske en förklaring på hans galenskap.

Läkare höll Hitler nerdrogad i många år med minst 70 men troligen 92 olika slags märkliga mediciner och droger, bl. a. kokain, opiater, amfetamin samt för vanliga människor dödliga doser av stryknin och belladonna.1 Fakta som inte fått tillräcklig genomslagskraft ger en ganska klar bild av en ledare som hölls nerdrogad av sina läkare och som hade mycket svåra fysiska sjukdomar. Hitler var nämligen fullständigt nerdrogad av sin stab av läkare och psykiatriker, främst av den psykiatriorienterade Theodor Morell.

Hitler fick alltså sammanlagt upp till 92 olika slags droger och mediciner för sina otaliga krämpor och sjukdomar. Under åren mellan 1941 och 1945 fick han inte mindre än 29 olika slags mediciner och droger injicerade, förutom 63 olika tabletter och hudapplikationer. Från 1943 till 1945 fick han totalt 778 injektioner varav 21 för förkylningar och 757 för att ”höja humöret” – varav flera i form av centralstimulerande narkotiska medel.2

Efter varje injektion kunde Hitler arbeta och tala i timmar, oftast långt in på nätterna. Drogerna ledde förmodligen även till, eller åtminstone förstärkte, de ändlösa monologerna vid matbordet med sina närmaste män.3 Många teorier har framförts angående dessa ändlösa och ibland hysteriska tal. Även hans tal till befolkningen har varit ett mysterium för många. Hur kunde han ”elda upp” en hel befolkning till den grad som skedde. Sanningen är nog att när Hitler ”eldade upp” den tyska befolkningen med sina offentliga tal var han själv ”uppeldad” av amfetamin. Hitler kunde annars knappast ta sig ur sängen utan att ha fått en amfetamininjektion.

Läkarna använde blodiglar för att försöka sänka blodtrycket. Han fick även manligt könshormon, testosteron, till och med tjursperma, såväl som extrakt från prostatan och malda tjurtestiklar, vilket möjligen kunde förklara hans ibland kompulsiva bisarra sexuella beteende. Kanske var det ett slags viagra för att hålla uppe förhållandet med sin fästmö, den tjugo år yngre Eva Braun.

Morell blandade i både råttgift och vapenolja hans olika tinkturer. Hitler led av Parkinsons, epilepsi, kolik, en hjärtsjukdom, som skulle ha dödat honom när som helst om han inte hunnit begå självmord, ständig förstoppning, hepatit, troligtvis på grund av att dr Morell aldrig rengjorde injektionsnålarna ordentligt, bara torkade av dem, och en hel del andra åkommor. Förstoppningen kan förklaras med den mängd morfin dr Muller skrev ut åt honom. Han fick, för vanliga människor, dödliga doser av belladonna, häxdrogen som framkallar hallucinationer. Han fick förutom morfin även höga doser av amfetamin injicerat och dessutom kokain. Han fick regelbundet 20 mg Eukodal, ett syntetiskt morfin för smärtor, i första hand för hans svåra kolik, injicerat i blodet, när normaldosen var 10-15 mg för oralt intag. En annan av Hitlers läkare behandlade honom under en tid med kokain två gånger om dagen via en nässpray. Strax efter attentatet mot honom 1944 kollapsade han fullständigt efter en sådan dosering, blev medvetslös och fick ett epileptiskt anfall. Det rapporterades att Hitler satt hukad över sin inhalator med kokain i flera timmar varje morgon.4

Eukodal vet vi framkallar eufori och dysfori (nedstämdhet). Pervitin, metamfetamin, framkallar också eufori och dysfori, men även personlighetsförändringar och psykoser.

Han fick också barbiturater för att kunna sova då alla övriga droger speedade upp honom något enormt. Dessutom hade han ständiga magkramper och var uppblåst. För det fick han stryknin och råttgift. Det gav honom leverproblem.

Kort sagt, Hitler var fullständigt nerdrogad från början till slutet, i synnerhet mot slutet, när kriget i Ryssland gick emot honom. Man förvånas över att han överlevde alla dessa droger, vissa av dem var tillräckligt starka för att döda en vanlig människa i de doser han fick. Möjligen var det hans fanatiska besatthet som höll honom vid liv. Kombinationen av alla dessa 92 droger och mediciner skulle göra vilken människa som helst tokig. Den kumulativa effekten av alla dessa droger, varav många fettlösliga som ansamlades i kroppen, skulle utan tvekan ge en normal människa en akut psykos. Det skulle även förstöra hjärn- och nervcellerna.

Vi vet nu att psykiatriska droger framkallar våldstendenser och destruktiva impulser. Efter tusentals medicinska journaler, rapporter och artiklar om oförklarliga våldsdåd från hela världen, står detta helt klart. Otaliga fall bekräftar detta. Det är dessutom ett väldokumenterat faktum att de flesta massmördare fått psykiatrisk behandling före våldsdåden. Det är egentligen därför ingen överraskning att den störste massmördaren av alla, Adolf Hitler, var en produkt av psykiatrins droger.

Dokumentationen av Hitler är fullständig, doktor Morell förde den mest minutiösa journalföring någon statsledare varit utsatt för, möjligen Churchill undantagen. Varenda injektion, varenda tablett är noterad.5 Journalerna är bevarade på mikrofilm i USA och Västtyskland.

Hitler behövde åtta olika mediciner och droger för att lugna ner sig (mest barbiturater). För att kunna sova, bland annat skopolamin (bolmört) – sanningsserumet. Hela hans tidsschema var rubbat, han gick och lade sig 05.00 och gick upp 11.00. När han gick upp fick han injektioner och tabletter för att kunna hålla sig vaken.

Enligt en intervju med professor och doktor Ernst-Gunther Schenk år 1985, en annan av Hitlers livläkare som bland annat var med honom under de sista timmarna i bunkern, så var Hitler aldrig ordentligt utvilad.

Om Hitler inte redan var galen så blev han det på grund av att läkare och psykiatrer drogade ner honom totalt. Hitlers oändliga monologer, utbrott och paranoida läggning kan till stor del förklaras av dessa droger. Dr Herman Rausching porträtterar Hitler under en episod år 1944:

”Hitler vaknar upp på natten med konvulsiva skrik. Han skälver av skräck, skriker förvirrade

ointelligenta fraser. Han drar efter andan som om han föreställer sig att kvävas. Han stod

svajande i sitt rum, stirrande vilt omkring sig. ”Han! Han! Han har varit här!” skrek han. Plötsligt

började han rabbla siffror och underliga ord samt avbrutna fraser, fullständigt i avsaknad av

sammanhang ”Där! Där! I hörnet! Vem är det?” Han stampade och skrek på sedvanligt sätt.”

Många har försökt förklara det med att han redan var galen och/eller hade epileptiska anfall. Troligtvis var bådadera sant, men drogerna var utan tvekan den utlösande faktorn. Enbart belladonna är tillräckligt för att framkalla kraftiga hallucinationer, för att inte tala om de resterande 91 drogerna, var för sig eller tillsammans.

Varför blev han nerdrogad på detta sätt? Dr Ernst-Gunther Schenk berättade att han själv var misstänksam mot alla piller och injektioner som Morell gav Hitler. En gång fick han tag i ett par piller, inlindade i guldstaniol, och lät undersöka dem. När det framkom att de innehöll Pervitin, vilket är ett beroendeframkallande och våldsframkallande metamfetamin som soldaterna fick för att kriga bättre, lät han rapportera detta till sina överordnade. Enligt Ernst-Gunther Schenk kom det ett direktiv från självaste Himmler där han påtalade att om Schenk fortsatte efterforskningarna skulle det innebära slutet för honom. Schenk avslutade efterforskningarna.

Var detta en medveten komplott för att hålla Hitler nerdrogad? Vem skulle i så fall vinna på det? Himmler var fanatisk och ville utrota allt ”slödder” i samhället. Psykiatrikerna var vid det här laget redan i full gång med utrotningen av hundratusentals mentalpatienter – ”värdelösa brödätare”. Hitler hade på grund av opinionen utfärdat ett stopp för psykiatrikernas eutanasi av tyska medborgare. Röken stod svart ur skorstenarna och stora hårtussar kunde falla ner på gatan när psykiatrikerna kremerade de mördade. Medborgarna blev upprörda och det uppmärksammades av Hitler. Hans temporära förbud mot ”eutanasin” hjälpte inte, psykiatrins mördande fortsatte i allt större skala, fast nu i det fördolda, och faktiskt olagligt eftersom Hitler lagt förbud på det fortsatta utplånandet. Den ursprungliga Hitlerordern som var startskottet på ett urskiljningslöst mördande av 250 000 mentalpatienter och förståndshandikappade (mentalsjukhusen tömdes så gott som helt), var dessutom inte en order, utan bara ett bemyndigande som han inte författade själv utan skrev under på enligt följande:

”Riksledare Bouhler och Dr Karl Brandt är bemyndigade ansvaret att utvidga auktoriteten för

vissa namngivna läkare att, efter en mänsklig bedömning och mycket noggrann diagnos av en

persons sjukdomstillstånd, kunna bevilja dödshjälp.

Undertecknat – Adolf Hitler”

Detta bemyndigande kom sedan att kallas ”Hitlerordern” eller Führerordern”. Men psykiatrikerna hade redan utrotat 5000 mentalpatienter långt innan detta bemyndigande skrevs. Detta var mord - även i Tyskland och psykiatrikerna fick därför Hitler att bakdatera sitt bemyndigande till datumet för krigsutbrottet för att rädda psykiatrikerna från åtal. Någon ”noggrann diagnos” var det inte talan om. En domare försökte faktiskt åtala en psykiatriker för mord – domaren ”förtidspensionerades”. Efter kriget fabricerades ”Hitlerordern” upp som en ursäkt och försvar av en samlad läkarkår som påstod att det var en direkt order de inte kunde vägra att lyda. Men vilken läkare som helst skulle kunna neka till att utföra eutanasi enligt detta ”bemyndigande” – ej order – flera gjorde det utan repressalier.

Psykiatrikerna etablerade en superhemlig expertgrupp, förankrad i den högsta nazistiska ledningen, som skulle planera fram utrotandet av alla mentalpatienter. Den kallades T4 (låg på Tiegerstrasse 4 i Berlin) och är i stort sett okänd än idag. Den bestod av dåtidens mest kända psykiatriprofessorer, verksamma på de mest kända universiteten i Tyskland. Vissa var världskända. Bara ett fåtal blev åtalade efter krigets slut. De flesta återgick till sin praktik efter krigsslutet. Faktum är att många psykiatriker blev konsulter vid de senare utrotningslägren vad det gällde gasning och kremering av judarna. De hade ju erfarenhet.

Kunde ner drogandet vara ett försök att hålla Hitler borta från denna verksamhet? Hitler var känslig för den inhemska opinionen som var emot dödandet av de egna medborgarna - oavsett om de var mentalpatienter eller ej. Ända sedan början på 1900-talet hade psykiatrikerna propagerat för utrotandet av dessa ”värdelösa brödätare”. De ledde det rashygieniska tåget och de var nu äntligen nära att lyckas. Kunde detta vara ett sätt för SS och rashygienisterna att kontrollera Hitler under tiden utrotningen pågick? Hitler måste befunnit sig i ett hypnotiskt tillstånd, framkallat av droger.

Vi får nog aldrig veta sanningen, men klart är att läkarna gjort sitt för att göra Hitler ännu galnare än han var.

Referenser:

Ett sekel med psykiatrin – del 1 – sid 219 - Kapitel 6 Nazistiska ledare som psykiatriska patienter – av Peter Anstrin. Uppdaterad januari 2018.

https://docs.wixstatic.com/ugd/37ab50_22f61d1e9ec64ce5b595d80e66601b02.pdf

Hitler blev elchockad och hypnotiserad

I en kommande nyhetsbrev skall vi ta upp exakt när och hur Hitler blev besatt av idén att utplåna judarna och dominera världen samt skapa ett tusenårigt rike. Något som fortfarande är okänt.

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.

För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu