14 råd om hur man förebygger och hanterar attacker mot psykiatrin
Attacker på psykiatrin har nästan alltid förekommit, men de senaste åren verkar frekvens och intensitet ha ökat, så det är viktigt att branschen har riktlinjer för hur sådana attacker hanteras. Även om det finns oändligt många sätt på vilka sådana attacker kan utföras, kan vissa enkla råd dock ges, som i varierande grad tar udden av kritiken.
1. Även om det inte finns fysiska eller kroppsliga bevis för psykiska störningar är det viktigt att alltid insistera på och hävda att psykiatri är en medicinsk specialitet. Om detta band till medicinsk vetenskap bryts skulle det öppna en våg av nya attacker, som kan spela på jämförelser mellan psykiatri och kvacksalveri. Allt som behandlas i psykiatrin - även spelberoende, alkoholism, social fobi osv. - bör därför alltid kallas ”sjukdomar”. Varje form av samarbete eller integration mellan psykiatri och konventionell medicin måste stödjas och främjas så mycket som möjligt. Det är viktigt att betona likheterna mellan psykiska och somatiska sjukdomar, och eftersom ingen politiker vågar sig på att ha någon avvikande åsikt om detta skapas ett tryck för ökad finansiering och godwill för psykiatrin.
2. Vid angrepp från läkare, psykologer eller andra personer med kunskap inom hälso- och sjukvård bör ni allra först slå ner på att kritikerna saknar kunskap om psykiatri och hänvisa till deras brist på klinisk erfarenhet av svårt psykiskt sjuka patienter. Vikten läggs då givetvis vid att det är psykiatrikern som förstår psykiska störningar. Det kan också vara klokt att uttrycka sin förtrytelse och betona att diskussionerna bör äga rum på rent saklig och facklig nivå, vilket underförstått innebär att kritikern inte kan uppfylla detta kriterium. Ett bra epitet att ge psykiatrikritiker är ”känslostyrd”, eftersom ordet inte är så tydligt nedlåtande då det oftast indikerar ett oupplyst drömtillstånd. Betona att psykiatri och psykiatrisk vård inte kan grundas på åsikter, sekteristisk fanatism eller orealistiska drömföreställningar, utan att psykiatrins medicinska förankring kräver ett objektivt vetenskapligt förhållningssätt och grundlig evidensbaserad analys och handling.
3. När det gäller patientskador - såsom permanent minnesförlust efter elchocker - och som påstås ha sitt ursprung i psykiatrisk behandling, är standardsvaret, utan att man alls går in i kritikerns detaljer, ”Det är inte bevisat att behandlingen kan orsaka sådan skada.” För att undvika att sådana skador bevisas, bör man naturligtvis avstå från att delta i studier som kan avslöja omständigheterna. Det är dock en bra idé att påpeka att det finns behov av sådana studier eller att mer forskning på området är önskvärd.
4. Vid generella angrepp mot behandlingar eller psykofarmaka är det lämpligt med krokodiltårar och att man drar in patienter i sammanhanget. Det kan vara i form av förtrytelse över att lidande patienter och deras släktingar kan bli skrämda av kritiken och överge de psykiatriska behandlingarna, med de faror och den otrygghet det medför.
5. Vid angrepp i förbindelse med att en psykiatrisk patient har begått en allvarlig brottslig handling som misshandel eller mord och man hävdar att det är den psykiatriska behandlingen eller psykofarmaka som har drivit personen till dådet, är standardsvaret att personens handlingar beror på den allvarliga psykiska sjukdomen och eventuellt att personen ifråga har avslutat behandlingen innan han/hon har varit återställd. På liknande sätt är det lämpligt att så tvivel angående orsaken till en påstådd behandlingsskada genom att hävda att den kan bero på patientens psykiska sjukdom. Detta kan kompletteras med ett uttalande om behovet av fler studier och mer forskning på området - naturligtvis utan att ta initiativ i den riktningen.
6. Om en specifik psykiatrisk behandling blir kraftigt kritiserad på grund av påstådda patientskador kan det hjälpa med ett uttalande att just den behandlingen endast används som en sista utväg när alla andra behandlingar har visat sig ineffektiva i patientens svåra situation, och att det är väl att märka att behandlingen utförs först efter patientens uttryckliga samtycke, bortsett från tillfällen med suicidrisk som kräver tvångsbehandling.
7. Självklart vet vi att vi saknar kunskap om orsakerna till psykiska sjukdomar, men det är viktigt att kamouflera detta faktum för att undvika att vi framstår som charlataner. Detta åstadkommer man bäst genom att måla upp en bild av psykiska sjukdomar som synnerligen komplexa, vilket gör det förståeligt att vi inte känner till deras orsaker. En viktig verksamhet inom psykiatrin är införandet av den så kallade biopsykosociala modellen, som i korthet säger att psykiatriska sjukdomar kan ha biologiska, psykologiska eller sociala orsaker eller interaktioner dem emellan. Den modellen innehåller sålunda allt du kan tänka dig av orsaker och vem som helst kan förstå att det är praktiskt taget omöjligt att förstå orsaksmekanismerna. Allt detta lägger också tryck på myndigheterna för finansiering av forskning inom psykiatrin och det är viktigt att rapportera genombrott och framsteg för att upprätthålla en fin fasad, oavsett vad den döljer.
8. I den psykiatriska medicinindustrin, där toppledare normalt stannar på sina befattningar i 5-10 år, kan man vara ganska aggressiv och behöver inte strikt följa sanningen i försvaret av psykofarmaka, eftersom en ny verkställande direktör alltid kommer att kunna säga upp en tidigare och hävda att tidigare misstag och missförstånd korrigerats. Kortlivade pratmakare som inte lätt kan kontrolleras eller möjligen avslöjas först om några år är därför lämpliga. Ett exempel på detta är Lundbecks tidigare verkställande direktör, Ulf Wiinberg, som i en radiosändning hävdade att det inte finns något samband mellan självmordstankar och självmord, dvs. att en ökning av självmordstankar inte leder till mer självmord. Konfronterad med det faktum att det i bipacksedeln till Lundbecks antidepressiva ändå varnas för självmord som en bieffekt, förutsåg Wiinberg att dessa broschyrer kommer att ändras, men att den här typen av ärenden tar tid. Det lugnade ner diskussionen i radion vid den tidpunkten och Lundbeck har idag en ny toppchef. Ändringen i broschyren som Ulf Wiinberg hänvisade till har uppenbarligen inte skett, så det tvivelaktiga uttalandet i radion löste en pressad situation och hade inga långsiktiga konsekvenser för Lundbeck.
9. Håll dig informerad om vilka de fientligt sinnade kritikerna är. Grupper som regelbundet kritiserar psykiatrin kan delvis sopas undan genom att man säger att de utgör en fanatisk anti-psykiatrirörelse eller är en ideologiskt motiverad sekt. Utomstående tänker vanligtvis inte vidare på vad detta betyder och det skapar därför en viss sympati. Angående speciellt nitiska och angelägna motståndare kan man argumentera för att deras aktiviteter och metoder påminner om till exempel förföljelser av minoriteter under Andra Världskriget, eller liknande. Man kan också säga att kritikerna medvetet försöker stoppa psykiatriker i deras arbete med att hjälpa människor i psykisk nöd.
10. Inte vid något tillfälle i psykiatrins historia har en psykiatriker straffats för skador eller dödsfall hos patienterna, när de har följt instruktioner och godkända förfaranden från myndigheterna. Om något går fel kan man således lägga ansvaret på sjukvårdsmyndigheterna, förutsatt att man har uppfyllt formaliteterna. Vid mer generella attacker kan man också hänvisa till det faktum att endast godkända behandlingar har tillämpats, vilket skapar en del goda tvivel angående eventuella klagomål från patienter.
11. Ju fler patienter i psykiatrin, desto säkrare är yrket. Det är därför bra att vid alla möjliga tillfällen stödja och lovorda relevanta patientföreningar - att berätta om deras arbete med avstigmatisering av psykiska sjukdomar, att hantera diskriminering av psykisk ohälsa och liknande. Likaledes kan man kommentera det ökande antalet psykiatriska diagnoser, om de kommer på tal, genom att säga att det har blivit mindre tabubelagt att söka hjälp för psykiska störningar. Uttryck gärna din personliga glädje över att psykiatrin hjälper ett större och större antal patienter med psykiska problem.
12. Det är en välkänd och återkommande angreppspunkt att det är nästintill omöjligt att sluta med antidepressiva medel på grund av våldsam abstinens, och det hävdas att patienter blir beroende av dem. Genom det faktum att vi i psykiatrin har omdefinierat ordet beroende till att betyda kontinuerligt behov av högre och högre doser, kan vi helt enkelt förneka att patienter är beroende av antidepressiva medel när de står kvar på samma dos. Mer kreativitet i att omdefiniera andra ord för att på så sätt motverka attacker är önskvärd.
13. Regelbundna artiklar, intervjuer eller liknande, av och med olika psykiatriker, där de negativa sidorna betonas, som t.ex. otillräckliga resurser, behov av fler patientplatser i psykiatrin, höga sociala kostnader för obehandlade psykiska sjukdomar, behov av mer forskning inom psykiatri och liknande bör förekomma. Det här skapar en jordmån för att bättre motstå attacker och klagomål, med hänvisning till otillräckliga resurser inom psykiatrin.
14. Dra som ett första svar på attacker nytta av den omfattande dokumentation av psykofarmakas förträfflighet, som generöst finansieras av den psykiatriska läkemedelsindustrin, genom att säga, ”Dokumentation och bevis från omfattande kliniska studier visar i motsats till lösa påståendena att psykofarmaka är både säkra och effektiva, och de har bara några få biverkningar”. Håll diskussionen så mycket som möjligt på ett allmänt plan och undvik att hänvisa till specifika studier eller försök, eftersom man då kan förlora sig i det faktum att ens påståenden kanske inte är helt vattentäta.
(Med stort tack till KMR:s systerorganisation i Danmark, Medborgernes Menneskerettighedskommission, för originaltexten.)
Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter (KMR) grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige för att undersöka och avslöja övergrepp inom psykiatrin och för att rensa upp inom den psykiatriska vården. Syftet är att verka för mänskliga rättigheter inom mentalhälsovården
Moderorganisationen heter Citizens Commission on Human Rights – CCHR och är belägen i Los Angeles.Idag finns det omkring 250 avdelningar över hela världen.
KMR är en registrerad ideell förening i Sverige utan politisk eller religiös inriktning.
CCHR startades 1969 i New York av Scientologi-kyrkan och psykiatriprofessor Thomas Szasz, världens mest kända psykiatrikritiker, som skrev 24 böcker om psykiatrins övergrepp, bl.a. den klassiska ”Psykisk sjukdom en myt” som startade reformeringen av psykiatrin på 1960-talet.
Thomas Szasz var en drivande kraft för ytterligare reformering av psykiatrin sedan 1960 och var verksam i CCHR fram till sin död 2012.
