KMR:s syfte är att reformera mentalvården och verka för psykpatienters mänskliga rättigheter.
En av KMR:s huvudfrågor är bristen på vetenskaplig grund i psykiatrins diagnossystem. Till skillnad från medicinsk diagnostik som alltid bygger på påvisandet av en orsak, bygger inga psykiatriska diagnoser på ett orsaksamband, utan enbart på en klassificering av ett beteende. Det innebär att om en psykiater anser att någon beter sig osunt, blir han eller hon stämplad som "sjuk". Denna praktik kan inte kallas vetenskaplig.
Godtyckligheten i diagnossystemet har öppnat för en stor vidlyftighet i diagnosticerandet, vilket har medfört att en stor del av befolkningen idag anses vara psykiskt sjuk och "i behov" av mediciner. Psykiatriska mediciner kan aldrig bota eftersom tillståndets orsak aldrig är en avgörande fråga för psykiatrin. Samtliga psykiatriska "mediciner" är därför inriktade på att dämpa, bedöva, ändra personlighet och perceptioner eller minska de emotionella uttrycken.
En annan benhandlingslinje har varit att chocka patienter till "normalitet" eller medgörlighet med allt från kalla överraskningsbad, insulinchocker till elchocker. Dessa metoder är självfallet helt oförmögna att angripa orsakerna till patienters problem.
Den mest radikala, för att inte säga desperata, behandlingsmetoden är kirurgiska ingrepp i hjärnan för att ändra ett beteende. Ursprungligen kallades det lobotomi, men har idag flottare namn. Få vet om att psykokirurgi ännu praktiseras. Faktum är att desa tre strategier, att dämpa, chocka och skära bort fortfarande är det enda psykiatrin har att erbjuda, men kanske förpackade på ett annat sätt än tidigare.
Det ovetenskapliga innehållet och de verkningslösa och skadliga behandlingsmetoderna i kombination med de exempellösa tvångsbefogenheter pskiatrin har gentemot medborgarna, i form av tvångsintagning och tvångsbehandling, har utvecklats till en "dödlig cocktail" för samhället som fått verkningar långt utanför pskiatrins egentliga verksamhetsområde. Det har influerat rättsväsendet, skolan, medicinsk sjukvård, kyrkor och många andra området på ett negativt sätt. Uppenbara exempel är att grova brottslingar varken rehabiliteras eller straffas inom psykiatrin, utan bara släpps ut, och att ungdomar idag rapporteras må sämre trots massiv psykiatrisk medicinering och intervention. Om psykiatrin bara var verkningslös, skulle vi inte reagera så kraftigt, men det har visat sig att psykiatrin på lång sikt alltid har en negativ effekt.
Allra mest i kläm hamnar de psykiatriska patienterna. Pskiatrin har nästan oinskränkt makt över dem, och har dessutom förklarat dem otillräkneliga. Det gör patienterna extra utsatta.
KMR finns till för att se till att patienter inte utsätts för sexuella övergrepp, stölder, förnedring eller fysiska skador i samband med psykiatriska behandlingar. Men KMR har också syftet att på sikt reformera psykiatrin, ge patienter mänskliga rättigheter och människor värdiga lösningar på sina problem.