Nu är det officiellt: Psykiatrin fungerar inte


Varför någon satsar på psykiatrin överhuvudtaget är ett stort mysterium. Mångmiljardbelopp betalas ut till en instans som inte bara inte fungerar, utan skapar allt större problem, närmast kaos i samhället. Den psykiska ohälsan ökar i takt med ökningen av psykiatrin i samhället. Samhällsekonomiskt är den en katastrof. Den Nationella samordnaren för psykisk ohälsa, Kerstin Evelius, har lämnat in sin slutrapport till regeringen. (1) Det är en svidande kritik av system som inte fungerar. Och vi kan tillägga: har aldrig fungerat!

Den avgående samordnaren för psykisk ohälsa är frustrerad över bristen på resultat och samordning. I en debattartikel i SvD (2) menar hon att de tio årens senaste enskilda satsningar, vilka hon kallar ”kvartalspolitik”, inte bara har motverkat ökningen av psykisk ohälsa utan riskerar att orsaka oöverskådliga systemfel.

Detta bekräftar bara de tidigare undersökningarna angående psykiatrins effektivitet. Riksrevisionsverket har gjort två granskningar av regeringens miljardsatningar.

– De har haft ringa effekt, sade ansvarig riksrevisor Claes Norgren på Riksrevisionen.

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys (Vårdanalys) har följt upp och utvärderat regeringens mångmiljardsatsningar på psykiatrin under åren 2012-2016 (PRIO), men även en belysning av statens psykiatrisatsningar mellan 1995 och 2012. Även de instämmer med Riksrevisionsverket med orden ”det är oklart hur satsningarna påverkar patienten.”

Man hade bara behövt kasta en blick västerut. En rapport som presenterades av Statens Helsetilsyn i Norge visade att tvång, övergrepp och direkta lagbrott hade ökat katastrofalt i Norge sedan man satsat 24 miljarder på psykiatrin under tio år. 11 000 norrmän blev utsatta för tvång av psykiatrin varje år. En ökning med 20 procent på bara några år. Europas tortyrkommitté utfärdade en skarp varning över förhållandena.

Och ser man på. Psykiatriska tvångsåtgärder har nästa fördubblats i Sverige sedan 2011.

Psykiatrins ineffektivitet är katastrofal, inte bara i mänskligt lidande. Samhällsekonomiskt är det om möjligt en ännu större katastrof. Kerstin Evelius skriver:

• Från 2009 har utgifterna för psykiatriska diagnoser i sjukförsäkringssystemet mer än fördubblats, från 7 till nästan 15 miljarder kronor och står i dag för 70 procent av kostnaderna för sjukfrånvaron.

• Åtta av tio som beviljas aktivitetsersättning har en psykiatrisk diagnos.

• De stressrelaterade diagnoserna har mer än fördubblats från 2010 – från 31 000 fall 2010 till

68 000 i fjol.

• Psykisk ohälsa kostar nu samhället totalt över 200 miljarder kronor varje år, nära 5 procent av BNP.

Regeringarna har satsat tio miljarder kronor de senaste tio åren på olika projekt för att hantera psykiatrins ineffektivitet. Har det gett effekt? Kerstin Evelius skriver:

”Efter att ha jobbat mer än tre år som nationell samordnare på området psykisk ohälsa är mitt svar nej.”

• 1,6 miljoner svenskar använde 2017 någon form av psykofarmaka

• 1 miljon använder antidepressiva

• Över 100 000 får amfetamin eller amfetaminliknande ADHD-droger

Här ser man ju att psykiatriska droger inte hjälper på något sätt.

Dessutom är det 18 000 barn som inte går i skola på grund av psykiatrisk diagnos. Och då börjar vi närma oss själva problemet. Kerstin Evelius nämner det inte, kanske av diplomatisk välvilja, men anledningen till den ökade psykiska ohälsan är i stort sett det som skulle vara lösningen – psykiatrin och deras luddiga diagnoser.

Psykiatrin diagnoser

Psykiatrin har en ”Diagnosbibel” som heter DSM-5. Den listar upp över 300 psykiska sjukdomar och störningar bl.a.: Shoppingsjukan (ej så vanlig i Afrika), Lottosyndromet (deprimerad för att man inte vann), storätarsjukan (vanlig vid jul), hälsostörning (äter för mycket hälsosam mat), vi har även den vanliga Trotssjukdomen (barnet gör inte som föräldern eller läraren vill).

Med andra ord skapas mentala sjukdomar och störningar. De finns inte i egentlig mening. Det finns inga tester som kan upptäcka någon biologi bakom psykisk ”sjukdom”. De röstas bokstavligen fram inom Amerikanska psykiatriförbundet (APA) genom handuppräckning.

I USA granskade man antalet människor som påstods ha 17 olika psykiska störningar (inte så ovanligt när man läser DSM). Man lade ihop totala antalet som rapporterats lida av dessa störningar och upptäckte att antalet uppgick till 506 950 000 – alltså nästan dubbelt så många amerikaner som finns.

Varför är det så? Trenden kommer från USA där minsta lilla beteendeavvikelse från det ”normala”, vad det nu är, skall diagnostiseras som en störning eller sjukdom. Livets alla problem och svårigheter har nu plötsligt blivit sjukdomar – som psykiatrikerna skall casha in på.