Psykiatrin har förstört narkomanvården

 

 Sedan psykiatrin tagit över narkomanvården med sina substitutionsdroger har dödsfall från överdoser av narkotika och läkemedel skjutit i höjden något ofantligt och närmar sig nu 1000 om året. Högst i Europa. Dödsfallen från överdoser med metadon och subutex i blodet var nio (9) år 1998 – samma tidsperiod som psykiatrin tog över Socialstyrelsen och såg till att stänga av finansieringen av över 1000 frivilliga (drogfria) vårdplatser. Nu skulle det vara ”vetenskap och beprövad erfarenhet” – alltså nya droger. Och fler dör och inga blir drogfria – istället blir de konserverade med drogsubstitut som är tio gånger svårare att lägga av med än heroin. Om vi skall få bukt på drogmissbruket måste vi få bukt på psykiatrin. Och för att vi skall förstå varför, måste vi förstå psykiatrins historia.
 
 Psykiatrin bakom alla illegala droger

(Kapitel ur boken Ett sekel med psykiatrin, Del ll, 1998, modifierad 2017)
 Psykiatrin ligger bakom så gott som alla illegala droger. Freud får betraktas som världens första psykofarmakolog, då han var först med att förespråka ”stimulerande” droger inom psykiatrin. Och inte vilka droger som helst. Det var Freud som introducerade, förespråkade och hyllade kokainet i Västvärlden. Han skrev till och med hyllningssånger till kokainets ära.  Den 2 juni 1884 skrev Freud ett brev till fästmön Martha Berney som då bodde i Paris då han hörde att hon inte åt tillräckligt och inte såg frisk ut. I brevet framträder Freuds lyriska inställning till kokainet: ”Ve dig, min prinsessa, när jag kommer. Jag skall kyssa dig röd och föda dig tills du är trind. Och om du trilskas så skall du se vem som är starkast, en blid liten flicka som inte äter tillräckligt eller en stor vild man som har kokain i kroppen. Vid min senaste allvarliga depression tog jag kokain igen och en liten dos lyfte mig till höjderna igen på ett underbart sätt. Jag är just nu upptagen med att samla ihop litteratur för en hyllningssång till detta magiska ämne.” Själv använde han det i över tio år, inte i två år som tidigare hävdats. Och inte bara sporadiskt utan ganska regelbundet. Han trodde inte att det var vanebildande. Han började med kokain ett par år innan han utvecklande psykoanalysen och man får därmed fråga sig om inte denna föranleddes av ett psyke söndertrasat (ego, id, censor och superego) av kokain och fullständigt ansatt av sexuella fantasier (bägge kända fenomen hos kokainister) som skulle prägla psykonalaysen.  I boken Cocaine Papers av Robert Byck kan man läsa: ”Kokain var för honom (Freud) ett så gott som perfekt botemedel mot hans neurastenianfall (depressioner). Freud inte bara uppskattade denna effekt, utan hämtade en viktig och högst optimistisk insikt därifrån; depression måste härröra från en okänd central orsak, som kan avlägsnas kemiskt.” Freud orsakade en våg av kokainmissbruk i början på 1900-talet i Europa. Man kallade det för ”det tredje gisslet” efter könssjukdomar och morfinmissbruk. Freud blev dock starkt kritiserad för detta vid denna tid. Han använde även kokain för att bota morfinister. De slutade oftast som blandmissbrukare. En vän till Freud dog av kokainmissbruk. 10 000 svenskar använde kokain regelbundet tack vare Freud. 


 Drogerna recyklas

De här psykiatriska drogmanierna går som ett urverk i 30-årscykler. Först kommer hyllningarna och sedan alla skadeverkningar, varvid en ny drog introduceras – eller de gamla recyklas med ny melodi.


 KOKAIN

1890 introducerade Freud kokainet. Det fanns efter ett kort tag mängder med ”kokainhålor” i Tyskland och övriga Europa. 


 HEROIN Psykiatrikerna introducerade även morfin och heroin i början av förra seklet. I USA kom männen hem och fann sina fruar utslagna och passiviserade efter att dagarna i ända ha smuttat på ”mirakeltinkturer” med heroin. 


 AMFETAMIN

När skadeverkningarna blev uppenbara förkastades det och amfetaminet introducerade omkring 1920. Miljoner människor knaprade amfetamin och amfetaminliknade droger i västvärlden. Nu blev det fart på hemmafruarna igen. I annonser beskrev kvinnorna hur ”lätt det var att städa” efter en tablett med Ritalina.


 LUGNANDE MEDEL

Sedan var det dags att lugna ner den uppskruvade befolkningen, och då kom bensodiazepinerna, de ”lugnande medlen” eller ”mothers little helpers” som Rolling Stones sjöng om på 1960-talet.. Valium blev den mest sålda ”medicinen” någonsin.


 LSD

Men även LSD och ecstacy blev introducerade av psykiatrin. Experiment på universiteten i USA med LSD på studenterna resulterade i att LSD blev en gatudrog i slutet på 1960-talet.   När LSD först introducerades i USA 1949 så välkomnades det varmt av psykiatrin. Inom ett årtionde hade drogen nått en hög status hos psykiatrikerna. Mer än tusen kliniska avhandlingar skrevs om ämnet, i vilka man diskuterade cirka 40 000 patienter. En entusiastisk forskare skrev att det skulle vara möjligt att rensa upp i Los Angeles slumkvarter med hjälp av LSD. Psykiatriker Oscar Janiger gav LSD till hundratals kända artister, musiker och
skådespelare i USA mellan 1954 och 1962.  LSD förbjöds ganska snart, i USA 1966, när folk seglade ut från tionde våningen och trodde att de kunde flyga. En person hamnade på sinnessjukhus i Sverige och trodde han var en apelsin och var livrädd för att bli skalad. Psykiatrikerna har från seklets början framhävda sina olika ”lyckopiller”. Med allt från morfin, kokain, amfetamin, heroin, metadon, LSD, ecstacy, lugnande och antidepressiva medel har de lurat bort människor från att konfrontera problemen och engagera sig i samhället, och istället fått dem ”jag-engagerade”, introverterade och fullt upptagna med sina egna problem med droger. Det var så det gick för hippierörelsen, som från början var samhälls- och fredsengagerande. Psykiatriker (Jolly West) som experimenterade med LSD i stor skala för CIA flyttade in i Haight Ashbury distriktet i San Fransisco i ett tidigt skede. Resten är historia. Woodstock var en stor LSD-fest med omkring 50 000 människor som använde LSD. Man tror att CIA utnyttjade det som ett massexperiment. Dricksvattnet som kördes dit i tunnor hade LSD i sig. Till och med poliser som drack av vattnet blev påtända och dansade på biltaken. Även i Sverige förekom LSD-experiment på sjukhusen. 


 ECSTACY

Ecstacy hyllades enormt av psykfolket som använde det tillsammans med terapi. Redan 1953 experimenterade armén i USA med ecstacy, det var från början meningen att användas som ett hungerdämpande medel, ungefär som amfetamin. Men biverkningarna blev så allvarliga att experimenten stoppades. Då först blev psykiatrin intresserad och använde det vid forskning och terapi, Tusentals personer fick ecstacy lagligt, trots att många fick hallucinationer. Så här skrev Expressen någon gång i mitten på 1990-talet: ”Psykiatriker, psykologer, psykoterapeuter började omedelbart lansera ecstacy med fantastiska lovord. Det skulle laga spruckna relationer, äktenskap, stimulera till kontakter och till och med rädda världsfreden, menade de.” Nu spred det sig naturligtvis ut på gatan, precis som med LSD. Ravepartyn startade upp över hela USA och Europa. Ett mångfald akutbesök och dödsfall drog uppmärksamhet till drogen.


 ANTIDEPRESSIVA

I början på 1990-talet kom de antidepressiva SSRI-medlen som till stor del ersatte bensodiazepinerna. Trettio år senare började farorna med SSRI uppenbaras. Folk har oerhört svårt att sluta med SSRI-medlen. Men vad skall komma nu?


 KETAMIN

Jodå, psykiatriker har redan lanserat en ny(gammal) drog som antidepressivt medel. Det är det extremt hallucinationsframkallande Ketamin. Det har sedan länge använts som bedövningsmedel på människor och djur i samband med operationer. Ketamin är ganska populär bland erfarna missbrukare. Psykiatrin lanserade den naturligtvis som en sinnesförändrande drog och behandlar deprimerade patienter med Ketamin. Överdosering av den redan ytterst lilla dosen leder till medvetslöshet och andningssvårigheter. Den är vad man kallar en dissociativ drog och verklighetsfrånkopplande med kraftiga drömliknande hallucinationer.


  Legaliseringsförsök lade grund till missbruket i Sverige

1965 lades den definitiva grunden till dagens drogkriminalitet i Sverige. Ett fåtal psykiatriker och i slutet, en enda psykiatriker, Sven-Erik Åhström, delade då ut 3,4 miljoner doser amfetamin och cirka 600 000 doser opiater till missbrukare. Många, om inte de flesta, sålde narkotikan vidare till andra. Rapporter fanns om taxiresor mellan Sergels torg och psykiatriker Åhströms mottagning. Psykiatriker och socialläkare John Takman propagerade intensivt i pressen för läkares rätt att fritt skriva ut narkotika och för amfetaminets ofarlighet. Och psykiatriker SvenErik Åhström försvarade sin utförskrivning i pressen:  ”Man kan inte bota en narkoman genom att förbjuda honom eller undanhålla honom narkotika. De är i samma behov av sitt narkotika som ett svältande barn av sitt bröd.” En narkoman som polisen gripit hade kvitterat ut sammanlagt 14 670 ml amfetaminlösning, 8230 ml Ritalinalösning, 24 345 amfetamintabletter, förutom ett flertal recept på olika opiater. Under de två åren psykiatrikerna skrev ut narkotika skrevs det ut 482 000 amfetamintabletter samt 1500 liter injektionslösning, 43 000 opiattabletter och 335 liter i injektionsform. I slutet steg förskrivningen till 100 normaldoser per person om dagen i genomsnitt. Avsikten var, enligt devisen: ”Vägen till helvetet är kantsatt med goda avsikter”, att stävja kriminaliteten. Den ökade istället mycket snabbt bland missbrukarna under denna tid. Medan var femte person som gripits av polisen 1965 var missbrukare, så var varannan gripen person missbrukare år 1967. År 1965 var 19 procent av häktesklientelet injektionsmissbrukare. 1968 hade det stigit till 39 procent, alltså en fördubbling. 


 Lade grund till smuggling

Smugglingen av tabletter ökade drastiskt under 1967 och polis och tull uppskattade smugglingen av amfetamin till 25 miljoner tabletter. Enligt polisen lade dessa legaliseringsförsök grunden för dagens narkotikamissburk, såväl som kriminaliteten. Medicinalstyrelsen (dåvarande Läkemedelsverket) hade inofficiellt sanktionerat experimentet – som avsåg att stävja kriminaliteten. Det gigantiska knarkexperimentet slutade 1967 med ett antal dödsfall, kraftigt ökad kriminalitet, samt en rejäl hausse på missbrukarmarknaden. Under två-tre år hade ett fåtal psykiatriker, och i slutet endast en enda psykiatriker, försett 156 tunga missbrukare med narkotika, tillräckligt för att förse en stor del av Stockholms alla missbrukare med droger och befästa missbruket över hela landet med en så gott som jordbävningssäker grund ända fram till dags dato. Hösten 1967 skakades Sverige av ett stort narkotikabeslag. Beslaget av en miljon insmugglade Preludintabletter resulterade i den dittills mest välbevakade rättegången i Sveriges historia. Det var ett resultat utifrån detta frikostigt utskänkande av narkotika. När den legala och frikostiga tillgången väl snörptes åt resulterade det nämligen i flitiga smugglingsresor till utlandet. Resten är även det historia. Man trodde att resultaten av dessa drogexperiment skulle lägga locket på psykiatrikernas entusiasm för experiment med droger. 


  Självmedicinering

Den gamla hederliga behandlingen att ge narkomaner amfetamin för att ”de mår psykiskt dåligt” är tillbaka igen. De legala langarna den här gången är psykiatriker i Uppsala som tillsammans med Läkemedelsverket visar att de inte lärt sig ett dugg av tidigare misstag. Och media hakar på – precis som på 1960-talet. Dagens Nyheter presenterade på sin vetenskapssida år 2005 detta som en nyhet och skrev i rubriken: 
”Missbrukare drogfria av psykiatriker Sven-Erik Åhströms medicin”.  Medicinen ifråga var den centralstimulerande drogen Ritalina. Drogen med ”hög missbrukspotential” som drogs in 1968 efter den gigantiska legaliseringsfloppen. Som ökade kriminaliteten. I en av Uppsalapsykiatrikern Gunnel Erssons licensansökningar till Läkemedelsverket om utförskrivning av amfetamin till en missbrukare kan man läsa: ”Han har sedan 30 år tillbaka kontinuerligt missbrukat amfetamin i låga doser och har ’självmedicinerat’ utifrån att han uppger sig då fungera helt normalt.” Personen hade enligt ansökan inte använt amfetamin under ett antal månader och ”uppger att han inte mår psykiskt bra av detta”. Nu önskar patienten ”i överensstämmelse” med psykiatriker Ersson ”få detta ärende prövat för att få behandling med amfetamin”.  Läkemedelsverkets konsult tycker att det ”vore oetiskt att förvägra honom denna hjälp”. Läkemedelsverket licensavdelning håller med. Psykiatriker Kjell Modigh, som varit med i den expertgrupp som tagit fram Socialstyrelsens ”kunskapsdokument” om ADHD är mycket nöjd med den legala langningen till missbrukare. I DN:s reklamartikel säger han att det är ”beklagligt att inte missbruksvården i större omfattning har tagit till sig av den forskning som finns”. Han vill hävda att det varit så svårt med de restriktioner som funnits, att det ”varit oerhört trögt, någon sorts ideologiska barriärer” mot att ge narkotika. Han är glad att Läkemedelsverket och Socialstyrelsen nu äntligen lyssnar på drogförespråkarna igen! År 2006 hävdade en finsk forskningsstudie att man kunnat ”bota” upp till 33 procent av alla amfetaminmissbrukare genom att ge en ”medicin”. Man försökte först en antipsykotisk medicin, men den gav inga resultat. Då kom man på att man kunde använda samma ”medicin” som ADHD-barn använder, nämligen amfetaminpreparatet Ritalina. Alltså samma preparat som missbrukarna redan använde. Då fick de inget sug efter mer amfetamin! Dessa logiska kullerbyttor slår hål på allt normalt tänkande.


 Välkommen du sköna nya psykiatriska värld.

Och i slutet av 2007 kunde man läsa om en överläkare i psykiatri som utbrister i Aftonbladet (2007-11-14): ”Det största som hänt sedan Prozac”.  På universitetssjukhuset MAS i Malmö höll man nämligen på att experimentera med ”hästmedicin” på psyksjuka. Man använder den hallucigena drogen ketamin som ger en snabb berusningseffekt, och sedan skulle depressionen vara borta, hokus pokus. Ketamin är narkotikaklassat sedan 2005 då det används av narkomaner. Men även narkomanerna är försiktiga med drogen då den kan ge kraftiga hallucinationer. Trots det använder psykiatriker ketamin i Ryssland vid drogrehabilitering! Det används ursprungligen vid kirurgiska ingrepp på hästar och hundar men även människor. Forskare i Pentagon föreslog ketamin som ”biologiskt vapen” vid invasion av Irak, då det är psykos- och hallucinationsframkallande. I år (2017) skriver Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, att ”ketamin ser lovande ut för deprimerade patienter”. I USA finns det ”Ketaminkliniker” där personer erbjuds ketamin-injektioner för 500 dollar. Så här skriver en missbrukare av ketamin på Flashback: ”Visst blir jag också yr på låga doser. i höga doser och ett mörkt rum med dissociativ vänlig musik så hamnar jag på platser som är svåra att förklara. förra resan så hamnade jag i någon dimension där jag satt fastbunden i en säng med "doktorer" av något slag som tittade konstigt på mig, gav mig saker som gjorde att rummet snurrade och sedan tog dom något som sköt tillbaka mig till yttre rymden igen, med stjärnor planeter och
solar. Sjukt var det och detta är ketamin för mig.”


 Ecstacy igen

Nyligen (2017) har vi kunnat läsa att psykiatrin vill använda MDMA, mer känd som ecstacy, som ”antidepressiv drog” under rubriken ”Genombrott för ecstacy”.  Samtidigt som det kommer rapporter om att många dött av ecstacy, så lanserar psykiatrin ecstacy som ett ”antidepressivt” piller. I ungefär samma dos eller lite mer som de tagit som dött av den. Ett flertal dödsfall har hänt i Sverige. Men det är inte bara akuta dödsfall som är risken, ecstacy medför också andra risker vid långvarigt bruk, såsom hög feber, hallucinationer, störd hjärtrytm, andningssvårigheter, vattenförgiftning och krampanfall – detta ledde till att drogen förbjöds i England redan 1977 och i USA 1985.


 Ibogain

Men det tar inte slut här. Psykiatriker Susanne Bejerot, dottern till dr Nils Bejerot som förde en 30-årig kamp mot knarkliberalerna, vill införa en ny hallucinogen drog som behandlingsmetod inom psykiatrin. Susanne Bejerot, överläkare vid Norra Stockholms psykiatri, vill behandla drogmissbrukare med drogen Ibogain som är narkotikaklassad och starkt hallucinogen (DM 8/10-08). Läkemedelsverket välkomnar experimenten. Några av symtomen är att kroppen domnar bort, ljudintryck förvrängs, och hallucinationer med kraftiga mardrömslika effekter inträder. Effekten kan vara i flera dygn. 


 Psykiatrin sänkte narkomanvården

På bara några år sänkte psykiatrin den svenska modellen inom narkomanvården. Det gjordes med en enkel halvnelson. Man introducerade i mitten på 1990-talet idén om att missbruk var en sjukdom – som behövde sin medicin för att kunna botas, annars skulle missbrukarna ”självmedicinera”. Den idén gick som en varm smörkniv genom allt motstånd inom socialsverige. Psykiatrikerna stal idén om sjukdomsbegreppet från 12-stegsprogrammet, som dock själva aldrig hade idén att använda mediciner, och absolut inte droger för att bota droger. Det var mer en aforism. Låt oss först definiera ordet ”bota” innan vi går vidare. Att bota i detta sammanhang betyder helt enkelt att – både fysiskt och psykiskt – totalt och varaktigt befrias från starka önskemål, behov eller tvång att ta droger av något slag. För samhällets del innebär det att missbrukaren har blivit fullständigt rehabiliterad och blivit en helt igenom ärlig, etisk och produktiv medborgare som inte använder eller har behov av droger för att fungera. Det finns ingenting som bevisar att drogmissbruk är en sjukdom. På samma sätt som psykiska störningar inte är en sjukdom i ordets egentliga betydelse. Det är en teori som psykiatrikerna introducerat, flitigt uppbackad av läkemedelsbolagen. För annars skulle de inte kunna sälja ”mediciner”. Men de sade vidare att sjukdomen drogmissbruk inte kunde botas helt, bara ”behandlas”, livet ut, om så var nödvändigt.


 Gubben i lådan

Psykiatriprofessor Markus Heilig kom in i bilden som gubben i lådan och skulle till varje pris införa ”substitionsbehandling” – ett finare ord för behandling av drogmissbrukare med ”medicin” – alltså droger. Hans täta kontakter med läkemedelsbolaget som tillverkar subutex underlättade introduceringen.  Psykiatrin gjorde allt för att man skulle överge den drogfria behandlingen. Inte det att den skulle kunna få vara kvar i viss mån – den skulle försvinna för gott. Den etablerade vården fick inget stöd från staten och idag finns det bara ett fåtal ”drogfria” behandlingshem kvar. Som tack för hjälpen fick Heilig en hög position inom den amerikanska psykiatrin som forskningschef på National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism (NIAAA). Det var meningen att Christopher Gillberg skulle gå en liknande väg efter att ha introducerat amfetaminbehandlingen i Sverige. Men han stöp på målsnöret. Den internationella psykiatrin handplockar vissa psykiatriker i alla länder som går deras ärenden; så kallade nyttiga idioter. Metadon och subutex är långt, långt svårare att tända av från än heroin. Det är heller inte meningen eller inbyggt i programmet att man skall sluta med dessa starka droger. Man vill alltså konservera missbrukarna för livslång behandling, en slags mjölkkossor alltså.  Vem tjänar på det? Följ pengarna!


 Enorma kostnader – utan resultat

En enkel uträkning som KMR gjorde i slutet av 1990-talet visade att det fram till dess kostat 24 miljoner kronor att få fram en enda helt drogfri person på metadonprogrammet – alltså helt BOTAD. Den totala kostnaden för programmet under alla dessa år delades med antalet drogfria personer under samma tid. Totalt hade man fått 25 personer helt drogfria av sammanlagt 600 personer under de 25 år programmet har existerat. Det innebär ett resultat på 4 procent. 24 miljoner kronor för att få fram en enda drogfri person och då pratar vi enbart om metadonfri. Flera av de 25 ”drogfria” personerna gick på alkohol, valium eller andra psykofarmaka – vilket i sammanhanget inte räknas som droger av psykiatrikerna. 10 helt drogfria personer skulle alltså kosta 240 miljoner kronor, 100 personer 2,4 miljarder, 1000 personer 24 miljarder. Vi har cirka 25 000 narkomaner i Sverige.


 Misslyckat metadonprojekt i Skottland

Dessa siffror bekräftas genom en undersökning som skedde i Skottland år 2007. Metadonbehandling misslyckades i 97 procent av fallen. Endast tre procent blev helt drogfria. 29 procent blev drogfria efter behandling på drogfritt behandlingshem. Kostnaderna för metadonbehandling i Skottland är 165 miljoner kronor per år.  3 procent av 697 personer! Men det är inte hela berättelsen, för i Skottland dör det fler missbrukare av metadon än av heroin. Deras ”harm reduction” har fullständigt misslyckats, berättade professor Neil McKeganeys vid Glasgow University, rådgivare åt WHO och den brittiska regeringen, vid World Forum Against Drugs i Stockholm i september 2008. Man hade satsat hårt på harm reduction de senaste 20 åren. Varför är svårt att förstå då Skottland från början knappt hade några drogproblem alls. Man började bomba missbrukarna med metadon och hade efter 20 år över 22 000 metadonanvändare. ”Droger gör konstiga saker både med beslutsfattare och missbrukare”. sammanfattar Neil McKeganeys läget. (Accent 7/08). Han kallar metadonprogrammet ”bokstavligen ett svart hål där folk försvinner … Man har helt tappat kontrollen.” En halv miljon recept på metadon skrevs ut år 2014. 2016 dog det 867 personer i Skottland av överdoser, dubbelt så många som för ett årtioende sedan. De flesta hade en blandning av heroin och metadon och/eller bensodiazepiner i blodet.
 
 
 Nedläggningsplanerna fungerade

En rehabilitering på ett normalt fungerande medicinfritt rehabiliteringshem kunde kosta från 350 000 kronor till 600 000 beroende på hur länge personen stannar. När KMR ringde Socialstyrelsen redan 1999 fick vi reda på att närmare ett tusental platser inom drogrehabiliteringen hade försvunnit. Nerdragningen av ekonomin och satsningen på öppenvården hade orsakat detta. Psykiatrin låg bakom. Öppenvård eller ”parkbänksvård” är naturligtvis med vissa undantag ett stort misslyckande. I ljuset av detta är det inte så konstigt att missbruket ökar. Psykiatrin kan då hävda att den då etablerade drogfria missbruksvården inte fungerar. Vad kvarstår? Metadon- och subutexbehandling - och/eller legalisering. Cirkeln är sluten. Psykiatrins plan fungerade. De var ute efter att stänga ner de frivilliga rehabiliteringshemmen, typ LP-stiftelsen, 12stesprogrammer, Hassela, Narconon m.m. Många hade förhållandevis bra resultat och hade säkert rehabiliterat flera tusen missbrukare tillsammans. Nedläggningen av vården och substitionsbehandlingens misslyckande banar bara vägen för legalisering – vilket förmodligen är meningen. Läkarna och läkemedelsindustrin är de som kommer att tjäna på detta – och således de som ligger bakom legaliseringsivern. Media går deras ärenden. På ledarsidorna i flera tidningar kräver man nu fria sprutor – övergången till fri narkotika och slutsteget i ”harm reduction”.

 

 Harm reduction och legalisering

Det är psykiatrin som infört idén om ”harm reduction” – idén att ”drogmissbruk är en mänsklig rättighet och att den enda medmänskliga reaktionen på detta är att göra det säkrare att vara missbrukare”. Därav sprutparker i Europa, etablerade av psykiatrin. I USA berättar lärarna i skolorna för skoleleverna därför om ”det bästa och säkraste sättet att ta droger” eftersom barnen i alla fall kommer att pröva droger. Idén bakom harm reduction innebär att drogmissbruk är något ofrånkomligt och att samhället då bör försöka minska drogernas skadeverkningar hos missbrukaren (smitta, sjukdomar, överdoser) och förhindra att samhället drabbas av den brottslighet och de höga vårdkostnader som följer i spåren på drogmissbruket. Men eftersom synsättet harm reduction inte ställer några krav på missbrukarna, blir de lämnade i sticket med sitt missbruk. Man tillåter missbrukarna att förstöra sig själva bara det sker under relativt ”säkra” förhållanden – och på skattebetalarnas bekostnad.

 Metadonbehandling i Sverige

Drogrehabiliterare vet att drogmissbruk i grunden är ett problem som har att göra med Beteende och beslut, och att missbrukaren kan ha en viljemässig kontroll över detta. Avtändning av heroin är ingen katastrof, det är som vinterkräksjukan med kramper, men det värsta går över på en vecka. Många klarar av att tända av själva. När de väl bestämt sig går det relativt lätt att rehabilitera dem. Men aldrig om de har fri tillgång till metadon och subutex. Det är den lätta vägen till livslångt missbruk. Avtändningen på dem tar ett halvår. ”Hellre nio avtändningar på heroin än en på metadon!” berättade en av de första opiatmissbrukarna i Sverige som fick metadon på Ulleråkers sjukhus av psykiatriker Moltas Eriksson.  1969 kom psykiatriker Lars-Magnus Gunne hem från Rockefellerinstitutet och introducerade metadonbehandlingen i Sverige, och etablerade sig på Ulleråker sjukhus i Uppsala. Han mötte stort motstånd från ett stort antal grupper och individer som arbetade med drogfri rehabilitering. Detta föranledde honom att skriva brev till Socialstyrelsen för att ”varna” för de behandlingshem som attackerade honom mest. Vi har sett ett brev från 1974 där Gunne skrev till generaldirektör Bror Rexed och varnade honom för ett av dessa behandlingshem (Narconon) som förespråkade en drogfri rehabilitering. Strax därefter börjar Socialstyrelsen gå till attack mot hemmet. Man var upprörd över att behandlingshemmet tog in narkomaner direkt från gatan och avgiftade dem själva - utan andra droger. KMR polisanmälde Gunne 11 maj 1981 för bristande kontroll vid metadonbehandlingen

 

 Metadonet dödar

Många hävdar att metadon räddat liv. Ja, det har det, men metadon har även dödat tusentals människor under åren det använts. Trots att det är många fler som använder gatuheroin, är antalet dödsfall relaterade till metadonbruk faktiskt fler. Och det är ingen nyhet. Antalet dödsfall orsakade av metadon ökade i England och Wales mellan åren 1982 och 1992 med över 710 procent, från 16 till 131 dödsfall. År 2012 hade det stigit till 486 dödsfall. Mellan 2007 och 2012 registrerades det 2416 dödsfall relaterat till metadon och subutex.  2007 bestämde sig Danmark för att behandla heroinister med heroin. Detta på grund av metadonprogrammets misslyckande. Redan 1992 slog polis och läkare i Danmark larm om en explosiv ökning av dödsfallen bland narkomaner som använde metadon. Av totalt 46 dödsfall bara i Köpenhamn så svarade metadonet för 40 av dessa dödsfall – dubbelt så många som under 1990. År 1991 ökade antalet narkomaner som dog med 84 procent, jämfört med 1990 då ”enbart” 25 narkomaner dog av överdoser och förgiftning. ”Den generella ökningen skylls uteslutande på att narkomanerna dör av metadonförgiftning”, skrev tidningen Politiken i juli 1992. Detta föranledde kriminalkommissarie Mogens Bruhn från Rikspolisens narkotikaavdelning i Köpenhamn att säga: ”Det är ju i sig ohyggligt att så många unga narkomaner dör, men självfallet är det ännu mer ohyggligt när samhället tillhandahåller medlen.” Över hälften av alla metadonpatienter tog andra droger vid sidan om. Dessutom tillkommer det en mycket stor mängd missbrukare som får metadon av allmänpraktiserande läkare som anser sig göra en humanitär insats. I hela Danmark fanns det vid denna tid ca 10-12 000 tunga narkomaner. 6000 av dessa fanns i Köpenhamn. 600-1000 av dessa fick metadon, utan någon som helst utbildning, behandling eller andra erbjudanden om hjälp. Vilket föranledde överläkare Peter W Jensen vid S t Hans Rigshospital att uttala följande kraftiga kritik: ”Avvänjningen av dessa missbrukare är vansklig. Vi kan ge metadon i ett svagt hopp om att hålla kvar kontakten med dem. Men oftast vill de inte ha metadon, utan klarar sig med allt möjligt annat. Det är en myt att metadon kan kurera något som helst missbruk.”
 Dödsfallen från heroin hade visserligen minskat med över hälften från år 2000 till 2006.
Från 175 till 75 dödsfall. Försäljningen av metadon hade ökat med 60 procent under samma period, medan försäljningen av subutex ökade med 1500 procent. Och minskningen av dödsfallen från heroin tillskrevs de nya opiaterna. Man hörde hurrarop från psykiatrikerna. Det vi dock inte hört så mycket av är att dödsfallen från metadon och subutex stigit drastiskt under samma period och snart kommit ifatt minskningen av dödsfall från heroin. Från nio dödsfall år 1998 till 55 år 2007 och idag dör fler av substitutionsdrogerna än av heroin. Det är då svårt att säga att metadon räddar liv.
Att kriget mot droger misslyckats så uppenbart beror till stor del på att vi misslyckats att stoppa den minst synliga men mest flitiga drogförespråkaren av dem alla: psykiatrin.

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, och 1972 i Sverige, för att undersöka och avslöja övergrepp mot de mänskliga rättigheterna inom mentalhälsovården och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu

 

 

 

 

Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten

Please reload

Highlights

Nu är det officiellt: Psykiatrin fungerar inte

January 11, 2019

1/5
Please reload

Please reload

Pressmeddelande